Restriktioner av växthusgasemissioner hur påverkas mjölkgårdens ekonomi och produktionsinriktning

Restriktioner av växthusgasemissioner hur påverkas mjölkgårdens ekonomi och produktionsinriktning DELRAPPORT I JOKER-PROJEKTET September 2010 Emma Andersson och Anna Wall

Emma Andersson och Anna Wall. 2010 Restriktioner av växthusgasemissioner hur påverkas mjölkgårdens ekonomi och produktionsinriktning? Delrapport i JOKER-projektet, Hushållningssällskapet Halland. Omslag: Carin Clason Hushållningssällskapet Halland ISBN: 91-88668-67-3

Förord Detta är den tredje delrapporten från projektet Jordbrukets klimatpåverkan kartläggning, åtgärder, ekonomisk analys och rådgivningsmodell (JOKER). Tidigare rapporter inom projektet är; Jordbrukets klimatpåverkan underlag för att beräkna växthusgasutsläpp på gårdsnivå och nulägesanalyser av exempelgårdar. (Berglund et al., 2009) Restriktioner av växthusgasemissioner hur påverkas lantbruksföretagets ekonomi och produktionsinriktning? (Andersson & Wall, 2009) Projektets övergripande mål är att bidra med kunskap om hur jordbrukets växthusgasutsläpp kan minskas. Alla analyser sker med ett lantbruksföretagsperspektiv och på gårdsnivå. Projektet har delats in i tre faser, varav den första fasen omfattar kunskapssammanställning om och kartläggning av lantbrukets växthusgasutsläpp ur ett livscykelperspektiv. Fas två omfattar företagsekonomiska analyser av förbättringsåtgärder som syftar till att minska växthusgasutsläppen. I fas tre ska en klimatrådgivningsmodell utvecklas som ska användas för att visa lantbrukare hur de kan minska sina växthusgasutsläpp. Vikt läggs vid att identifiera såväl stora som små åtgärder för att minska lantbrukets växthusgasutsläpp. Ett stort tack riktas till Professor Hans Andersson Institutionen för ekonomi, Ultuna, Lars Törner Odling i Balans samt gårdsägare som bistått med information och värdefulla synpunkter. Projektet finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning, Lantbrukarnas Riksförbund, C R Prytz Donationsfond, Bertebos stiftelse och Odling i Balans. Vi vill härmed tack våra finansiärer för stödet till detta projekt och detta angelägna ämnesområde! /Författarna I

Sammanfattning I Sverige uppgår växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn till 8,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter (i form av lustgas och metan från mark och djurhållning). Sveriges mål att minska utsläppen med 40 procent fram till år 2020, jämfört med 1990-års nivå, kan betyda skärpta krav i framtiden för Sveriges lantbrukare. För att sänka utsläppen inom jordbruket krävs förmodligen en reglering inom sektorn. Syftet med studien är att utreda hur en mjölkgård påverkas, ekonomiskt och produktionsmässigt, då en begränsning av växthusgasutsläppen introduceras. Begränsningen utformas som ett krav på att utsläppen från gården ska minskas med X % jämfört med gårdens nuvarande utsläppsnivå. De växthusgaser som behandlas i studien är koldioxid, lustgas och metan. Denna rapport är en delrapport inom JOKER-projektet som kompletterar föregående ekonomiska analyser som utförts på en gris- och en växtodlingsgård med en analys på en mjölkgård. I denna studie har en optimeringsmodell utvecklats för att optimera en mjölkgårds drift vid en given maxnivå för växthusgasutsläppen på gården. Modellen har anpassats för en specifik mjölkgård som medverkar i Odling i Balans. Modellen grundas på teorier rörande icke-linjär optimering. De biologiska samband som modelleras är bland annat växtföljder och förfrukter, avkastning i förhållande till kvävetillförsel samt kvalitetsaspekter såsom sambandet mellan proteininnehåll i spannmål och kvävegiva. Utsläppen beräknas enligt ett nationellt perspektiv (utsläpp från produktion av insatsvaror ingår inte) respektive ett LCA-perspektiv (där utsläpp från produktion av insatsvaror ingår). Resultaten visar att krav på kraftig minskning av växthusgasutsläppen är kostsamt. Det beror bland annat på stora utsläpp från djurhållningen som inte kan minskas utan att animalieproduktionen minskar. Vid en 20 procentig reduktion av växthusgasutsläppen blir marginalkostnaden för mjölkgården 95 öre respektive 1,57 kr per kg koldioxidekvivalenter, om utsläppen beräknas enligt ett nationellt respektive LCA-perspektiv. Inom växtodlingen sker ingen större förändring i grödval. Resultaten visar att foderstaterna förändras i mycket begränsad utsträckning vilket tyder på att de fodermedel som beaktas i analysen inte kan kombineras på ett mer klimateffektivt sätt med rådande förutsättningar. Analysen visar att redan vid 10 respektive 20 procents minskning av utsläppen uppstår en situation då antalet djur minskar (NIR respektive LCA-perspektiv). Djuren minskar på grund av att de är förknippade med stora utsläpp och att det inte går att göra kraftiga utsläppsminskningar i djurhållningen utan att minska djurantalet. När modellen sedan används för att analysera en situation med fullt kapacitetsutnyttjande i animalieproduktionen ger analysen samma resultat upp till 10 respektive 20 procents reduktion (NIR- respektive LCA-perspektivet), sedan uppkommer en situation där lösning saknas. Effektiviteten i produktionen kan mätas genom att utsläppen ställs i relation till värdet av det som producerades på gården. Analysen visar att att utsläppen uppgår till mellan 0,20 respektive 0,26 kg koldioxidekvivalenter per krona produktvärde (NIR- respektive LCA-perspektivet). Resultatet av analysen visar högre utsläpp per kr produktvärde för mjölkgården jämfört med gris- och växtodlingsgården som tidigare analyserats. III

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Syfte... 2 1.3 Metod... 2 2 Gårdsinformation... 3 2.1 Växtodling... 3 Produktionsfunktioner... 3 Förfruktsvärden... 3 2.2 Djur och foder... 4 2.3 Ekonomiskt resultat och växthusgasutsläpp... 5 3 Resultat... 7 3.1 Nuvarande driftsinriktning... 7 3.2 Begränsning av emissioner... 10 4 Slutsatser och diskussion om de ekonomiska konsekvenserna... 19 5 Referenser... 23 5.1 Offentligt tryck... 23 5.2 Personliga meddelanden... 24 Bilaga 1 Bilaga 2 V

