Stranddelgeneralplan Kulturhistorisk utredning

Ramboll Knowledge taking people further --- Lovisa stad Stranddelgeneralplan Kulturhistorisk utredning 9.2.2007

20562 9.2.2007 LOVISA STAD STRANDDELGENERALPLAN KULTURHISTORISK UTREDNING SISÄLTÖ 1 INLEDNING... 3 2 METODER... 3 3 TIDIGARE INVENTERINGAR OCH PLANER PÅ HÖGRE NIVÅ... 3 4 KULTURMILJÖER OCH BYGGNADSARV... 4 4.1 Värdefull kulturmiljö av riksintresse... 4 4.2 Kulturmiljö av lokalt värde... 5 4.3 Andra inventeringar... 6 5 FORNLÄMNINGAR... 7 6.1 Objekt på fastlandet... 9 6.1.1 Objekt av klass A:...9 6.1.2 Objekt av klass B:...20 6.1.3 Objekt av klass C:...29 6.2 Objekt på holmarna... 38 6.2.1 Objekt av klass A:...38 6.2.1 Objekt av klass B:...40 6.2.1 Objekt av klass C:...45 7 VÅRD AV DEN KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA MILJÖN I PRAKTIKEN... 47 7.1 Möjligheter till bidrag för vård av kulturarv... 47 8 KÄLLOR BILAGOR Bilaga 1 Objektförteckning och lägeskarta 1:50 000 Kartor Lantmäteriverkets tillstånd nr 3/MYY/07 2007 Ramboll Finland Oy 1

20562 LOVISA STAD STRANDDELGENERALPLAN KULTURHISTORISK UTREDNING 1 INLEDNING Kulturmiljön omfattar den byggda kulturmiljön, kulturlandskapet och fasta fornlämningar från förhistorisk tid. I kulturlandskapet syns spår av mänsklig verksamhet och utnyttjande av naturelementen såsom jord, terrängformer och klimat. Utgångspunkten för bevarandet och skyddet av kulturmiljön är vår nuvarande lagstiftning, i synnerhet markanvändningsoch bygglagen, naturskyddslagen, kyrkolagen samt internationella avtal och rekommendationer. Då en generalplan görs upp måste man beakta att den byggda miljön, landskapet och naturvärdena ska värnas (MBL 39 ). Om något område eller någon byggnad ska skyddas på grund av landskap, den byggda miljön eller kulturhistoriska värden, kan nödvändiga bestämmelser om detta utfärdas i generalplanen (skyddsbestämmelser, MBL 41 ). Fornlämningar är alltid skyddade med stöd av fornminneslagen. I de riksomfattande målen för områdesanvändningen (Statsrådets beslut 30.11.2000) ingår bevarande av kulturarv. Genom områdesanvändningen främjas bevarande av den nationella kulturmiljön och byggnadsarvet samt deras regionalt varierande karaktär. I markanvändnings- och bygglagen 5 är ett mål för planeringen av områdesanvändningen att värna om kulturvärdena. Den här kulturhistoriska utredningen utgör en del av de utredningar av nuläget som gjorts för den delgeneralplan som ska utarbetas för de östra strandområdena och närliggande holmar i Lovisa. Utredningen ger en bild av kulturmiljöns nuvarande tillstånd och dess kulturhistoriska värden samt hur kulturmiljön kan beaktas i delgeneralplanen. Utredningsområdets avgränsning är angiven på bifogade karta 1. 2 METODER En kulturhistorisk utredning har gjorts med hjälp av inventeringsinformation från regionplaneförbundet, landskapsförbundet och miljöcentralen samt besök i terrängen. Objekten i tidigare utredningar och eventuella nya objekt besöktes och fotograferades i terrängen. I terränginventeringen gjordes en genomgång av alla byggnader som byggts före år 1941. Utanför terränginventeringen lämnades det detaljplanerade området på Hästholmen. 3 TIDIGARE INVENTERINGAR OCH PLANER PÅ HÖGRE NIVÅ I Museiverkets och miljöministeriets utredning om viktiga kulturhistoriska miljöer av riksintresse upptas Svartholm, som ligger på planområdet. I utkastet till landskapsplan finns Svartholms fästning och Begravningsholmen utmärkta som fornminnesområde (SM). I planeringen av användningen av området eller då huvudanvändningen fullföljs måste det beaktas att området har arkeologiska, landskapsmässiga, kulturhistoriska eller andra särskilda miljövärden som måste skyddas. I utkastet till landskapsplan har havs- och strandområdena i miljön kring Svartholms fästning märkts ut som viktig kulturmiljö på landskapsnivå eller som område där det är viktigt att värna om landskapet. I den mera detaljerade planeringen måste det beaktas att kulturmiljöns särdrag måste skyddas, landskapet som en helhet och dess identitet ska bevaras. Genom användningen av området ska viktiga landskaps- och kulturvärden bevaras. På områden som genom områdesreserveringsbeteckning har ett anvisat användningsändamål är det områdesreserveringsbeteckningen som avgör den primära formen av markanvändning. 2007 Ramboll Finland Oy 3

