Beslut om skyddsjakt efter en varg i Rans sameby

Transkript

1 Beslut 1(8) Rans sameby Sandås Sorsele Beslut om skyddsjakt efter en varg i Rans sameby Beslut Länsstyrelsen beslutar om skyddsjakt efter en (1) varg inom del av Rans sameby i s län. Beslutet tas med stöd av 9, 9 b, 21, 23, 23 a, 23 b och 24 d jaktförordningen (1987:905), Naturvårdsverkets delegeringsbeslut av den 25 juni 2015 (NV ) samt med beaktande av skyddsreglerna i artikel 12 och undantagsreglerna beträffande jakt i artikel 16 i Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). Länsstyrelsen beslutar med stöd av 59 jaktförordningen att detta beslut ska gälla utan hinder av att beslutet överklagas. Angående överklagande, se bilaga 1. Villkor Länsstyrelsen beslutar att nedan angivna villkor ska gälla för jakten enligt detta beslut. Jakt som inte följer dessa villkor sker utan stöd av beslutet och i strid med fredningsbestämmelserna i 3 jaktlagen (1987:259). Straffbestämmelserna för jaktbrott återfinns i 43 respektive 44 samma lag. Vilka djur får fällas? Skyddsjakt tillåts på högst en (1) vargindivid. Det ska så långt som möjligt säkerställas att individen som fälls är den varg som befinner sig i området och orsakar skada och störning i renhjorden. Jaktområde Jakten får bedrivas inom det område som avgränsas enligt bifogad karta (bilaga 2) inom Rans sameby i Vindeln och Lycksele kommuner, s län. Med stöd av 24 d jaktförordningen beslutar Länsstyrelsen att jakt får ske på annans jaktområde. Jaktledaren bör meddela berörda markägare och jakträttshavare att skyddsjakt kommer att bedrivas i området och när jaktförsök kommer att ske. Jakttid Skyddsjakt får bedrivas under perioden 22 december 2016 till och med 5 januari Länsstyrelsen Storgatan 71 B Växel Fax vasterbotten@lansstyrelsen.se UMEÅ Naturvårdsenheten Direkt

2 Beslut 2 Vilka får utföra jakten? Länsstyrelsen utser jaktledare. Jakten får endast bedrivas av jaktledaren tillsammans med ett begränsat antal personer. Jaktmetoder och jaktmedel Varje jakttillfälle initieras av Länsstyrelsen. Jaktledaren bestämmer den för tillfället lämpligaste jaktmetoden. Jakten får bedrivas med hjälp av helikopter där länsstyrelsen utser pilot och skytt i helikopter. Det aktuella djuret får sökas från motordrivet fordon inom jaktområdet. Det innebär att sökande från snöskoter får ske för så kallad ringning av djuret för att fastställa dess ungefärliga vistelseplats. Undantaget ger inte rätt att från skoter skjuta, förfölja eller genskjuta vargen. Undantaget ger inte heller rätt att nyttja motordrivet fordon för att förhindra att vargen undkommer eller för att avleda dess uppmärksamhet från den som jagar. Skyddsjakten får bedrivas med hund. Maximalt tre (3) hundar får släppas efter en och samma varg under ett och samma dygn. Länsstyrelsen beslutar att skjutvapen får transporteras på motordrivet fordon till och från samt inom det aktuella jaktområdet. Vapnen ska då vara nerpackade. Länsstyrelsen erinrar om att jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18, ) anger vilka vapen och kulpatroner som får användas vid jakten. Avlysning Jaktledaren ska omedelbart avlysa jakten när vargen fällts eller påskjutits eller när jakttiden gått ut. Hantering av fälld varg Med stöd av 24 d jaktförordningen beslutar Länsstyrelsen att fälld varg ska tillfalla staten. Djuret omhändertas av Länsstyrelsen i samråd med polisen för vidarebefordran till Statens Veterinärmedicinska Anstalt för obduktion. Bakgrund Den 17 december 2016 rapporterades ett vargspår in till Länsstyrelsen. Det hade observerats strax söder om Tegsnäset, i Ubmeje Tjeälddie sameby. Länsstyrelsens fältpersonal dokumenterade spåret samma dag och kunde konstatera att det sannolikt rörde sig om varg. Spillning samlades också in för DNA-analys.