1 Inledning Klimatfrågan blir allt mer aktuell och diskussionerna om livsmedelsproduktionens och konsumtionens klimatpåverkan utvidgas ständigt. Samtidigt finns betydande kunskapsluckor om lantbrukets samlade klimatpåverkan. Det handlar om hur stora växthusgasutsläppen är på gårdsnivå, vilka faktorer som påverkar utsläppsnivåerna samt effekterna av olika åtgärder. Detta projekt, benämnt JOKER (Jordbrukets klimatpåverkan kartläggning, ekonomisk analys och rådgivningsmodell), ska bidra till att fylla dessa kunskapsluckor. I Sverige uppgår växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn till 8,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter (Naturvårdverket, 2007) men då ingår inte utsläpp orsakade av energianvändning (detta rapporteras i energisektorn) 1, produktion av insatsmedel samt markanvändning, ändrad markanvändning och skogsbruk. Siffran kan jämföras med Sveriges totala utsläpp om 65,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen utgörs främst av metan från djuren och lustgas från åkermarken (Naturvårdverket, 2007). Det har skett en minskning av utsläppen inom jordbrukssektorn med 9 procent mellan åren 1990 och 2005 (Naturvårdsverket & Energimyndigheten, 2007). Förklaringen är bland annat ett minskat antal mjölkkor och därmed också en minskad produktion av metan från djurens fodersmältning och från stallgödsel (SCB, 2009a). Samtidigt har arbetet med att reducera växtnäringsläckage inom projekt som Greppa Näringen med flera varit framgångsrikt, vilket minskat de indirekta lustgasutsläppen. Vidare har användningen av mineralgödsel sjunkit något, främst till följd av en minskad åkerareal, vilket beräknats minska lustgasavgången från mark till atmosfär (SCB, 2009b). 1.1 Bakgrund Tidigare genomförda studier inom JOKER-projektet visar att jordbruket är komplext när det handlar om att minska utsläppen av växthusgaser. Andersson & Wall (2009) har analyserat en växtodlingsgård och en grisgård, både ur ett ekonomiskt, biologiskt och tekniskt perspektiv. Lantbrukaren antas i studien maximera företagets ekonomiska resultat givet en begränsning av utsläppen på gården. Studien utgår alltså från optimal drift i nuläget och de beräknade totala växthusgasutsläppen på gården givet dessa förutsättningar. Sedan utreds hur skärpta krav på att minska gårdens växthusgasutsläpp påverkar produktionen och ekonomin. När en begränsning tillkommer i form av en procentuell restriktion av utsläppen leder detta till en anpassning och omfördelning av produktionen. Anpassningen innebär alltid en kostnad i modellen eftersom modellens utgångspunkt är optimal drift i nuläget. Anpassningen antas kunna ske inom befintliga produktionsgrenar och det är därmed inte möjligt att investera i nya byggnader och ny teknik. Studien visar att grisgården möter betydande svårigheter att kraftigt minska utsläppen vid ett antagande om fullt kapacitetsutnyttjande i grisproduktionen. Följaktligen var det mest rationellt ur ekonomisk synvinkel att minska antalet djur. Inom växtodlingen avtar också produktiviteten vid mer omfattande begränsningar av växthusgasutsläppen eftersom kvävegivan sjunker och därmed också skörden. Resultaten visar att en begränsning av växthusgasutsläppen inte bara innebär en kostnad för lantbrukaren i form av förändrat ekonomiskt resultat utan också att kapaciteten på gården inte utnyttjas fullt ut och att mängden varor som lämnar gården därmed minskar. Eftersom JOKER-projektets analyser sker utifrån ett lantbruksföretagsperspektiv och på gårdsnivå analyseras inte det faktum att en minskad produktion på gården kan behöva kompenseras med en ökad produktion någon annanstans, givet en konstant eller växande efterfrågan av jordbruksprodukter. Analysen visade att lantbrukarens kostnad för att minska utsläppen redan vid låga restriktioner överstiger värdet på utsläppsrätter eller skatten på koldioxid. Denna rapport avser komplettera föregående studie genom att även inkludera driftsinriktningen mjölk. 1 Jordbrukets energianvändning står för >1 miljon ton CO 2 -ekv (Berglund et al, 2009; SCB, 2008) 1

I en kommande delrapport analyseras möjligheter att genom förbättrad kunskap, effektivisering av energi- foder- och kväveanvändning samt investeringar i ny teknik med mera påverka utsläppen från gården. Därmed utvidgas möjligheterna att analysera konsekvenserna av att minska växthusgasutsläppen i förhållande till avgränsningarna som gjorts i tidigare studier. Dessa åtgärder behöver inte alltid innebära en kostnad utan kan vara lönsamma för lantbrukaren att vidta. 1.2 Syfte Syftet med denna rapport är att utreda hur en mjölkgård påverkas, ekonomiskt och produktionsmässigt, vid krav på minskade växthusgasutsläpp. Följande frågor besvaras och ligger till grund för analysen. Hur påverkas företagets lönsamhet? Hur förändras djurhållning och odlingssystem? Vad är lantbrukarens kostnad för att minska utsläppen ytterligare en enhet? Vilka är de främsta orsakerna till de förändringar som sker i produktionen? Hur påverkas utsläppen beräknade per krona produktvärde när begränsningar införs? 1.3 Metod En tidigare delrapport i JOKER-projektet (Andersson & Wall, 2009) tillämpar ekonomisk analysmetodik som grundas på teori kring icke-linjär optimering. Denna rapport kompletterar föregående studie genom att med samma metod och avgränsningar analysera en mjölkgård. På så vis avser de två rapporterna att analysera tre för Sverige traditionella driftsinriktningar. Utgångspunkten i studien är följaktligen att analysera det maximala ekonomiska resultatet på gårdsnivå givet en begränsning av växthusgasutsläppen. Den modell som utvecklas i denna rapport grundas på samma antaganden som analyserna i föregående rapport. För mer detaljerade bakgrundsmaterial avseende modellutveckling och beräkningar av växthusgasutsläpp hänvisas därför till tidigare rapporter i JOKER-projektet (Andersson & Wall, 2009; Berglund et al, 2009). Analysen genomförs med olika perspektiv dels med avseende på kapacitetsutnyttjandet och dels med olika avgränsningar för vilka utsläpp som tas med. Kapacitetsutnyttjandet i produktionen kan antingen vara fast (alltid maximalt antal djur i stallet) eller fritt (gården kan minska antalet djur och en del platser står då outnyttjade). Växthusgasutsläppen från en verksamhet kan rapporteras på olika sätt. I denna studie redovisas resultaten dels utifrån ett nationellt perspektiv (NIR 2 ) och ett livscykelperspektiv (LCA 3 ). Det nationella perspektivet behandlar endast de utsläpp som sker på gården medan livscykelperspektivet även tar hänsyn till de utsläpp som uppstår vid tillverkning av produktionsmedel (Berglund et al., 2009; Andersson & Wall, 2009). Båda perspektiven är intressanta att analysera eftersom det är oklart hur en eventuell reglering av jordbrukssektorn växthusgasutsläpp skulle kunna utformas. Den procentuella minskningen av utsläpp utgår från den beräknade utsläppsnivån i nudriften. Specifik gårdsinformation om mjölkgården presenteras i kapitel 2 av denna rapport. För data kring emissioner och priser som inte anges i Andersson & Wall (2009) hänvisas till bilaga 1. 2 NIR står för National Inventory Report och syftar på det system som tillämpas av deländer som rapporterar sina utsläpp under klimatkonventionen, se Berglund et al., 2009 3 LCA (livscykelperspektiv) som ofta används för att beräkna total klimatpåverkan från en produkts hela livscykel, se Berglund et al., 2009 2