4 KULTURMILJÖER OCH BYGGNADSARV Utredningsområdets byggnadsbestånd består huvudsakligen av stugor för fritidsbruk: en del gamla fiskarstugor, som i allmänhet har byggts ut, och en del stugor som byggts för fritidsbruk under de senaste decennierna. Det värdefullaste byggnadsbeståndet av husen vid stranden representerar spetsvillorna och de större fiskarhusen med väl bevarade gårdsmiljöer. Värdefull kulturmiljö av riksintresse på området är ön där Svartholms fästning finns. En lokalt värdefull, ganska enhetlig bymiljö är bosättningen på Småholmens norra strand. 4.1 Värdefull kulturmiljö av riksintresse Svartholm Svartholms sjöfästning ligger utanför Lovisa. Befästningen av Svartholm började år 1748 utgående från överste Augustin Ehrensvärds planer. De centrala delarna av fästningen blev färdiga redan på 1750-talet, medan vissa kompletterande byggnadsarbeten gjordes ännu på 1770- och 1780-talet. Under Krimkriget sprängde engelsmännen fästningens bastioner. Efter det förföll fästningen, när den inte längre användes. Svartholm är en symmetrisk bastionfästning. Trefaldigt försvar av fästningen var planerat. Fästningens yttersta försvarsring bestod av strandverk, som slingrande och öppet följde holmens strandlinje. Figur 4.2 huvudporten. Utsikt från bastionen Qveckfelts mur mot Försvarsverket byggdes på i höjdriktningen tillsammans med huvudfästningen så att fästningens artilleri kunde skjuta över eller framför strandverket. Den viktigaste försvarskonstruktionen på holmen var huvudfästningen. Svartholms bastioner förenades av kurtinmurar och tillsammans bildade de huvudförsvarsverket eller donjonen, som kompletterades av raveliner på östra och västra sidan samt en tenalj (norra strandver- Figur 4.1 Vy mot Svartholm samt därtill hörande Begravningsholmen, Arrestantholmen och Krutkällarholmen. 4 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

