Skrifter med historiska perspektiv, volym 10 Striden ägde rum i Malmö
Denna bok publiceras med stöd av: Ebbe Kocks stiftelse Malmö kulturhistoriska förening Stefan Nyzell Skrifter med historiska perspektiv, volym 10 Malmö högskola, 2009 GRAFISK FORM: Fredrik Björk/ Big Bad Books OMSLAG: Fredrik Björk/ Big Bad Books TRYCK: Holmbergs, Malmö 2009 ISSN: 1652-2761 ISBN 13: 978-91-7104-052-7 BESTÄLLNINGSADRESS: Holmbergs AB Stora Trädgårdsgatan 30 Box 25, 201 20 Malmö INTERNETBESTÄLLNING: mah@holmbergs.com
Stefan NyzelL Striden ägde rum i Malmö Möllevångskravallerna 1926. En studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige
Innehåll Förord 7 Abstract 9 Del I: Introduktion 12 Kapitel 1: Inledning 14 Kapitel 2: Omstritt politiskt våld 56 Del II: Huvuddel 75 Kapitel 3: Konflikten vid A. W. Nilssons fabriker 78 Kapitel 4: Industristaden Malmö 99 Kapitel 5: Strejkbryteriet och arbetets frihet 128 Kapitel 6: Legitimerat konfrontativt våld 148 Kapitel 7: Malmöpolisen 168 Kapitel 8: Korgmakare Wilhelm Jönssons död 181 Kapitel 9: Demonstrationer 196 Kapitel 10: Demonstration och konfrontation 219 Kapitel 11: Reaktion och konfrontation 237 Kapitel 12: Konfrontation och kompromiss 253 Kapitel 13: Konflikten institutionaliseras 280 Kapitel 14: Institutionaliserad konflikt 292 Kapitel 15: Arbetskonflikt och avtalstvist 330
Del III: Avslutning 343 Kapitel 16: Våldets skiftande gränser 345 Kapitel 17: Samförståndets Sverige en teleologisk historia? 350 English summary 398 Källor och litteratur 406 Avhandingar vid Forskarskolan i historia 426
Förord Historia har väl mer eller mindre alltid varit mitt stora intresse. Jag bestämde mig tidigt för att bli lärare i historia, vilket jag också blev i slutet av 1990-talet. Men det var först ganska långt in i grundutbildningen i historia vid Historiska institutionen i Lund som tanken väcktes att det var möjligt att fortsätta studierna inom ramen för forskarutbildning i historia. Hösten 2001 påbörjade jag min doktorandtid inom ramen för den då alldeles nystartade Forskarskolan i historia, med placering vid Historiska studier, Malmö högskola. Avhandlingen som du håller i handen är ett av resultaten från utbildningen till historiker. Jag säger ett av resultaten eftersom forskarutbildning handlar om så mycket mer än bara slutprodukten avhandling, där inte minst alla givande möten med studenter och forskare som ägt rum under resans gång utgör en viktig del av doktorandtiden. Det har varit en lång resa och den hade sannolikt inte varit slut på länge än utan all hjälp och stöd jag fått från många personer i min omgivning. En sak är säker, utan mina tre handledare hade nog avhandlingen aldrig blivit klar. Först och främst vill jag tacka min huvudhandledare, Mats Greiff, som alltid med sin smittande entusiasm fått mig att dyka ned i arbetet med avhandlingen igen även när det känts som mest motigt att än en gång ta itu med skrivandet. Ett stort tack till dig, Mats. Jag vill även tacka mina två andra handledare, Lars Edgren och Birgitta Skarin Frykman, för all stöd, uppmuntran, kritik, givande samtal och allt annat som ni båda gett mig under resans gång. Jag har under hela forskarutbildningen arbetat och verkat på Historiska studier, Malmö högskola, och jag vill rikta en stort tack till alla inom miljön som vid såväl lunchrum som seminarier bidragit till att skapa levande samtal utifrån historiska perspektiv. Ett stort tack vill jag även rikta till alla de studenter jag träffat under åren som lärare vid Historiska studier, vars intresse och entusiasm för historia gjort att jag fått kraft och energi att gå från undervisningslokalen till skrivbordet och avhandlingsarbetet. Jag har även varit verksam vid seminarier och specialseminarier vid 7
Historiska institutionen i Lund, och vill då särskilt passa på att särskilt tacka alla dem som varit delaktiga i det arbetarhistoriska seminariet. Ett stort tack vill jag även rikta till övriga som på ett eller annat sätt varit nära i arbetet med avhandlingen. Bland historiker vill jag särkilt nämna Fredrik Björk, Magnus Olofsson, Magnus Persson och Victor Lundberg. Av en annan men lika viktig orsak vill jag nämna mina rollspelare, Peter, Ola, Rasmus, Staffan, Niklas, Karl och Jocke. Tack för alla dagar, kvällar och nätter av rollspelande genom åren! Sist, men inte minst, vill jag tacka Cecilia för all kärlek, stöd och uppmuntran du gett mig genom hela avhandlingsarbetet. Tyvärr har väl allt slit och arbete jag haft med avhandlingen avskräckt dig för att skriva en egen härnäst men man vet ju aldrig! Lund i december 2009 Stefan Nyzell 8
Abstract Striden ägde rum i Malmö : Möllevångskravallerna 1926. En studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige. During a few days at the end of November 1926, the Möllevången neighborhood in Malmö was the scene of violent confrontations between thousands of demonstrators and a large part of the city police force. Behind these demonstrations lay an industrial conflict, begun early in July that year at A. W. Nilsson factory. The workers went on strike, and a week or so later the factory owner employed a local recruiter of strike-breakers. From the very first, trouble arose whenever there was an encounter between the strike-breakers and the striking workers. Day and night, the workers had pickets standing outside the factory and from the very beginning there were almost daily demonstrations outside the factory, attracting nearly two hundred participants. Whenever the strike-breakers moved outside the protecting walls of the factory, they were harassed in a menacing way. More than once, the police had to interfere, because the situation had become even more menacing and outspokenly violent. On the night between the 10 and the 11 November something took place which would worsen the tense situation outside the factory. In the street, a strike-breaker and a striking worker were having an argument, which led to the former giving the latter a blow to the head. Just over a week later he died of complications caused by the blow. Within the Social Democratic movement in Malmö no one doubted that the blow to the head and the ensuing death were directly connected. As soon as the news of the death of the striking worker was published in the newspapers, there were several thousands participants in the demonstrations outside the A. W. Nilsson factory. When the police after a few days, ordered to restore order, started trying to force the increasing numbers of demonstrators to leave the vicinity, these resisted, thus causing several days of violent confrontation in the Möllevången area. 9
