Delredovisning av uppdrag om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige

Transkript

1 1(10) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY SKRIVELSE Ärendenr: NV SJV /13 Delredovisning av uppdrag om genetisk förstärkning av vargstammen i Sverige Naturvårdsverket och Statens jordbruksverk delredovisar här regeringens uppdrag till de båda myndigheterna om genetisk förstärkning av varg i Sverige (M2012/3438/Nm). Sammanfattning Flytt av vuxna vargar Två flyttar av varg har genomförts under detta uppdrag dvs. sedan den 20 december Inledningsvis flyttades ett vargpar från Tornedalen till Tiveden, vilket är den första flytt som resulterat i en etablering i anslutning till den övriga vargstammen och dessutom förmodligen en reproduktion. Sedan flyttades vargtiken från Junsele ner till Rimbo nära Stockholm. Den vandrade snart åter till reviret i Junsele. Frågor att utreda vidare Myndigheterna avser att utreda frågorna om karantän och hägn vidare i uppdraget. Myndigheterna kommer dessutom att arbeta fram ett detaljerat förslag på andra lämpliga kompensationsåtgärder än licensjakt under hösten Flytt av vargvalpar Det har genomförts omfattande förberedelser i uppdraget för att kunna flytta vargvalpar från djurparker till vilda vargars lyor. Till exempel har två vilda BESÖK: STOCKHOLM -VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA KASERNGATAN 14 POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(10) vargtikar märkts, djurförsöksetiskt tillstånd har sökts och praktiska frågor runt flyttarna utretts. Det är svårt att märka vilda tikar då naturgivna förhållanden som väder och geografi styr arbetet. Eftersom de märkta vilda tikarna födde valpar ungefär 19 dagar före den första djurparkstiken och det inte får skilja mer än 8 dagar mellan födslarna, kunde inte någon valpflytt genomföras. Medgivanden och dialoger Under vårvintern har ett omfattande dialogarbete genomförts. Avsikten var att få in synpunkter och att sprida information för att öka möjligheten att få medgivanden för att kunna sätta ut vargvalpar. Naturvårdsverket har träffat viltförvaltningsdelegationerna och regionala företrädare för markägare- och jägarorganisationer vid två tillfällen i de Mellansvenka länen. Myndigheterna ser också ett behov av justeringar av sekretesslagstiftningen för att öka möjligheten att inhämta medgivanden. Internationellt samarbete Samarbete med Norge, Finland och Ryssland av stor betydelse för att förbättra förutsättningarna för naturlig invandring av varg till Sverige och att kunna sätta ut vargvalpar från djurparker till vilda vargar. Myndigheterna avser att fördjupa detta samarbete. Uppdraget och genomförande Uppdraget Regeringen gav den 20 december 2012 Naturvårdsverket i samråd med Statens jordbruksverk (Jordbruksverket) i uppdrag att, efter samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), berörda länsstyrelserna och övriga berörda myndigheter och organisationer, fortsätta arbetet med aktiva åtgärder för den genetiska förstärkningen av vargstammen inom Sverige. Uppdraget ska slutredovisas senast den 28 november En delredovisning av uppdragets genomförande ska lämnas senast den 28 juni Enligt uppdraget ska vargstammens genetiska variation i första hand förbättras genom följande åtgärder: 1. Underlätta för naturligt invandrade vargar att förflytta sig från renskötselområdet till den vargpopulation som finns i Mellansverige. 2. Genomföra aktiva åtgärder för att möjliggöra flyttning av vargvalpar till vilda vargpar under 2013 och Uppdraget ska genomföras efter dialog med berörda norska myndigheter. Genomförande Uppdraget genomförs av Naturvårdsverket och Jordbruksverket i projektform med en gemensam styrgrupp. Jordbruksverket har i arbetet ett huvudansvar i frågor rörande smittskydd och djurskydd. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret, med stöd av Viltskadecenter och i samarbete med Svenska Djurparksföreningen, för genomförandet av uppdraget. SVA:s roll är att bedöma smittrisker i samband med införsel och flytt av varg.