ket) vid norra stranden av holmen. Bastionerna och kurtinerna bildade en bastionfront. Fästningen hade sammanlagt fyra sådana. De här fronterna, som är placerade nästan i huvudväderstreckens riktning, bildade samtidigt fästningens huvudförsvarsriktningar. Fästningen kapitulerade under finska kriget den 18 mars 1808. Under ryska tiden användes Svartholm dels som fängelse och dels som militärbas fram till 1832, då den överfördes till civilförvaltningen. Fängelseverksamheten på holmen upphörde i början av Krimkriget. En engelsk flottavdelning sprängde den tomma fästningen 7.7.1855. Arkeologiska kommissionen började undersöka Svartholms ruiner 1911. Fram till början av 1960-talet var ruinerna täckta av ett flera meter tjockt lager av rivningsrester, tills resterna av byggnaderna öster och väster om innergården frilades 1963 1964. Museiverket inledde en systematisk restaurering av Svartholms fästning i slutet av 1960-talet. Restaureringen av huvudfästningen och upprustningen av omgivningen på holmen slutfördes 1998. Under de senaste åren har Svartholm också snabbt utvecklats till en turistattraktion. Användningen av Svartholm som turistmål har ökat och kommer att öka, med beaktande av villkoren för fornlämningar. Skyddsbestämmelserna inverkar även på hur fästningens omgivning används. På ön finns platser där man inte kan röra sig på grund av rasrisken eller på grund av att marken och växtligheten är känsliga för slitage. De små holmarna mellan fastlandet och fästningen har ingått som en del av verksamheten vid fästningen. På Begravningsholmen finns gravar och minnesmärken från befästningstiden, på Arrestantholmen hölls fångar och på Krutkällarholmen fanns krutlagret, vars stenfot fortfarande kan ses på holmen. Figur 4.3 Vy längs befästningens södra mur. Vegetationen, som representerar torr äng, trivs bra på de heta murbranterna. 4.2 Kulturmiljö av lokalt värde På norra stranden av Småholmen finns en by som är väl bevarad från sin ursprungliga miljö med fiskarstugor och lotsstugor, som numera används som sommarstugor. Mellan holmarna finns en skyddad hamn. Vid stranden växer gamla träd och i synnerhet den gamla asken, som växer intill båtbryggan, utgör en väsentlig del av den traditionella bymiljön. Figur 4.5 Ruiner på Krutkällarholmen. Figur 4.6 Fiskarbyn på Småholmen Figur 4.7 Vy mot bymiljön på Småholmens norra strand. 2007 Ramboll Finland Oy 5

4.3 Andra inventeringar På utredningsområdet finns Lekarbergets lotsvaktarstuga, som inventerades i samband med Sjöfartsverkets inventering. Lekarbergets lotsvaktarstuga 1885 Beskrivning: Lekarbergets lotsvaktarstuga ligger i östra delen av Lovisa intill farleden in till staden. Stugan är en enkel träbyggnad, som inte har några särdrag som tyder på lotsverksamhet. Liknande vaktstugor finns bevarade bland annat på Vallimäki i Nystad och på Yttergrund i Sideby. Byggnaden är till det yttre mycket välbevarad, men dess rumsindelning och interiör har ändrats. Den finns på en öppen plats på en klippbrant med klar förbindelse till farleden in till Lovisa stad. I närheten av byggnaden finns dock några nyare villabyggnader, vilket innebär att dess centrala ställning i landskapet har försvagats. Lekarbergets lotsvaktarstuga är ett landskapshistoriskt värdefullt byggnadsminnesmärke. Den är också ett gott exempel på en lotsstation som funnits intill farleden in till en stad. Skyddsmål: Objektet hör till klass 2. I landskapsvården och planeringen av markanvändningen ska man se till att objektet bevarar sin enhetlighet och sitt historiska värde och att dess ställning som en kulturhistorisk delfaktor i den byggda miljön och/eller naturmiljön ska bevaras. Byggnaden/konstruktionen ska bibehållas. Objektet ska skötas och användas så att dess kulturhistoriska värde bevaras. Läge: Lekarnvägen 37 6 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

5 FORNLÄMNINGAR På holmarna i utredningsområdet finns flera stenrösen som uppenbarligen utgör kummel som byggts under historisk tid. Praktiska och hållbara kummel av sten för att utvisa farleden för sjöfarten byggdes allmänt på 1700- och 1800-talet överallt i Finlands kustområden. Kummelbyggandet avtog då 1800- talet övergick i 1900-talet, då fyrtekniken blev allmännare. De stenkummel som byggts som sjömärken påminner om gravrösen från bronsåldern i fråga om både konstruktion och placering. På kullen vid Källa strand finns grävda försvarsställningar från andra världskriget. Platsen borde fredas och iståndsättas som minnesmärke över närhistorien. Sydväst om Virstholmen finns Kommendanten, en sten som fungerat som sjömärke och som finns med i sammandraget över miljövårdsinventeringen i Östra Nyland 1988. På Palikbergets topp, på ett stort, mer eller mindre enhetligt område där berget kommer i dagen, finns gravrösen, rösens bottenstenar och rester av förstörda rösen på sex platser. Det nordligaste röset är bäst bevarat, det har en krater i mitten, diametern är 5 6 m och höjden 0,7 0,8 m. På en annan av de bevarade platserna finns två långsmala stensättningar. På planområdet är för närvarande fyra fornlämningar under vatten kända. I Hudofjärden finns vraket av segelfartyget Fortuna från Lovisa. Fartyget sjönk 1822. Norr om Svartholm finns vraket av två små fartyg eller båtar samt dessutom ett vrak vid stranden av Gyttjeviken. 2007 Ramboll Finland Oy 7