The strike at A. W. Nilsson factory was not the only conflict in Malmö at this time where the employer used strike-breakers, the encounters between these and the striking workers causing violent demonstrations. Nor did such confrontations occur only in Malmö during the interwar period. The purpose of this thesis is to study the boundaries of collective violence within politics in inter-war Sweden. Five questions are asked: Where did the local social democratic movement draw the boundaries of collective violence within politics during the industrial conflict at the A. W. Nilsson factories in Malmö? How was collective violence used during the conflict? How did representatives from the social democratic movement discuss this use of collective violence? How was this collective violence being discussed in the public debate that took place in the newspaper press? In what way has this collective violence used during the industrial conflict come to be seen in the writing of history? What happened in Malmö in 1926-1928 may be considered to be part of a protracted period of escalating labor disputes between the employed and the employer on the Swedish labor-market, lasting between 1925 and 1932. A similar period can furthermore be said to have occurred between 1908 and 1917. This violence, however, has only seldom been emphasized in Swedish research. On the contrary, the research on working-class history in particular, has stressed the absence of violence. It is true that large-scale collective violence occurred but rarely, even though the events described above, occurring during the period of escalating conflicts in the late 1920s and early 1930s, may be considered to be events where more large scale violence was used. Still, violence occurs in Sweden as well. True, it is arguably mostly smallscale, but till obviously collective in its character, like the more or less daily confrontations between the strike-breakers and the striking workers taking place outside the A.W. Nilsson factory in Malmö. This violence is collective as well, the workers and the strike-breakers being more or less equally responsible for the acts of violence. The workers used to harass the strike-breakers, a form of collective violence in connection with industrial disputes, more or less tolerated by the union as well as by the political leadership within the Social Democratic labor movement. It is acts of violence, which, though they occurred openly 10
in those days, have been more or less forgotten in Swedish research on industrial action. In latter years this has been explained by the fact that this research remarkably often has been focused on explaining the Swedish Model with its spirit of mutual understanding and willingness to compromise, as well as by its historical roots, thus giving Swedish historical research a teleological tendency, conflicts having been played down, while putting stress on and emphasizing mutual understanding. Keywords: Political conflict, contention, collective violence, labor movement, strike, strike-breaking, the Swedish model, repression, teleological history. 11
Del I Introduktion Strejken vid A. W. Nilssons fabriker Mel. Vi gå över daggstänkta berg fallera På söder där ligger en fabrik, fallera, ja den är både gammal och antik, fallera, ända sedan sommartiden, har där varit brochar i den, ty A. W. Nilsson är sig alltid lik, fallera. En dag fick arbetarna besked, fallera, att lönerna dem skulle pressas ned, fallera, men arbetarna de sade, nej så skall vi inte ha de, då allt jobb vi genast lägga ned, fallera. Men A. W. Nilsson då med handen slog, fallera, och genast fram plånboken han drog, fallera, tror ni inte jag mig klarar, så länge strejken varar, på lager det jag har mer än nog, fallera. Så har det gått månader, en ja det har gått två, fallera, men lika djävligt håller strejken på, fallera, strejkbrytare finns många, som gladeligen gånga, ut till A. W. ty där finns jobb att få, fallera. En verkstad blev deras logement, fallera, att där finns kokvrå är väl också känt, fallera, där röker dom och spelar, och ingenting dom felar, men med friheten är det ganska klent, fallera, Vad kunna de göra dessa [skrå], fallera, som såna stora ockerlöner få, fallera, 12
de satt ihop nån vagna, som ingen kan begagna, på skrothögen åkte dessa då, fallera. En morgon det brann uti en krok, fallera, ja det rök som det värsta snälltågslok, fallera, det brann i en hög sågspån, nån glöder satte fräs pån, och det hela kunde gått på tok, fallera. En yngling kom då där förbi, fallera, han kunde absolut ej låta bli, fallera, alarmera brandstationen, anmäla situationen, och då blevo det hela parodi, fallera. Ibland går det ganska livligt till, fallera, ty brocharna ut på viften vill, fallera, om natten hem dom ilar, i taxameterbilar, komma helskinnade in skall också till, fallera. Mot brocharna allt för snäll man är, fallera, de skulle säkert alltid trivas där, fallera, så länge strejken varar, arbetarna sig klarar, blott A. W. Nilsson förlusten manligt bär, fallera. Källa: Svenska Träindustriarbetareförbundet avd. 9 Malmö, Verkstadsklubben A. W. Nilssons fabriker, Diverse handlingar 1914-1955, A: I L: III (AAS). 13
