ORIENTERARES SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGA

ÖREBRO UNIVERSITET Institutionen för idrott och hälsa ORIENTERARES OCH FOTBOLLSSPELARES MAXIMALA SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGA - EN JÄMFÖRANDE STUDIE MELLAN COOPERTEST, BEEPTEST OCH CYKELERGOMETERTEST Specialarbete Idrott och hälsa 61-80 poäng Vårterminen 2002 Poäng: 10 Författare: Per Eklöf Handledare: Fawzi Kadi

Förord Jag vill ta detta tillfälle i akt och tacka de personer som gjort det möjligt för mig att genomföra denna studie. Först vill jag tacka min handledare Fawzi Kadi för alla bra diskussioner och all inspiration. Ett stort tack till alla orienterare och fotbollsspelare som ställde upp i denna studie. Även ett stort tack till Institutionen för er hjälp med salar och testmateriel. 4

Sammanfattning Syftet med denna studie var att ta reda på om det fanns några skillnader i testvärde hos orienterare och fotbollsspelare när de testades vid ett Coopertest, ett beeptest och vid ett cykelergometertest. Ytterligare undersöktes hur testvärdet skiljer sig från test till test inom grupperna, för att få ut om något test var mer utpräglat för orienterare eller fotbollsspelare. Samtliga försökspersoner (n=20) har gjort de tre olika testerna med minst 3 dagar och mest 2 veckors uppehåll mellan testerna. Det fanns en signifikant skillnad mellan orienterarnas och fotbollsspelarnas värden på Coopertestet (p=0,0007), på beeptestet (p=0,028) och på cykelergometertestet (p=0,007). Detta tyder på att orienterarna hade i medel högre maximal syreupptagningsförmåga än vad fotbollsspelarna hade. När orienterarnas testvärden jämfördes mellan de olika testerna så fanns en signifikant skillnad till Coopertestets fördel mellan Coopertestet mot beeptestet (p=0,023), medan ingen signifikant skillnad fanns mellan Coopertestet och cykelergometertestet och mellan beeptestet och cykelergometertestet. Detta betyder att ett Coopertest eller ett cykelergometertest lämpar sig bäst för orienterare som vill mäta upp sin maximala syreupptagningsförmåga. När fotbollsspelarnas testvärden jämfördes mellan de olika testerna så fanns det en signifikant skillnad mellan alla de tre olika testerna. Mellan Coopertestet och beeptestet (p=0,0006), Coopertestet och cykelergometertestet (p=0,0187) och mellan beeptestet och cykelergometertestet (p=0,0461). Detta tyder alltså på att en fotbollsspelare som vill testa sin maximala syreupptagningsförmåga bör använda sig av ett beeptest för att få så högt testvärde som möjligt. 5

Innehållsförteckning 1 INLEDNING 7 2 BAKGRUND 8 2.1 FYSISK PRESTATIONSFÖRMÅGA 8 2. 2 MAXIMAL SYREUPPTAGNIN GSFÖRMÅGA ( V O 2M A X ) 8 2.2.1 VAD ÄR DET? 8 2.2.2 HUR TRÄNAR MAN DEN MAXIMALA SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGAN? 9 2.2.3 FAKTORER SOM PÅVERKAR DEN MAXIMALA SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGAN 9 2.2.4 KRITERIER FÖR DEN MAXIMALA SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGAN 10 2. 3 O LIKA TESTER FÖR MAXIMAL SYREUPPTAGNINGSFÖRMÅGA 11 2.3.1 MAXIMALA TESTER 11 2.3.2 COOPERTEST 11 2.3.3 BEEPTEST 12 2.3.4 SUBMAXIMALA TESTER 12 2.3.5 ÅSTRANDS CYKELERGOMETERTEST 12 3 SYFTE 14 3.1 HYPOTESER 14 4 METOD 15 4. 1 LITTERATURSÖKNING 15 4. 2 UNDERSÖKNINGSDESIGN 15 4. 3 FÖRSÖKSPERSONER 15 4. 4 TESTRUTINER 17 4.4.1 TESTRUTINER FÖR COOPERTEST 17 4.4.2 TESTRUTINER FÖR BEEPTEST 17 4.4.3 TESTRUTINER FÖR CYKELERGOMETERTEST 18 4. 5 UTRUSTNING 18 4. 6 S TATISTISK BEAR BETNING 18 5 RESULTAT 19 6 DISKUSSION 21 7 LITTERATURFÖRTECKNING 23 8 BILAGA 24 6