2 Gårdsinformation Mjölkgården som utgör analysenhet i denna rapport ligger i nordvästra Skåne. Gården är en av pilotgårdarna i Odling i Balans och det finns detaljerad data kring skördar, gödselgivor med mera, vilket är en förutsättning för analysen. Information om gården grundas på uppgifter från driftsledaren på gården och Lars Törner som är verksamhetsledare för Odling i Balans. 2.1 Växtodling Gårdens växtodling omfattar 642 hektar åkermark och de grödor som odlas är höstvete, korn, havre, sockerbetor, vall och majs. Spannmål, vall och majs utnyttjas som fodermedel i mjölkproduktionen. Produktionsfunktioner Precis som i Andersson & Wall (2009) används produktionsfunktioner för att definiera sambandet mellan kvävegiva och skörd. Grödornas avkastning grundas ursprungligen på produktionsfunktioner från Jonassons (1993) studier. Produktionsfunktionerna speglar inte fallgårdarnas verkliga skörd och därför används en kalibreringsmetod utvecklad av Jonasson (1993) och tillämpad av Brady (2003). Jonasson (1993) och Brady (2003) antar att lantbrukaren agerar ekonomiskt rationellt och tillämpar optimal kvävegiva i förhållande till gällande produkt- och faktorpriser. Genom att beräkna justeringsfaktorerna θ och δ justeras funktionens lutning och intercept. Data vid kalibreringen består av fallgårdarnas genomsnittliga pris på kväve, genomsnittlig kvävegiva, genomsnittlig skörd och genomsnittligt pris på produkterna för åren 2005-2008. Justeringar enligt Brady (2003) har genomförts för produktionsfunktionerna för höstvete, korn, havre, vall och bete utifrån befintligt material i Jonasson (1993). Produktionsfunktion saknas för sockerbetor och därför har data hämtats från växtnäringsförsök på Institutionen för Mark och miljö, SLU (pers. medd. Mattsson). Produktionsfunktionen har därefter kalibrerats efter gårdens förutsättningar. I analysen antas sockerhalten uppgå till 18 procent, vilket krävs för att få maximal betalning för sockerbetorna. I praktiken är dock inte sockerskörden proportionell mot skörden i vikt. För mycket kväve sent på säsongen kan medföra risk för försämrad betkvalitet genom en låg sockerhalt (Yara, 2010). För att möjliggöra omfattande minskningar av växthusgasutsläppen antas att viss mark kan brukas mer intensivt samt att delar av marken inte odlas varför träda introduceras. Trädan beräknas vara långliggande och putsas en gång om året. Övrig bearbetning består av insådd och besprutning då trädan bryts. Trädan antas bestå av hundäxing. Förfruktsvärden Forskning visar att avkastningen av en gröda påverkas av den föregående grödan, alltså förfrukten (Ohlander, 1996). Skördeökningen beroende av förfrukten visas i Tabell 1. Värden har hämtats från Ohlander (1996) och har justerats efter diskussioner med Rydberg (pers. medd.) och Mattsson (pers. medd.) vid SLU. Förfruktsvärden för sockerbetor har beräknats med ledning av uppgifter från Danisco (Blomquist & Larsson, 2009). I Jonassons produktionsfunktioner beror avkastningen implicit på en genomsnittlig förfrukt. För att beakta värdet av en bättre respektive sämre förfrukt justeras produktionsfunktionernas intercept för varje gröda utifrån en given förfrukt med värden enligt Tabell 1. Vi antar att gården har haft en relativt likartad växtföljd under de senare åren och att produktionsfunktionernas avkastning därmed beaktar värdet av den givna förfrukten. Det generella förfruktsvärdet dras bort från produktionsfunktionerna och istället läggs värdet av den angivna förfrukten på. 3

Tabell 1; Förfruktsvärden (kg/hektar), avser monokultur enligt (Ohlander, 1990; Ohlander, 1996; pers. medd. Mattsson; pers. medd. Rydberg; Blad, 2003; Blomquist och Larsson, 1997-2002) Eftergröda Förfrukt Höstvete Havre Korn Majs Sockerb. Vall Höstvete skörd 100 100-4000 0 Havre 700 skörd 100-3600 0 Korn 300 100 skörd - 3600 0 Majs - - - skörd - - Sockerb. - 800 800 - skörd - Vall 800 500 500-5400 skörd Odlingen av majs på mjölkgården sker på samma mark år efter år och därför är inte förfrukseffekten intressant (pers. medd. Törner). Vallen sås in i spannmål och kan därför inte ha majs och sockerbetor som förfrukt. Eftersom sockerbetorna skördas på hösten görs ett antagande om att det inte finns tid att så höstvete efter skörden. I modellen introduceras totalt 24 olika produktionsfunktioner, en för varje gröda med en viss given förfrukt. Utöver begränsningarna ovan definieras även växtföljdsrestriktioner. Årets grödor med en given förfrukt kan inte överstiga föregående års odling av förfrukten (Blad, 2004). Dessutom kan inte samtliga grödor som odlas efter en given förfrukt överstiga den totala arealen av nämnd förfrukt. Utöver växtföljdsrestriktionerna begränsas arealen höstvete till 300 hektar och arealen majs till 60 hektar (pers medd. Törner). Anledningen är att det är svårt att hinna med mer höstsådda grödor samt att endast 60 hektar av arealen lämpar sig för majsodling. Sockerkvoten uppgår till 370 ton och begränsar därmed arealen sockerbetor. På gården finns i nuläget mark som ligger i träda, motsvarande 10 hektar och i modellen ska minst 10 hektar ligga i träda. Mjölkkorna antas gå på bete cirka 4 månader per år och tillgodogör sig under den tiden cirka 10 procent av grovfoderbehovet med betet. Kvigorna är på bete samma period men tillgodogör sig det totala foderbehov enbart genom bete. 2.2 Djur och foder På gården finns 270 mjölkkor med tillhörande rekryteringsdjur om totalt cirka 250 ungdjur. Mjölkkorna producerar i genomsnitt 10 700 kg ECM per ko och år. I modellen beaktas de olika fodermedlens näringsinnehåll och de växthusgasutsläpp som inköpta fodermedel orsakar i samband med odling, processning och transport. Eftersom analysen speglar gårdens nuvarande utfodringsstrategi begränsas möjliga fodermedel till de som används idag, alltså HP-massa, koncentrat, premixer, kalvnäring, mineralfoder, majs, vall och spannmål. Data rörande inköpt foder hämtas med undantag för HP-massan från Lantmännens säljare. Lantmännen har nyligen börjat klimatmärka foderkomponenterna vilket ger information om totala växthusgasutsläpp per kg foder från odling till och med färdig produkt i fabriken, vilket är en förutsättning för analysen. Kornas och ungdjurens behov av näringsämnen beräknas utifrån Spörndlys (2003) rekommendationer. Diskussioner har även förts med Carin Clason (pers. medd.) som är foderrådgivare på Växa Halland. För mjölkkorna analyseras främst omsättbar energi, ATT (aminosyror absorberade i tunntarmen) samt PBV (proteinbalans i vommen), men även fosfor och kalciumbehovet. För kvigorna antas omsättbar energi, smältbart råprotein, ATT, kalcium och fosfor vara de viktigaste faktorerna att beakta vid beräkning av foderstaten. 4