Kapitel 1 Inledning Vid demonstrationstillfället [ ] förehöll folkmassan sig till en början lugn, tätt packad framför avspärrningen, varför inga som helst åtgärder företogos mot densamma. Snart hördes emellertid enstaka visslingar, vilka tämligen snart tilltogo i styrka för att slutligen övergå till de mest högljudda skrän. Sedan detta pågått en stund erhöllo en del av de närvarande polismännen, därav [fyra] till häst, order att driva folkmassan bort från fabriksområdet och angränsande gator. När folkmassan härunder drivits undan till Möllevångstorget började stenar och buteljer att kastas mot polismännen, varför även torget rensades från demonstranter. Härefter drogs polisen tillbaka till avspärrningen utanför fabriksområdet, där även demonstranterna ånyo infunno sig och gjorde samma oväsen som tidigare, varför de efter omkring en halv timmes förlopp åter drevos undan till Möllevångstorget och vidare därifrån. Härefter inträdde fullständigt lugn, varför större delen av polismännen hempermitterades. Polisvaktsdistrikt II i Malmö, Rapportkopior 1926: II, 24/11 1926, A3A: 14 (MS) Möllevångskvarteren i Malmö var under ett par dagar i slutet av november 1926 skådeplatsen för våldsamma konfrontationer mellan flera tusen demonstranter och en stor del av stadens poliskår, den senare utkommenderad för att återställa ordningen i det utpräglade arbetarkvarteret. Demonstrationernas bakgrund var en i början av juli samma år utbruten arbetskonflikt vid en av stadens fabriker, Aktiebolaget A. W. Nilssons barnvagns- och korgmöbelsfabrik. Konflikten hade orsakats av strandade löneförhandlingar mellan de båda fackföreningarna på fabriken träindustriarbetarförbundets avdelning 9 och 11 och arbetsgivaren, fabrikör Axel W. Nilsson. Någon vecka efter det att konflikten inletts genom att fabrikens 122 arbetare gått ut i strejk hade 14
arbetsgivarparten svarat med att rekrytera strejkbrytare, det senare genom att anställa en lokal strejkbrytarvärvare vilken påbörjade arbetet med att anställa så kallat arbetsvilliga ifrån Malmötrakten. Arbetet med att rekrytera strejkbrytare fortsatte avbrutet under loppet av sommaren och hösten, så att antalet i november uppgick till omkring 60 till 70. Det stora flertalet av dessa inhystes i fabrikens lokaler där en del av ena flygelns andra våning gjordes om till ett provisoriskt logement. Det uppstod redan från början bråk i de dagliga mötena mellan strejkbrytarna och de strejkande arbetarna. De senare hade strejkvakter vid den nilssonska fabriken under dygnets alla timmar. Redan från de första dagarna av konflikten uppstod även demonstrationer utanför den konfliktdrabbade fabriken med uppemot tvåhundra deltagare. Förutom strejken hade de båda fackförbunden förklarat fabriken i blockad och bojkott. Vidare kompletterades strejkvakterna och demonstrationerna med så kallade uppvaktningar eller hemföljningar av strejkbrytarna då dessa rörde sig utanför fabrikens skyddande murar. Dessa uppvaktningar var utpräglat hotfulla till sin karaktär och avsedda att skrämma strejkbrytarna att ge upp sina anställningar vid fabriken. De kunde exempelvis ta uttrycket att en strejkbrytare som lämnade fabriken åtföljdes av en skara av strejkande arbetare och deras sympatisörer, vilka omslöt den förre och med förolämpningar och hot försökte förmå denne att sluta upp med strejkbryteriet. Det hände även att dessa uppvaktningar övergick till våldsamheter i form av sparkar och slag. Det hände också vid flera tillfällen att Malmöpolisen fick ingripa då sådana uppvaktningar övergått till mer hotfullt våldsamma situationer. Strejkbrytarna å sin sida svarade, åtminstone enligt arbetarpressen, med att beväpna sig med sådant som batonger, knivar och revolvrar, samt att ge svar på tal ifråga om våld och hot i mötena mellan dem själva, de strejkande och övriga demonstranter utanför fabriken. De ofta förekommande bråken utanför fabrikslokalerna gjorde att Malmöpolisen redan tidigt under konflikten kom att dagligen ha patruller i kvarteren närmast fabriken. Den ökade närvaron av polisen till trots ökade konfrontationerna mellan strejkbrytarna inne på fabriken och de strejkande arbetarna samt de senares sympatisörer under loppet av sommaren och hösten detta konfliktens första år. Vid upprepade tillfällen krossades fabrikens fönster av stenkastande 15
demonstranter under kvällar och nätter. Från och med september svarade Malmöpolisen på det ökande bråket med att ha patrullerande konstaplar i kvarteren utanför fabriken under dygnets alla timmar. Även detta till trots fortsatte våldsamheterna liksom de närmast dagligen förekommande demonstrationerna utanför fabriken vilka i månadsskiftet oktober/november vid upprepade tillfällen uppgick till närmare ettusen deltagare. Natten mellan den 10 och 11 november inträffade en händelse som skulle komma att ytterligare öka den redan mycket spända situationen i konflikten. Ett möte på gatan utanför fabriken mellan en av strejkbrytarna och en av de strejkande arbetarna ledde fram till att den förre genom ett enda utdelat knytnävsslag i ansiktet slog ned den senare. Därefter lämnade strejkbrytaren platsen och återvände skyndsamt innanför fabrikens murar. Men följande dag insjuknade den misshandlade arbetaren i hjärnblödning och fördes till sjukhus. En dryg vecka senare var han död i sviterna av sin sjukdom. Inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen i Malmö verkade man inte tvivla på att det fanns en direkt koppling mellan knytnävsslaget i ansiktet och den tillstötande hjärnblödningen. Redan samma kväll som nyheten om den strejkande arbetarens död meddelades den bredare allmänheten genom arbetarpressens braskande rubriker nådde demonstrationerna utanför den konfliktdrabbade fabriken nya nivåer med någonstans mellan 2 000 och 3 000 deltagare. När det sedan rapporterades att de läkare som utfört obduktionen av den dödes kropp inte kunnat fastslå någon tydlig koppling mellan det utdelade slaget och den tillstötande hjärnblödningen ökade antalet demonstranter ytterligare. Såväl höger- som vänsterpressen i Malmö uppskattade antalet deltagare till någonstans mellan 7 000 och 8 000. Malmöpolisen var något mer återhållsam i sin uppskattning av antalet, men helt klart är att antalet demonstranter utanför den konfliktdrabbade fabriken hade flerdubblats inom loppet av ett par dagar. Demonstrationerna blev samtidigt alltmer våldsamma. De kontorsanställda på fabriken, vilka inte direkt berördes av konflikten, kom under ett par dagar att utsättas för såväl hot som våld ifrån demonstranterna när de skulle lämna fabriken efter arbetsdagens slut och måste räddas undan från platsen av poliser med dragna sablar. Malmöpolisen svarade med en ökad närvaro i Möllevången. När sedan 16
