Missa inte tåget 1 maj!

3 april 2008 Medlemstidning för Svenska Kommunalarbetareförbundet avdelning Väst Missa inte tåget 1 maj!

OPINION Demonstrera 1 maj - både för och emot! T iotusentals kvinnor inom vård och omsorg kan inte försörja sig på sin lön. Orsaken är att arbetsgivarna, alltså kommuner och landsting, vägrar att erbjuda dessa grupper heltidstjänster. Istället är de hänvisade till deltider och timanställningar. Tiotusentals kommunalare har inte råd att vara med i a-kassan efter regeringens chockhöjning av avgiften. Nu står de utan skydd om de blir arbetslösa. LEDARE april 2008 Tiotusentals arbetslösa kommunalare har fått dra åt svångremmen ordentligt efter att regeringen sänkt ersättningarna och skärpt kraven för arbetslöshetsersättning. Samma gäller för alla sjuka som fått sina villkor försämrade och i åtskilliga fall förnekas sjukersättning. Är det här okej? Knappast. Jag vet att ilskan och upprördheten över dessa och många andra orättvisor är stor ute på arbetsplatserna. Om ett par dagar är det 1 maj. Det är varken omodernt eller ute att demonstrera så länge det finns orättvisor att demonstrera mot. Och så länge det finns angelägna krav att demonstrera för. Så låt oss då tillsammans visa regeringen och våra arbetsgivare ute i kommunerna vad vi tycker. Ju fler vi blir, desto mer hörs vi. Och ju mer vi hörs, desto mer tvingas de lyssna. Alla framsteg genom åren för den svenska arbetarklassen, från rösträtt till semester- och arbetstidslagar, har inte kommit av sig själv. Vi har tvingats demonstrera och argumentera till dess att de som sitter inne med makt att bestämma tvingats lyssna på oss. Att vi lyckats vinna de stora framgångar vi onekligen gjorde under 1900-talet är till största delen ett resultat av att vi var många. Alldeles för många för att kunna nonchaleras. Så kommer det att vara också i framtiden. Vi kommer inte att få något gratis om vi slår oss till ro och sitter med armarna i kors. Och vi kommer knappast heller att få ha kvar det vi har uppnått. Nej, ska vi flytta fram våra positioner och vinna gehör för våra krav och idéer måste vi synas och höras, så mycket att vi inte kan nonchaleras, Och för att klara det måste vi vara många! Låt oss visa nu på torsdag att vi är tillräckligt många för att regeringen ska tvingas tänka om och rätta till sina orättvisa och orättfärdiga beslut som framför allt drabbar dem som har det sämst i samhället. Men vi ska inte bara demonstrera emot, vi ska också demonstrera för; till exempel rätten till heltider och rättvisa löner. Glöm inte att det än i dag finns människor i andra länder som är beredda att riskera sina liv för rätten att få demonstrera. Det är inte minst viktigt att vi också demonstrerar för deras rätt att få uttrycka sina åsikter utan att riskera att råka illa ut eller rent av mista sina liv. Vi ses på 1 maj! Var och när det ordnas demonstrationer på torsdag hittar du längre fram i tidningen. Vårdnadsbidragen drabbar många De allra flesta borgerligt styrda kommunerna inom vårt arbetsområde tycks ha anammat regeringens vårdnadsbidrag. De kvinnor som av olika skäl valt att inte förvärvsarbeta kommer nu att få några tusenlappar i månaden för att de stannar hemma. De som har en ekonomi som gör att de ändå skulle stanna hemma får extra bonus. Men det riktigt allvarliga är om kvinnor som behöver arbeta går i denna kvinnofälla, som i sin förlängning också går ut över kommunernas barntillsyn. Att det blir just barnomsorgen som får släppa till pengar till vårdnadsbidraget är uppenbart. Och så är karusellen igång; färre barnomsorgsplatser och fler kvinnor tvingas välja vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget borde också, vid närmare eftertanke, vara något att demonstrera mot på torsdag. Anders Hagberg, ordförande Kommunal Väst H Ö G E Rh ö r n e t Jag är emot FA C K E T! Därför är jag också motståndare till alla förbättringar som har uppnåtts av fackföreningar under gångna år. Jag vill inte ha någon betald semester. Jag vill inte ha någon reglerad arbetstid. Jag vill inte ha några löneförhöjningar. Jag vill inte ha någon övertidsersättning. Jag vill inte ha något skydd mot godtyckliga uppsägningar. Jag vill inte ha någon sjukledighet. Jag vill inte ha någon sjukförsäkring. Jag vill inte ha någon pension. Jag vill inte ha någon annan social trygghet. Dessutom avstår jag från alla förbättringar som i framtiden uppnås i fackliga förhandlingar med arbetsgivaren. Redaktion och annonser: Vegagatan 27, 413 11 Göteborg. Telefon: 031 12 31 90. Fax: 031 12 23 60. e-post: info@anderssonhult.se Ansvarig utgivare: Anders Hagberg. Tryck: STC, Vällingby Manusstopp nr 4: 6 juni Utkommer: 17 juni Carina Hult Stig Andersson Sölvi Brädefors Eddie Backman carina@anderssonhult.se stig@anderssonhult.se solvi@anderssonhult.se eddie@eddiebackman.com 2 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

Klart besked från b e f o l k n i n g e n : Vård och o m s o r g får kosta - mer! Sorry Borg och Reinfeldt, ni är helt fel ute! I alla fall tillhör ni en ytterst liten minoritet. Och Mona Sahlin, du kan fortsätta satsa på välfärden - utan att oroa dig! Faktum är att 85 procent av Sveriges befolkning är beredda att betala högre skatt för att få bättre sjukvård för alla. Och drygt 90 procent väljer högre kvalitet inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård framför sänkta skatter. Detta tydliga besked lämnas i en opinionsundersökning som Sveriges kommuner och landsting (SKL) låtit göra i februari år. Och resultatet går inte att skylla på att det är någon oppositionsbeställd undersökning. SKL leds sedan förra valet av en borgerlig majoritet med moderaten Anders Knape som ordförande. Även de egna väljarna ger i undersökningen alliansregeringen en rejäl knäpp på näsan. När det gäller sjukvården säger 81 procent att de kan tänka sig höjd skatt för bättre kvalitet och service.för övriga områden kan de borgerliga väljarna tänka sig höjd skatt för äldreomsorg (78%), skolan (72%) och barnomsorgen (62%). Förståelsen för höjda skatter, alternativt att avstå skattesänkningar för bättre sjukvård, äldreomsorg, skola och barnomsorg är något högre för de väljare som sympatiserar med s, v och mp. Men skillnaderna är ganska små. Det mest intressanta med undersökningen är dock att en fullständigt öve rväldigande del av Sveriges befolkning verkligen är beredda att slå vakt om vår gemensamt finansierade välfärd. Och att de är beredda på att det får kosta att upprätthålla och utveckla den. Förhoppningsvis blir detta en verklig tankeställare till alla de politiker på högerkanten som alltid tycks ha skattesänkningar som sitt viktigaste politiska mål. Samtidigt borde undersökningen ge socialdemokraterna kraft och mod att våga hålla fast vid traditionell socialdemokratisk politik som sätter den gemensamt finansierade välfärden i främsta rummet. Nu har befolkningen klart sagt ifrån att socialdemokraterna inte längre behöver flörta med opportuna skattesänkarlöften. Ett mycket intressant resultat av undersökningen är också att det endast är små skillnader när man jämför s va r s resultaten mellan människor med olika inkomster, utbildningar och bostadsort. Noteras kan dock att deltagarna i åldersgruppen 16-29 år var allra mest positiva till skattehöjningar, hela 93 procent. Så visst finns det hopp om ungdomen! Likaså var arbetare något mer positiva till skattehöjningar än tjänstemän. Däremot fanns ingen skillnad mellan offentligt och privat anställda. Stig Andersson R ä t t v i s e k r a v från nordost Nu mobiliserar Kommunals nordöstra sektioner i kampen för rättvisa! Mitt under påskhandeln i Angere d s Centrum slog dom till med rosor, påskgodis och flygblad som informerade om den borgerliga regeringens orättvisa politik. Tala om succé! På två timmar försvann 500 rosor, några kilo godis och alla flygbladen som smör i solsken. Eftersom allt material tog slut så fort fick gänget packa ihop mycket tidigare än beräknat. - Vi kommer att göra om detta på olika torg i Nordost under våren. Folk tycker det är bra att vi syns ute och vill gärna prata, både om politik och fackliga frågor. Alla har varit väldigt positiva till vårt budskap idag, några har påpekat att de röstade fel i valet men att det ska bli ändring nästa gång. På bilden syns från vänster Åke Berglund, sektion Lärjedalen, Willy Kiela, sektion Bergsjön, Arja Wahlström, sektion Lärjedalen, Solveig Svensson, sektion Kortedala, Inger Pettersson, sektion Ko r- tedala, Åsa Nilsson, sektion Gu n- nared, Gerda Svendsen, sektion Bergsjön, Carina Dahlström, sektion Kortedala, Pia Norrlin, sektion Gu n n a red och He r b e rt Gr ö n- roos, sektion Bergsjön. Carina Hult Nu är Janne pensionär! Nu är Janne Sundberg ve rkligen pensionär. Oc h rejält avtackad har han onekligen blivit. När han lämnade ordförandeskapet i Kommunal Väst för ett år sedan strömmade hundratals människor till Alströmergatan för att tacka Ja n- ne för ett långt och framgångsrikt värv som Kommunal Väst främste facklige ledare. Sedan har det varit tack och avsked på Göteborgs Spårvägar och på sektionens årsmöte. Men som om inte detta var nog så dök det upp ytterligare ett hundratal arbetskamrater, fackliga kollegor, chefer och vänner som vill uppvakta och tacka Janne på hans sista dag på jobbet, den 28 mars. Kerstin Billmark, ordförande i sektion Centrum, och gammal facklig parhäst får rep resentera alla som ville tacka en populär ordförande, arbetskamrat och vän. I Kommunal Väst nummer 3/2007 fanns en utförlig intervju med Janne Sundberg om hans långa fackliga bana. Kommunal Väst medlemstidning April 2008 3

