Ansökan om skyddsjakt efter björn i Mala sameby

Transkript

1 Västerbotten Datum Ärendebeteckning Arkivbeteckning 1(8) Mala Sameby Börje Stenlund Släppträsk MALA Ansökan om skyddsjakt efter björn i Mala sameby Länsstyrelsen beslutar om skyddsjakt efter en (1) björn i del av Mala sameby i Västerbottens län. et tas med stöd av 9 b, 21,23, 23 a, 23 b och 24 d jaktförordningen (1987:905), med stöd av Naturvårdsverkets delegeringsbeslut av den 12 maj 2011 (NV ) samt med beaktande av skyddsreglerna i artikel 12 och undantagsreglerna beträffande jakt i artikel 16 i Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). Länsstyrelsen beslutar med stöd av 59 jaktförordningen att detta beslut ska gälla utan hinder av att beslutet överklagas. Angående överklagande, se bilaga 1. Villkor Länsstyrelsen beslutar att nedan angivna villkor ska gälla för jakten enligt detta beslut. Jakt som inte följer dessa villkor sker utan stöd av beslutet och i strid med fredningsbestämmelserna i 3 jaktlagen (1987:259). Straffbestämmelserna för jaktbrott återfinns i 43 respektive 44 samma lag. Vilket djur får fällas? Skyddsjakt tillåts på högst en (1) björn. Det ska så långt som möjligt säkerställas att individen som fälls är den björn som har jagat renar i området. Jakttid Skyddsjakt får bedrivas fr.o.m. den 7 maj 2012 t.o.m. den 17 maj Jakten får starta när björnen har lokaliserats i eller i närheten av renhjorden med kalvande väj or. Jaktområde Jakten får bedrivas inom det område som avgränsas enligt bifogad karta (bilaga 2} inom Mala sameby i Sorsele och Mala kommuner i Västerbottens län. Länsstyrelsen Västerbotten UMEÅ Naturvårdsenheten Storgatan 71 B Vx Direkt Fax Mobil linda.backlund@lansstyrelsen.se

2 Med stöd av 24 d jaktförordningen beslutar Länsstyrelsen att jakt får ske på annans jaktområde. Jaktledaren bör meddela berörda markägare och jakträttshavare att skyddsjakt kommer att bedrivas i området och när jaktförsök kommer att ske. Jaktmetoder och jaktmedel Jakten får bedrivas med hjälp av snöskoter. Det ska säkerställas att björnen under jakten inte utsätts för onödigt lidande. Hund får användas vid jakt. Högst två hundar får användas samtidigt. Vilka får utföra jakten? Börje Stenlund utses som j aktledare. Jakten får endast bedrivas av jaktledaren tillsammans med ett begränsat antal personer. Personuppgifter av samtliga jaktdeltagare ska meddelas Länsstyrelsen. Länsstyrelsens personal ska beredas tillfälle att närvara vid jakten. Avlysning Jaktledaren ska omedelbart avlysa jakten när björnen fällts eller påskjutits innan jakttiden har löpt ut. Anmälan av fälld eller påskjuten björn Jaktledaren ska omedelbart meddela Länsstyrelsen när björnen fällts eller påskjutits. Jaktledaren ska i samband med anmälan informera skytten om dennes skyldigheter och om vilka villkor som gäller för förfarandet med djuret. Den som påskjutit björnen ska fullfölja eftersök till dess att björnen återfunnits död eller avlivats, om inte allt tyder på att björnen är oskadad. Besiktning av fälld björn Den fällda björnen samt skottplats/fallplats ska uppvisas av skytten för Länsstyrelsens besiktningsman. Hantering av fälld björn Med stöd av 24 d jaktförordningen beslutar Länsstyrelsen att den fällda björnen ska tillfalla staten. Djuret omhändertas av Länsstyrelsen i samråd med polisen för vidarebefordran till Statens Veterinärmedicinska Anstalt för obduktion. Länsstyrelsen erinrar om att jakten endast får bedrivas fr.o.m en timme före solens uppgång t.o.m. två timmar före solens nedgång (9 jaktförordning) «rörlig belysning ej får användas (10 jaktförordning)