polismästaren i Malmö beordrade den utkommenderade poliskontingenten att återställa ordningen, och poliserna började driva de församlade skarorna bort från gatorna närmast fabriken, ledde detta med ens till ett våldsamt motstånd. Det senare utmynnade i flera dagar av återkommande sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Strejken vid A. W. Nilssons fabriker var vid denna tid inte den enda arbetskonflikten i Malmö där arbetsgivaren kallat in strejkbrytare och där mötena mellan de senare och de strejkande arbetarna lett till våldsamma demonstrationer. Inte heller var det endast i Malmö som sådana förekom under mellankrigstiden. Sådana hade inträffat så sent som föregående år i Sundsvall och Kalmar, där de liksom i Malmö lett fram till våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter. 1 Konflikter skulle även komma att äga rum i Halmstad och Ådalen 1931 samt i Sandarne och Clemensnäs 1932. Det går att argumentera för att våldsamheterna i Malmö snarast kan ses som en del av en period mellan 1925 och 1932 med intensifierande sociala och politiska konflikter. En liknande period kan sägas ha förekommit mellan åren 1908 och 1918. Under båda dessa perioder var arbetsmarknaden en viktig konfliktarena. 2 Men detta är våldsamma konflikter som mer sällan lyfts fram i den historievetenskapliga forskningen kring det mellankrigstida Sverige. Klas Åmark, en ledande historiker i fältet, konstaterar således att striderna kring förenings- och förhandlingsrätten blev särskilt bittra, medan striderna kring avtalens innehåll blev många och långa från 1890-tal till 1930-tal, men med ett relativt litet inslag av öppet våld. 3 Åmark har visserligen rätt att det mer sällan handlade om några 1 Fackföreningsrörelsen, 1925:33, s 145-148; Fackföreningsrörelsen, 1925:39, s 267-270; Arbetsinställelser och kollektivavtal samt Förlikningsmännens verksamhet år 1925, 1926, s 198-207; Axel Uhlén, Facklig kamp i Malmö under sju decennier, 1949, s 345f; Axel Uhlén, Vi i träindustri: Facklig krönika 1924-1948, 1958, s 176; Ragnar Casparsson, LO under fem årtionden II, 1924-1948, 1951, s 14-19. 2 Eva Österberg, Irene Andersson, Lars Hultman, Kenneth Johansson & Roger Johansson, Fredliga Moder Svea? Socio-politiskt våld och den svenska modellen, Eva Österberg (red), Socialt och politiskt våld: Perspektiv på svensk historia, 2002, 28ff; Roger Johansson, Folkhemmets tröskel Ådalen 1931, Eva Österberg (red), Socialt och politiskt våld: Perspektiv på svensk historia, 2002, s 103-141. 3 Klas Åmark, Sammanhållning och intressepolitik: Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i samarbete och på skilda vägar, Klaus Mis- 17
mer storskaliga våldsamheter, även om sådana trots allt förekommer under båda av de ovan angivna perioderna av intensifierade konflikter. 4 Men våldet finns ändå där även i Sverige. Det är visserligen ett småskaligt men samtidigt högst påtagligt kollektivt utövat våld såsom de under konflikten vid A. W. Nilssons fabriker 1926-1928 närmast dagligen förekommande konfrontativa mötena mellan strejkbrytarna och de strejkande arbetarna. Det är vidare ett öppet småskaligt kollektivt utövat våld som utövas av såväl strejkande arbetare som strejkbrytare under loppet av den två år och fyra månader långa konflikten vid den nilssonska fabriken. Det är slutligen ett kollektivt utövat våld som förvisso var öppet i sin samtid men som på det hela taget kommit att förbli dolt i den historievetenskapliga forskningen. En förklaring som getts till det senare är att den forskning som bedrivits kring sociala och politiska konflikter påfallande ofta har haft en tendens att vilja förstå och förklara den svenska modellen med dess kompromissvilja och samförstånd mellan statsmakt, arbetsgivarpart och arbetarpart, såsom den började ta form under socialdemokratisk ledning i det mellankrigstida Sverige. Detta har i sin tur lett fram till en märkbar tendens i svensk historievetenskaplig forskning, där konflikter tonats ned medan kompromisser tvärtom lyfts fram och betonats. 5 En förklaring som geld, Karl Modin, Klas Åmark (red), Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år, 1989, s 59. 4 Se exempelvis: Åke Sundell, Patriarkalism och föreningsrätt: Om produktion och facklig kamp inom handelsträdgårdsnäringen i Malmö med omnejd fram till 1936, 1997; Carl Göran Andræ, Revolt eller Reform: Sverige inför revolutionerna i Europa 1917-1918, 1998; Yngve Tidman, Spräng Amalthea: Arbete, facklig kamp och strejkbryteri i nordvästeuropeiska hamnar 1870-1914, 1998; Österberg, Andersson, Hultman, Johansson & Johansson, 2002, s 28ff; Johansson, 2002, s 103-141; Roger Johansson & Lars Berggren, Bomben som skakade Sverige: Om strejkbrytare och ungsocialister i Malmö hamn, Petter Larsson (red), Ekot från Amalthea: en bok om gränslös konkurrens, våld och 2000-talets nya strider, 2008; Eva Blomberg, Revolutionary outsiders in Sweden: Reclaiming human dignity, Lars Edgren & Magnus Olofsson (eds), Political Outsiders in Swedish History 1848-1932, 2009; Stefan Nyzell, Sweden, Country of Consensus A Teleological History? An Essay on Social and Political Collective Violence in Swedish History, Lars Edgren & Magnus Olofsson (eds), Political Outsiders in Swedish History 1848-1932, 2009. 5 Mary Hilson, Labour Politics in a Naval Dockyard: The Case of Karlskrona, Sweden, c 1880-1925, International Review of Social History, 2001:3, s 362; Lars Berggren, Går det att skriva arbetarhistoriska synteser?, Historisk tidskrift, 2003:2, 190, 193, 195f; Mary Hilson, Political 18
getts till denna tendens är att den är resultat av en kamp om tolkningsföreträde, där historieskrivningen varit en avgörande ideologisk maktresurs. Det har vidare påtalats att den svenska socialdemokratin varit påfallande framgångsrik med att använda historieskrivningen på ett sådant sätt. 6 Det är först i efterhandsperspektiv det i är möjligt att måla upp en bild av perioden 1908-1917 som en given utveckling mot parlamentariska reformer, liksom av perioden 1925-1933 som en rörelse mot krisuppgörelse och arbetsfred. Inte desto mindre har modern svensk historia blivit liktydigt med folkhemmet, välfärdsstaten och den svenska modellen, och i denna historieskrivning har det inte tyckts finnas något utrymme för våldsamma sociala och politiska konflikter. Det är vidare just denna motsägelsefulla kontrast mellan konflikt och kompromiss i det mellankrigstida Sverige som denna avhandling avser att rikta strålkastarljuset på. Avsikten är inte att försöka ersätta bilden av ett samförståndets Sverige med ett av konflikter präglat land, utan att nyansera och problematisera den etablerade bilden. Det är således också utifrån detta perspektiv som en mikrohistoriskt hållen närläsning av våldet i samband med konflikten vid A. W. Nilssons fabriker kan motiveras. En sådan mikrohistorisk ingång innebär att det småskaliga såväl som det storskaliga våldet kan studeras. Det innebär vidare att det vid tiden för den nilssonska konflikten öppna kollektivt utövade våldet kan blottläggas, och därmed närstuderas analytiskt på ett sätt Change and the Rise of Labour in Comparative Perspective: Britain and Sweden 1890-1920; 2006, s 20ff; Lars Edgren & Magnus Olofsson, Introduction, Lars Edgren & Magnus Olofsson (eds), Political Outsiders in Swedish History 1848-1932, 2009, s 1ff; Nyzell, 2009, s 110-127. 