Det jäser i Ko r t e d a l a - Hur kan vi veta att de 200 miljonerna kommer oss till godo när vi bara hör talas om neddragningar och effektiviseringar? Arbetsplatsombuden Sandra Lundberg och Ulla Flodin på Kvibergs äldreboende vill ha besked av kommunalrådet Marina Johansson (s). Göteborgs kommunfullmäktige satsade förra året närmare 180 miljoner på äldreomsorgen. Men på Kvibergs äldreboende hotar i år neddragningar av en redan trött personalgrupp. För att reda ut varför bad Kommunal Marina Johansson(s), ansvarig i kommunstyrelsen för äldrefrågor, att komma till Kviberg. Kvibergs äldreboende är Kortedalas nyaste och beläget vid Kvibergs kyrkogård. Här finns äldreomsorg för boende med demens, somatiska sjukdomar och äldre med rötter i forna Jugoslavien. En hotande neddragning av personal ledder i mars till så stort missnöje att Kommunal och Vårdförbundet gemensamt bjöd in Göteborgs högsta ansvariga för äldreomsorg, socialdemokraten Marina Johansson för att möta personalen. De pengar och riktlinjer som via SDN Ko rtedala ska nå Kvibergs äldreboende formas i kommunstyrelsen, där Marina Johansson är ersättare. -Våra medlemmar har haft problem med indragningar och vill veta vem som bestämmer, förklarar ordförande för Kommunals sektion i Ko rtedala, Carina Da h l s t r ö m. HUR KOMMER DET SIG att det inte finns extrapengar till påskmat när politikerna har prioriterat äldres mat? Va rför saknar Kviberg egna sjuksystrar på kvällar och helger när fler ska anställas inom äldreomsorgen? Va rför fortsätter neddragningarna år efter år när de äldre blir allt mer vårdkrävande? Dessa frågor ställdes under mötet. Marina Johansson förklarade att i Göteborg fattar kommunfullmäktige beslut om hur mycket pengar de olika stadsdelarna får. Fördelningen sker genom en modell där slutsumman till en viss stadsdel bland annat bestäms av invånarnas ålder, utbildningsnivå och bakgrund i andra länder. 2007 beslöt kommunfullmäktige att den samlade summan skulle öka med 350 miljoner. Äldre, skola och förskola skulle få mer resurser. 200 miljoner var 4 Kommunal Väst medlemstidning April 2008 - Kommunal kräver p o l i t i ke r- svar om n e d d r a g n i n g a r avsedda för de äldre invånarnas behov och cirka 180 av dessa har gått till äldreomsorgen. -Totalt sett har vi börjat anställa mer personal inom äldreomsorgen i Göteborg. Vi vet att det behövs mer personal och därför har vi satsat 200 miljoner förra året till mer personal, fixartjänster, till att få bort de många timanställningarna och för att skapa utrymme för fler heltider, sa Marina Johansson. Men stadsdelarna väljer hur deras resurser ska fördelas. I Ko rtedala, som fick närmare 20 miljoner extra 2007, finns sedan flera år en budget som inte är i balans. Resurserna för stadsdelens vård och omsorg var förra året 203 miljoner kronor men 5,6 miljoner kronor fattades i slutet av året. För att nå balans i årets budget pågår så kallade anpassningar av verksamheten till ekonomin. På Kvibergs äldreboende innebär det nya besparingar efter många års neddragningar och omorganiseringar. Kvällar och helger finns sedan förra året bland annat inte längre några sjuksköterskor i huset utan en nybildad enhet för hälso- och sjukvård erbjuder hjälp och konsultation vid behov. Äldreboendet har dessutom inte så v å rd k r ä vande patienter att nuvarande personalstyrka kan behållas menar arbetsgivaren. Men det kan personalen inte hålla med om. Under mötet med Marina Johansson framkom att redan med dagens personalstyrka är jobbet tungt och arbetsmiljölagens mål om en god arbetsmiljö utifrån den enskildes f ö rutsättningar inte möjlig att uppfylla. Personalen hävdade att äldreomsorgen också på andra håll i stadsdelen är bristfällig. - A r b e t s g i va ren har arbetsmiljöansva ret och måste ta tag i missförhållande. Resurser är en viktig del av arbetet, sade Marina Johansson. Hon tycker att det är ett pedagogisk problem att resurser och riktlinjer inte når fram till alla på grund av lokala förhållanden. När det gäller arbetet med att förbättra kvalitén på äldre s mat handlar det om ett pågående arbete, där en utredning snart kommer att resultera i flera insatser, berättade hon. -Jag förstår att ni känner er arga. Det enda jag kan säga är att ni får försöka att ha tålamod, Kortedala kommer ta sig ur sin ekonomiska svacka och då kommer det att vända. Tappa inte modet. En klen tröst, tyckte arbetsplatsombuden Sandra Lu n d- berg och Ulla Flodin, som dock uppskattade att Marina Johansson kom och tog diskussionen med dem. De u p p l e ver att riktiga besked om vad som kan göras är svårt att få både av lokala politiker och tjänstemän. Konsek vensen för de boende på Kvibergs äldreboende blir bland annat att det lilla extra som brukar köpas in till påskmaten måste sparas in- trots att stadsdelsnämnden har många miljoner i eget kapital. Det fick Carina Da h l s t r ö m från Kommunal att tända till. -Ta pengar från det egna kapitalet och lägg på påskmaten istället! Sölvi Brädefors

Nu byter brandmännen till nya arbetskläder - men det handlar inte om en modenyck Räddningstjänsten i Storgöteborg byter utseende. Under våren ska alla brandmän få nya larmställ efter tre års utvecklingsarbete. -Äntligen får vi våra larmkläder! Att jobba i dem är som skillnaden mellan att ta bilder med mobilen och en Hasselbladare, säger Kent Andersson, brandman. Glöm den blåklädde brandmannen med brandyxan hängande i brandbältet. Under april byter Storgöteborgs brandmän skepnad och de närmaste åren gäller gult larmställ med en rad finesser för dagens brandredskap som till exempel värmekamera. Hela stället är värmeavvisande för att skydda kroppen vid de extremt höga temperaturer vid till exempel rökdykning. - Den stora skillnaden är att de förra larmkläderna ställde krav på flamskyddande utrustning under. Här är isoleringen inbyggd genom ett plastmembran av Go re Te x t t y p, berättar T h o- mas Tell, projektledare. Att producera arbetskläder för extrema förhållanden är inget lättfångat vårmode. För tre år sedan inleddes arbetet med att ta fram nya arbetskläder på Räddningstjänsten Storgöteborg. Brandmännen har haft möjligheter att vara med och utveckla kläderna tillsammans med tillverkaren. Larmkläder och underställ har anpassats för att klara både värme, kyla och regn genom tre lager material med olika skyddande funktioner. Ett slitstarkt vattenavvisande yttertyg, ett flamskyddande mellanskikt och ett innertyg som andas kommer skydda brandmännen från gnistor, ånga, sot och värme. Funktionella fickor, reflexer, snölås, förstärkta knän. och olika hängen för till exempel skyddshuva och telefoner ska göra det praktiska arbetet lättare. Ett enkelt men stort problem som att hängslen tidigare lätt glidit ner har lösts med ett tvärslag på ryggen. Yttermaterialet ger möjlighet att skölja av stället direkt på olycksfallsplatsen för att i största möjliga mån avlägsna farliga partiklar. DEN GULA FÄRGEN ska underlätta upptäckten av smuts på kläderna, berättar Crister Ask, chef för utvecklings- och metodenheten på Räddningstjänsten Storgöteborg. -Inga brandmän ska gå omkring i skitiga kläder, det är en arbetsmiljöfråga. Förr var det fräckt att ha en rock som var svart och skitig där det syntes att man varit med och släckt bränder. Då hade vi inga kunskaper om att det var så farligt som rapporter idag vittnar om. Därför ska vi ha en ljus rock, det ska synas när den är skitig så att man lättare kan se när den ska tvättas, säger Crister Ask. På de gamla, mörkblå ställen var detta inte lika lätt och farliga partiklar satt länge i arbetskläder. Att dessa partiklar hotade de anställdas hälsa har länge varit känt flera år, menar Crister Ask som kommentar till de nya amerikanska forskningsresultaten att brandmän löper upp till 50 procents större risk för testikelcancer och att arbetsklädernas skydd är satt i fråga. Riktlinjerna är nu att de nya larmställen ska tvättas varje gång de varit i kontakt med rök, att de bara får tas på vid utryckning och inte får förvaras i bilarna. ROLF PE T E R S S O N, Kommunal, tycker att de förhöjda riskerna för testikelcancer bland brandmän borde leda till att Räddningstjänsten erbjuder brandmän över 40 år PSA prov. - Jag har tagit upp frågan två gånger i förbundsstyrelsen. Me n det ville man inte. Argumentet var att förhöjda värden kan skapa oro i onödan. Jag är besviken, men de nya ställen är ett steg i rätt riktning. Vi har varit med från början i processen och det viktigaste är att de är värmeskyddande. Våra gamla ställ skyddade egentligen inget alls. Sölvi Brädefors -Alla grejer vi själva kommit på under åren är nu insatta. Lag 3 på Gårda i Göteborg tycker att de nya larmställen är lätta och praktiska. Projektledare Thomas Tell och utvecklingschef Crister Ask hoppas på bättre arbetsmiljö. Kommunal Väst medlemstidning April 2008 5