3 Beslut 3 På måndagen kontaktade samebyn länsstyrelsen angående ytterligare spår. Vargen hade rört sig endast meter från en hage där 2000 renar stod i väntan på att släppas ut för fritt bete. Fältpersonal besökte platsen och kunde under spårningens gång konstatera att vargen rörde sig norrut och bort från hagen. Renarna släpptes därför ut något senare. Vargen spårades mot Ekorrsele och därför underrättades Rans sameby, eftersom det även där fanns ett stort antal renar. Under tisdagen meddelade renskötarna i Rans samebyn att vargen hade dykt upp bland deras renar. På onsdagen besökte Länsstyrelsens fältpersonal platsen och dokumenterade fyra rivna renar och ett par misslyckade jaktförsök. Två av renarna hade dödats vid angreppet och två var så skadade att de fick avlivas. De två första renarna var rivna under natten mot tisdagen men de två andra var sannolikt rivna under onsdagen. Bedömningen är att vargen är kvar i området, mitt bland renarna. I området finns cirka 2000 renar och en kilometer västerut finns ytterligare 1000 renar. Samebyn ansökte muntligt om en skyddsjakt den 21 december Varg i området Den 3-4 november spårade Länsstyrelsen en varg vid Tvärålund, som senare visade sig vara en skandinavisk tik från Julussa-reviret i Norge (G156-15). Det spårades eventuellt även en varg den 22 november lite längre västerut men urinprovet som samlades in gav inget resultat. Möjligtvis var det samma vargtik. Den 8 november observerades en varg utanför Bygdsiljum. Spårningar genomfördes de följande dagarna och med hjälp av DNA-analyser visade det sig vara en skandinavisk varghane från det svenska reviret Färna 2 (G139-16). Samma varg spårades även längre norrut, i Burträsk, den 3 december. Länsstyrelsen bedömer att vargen som nu river renar i Rans sameby sannolikt kan vara någon av dessa vargar med skandinaviskt ursprung. Skäl Juridiska förutsättningar för skyddsjakt Art- och habitatdirektivet förbjuder avsiktligt dödande av bland annat varg. De möjligheter till undantag från förbudet som direktivet medger genomförs med motsvarande bestämmelser i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). I 23 a jaktförordningen regleras förutsättningarna för skyddsjakt efter stora rovdjur: Det ska inte finnas någon annan lämplig lösning och skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde och jakten ska ske för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom I enlighet med 24a jaktförordningen har Naturvårdsverkets delegeringsbeslut av den 25 juni 2015 (NV ) delegerat rätten att besluta om skyddsjakt efter varg till bland annat Länsstyrelsen i s län. I

4 Beslut 4 enlighet med 23 b jaktförordningen får Länsstyrelsen därmed besluta om skyddsjakt efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada, eller på myndighetens eget initiativ, om förutsättningarna enligt 23 a jaktförordning är uppfyllda. I 9 b jaktförordningen regleras hur sådana beslut om bland annat skyddsjakt på stora rovdjur ska utformas. Enligt Naturvårdsverkets redovisning till regeringen av den 15 november 2011 angående tilläggsuppdraget om den svenska rovdjurspolitiken kan merarbete och merkostnader inte åberopas som skäl för undantag från skyddsbestämmelserna i art- och habitatdirektivet. Däremot anser Naturvårdsverket att dessa faktorer kan vara en av grunderna för bedömningen om det finns en annan lämplig lösning för ett problem med rovdjur. Annan lämplig lösning Bevakning av renhjorden, användning av annan betesmark, stängsling runt renhjorden och flytt av renhjorden är exempel på alternativa åtgärder som diskuterats i samband med angrepp av rovdjur på ren. När det gäller varg finns även flytt av vargar som alternativ åtgärd bland förslagen. Ökad bevakning När en varg dyker upp i ett område med renar krävs omfattande bevakning, främst i form av kantbevakning av hjordarna för att renarna inte ska skingras. Vid ökad bevakning av en renhjord kan konsekvensen av rovdjurs närvaro minskas, dels genom att mänsklig närvaro gör att rovdjur håller sig undan i större utsträckning men också genom att pågående angrepp kan avvärjas. Det är en kostsam och tidskrävande åtgärd som förutsätter stora insatser från renskötarnas sida. Flytt av renar och att inte använda området Samebyn har inga andra marker att flytta renarna till. Det är ett stort antal renar som redan nu betar i området och sådana arealer finns inte att tillgå någon annanstans. Att flytta närmare 3000 renar till ett annat område skulle dessutom vara mycket krävande och kan inte bedömas som en rimlig åtgärd. Att hägna in renarna Att hägna in renarna är inte rimligt eftersom renar inte mår bra av att stå inhägnade en längre period. En forskningsstudie om förebyggande åtgärder för skydd för renar (SLU/Viltskadecenter rapport 2014:10) med studieområden i Gällivare skogssamby och Udtja sameby i Norrbottens län visade bland annat att renarnas hälsa försämrades av hägnvistelse. Till exempel kan oral nekrobacillos, det vill säga kraftig infektion i munnen, öka. Ju fler renar som behöver hägnas in ju större hägn krävs, annars blir hygienen för dålig med avseende på utfodring och tillgång till rent vatten eller snö. Samebyn har idag inget hägn av sådana dimensioner och det skulle krävas orimligt stora arbetsinsatser och mycket pengar för att bygga ett. En ytterligare och mycket allvarlig sjukdom som skulle kunna spridas bland hägnade renarna är Chronic Wasting Disease (CWD), som nyligen har upptäckts hos vildren i Norge. Sjukdomen har tidigare varit känd endast hos