6 BESKRIVNING AV INVENTERINGSOBJEKTEN Vid värderingen har byggnadernas helhet, gårdsmiljön och placeringen i landskapet samt om möjligt också byggnadsoch personhistoria beaktats. På inventeringskorten har objektets värderingsklass angetts enbart med bokstäverna A, B eller C. Värderingsprinciperna följer anvisningarna från Kymmenedalens landskapsmuseum och Nylands miljöcentral. Vid värderingen delades byggnaderna in i följande klasser: Klass A omfattar kulturhistoriskt mycket viktiga byggnader som har bevarat sitt historiska utseende. Objekten bildar tillsammans med sin gårdsmiljö och ekonomibyggnader en harmonisk helhet. Objekten finns i strandzonen, så deras värde för landskapet är också betydande. Dessa objekt borde bevaras och i planläggningen borde objekten vid behov ges skyddsbeteckning. Ändringsåtgärder som påverkar objektens historiska utseende borde göras under ledning av museimyndigheterna. För rivning av byggnader borde rivningslov krävas. Klass B omfattar kulturhistoriskt viktiga byggnader som är typiska representanter för sin tid. Byggnaderna kan ha nyare skikt. Ändringar har gjorts så att den historiska karaktären i alla fall har bevarats och så att den kan återställas. I planen borde objekten vid behov förses med /s-märkning. Genom styrning av byggnadstillsynen strävar man efter att nå skyddsmålen. Klass C omfattar de objekt där betydande ändringar har gjorts och som ändå är viktiga för bystrukturen, personhistorien eller landskapet. Byggnadens historiska karaktär kan återställas. Vid objekten borde man i första hand försöka bevara den befintliga landskapsstrukturen genom att styra den allmänna markanvändningen. Alla rivningsplaner för objekt som finns med i inventeringen ska alltid anmälas till kommunens byggnadstillsynsmyndighet. Kommunens byggnadstillsynsmyndigheter fattar beslut om rivningslov eller åtgärder för att skydda objektet samt ber vid behov om utlåtande av den regionala miljöcentralen och landskapsmuseet eller Museiverket. De värdefullaste objekten märks ut som särskilda objekt i stranddelgeneralplanen. Fastighetsägarna har möjlighet att ansöka om iståndsättningsbidrag för de objekt som finns med i inventeringen. Information om myndigheter som beviljar bidrag finns i avsnitt 7. Sammandrag av inventeringen: Det totala antalet befintliga byggplatser på planområdet är 189 st. 38 byggnadsobjekt finns med i inventeringens värdering. Klass Antal objekt Andel av de inventerade objekten Andel av hela byggnadsbeståndet Klass A 13 objekt 34 % 7 % Klass B 14 objekt 37 % 7,5 % Klass C 11 objekt 29 % 6 % 8 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

6.1 Objekt på fastlandet Objekten är uppräknade i alfabetisk ordning. 6.1.1 Objekt av klass A: Björknäs 1:157 Kartkod: A1 Läge: Lägervägen 135 2007 Ramboll Finland Oy 9

Fogdas 6:69 Kartkod: A2 Läge: Skärgårdsvägen 273 Villa från slutet av 1800-talet. Gårdsmiljön är en harmonisk helhet. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 10 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Kullatorp 1:35 Kartkod: A3 Läge: Hattomvägen 138 Gammalt fiskartorp, som ändrades till fritidsbostad 1904. Gårdsmiljön utgör en harmonisk enhet med bastu- och förrådsbyggnader och båthus. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 2007 Ramboll Finland Oy 11