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(10) Samråd har hållits med SVA, länsstyrelserna, Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor, vargkommittén, Svenska rovdjursföreningen, Svenska jägareförbundet, Jägarnas riksförbund, Lantbrukarnas riskförbund (LRF) samt norska och finska myndigheter. Underlättande för naturligt invandrade vargar att nå den mellansvenska vargpopulationen Hittills genomförda flyttar under 2013 Under det nuvarande uppdragets gång har sammanlagt tre vargar flyttats vid två tillfällen. 1. Båda djuren i ett vargpar i Tornedalsområdet identifierades januari 2013 genom DNA-analys av spillning som invandrade vargar. Tiken konstaterades också löpa. Det fanns foton och andra uppgifter som indikerade att vargarna hade befunnit sig i området en period, och åtminstone en av dem, sedan sommaren Vargparet uppehöll sig i området med koncessionsrenskötsel. Naturvårdsverket beslöt att flytta paret i mitten av februari, strax före parningsperioden, till utsläppsområdet i Tiveden. Området är en nationalpark och är utpekat som utsläppsområde av både Västra Götalands och Örebros länsstyrelser. Vargparet bildade revir i Tivedenområdet och bedöms ha fått valpar. 2. Den vargtik som tidigare flyttats tre gånger, flyttades en fjärde gång på grund av extraordinära omständigheter i samband med regeringsuppdraget om bevarande av genetiskt viktig varg 1. Syftet med flytten var i första hand att undvika allvarlig skada snarare än genetisk förstärkning eftersom Naturvårdsverket av förvaltningsrätten var förhindrad att besluta om skyddsjakt på tiken. Tiken flyttades till ett område i norra Uppland. Den vandrade sedan snabbt tillbaka upp till reviret i Junseleområdet där den fortfarande befinner sig. I samband med uppdragets genomförande har flera frågeställningar identifierats såsom frågan om användning av hägn och hur karantänsfrågan bör lösas. Karantän Som beskrivits i tidigare uppdragsrapporter anser myndigheterna (Naturvårdsverket och Jordbruksverket) liksom regeringen att risken för spridning av rabies och andra smittämnen måste minimeras. Enligt en rutin som är under utarbetande, ska vargar i norra Sverige som av länsstyrelsen bedöms kunna vara invandrade, DNA-testas. Detta görs genom analys av insamlad spillning varför vargen inte nödvändigtvis måste fångas in. Visar det sig att det är fråga om en invandrad varg ska den snarast infångas och förses med sändare samt provtas och behandlas förebyggande mot dvärgbandmask. Därefter kan vargen gå fritt under övervakning i området i minst sex månader innan den får flyttas. Vid flytt ska vargen avmaskas igen. 1 M2012/2959/Nm

4 NATURVÅRDSVERKET 4(10) Det finns dock vissa problem med detta arbetssätt: 1. Eftersom vargen behöver ha vistats minst sex månader inom Sverige före en flytt och det vanligtvis sker inom renskötselområdet, ökar risken för att vargen påverkar renskötseln så att en skyddsjakt kan bedömas nödvändig. 2. När vargen behöver vistas inom renskötselområdet i sex månader ökar också risken för att den vandrar tillbaka till renskötselområdet efter en flytt eftersom den etablerat sig där. Naturvårdsverket bedömer t ex att det var den snabba flytten tillsammans men tidpunkten för flytten av Tivedenvargarna som bidrog till att de stannade i området. Att notera är att vargarna redan är inom Sveriges gränser när frågan om karantän blir aktuell. Det handlar alltså om en karantän inför en aktiv flytt ner till Mellansverige. Företrädare för rennäringen har varit uttryckligen negativa till att renskötselområdet används som karantän för varg. I fallet med Tivedenvargarna konstaterades att det fanns information som visade att de befunnit sig i området en tid, vilket betydde att delar av karantäntiden redan passerat när DNA-proverna visade att båda vargarna var invandrade. Den flexibiliteten bedömer Naturvårdsverket är nödvändig för att kunna genomföra uppdraget med genetisk förstärkning Hägn Frågan om så kallad soft release, vilket innebär att vargar flyttas till ett hägn i området där man vill att de ska stanna har diskuterats i flera sammanhang. Metoden har används i Nordamerika. Erfarenheterna från Nordamerika är att de flesta vargarna stannade i det nya området, men att många också, under tiden i hägn, utvecklade stressbeteenden som bland annat orsakade söndergnagda tänder i försöken att ta sig ur hägnet. Förvaringen i hägn fungerade bäst när det under anpassningsperioden fanns flera vargar i hägnet, till exempel en hel flock