1 Inledning För mig så har alltid träning och då framför allt uthållighets träning varit en stor del av mitt liv. Det senaste året som jag har tränat så har jag tänkt på hur mycket man egentligen förbättrar den maximala syreupptagningsförmågan när man tränar och hur man kan testa detta på bästa sätt. Skiljer sig egentligen den maximala syreupptagningsförmågan från idrott till idrott eller är det något som man bara antar, t.ex. att en fotbollsspelare skulle få bättre värde på ett explosivt test istället för på ett konditionstest som borde passa bättre för en orienterare. Detta och föregående år på institutionen för idrott och hälsa har vi fått prova på tre olika tester som man kan räkna ut den maximala syreupptagningsförmågan med. Dessa tester är ett beeptest, ett cykelergometertest (Åstrands) och ett Coopertest. Testerna kommer att beskrivas utförligare senare i detta arbete. En av lärarna nämnde att de olika testerna lämpar sig olika bra för olika personer och för vilken idrott man utövar. Alltså det uträknade värdet på sin maximala syreupptagningsförmåga skiljer sig från person till person och vilken idrott man utövar. När vi fick göra de tre olika testerna var det många som fick lite olika resultat och det var här jag fick mina första tankar om ett tiopoängsarbete. Alltså att testa olika idrottare vid de tre olika testerna för att se om testvärdet skiljer sig från idrott till idrott och från test till test. 7

2 Bakgrund 2. 1 Fysisk prest a t i o nsförmåga För att bestämma en individs maximala prestationsförmåga så måste man veta att varje individ är olika. Varje individ har en rad olika egenskaper och färdigheter som t.ex. fysiska, psykiska, sociala, taktiska, tekniska m.fl.. Varje sådan färdighet påverkar prestationsförmågan. Samspelet och kvalitén på varje enskild faktor i förhållande till de krav varje idrott ställer är också avgörande för idrottarens prestationsförmåga. Arv, träning, kön, ålder och kost är faktorer som har betydelse för hur långt de enskilda egenskaperna och färdigheterna kan utvecklas (Gjerset m.fl., 1997). 2. 2 Maximal syreupptagningsförmåga ( V O 2max ) 2.2.1 Vad är det? Den maximala syreupptagningen är ett mått på individens maximala förmåga att ta upp syre per tidsenhet. Syreintaget minus det syre som skiljs ut blir alltså upptaget syre. När vi andas så sugs luft ner i lungorna där syret via alveolerna transporteras ut i blodet. Därefter så förs syret med blodet ut till de arbetande musklerna där det förbrukas i energiomsättningen. Hur mycket syre som kroppen kan ta upp beror främst på hur mycket blod hjärtat klarar av att pumpa ut i kroppen men också hur mycket syre som kan bindas till blodet. En persons maximala syreupptagning sägs vara nådd när individen inte kan öka syreupptaget trots att arbetsbelastningen ökar (McArdle m.fl., 2000). Den maximala syreupptagningen uttrycks i liter/minut eller ml/kg x min beroende på vilket test som utförs. Om man t.ex. utför ett test på en ergometercykel brukar man alltid ange syreupptagningen i liter/minut eftersom man då inte behöver använda sig av hela sin egen kroppsvikt när man utför testet. I ett Coopertest där man springer och förflyttar kroppen hela tiden är det mer relevant att ange syreupptagningsförmågan i ml/kg x min (Forsberg, 1989). Att ha en bra syreupptagningsförmåga har störst betydelse i uthållighetsidrotter men vissa minimikrav måste uppfyllas i de flesta idrottsgrenar. Enligt (Forsberg, 1989) så anses en 8