6 Berggren 2003, 190, 193, 195f; Bengt Schüllerqvist, Från kosackval till kohandel: SAP:s väg till makten, 1992, s 16-19; Åsa Linderborg, Socialdemokraterna skriver historia: Historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000, 2001; Ulf Zander, Fornstora dagar, moderna tider: Bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till sekelskifte, 2001; Roger Johansson, Kampen om historien Ådalen 1931: Sociala konflikter, historiemedvetande och historiebruk 1931-2000, 2001, Edgren & Olofsson, 2009, s 1ff, Nyzell, 2009, s 113-117. Se även: Rolf Karlbom, Hungerupplopp och strejker: En studie i den svenska arbetarrörelsens uppkomst, 1967; Rolf Karlbom, Revolution eller reformer: Studier i SAP:s historia 1899-1902, 1985, s 1-5; Bunny Ragnerstam, Arbetare i rörelse: Historisk krönika, första bandet, 1986, s 7. 19
som varken en mesohistorisk eller allra minst en makrohistorisk undersökning kan göra. Det innebär slutligen att den tendens i svensk historievetenskaplig forskning där konflikter tonats ned medan kompromisser betonats kan lyftas fram och problematiseras. 7 Det är just här, i gränslandet mellan historia och historieskrivning, som detta avhandlingsprojekt tar sin utgångspunkt. Syftet med denna avhandling är att utifrån det bitvis mycket dramatiska exempel som arbetskonflikten vid A. W. Nilssons utgör genom en mikrohistorisk närläsning studera sambanden mellan kollektivt våld och politik i Sverige, eller kanske snarare det kollektiva våldets gränser inom politiken. Det senare studeras vidare utifrån antagandet att det redan från händelsernas första början rått en kamp om tolkningsföreträdet kring det kollektiva våld som utspelas, samt att detta är en kamp där historieskrivningen utgör en avgörande ideologisk maktresurs för det sätt på vilken såväl småskaligt som storskaligt våld har kommit träda fram ur det förflutna (eller, som är fallet med det småskaliga våldet, inte träda fram alls). 8 Våldets gränser Frågor kring det kollektivt utövade våldets gränser har sedan länge utgjort centrala utgångspunkter för det svåröverskådliga forskningsfält som på ett eller annat sätt studerat våldsamma konflikter. Att fältet är svårt att överblicka har flera orsaker. Forskningsfältet som sådant är flervetenskapligt, med historiker, sociologer, antropologer, etnologer som några exempel på discipliner där relevant forskning bedrivs. Ett annat skäl är att det även inom dessa discipliner har utvecklats flera olika skolbildningar. Slutligen har det att göra med att det internationellt sett finns en rad olika regionalt förankrade forskningstraditioner. 9 7 För initierade diskussioner om mikrohistoria, se: Birgitta Odén, Leda vid livet: Fyra mikrohistoriska essäer om självmordets historia, 1998, s 9-15; Giovanni Levi, On Microhistory, Peter Burke (ed), New Perspectives on Historical Writing, 1993, s 93-111. 8 Linderborg, 2001, s 345f, 382-396; Nyzell, 2009, s 107-132. 9 Doug McAdam, John D McCarthy & Mayer N Zald, Preface, Doug McAdam, John D McCarthy & Mayer N Zald (eds), Comparative Perspectives on Social Movements: Political Opportunities, Mobilizing Structu- 20
Två sådana forskningstraditioner är den europeiska och den amerikanska. Medan forskningstraditionerna på båda sidor av Atlanten har den gemensamma historiografiska utgångspunkten att det var den socialhistoriska vändningen på 1960-talet som markerade den avgörande startpunkten för en intensifierad forskningsansats kring sociala och politiska konflikter kom den europeiska och den amerikanska att utvecklas utifrån distinkt olika vetenskapliga traditioner. I Europa var det framför allt två skolbildningar, den brittiska historiematerialismen och den franska Annales-skolan, som kom att prägla det spirande forskningsfältet. 10 På andra sidan Atlanten var det även här två skolbildningar, namngivna efter sin betoning av resursmobilisering respektive politiska processer, som kom att prägla forskningsfältet ifråga. Det ska genast sägas att det såväl i Europa som USA även finns forskning inom fältet ifråga med utgångspunkt i helt andra vetenskapliga traditioner. 11 Skillnaderna mellan den europeiska och den amerikanska forskningstraditionen ska inte heller överdrivas. 12 Men de fyra ovannämnda skolbildningarna kan på det hela taget sägas ha varit så pass inflytelserika inom forskningsfältet kring sociala och politiska konflikter att de kommit att utgöra grunden för två internationell sett ledande men under lång tid relativt åtskilda forskningstraditioner. 13 Särskilt under 1980- och 90-talen gjordes flera försök att uppnå en syntes mellan såväl discipliner och skolbildningar som forskningstraditioner. 14 Inte desto mindre kunde tre ledande forskare inom forsknres, and Cultural Framings, 2005 (1996); s xi-xiii; Sidney Tarrow, Power in Movement: Social Movements and Contentious Politics, 2002 (1998), s 10-19; Doug McAdam, Sidney Tarrow & Charles Tilly, Dynamics of Contention, 2003 (2001), s 14-24. 10 McAdam, McCarthy & Zald, 2005 (1996), s xi-xiii; Charles Tilly, Popular Contention in Great Britain 1758-1834, 1995, s 24-30. 11 McAdam, McCarthy & Zald, 2005 (1996), s xi-xiii; McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 14ff. 12 McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 14ff. 13 McAdam, McCarthy & Zald, 2005 (1996), s xi-xiii. 14 McAdam, McCarthy & Zald, 2005 (1996), s xi-xiii; Doug McAdam, John D McCarthy & Mayer N Zald, Introduction: opportunities, mobilizing structures, and framing toward a synthetic, comparative perspective on social movement, Doug McAdam, John D McCarthy & Mayer N Zald (eds), Comparative Perspectives on Social Movements: Political Opportunities, Mobilizing Structures, and Cultural Framings, 2005 (1996), s 1-20. 21