eller syskon. En ytterligare försvårande omständighet för svenska förhållanden är lokaliseringen av sådana hägn. I de nordamerikanska försöken var de placerade på federal mark. Där hade man beväpnad vakt som bevakade hägnen dygnet runt vilket sannolikt skulle krävas även i Sverige för att skydda vargarna från sabotage. Vargarna måste också matas vilket medför risk för tillvänjning till människor. En tillfällig förvaring av invandrade vargar i särskilt uppbyggda hägn har även diskuterats för att lösa smittskyddsfrågan. Vid användning av karantänshägn finns, förutom djurskyddsproblematiken, även en sanerings- och smittspridningsproblematik om det påvisas någon epizootisk sjukdom som rabies eller dvärgbandmask hos någon av de karantäniserade vargarna. Jordbruksverket utreder för närvarande möjligheten till tillfällig användning av hägn för genetisk förstärkning ur djurskydds och smittskyddssynpunkt. Myndigheterna bedömer dock i nuläget att användning av hägn för flytt av vilda vargar inom landet troligen medför oacceptabla djurskyddsproblem.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(10) Djurförsöksetiskt tillstånd Jordbruksverket har bedömt att flytt av varg är ett djurförsök enligt definitionen i 1 c djurskyddslagen (1988:534). Naturvårdsverket har därför i tidigare uppdrag ansökt om och fått ett djurförsöksetiskt godkännande från Uppsala Djurförsöksetiska nämnd för flytt av vuxen varg. Jordbruksverket ska i varje enskilt ärende medge undantag för transporten av den aktuella vargen. Länsstyrelsernas utsättningsområden och medgivandekravet I oktober 2011 redovisade länsstyrelserna sina regeringsuppdrag om att peka ut utsättningsområden till Naturvårdsverket. Sammanlagt pekades nio utsättningsområden ut i sex län. Naturvårdsverket utgår i arbetet med det aktuella regeringsuppdraget från att endast de av länsstyrelserna utvalda utsättningsområdena kan användas för utsättning av varg. Vargarnas revir ändras över tid vilket kan göra att ett utsättningsområde ett år ligger i ett redan befintligt revir och därför inte kan användas för utsättning av flyttad varg. Det är också svårt att hitta utsättningsområden där både markägare och jakträttshavares lämnar medgivande inom de redan utpekade områdena. Det finns också ett önskemål att minska koncentrationen av varg i Mellansverige. Av dessa tre skäl anser myndigheterna att det vore lämpligt med nya uppdrag till länsstyrelserna alternativt att Naturvårdsverket i samråd med den aktuella länsstyrelsen får släppa vargar där lämpliga förutsättningar finns. Medgivande och sekretess De stora skogsbolagen och staten har på olika sätt upplåtit rätten till jakt till andra på sina markinnehav. För att få medgivanden från jakträttshavarna krävs därför att varje jaktlag eller enskild jakträttshavare kontaktas. Att få medgivanden från alla i ett jaktlag bedömer myndigheterna för närvarande som mycket svårt. Vid flytten till Tiveden använde Naturvårdsverket därför statligt ägd mark där staten också är jakträttshavare. Skogsbolagen kan dock säga upp sina avtal med sex månaders varsel och därefter skriva in en klausul om medgivande till flytt av varg. För det markinnehav som Naturvårdsverket rår över skrivs nu in i avtal att jakträttshavaren förbinder sig att medge utsläpp av varg. Enligt offentlighets- och sekretesslagen är det inte möjligt att sekretessbelägga uppgifter om vilken markägare eller jakträttshavare som medgivit utsläpp av varg. Myndigheterna anser att en sådan möjlighet borde finnas för att skydda de enskilda som medger utsläpp av varg från hot och repressalier. Vid vargflytten av Tivedenparet framkom att en markägare inom ett av utsättningsområdena inte ville medge utsättning trots att han inte var negativ till själva utsättningen, utan på grund av rädsla för repressalier mot sig själv och familjen. Erfarenheter från flytt av vuxen varg 2013 Flytten av vargparet från Tornedalen till Tiveden var den första flytten av vuxna vargar från Norrland som resulterat i att vargen har stannat i Mellansverige och dessutom förmodligen föryngrat sig där. Naturvårdsverkets bedömning är att det