fotbollspelare på hög nivå ha ett testvärde runt 61-63 ml/kg x min. En orienterare på hög nivå brukar ligga runt 68-70 ml/kg x min i testvärde. Den maximala syreupptagningen varierar stort mellan olika individer. Män som inte tränar tar upp ca. 2,5-3,5 l/min och hos kvinnor ligger värdet runt 2,0-2,5 l/min. Måttligt tränade män brukar nå upp till 4 l/min och kvinnor 3 l/min. Elittränade personer ligger mellan 5 och 6 l/min men det finns även personer som har kommit upp över 7 l/min. Den maximala syreupptagningsförmågan är bl.a. beroende av lungorna, hjärtat, de stora blodådrorna, träningstillstånd, muskelfibrerna, kapillärerna, mitokondrierna, teknik, vätskebalans, glykogenlager i musklerna samt psykiska faktorer (Gjerset m.fl., 1997). 2.2.2 Hur tränar man den maximala syreupptagningsförmå gan? Om man vill förbättra sin maximala syreupptagningsförmåga krävs det antingen medel eller hög fysisk aktivitet. Den intensitet som krävs för att öka den maximala syreupptagningen klarar man bara av att hålla under medel- till högintensiv aktivitet. Det finns olika sätt att träna upp sin maximala syreupptagningsförmåga. Korta eller långa arbetsintervaller är ett mycket bra sätt att förbättra sin maximala syreupptagningsförmåga. Det som krävs under arbetsintervallerna är att man ligger på ca. 90 % av sin maximala syreupptagningsförmåga för att få så bra resultat som möjligt. Med arbetsintervaller menas att man springer i hårt tempo i t.ex. 3 minuter och vilar i 1 minut. Hur många minuter man springer och vilar varierar beroende på träningsgrad och ambition (Carlsson, 2001). 2. 2. 3 Faktorer som påverkar den maximala syreupptagningsförmågan Det finns många faktorer som maximal syreupptagningsförmåga är beroende av och som inte har nämnts ovan t.ex. kroppsstorlek, ålder, kön och ärftlighet (McArdle m.fl., 2000). Vilken könstillhörighet man är har en mycket stor betydelse för den maximala syreupptagningsförmågan. Normaltränade kvinnor har mellan 15-30 % lägre värde än normaltränade män men hos vältränade kvinnor skiljer det inte lika mycket utan ligger runt 10-20 % mot normaltränade män. I en del tester spelar kroppsvikten en stor roll för testvärdet och kvinnor har i regel mer kroppsfett och mindre muskelgrupper än vad män har. Detta leder till att män genererar mer total aerob energi än kvinnor eftersom män har större muskelgrupper och mindre kroppsfett (McArdle m.fl., 2000). 9

Skillnader i den maximala syreupptagningsförmågan är också relaterat till åldern men det finns även många andra faktorer som har minst lika stor betydelse för skillnader på den maximala syreupptagningsförmågan. Det finns studier som visar på att den maximala syreupptagningsförmågan kan öka markant både hos pojkar och flickor under uppväxtåren och upp i puberteten. Efter 25 års ålder minskar den maximala syreupptagningsförmågan med ca. 1 % per år, en siffra som varierar stort beroende på träningsstatus (McArdle m.fl., 2000). Olika personers kroppsvikt har också betydelse för den maximala syreupptagningsförmågan. Variationer av den maximala syreupptagningsförmågan beroende på kroppsvikt uppskattas till 70 %. Det är inte alltid meningsfullt att jämföra olika stora personers maximala syreupptagningsförmåga. Man kan istället uttrycka den maximala syreupptagningsförmågan t.ex. i relation till kroppsvikt, kroppsytans area eller fettfri kroppsvikt. Detta brukar jämna ut skillnaderna i maximal syreupptagningsförmåga men det tar inte bort dem helt (McArdle m.fl., 2000). Det finns även ett samband mellan ärvda faktorer och träning hur mycket individen svarar på den träning som bedrivs för den maximala syreupptagningsförmågan. Beror vissa personers höga syreupptagningsförmåga på bara hård träning eller spelar även arvet in? I nuläget vet man att de genetiska effekterna är uppskattade till att svara för mellan 20 och 30 % av den maximala syreupptagningsförmågan (McArdle m.fl., 2000). 2.2.4 Kriterier för den maximala syreupptagningsförmågan Det finns vissa kriterier som måste uppnås för att man ska kunna acceptera syreupptagningsförmågan som maximal (McArdle m.fl., 2000). För att vara säker på att en person har nått sin maximala kapacitet under ett arbete så ska det bli en s.k. leveling-off eller en peaking-over i syreupptagningen. Detta märks tydligt när man använder sig av avancerad mätutrustning för då blir det en platå i syreupptagningen. Om man inte skulle uppnå denna platå så används termerna peak oxygen uptake eller Peak VO 2. Peak VO 2 är alltså det högsta värdet av syreupptagningen som har uppmätts under testet (McArdle m.fl., 2000). Blodlaktat värdet ska vara 70-80 mg/100 ml blod vilket motsvarar 8-10 mmol (McArdle m.fl., 2000). 10