ingsfältet Doug McAdam, Sidney Tarrow och Charles Tilly i en kritisk diskussion från början av 2000-talet konstatera att forskningsfältet i deras ögon fortfarande var alltför uppsplittrat. 15 De menade även att det fanns en hel del ännu inte lösta problem med 1980- och 90-talens försök till syntes (ett försök som de alla tre i högsta grad varit en del av). 16 I försöken att sammanföra olika teoretiska utgångspunkter till en helhet tenderade det hela att leda till ett ganska statiskt tänkande där de olika skolbildningarnas ingångar representerades i svarta boxar med pilar mellan dessa för att visa på de analytiska kopplingarna. 17 Med utgångspunkt i denna kritik menade McAdam, Tarrow och Tilly att det var avgörande att föra in ett mer dynamiskt tänkande kring analysen inom forskningsfältet. Det kan liknas vid att det är pilarna emellan de svarta boxarna istället för boxarna som sådana som görs till den analytiska utgångspunkten. De kallade dessa pilar för processer (exempelvis mobilisering, polarisering och nivåskifte) och menade att dessa i sin tur utgjordes av ett antal mekanismer (exempelvis legitimering, objektskifte och förmedling). 18 Samtidigt menade de att det alltjämt var av allra största vikt att hitta gemensamma interdisciplinärt gångbara analytiska utgångspunkter. Resultatet blev en framväxande skolbildning vars huvudsakliga utgångspunkt är att finna en uppsättning i grund och botten dynamiska analysredskap med vilka en lång 15 McAdam, Tarrow och Tilly menar att the study of political contention has grown too narrow, spawning a host of distinct topical literatures revolutions, social movements, industrial conflict, interest group politics, nationalism, democratization dealing with similar phenomena by means of different vocabularies, techniques, and models. Denna fragmentarisering anser de vara ett grundläggande problem för forskningsläget. Detta eftersom det tenderar att bortser från att sådana former av konflikter som exempelvis arbetskonflikter, demonstrationer eller kravaller analytiskt har en hel del gemensamt. Inte minst tenderar dessa former att samspela med varandra, där exempelvis arbetskonflikter ofta inbegriper demonstrationer, och stundtals även kravaller. Ett forskningsfält som är alltför fragmentariserat med en rad olika alltför avsmalnade subfält riskerar således att missa avgörande analytiska poänger. McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 6. Se även: Charles Tilly, Contentious Performances, 2008, s xivf; McAdam, McCarthy & Zald, 2005 (1996), s xi-xiii. 16 McAdam, McCarthy & Zald, 2005 (1996), s 1-20; Tarrow, 2002 (1998), s 10-25; McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 3-37. 17 McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 14-37. 18 McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 3-37. 22
rad av forskningsfältets olika delar med fördel kan studeras (alltifrån arbetskonflikter, demonstrationer eller kravaller, till sociala rörelser, uppror eller revolutioner). En viktig aspekt av denna skolbildning är att det därigenom återigen har gjorts ett försök att på allvar föra de europeiska och amerikanska forskningstraditionerna närmare varandra. McAdam, Tarrow och Tilly har själva kallat denna skolbildning ifråga för en relationell sådan, det senare utifrån den grundläggande analytiska utgångspunkten att alla sociala och politiska konflikter ytterst handlar om mötet människor emellan. 19 Det är denna relationella skolbildning såsom den mejslats ut av McAdam, Tarrow och Tilly, som utgör den övergripande teoretiska utgångspunkten för denna avhandling. Men det ska redan här klargöras att det finns avgörande punkter där avhandlingens ansatser inte helt går i linje med skolbildningen. En avgörande sådan är att avhandlingen tar utgångspunkten i en mikrohistorisk analys av en enskild händelse arbetskonflikten vid A. W. Nilssons fabriker i Malmö under åren 1926 till 1928 medan McAdam, Tarrow och Tilly tar den meso- eller makrohistoriska analysen som utgångspunkt. Det är därför alldeles avgörande för denna avhandling att de analysredskap som är utmejslade för att studera makro- eller mesohistoriska sammanhang, även framstår som givande för en mikrohistorisk analys. Till saken hör att de tre trots allt ändå använder mikrohistoriska ingångar i sin argumentation för analysredskapens användbarhet. De menar även att det är fullt möjligt att använda skolbildningens ansatser i lokalhistoriska studier trots att de själva huvudsakligen har arbetat fram dessa för att användas i analyser utifrån studier på nationell nivå. 20 En annan sådan skillnad är avhandlingens mer utpräglat kulturanalytiska förhållningssätt. Den relationella skolbildningen har inte kunnat undvika den kulturella vändningens teoretiska implikationer. McAdam, Tarrow och Tilly har också alla varit mycket måna om att använda kulturella perspektiv i sina respektive analyser av konflikter. 21 Men det är fortfarande så att de 19 McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 22ff. Se även René Karpantschof, Gaden og Parlamentet: Kollektive aktioner, demokrati og den moderne politiks tilblivelse i Danmark 1835-1907, 2007. 20 McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 8. 21 Se exempelvis: Tilly, 1995, s 39-48; Tarrow, 2002 (1998), s 1-9, 16-25; 23
tre i grund och botten är strukturalistiskt skolade forskare. De menar visserligen uttryckligen att den kulturella vändningen medfört viktiga teoretiska implikationer för forskningsfältet. Men de är samtidigt mycket måna om att understryka det faktum att de själva teoretiskt står på en tydlig strukturalistisk grund. 22 I avhandlingen har detta medfört att de kulturella perspektiv som återfinns i den relationella skolbildningen tonats fram något medan en del av de mer utpräglat strukturalistiska inslagen däremot har tonats ned i motsvarande grad. Denna tonvikt på det kulturella perspektivet i studiet av det politiska våldets gränser gör det viktigt att mejsla ut vad som i avhandlingen egentligen avses med kultur som begrepp. Kulturbegreppet År 1989 utkom antologin The New Cultural History med Lynn Hunt som redaktör. Antologin signalerade ett paradigmskifte inom den historievetenskapliga forskningen, vilket innebar två saker. För det första hade kulturhistoria kommit att bli ett viktigt för att inte säga dominerande historiografiskt paradigm inom den historievetenskapliga forskningen. För det andra var det fråga om en ny sorts kulturhistoria en förändring av den historievetenskapliga betydelsen av begreppet kulturhistoria. 