De har hittat arbete som de är utbildade för, de har fasta jobb och de är med i facket. Magnus, Annika och Pascal är drifttekniker på Göteborgs Vatten där fackanslutningen är 100 procent! -Det viktigaste om unga ska gå med i facket är att det finns någon som kan informera på arbetsplatsen. Man behöver veta mer om facket, annars vet man inte vad som är bra med att gå med, säger Annika Eriksson. Många av deras kompisar är arbetslösa eller har tillfälliga jobb som inte har koppling till deras utbildning. Me n Magnus Karlsson, Annika Eriksson och Pascal Dawid har sedan ett knapp år förmånen att ha en tillsvidareanställning som drifttekniker på Göteborgs Vatten. -Ett fast jobb betyder mycket och det är bra att få ett jobb som man har utbildat sig till. Det är ovanligt med fast jobb i vår ålder, jag känner många kompisar som söker jobb och inte hittar nåt, säger Magnus Karlsson. Han, Annika och Pascal är 20 år och utbildade på programmet för drift och underhåll på Yrkestekniskt gymnasium (YTG). Skolan har ett nära samarbete med ett antal företag och förvaltningar i Göteborg, bland annat Göteborgs Vatten. Via praktik och sommarjobb har de fått in en fot på enheten Rörnätsservice där de fick anställning sommaren 2007. Samtidigt som de började sina jobb blev de också medlemmar i Kommunal. -Att vara medlem är bra eftersom du kan vara med i a-kassan och om det händer något. Facket förhandlar också om löner och så finns det försäkringar. Min pappa är aktiv i facket så han skulle aldrig gått med på att jag inte var med, säger Annika. -Jag blev medlem mycket beroende på att min pappa tyckte det var bra. Och det är det. Det finns förmåner, jag har till exempel fått ett medlemslån med förmånlig ränta via facket. Och om det händer något så finns det hjälp att få. Jag är inte så jättepåläst, men i stora drag är det varför jag har gått med, säger Magnus. På Göteborgs Vatten är de flesta tekniker organiserade i Kommunal och enligt de fackligt förtroendevalda är anslutningen 100 procent. Nyanställda blir alltid personligen kontaktade av Kommunal och uppmanas att bli medlemmar. Det är viktigt, tycker både Magnus, Annika och Pascal. -Ulf kom och skriv på, säger Magnus. Men det är bra, utan det hade jag inte haft samma information. -Jag tjatar på mina kompisar att de ska bli medlemmar, men många orkar inte. De har ingen ordförande på jobbet. Det är viktigt att det finns en förbindelsepunkt mellan jobbet och facket. Det är lättare att komma till någon som man kan prata med. Visst finns det information på nätet, men ibland förstår man den inte eller orkar inte leta efter det man söker. Det handlar om mer än information, säger Pascal. En jobbarkompis som är fackligt aktiv och finns till hands för frågor är den viktigaste förutsättningen för att bli medlem, anser Magnus, Annika och Pascal. Storleken på medlemsavgiften också, eftersom inte alla tjänar så bra. Vilken betydelse det har att de har fasta jobb är de mer oeniga om. Pascal tror att jämnåriga förknippar medlemskap med en längre anställning eller ett fast arbete, bland annat krävs en viss tids arbete för att få a- kassa. -Fast om man har ett tillfälligt arbete finns det ju ännu större anledning att gå med, ifall man blir arbetslös finns ju a-kassan, säger Magnus. Göteborgs Vattens nya kommunalare upplever att det fortfarande finns många sidor av det fackliga arbetet de inte känner till. Bristen på kunskap gör att det också är svårt att säga om det är något man saknar. Där har de fackliga tidningarna en uppgift, tycker Annika. -De borde skriva om vad facket gör, om a-kassan och hur den fungerar och vad de är till för. Att själva bli aktiva medlemmar är inte aktuellt för någon av dem. Pascal är redan ungdomsledare i två föreningar och kommer inte att engagera sig i dagsläget, åtminstone inte ideellt. Men om unga ska engagera sig måste det finnas en social vinst, tipsar han. -Sällskap och socialt umgänge är viktigt. På våra aktiviteter knyter folk kontakter istället för att sitta hemma. Våra lokaler är öppna hela veckan och det uppskattas. Och han tycker att också det fackliga arbetet måste drivas av engagemang. -Det är viktigt att den som jobbar fackligt tycker att det är roligt och inte skiter i det, säger Pascal Dawid. Sölvi Brädefors...tacka facket för det Praktik och sommarjobb på Göteborgs Vatten gav fast jobb direkt efter gymnasiet. Det finns ingen anledning att provanställa unga som man känner väl, anser Kommunal som fått arbetsgivaren med sig. På Göteborg Vatten har nyexaminerade drifttekniker blivit erbjudna tillsvidare a n s t ä l l n i n g. Det kan de tacka facket för. Kommunals sektion har en viktig roll i att den vanliga provanställningsperioden har slopats. Göteborgs Vatten rekryterar från Yrkestekniskt gymnasium (YTC) i Göteborg som samarbetar nära med ett antal arbetsgiva re i Göteborg. Stora delar av utbildningen av drifttekniker är arbetsplatsförlagd och sommarjobb erbjuds många elever i de högre årskurserna. Unga som genom utbildningen är kända på Göteborgs Vatten behöver ingen provanställning, anser Kommunal. Därför har arbetsgivaren efter samråd tagit beslutet att erbjuda fast anställning direkt till före detta elever från YTC. -Arbetsgivarna frågade oss vad vi tyckte och vi sa att vi känner dem ju sedan första klass så det finns ingen anledning. Har unga haft praktik ser man vad de går för och hur de fungerar socialt, säger Sandy We s t e r g ren från Ko m- munals sektion på Göteborgs Vatten. En provanställning betyder att en arbetsgivare under en begränsad tid, 6-12 månader, kan testa om en person klarar av ett visst arbete. Ofta handlar det om att lära känna personligheten bättre innan en tillsvidareanställning. Den kunskapen kan en praktik också ge, menar Sandy Westergren som ser nackdelar med allt för lösa förbindelser. - Vi vill ju fortsätta att kompetensutveckla unga drifttekniker och det kostar pengar. Då vill vi att de också stannar kvar. Med en fast tjänst får de en annan trygghet och vet att arbetsgivaren satsar. Har de bara en provanställning eller visstid blir det inte detsamma och då är det risk att de försvinner. De är eftertraktade, till exempel av fastighetsbranschen. Sandy We s t e r g ren anser att personalavd e l n i n g- en på Göteborgs Vatten är mycket aktiv i arbetet med en kommande generationsväxling av drifttekniker. Arbetsgivaren har, med aktivt stöd av Kommunal, byggt upp ett lärlingsprogram på två år som innehåller en grundläggande introduktion av förvaltningens olika ve rksamhetsområden, mentorskap och kompletterande utbildningar. Målet är att efter två år kunna arbeta med fullt eget ansvar, till exempel under bere d s k a p. Många idéer i utbildningen kommer från de anställda och facket. -De har använt oss som stöd och bollat frågor med oss. Vi har ett mycket bra samarbete, säger Sandy Westergren. Sölvi Brädefors Både unga nyanställda och förvaltningen har nytta av tryggheten som tillsvidareanställningar ger. Det menar Sandy Westergren från Kommunals sektion på Göteborgs Vatten. 6 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

Fasta anställningar, löneförhöjning, medlemslån och svar på frågor om jobbet. För Annika Eriksson, Magnus Karlsson och Pascal Dawid är medlemskapet i facket viktigt och efter ett knappt år är det ännu inget de saknar eller är missnöjda med. Men mer kunskaper om hur saker funkar efterlyses och glädje är viktigt. Kommunal Väst medlemstidning April 2008 7

Paggan på göteborgsbesök kollade in brandstationen Brandmännen har jobb, de tjänar inte sämst inom Kommunal och de har råd att vara med i facket. Men Leif Pagrotsky, riksdagsman (s) från Göteborg, är noga med att vara även deras representant. -Det är en viktig grupp. Min åsikt är att mitt parti inte bara ska representera dem som har det sämst. De är inte tillräckligt många för att vi ska vinna nästa val. Vi har en regering med en antifacklig politik och många har inte råd att vara med. Men de som är kvar i facket är de som kan göra skillnad. De göteborgare som i förra valet röstade på socialdemokraterna i riksdagsvalet, valde Leif Pa g rotsky som sin främste re p resentant. Idag sitter den tidigare utbildnings- och kulturministern i riksdagen i Stockholm, men han besöker Göteborg regelbundet för att hålla kontakten med hemstaden. I början av april besökte Leif Pa g rotsky Räddningstjänsten i Gårda för att träffa anställda. -Jag är i Göteborg ofta, ungefär varannan vecka. Jag har inte lika bra koll som de som bor här, inte i kommunalpolitiken, men jag jobbar på det, säger Leif Pa g ro t s k y som också sitter i styrelsen för Riksbanken och i socialdemokraternas rådslag i internationella frågor. Under ett två timmar långt besök på brandstationen träffade han förbundsdirektör Nils Andreasson, Kommunals Fredrik Rosqvist och ett antal anställda. Samtalen handlade om den aktuella översvämningen av Räddningstjänstens garage, utvecklingen av brandmännens yrkesroll, försöken att bredda rekryteringen, frågan om hot och våld under utryckning och arbetsvillkoren efter de omorganiseringar och neddragningar som gjorts de senaste fem åren. En aktuell fråga för brandmännen är den om arbetstidslagen. Efter att EU:s arbetstidsdirektiv införts i Sverige begränsas till exempel övertidsarbete bland brandmännen, vars insatser är svåra att hålla inom ordinarie arbetstid. Pa g rotsky höll med om att fackföreningar och a r b e t s g i va re i Sverige ska sköta dessa frågor och inte lagstiftning inom EU. -Det här är värre än böjda gurkor. Vi har kompetenta parter som kan ta hand om detta. Men kraven på lagstiftning inom EU växer och det är fel, menade Pagrotsky 8 Kommunal Väst medlemstidning April 2008 och drog paralleller till den så kallade Vaxholmsdomen och den aktuella Rûffert-domen. Enligt brandmännen är dessutom problemet att arbetstidslagen inte följs av alla. Nyligen övertogs ambulansve rksamheten i Göteborg av det privata företaget Ul f a b. Olika regler finns för till exempel övertid mellan Räddningstjänsten och Ulfab. Pagrotsky uttryckte förvåning över att det kunde vara på det sättet. -Vårt system bygger på att det ska vara samma avtal och att man ska konkurrera med annat. Det ska vara konkurrensneutralt, sa Pagrotsky som lovade att läsa på om arbetstidslagen och ambulansupphandlingen i V ä s t- ra Götalandsregionen. Lite fotbollssnack hann Pagrotsky, känd ÖIS:are, också med. Huvudfrågan för dagen var nyheten att Marcus Allbäck kommer tillbaka till Göteborg och modersklubben. -ÖIS har haft det motigt och jag hoppas att Marcus Allbäcks comeback ska bli en psykologisk vändning, skapa en optimism som ger framtidstro och som kan locka spelarna att bli bättre och publiken och sponsorerna att komma tillbaka. Det har varit tungt ett tag, tungt att hela tiden möta andra lag som kunnat lägga bud på ÖIS bästa spelare som man inte kunnat matcha, sa Pa g ro t s k y. Sölvi Brädefors...och Ulvskog var glasklar om heltid Under sitt besök på Kålltorps äldreboende ville Marita Ulvskog gärna prya en stund i köket. Det blev grovdisken på partisekreterarens eget förslag. Köksbiträdet Eva Matsson övervakade arbetet. -Jag är här för att titta, fika och träffa människor. Det är ett sätt att inte bli isolerad i riksdagen. Vi som är socialdemokrater har nästan i våra gener att ständigt ha en känsla av hur det är på människornas arbetsplatser, sa Leif Pagrotsky (s) på besök på Räddningstjänsten i Göteborg, här tillsammans med brandmännen Jörgen Knutsson och Fredrik Rosqvist. Vårt förslag på allas rätt till heltidstjänst ligger kvar och kommer att genomföras när vi återkommer i regeringsställning. Det beskedet lämnade socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog när hon i förra veckan besökte kökspersonalen på Kålltorps äldreboende i Göteborg. Just bristen på heltidstjänster var det som kökspersonalen förde fram som det största problemet, bland annat när det gällde att rekrytera personal. -Det är självklart att alla ska ha möjlighet att jobba heltid och kunna försörja sig på sin lön, konstaterade Marita Ul v- skog. Hösten 2006 var den socialdemokratiska regeringen klar med sitt lagförslag om rätt till heltider och hade också lagt det på riksdagens bord. Men när alliansregeringen tog över var ett av de första besluten att dra tillbaka lagförslaget. -Vi är beredda att ånyo lägga fram förslaget om vi får majoritet i riksdagen, förutsatt att vi är överens med fackföreningsrörelsen. Alternativet är förstås att försöka lösa frågan förhandlingsvägen. Men det är en fråga där vi ve rkligen kommer att lyssna till vad fackföreningarna ser som bästa vägen. Marita Ulvskog berättade också att socialdemokraterna och Kommunal inlett ett nära samarbete för att slå vakt om och utveckla den offentliga sektorn. Stig A n d e r s s o n