6 NATURVÅRDSVERKET 6(10) var den relativt snabba flytten och tidpunkten för flytten som gav det goda resultatet. Tidpunkten för flytten var före brunsten då vargarna parar sig. Bandet mellan tiken och hannen är då mycket stark. Efter parningen kan det vara så att vargarna främst inriktar sig på den kommande valpningen och att hitta ett lämpligt revir snarare än långa vandringar. Liksom vid tidigare tillfällen har själva flyttarna gått mycket bra, vargarna har fångats in snabbt och varit lugna under resan som skett i bil. Bedömningen är att en längre bilfärd är mindre stressande för djuren än att flyga en delsträcka på grund av de omlastningar som är nödvändiga i samband med flygtransporter. Eftersom samarbetet med Finland har utökats i samband med att förvaltarmöten har etablerats finns nu ökade möjligheter att få tidig information om eventuella invandrande vargar. Det skulle också kunna förbättra möjligheterna till snabba flyttar. Ett utökat samarbete med Ryssland skulle dessutom säkra ett fortsatt inflöde av vargar. Flytt av vargvalpar från djurparker till vilda vargar Märkning av vilda vargtikar En av förutsättningarna för att kunna genomföra en flytt av djurparksvalpar till vilda vargar är att de vilda tikarna är sändarmärkta. Genom positionerna tikens sändare skickar kan man bedöma när valpning skett och var lyan finns. Erfarenheter från märkningen Den största svårigheten med att märka vargtikar är behovet av spårsnö i de områden där det finns intakta par under märkningssäsongen. För att kunna märka varg krävs att det går att spåra vargarna från luften. Det är endast möjligt i öppnare skogar där det går att se genom trädens kronskikt ner till marken och vargarnas spår. För att möjliggöra en märkning krävs dessutom öppna ytor i form av sjöar, myrar eller hyggen där det är möjligt att komma tillräckligt nära vargen när den ska sövas med pil från en helikopter. Det innebär att märkningsarbetet behöver inriktas på att styra vargar mot områden där det är möjligt att komma ner med helikoptern. Styrningen av vargarna kräver att det är bra förhållanden för att spåra från luften och är därför svår att genomföra när det är för lite snö vilket medför att vargarna utan större ansträngning kan hålla en hög hastighet. I många vargrevir är det idag sparsamt med sådana öppna skogar. Tikmärkningarna kräver dessutom att tiken kan isoleras från de övriga vargarna, vilket innebär att vargarna måste följas över längre sträckor. För att isolera tiken kan det även behövas spårning av andra vargar än de som ska märkas. Detta kan innebära omfattande spårningsarbeten. Skogsbrukets omdaning av landskapet har medfört att skogens ålderstruktur förändrats så att stora delar av skogslandskapet idag är täckt av stora sammanhängande och täta ungskogar. Ungskogarna har ofta ett tätt kronskikt

7 NATURVÅRDSVERKET 7(10) vilket innebär att det från ovan är mer eller mindre omöjligt att se ned till marken där vargarna eller deras spår befinner sig. Kommunikationen och samarbetet med länsstyrelserna bedöms ha fungerat bra och arbetet med de förberedande spårningarna bedöms ha utvecklats väsentligt sedan föregående år. I jämförelse med föregående år har lokaliseringen av tikarna inför märkningen lyckats bättre genom en utökad dialog och ett mera riktat arbete mot de revirmarkerande individerna i familjegruppen. Även om den gångna vintern varit kall och större delen av landet har varit snötäckt under märkningssäsongen har det i de områden där det funnits intakta vargpar varit för begränsat med snö. Så många som 24 av de 38 föryngringar som registrerats år 2012 år utgjordes av nybildade par (Åkesson m.fl. 2013). I de områden som har haft ett varaktigt snötäcke har ett flertal vargrevir inte varit intakta dvs. de har saknat ett eller båda alfadjuren. Detta har medfört att en stor andel av föryngringarna inte har varit aktuella för märkning. Två vargtikar samt tillhörande hanar har märkts. Därtill har tre vargar flyttats. Utifrån ovanstående förutsättningar får ändå resultatet från årets vinter ses som ett gott resultat eftersom vi har kunnat genomföra märkning av vargtikar och flytt av vargar i de områden och under de tidpunkter där de naturgivna förhållandena medgivit det. Dialogmöten Vid valpflytt kan medgivande från markägare och jakträtthavare inte hämtas in i förväg, eftersom det är den vilda tiken som avgör var lyan placeras och det är först i samband med