23 Under loppet av 1980-talet hade det blivit allt tydligare att det socialhistoriska paradigmet stod inför en avgörande kris. I antologins introduktion, med undertiteln History, Culture and Text, menar Hunt, att 1980-talets kulturhistoriska vändning var ett minst lika genomgripande och avgörande paradigmskifte för historievetskapen som den socialhistoriska vändningen hade varit ett par årtionden tidigare. 24 Hunt har bland annat fått stöd för detta argument av den brittiske historikern Peter Burke som i What is Cultural History? från 2004 hävdar att den nya kulturhistorien på det hela McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 20-24, 345-347. 22 McAdam, Tarrow & Tilly, 2003 (2001), s 20-24. 23 Lynn Hunt, Introduction, Lynn Hunt (ed), The New Cultural History, 1989, s 1-22; Peter Burke, What is Cultural History?, 2004, s 1-5, 49-99; William H. Sewell Jr., Logics of History: Social Theory and Social Transformation, 2005, s 3, 153-196. Se även: Stefan Nyzell, Arbetarkultur i brytningstid, Scandia 2007:1, s 79. 24 Hunt, 1989, s 1-22. 24
taget is the dominant form of cultural history some would even say history practiced today. 25 Historievetenskapen har med andra ord de senaste två decennierna tagit en distinkt kulturhistorisk vändning. 26 Men Hunt menade också att de historiografiska kopplingarna mellan de socialhistoriska och kulturhistoriska paradigmen på det hela taget var mycket betydelsefulla. Det är med andra ord inte så enkelt som att ett kulturhistoriskt paradigm har ersatt ett socialhistoriskt sådant. Inte minst, menade Hunt, var de kulturhistoriska perspektiv som under 1970- och 80-talen hade utvecklats inom två av det socialhistoriska paradigmets skolbildningar, den franska Annalesskolan och den brittiska historiematerialistiska skolan, alldeles avgörande historiografiska incitament till 1980-talets kulturhistoriska vändning. 27 Utöver dessa båda av Hunt utpekade skolbildningar kan man också framhålla det historiografiskt betydelsefulla inflytandet från de tyska respektive italienska mikrohistoriska skolbildningarna. 28 Kulturforskning är ingenting nytt, det är snarare vad som menats med kultur som skiftat över tid. Det handlar om en förändring från ett klassiskt kulturbegrepp, där kultur stod för de stora konsterna i historien, till ett antropologiskt kulturbegrepp, där kultur stavades seder och bruk, och sedan vidare in i det som kommit att kallas den nya kulturhistorien, med dess intryck från den språkliga vändningen. 29 Det går i sammanhanget att tala om två historiografiska paradigm det kulturella och det språkliga som på ett intrikat sätt hänger samman. Dessa båda paradigm har under de två senaste årtiondena vuxit sig starka och bidragit till den historiografiska utveckling där den antropologiska kulturhistorien gått över till den nya kulturhistorien, och där det idag tycks vara möjligt att skönja en historiografisk brytningstid, en utveckling in i vad som lite tvetydigt har 25 Burke, 2004, s 49. 26 Hunt, 1989, s 1-22; Bonnell & Hunt, 1999, s 5f; Burke, 2004, s 1-5, 49-99; Sewell, 2005, s 3, 153-196. 27 Hunt, 1989, s 1-22; Burke, 2004, s 50. 28 George G Iggers, Historiography in the Twentieth Century: From Scientific Objectivity to the Postmodern Challenge, 1997, s 101-117. 29 Bonnell & Hunt, 1999, s 5-27; Burke, 2004, s 49-126; Sewell, 2005, s 3, 18, 161. 25
kallats historien bortom den nya kulturhistorien. 30 Den kulturella vändningen har vidare begreppsligt, teoretiskt och metodologiskt varit påtagligt interdisciplinärt präglad, med betydelsefulla intryck från till historievetenskapen närliggande vetenskapliga fält såsom antropologi, etnologi, sociologi, litteraturvetenskap, genusvetenskap, postkolonial teori och kulturstudier. 31 Den språkliga vändningen kom i en del fall helt att ifrågasätta kopplingen mellan det sociala och det kulturella att det var språkliga konstruktioner som var den drivande faktorn i historien, inte sociala relationer. 32 Men det har också vuxit fram en kritik gentemot detta som menar att det sociala och det kulturella båda är viktiga analytiska utgångspunkter och att dessa i grund och botten inte går att särskilja från varandra att den kulturella vändningen medfört viktiga implikationer, men att det är att gå för långt att hävda det kulturella som den enda möjliga analytiska aspekten. 33 För några år sedan beskrev Burke tre historiografiska trender i historien bortom den nya kulturhistorien. Den första menade han var en återgång till det klassiska kulturbegreppet med kultur i betydelsen de stora konsterna. Den andra var en fortsatt utveckling av kulturbegreppet i den nya kulturhistoriens anda in i allt fler undersökningsområden (Burke nämnde exempelvis politikens kulturhistoria, våldets kulturhistoria och känslornas kulturhistoria). Den tredje trenden kallade han för socialhistoriens hämnd, det vill säga en återanknytning till frågan om relationen mellan det sociala och det kulturella. 34 Det sistnämnda är tydligt hos en för kulturbegreppet teoretiskt så inflytelserik historiker som Lynn Hunt. Tillsammans med Victoria Bonnell skrev Hunt 1999 att de båda, trots sin stora uppskattning av och den otvivelaktiga framgången för den nya kulturhistoriens teoretiska utgångspunkter, är övertygade om att historiska analyser av det sociala och det kulturella inte kan ske isolerade från varandra. De menar att den stora vetenskapliga utmaningen idag snarast handlar om hur dessa 30 Bonnell & Hunt, 1999, s 5-27; Burke, 2004, s 49-126; Sewell, 2005, s 3, 18, 161. 31 Sewell, 1999, s 35-39. 32 Sewell, 2005, s 166f. 33 Bonnell & Hunt, 1999, s 1-27; Burke, 2004, s 112-116; Sewell, 2005, s 72-80, 164-168. 34 Burke, 2004, s 100-126. 26