Källarvik 2:10 Kartkod: A4 Läge: Källavägen 75 Liten stuga, som ursprungligen varit ett fiskartorp, samt bastu. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 12 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Lilla Lökholmen 13:2 Kartkod: A5 Läge: Lökholmsvägen 32 Villa från 1922. Gårdsmiljön är en harmonisk helhet. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 2007 Ramboll Finland Oy 13

Monäs 6:4 Kartkod: A6 Läge: Monäsvägen 207 14 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Ramsdal 3:73 Kartkod: A7 Läge: Skärgårdsvägen 421 2007 Ramboll Finland Oy 15

Stora Lökholmen 13:1 Kartkod: A8 Läge: Lökholmsvägen 21 Villa från 1919. Gårdsmiljön är en harmonisk helhet. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 16 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Strandvik 1:30 Kartkod: A9 Läge: Hattnäsvägen 227 2007 Ramboll Finland Oy 17

Vassvik 14:0 Kartkod: A10 Läge: Segelvägen 27 Villa från slutet av 1800-talet. Gårdsmiljön är en harmonisk helhet. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 18 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Öster-Källa Kartkod: A11 Läge: Källavägen 71 En liten stuga, som ursprungligen varit en lotsstuga. I gårdsmiljön finns ladugårds- och bastubyggnader samt båthus. Framför stugan finns ett enormt flyttblock med gamla märkningar inristade. Objektet finns med i Östra Nylands förbunds inventering. 2007 Ramboll Finland Oy 19

6.1.2 Objekt av klass B: Bergudden II 3:11 Kartkod: B1 Läge: Lekarnvägen 81 20 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Grönanlund 3:74 Kartkod: B2 Läge: Skärgårdsvägen 417 2007 Ramboll Finland Oy 21

Grönbacka 3:71 Kartkod: B3 Läge: Skärgårdsvägen 405 22 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Källarland 2:12 Kartkod: B4 Läge: Djupviksvägen 92 2007 Ramboll Finland Oy 23

Källarland 2:12 Kartkod: B5 Läge: Djupviksvägen 99 24 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Pohjanpää 10:69 Kartkod: B6 Läge: Lekarnvägen 57 2007 Ramboll Finland Oy 25

Solliden 1:31 Kartkod: B7 Läge: Skärgårdsvägen 453 26 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Sommarro 4:17 Kartkod: B8 Läge: Blikunavägen 180 2007 Ramboll Finland Oy 27

IStenvik 1:28 Kartkod: B9 Läge: Lägervägen 134 28 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

6.1.3 Objekt av klass C: Fogdas 6:69 Kartkod: C1 Läge: Lekarnvägen 11 2007 Ramboll Finland Oy 29

Grönbacka 3:71 Kartkod: C2 Läge: Skärgårdsvägen 405 30 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Källarland 2:12 Kartkod: C3 Läge: Örstensvägen 128 2007 Ramboll Finland Oy 31

Lindemans 4:34 Kartkod: C4 Läge: Blikunavägen 138 32 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Meriniemi 3:65 Kartkod: C5 Läge: Skärgårdsvägen 295 2007 Ramboll Finland Oy 33

Ny-Ers 2:108 Kartkod: C6 Läge: Hattnäsvägen 199 34 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Rönnbacka 1:29 Kartkod: C7 Läge: Lägervägen 148 2007 Ramboll Finland Oy 35

Sessilä 3:64 Kartkod: C8 Läge: Lekarnvägen 10 36 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Bodängen 2:77 Kartkod: C9 Läge: Bodängvägen 32 2007 Ramboll Finland Oy 37

6.2 Objekt på holmarna 6.2.1 Objekt av klass A: 2:63 Kartkod: A12 Läge: Småholmen 38 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

2:67 Kartkod: A13 Läge: Stora Täktarn 2007 Ramboll Finland Oy 39

6.2.2 Objekt av klass B: 1:50-01 Kartkod: B10 Läge: Småholmen 40 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

2:80-02 Kartkod: B11 Läge: Småholmen 2007 Ramboll Finland Oy 41

2:80-01 Kartkod: B12 Läge: Småholmen 42 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

1:51-01 Kartkod: B13 Läge: Småholmen 2007 Ramboll Finland Oy 43

1:61-13 Kartkod: B14 Läge: Måsholmen 44 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