Ungdjuren beräknas gå på bete i 5 månader per år. Under denna period ges inget tillskottsfoder och behovet anges som kg bete. Foderstaten som modelleras för ungdjuren är alltså endast tillämpbar under 7 månader. Eftersom ungdjuren är mellan 0 och 27 månader beräknas foderbehovet per djur som ett genomsnitt för de 27 månaderna. Mjölkkorna beräknas gå på bete cirka 4 månader per år och tillgodogör sig då ungefär 10 procent av grovfoderbehovet från betet. Kornas resterande behov täcks av den komponerade foderstaten. Förutom att djurens behov av näringsämnen ska tillgodoses krävs även restriktioner som definierar en lämplig sammansättning av fodret. Diskussioner har förts med Clason (pers. medd.) och gränsvärden har formulerats. Utgångspunkten har varit att spegla gårdens förutsättningar och den utfodringsfilosofi som finns idag. Det är därför möjligt att både större och mindre andel än angivna gränsvärden i praktiken fungerar på andra gårdar. I modellen begränsas mängden spannmål till maximalt 8 kg per dag för mjölkkorna och andelen vete eller havre får inte överstiga 50 procent av den totala spannmålsgivan. Däremot kan korn utgöra hela spannmålsgivan (pers. medd. Clason). Vidare bör mängden HP-massa per ko och dag inte överstiga 3,25 kg ts. Tillgången på vall begränsas till 12 kg per dag för korna. Andelen majs antas maximalt uppgå till 1/3 av den totala grovfodergivan. För ungdjuren motsvarar grovfodret mellan 80 och 90 procent av det totala foderintaget. Utgångspunkten i modelluppbyggnaden är att skapa flexibilitet i foderstaterna. Meningen är inte att foderstaterna ska kunna appliceras direkt på gården då mer omfattande analyser krävs för att tillgodose mineral- och vitaminbehovet med mera. Fördelen med att infoga foderoptimeringen direkt i modellen är att foderstaterna på så vis anpassas till att avse de mest kostnadseffektiva foderstaterna samtidigt som emissioner från inköpt foder kan beaktas. För att ytterligare kontrollera foderstaternas rimlighet har resultaten stämts av mot normvärden för bland annat koncentrationsgrad, torrsubstanshalt, råproteinhalt i förhållande till torrsubstans samt kalcium- och fosforkvoten. 2.3 Ekonomiskt resultat och växthusgasutsläpp I den modell som utvecklats maximeras det ekonomiska resultatet givet en begränsning av växthusgasutsläppen. Metodiken kring uppbygganden av modellen i Excel diskuteras i Andersson & Wall (2009) i kapitel 4.3. Beräkningarna av växthusgasutsläppen på gården grundas på uppgifterna i Berglund et al. (2009). Beräkningarna av växthusgasutsläppen från biologiska processer på gården grundas på FN:s klimatpanels riktlinjer och indelning för den nationella klimatrapporteringen. Eftersom ämnet är aktuellt sker fortlöpande ny forskning. Därför är inte heller resultaten statiska utan kan behöva omprövas när ny kunskap blir tillgänglig. Rodhe et al. (2008) visar till exempel i en ny rapport om växthusgasutsläpp från lagring av nötflytgödsel att växthusgasutsläppen troligen är lägre för de relativt kalla förhållandena i Sverige än man tidigare räknat med enligt klimatpanelens riktlinjer. Det kan därmed innebära att emissionsfaktorerna som föreslagits i riktlinjerna varit för höga för svenska förhållanden. Under 2009 görs motsvarande forskning för svinflytgödsel. Specifik data för mjölkgården redovisas i bilaga 1. De priser som används i modellen redovisas i bilaga 2. 5

3 Resultat I detta kapitel presenteras resultatet för mjölkgården såsom storleksordningen på växthusgasutsläppen, förändringen av driften vid begränsning av växthusgasutsläppen samt de ekonomiska konsekvenserna. 3.1 Nuvarande driftsinriktning Nuläget i analysen avser en situation utan begränsningar av växthusgasutsläppen samt en ekonomiskt optimal produktion. De resultat som erhålls i detta scenario kan dock skilja sig något från dagens verkliga produktion. En förklaring kan vara att dagens drift inte är helt anpassad till den ekonomiskt optimala driften givet de priser som utgör underlag för analysen. Vidare är det högst troligt att praktiska restriktioner såsom till exempel arrondering med mera påverkar valet av odlingssystem. I den fortsatta analysen redovisas två olika scenarier, ett livscykelperspektiv (LCA-perspektiv) och ett nationellt perspektiv (NIR-perspektiv). Emissionsfaktorerna 4 skiljer sig i vissa fall mellan de olika scenarierna. I det nationella perspektivet behandlas endast de utsläpp som sker på gården medan livscykelperspektivet även tar hänsyn till de utsläpp som uppstår vid tillverkning av produktionsmedel (Berglund et al., 2009; Andersson & Wall, 2009). Eftersom det är oklart hur en eventuell reglering av jordbrukssektorn växthusgasutsläpp skulle kunna utformas kommer båda perspektiven att analyseras. Modellen grundas på medelpriser för åren 2005 till 2008 vilket gör att den inte helt speglar dagens speciella situation. Ett undantag är inköpt foder som värderas till priserna i april 2009 5. Produktionsmedelsprisindex för djurfoder visar att priserna ökat under år 2005 till år 2007, men att de sedan minskade under 2009 (SJV, 2009). Eftersom foderrecepten förändras är det svårt att beräkna ett medelpris för flera år, då innehållet inte alltid är jämförbart. Att använda priser från 2009 innebär att foderkostnaden överskattats med cirka 15 procent, i förhållande till ett medelpris för åren 2005-2008. Enligt Lantbruksbarometern 2008 upplever hela 73 procent av mjölkproducenterna en ganska eller mycket dålig lönsamhet (LRF, 2009). Mjölkproduktionen har under den senaste tiden visat svag lönsamhet då bland annat mjölkpriset sjunkit. Samtliga rörliga kostnader förknippade med mjölkproduktionen har beaktats i analysen och allt arbete avlönas med 188 kronor per timme. Mjölkproduktionen innebär stora investeringar i byggnader och byggnadsinventarier vilket gör det svårt att helt avveckla produktionen. Dock grundas analysen på att det är möjligt att minska antalet djur. Motiveringen är att det annars blir svårt att minska utsläppen redan vid krav på en förhållandevis låg procentuell reduktion. Efter modellering av nudriften på mjölkgården erhålls ett ekonomiskt resultat om 5 500 000 kronor. Växthusgasutsläppen uppgår till 3300 ton koldioxidekvivalenter inklusive tillverkning av produktionsmedel (LCA-perspektiv) eller 2500 ton koldioxidekvivalenter exklusive emissioner vid tillverkning av produktionsmedel (NIR-perspektiv) se figur 1. Resultaten visar att metan från djurens fodersmältning är den i särklass största källan till växthusgasutsläpp på gården. Djurens gödsel orsakar utsläpp både vid lagring, på betet och vid spridning på åkrarna. Vidare köps foder in för att komplettera det hemmaodlade fodret, vilket bär med sig emissioner från odling, processning och transport av det inköpta fodret. Mineralgödsel, framförallt kväve, ger upphov till växthusgasutsläpp både vid tillverkning och i marken. 4 Anger hur stora utsläpp en aktivitet ger, t ex andelen av kvävet som tillförs marken som avgår som lustgas. 5 Annan prisstatistik fanns inte att få för de olika fodermedlen 7