2. 3 Olika tester för maximal syreupptagningsförmåga 2.3.1 Maximala tester När man mäter upp den maximala syreupptagningsförmåga via ett maximalt test betyder det att individen som testas pressar sin kropp till det maximala för att få ut ett så bra testvärde som möjligt. Det behöver inte betyda att man pressar sig maximalt under hela testet utan som i nedan beskrivet beeptest börjar på en låg nivå och sedan ökar till det maximala. De flesta maximala tester är beroende av olika faktorer som t.ex. teknik, muskelstyrka och kroppens storlek (McArdle m.fl., 2000). Det finns många maximala tester för att bestämma den maximala syreupptagningsförmågan t.ex. Douglasmetoden, K4, Coopertest och beeptest. Här nedan finns två maximala tester beskrivna lite utförligare. 2.3.2 Coopertest Det s.k. Coopertestet har tagits fram av amerikanen H Cooper. Testet lämpar sig bäst för idrottsgrenar där löpning förekommer t.ex. orientering och långdistanslöpning. Man kan även tillämpa det på andra grupper såsom skolungdomar, militärer och regelbundet tränande motionärer (Forsberg, 1989). Testet går ut på att springa en viss sträcka så fort som möjligt. De sträckor som rekommenderas är antingen 2000 m, 2400 m eller 3000 m. Det viktigaste är i alla fall att löptiden är mellan 7 och 20 minuter. Banan bör vara flack för att undvika plötslig mjölksyrabildning i backar. Banan ska heller inte vara kurvig eftersom då kan individuella skillnader i teknik påverka resultatet. En 400 m löparbana är den optimala testplatsen. Innan ett maximalt test ska det ske en rejäl uppvärmning för att undvika onödig mjölksyra. De som ska testas uppmanas att springa med en så jämn och hög fart som möjligt under hela testet. Det som gäller är att få en så bra sluttid som möjligt eftersom tiden ligger som underlag för testvärdet. Den teoretiska bakgrunden är baserad på att en viss sluttid förutsätter en viss syreupptagning per kilo kroppsvikt. En av detta tests fördelar är att många personer kan testas samtidigt (Forsberg, 1989). 11

2.3.3 Beeptest Beeptestet är framtaget för att passa lite mer explosivt tränade personer som t.ex. fotboll, ishockey och innebandy. Även detta test är bra för andra grupper såsom skolungdomar och motionärer (Forsberg, 1989). Detta test går ut på att man springer en sträcka på 20 meter fram och tillbaka hela tiden. Man börjar på en hastighet av 8 km/h vilket motsvarar nivå 1. Löphastigheten ökar sedan med 0,5 km/h per nivå vilket meddelas av en bandspelare. Bandspelaren spelar även upp ett ljud när man efter 20 meter ska vända. Då måste man ha hunnit fram till märket annars får man avbryta testet och räkna ut sitt testvärde. Den nivå man kommer upp till ligger till grund för det testvärde som man sedan räknar ut (Léger m.fl., 1987). Detta test är bra att göra inomhus i t.ex. en gymnastiksal eftersom man inte behöver så stor plats för att utföra testet. Eftersom detta är ett maximalt test så krävs en rejäl uppvärmning innan testet börjar för att undvika onödig mjölksyra (Léger m.fl., 1987). 2.3.4 Submaxima la tester När man utför ett submaximalt test betyder det att man inte behöver pressa kroppen lika hårt som om det vore ett maximalt test. I ett submaximalt test så är det arbetspulsen som är den viktiga och inte maxpulsen som i många maximala tester. Submaximala tester är ganska vanliga eftersom de är oberoende av försökspersonernas kroppsvikt. Vältränade personer som gör ett submaximalt test brukar ofta få ett överskattat testvärde eftersom de tabeller som är framtagna för testet är gjorda på medeltränade personer. För t.ex. överviktiga personer passar ett submaximalt test perfekt eftersom de på ett maximalt test har svårt att pressa sig så mycket som behövs för att få ett bra testvärde. Ett submaximalt test lämpar sig också mycket bra hos motionärer och äldre personer (Andersson m.fl., 1999). Här nedan så beskrivs ett submaximalt cykelergometertest. 2.3.5 Åstrands cykelergometertest Detta cykelergometertest är ett submaximalt test vilket skiljer sig från de föregående beskrivna testerna. När ett test är submaximalt så betyder det att man inte anstränger sig maximalt utan i detta fall cyklar på en belastning som minst ska motsvara 50 % av maximal syreupptagning. Det är för att garantera att hjärtats slagvolym uppnår maximal nivå som man arbetar på minst 50 % av maximal syreupptagning. Om arbetet blir för lätt kan psykologiska 12