5 Beslut 5 hjortdjur i Nordamerika och Sydkorea och än så länge är det okänt hur utbredd sjukdomen är i Skandinavien. Djur som ser friska ut kan vara infekterade och smittsamma, vilket innebär att en ren kan hinna smitta många andra renar innan symptomen visar sig. Sjukdomen har alltid dödlig utgång. Gynnsam bevarandestatus Enligt senaste populationsberäkningen fanns det under säsongen 2015/2016 cirka 340 vargar i Sverige. En jakt på två vargar i kommer inte att medföra att antalet vargar minskas under referensvärdet, som är 270 individer. Den svenska vargpopulationen har i dag gynnsam bevarandestatus under förutsättning att minst en ny invandrad varg från Finland eller Ryssland reproducerar sig med de skandinaviska vargarna varje femårsperiod. I år har en nyligen invandrad östlig varghane reproducerat sig med en skandinavisk vargtik i Tunturireviret i Dalarna. Målet är att ytterligare en östlig varg ska gå in i reproduktion med en varg från den skandinaviska populationen inom innevarande femårsperiod, eftersom inflödet av nya gener inte har varit tillräckligt stort under förra perioden. Inflödet av gener ska dock enligt Naturvårdsverkets plan för den genetiska förstärkningen av vargstammen ske på naturlig väg genom invandring av varg, och inte genom en flytt av östliga vargar till Mellansverige. Detta innebär bland annat att östliga vargar som stannar upp i renskötselområdet i dagsläget inte kommer att flyttas söderut. Kunskap om vargens genetik Länsstyrelsen gör bedömningen, utifrån Kammarrätten i Sundsvalls avgörande den 5 oktober 2016 (mål nr ), att det i en akut uppkommen situation inte behövs kännedom om en viss individs genetiska sammansättning. Därtill ser Länsstyrelsen att den aktuella vargen som orsakar skada i samebyn möjligen är någon av de två skandinaviska vargarna som spårats i närheten av det aktuella området tidigare under hösten. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen gör en samlad bedömning i varje enskilt fall. Länsstyrelsen bedömer skadors omfattning, om skadeförebyggande åtgärder har vidtagits och vilka möjligheter som finns till förebyggande av skada samt till annan lämplig lösning än skyddsjakt. Länsstyrelsen beaktar också vargstammens utveckling i landet i relation till de mål som är satta för antal och utbredning, både regionalt och nationellt. I propositionen om en hållbar rovdjurspolitik föreslås att vargens förekomst i renskötselområdet i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada. I utskottets betänkande förtydligas att enstaka föryngringar, om det är möjligt, bör begränsas till områden där de gör minst skada, oavsett om det är åretruntmarker eller vinterbetesmarker. Enligt Naturvårdsverkets femåriga plan för genetisk förstärkning av vargstammen framgår det att renskötselområdet har en viktig uppgift när det gäller att möjliggöra för genetiskt viktiga vargar att nå den mellansvenska vargstammen.