kg CO 2 ekvivalenter 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 DL Mineralgödsel DL Stallgödsel DL Betesgödsel DL Skörderester DL Stallgödsellager Indirekta lustgasemissioner Djurens fodersmältning Metan från stall och bete Mineralgödselproduktion Inköpt foder Eldningsolja Dieselolja El Övrigt Figur 1; Totala årliga växthusgasutsläpp från mjölkgården i nuläget, inklusive tillverkning av produktionsmedel (LCA-perspektiv) där DL betyder direkta lustgasemissioner. Resultaten visar att drygt 60 procent av emissionerna på gården kan kopplas direkt till djurhållningen. Utöver de emissioner som direkt kan hänföras till djuren sker utsläpp vid odling av foder, vilket visar att djurhållningen påverkar gårdens totala utsläpp i mycket hög grad. Resultaten av modelleringen i nuläget har validerats mot resultaten i den första delrapporten av Berglund et al. (2009). Vissa skillnader uppkommer i posterna mineralgödselproduktion samt direkta lustgasemissioner från tillfört mineralgödselkväve, se figur 2. En förklaring kan vara att Berglund et al. (2009) utgår från faktiskt förbrukad mängd som ett medeltal över ett antal år kg CO2 ekvivalenter 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 Modellberäkningar mjölkgård Berglund et al. 2009 0 Dieselolja Eldningsolja El Mineralgödselproduktion Inköpt foder Övrigt DL Mineralgödsel DL Stallgödsel DL Betesgödsel DL Skörderester Stallgödsellager Indirekta lustgasemissioner Djurens fodersmältning Metan från stall, lager och bete Figur 2; Jämförelse mellan resultaten av modellen och beräkningarna av Berglund et al. (2009). 8

medan modellen baseras på behovet enligt produktionsfunktionerna samt tillämpade priser på produktionsmedel och avsalugrödor. Grödornas behov av kväve täcks i första hand av stallgödsel, och kompletteras sedan med mineralgödsel. Modellen visar på ett lägre behov av kväve vilket gör att mängden inköpt mineralgödsel är lägre om stallgödselmängden är konstant i nudriften. Resultaten kan delvis bekräftas av driftsledaren. Man har kunnat minska kvävegivan under de senaste åren utan att skörden påverkats. Det har därmed skett en viss övergödsling tidigare vilket inte är ovanligt då nya grödor som till exempel majs introducerats. Dessutom har kvävet i stallgödsel värderats något högre i denna analys jämfört med beräkningarna i Berglund et al 2009. I Tabell 2 redovisas grödfördelningen och kväveanvändningen på gården i nudriften, och en jämförelse görs med genomsnittet för 2005-2008. Resultaten visar att höstvete odlas enligt restriktionen om maximalt 300 hektar, med förfrukterna havre, vete och vall. Arealen höstvete begränsas till 300 hektar vilket beror på att gården saknar tid och maskinkapacitet att bruka större arealer höstsådda grödor (pers. medd. Törner). Även sockerkvoten om 370 ton utnyttjas fullt ut och sockerbetorna odlas efter höstvete. Både höstvete och havre används som foder till framför allt mjölkkorna, i ungefär lika omfattning. Havre odlas efter den gynnsamma förfrukten sockerbetor men även efter höstvete. Betet uppgår till 54 hektar vilket är nödvändigt för att uppfylla beteskravet hos korna och ungdjuren. Vall odlas för att täcka djurens behov av grovfoder men kompletteras också med en del majs. Majsen odlas i monokultur medan vallen sås in i stråsäd. Kvävegivorna visar den ekonomiskt optimala kvävegivan givet priserna på kväve, produktpris samt historiska skördar och kvävegivor. Produktionsfunktionen för sockerbetor är flack vilket gör att även vid en låg kvävegiva erhålls en tillfredställande skörd. Funktionens rimlighet har validerats av Mattsson (pers. medd.) på Institutionen för Mark och Miljö på SLU. Mängden producerat socker i modellen motsvarar gårdens sockerkvot om 370 ton poolsocker. Genomsnittet 2005-2008 visar på en högre sockerproduktion i jämförelse med 2009, vilket kan bero på att kvoten minskat. Resultaten visar att sockerbetor odlas maximalt i enlighet med sockerrestriktionen men gödslas mindre intensivt vilket medför att en större areal brukas. Det är alltså mer ekonomiskt att bruka sockerbetorna mindre intensivt på grund av den flacka funktionen. Anledningen är att varken höstvete, vall, majs eller bete gör anspråk på mer mark. De odlas redan maximalt enligt restriktionerna om 300 hektar samt restriktionerna för behoven hos djuren. Därför konkurrerar sockerbetor endast med havre och korn om resterande areal. Foderproduktionen styrs med restriktioner för djurens behov, och någon säkerhetsmarginal har inte använt i beräkningarna. I verkligheten är det dock troligt att lantbrukaren odlar extra foder för att säkerställa tillgången även om skörden varierar. Vidare har förluster vid lagring inte beaktats, i verkligheten odlar lantbrukaren för att även täcka dessa förluster. Tabell 2; Grödfördelning och kvävegivor för mjölkgården i nudriften Modellberäkning* Genomsnitt (2005-2008) Gröda Areal (ha) Skörd (kg/ha) N-giva (kg/ha) Areal (ha) Skörd (kg/ha) N-giva (kg/ha) Sockerb. 42 48 646 38 55 51 075 90 Majs (kg ts) 10 10 001 150 24 11 322 233 Vall (kg ts) 91 9 782 252 160 10 200 239 Bete (kg ts) 54 3 542 124 24 3 500 120 Höstvete 300 7 681 197 141 7 240 189 Korn 0 - - 86 4 593 99 Havre 135 6 005 66 30 5 924 79 Träda 10 27 *Arealen uppgår i modellberäkningen till 642 hektar vilket är mjölkgårdens arealunderlag våren 2009. Genomsnittet för 2005-08 var dock 547 hektar. 9