faktorer som t.ex. nervositet påverka pulsreaktionen. För en väldigt otränad person bör inte belastningen vara mer än 50 % av maximal syreupptagning eftersom det då kan bildas mjölksyra hos personen vilket inte är bra för testvärdet (Andersson m.fl., 1999). Testpersonen ska trampa i takt med en s.k. metronom under hela testet vilket är mycket viktigt eftersom ökning eller minskning i trampfrekvens påverkar hjärtfrekvensen. Testets arbetstid brukar ligga runt 6 minuter beroende på hur pulsen varierar de sista minuterna. Pulsen ska kontrollernas varje minut och under de första minuterna av testet brukar pulsen öka ganska snabbt men efter 3-4 minuter brukar den stabiliseras, man uppnår arbetspulsnivån (steady state). Om skillnaden i arbetspuls vid den 5:e och 6:e minuten är mer än 3 slag förlängs arbetstiden med en eller flera minuter så att en konstant arbetspuls kan uppnås. Man bör inte hålla på mer än 10-12 minuter. I detta arbetsprov är det alltså arbetspulsen som är den viktiga för det uträknade värdet på den maximala syreupptagningsförmågan (Andersson m.fl., 1999). 13

3 Syfte Syftet med denna undersökning är att ta reda på om det finns några skillnader i testvärde mellan olika tester för den maximala syreupptagningsförmågan. I detta fall så använde jag mig av tre olika test, Coopertest, beeptest och cykelergometertest (Åstrands). I denna undersökning testas även två olika grupper av idrottare vilka var konditionstränade personer och lite mer explosivt tränade personer. I detta fall jämfördes orienterare och fotbollsspelare. Dessa två grupper jämfördes också på varje test för att se om några av testerna var mer utpräglade för just den typen av idrottare. 3. 1 Hypoteser Följande hypoteser ställdes. Coopertestet kommer att passa orienterarna bättre eftersom det mest handlar om att springa, inga hastiga stopp eller några riktningsändringar. Beeptestet som handlar om hastiga stopp och snabba starter borde passa fotbollspelare bättre eftersom det är mer likt fotboll än orientering. 14

4 Metod 4. 1 Litteratursökning För att få fram litteratur till min undersökning så använde jag mig av Örebro Universitets bibliotek och Nora Stadsbibliotek. De flesta artiklar som jag sökte efter skedde via databaserna Medline och Ebsco. Jag använde mig av sökord som t.ex. 20 m shuttle test, Cooper, cycle ergometer, predicted maximun oxygen uptake, Leger mm. Många av artiklarna som jag sökte upp var mer medicinskt inriktade och hade inte så stor koppling till idrott som jag hade hoppats. Men jag fick även upp några som var idrottsrelaterade och som jag hade stor nytta av. 4. 2 U n d e r s ö k n i n g s d e s i g n Denna undersökning är av experimentell vetenskaplig karaktär. Den bygger på resultaten från tre olika tester för att bestämma den maximala syreupptagningsförmågan. Ordningen för testerna valdes slumpvis och de två testgrupperna gjorde de tre testerna med ett uppehåll på minst 3 dagar och mest 2 veckor. Orienterarna började med att göra de tre testerna och sedan genomförde fotbollsspelarna testerna. 4. 3 Försökspersoner Rekrytering av försökspersoner skedde via länets olika orienteringsklubbar och via institutionen för idrott och hälsa vid Örebro Universitet. Fotbollsspelarna sökte jag på institutionen för idrott och hälsa eftersom jag både ville ha en grupp som är van vid fysisk aktivitet och för att de har gjort testerna förut så att det skulle gå lätt och smidigt. Jag sökte även fotbollsspelare runt i Noras olika fotbollsföreningar eftersom det var svårt att få ihop 7-10 fotbollspelare från institutionen som var villiga att delta i testerna. Jag sökte vältränade personer för att få så höga testvärden som möjligt. Ålder, vikt och längd för orienterarna och för fotbollsspelarna beskrivs i tabell 1 och 2. 15

Tabell 1: Orienterarnas fysiska karaktär Å l d e r Vikt (kg) Längd (cm) Fp. 1 23 74,3 177 Fp. 2 25 77,1 179 Fp. 3 25 76,5 188 Fp. 4 31 76,4 180 Fp. 5 23 65,6 176 Fp. 6 23 77,3 183 Fp. 7 30 70,8 185 Fp. 8 25 82,4 189 Fp. 9 28 75,6 178 Fp. 10 23 77,4 193 Medel 25,6 75,3 182,8 SD 3,03 4,47 5,77 Tabell 2: Fotbollsspelarna s fysiska karaktär Å l d e r Vikt (kg) Längd (cm) Fp. 1 22 70,3 178 Fp. 2 21 68,5 175 Fp. 3 24 74,3 182 Fp. 4 23 78,8 185 Fp. 5 25 72,6 179 Fp. 6 26 69,4 174 Fp. 7 24 73,5 182 Fp. 8 23 76,4 184 Fp. 9 23 79,3 184 Fp. 10 22 80,2 187 Medel 23,3 74,3 181,0 SD 1,49 4,24 4,35 16