6 Beslut 6 Riksdagen har fastslagit en toleransnivå för rennäringen om maximalt tio procents förluster orsakade av rovdjur. Målet ska nås med så små konsekvenser för rovdjursstammarna som möjligt. Det innebär att eventuella åtgärder som behöver sättas in måste vara så effektiva som möjligt. Länsstyrelsen har möjlighet att fatta beslut om skyddsjakt i förebyggande syfte, men det ställs mycket höga krav på bedömningsunderlaget. Länsstyrelsen menar att detta villkor är uppfyllt. Det aktuella området där vargen orsakar skada är ett viktigt område för samebyn och kommer att nyttjas under en längre tid. Det är dock svåra betesförhållanden och lite snö. En varg kan skingra en renhjord över ett stort område och risken är stor att renarna hamnar på fel område eller blandas ihop med andra samebyars renar. I det aktuella området är samebyarnas områden smala och en hopblandning av renarna kräver stora arbetsinsatser för att skilja dem åt. Det finns inga andra alternativa åtgärder. Att skrämma bort vargen kommer sannolikt inte att lyckas eftersom den redan dödat flera renar och därför förmodligen stannar kvar för att äta. Dessutom, om det skulle gå att skrämma bort den kommer den till en annan sameby som också har renar på vinterbete. Hela s kustland är ett aktivt renbetesområde och i princip inga områden är tomma på ren. Det finns närmare 3000 renar i området. Vargen har redan rivit fyra renar och genomfört ytterligare jaktförsök, om än misslyckade. Sammantaget bedömer Länsstyrelsen att vargen har förorsakat allvarlig skada och att det finns en överhängande risk för ytterligare allvarlig skada om vargen tillåts vara kvar i området. Att avlägsna en varg i ur den svenska vargstammen kommer inte att ha en negativ påverkan varken på artens gynnsamma bevarandestatus i landet eller på de regionala målsättningarna för arten i länet. En skyddsjakt står inte heller i strid med regeringens och riksdagens intentioner att tillåta enstaka vargetableringar i rensköstelområdet, eftersom det aktuella området inte kan betraktas som ett område där vargen gör minst skada. Länsstyrelsen gör därför den sammantagna bedömningen att skyddsjakt på de aktuella vargarna kan genomföras. Hur man överklagar Detta beslut kan överklagas. Se bilaga 1 om hur man går till väga. De som deltagit i beslutet Beslut i detta ärende har tagits av enhetschef Björn Jonsson efter föredragande av vilthandläggare Lars Dahlberg. I den slutliga handläggningen har även rovdjurshandläggare Linda Backlund deltagit. Björn Jonsson Lars Dahlberg

7 Beslut 7 Bilagor 1. Hur man överklagar 2. Avgränsning av jaktområde Kopia till Beslutet laddas upp i Naturvårdsverkets tillhandahållna databas för jaktbeslut. Rans sameby Polismyndigheten i s län (registrator.nord@polisen.se) Statens veterinärmedicinska anstalt (rovdjur@sva.se) Viltskadecenter (inga.angsteg@slu.se; jens.frank@slu.se) Skandulv (hakan.sand@slu.se)

8 Beslut 8 Bilaga 1 Hur man överklagar till Förvaltningsrätten Är du missnöjd med Länsstyrelsens beslut kan du överklaga detta hos Förvaltningsrätten i Luleå, men klagan ska lämnas eller skickas till Länsstyrelsen. Överklagan ska vara skriftlig och undertecknad. Var tydlig med att skriva vilket beslut som överklagan gäller. Det gör du enklast genom att ange ärendebeteckningen (exempelvis ), redogöra för varför du menar att Länsstyrelsens beslut är fel och hur du anser att beslutet ska ändras, underteckna brevet, förtydliga namnteckningen, uppge adress och telefonnummer. Om du anlitar ombud kan istället ombudet underteckna brevet. I så fall bör en fullmakt sändas med. Om du har handlingar eller annat som du anser stöder din ståndpunkt så bör du bifoga dem. Brevet ska lämnas in eller skickas till: Länsstyrelsen i s län UMEÅ Länsstyrelsen måste ha fått brevet inom tre veckor, räknat från den dag när du fick beslutet, annars kan överklagandet inte tas upp.

9 Bilaga 2 Lantmäteriet/Metria 0 4,5 9 Jaktområde 18 Kilometer Jaktområdet sträcker sig längs samebygränsen i söder från Kussjön till Arvträsk, sedan längs vägen från Arvträsk via Maltträsk till samebygränsen i norr. Vidare längs samebygränsen till Rönnträsket, över Gladaberg till Bergnäs och därefter till Kussjön. Bakgrundskartor Lantmäteriet 1: ±