Resultatet visar att betet gödslas relativt intensivt i modellberäkningen. Det beror på att djurens betesbehov är konstant samtidigt som kvävegivorna sjunker för odlingen i övrigt. För att inte behöva använda mer åkermark till bete är det därför mest optimalt att maximera utnyttjandet på en liten areal och använda övrig åkermark till att producera foder och grödor för avsalu. Modellen visar ett totalt grovfoderbehov om cirka 1200 ton ts, medan genomsnittlig användning 2005-2008 var cirka 1900 ton ts. Grovfoderbehovet i modellen styrs av en max- respektive minimirestriktion om mängden grovfoder per djur. Ofta blir minimirestriktionen bindande vilket betyder att djuren äter så lite grovfoder som möjligt och istället mer kraftfoder. Det finns endast ett fåtal försök för majs respons på kväve varför sambandet mellan skörd och kvävegiva har förenklats till en linjär funktion enligt Jordbruksverkets rekommendationer (SJV, 2008). Jordbruksverket föreslår en maximal giva om 150 kg kväve per hektar och därmed visar resultaten av analysen att maximal mängd tillförs. Mjölkgården har under de senaste åren gödslat majsen betydligt mer intensivt. En linjär funktion innebär att skörden är mer känslig för en reduktion av kvävegivan i jämförelse med icke-linjära funktioner som tillämpas för övriga grödor. Därför finns också en viss risk att majsen tillförs mer kväve i förhållande till övriga grödor än vad som faktiskt är befogat. Medelvärdena för gården visar att skörden i verkligheten blir högre trots en lägre kvävegiva. Då majs enligt resultaten bara odlas på cirka 10 hektar bedöms risken för övergödsling inte påverka resultaten i någon större utsträckning. Vall och bete odlas för att tillgodose foderbehovet. Gödslingen till dessa grödor är en avvägning mellan kostnaden per hektar och alternativvärdet då marken kan användas för att odla stråsäd, främst havre och korn då höstvete redan odlas maximalt. Därmed blir gödslingen relativt hög i nuläget, eftersom en större mängd foder kan bärgas från en mindre areal. Kvävegivorna och skörden av grovfoder skiljer sig från resultaten i Berglund et al. (2009) där högre skördar uppnås med en något lägre N-giva. Det beror på svårigheten att uppskatta produktionsfunktioner för grödorna. Trots att medelskördar för området använts och rekommendationer från Jordbruksverket gett skörden i förhållande till kvävegivan blir modellberäkningarna inte exakta. 3.2 Begränsning av emissioner Resultaten grundas på ett antagande om fritt kapacitetsutnyttjande i mjölkproduktionen vilket innebär att antalet djur kan minska. Vid villkor om fullt kapacitetsutnyttjande visar det sig vara omöjligt att uppfylla kraven på kraftigt minskade utsläpp. Detta på grund av att djurhållningen bidrar med stora utsläpp och att enbart anpassa produktionen i växtodlingen är svårt. Mjölkproduktionen och maximalt antal djur kan bibehållas upp till maximalt 10 procents reduktion för perspektivet exklusive utsläpp från produktion av insatsvaror (NIR-perspektivet) respektive 20 procent reduktion för perspektivet som inkluderar utsläpp från produktion av insatsvaror (LCAperspektivet). Resultaten enligt modellen visar hur den ekonomiskt optimala driftsinriktningen förändras vid utsläppsrestriktioner om 5 till 30 procent. Figur 3 och 4 visar hur grödfördelningen förändras för alternativen med och utan beaktande av utsläppen som sker vid tillverkning av produktionsmedel. Sockerskörden per hektar minskar då kvävegivan sjunker till 0 vilket medför att fler hektar kan odlas för att nå sockerkvoten. Resultaten visar att arealen höstvete sjunker till förmån för havre, då hektaravkastningen för havre är mindre känslig för sänkt kvävegiva. Arealen vall och bete ökar för att täcka foderbehovet men minskar sedan något då antalet djur sjunker. Arealen majs uppgår till cirka 10 hektar i hela analysen, men även den sjunker något då djuren minskar. Arealen träda får inte understiga 10 hektar och ökar heller inte vilket tyder på att det vid samtliga restriktioner är lönsamt att odla marken. Detta kan bl a förklaras med att lustgasutsläppen per hektar träda antas vara relativt höga (schablon på 1,3 kg lustgaskväve per hektar), medan lustgasemissionerna 10

Antal hektar 350 300 250 200 150 100 50 0 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Höstvete Havre Vall Bete Sockerbetor Majs Träda Korn Figur 3; Mjölkgårdens grödfördelning vid beaktande av växthusgasutsläpp från tillverkning av produktionsmedel (LCA-perspektiv). 350 Antal hektar 300 250 200 150 100 50 0 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Höstvete Havre Vall Bete Sockerbetor Majs Träda Korn Figur 4; Mjölkgårdens grödfördelning utan beaktande av växthusgasutsläpp från tillverkning av produktionsmedel (NIR-perspektiv). från brukad åkermark beräknas som en funktion av mängden tillfört kväve från gödsel och skörderester. Vid låga gödselgivor tillförs mycket små mängder kväve till marksystemet och lustgasavgången per hektar kan då i modellen beräknas bli betydligt lägre än schablonvärdet för trädan. Lustgas från mark utgör den största källan till växthusgaser från växtodlingen. Förklaringen till att grödfördelningen skiljer sig något mellan alternativen med och utan produktionsmedel är främst att utan produktionsmedel sjunker antalet djur fortare, vilket i sin tur kräver en mindre mängd foder. Figur 5 visar att en anpassning sker relativt fort i djurproduktionen. Andelen ungdjur för rekrytering sjunker proportionellt i förhållande till antalet mjölkkor enligt kravet på egen rekrytering. Anpassningen blir mer omfattande för alternativet exklusive insatsvaror eftersom de emissioner som beror av djuren svarar för en större andel av de totala utsläppen. För alternativet exklusive produktionsmedel sker en minskning av besättningen redan vid 10 procents reduktion medan alternativet inklusive produktionsmedel innebär en minskning vid en reduktionsnivå om 20 procent. 11