Kommunal Väst medlemstidning April 2008 9

Festen tog slut när Jo h a n började prata solidaritet Som tonåring slog han runt på ungmoderaternas röjarfester i Avenyhuset. Men sen började han praktisera på ett bygge, tvingades tänka efter och blev utslängd från festerna på Avenyn när han började säga fula ord som skatt och solidaritet. Nu har han flera tunga politiska uppdrag för socialdemokraterna. Förutom att han ensam tar hand om sina tre barn och arbetar heltid som anläggningsarbetare. - Jag engagerar mig för barnens skull, säger Johan Kanmert, kommunalare och politiker. Vill inte att de ska växa upp i ett samhälle där deras möjligheter avgörs av vad deras föräldrar tjänar. Den unge Johan tyckte att det kanske kunde vara käckt med sänkta skatter. Det råkade han säga på lunchrasten på det bygge där han praktiserade som 17-åring. - Vilken utskällning jag fick! Enda trösten för lagbasen och de andra arbetskamraterna var att jag var för ung för att få rösta SEDAN V I D TOG EN politisk skolning av unge Jo h a n. Äldre arbetskamrater fick honom att börja tänka efter hur allt hänger ihop. En hård, men bra politisk och ideologisk skola för en kille som växt upp med radiopro g r a m- met City 103 och matats med förförisk borgerlig propaganda mellan låtarna. När Johan så småningom fick rösta för första gången visste han vilket parti han skulle välja. Detta är Johan Kanmert Ålder: 37 år Familj: Tre döttrar 5, 7 och 9 år Yrke: Anläggningsarbetare på Göteborgs Vatten ( fd VA-verket) Bor: Bostadsrätt i Kärra I n t ressen: Fotboll, helst IFK Göteborg, löpning, är nog en sportdåre. Springer Göteborgsvarvet för åttonde gången i år. Bästa tid 1,25. Tycker om att skriva. Nu blir det mest insändare och debattinlägg, men har funderingar på att nån gång kanske skriva en roman om hur det hade kunnat bli i en fiktiv framtid om Sverige gjort provinser av hela Danmark efter 1658 när svenskarna besegrade danskarna. Som i forna Jugoslavien? Läser: Helst historiska böcker. Ser på TV: Sport förstås, historiska dokumentärer, barnprogram. Politiska uppdrag: Ordinarie ledamot (s) i regionfullmäktige, i hälso- och sjukvårdsnämnd nr 11 på Hisingen och i handikappkommittén. - Basen på bygget var kanske lite orolig, nu vet du hur du ska rösta och fan ta dig annars..!, men då var jag redan övertygad om var jag hör hemma politiskt och hade gått med i SSU, så han kunde vara lugn. Johan Kanmert är kanske redan ett känt namn för läsarna av denna och andra tidningar. Det är ju han som s k r i ver alla välformulerade debattinlägg och insändare om sådant som han reagerar över i samhället. Han tycker om att skriva och han är bra på det. Blir ofta publicerad. Ha n s lärare i högstadiet blev förtvivlad när hon hörde att han tänkte börja på en yrkesutbildning till byggare och anl ä g g a re efter nian. Hon ansåg att han borde satsa på journalistiken istället. I POLITIKEN - Men jag gillar att jobba fysiskt och uträtta konkreta saker som går att se och mäta. Efter långa dagar i regionfullmäktige känner jag mig alldeles tom i bollen och t ycker det är skönt att komma tillbaka till jobbet och göra nåt riktigt. I början av sin politiska bana var Johan otålig, ville se snabba resultat och njöt inte direkt av skittråkiga möten i Folkets Hus. Han var mer inne på att här kommer jag och jag ska förändra världen - JAG VILLE GÅ PÅ MÖTEN och flytta berg. Nu har jag insett att politik tar tid, att man måste göra saker på rätt sätt och att det alltid är för tidigt att ge upp. - Men fortfarande tycker jag att politik ska vara roligt och att man måste lätta upp formerna för det politiska arbetet. Det finns till exempel inte barnpassning på större konferenser och vi har fortfarande ett mötessystem som förutsätter att man har någon som är hemma med barnen, utom Göteborg, som är ett föredöme när det gäller barntillsyn på större konferenser och likande. Men det har inte Johan. Sedan tre år tillbaka har han ensam vårdnad om sina tre flickor som nu är 5,7 och 9 år. Mamman bor mycket långt bort och har ingen del i barnens dagliga liv. Yngsta flickan lämnar han på dagis prick klockan 6.10 varje morgon. Morgonrutinerna är inprickade på minuten. Barnens kläder och packade ry g- gor görs i ordning på kvällen. De stora flickorna klarar numera av att själva gå till skolan som ligger i närheten av hemmet. - VISST KÄNNS DET ibland som om jag springer ru n t i ett ekorrhjul, säger Johan. Mitt liv är väldigt inrutat för tillfället. Men jag skulle inte vilja byta med någon. De politiska uppdragen tar i snitt 2,3 arbetsdagar i ve c k- an, då är han ledig från sitt ordinarie arbete. Johan uppskattar att han utöver det ägnar cirka 25 timmar i veckan åt politiken på olika sätt. Det kan exempelvis handla om att läsa in olika handlingar, skriva debattinlägg, diskutera och gå på möten. - Klart att mitt politiska arbete tar tid från barnen, men det är ju för deras skull jag gör det. Jag vill inte de ska växa upp i Reinfeldts samhälle och jag känner att det har betydelse att jag engagerar mig. Om inte jag gör det så är det nån annan som driver på utveckling och han eller hon kanske inte vill samma som jag. Jag vill ha ett bra samhälle där alla oavsett bakgrund har samma chans. Och missar man den chansen så ska man få en ny. Jag vill inte ha nåt Amerika där 1/3 saknar sjukförsäkring och 1/2 måste ha tre arbeten för att försörja sig. Johan får ibland beröm för att han ensam tar hand om sina barn. - JAG ANSES DUKTIG, men en ensam mamma f ö rväntas klara av jobb och barn utan att beklaga sig. Ho n får sällan höra hur bra hon är. Förmodligen har man större förståelse om jag tvingas lämna ett möte för att hämta barnen än om en kvinna gör det. Och väljer man mig till ett uppdrag så vet man att jag också måste hinna ta hand om mina barn och det brukar vara OK. Det ställs fortfarande olika krav på mammor och pappor. Det är konstigt och ojämlikt. Dessutom måste det finnas plats för ensamstående föräldrar i politiken för vi är ganska många och går inte att stänga ute. Ensam pappa, anläggningsarbetare och politiker när hinner Johan vara Johan? Jodå, det finns andningshål äve n i ett ekorrhjul. Idrotten är ett sådant. Han gillar fotboll, Idrott är ett av Johan Kanmerts andningshål och han ser likheter mellan fotboll och politik. - Det handlar om att värna om sina lagkamrater, backa upp varann och hjälpas åt. Om inte alla är kompisar och drar åt samma håll, då blir det inte bra. 1 0 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

särskilt de blåvita matcherna, och ska springa sitt åttonde Göteborgsvarv i maj. - Jag löptränar när jag hinner. Kan springa fyra timmar i sträck och det har lärt mig att det alltid är för tidigt att ge upp. Hur trött man än är så orkar man hänga i lite till. När man springer, eller tittar på fotboll, så kopplar man av allt annat. Rensar hjärnan från det som är tungt. Och så gillar jag att idrott är konkret och går att mäta - vem gör mål?, vem springer fortast? vem vinner? - MIN MELLANTJEJ har börjat spela fotboll i min gamla klubb Kärra-Klareborgs IF och det är väldigt kul att vara med på hennes träning och matcher. - Det finns stora likheter mellan fotboll och politik, konstaterar Johan. Det handlar om att värna om sina lagkamrater, backa upp varann och hjälpas åt. Om inte alla är kompisar och drar åt samma håll, då blir det inte bra. Man ska vara ett lag, inte bara tänka på sig själv och skita i andra. Och ju roligare man har desto bättre blir resultatet. Titta bara på IFK Göteborg, dom blev svenska mästare i fotboll och dom verkar både ha bra sammanhållning och jävligt roligt! Johan menar att det var lättare förr när moderaterna hette Unckel, Lundgren och Hökmark och såg ut och uppträdde som överklass. När Tobisson stod framför lyxbåten och gnällde om att han lider av skattetrycket - då visste man vem man hade att göra med. - DE NYA MODERATERNA har bytt kostym och kallar sig arbetare. Men det är bara en ny förpackning. Inuti är det samma gamla höger som alltid och Reinfeldt och hans gäng genomför nu allt det som de gamla moderaterna drömde om. - Fortfarande är det så att borgarna tycker att den som har mycket har för lite och den som har lite har för mycket. Det vill jag ändra på. Då och då fattas det beslut som Johan har svårt att ställa upp bakom, men känner att han ändå måste följa partilinjen. - Ibland får man försvara korkade beslut och det känns inte roligt. Som till exempel beslutet att lägga ned vårdcentralen i Tynnered. Själv ville jag bygga ut, men fick bita ihop. Det får alla göra ibland. Men det finns gränser. Jag kan vara beredd att sälja ut ett lillfinger, men inte slita ut hjärtat. Man kan vara pragmatiker, men man får aldrig glömma ideologin. - FÖR MIG ÄR DET INGET KO N S T I G Tom man blir utskälld som politiker ibland och man måste kunna erkänna att ni har rätt, det här blev inte bra om det är så. Jag skällde själv ut politiker när jag var SSU:are. Det måste man tåla. Däremot har Johan inte mycket till övers för det så kallade politikerföraktet. - Det beror på okunskap eller löpsedelskunskap, man tror allt som tidningarna skriver och förfasar sig över bilder på gamla halvsovande gubbar i riksdagen. Visst finns det en och annan glidare och en och annan som bäst-före-datumet gått ut på, men de flesta politiker är hårt arbetande människor som gör sitt bästa. De långa inrutade dagarna har inte avskräckt Johan från att vilja satsa ännu mer på politiken. Om partiet kallar och om han har väljarnas stöd är han beredd att ta plats i riksdagen. - Jag är intresserad av rikspolitik, det är ju där de stora frågorna avgörs. Jag brinner särskilt för arbetsm a rk n a d s f r å g o r, bostadspolitik, infratruktur och socialpolitik, men det är ju partiet som bestämmer. Me n om jag skulle få möjlighet att gå vidare till rikspolitiken så skulle jag vara väldigt noga med att hålla kva r fötterna på jorden och ha möjlighet att jobba som a n l ä g g n i n g s a r b e t a re emellanåt. Politiken kan annars lätt bli för abstrakt och långt ifrån verkligheten. Att laga en läcka på ett rör, det är verkligt. Carina Hult - Visst tar mitt politiska arbete tid från barnen, men det är ju för deras skull jag gör det, säger Johan Kanmert, kommunalare och politiker. Jag vill inte de ska växa upp i Reinfeldts samhälle och jag känner att det har betydelse att jag engagerar mig. Kommunal Väst medlemstidning April 2008 1 1