3 en eftersökshund ska kunna finnas på plats inom högst två timmar från påskjutning (17 jaktförordning) m Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18) anger vilka vapen och kulpatroner som får användas vid jakten. Bakgrund Den 6 maj 2012 meddelade Mala sameby att man har problem med en björn som rör sig bland renar som befinner sig i kalvningslandet. Kalvning har påböljats. Länsstyrelsens fältpersonal besökte det utpekade området den 7 maj och konstaterade spår efter en ensam björn kring renarna. Den 6 maj 2012 kom samebyn in med en kortfattad ansökan om skyddsjakt efter denna björn. Denna ansökan kompletterades genom uppgifter som samlades in vid fältbesöket. En hjord på minst 2000 renar befinner sig i området kring Stora Krutberget öster om Gargnäs i gränstrakterna mellan Sorsele och Mala kommuner. Inga döda renar har hittats än så länge, men kalvningen har böljat. Förutom en stor predation på kalv befarar samebyn en störning och skingring av renhjorden. Ett antal renskötare har samlats i området för att bevaka renarna. Uppgiften är dock svår i och med att landskapet är kuperat och skogsklätt. Snöförhållandena är dåliga. Dels blir det skare om natten, vilket gör att det är svårt att följa björnens nattliga aktiviteter och eventuella angrepp på ren. På dagen är det relativt varmt, vilket medför dåligt skoterföre och allt större barmarksfläckar, som också försvårar spårning och uppföljning av vad som sker. Snötäcket är på väg att försvinna och när detta har skett har samebyn ingen möjlighet att längre bevaka renarna. Inom ramen av arbetet med att ta fram en rovdjursplan för samebyn har Länsstyrelsen och Mala sameby under senare år haft ingående diskussioner kring renskötseln, rovdjursläget och de problem som samebyn har med rovdjur. Samebyn upplever att rovdjuren generellt är mest problematiska inom kalvningslanden. Det är björnen som anses vara det största problemet. Samebyn kan dock inte kvantifiera förlusterna som orsakas av björn. Man önskar att kalvningslandet skall vara fredat från rovdjur och att detta är området där störst hänsyn bör tas till renskötseln. Renarna påverkas inte bara direkt av predation utan även indirekt genom stressreaktioner, flykt och allmän oro. Den högsta rovdjursintensiteten i Mala sameby finns i och omkring samebyns nordvästliga områden. Det är här samebyn har sina kalvningsland, där renarna är mycket känsliga under barmarksperioden. Mala sameby är Västerbottens enda skogssameby. Samebyns kalvningsområden är i skogslandet, vilket för med sig att björnen utgör ett potentiellt större problem under sen vår, försommar och sommar i och med att renarna är svårövervakade under barmarkstiden. Det finns också relativt många björnar i dessa områden jämfört med andra kalvningsområden i Västerbot-

4 ten. Den högsta intensiteten av björn inom Mala sameby finns just i kalvningslandet. Resultat från predationsstudier utförda av Skandinaviska Björnprojektet inom Udtja sameby och Gällivare skogssamebyar i Norrbottens län visar att björnar kan ta många renkal var under kalvningstiden, men att skillnaden mellan olika björnindivider och mellan olika år kan vara stor. Skäl Juridiska förutsättningar för skyddsjakt Art- och habitatdirektivet förbjuder avsiktligt dödande av bland annat björn. De möjligheter till undantag från förbudet som direktivet medger genomförs med motsvarande bestämmelser i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). 123 a j aktförordningen regleras förutsättningarna för skyddsjakt efter stora rovdjur: Det ska inte finnas någon annan lämplig lösning och skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde och jakten ska ske för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom I enlighet med 24a jaktförordning har Naturvårdsverket i sitt beslut av den 12 maj 2011 (NV ) delegerat rätten att besluta om licens- och skyddsjakt efter björn till bl.a. Länsstyrelsen i Västerbottens län. I enlighet med 23b jaktförordning får Länsstyrelsen därmed besluta om skyddsjakt efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada, om förutsättningarna enligt 23a jaktförordning är uppfyllda. I 9 b jaktförordningen regleras hur sådana beslut om bland annat skyddsjakt på stora rovdjur ska utformas. Enligt Naturvårdsverkets redovisning till regeringen av den 15 november 2011 angående tilläggsuppdraget om den svenska rovdjurspolitiken kan merarbete och merkostnader inte åberopas som skäl för undantag från skyddsbestämmelserna i art- och habitatdirektivet. Däremot anser Naturvårdsverket att dessa faktorer kan vara en av grunderna för bedömningen om det finns en annan lämplig lösning för ett problem med rovdjur. Annan lämplig lösning Mala sameby har ökat bevakningen av området med anledning av den aktuella björnförekomsten där. Området är dock svårövervakat i och med att det rör sig om ett kuperat skogsområde och att snöförhållandena är ogynnsamma. Kalla nätter gör att det blir skare och att det därmed inte blir några spår efter eventuella nattliga björnangrepp på renar. Varma dagar gör att barmarksfläckama ständigt ökar, vilket gör det svårt att använda skoter och att spåra. När snön väl har försvunnit har samebyn inte längre någon större möjlighet att bevaka renarna. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen gör en samlad bedömning i varje enskilt fall. Länsstyrelsen bedömer skadors omfattning, om skadeförebyggande åtgärder gjorts och