Antalet djur 290 270 250 230 210 190 170 150 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Mjölkkor inklusive produktionsmedel Ungdjur inklusive produktionsmedel Mjölkkor exklusive produktionsmedel Ungdjur exklusive produktionsmedel Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Figur 5; Antalet ungdjur och mjölkkor för alternativen med och utan produktionsmedel Detta innebär att ett scenario med krav på fullt kapacitetsutnyttjande skulle ge samma resultat upp till nivåer om 10 respektive 20 procent men att det därefter saknas en lösning till problemet. Resultaten visar att det helt enkelt inte är möjligt att genomföra en anpassning inom växtodlingen som motsvarar den utsläppsbesparing som sker då besättningen minskar och samtidigt säkerställa foderförsörjningen. Foderstaterna förändras relativt lite vid ökade krav på minskade växthusgasutsläpp. En förklaring kan vara att foderstaten ger begränsad handlingsfrihet vad gäller till exempel grovfoderandel och näringsinnehåll. Resultaten förklaras vidare av att förändringar i foderstaten får ett begränsat genomslag på gårdens totala utsläpp eftersom fodret utgör en relativt liten andel av gårdens totala utsläpp och skillnaderna i utsläpp mellan olika foderstater är relativt begränsad, och vinsten i utsläpp blir därmed liten. Därför är det inte heller intressant att förändra foderstaten utan anpassningen sker istället i de delar av företagets verksamhet där utsläppsvinster lättare kan uppnås. Resultaten visar att ungdjuren utfodras med en hög andel grovfoder i form av majs och vall, som kompletteras med havre och proteinfoder. Mjölkkorna kräver ett högre energiinnehåll vilket ges i form av havre, vete, koncentrat, proteinfoder och HP-massa. Därutöver tilldelas korna grovfoder i form av vall och majs. Eftersom foderstaterna i princip inte skiljer sig åt mellan alternativen med och utan emissioner från tillverkning av produktionsmedel samt mellan de olika reduktionsnivåerna redovisas här endast ett exempel, se figur 6 och 7. Havre Proteinfoder Majs Vall Figur 6; Foderstat för ungdjuren som andel av totalt kg ts 12

Höstvete Havre Koncentrat Proteinfoder Vall HP massa Figur 7; Foderstat för mjölkkorna som andel av totalt kg ts När en begränsning av utsläppen införs sjunker det ekonomiska resultatet och marginalkostnaden för att minska utsläppen ökar. Figur 8 visar att marginalkostnaden är högre för alternativet exklusive tillverkning av produktionsmedel upp till en reduktionsnivå om 25 procent. Därefter blir förhållandet det omvända. Resultaten av alternativet exklusive produktionsmedel visar att marginalkostnadskurvan planar ut, vilket förklaras av att den anpassning som sker vid en reduktion mellan 10 procent och 30 procent enbart handlar om att minska antalet djur. En förändring som i princip enbart innebär färre djur ger samma minskning av växthusgasutsläppen per djur som försvinner samtidigt som den ekonomiska förlusten till följd av färre djur också förblir konstant. Således blir marginalkostnadskurvan flack i detta intervall då denna kostnad beror av intäktsminskningen relativt mängden minskade växthusgasutsläpp. Anpassningskostnaden blir följaktligen konstant per kg koldioxidekvivalent. Skillnaden i vinst motsvaras approximativt av marginalkostnaden multiplicerat med storleken på utsläppsminskningen. Vinsten sjunker vid ökade restriktioner enligt figur 9. Resultaten visar att företagets förlust till följd av att minska växthusgasutsläppen i scenariot exklusive produktionsmedel blir mycket större. Anledningen är att utsläppen från till exempel produktion av mineralgödsel, inköpt foder med mera inte ingår, vilket gör att en relativt enkel anpassning av mineralgödselgivan inte påverkar de beräknade utsläppen i lika stor omfattning. Därmed krävs det mer omfattande justeringar av andra delar av driften där framförallt djurhållningen tvingas minska. Se Tabell 3 för ett räkneexempel på hur mjölkgårdens totala växthusgasutsläpp Marginalkostnad i kr per kg koldioxidekvivalent 2 1,6 1,2 0,8 0,4 0 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Reduktion av växthusgautsläpp i procent Inklusive produktionsmedel Exklusive produktionsmedel Figur 8; Mjölkgårdens marginalkostnad för att minska växthusgasutsläppen 13

Ekonomiskt resultat i kr 6 000 000 5 000 000 4 000 000 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Inklusive produktionsmedel Exklusive produktionsmedel Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Figur 9; Mjölkgårdens vinst inklusive (LCA) respektive exklusive (NIR) utsläpp från tillverkning av produktionsmedel skulle påverkas, beroende på vilket analysperspektiv som ansätts, när mängden inköpt kväve dras ner med 1 ton. Utsläppen minskar mindre för NIR-perspektivet än för LCA-perspektivet efterde totala som NIR-pespektivet enbart tar med lustgasutsläpp från marken, men å andra sidan är växthusgasutsläppen med ett NIR-perspektiv lägre eftersom det bara tar hänsyn till utsläpp som sker på gården. Effekten av attt minska kvävegivan med ett ton blir ändå större i LCA-perspek- tivet eftersom andelen av gårdens totala utsläpp som sker före gården (800 ton av 3330 ton CO 2 -ekv) är liten jämfört med utsläppen från produktionen av kväve relativt mineralgödsel- kvävets totala andel av växthusgasutsläppen från gården (282 ton av 692 ton CO 2 -ekv). Företagets kostnad för att minska utsläppen med 20 procent uppgår till cirka 330 000 kronor vid beaktande av produktionsmedel samt 600 000 kronorr i alternativet exklusivee produktionsmedel. Per hektar motsvarar kostnadenn mellan 5000 och 900 kronor. Om gårdens produktion av produkt- er värderas till marknadsvärde erhålls ett sammanlagt produktvärde. Vid en begränsingg om 20 procent sjunker produktvärdet med 12 respektive 16 procent. Marginalkostnaden för att minska utsläppen med 20 procent uppgår till mellan 0,9 och 1,6 kronor per kg koldioxidekvivalenter, beroende på vilket perspektiv som ansätts. Anpassningen i växtodlingen sker framför allt genom en lägre kvävegiva. Vid en lägre kvävegiva minskar även hektaravkastningen. Detta minskar behovet av kalium, fosfor samt eldningsolja för torkning men också mängden tillfört kväve från skörderester. En lägre kvävegiva minskar också risken för lustgasavgång från mark. En lägre kvävetillförsel påverkar därmed växthusgasutsläppen på flera sätt. I figur 10 och 11 redovisas kvävegivorna för scenarierna inklusive och exklusive tillverkning av produktionsmedel. Resultaten visar att kvävegivorna sjunker mer i fallet inklusive produktionsmedel. Förklaringen är att antalet djur minskar snabbare i fallet exklusive produktionsmedel vilket innebär att anpassningen i växtodlingen n inte blir lika omfattande. De allra mesta utsläppen från djurhållningen sker nämligen på gården i form av metan från djurens fodersmältning men även som metan och lustgas från stallgödselhanteringen. Att minska antalet djur påverkar då de totala utsläppen från gården på ettt relativt likartat sätt i de båda perspektiven, medan effekten av att minska kvävegivan är betydligt större i LCA- än i NIR-perspektivet (se även Tabell 3). Tabell 3; Förändring av mjölkgårdens växthusgasutsläpp av att minska mängden inköpt kväve med 1 ton beroende på vilket perspektiv som ansätts. Förändring av Perspektiv NIR (exkl produktionsmedel) LCA (inkl produktionsmedel) -1 ton kväve ca -5 ton CO 2 -ekv ca -12 ton CO 2 -ekv Gårdens tot utsläpp 2500 ton 3300 ton totala utsläpp -0,20 % -0,36 % 14