I trygga händer...hos fotterapeuten Lena Asphede är undersköterska och fotterapeut. Sedan sju år tillbaka har hon en egen mottagning för diabetespatienter med behandlingskrävande fotkomplikationer på Östra sjukhusets medicinklinik. Och hon är uppskattad, inte bara av sina patienter utan också av arbetsgivaren som höjt hennes månadslön med nära 10 000 kronor sedan hon började. - Fotterapeuter är väldigt viktiga inom vården, säger Lena som också menar att alla undersköterskors grundlöner borde höjas rejält. Lena Asphede har arbetat med fötter i 30 år. Att det blev just fötter var en slump, hon valde mellan sjuksköterska, sjukgymnast och fotvårdare. - Jag kom in på fotvårdsutbildningen och var glad för det. Det var en kort och bra utbildning och det var lätt att få jobb. Vi var väldigt eftertraktade. Lena arbetade många år i den offentliga vården, bland annat med handikappade på Dalheimers Hus och inom äldreomsorgen. - Det fanns många fotterapeuter då. Vi hade yrk e s t r ä f- far och en bra sammanhållning. Men så drogs svångre m- men åt i slutet av 80-talet. Tjänster drogs in och alla uppmanades att starta eget. Vi blev spridda över stan och samhörigheten försvann. Lena tog över en fotvårdsalong i Annedal. Här fanns också frissa, massör och kosmetolog. Och många kunder. - JAG HÖLL PÅ ATT JOBBA IHJÄL MIG, men det beror kanske på att jag har svårt att säga nej. Under tiden i Annedal fick Lena två barn och läste samtidigt in undersköterskeexamen. - Jag tänkte att det kunde vara bra att ha. Idag är det ju också ett krav att ha undersköterskeexamen för att Hos undersköterskan och fotterapeuten Lena Asphede är foten i trygga händer. Efter 30 års arbete med fötter kan hon det mesta som är värt att veta om fötter. Fotens 26 ben, alla hudlager och övrig anatomi är viktigt att känna till, men den stora utmaningen är att få komplicerade sår att läka så fort som möjligt. komma in på utbildningen till fotvårdsterapeut. Lena pluggade tre timmar tre kvällar i veckan på Majornas Vuxengymnasium. Ibland satt hon och ammade yngsta dottern på skolan. - Nu fattar jag inte att jag orkade. För sju år sedan tipsade en granne om att man sökte en fotterapeut på SU. Lena kände att hon ville gå vidare från att arbeta med friska fötter till att behandla sjuka fötter. - När jag skulle på intervjun åkte jag först till Sahlgrenska, men det var fel. Då åkte jag till Mölndals sjukhus. Det var också fel. Till slut åkte jag till Östra sjukhuset och det var rätt. Dagen efter fick jag jobbet. Trots att jag kom 1,5 timme för sent till intervjun När Lena började arbeta på Östra var hennes lön 16 300 kronor i månaden. Nu har hon 25 500 kronor, en rejäl ökning på sju år. - Eftersom jag arbetar ensam är det förmodligen lättare för mig att förhandla upp lönen. Det är säkert svårare för en grupp undersköterskor. Men jag tycker att alla undersköterskor borde få en rejäl ökning av grundlönen! På Östra fick Lena ansvar för en egen mottagning med inriktning på att behandla diabetespatienters fotskador. På mottagningen sköter hon allt tar emot och bedömer re m i s s e r, lägger upp behandlingsplaner, sköter tidsbokning, gör dokumentation, har kontakter med olika behandlande läkare och så vidare. Hon finns också tillgänglig på telefon för konsultation, ibland är det patienter som ringer, ibland ringer man från vårdcentraler och liknande för att få råd. Och så behandlar hon fötter förstås. Skalpell, pincett och sax är Lenas viktigaste redskap. Det speciella med diabetespatienter är att en komplikation av sjukdomen kan vara att man mister känseln i fötterna. Eftersom man inte känner att det gör ont märker man kanske inte såren förrän de blivit stora och djupa och svåra att läka. Lena hade med sig mycket fotkunskap och lång erf a renhet av fotvård i bagaget när hon kom till medicinkliniken på Östra. Men mycket specialkunskap har hon fått ta reda själv under årens lopp. I hennes dator ligger mycket kunskap lagrad, bland annat foton av olika sår som hon tagit för att lära sig identifiera olika sårtyper. - Nätet är en stor källa till kunskap, säger Lena. Men jag har också haft tur att få samarbeta med Bo Be r g m a n, en bra ortoped som lärt mig mycket. Jag har dessutom gått utbildning för att lära mig mer om diabetes. Att behandla sår på fötter handlar inte bara om att re n- sa såren från död vävnad och göra omläggningar. Ett sår är inte bara ett sår det kan vara venöst, artiellt eller neuropatiskt beroende på sitt ursprung. Ibland blir det också rena detektivarbetet att spåra anledningen till va r- för såren har uppstått. - Mycket kan man luska ut med hjälp av sin erfarenhet, genom undersökningar och samtal. Saknar man känsel i foten kan man inte säga att det gör ont eller känns kallt, men man kanske kan ha en olustkänsla. Ibland kan sår bero på ojämn belastning på foten. Man kanske behöver hjälpmedel som exempelvis inlägg i skorna. GENOM ATT MÄTA BLO D T RYC K i armen och ankeln kan Lena mäta graden av nedsatt cirkulation och med hjälp av en ultraljudsmätare kan hon avgöra vilken läkningspotential som finns. Såren kan bli djupa och det finns risk att benet i foten blir angripet. Det finns patienter som har haft samma svårläkta sår i många år. - Det blir en utmaning att försöka hitta den bästa behandlingsmetoden och få till stånd en så bra läkningsmiljö som möjligt. Och det räcker inte att titta på såret, man måste också titta i såret för att avgöra vilken typ av behandling som blir bäst. Det finns en uppsjö av olika förband, ibland får Lena testa lite olika för att se vad som passar bäst. Ibland får hon vara lite uppfinnare för att skräddarsy ett förband för en viss typ av sår. - Målet är att göra omläggningen så dräglig och lättskött som möjligt för patienten. En del kommer till mig ett par gånger i veckan för behandling, andra kanske bara en gång i månaden. Lena behandlar 800-850 patienter per år och tröttnar aldrig på fötter. Det finns alltid mer att lära och fötter är otroligt viktiga. Utan fungerande fötter blir livet svårt, det är lätt att förstå. - Men jag är ingen fotpolis, säger Lena. Jag kollar inte in folks fötter på stranden och min familj får sköta sina fötter själva. De viktiga är att tvätta, fila och smörja in dem regelbundet. Och klippa naglarna tvärs av, inte ned i kanterna. Bra skor är också viktigt. Parallellt med sitt arbete har Lena läst in 80 poäng vårdpedagogik och nu under våren håller hon på med sin D-uppsats. - Jag har jobbat heltid och pluggat deltid och har fortfarande kvar man och barn, det är bra, skrattar Lena. Till hösten tar hon tjänstledigt för ett vikariat som lär a re på KY-utbildningen för blivande fotterapeuter. Troligen blir det lärarjobb för henne även i framtiden. - Det är roligt att få förmedla sina kunskaper och väldigt viktigt att sätta fokus på fotterapeutens betydelse inom vården. Vi är så mycket mer än fotskrapor som någon kallade mig en gång! Carina Hult 1 2 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