4. 4 Testrutiner Nedanstående rutiner följdes av varje försöksperson och av försöksledaren, förkortat Fp och Fl vid samtliga tester. 4. 4. 1 Testrutiner för Coopertest 1. Fp anländer till lokalen. 2. Fp vägdes utan skor. 3. Fl förde in vikten i testprotokollet. 4. Fl frågade om eventuella sjukdomar och träning dagen före testet. 5. Fp fick information om hur testet skulle gå till. 6. Fp började värma upp. 7. Fl kontrollerade att tidtagarur fungerade. 8. Fp fick själv välja uppmjukningsövningar. 9. Fl frågade om Fp var klara att starta. 10. Fp startade testet. 11. Fl kontrollerade så att rätt antal varv löptes. 12. Fl förde in sluttiderna i testprotokollet när Fp sprang i mål. 13. Fl tackade för intresset och informerade när nästa test skulle ske. 4. 4. 2 Testrutiner för beeptest 1. Fp anländer till lokalen. 2. Fp vägdes utan skor. 3. Fl förde in vikten i testprotokollet. 4. Fl frågade om eventuella sjukdomar och träning dagen före testet. 5. Fp fick information om hur testet skulle gå till. 6. Fp började att värma upp. 7. Fl kontrollerade att beeptest bandet fungerade och att sträckan var 20 meter. 8. Fp fick själv välja uppmjukningsövningar. 9. Fl frågade om Fp var klara att starta. 10. Fl startade bandet och Fp började testet. 11. Fl förde in nivå i testprotokollet när de var klara med testet. 12. Fl tackade för intresset och informerade när nästa test skulle ske. 17

4. 4. 3 Testrutiner för cykelergometertest 1. Fp anländer till lokalen. 2. Fp fick applicera en pulsklocka. 3. Fp fick sätta sig på cykeln och trampa i några minuter för att komma igång och för att se om pulsklockan fungerade. 4. Fl informerade hur testet skulle gå till. 5. Fl ställde in metrometern till 100 slag/min och testade att belastningen motsvarade ca. 13-14 (något ansträngande) på Borgskalan för Fp. 6. Fl frågade om Fp vad klar att starta testet. 7. Testet startades och pulsen samt upplevt ansträngning vid Borgskalan kontrollerades varje minut. 8. Fl förde in pulsen i testprotokollet när testet hade avslutats. 9. Fl tackade för intresset och informerade att alla tester var klara. 4. 5 Utrustning Badrumsvåg (Philips). Måttband, 25 meter. Tidtagarur, Polar S710. Pulsklockor, Polar Sporttester, Polar S610, Polar S710. Ljudanläggningar, fast stationerade i sal tre och fyra på institutionen för idrott och hälsa. Ljudband för beeptest, Svenska Fotbollsförbundets. Ergometercykel. Metronom. 4.6 Statistisk bearbetning I min undersökning har jag använt mig av Microsoft Excel 2002 för att statistiskt bearbeta de data jag har fått in. De data som jag har fått in presenteras via medelvärdet ± standardavvikelsen i tabellform och / eller via en figur. Skillnader mellan gruppernas och testernas medelvärden prövades med ett parat och ett oparat t-test där signifikantnivån sattes till 5 %, dvs, p < 0,05 för statistisk skillnad. 18

5 Resul t a t I denna resultatredovisning använder jag mig av resultaten från 20 st individers resultat från tre olika tester för den maximala syreupptagningsförmågan. Samtliga testvärden är angivna i enheten ml/kg x min. P-värde < 0,05 betyder att det finns en signifikant skillnad (statistisk skillnad på 5 % nivån). Tabell 3 och figur 1 beskriver de båda gruppernas resultat på Coopertestet, beeptestet och på cykelergometertestet. Det fanns en signifikant skillnad mellan orienterarnas och fotbollsspelarnas medelvärden vid Coopertestet, beeptestet och cykelergometertestet. Skillnaderna i procent mellan gruppernas medelvärden var större på Coopertestet än på beeptestet och på cykelergometertestet. Tabell 3: Resultat från alla tester för resp. grupp (medelvärde ± SD) Test Orienterare (n=10) Fotbollsspelare (n=10) p Skillnad i % Coopertest 1 69,6 ± 4,54 62,2 ± 3,06 0,0007 10,63% Beeptest 2 68,7 ± 5,19 64,0 ± 2,94 0,028 6,84% Cykelergometert. 3 69,1 ± 4,91 63,1 ± 3,39 0,007 8,68% 1 Enligt tabell (Cooper, 1968) 2 Enligt tabell (Léger m.fl, 1987) 3 Enligt tabell (Andersson m.fl, 2001) Testvärde (ml/kg x min) 76 74 72 70 68 66 64 62 60 58 56 Coopertest Beeptest Cykelergometert. Fig. 1: Resultat från alla tester för resp. grupp (medel ± SD) Orienterare Fotbollsspelare 19