Kvävegiva i kg per hektar 300 250 200 150 100 50 0 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Vall Höstvete Majs Bete Havre Sockertbetor Korn Figur 10; Kvävegivor då utsläpp från produktion av insatsvaror inkluderas (LCA-perspektiv) 300 Kvävegiva i kg per hektar 250 200 150 100 50 0 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Vall Höstvete Majs Bete Havre Sockertbetor Korn Figur 11; Kvävegivor då utsläpp från produktion av insatsvaror inte beaktas (NIR-perspektiv) När de totala utsläppen från på gården begränsas visar resultaten att det i inledningsskedet sker en kraftig minskning i tillförseln av mineralgödsel, eftersom detta är den mest kostnadseffektiva åtgärden. Detta innebär bland annat att utsläppen vid tillverkning av mineralgödsel samt lustgasavgången från mark minskar. I ett senare skede nås en punkt då det är mer ekonomiskt rationellt att minska antalet djur vilket innebär lägre emissioner från djurens ämnesomsättning och lägre emissioner från gödsel. Då är anpassningen inom växtodlingen inte lika omfattande. En stor del av växthusgasutsläppen uppstår i naturliga processer vars utsläppsnivåer inte går, så som modellen är uppbyggd, att minska i någon större omfattning utan att det påverkar avkastningen. Det finns även begränsade möjligheter att välja insatsvaror som orsakat lägre växthusgasutsläpp vid deras produktion. Därför uppstår redan vid låga restriktioner ett läge då animalieproduktionen måste minska för att säkerställa att utsläppsrestriktionen uppfylls, se figur 12 och 13. Förklaringen till att djuren minskar fortare i fallet exklusive insatsvaror är att växthusgasutsläppen från djur och gödsel svarar för en relativt sett högre andel av de totala emissionerna då inköpt foder och mineralgödsel inte ingår i beräkningarna. 15

kg CO2 ekvivalenter 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 0% 10% 20% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Djurens fodersmältning Direkta lustgasemissioner Mineralgödselproduktion Inköpt foder Metan från stall, lager och bete Dieselolja Stallgödsellager Indirekta lustgasemissioner Övrigt Eldningsolja El Figur 12; Växthusgasutsläpp då tillverkning av produktionsmedel beaktas (LCA-perspektiv) kg CO2 ekvivalenter 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 0 0% 10% 20% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Djurens fodersmältning Direkta lustgasemissioner Metan från stall, lager och bete Dieselolja Stallgödsellager Indirekta lustgasemissioner Eldningsolja Figur 13; Växthusgasutsläpp då tillverkning av produktionsmedel inte beaktas (NIR-perspektiv) Figur 14 visar sambandet mellan växthusgasutsläpp och produktion på gården. Produktvärdet definieras som marknadsvärdet av de produkter som lämnar gården. Resonemanget bygger på ett implicit antagande om att marknadsvärdet står i relation till nyttan med produkten (energiinnehållet för slutlig human konsumtion). Analysen visar att att utsläppen per krona produktvärde uppgår till 0,20 respektive 0,26 (NIR- respektive LCA-perspektivet). Produktvärdet är detsamma för båda perspektiven medan utsläppen är större i LCA-perspektivet än i NIR-perspektivet. Således blir också utsläppen per krona produktvärde större då LCA-perspektivet används. 16

växthusgasutsläpp per krona produktvärde 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 0% 10% 20% 30% Inklusive produktionsmedel Exklusive produktionsmedel Reduktion av växthusgasemissioner i procent Figur 14; Effektiviteten i produktionen mätt i kg koldioxidekvivalenter per krona produktvärde Resultaten visar att en något mer klimateffektiv produktion nås då utsläppen begränsas. Växthusgasutsläppen per krona produktvärde är emellertid betydligt högre för mjölkgården än på de två gårdarna som analyserades i Andersson & Wall (2009). En förklaringen är de höga utsläppen från idisslarna, framförallt från fodersmältningen, och priset på olika jordbruksprodukter i förhållande till varandra. Tidigare livscykelanalyser visar att växthusgasutsläppen per kg produkt varierar mellan olika livsmedel och kan t ex ligga på ca 0,4 kg CO 2 -ekv/kg vete, ca 3 kg CO 2 -ekv/kg griskött (slaktvikt), ca 1 kg CO 2 -ekv/kg mjölk och 11-15 kg CO 2 -ekv/kg nötkött (slaktvikt, mjölkkoraser). Om produktvärdet på vete är 1,51 kr/kg, på griskött 13 kr/kg, på mjölk 3,16 kr/kg och på nötkött 17 kr/kg skulle livscykelutsläppen (kg CO 2 -ekv per kr produktvärde) bli 0,26 för vete, 0,23 för griskött, 0,32 för mjölk respektive 0,65-0,88 för kött från utslagsko. I studien ställs inte resultaten explicit gentemot mängden producerade varor från gården då perspektivet är gården och lantbrukarens vilja att nå bästa möjliga ekonomiska resultat. Beräkningarna visar dock tydligt att värdet av de producerade varorna minskar då växthusgasutsläppen sjunker bland annat till följd av lägre skördar, se figur 15. 13 000 000 Produktvärde i kronor 12 000 000 11 000 000 10 000 000 9 000 000 8 000 000 0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% Reduktion av växthusgasutsläpp i procent Inklusive produktionsmedel Exklusive produktionsmedel Figur 15; Värdet av produkterna som lämnar gården 17