7.2.3 Objekt av klass C: 6:1-01 Kartkod: C10 Läge: Småholmen 2007 Ramboll Finland Oy 45

7:1-01 Kartkod: C11 Läge: Stora Kalvholmen 46 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

7 VÅRD AV DEN KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA MILJÖN I PRAKTIKEN Nedan anges olika aktörer som beviljar bidrag för vård av kulturhistoriskt värdefullt byggnadsarv och ger praktiska anvisningar för vården av gammalt byggnadsarv. Innan omfattande iståndsättningsåtgärder eller eventuell rivning påbörjas måste kommunens byggnadstillsynsmyndighet kontaktas och det måste utredas om det behövs bygglov eller åtgärdstillstånd för åtgärden. Bevarande och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla objekt samt landskapsvård kräver att ägarna är aktiva och tar egna initiativ. Det är viktigt att kulturlandskap såsom by- och jordbrukslandskapet samt strandområdena värnas som harmoniska helheter. Genom att värna om landskapets natur- och kulturhistoriska särdrag kan man stärka den lokala identiteten. Områdets äldsta byggnadsbestånd har utvecklats till ett område med enhetligt byggnadssätt. I byggnaderna används naturens egna material. De materiella och immateriella elementen i dagens byggande kommer till samma samhälle från många olika källor. Användbara nya byggnadssätt kan vid behov också utnyttjas jämsides med traditionella lösningar. I allmänhet kan en renovering av en gammal byggnad rekommenderas framom ett nybygge. 7.1 Möjligheter till bidrag för vård av kulturarv För vård av kulturarv kan bidrag ansökas från olika myndigheter. Bidrag beviljas av den regionala miljöcentralen, TEcentralen, Museiverket och olika stiftelser. Från TE-centralen kan man på vissa villkor ansöka om bidrag för värnande av kulturmiljöer. För renovering av en kulturhistoriskt och arkitektoniskt värdefull byggnad kan räntestödslån på vissa villkor ansökas från TE-centralen. Mera information ger TE-centralens landsbygdsavdelning (www.te-keskus. fi) och jord- och skogsbruksministeriet (www.mmm.fi). För vård av en kulturhistoriskt värdefull byggnad kan bidrag för byggnadsskydd på vissa villkor ansökas. Mera information ger Nylands miljöcentral och Miljöministeriet (www.ymparisto.fi). 8.2 Praktiska anvisningar för vård och iståndsättning av byggnader Innan vård- och renoveringsåtgärder vidtas ska konstruktionernas skick undersökas för att eventuella skador ska upptäckas. Den mest avgörande faktorn för att en byggnad ska bevaras är att yttertaket är i gott skick. Under ett helt yttertak kan en byggnad bevaras i gott skick i årtionden utan några särskilda reparationer. Vid behov ska taktäckningsmaterialet bytas, gärna till likartat material eller nytt taktäckningsmaterial som passar in i den tidigare stilen. Under ett nytt yttertak monteras underlagstak, förutom då filttak läggs. Det snabbaste och lättaste sättet att rusta upp en byggnad och miljön är att måla byggnaden. Det lönar sig att måla med traditionella arbetssätt och traditionella kvaliteter av målarfärg. Innan man börjar måla ska man ta reda på den ursprungliga färgsättningen och färgkvaliteten, för alla typer av målarfärg passar inte ihop. På gamla byggnader har rödmylle- och gulockrafärg samt oljefärg använts. Gamla, gråa omålade träytor lämnas oförändrade, för de håller för vädrets variationer och passar in i landsbygdsdmiljön. En ny träyta patineras snabbt av sig själv. Det är lätt att måla om byggnader som målats med rödmylle- och gulockramålarfärg, för det behövs inga särskilda grundningsåtgärder. Det nya skiktet av målarfärg kan målas direkt ovanpå det gamla. Rödmylle- och gulockramålarfärg kan man koka själv av naturenliga råvaror. Rödmyllefärg består av vatten, järnsulfat, fint rågmjöl, rödockra och linoljefernissa och för