När man analyserade orienterarnas testvärden vid Coopertestet och beeptestet fanns en signifikant skillnad till Coopertestets fördel. Mellan Coopertestet och cykelergometertestet och mellan beeptestet och cykelergometertest fanns däremot ingen signifikant skillnad (tabell 4). Tabell 4: Orienterarnas test värden jämförs (medelvärde) Parat t- test p Mellan Coopertest (69,6) och Beeptest (68,7) 0,023 Mellan Coopertest (69,6) och Cykelergometertest (69,1) 0,213 Mellan Beeptest (68,7) och Cykelergometertest (69,1) 0,437 Det fanns en signifikant skillnad mellan både Coopertest och beeptest, Coopertest och cykelergometertest och mellan beeptest och cykelergometertest hos fotbollsspelarna (tabell 5). Tabell 5: Fotbollsspelarnas testvärden jämförs (medelvärde) Parat t- test p Mellan Coopertest (62,2) och Beeptest (64,0) 0,0006 Mellan Coopertest (62,2) och Cykelergometertest (63,1) 0,0187 Mellan Beeptest (64,0) och Cykelergometertest (63,1) 0,0461 Testvärdena i procent i förhållande till det bästa testvärdet beskrivs nedan. Orienterarna hade bäst värde på Coopertestet medan fotbollsspelarna hade bäst värde på beeptestet (tabell 6). Tabell 6: Procentuell skillnad till det högsta testvärdet Grupp Coopertest Beeptest Cykelergometertest Orienterare 100% 98,7% 99,3% Fotbollsspelare 97,2% 100% 98,6% 20

6 Diskussion Med en maximal syreupptagningsförmåga på ca. 65 ml/kg x min så anses mina försökspersoner vara vältränade. För män i åldrarna 20-29 år så anses en syreupptagning på över 56 ml/kg x min som hög (McArdle m.fl., 2000). I denna undersökning har bara män testats detta för att behålla en så hög homogenitet som möjligt. Jämnheten i maximal syreupptagningsförmåga hos försökspersonerna tillsammans med försökspersonernas fysiska karaktär påvisar en homogenitet i vår testgrupp där alla befinner sig på en hög nivå. Det fanns en signifikant skillnad mellan orienterarnas och fotbollsspelarnas testvärden på Coopertestet. En procentuell skillnad på 10,63 % fanns mellan deras testvärden. För att kunna prestera bra på ett Coopertest måste man veta hur man disponerar sina krafter under en längre tid. Orienterarnas träning handlar mycket om att springa länge och med en så jämn fart som möjligt. Detta är en stor skillnad mot fotbollsspelare där löpningen inte prioriteras högst (Gjerset m.fl., 1997). Orienterarna startade med en bra utgångsfart som de klarade av att hålla hela testet. Fotbollsspelarna däremot hade en tendens till att starta i en för hög fart för att sedan få dra ner på farten till slutet av testet. Orienterarna hade också en bättre löpteknik än vad fotbollsspelarna hade vilket kan påverka resultatet. Procentskillnaden mellan orienterarnas och fotbollsspelarnas medelvärden vid beeptestet blev mindre än vid Coopertestet. Detta kan förklaras med att en fotbollsspelares matchsituation är väldigt likt ett beeptest. Snabba ruscher och hastiga vändningar hör till en fotbollsmatch och på så sätt blir testvärdet bättre på ett beeptest än på ett Coopertest. En annan sak som också påverkar är att fotbollsspelare tränar mer explosivt än vad orienterare gör och får därför bättre resultat på ett beeptest (Forsberg, 1989). Enligt Carlstedt (1994) så är ett beeptest utformat för en person som kan arbeta anaerobt under en längre tid. Beeptestet skulle i så fall underskatta den aeroba förmågan vilket kan leda till att en aerobt tränad person skulle få ett sämre testvärde vid beeptestet. Enligt Grant m.fl. (1987) så blir denna anaeroba förmåga, tillsammans med vändtekniken i framför allt höga hastigheter, avgörande för testvärdet. Genom analys av testvärdena vid cykelergometertestet kan man se att procentskillnaden mellan orienterarna och fotbollsspelarna även här är mindre än vid Coopertestet. Enligt Andersson m.fl. (1999) blir vältränade personer lätt överskattade på ett cykelergometertest 21