När våren ko m m e r, kommer LO-ko n g r e s s N är våren tar sommaren i armkrok händer något riktigt stort. I månadsskiftet maj juni är det dags för LO - k o n g ress, den 26e i ordningen. 300 ombud samlas i Stockholms Folkets Hus, 124 kvinnor och 176 män. Inte mindre än 108 av dem är Ko m- m u n a l a re. Under fem dagar är det tid för debatt och beslut, den framtida fackliga politiken ska få se dagens ljus. Ombuden ska mejsla fram kloka beslut som bär en bra bit in i framtiden, inte det allra enklaste. Men å andra sidan har svensk fackföreningsrörelse aldrig varit rädd för att ta sig an det svåra, det riktigt svåra. LO kongressar i en tid då det verkligen gäller för landets löntagare att försvara vunna framgångar. Me n det räcker inte. Ska kongressens tema, Världens bästa jobb bli verklighet i varje arbetstagares vardag, då fattas det inte arbetsuppgifter som kräver både kunskap, känsla och mod. EVAS k r ö n i k a Kongressens stora fråga handlar alltså om jobben, om varje människas rätt till ett arbete. Att varje morgon kunna ropa till sina sömndruckna nära och kära därhemma, Hej då! Nu sticker jag till jobbet!, ska vara en rättighet. Jobbet är en förutsättning för oss alla att bygga det liv som vi vill ha, en förutsättning för att kunna förverkliga drömmar. Därför hör inte låga löner och dåliga villkor hemma på framtidens arbetsmarknad, vare sig för kvinnor eller för män. Ingen ska behöva konkurrera om jobben genom att sänka sina krav. På framtidens arbetsmarknad ska jobben vara trygga, fria och utvecklande. Lönerna ska vara bra, villkoren schysta och arbetsmiljön ska inte behöva slita ut någon. Var och en av oss ska ha inflytande över sin arbetssituation och vi ska ha rätt till en vettig ersättning om vi blir sjuka eller förlorar jobbet. Trygghet utvecklar både människor och samhällen. De som hävdar motsatsen har alltid haft fel, gruvligt fel. Därför är det fackliga arbetet för rejäla kollektivavtal och för det utvecklande arbetet, mönsterarbetsplatsen, så nödvändigt och spännande. Stolta, kunniga och medvetna löntagare som gör sin plikt och kräver sin rätt, kan forma världens bästa jobb tillsammans. Men kongressen handlar inte bara om jobben. LOs uppdrag är lyc k- ligtvis så mycket större än så. Det får man klart för sig när man tar till sig av de 271 motioner som författats av avdelningar och förbund. Motionerna handlar bland annat om familjepolitik, skatter, p e n s i o n e r, tandvård, vuxenutbildning, trafikskadeförsäkring och kultur. Men motionärerna värnar också om organisationen. De unga medlemmarna, morgondagens fackliga by g g n a d s a r b e t a re, ska ha plats i det fackliga arbetet. Därför krävs att vi möter dem i fackliga ungdomskurser, i skolan och när de praktiserar på arbetsplatserna. Hur ska de annars få veta vad som förväntas av dem den dag de har ett anställningsbevis i sin hand? Jag blir ofta rörd in i hjärtat när jag läser kongressmotioner, det har jag alltid gillat att göra. Såväl på som mellan raderna ser jag något riktigt va c k e rt. De som har bemödat sig med att formulera sina önskningar och krav i en motion, bär ofta på en oumbärlig insikt. Den handlar om att det är gemensamma intressen som är kraften i en facklig rörelse, att laget är starkare än jaget. Det är insikten om att den egna nyttan inte bara är förenlig med, utan förutsätter samarbete och enighet med kamrater på arbetsplatsen, på andra arbetsplatser och i andra länder. Det är insikten om solidaritet. Stolta LOmedlemmar som vill förändra, både för egen del och tillsammans med andra, skapar förutsättningar för att vinna matcherna. - Här har jag knappt suttit tidigare, det är ju riktigt skönt, skrattar Lena Asphede som är mer van vid att sitta framför stolen och behandla komplicerade fotskador hos diabetespatienter. På LOs hemsida ligger både program och motioner och riktigt längtar efter varje LO-medlem. Gå in där du också! Eva Nilsson Förbundsombudsman Kommunal Väst medlemstidning April 2008 1 3

Ny utbildning för yngre - för arbete med äldre Hösten 2008 startar en ny utbildning för arbete med äldre på gymnasiets Barn- och fritidsprogram i Göteborg. Målet är att utbilda ungdomar till en ny yrkesroll som kompletterar undersköterskans i bland annat äldreomsorgen. En ny profil för utbildning inom habilitering införs samtidigt. Nya grepp för att hitta utbildad personal till arbete med äldre och habilitering prövas i Göteborg. Under våren kommer de 100 studerande på Barn- och Fr i t i d s p ro g r a m- mets första årskurs på Burgårdens utbildningscentrum att kunna välja två helt nya inriktningar för årskurs två och tre. Profilerna äldreomsorg och funktionshinder kompletterar därmed de tidigare yrkesinriktningarna fritid och pedagogisk/social verksamhet. Behovet av personal som kan leda aktiviteter och inspirera till ett hälsosamt liv ökar stort inom hemtjänst, på äldreboenden men också inom till exempel turistbranschen, menar skolan. Att arbeta med äldre förknippas idag för starkt med sjukvård, menar Inger Fredrikson, rektor och initiativtagare till den nya utbildningen. Hon ser behov av en ny yrkesroll för arbete med friska äldre där aktivering och friskvård är viktiga arbetsuppgifter. -Vi kommer att lära ut ett förhållningssätt där vi utgår från det som är friskt och lägga fokus på det som är bra och fungerar hos människan. Med utgångspunkt ifrån Barn- och fritidsprogrammets gemensamma kurser som hälsopedagogik, pedagogiskt ledarskap, kommunikation och utveckling/ livsvillkor och socialisation innehåller inriktningen äldreomsorg 1350 poäng yrkesämnen. Geriatrik och social omsorg är bärande ämnen i den nya profilen äldreomsorg. Genom egna val kan eleverna fördjupa sina kunskaper i psykiatri, etik och livsfrågor eller medicin. Samma fördjupning finns på profilen funktionshinder vars huvudämnen är kunskap om funktionshinder samt rehabilitering. Kunskaper i förebyggande arbete och psykiatri efterfrågas i omsorg och habilitering i Göteborg, berättar Inger Fredrikson. Hon betonar att ingen konkurrens råder mellan omvårdnadsprogrammet. - Om v å rd n a d s p rogrammet har en betoning på omvårdnad och barn och fritid på omsorg. Våra elever kommer inte kunna något om omläggningar. Eftersom synsättet på äldre är förändrat så ser jag dessa två roller gå hand i hand i framtidens äldreomsorg, jag ser två utbildningar som kan stötta varandra. Vad vår yrkesroll kommer att kallas är osäkert, men aktiveringspedagog är ett tänkbart namn. Omsorg innebär att verka för livskvalité medan omvårdnad innebär medicinsk skötsel, enligt skolans synsätt. Att planera, genomföra och utvärdera motionspass och inspirera till bra kost genom att kan laga mat tillsammans med äldre är exempel på omsorgsarbete med äldre. Att inrikta sig på det friska kan göra det lättare att nå unga som idag bara förknippar arbete med äldre med sjukdom och blöjbyte, tror Inger Fredrikson. Hon hoppas att ett betyg med namnet Barn- och fritidsprogrammet inte ska skrämma kommande enhetsc h e f e r, vana vid att ha omvård n a d s p rogrammet som krav för tjänst. Inger Fredrikson, rektor för Barn- och fritidsprogrammet på Burgårdens gymnasium hoppas att en ny utbildning för arbete med det friska hos äldre kan locka fler av hennes 100 studerande till äldreomsorgen. Hon vill inte konkurrera med Omvårdnadsprogrammet. -Jag vill se två yrkesroller i äldreomsorgen som går hand i hand och kan stötta varandra. -När eleverna är ute på praktik kan de göra sig lite kända. Jag funderar på att sätta ett rött hjärta på betygen och skriva se till innehållet och läs vilka kurser som ingår. Men helst skulle jag vilja byta ut hela namnet Barn och Fritid. Det signalerar att man kommer att arbeta med barn. Men det här är en utbildning för dem som vill arbeta med människor, säger Inger Fredrikson. Sölvi Brädefors Medlemsresa från Lysekil till Ullared Avresa: Rosvikstorg Kl: 06:00 Hemresa: Beräknas 15:00 och hemkomst 18:00 Kostnad: 50 Kronor tur/retur Tisdag den 6 Maj Anmälan till sektionen, via telefon, fax eller mail senast onsdag 30 april. (Obs! Först till kvarn!) Telefon: 613 145 Fax: 613 146 Mail: sektion33.vast@kommunal.se 1 4 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

Personalen skapar möten M OT SKADEGÖRELSE Genom sin placering mitt i Rannebergens centrum ligger Fjällblomman i mångas blickfång. Handikapphuset har utsatts för både bus, inbrott och skadegörelse. Ulrika Nydén och Annelie Gustafsson är ledsna och arga för de boendes skull. Men de kan också berätta om positiva möten och tycker över lag att funktionshindrade möts med respekt. Fjällblommans gruppboende i natursköna Rannebergen är ett hem för sex unga i åldrarna 25-34 år. Sedan inflyttningen för tre år sedan har det i perioder förekommit skadegörelse mot huset. Nu vill habiliteringsarbetarna skapa möten med områdets barn och unga för att få stopp på problemen. -Kom och ring på och fråga om ni är nyfikna, vi är inte omöjliga! Våra boenden måste bli accepterade som alla andra här i området. Fjällblomman i Rannebergen är ett nybyggt boende med många kvaliteter. Huset är ljust, varje lägenhet har en egen uteplats och gemensamhetsutrymmena är vackra och moderna. Här bor sex unga göteborgare som med stöd av sju habiliteringsarbetare ska få chansen att leva ett självständigt liv på likvärdiga villkor som andra unga. Men sedan huset öppnades för tre år sedan har flera incidenter inträffat som vållat oro på Fjällblomman. St e- nar och ägg har kastats på huset, husets grind har skadats, ett inbrott med krossad ruta har ägt rum och en moped har stulits. Två nyårsaftnar har dessutom fyrverkeripjäser slängts i de boendes brevlådor som sitter uppsatta på husets utsida. -Vi hade platsbrevlådor. Då undrar man om man förstår konsekvenserna av sina handlingar. Det hade kunnat börja brinna, säger Anneli Gustafsson, habiliteringsarbetare. - Att dra upp persiennerna och upptäcka att hela fönstret är gult är inte roligt, säger Ulrika Nydén. Problemen har kommit och gått och fick till en början passera som småbus. Men när de boende började reagera med oro kände de anställda att gränsen passerats för vad som är acceptabelt. Dagtid har de känt igen ett y n g re gäng barn i mellanstadieåldern och helgkvällar ett äldre gäng tonåringar. Vägg i vägg med boendet ligger två skolor, ett stenkast bort stadsdelens centrum liksom en ungdomsgård. Att små barn reagerar på människor som är annorlunda tycker Anneli och Ulrika inte är konstigt. -Jag förstår att det tittas och undras. De boende åker i permobiler och har rullatorer. Men att kasta snöbollar och ägg, det förstår jag inte. Man blir ledsen och förbannad, säger Ulrika. PROBLEMET MED ETT BOENDE för funktionshindrade är att det inte går att sätta upp en skylt som förklarar varför huset finns till. Sekretessen gör det också svårt att ordna studiebesök eller ta emot praoelever. Därför erbjuder Ulrika och Anneli sig att komma ut i skolorna och berätta om Fjällblomman. Barn som är nyfikna på Handikapphuset ska be lärare att ta kontakt och bjuda in dem till skolan. En gång under tre år har de gjort ett besök, men de försöker gärna fler gånger. Själva har de aldrig känt sig hotade eller rädda. Men för sina boendes skull vill de ha en ändring. Funktionshindrade måste accepteras som invånare i stadsdelen. Framför allt ungdomar borde veta bättre än att skrämma funktionshindrade, tycker de. Istället för upptrappning vill de ha en dialog. -Jag förstår att de äldre ungdomarna inte har något att göra. Hade någon tagit bort deras ungdomsgård och by g g t det här huset skulle jag också förstått om de var arga på oss. Men så är det ju inte, säger Ulrika. En hård dunk mot ett fönster där en rullstolsbunden man sitter och dricker te innebär en medveten handling, menar hon och kan därför inte se annat än att de unga vet vad de gör. Mer kunskap om funktionshinder kan ge förståelse för hur reaktionen blir hos den rullstolsbundne. -FUNKTIONSHINDRADE tar åt sig mer. Ofta upplever man sig som annorlunda jämfört med andra. Om jag sitter i bussen och några sitter och gapar längst bak så tar jag inte åt mig, Men som funktionshindrad reagerar man starkare. Jag vill att de ska kunna bo här, ha balkongdörren öppen för att vädra och kunna vara som vem som helst här i Rannebergen, säger Ulrika. Både hon och Anneli tycker att en del av ansvaret för p roblemen ligger hos dem som valt placeringen av Fjällblomman så centralt i Rannebergen. -Jag bor här i Rannebergen och när jag fick höra att det skulle byggas ett boende i centrum undrade jag hur de hade tänkt. Jag har ju jobbat i simhallen här och vet hur ungar kan vara. Funktionshindrade ska bo i samhället, absolut, men placeringen är något man måste tänka på! Ska man bygga en utealtan några meter från en skola? Samtidigt har vi också fina möten. Jobbar du här frågade ett barn mig en gång. Ja, sa jag. Vilket fint jobb du har, svarade han. Då blir man glad! Sölvi Brädefors Kommunal Väst medlemstidning April 2008 1 5