att de vilda valparna föds som lyans position kan bestämmas. Detta innebär att det är först en dryg vecka före själva valpflytten som markägare och jakträttshavare kan identifieras och tillfrågas om medgivande. För att öka möjligheten att få medgivande från markägare och jakträttshavare har Naturvårdsverket genomfört dialogmöten med regionala företrädare för markägar- och jägarorganisationer. Det har genomförts två möten per län med regionala företrädare för Svenska Jägareförbundet, Jägarnas riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund. Syftet har varit lyssna på organisationernas problem och syn på möjligheter med valputsättning i länet samt att informera. Tanken är att göra frågan mer känd med hjälp av information så markägare och jakträttshavare kan få stöd i sitt beslut om medgivande. Det kan förhoppningsvis också innebära att de får bättre stöd i sin bygd och att risken för hot och trakasserier därmed minskar så att fler vågar lämna sitt medgivande. Medgivande och sekretess Myndigheterna bedömer att det finns förutsättningar för att göra en bedömning av lyans position och därmed vem som är markägare och jakträttshavare. Dessa kan då omfattas av sekretess så länge vargarna använder lyan. När vargparet har lämnat lyan finns risk för att markägares och jakträttshavaren namn måste

8 NATURVÅRDSVERKET 8(10) lämnas ut. Risken är stor att markägare och jakträttshavare inte lämnar sitt medgivande om deras namn måste offentliggöras. Det beror på risken för hot och andra repressalier för dem själva och deras familjer. Av den anledningen avser myndigheterna att pröva om sekretesslagstiftningen kan omfatta skyddet av personuppgifterna för markägare och jakträttshavare som lämnat medgivande för utsättning av vargvalpar. Kompensationsåtgärder Naturvårdsverket hade 2011 ett regeringsuppdrag att redovisa vilka kompensationsåtgärder som är lämpliga utöver licensjakt. Detta skedde den 18 maj Naturvårdsverket har inhämtat synpunkter från länsstyrelser, jägarorganisationer, markägareorganisationer, fåravelsförbundet med flera om sådana kompensationsåtgärder. Följande förslag har inkommit och utreds av Naturvårdsverket som avser att remittera förslaget under hösten Ta bort lika många valpar som sätts in vid valpflytt. Naturvårdsverkets anser att åtgärden är olämplig och att den inte har stöd i lagstiftningen. Åtgärden kan dock bli aktuell om det behövs för att säkra överlevnaden då utsättning ska ske i en stor vild kull. 2. Reducering av fällavgift för älg. Naturvårdsverket avser att utreda frågan vidare, men en kritik är att det rör sig om begränsade summor. 3. Bidrag till uppsättning och rensning under rovdjuravvisande stängsel. Myndigheterna utreder om detta kan ske med hänsyn till det regelverk som styr miljöersättningarna. 4. Kompensation för sänkta arrenden. Länsstyrelsernas utpekande av revir Länsstyrelserna i Mellersta rovdjursförvaltningsområdet fick i uppdrag att peka ut lämpliga revir för valpflytten. Eftersom reviren ändras mellan åren och många av de redan utpekade reviren består av terräng där det är svårt att märka varg fick länsstyrelserna i december 2012 i uppdrag att peka ut nya revir bland de revir där Naturvårdsverket märkt tiken. Årets två revir var båda gränsrevir och berörde därför tre länsstyrelser. Länsstyrelserna har uttryckt tveksamhet över nyttan med att de ska peka ut revir med märkta tikar eftersom det oftast kommer att saknas eller finnas begränsade valmöjligheter då så få tikar märks. Alla tre berörda länsstyrelser pekade ut och redovisade de två reviren med märkta tikar. Djurparkerna Svenska djurparksföreningen är inriktad på att stödja genomförandet av uppdraget på bästa sätt och myndigheterna har ett bra samarbete med organisationen. Djurparksföreningen organiserar djurparkerna och har framfört önskemål att de samarbetar fullt ut. Ett problem är dock att en del djurparker är 2 NV ärendenummer NV