utspädning saltvatten (av sill). Rödmyllemålning håller i cirka 20 år. Äkta oljemålarfärger innehåller linoljefernissa, färgpigment och torkmedel. Oljefärg kräver grundmålning. Den är hållbar, har hård yta och torkar långsamt. Tjärning kan användas som skydd på byggnadsdelar som är särskilt utsatta för fukt. Bättre skydd för virket får man genom skyddande konstruktioner än med kemiska metoder. Om tjälen har fått konstruktionerna att röra sig eller om konstruktionerna med tiden har satt sig, kan en ny tjälisolerad grund, förstärkning av grunden eller bara dränering av grunden behövas. I varje fall måste man se till att ytvattnet leds bort från byggnadens väggar. I stockbyggnader kan dåliga stockar nedtill bytas ut mot nya. Om byggnaden har trossbotten måste man se till att luftväxlingen är god undertill. Vädringsöppningarna får inte stängas. Byggnadens energiförbrukning och konstruktionernas funktion kontrolleras. Innan man börjar tilläggsisolera lönar det sig att utreda om det känns kallt på grund av drag och om det går att åtgärda draget. Som isoleringsmaterial kan man använda cell- och mineralull samt träfiberskivor för isolering på insidan. För underhåll av fönster räcker det ofta att förnya kittningen och att måla om fönstren. Murkna trädelar kan ersättas med nya. Fönstren blir tätare om man byter ut tätningarna mot nya. Om gamla fönster måste bytas ut mot nya, borde den gamla rutindelningen bibehållas. Fönsterbågarna borde alltid målas med ljus täckfärg för att indelningen ska urskiljas i fönstret. En konstruktion som går att reparera lönar det sig inte att förnya. Först lönar det sig att utreda orsaken till skadan och först därefter reparera den. Reparationen ska göras genom att bevara den gamla konstruktionen och använda samma material och arbetssätt som i den ursprungliga. Det finns inga skäl att ändra byggnadens utseende vid värmeekonomiska reparationer. Gamla byggnader är ofta förknippade med oregelbundna former, krökar och skevheter, flera stilskikt och en viss opraktiskhet. Det lönar sig att undvika stil- och materialimitationer. Försummade servicearbeten och fel reparationsmetoder är ofta orsaken till skador. Årlig service blir med tiden billigare än tidvis återkommande dyra totalrenoveringar. Anvisningar om reparation av byggnader finns till exempel i följande guider utgivna av förläggare i byggbranschen: Risto Vuolle-Apiala; Perinnemaalit, Panu Kaila; Talotohtori och Kevät toi maalarin, perinteinen ulkomaalaus samt Kotikontu kuntoon utgiven av Jordbruksstyrelsen. I Museiverkets (www. nba.fi) reparationskartotek finns också goda råd för reparation av gamla byggnader. Nyslotts landskapsmuseum kan även ge råd om traditionella reparationsmaterial och -metoder. För större reparationsobjekt lönar det sig i allmänhet att anlita en sakkunnig expert. 2007 Ramboll Finland Oy 47

8 KÄLLOR Publikationer: Kotikontu kuntoon. Maaseutuympäristön parantamisopas. Maatilahallitus, Rakennusalan Kustantajat, Helsinki, 1992. Menneisyyden jäljet maisemassa. Museovirasto, Arkeologian osaston esite, 2000. Rakennettu kulttuuriympäristö. Valtakunnallisesti merkittävät kulttuurihistorialliset ympäristöt. Museovirasto, Ympäristöministeriö, Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 16, Helsinki, 1993. Ranta, S. & Seppovaara, J. Maatilan pihapiiri. Suomalaisen kirjallisuuden seura, Helsinki, 2003. Ympäristöhoitoinventointien yhteenveto 1988. Itä-Uudenmaan seutukaavaliiton julkaisu 7, 1988. Annat: Lovisa stads webbplats Information från Museiverket (Johanna Forsius, Esa Mikkola) Inventeringsinformation från Östra Nylands förbund 48 Loviisan kaupunki, Rantaosayleiskaavan Kulttuurihistoriallinen selvitys

Ramboll Terveystie 2 FI-15870 Hollola Finland Puhelin: +358 3 52351 www.ramboll.fi