Upphandling i Lerum med facket vid bordet När någon utifrån sköter trädgården så kommer de ju en viss tid och försvinner igen. Men förra hösten när de skulle blåsa bort löv satt ju löven kvar på träden Privatisering runt knuten. Skötseln av grönområdet vid Lerums gymnasieskola, där Kommunals expedition ligger, sköts som många andra delar av den kommunala servicen i kommunen på entreprenad av en privat firma. Hur ska kommunalarnas intressen skyddas vid en upphandling? I Lerum har facket tvingats bli experter på lagen om offentlig upphandling. Goda kunskaper och goda relationer har bidragit till att både meddelarfrihet och respekt för lagar och kollektivavtal finns med i upphandlingsunderlagen. -Vi är med och påverkar hela vägen och har vässat formuleringarna i underlagen ordentligt, säger Mattias Johansson, Kommunal Lerum. Lerum utanför Göteborg styrs sedan 37 år av en borgerlig koalition. Moderaterna är kommunens största parti. Politikens mål är enligt koalitionen att utveckla den kommunala ve rksamheten och den enskildes frihet med hjälp av kvalitetssäkring, valfrihet och konkurrens. Sedan flera år uppmuntras alla former av privatisering och marknadsanpassning via entreprenader. När Ingela Karlsson blev ordförande för Kommunals sektion i Lerum 2000 fick hon snabbt anledning att sätta sig in lagen om offentlig upphandling (LOU). Det n y byggda äldreboendet Riddarsten blev aktuellt för upphandling. Ingela tog tillfället i akt och gick en kurs om LOU i Kommunals regi. Kommunen glömde att informera fackföreningarna i Lerum om upphandlingen, ett brott mot medbestämmandelagen och fick betala skadestånd. Pengarna användes för att utbilda alla arbetsplatsombud inom vård och omsorg i samverkan. Snart var Kommunal bäst i klassen i frågor om upphandlingens ABC. - VI LÅG LITE FÖRE DÅ, eftersom vi gått utbildningar var vi med på tåget, säger Ingela Karlsson. Sedan dess har Kommunal inte bara varit med på tåget, de har varit med och styrt färdriktningen, berättar Ingela Karlsson. Alla upphandlingar tas upp till samve r- kan, de fackliga organisationerna synpunkter beaktas och det är en självklarhet att de anställdas villkor blir så l i k v ä rdiga som möjligt oavsett kommunal eller privat huvudmannaskap. -Jag känner inte att vi har några brottningsmatcher, utgångspunkten för kommunen är att allt ska skötas på bästa sätt. Vi har en bra dialog också på andra områden. Man måste bygga upp en relation där man litar på oss, att vi inte säger nej till allt. Arbetsgivaren vet att vi är sakliga, väl pålästa och trov ä rdiga, säger Ingela Karlsson. Starten för en upphandling är ett politiskt beslut. Därefter ska ett upphandlingsunderlag skrivas. I detta ska den ve rksamhet och de krav som ska uppfyllas av en entre p renör skrivas ner. För facket är det viktigt att vara med redan här och under årens lopp har dels allmänt hållna formuleringar blivit allt mer konkreta, dels har flera bör ersatts av ska. I den nu åter aktuella upphandlingen av Riddarsten ska entreprenören till exempel: Kontinuerligt utveckla metoder för att upprätthålla en god arbetsmiljö Garantera en konkret personaltäthet Garantera att all omvårdnadspersonal är utbildad Inte vidta åtgärder som åtsidosätter lag eller kollektivavtal och att kräva detsamma av underentreprenörer Tillåta att anställda anonymt ska kunna påtala missförhållanden för till exempel media, så kallad meddelarfrihet Tillsammans med så kallad viktning betyder det att lägsta pris enbart inte avgör vem som vinner upphandlingen, menar Ingela Karlsson. Kollektivavtal kan i dagsläget inte krävas i upphandlingen. KRITIK MOT ENTREPRENADER brukar rikta in sig på risken för sämre politisk och facklig insyn, men 1 6 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

också på att vinstintresse försämrar service, arbetsvillkor och löner. Insynen kan också skyddas genom krav i upphandlingen berättar Mattias Johansson från sektionsstyrelsen. Däremot regleras inte löner i en offentlig upphandling. -Vi kan inte kräva kollektivavtal i upphandlingen, det finns inget stöd i lagen för det. I Sverige sätts löner i förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgiva re. Me n när vi avger våra yttranden när anbuden kommit in, rekommenderar vi dem som har kollektivavtal, säger Ingela. Olika kollektivavtal för privat och kommunalt anställda undersköterskor ger vissa skillnader i antalet arbetade timmar per vecka, men i stort är avtalet likvärdiga, enligt Ingela och Mattias. Idag arbetar nattarbetare inom privat omsorg 36,33 timmar i veckan medan kommunal anställda arbetar 33,33 timmar på en heltid. Tid i g a re hade Lerums kommun ett lokalt avtal för sina anställda som innebar 30 timmars arbete för heltid på natten, men den minskningen har kommunen inte velat fortsätta med. Information i alla skeden av en upphandling är viktigt för medlemmarna är erfarenheten i Lerum. Att gå ut och manifestera mot privatiseringar som i Uddevalla har däremot inte varit aktuellt i Lerum. Ko m m u n e n s sätt att ta ett steg i taget har inte lett till samma snabba omvandling som där och många medlemmar har också visat positivt intresse för att jobba privat, berättar Ingela och Mattias. Med medlemmar som röstar enligt hela den politiska skalan i en kommun där folkvalda politiker beslutat om privatiseringar är Kommunals roll att slå vakt om medlemmarnas intresse på bästa sätt, menar Kommunal. Och i framtiden kan det lika gärna handla om att bevaka utvecklingen när kommunen återtar ve rk s a m h e t e n. Idag har kommunen återtagit en daglig ve rksamhet som startade i privat regi. Kanske kommer det att visa sig att fler kommunala verksamheter faktiskt kan drivas effektivt och med kvalitet i Lerum, menar Kommunal. Sölvi Brädefors Entreprenören får inte vidta åtgärd som kan antas åsidosätta lag eller ko l l e k t i v a v t a l för arbetet eller annars strida mot vad som är allmänt godtaget i motsvarande verksamhet. Entreprenören ska kräva samma utfästelse av den som eventuellt anlitas som u n d e r e n t r e p r e n ö r. (Ur upphandlingsunderlag från Lerums ko m mun 2008) När Actica startade Riddarsten tyckte många att det var intressant med en privat arbetsgivare och att kunna vara med och bygga upp någonting nytt från grunden, säger Ingela Karlsson från Kommunal i Lerum. Ekonomisk effektivitet genom samordning kan även uppnås i kommunens egen regi, menar Mattias Johansson, Kommunal. Teknisk service, lokalvård inom vård & omsorg, trädgårdsarbete, boende och dagverksamhet för funktionshindrade och äldreboende drivs delvis av privata entreprenörer i Lerum. Kommunal har medverkat till att meddelarfrihet ges även privatanställda. Kommunal Väst medlemstidning April 2008 1 7

G R ATTIS PÅ 5 0 - Å R S DAG E N! 1958 Ullevi invigs med VM i fotboll 1958 Ingemar Johansson möter Eddie Machen i boxning 1959 EM i skridsko 1961 VM i skridsko 1974 VM i speedway 1982 Nordisk fredsträff och Rolling Stones Glimtar ur Ullevis historia 1985 Bruce Springsteen 1987 Final UEFA-cupen mellan IFK Göteborg- Dundee 1992 Fotbolls-EM 1995 VM i friidrott 2006 EM i friidrott 2007 IFK Göteborg tar SM-guld 1 8 Kommunal Väst medlemstidning April 2008