9 NATURVÅRDSVERKET 9(10) utsatta för negativa påtryckningar vilket gör det svårt för dem att delta i regeringsuppdraget. I de fall då den vilda kullen är så stor (över fem valpar) att ett tillägg av två valpar bedöms minska överlevanden hos valparna i kullen, behöver lika många valpar plockas bort från mottagarkullen som sätts dit. Frågan har behandlats i ett PM från Skandulv. Risken är dock inte så stor eftersom vargarna i Sverige i medeltal får 5,5 valpar och de större kullarna kommer ofta från de genetiskt viktiga vargarna. Djurparkerna har nyligen uttryckt tveksamhet till att kunna ta emot de vilda valparna. Frågan kommer att utredas vidare tillsammans med Djurparksföreningen. Alternativet är att de borttagna valparna avlivas. Myndigheterna har bedömt att ett samarbete med djurparker i Norge och Finland skulle öka chansen att finna djurparkstikar som föder tidigt. Men den negativa inställningen till flytt av vargvalpar hos ländernas myndigheter bedöms för närvarande vara ett hinder. Ett fortsatt samarbete med länderna är av vikt för att öka förståelsen för flytt av valpar. Som ett underlag till framtida valputsättningar bedömer myndigheterna tillsammans med Svenska djurparksföreningen att det under våren 2014 vore lämpligt att genomföra ytterligare ett försök med valputbyte mellan de djurparker som förväntas få vargvalpar det året. Syftet skulle framför allt vara att undersöka om en flytt av äldre valpar, ca 2-3 v istället för 1-1,5 v, får samma goda resultat. Detta skulle ge mer tid för förankring med markägare och jakträttshavare samt planering av flytten. Djurskydd Djurförsöksetiskt tillstånd finns för märkning av vilda vargtikar till och med Tillstånd har sökts hos djurförsöksetiska nämnden i Linköping för att genomföra flytt av valpar från djurparker till vilda vargars revir. Övriga nödvändiga tillstånd Myndigheterna bedömer att ett nytt lagrum behövs för placering av valpar i djurpark. Myndigheterna avser att återkomma till regeringen om detta. Med tanke på förvaltningsrättens uttalande i mål M om andra lämpliga lösningar till den selektiva och riktade jakten ska här också påpekas att anledningen till att Naturvårdsverket anger skälet 16.1.b (undvika allvarlig skada) i besluten om flytt av varg, främst beror på att skälet i 31 a jaktförordningen, nämligen att genomföra positiva bevarandeåtgärder såsom vargflytt, saknas i art- och habitatdirektivet. Trots att undvikandet av skada inte varit huvudskälet till flyttarna och eftersom skälet i 16.1.b också var uppfyllt, användes detta som skäl för att undantaget skulle uppfylla det tredje kriteriet i direktivet, nämligen att ett av skälen i 16.1 är uppfyllda. Erfarenheter Två vilda tikar märktes för valpflytten. Förhoppningen var att märka flera tikar och någon tik med känd sen valpning, men detta var inte möjligt i år.

10 NATURVÅRDSVERKET 10(10) De två tikar som märktes hade okänd valpningstid. De valpade båda i slutet av april, runt den 25 april. Det är inom den normala valpningsperioden för vilda vargar. Den första valpningen i en djurpark skedde den 14 maj. För att kunna genomföra valpflytt krävs att det är som mest åtta dagar ålderskillnad mellan valpkullarna. Skillnaden blev ungefär 19 dagar vilket innebar att det inte var möjligt att genomföra en valpflytt i år. Naturvårdsverkets bedömning är att det sannolikt hade varit svårt att få medgivande från markägare och jakträttshavare under våren Kritiken mot uppdraget har varit omfattande. Bland annat har kritik framförts att valpflytt skulle innebära en ökning av antalet vargar. Naturvårdsverket har i dialogarbetet tydlig framfört att effekten blir den motsatta eftersom en vargstam med en god genetisk status kan vara mindre än den som är inavlad. Sammarbete med Ryssland En studieresa har genomförts till Ryssland i december Resultatet av resan är att de ryska myndigheterna är beredda att bistå de svenska i arbetet med att genetiskt förstärka vargstammen. Fyra vargvalpar donerades från en rysk djurpark till en svensk djurpark som en följd av samarbetet. Valparna kommer hösten 2013 att sättas ihop till avelspar vilkas valpar kan användas för genetisk förstärkning. Vid behov kan ytterligare valpar hämtas från Ryssland. Naturvårdsverket har för avsikt att fördjupa samarbetet med Ryssland. Det planeras ske som en del av det bilaterala miljösamarbete som redan pågår mellan Sverige och Ryssland. Samarbetets syfte ska vara att genom ökad kunskap förbättra förutsättningarna för vilda vargar att vandra från Ryssland genom Finland till den svenska vargstammen och därmed bidra till att vargstammens bevarandestatus förbättras.