kan föras samman och analytiskt kombineras med varandra. 35 Det senare är en anmärkningsvärd historiografisk förändring med tanke på att huvudfrågan i den ovannämnda av Hunt skrivna inledningen till antologin från 1989, vars syfte var att dra upp riktlinjerna för den nya kulturhistorien, var huruvida det överhuvud taget var möjligt att göra en sådan analytisk koppling. 36 En av de historiker som främst resonerat runt frågan om relationen mellan det kulturella och det sociala är William H. Sewell Jr. Han menar i likhet med Burke att vi idag knappast klarar oss utan kulturbegreppet. Inte heller behöver vi göra detta, menar Sewell. Han menar att vi istället måste modify, rearticulate, and revivify the concept, retaining, and reshaping what is useful and discarding what is not. 37 I likhet med Hunt och Bonnell menar Sewell att det är ett grundläggande analytiskt felgrepp att särskilja det kulturella från det sociala. Det kulturella, menar Sewell, ska snarast ses som en del eller aspekt av det sociala. Det sociala definierar han såsom the totality of interdependence in human relations. 38 Vidare menar Sewell att det sociala är någonting konstruerat, det vill säga någonting som på återkommande basis skapas och/eller återskapas i interaktionen människor emellan. Men i skapandet och/eller återskapandet finns också den inneboende potentialen till förändring. 39 Alla former av sociala relationer är således i grund och botten föränderliga, menar Sewell, not only ideas, institutions, and identities, but tools, forms of shelter, sex, gods, climate, diseases, cultivated plants, and languages. 40 Kultur är de semiotiska aspekterna av allt social liv, menar Sewell, och med semiotik avser han inte bara det talade och skrivna språket, utan språk i vid bemärkelse, alla sorters tecken symboler, ord, uttryck, gester, eller koder som på något sätt är kommunikativa. 41 Sewell utgår i analysen av det kulturella utifrån kultur som dels kulturella system, dels kulturella praktiker. Såväl system som praktiker är föränderliga över tid och rum. Det är den lekfulla potentialen i de kulturella praktikerna som medför 35 Bonnell & Hunt, 1999, s 5-27. 36 Hunt, 1989, s 1-22. 37 Sewell, 2005, s 156. 38 Sewell, 2005, s 329. 39 Sewell, 2005, s 162ff, 189-196, 318-372. 40 Sewell, 2005, s 10, 339f. 41 Sewell, 2005, s 328-336, 346. 27
en ständigt närvarande förändring av de kulturella systemen. 42 Sewell menar att människor är sociala varelser som lever sina liv i världar som de själva konstruerat. Dessa världar kallar Sewell för människans byggda miljö (built environment). Denna byggda miljö inkluderar såväl materiella som immateriella aspekter. Kultur är den byggda miljöns semiotiska aspekter. Såväl de materiella (exempelvis odlingslandskap, byggnader eller kläder) som de immateriella aspekterna (exempelvis språk, symboler eller repertoarer) av denna byggda värld har en kulturell dimension. Genom språkspel (language games) i den sociala interaktionens kulturella praktiker är den byggda miljön i ständig om än långsam förändring. 43 Med en sådan utgångspunkt, det vill säga att det kulturella är en aspekt av det sociala, är det inte heller relevant att tala om dem som åtskiljda. Det är utifrån antagandet att det sociala och kulturella inte kan ses separerade ifrån varandra utan bör betraktas som kompletterande analytiska ingångar jag närmar mig den konflikt som är avhandlingens ämne. I avhandlingen är det den byggda världen och de språkspel som sätts i rörelse i anknytning till konflikten vid A. W. Nilssons fabriker som utgör den grundläggande analytiska ingången. Det är avhandlingens argument att en sådan mikrohistorisk ingång med en närläsning av de undersöka händelserna i Malmö kan utgöra utgångspunkten för en analys av kring frågan var det politiska våldets gränser dragits i det mellankrigstida Sverige. Eftersom argumentet i avhandlingen är att de mellankrigstida årtiondena på många sätt kommit att vara avgörande för var våldets gränser inom politiken sedan har dragits under många decennier (gränser som i stort sett fortfarande kan sägas vara gällande), kan en sådan ingång även utgöra utgångspunkt för en mer generell diskussion av våldsamma konflikter i modern svensk historia. Argumentet är vidare att några av de språkspel som den socialdemokratiska arbetarrörelsen kom att göra till en del av sin byggda värld har haft avgörande betydelse för de kulturella praktiker och kulturella system som satt sin prägel på 1900-talets och det tidiga 2000-talets svenska historieskrivning med avseende på konflikter. Det senare gäller till viss del även svensk historia i äldre tider där argumentet bland historiker 42 Sewell, 2005, s 162ff, 335f. 43 Sewell, 2005, s 10, 330-339, 356f. 28
har varit att den svenska modellen utgör en del av en byggd värld vars långa historiska rötter åtminstone kan sökas tillbaka till det tidigmoderna Sverige. Moralisk ekonomi Frågor kring våldets gränser utgör klassisk mark inom den del av forskningsfältet inte minst den europeiska forskningstraditionen med sina rötter i den brittiska historiematerialismen som valt att studera sociala och politiska konflikter med kulturella aspekter som avgörande analytisk utgångspunkt. En sådan studie av våldets gränser som har kommit att vara avgörande för detta avhandlingsarbete är E. P. Thompson klassiska artikel De engelska massornas moraliska ekonomi. 44 Det Thompson studerade i denna var det folkliga rättsmedvetandet i 1700-talets England kring priset på livsförnödenheter i övergången från en feodal till en kapitalistisk marknadsekonomi. Thompson menade att det uppstod en allt mer vidgad spricka mellan en folklig moralisk ekonomi och överhetens liberalt grundade ekonomi, där marknadskrafternas inverkan på sådant som spannmålspriser ledde till våldsamma reaktioner från breda folklager när prisstegringarna nådde eller hotade nå sådana nivåer att de breda folklagren inte längre ansåg dem vara moraliskt försvarbara. I detta folkliga rättsmedvetande med långa historiska rötter fanns en föreställning om att det var överhetens ansvar att förse människor med livsförnödenheter till ett moraliskt försvarbart pris. När den kapitalistiska marknadsekonomin gjorde sitt intåg i 1700-talets England ledde denna spricka mellan rättsmedvetandet hos de breda folklagren och en alltmer liberalt präglad överhet till återkommande våldsamheter. Det Thompson gör i artikeln är att genom en studie av våldsamma folkliga protester blottlägga en folkligt förankrad kulturell föreställningsvärld. 45 44 E. P. Thompson, The Moral Economy of the English Crowd in the Eighteenth Century, E. P. Thompson, Customs in Common: Studies in Traditional Popular Culture, 1993 (1971). På svenska även: E. P. Thompson, De engelska massornas moraliska ekonomi, E. P. Thompson, Herremakt och folklig kultur: Socialhistoriska uppsatser, 1983. 45 Thompson, 1993 (1971). Jmf även med Scotts diskussion om hidden transcript. James C. Scott, Domination and the Arts of Resistance: Hidden Transcripts, 1990. 29