-2005 gjorde vi 3 000 kubikmeter snö för VM i skidsprint. Vi hämtade vatten från Mölndalsån. Det är ju så att lite skitigt vatten är bäst när man ska göra konstsnö. Samtidigt skulle det vara match i Royal League så medan de åkte skidor på löparbanorna klippte vi gräset på fotbollsplanen. Ullevis idrottsplatsarbetares färdigheter och arbetsmoral är arenans ryggrad. Leif Larsson kom hit 1965 och blev en del av ett arbetslag med stolta traditioner och viktiga nycklar till fenomenet evenemangsstaden Göteborg. Ullevi invigdes den 29 maj 1958 och fyller i år 50 år. V ä r l d s re k o rd, publikre k o rd och spektakulära eve n e m a n g inom både idrott och musik förknippas med arenan. Här fick Pelé 17 år gammal sitt genombrott under invigningsårets VM i fotboll, här knockade Ingemar Johansson, stensättare från Grimmered, Eddie Matchen inför 53 614 åskådare samma år och här arrangerades VM i friidrott 1995. Otaliga evenemang har gått av stapeln på det som än idag är Skandinaviens största arena och sammanlagt har 22 169 945 miljoner åskådare besökt Ullevi. Ett särskilt kapitel i Ullevis historia tillhör dess anställda, framförallt den största yrkesgruppen som var och är i d rottsplatsarbetarna. När arenan öppnades hette arbetsgivaren Göteborgs Idrottsnämnd och många anställda var idrottsmän eller hade en bakgrund som aktiva. Goda kontakter mellan klubbar och kommunen gav idrottare chans att tjäna sitt uppehälle genom att sköta stadens anläggningar och deras gräs, grus, is och olika idrottsmaterial, läktare och lokaliteter. God fysik krävdes för de ofta tunga arbetsuppgifterna och kunskaper om idrott och anläggningsarbete var meriterande. Ett vanligt sätt att få in en fot var som timanställd i samband med större arrangemang. Så kom Leif Larsson 1965 för första gången till Ullevi. Som 19 år gammal anläggningsarbetare hade han varit besökare flera gånger. Hans första minne är då han som liten såg Kurre Hamrin under VM i fotboll skjuta Sverige till final genom 3-1 målet mot Holland. Men då såg han på TV. -Ett klassiskt fotbollsminne härifrån. De flesta här är intresserade av idrott, vi är allätare. Själv har jag sysslat med att springa, träna gång och orientera i Sävedalen, jag har bott i Partille i hela mitt liv, säger Leif Larsson. En av Leifs första uppgifter var att tillverka och underhålla kolstybb som låg på löparbanorna fram till 70- talet. Grus och lera från Sa n n e g å rdshamnen skulle blandas, läggas ut, vattnas, vältas och borstas för att ge bästa möjliga underlag för tidens spikskor. Att tillve rka och sköta konstis var en annan uppgift- under många år var Ullevi en arena för vintersport med både skrinnartävlingar, hockey och åkning för allmänheten. När vintern kom lades frysrör ut på gräsmattan och med hjälp av fräsmaskiner slipades isen. Det svenska, svårslagna, p u b l i k re k o rdet i hockey sattes på Ullevi 1962 då 23 000 å s k å d a re samlades på den unika utomhusrinken som låg framför ståplatsläktaren och omgavs av specialbyggda läktare. Under mottot ingenting är omöjligt har kommunalarna på Ullevi levererat i femtio år oavsett vädrets makter eller huvudman. 2008 års upplaga av laget heter stående från vänster Ulf Bustrin, Agne Hedin, Reine Olausson, Leif Larsson, Patrik Douvaris, Roger Wikholm ( nedre raden) Sune Johansson, Robert Gustavsson och Christer Axelsson. (Foto Christer Axelsson) GENOM SPE C I A L I S E R I N G har de anställda mött de breda kraven från olika arrangörer. För Leif, som 1973 fick en fast tjänst på Fritidsförvaltningen, har det gröna anläggningsarbetet alltid legat bäst till. I 25 år har han trimmat Ullevis gräsmatta liksom andra gräsmattor i det distrikt som arenan ingick i fram till 1999 då det kommunala bolaget Got Event tog över och arenan blev en egen arbetsplats. Vintertid har det handlat om att skydda gräset från regn och storm, under våren att så, gödsla och vattna, under säsong om klippning, målning och lagning. Att ha en perfekt gräsmatta är en hederssak på Ullevi. En tumme upp från spelarna är belöningen som räknas. Det finns en historia om att en tjänsteman bestämde att mattan skulle klippas lite mer sällan för att spara pengar. Ingen följde beslutet. 70-talet innebar vikande publiksiffror när hockeyn flyttade till Frölundaborg och intresset för skridsko och allsvensk fotboll avtog. Speedway blev en viktig ny inkomstkälla och fyra VM finaler gjorde Ullevi känt i motorkretsar i hela världen. 1982 inledde tre jättelika evenemang No rdisk fre d s t r ä f f, folkdansträffen No rdlek och Rollings Stones- en ny era genom att locka sammanlagt 155 000 människor till Göteborg. Arenans användbarhet för stora evenemang utanför idrotten och dess möjligheter att skapa inkomster för turism och restaurangnäringar fick sitt genombrott detta år. Med IFK Göteborgs stora internationella framgångar på 80-talet hittade dessutom fotbollspubliken tillbaka under åttiotalet. Leif Larsson och hans kollegors yrkeskunnande innebär idag att finslipa arenan för en bred palett av arrangörer av mycket skiftande karaktär. Att omvandla arenan till oigenkännlighet på några dagar, eller timmar, är en specialitet liksom att vid jättearrangemangen arbetsleda stora styrkor av timanställda och samarbeta med vo l o n t ä rer och publikvärd a r. Fler ombyggnader har ökat kraven på hantverkskunnande och idrottsplatsarbetare/hantverkare är dagens yrkesbeteckning. Vinterlandskap för skidor, ro c k l a n d s k a p, fotbollslandskap och berg och dalar för motorsport står på meritlistan liksom stora kunskaper om säkerhetsarbete vid stora arrangemang. De anställdas egen säkerhet vid stressade ledtider är en av de viktigaste fackliga frågorna enligt Ei ve Ga h n s t r ö m från Kommunal. Han är övertygad om att de stora arrangörerna återvänder år efter år för att organisationen och servicen är bäst här. -De här killarna gör allt utom att ta ner månen. För att detta ska fungera behövs bra organisationsförmåga och kamratskap. Det handlar om ett kollektivt tänkande som har sina rötter i före n i n g s l i vet, om att ta ett gru p- pansvar och tänka nu grejar vi detta. Här har alltid varit få gränser också mellan arbetare och tjänstemän. Och det har aldrig varit svårt att jobba fackligt med killarna här. Rötterna i idrottsrörelsen, framförallt från lagidrotter, har gett Ullevis anställda den anda som bygger på samspel och förmågan att se sig som en del av en helhet, menar Eive. Här finns en platt organisation med korta beslutsvägar. Känslan innan och efter ett stort evenemang är som att själv spela match, beskriver Leif Larsson. Alla är uppfyllda av att ge sitt bästa. -Att jobba på Ullevi är ett lagarbete. Och som i fotboll är det det mest samspelta laget som vinner! Den roligaste kommentaren jag hör var från Sven-Agne Larsson från ÖIS. Han var ju inte ens med i spelet ropade någon efter en offside. Vad hade han då på plan att göra, skrek Sven-Agne. ULLEVI ÄR KÄNT ute i världen men kan inte bara leva på sin historia. Med flyttbara flyglar skulle arenan kunna komma upp i 70 000 sittplatser och försvara sin rang som störst i Skandinavien, menar arenachef Anders Albertsson. En annan önskan är att täcka delar eller hela arenan med tak. Det närmare organisatoriska samarbetet med Göteborg & Co kan också stärka Ullevi på lång sikt, tror han. Idag arbetar han för att ständigt hitta nya intressenter och långsiktiga former för samarbete mellan Got Event och gamla och nya kunder. I sin samverkan med personal och fack vill han också arbeta långsiktigt. -Det är mycket möten, men det är bra att det finns p rogram för samve rkan. Andra kanske kan köra på i 180 men kanske inte sköter sina åtaganden gentemot de anställda. Vi skulle kunna förhandla med ett bemanningsföretag istället och bara ta in folk per timme. Men jag tror på att ha egen personal, det är en organisation som skapar människor som kan sin arena och som har känsla för den. Det blir en ryggrad som är mer hållbar på sikt. Jag tror på en fast laguppställning på elva man och jag är mycket stolt över personalen här. De har alltid varit beredda att arbeta för Ullevi. Som ekonom och med ett förflutet som friidrottstränare kan han se på Ullevi med både ett kommersiellt och ett ideellt öga. Got Events uppdrag är att hämta hem de mest pubikdragande evenemangen och i första hand de som gynnar turismen. Men det är viktigt att inte förblindas av de stora pengar som idag rullar runt i affärsve rksamheten. Förståelse för idrottens ideella sida är fortfarande viktigt på Ullevi. -Det är skillnad på att tala med EMA och IFK Göteborg. Du måste ha förståelse för hur idrott fungerar här, du klarar dig inte om du inte vet att det någonstans sitter en ideell ledare för vilken femhundra kronor är en stor summa, säger Anders Albertsson. Sölvi Brädefors. Kommunal Väst medlemstidning April 2008 1 9

DEMONSTRERA 1maj I BOHUSLÄN 10.30 Möte Hulebäcksgymnasiet, Mölnlycke 11.00 Tal av Catharina Bråkenhielm, riksdagsledamot 10.30 Samling i Kulturhusparken 11.00 Avmarsch 11.20 Möte i Kulturhusparken, vid regn i Kulturhuset Tal av Kenneth G Forslund, riksdagsledamot 14.00 Möte i Hunnebostrands Folkets Hus Tal av Britt Bohlin, riksdagsledamot 09.45 Samling på Porthällastigen 10.00 Avmarsch 10.30 Möte på Kyrktorget Tal av Kent Härstedt, riksdagsledamot 11.00 Samling på Kungstorget 11.30 Avmarsch 12.30 Möte i Museiparken Tal av Ella Niia, ordförande i Hotell- och Restaurangfacket Partiaktiviteter på Rabbalshedemarknad. Medverkan av Birgitta Eriksson, riksdagsledamot 11.30 Möte på Alberts Torg Tal av Annelie Hultén, kommunalråd i Göteborg och Patrik Karlsson, oppositionsråd i Mölndal 13.30 Samling i Folkets Hus 14.00 Avmarsch 14.30 Möte i Stadsparken Tal av Ella Niia, ordförande i Hotell- och Restaurangfacket 11.30 Möte i Stadsparken Tal av Jan-Olof Larsson, riksdagsledamot 10.00 Samling Kastala kyrkan 10.30 Avmarsch 11.00 Möte i Västra Parken Tal av Britt Bohlin, riksdagsledamot 09.30 Möte i Folkets Hus 10.00 Tal av Jan-Olof Larsson, riksdagsledamot 10.30 Avmarsch Centralköket, Ale till Ale gymnasium 11.00 Underhållning Tal av Ylva Johansson, riksdagsman