5 vilka möjligheter som finns till förebyggande av skada samt till annan lämplig lösning än skyddsjakt. Länsstyrelsen beaktar också björnstammens utveckling i länet i relation till de mål som är satta för antal och utbredning, både regionalt och nationellt. Björnstammen i Västerbotten ligger på ca 300 djur, enligt resultat från 2009 års spillningsinventering och björnobsen som samlas in under älgjakten. Den av Naturvårdsverket fastställda miniminivån är 9 årliga föryngringar i länet, motsvarande ca 90 djur. Ett förvaltningsmål har inte fastställts än. Enligt riksdagens intentioner ska det dock finnas minst 250 björnar i länet. Länsstyrelsen gör bedömningen att jakt med stöd av 23 b jaktförordningen kan tillåtas i detta fall. Grunderna för beslutet överensstämmer med Artikel 16.1.b i art- och habitatdirektivet, dvs. att skyddsjakt får bedrivas för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom. Bevakning av renarna kan i sig betraktas som skadeförebyggande åtgärd. Det aktuella områdets beskaffenhet och snöförhållandena gör dock att denna åtgärd inte är framgångsrik i detta fall. Man har övervägt att göra insatser för att skrämma björnen från platsen. Områdets topografi och renarnas störningskänslighet under kalvningsperioden gör en sådan insats dock problematisk. Det finns också ett antal exempel på att björnar i alla fall återvänder till samma område efter att ha utsatts för skrämselinsatser. Länsstyrelsen har vid platsbesök konstaterat spår efter en björn som rört sig kring renarna. Forskningsresultat från andra samebyar visar att björnar kan ta många renkalvar i skogsområden under kalvningstiden. Länsstyrelsen och Mala sameby har tidigare intensivt diskuterat rovdjursproblemen i samebyn och gemensamt identifierat kalvningslanden som de mest utsatta områdena i samebyn. En skyddsjakt efter den björn som uppehåller sig i renhjorden kan därför förebygga allvarliga skador. Avlivning av denna enligt bedömningen ensamma björn bedöms inte påverka de för björnstammen satta målen negativt, utan följer intentionerna i den regionala förvaltningsplanen för björn i Västerbottens län. Detta beslut kan överklagas. Se bilaga l om hur man går till väga. i detta ärende har tagits av enhetschef Björn Jonsson efter föredragande av rovdjursförvaltare Linda Backlund. Björn Jonsson Linda Backlund

6 Bilaga l Hur man överklagar Bilaga 2 Avgränsning av jaktområdet Kopia via e-post till Naturvårdsverket (nv-skyddsj akt@naturvardsverket. se) Polismyndigheten i Västerbottens län (polismyndigheten.vasterbotten@polisen.se) Statens veterinärmedicinska anstalt (arne.soderberg@sva.se; jessica.asbrink@sva.se) Viltskadecenter (inga.angsteg@slu.se; jens.karlsson@slu.se) Bj örnforskningsproj ektet (jon.swenson@umb.no)

7 Västerbotten Datum Ärendebeteckning Bilaga 2 Avgränsning av jaktområdet Jaktområdet avgränsas enligt kartan nedan. Norra gränsen utgörs av Östra Verbosjön, Blyo och vägen mellan Västra Verbosjön och Hemsjön (Gargnäs), västra gränsen av Hemsjön och vägen mellan Kronas och Holmfors, södra gränsen av väg 370 mellan Holmfors och Fridhem, och östra gränsen av skogsbilvägar öster om Stenberget, Sör- Lövberget, Nord-Lövberget, Granberget och Lill-Granberget.