mot på t.ex. ett Cooper- och beeptest. Det stämmer dock inte med de värden som jag har fått fram vid cykelergometertestet. På ett cykelergometertest är det väldigt många faktorer som ska stämma för att få ett så bra resultat som möjligt. Pulsen får inte stiga eller sjunka för många slag de sista minuterna. Man måste trampa med en jämn trampfrekvens under hela testet och man måste se till att rätt belastning har valts för personen. En faktor som kan vara en felkälla är trampfrekvensen. Försökspersonen ska hålla en trampfrekvens på 50 varv/min vilket kan vara svårt ibland och ökning eller minskning i trampfrekvens påverkar pulsen direkt vilken i sin tur påverkar testvärdet. Enligt Matson & Tran (1993) så var en felkälla i deras studie just trampfrekvensen. När orienterarnas testvärden analyserades vid varje test kan man konstatera att orienterarna hade stor signifikant skillnad mellan testvärdet vid Coopertestet och beeptestet medan ingen signifikant skillnad fanns vid de övriga jämförelserna. Av dessa värden, och att orienterarna hade det högsta testvärdet vid Coopertestet i förhållande till de andra testvärdena (tabell 6), så kan man konstatera att ett Coopertest är det bästa testet för en orienterare som vill mäta upp sin maximala syreupptagningsförmåga. Den procentuella skillnaden mellan cykelergometertestet och Coopertestet (tabell 6) var inte så stor och detta medför att man även kan testa orienterarnas maximala syreupptagningsförmåga via ett cykelergometertest utan att få allt för stora avvikelser i testvärde. När det gäller fotbollsspelarnas värden fanns en signifikant skillnad mellan alla de tre testerna. Det är störst signifikant skillnad mellan Coopertestet och beeptestet vilket bevisar att ett test med lite mer anaerob karaktär som t.ex. beeptestet är det bästa testet för fotbollsspelarna. Även tabell 6 visar att fotbollspelarna borde använda sig av beeptestet eftersom de hade det högsta värdet vid beeptestet i förhållande till de andra testvärdena. Denna studie har som syfte att ta reda på vilket eller vilka tester för maximal syreupptagningsförmåga som passar bäst för orienterare och fotbollsspelare. Detta har bevisats i undersökningen och detta arbete kan kanske hjälpa tränare eller idrottslärare att förstå skillnaderna mellan testerna och förstå vilket test som de kan använda sig av i deras yrken. 22

7 Litteraturförteckning Andersson, Gunnar; Forsberg, Arthur; Malmgren, Sture. (1999). Konditionstest på cykel. Farsta: SISU Idrottsböcker. Carlsson, Christian. (2001). Crosstraining. Farsta: SISU Idrottsböcker. Carlstedt, Janne. (1994). Tester för idrottare. Farsta: SISU Idrottsböcker. Cooper, K.H. (1968). A means of assensing maximal oxygen intake. J A M A, 203 (3): 135-138. Forsberg, Artur. (1989). Träna din kondition. Farsta: SISU Idrottsböcker. Gjerset, Asbjörn; Annerstedt, Claes; Svendsen, Tom-Morten; Enoksen, Eystein; Weinholdt, Tom; Vilberg, Arne; Major, James; Olsen, Egil; Wulff Helge, Eva & Jörn. (1997). Idrottens träningslära. Farsta: SISU Idrottsböcker. Grant, S; Corbett, K; Amjad, A.M; Wiljon, J; Aitchison, T. (1987). A comparison of methods of predicting maximum oxygen uptake. Br. J. Sports Med., 29 (3): 147-152. Léger, L; Lambert, J. (1982). A maximal 20-m shuttle run test to predict VO2max. Eur. J. Appl. Physiol. Occup. Physiol., 49 (1): 1-12. Léger, L; Mercier, D; Gadoury, C; Lambert, J. (1988). The multistage 20 metre shuttle run test for aerobic fitness. J. Sports Sci., 6 (2): 93-101. Matson, CG; Tran, ZV. (1993). Effects of sodium bicarbonate ingestion on anaerobic performance. Int. J. Sport Nutr. 3 (1): 2-28. McArdle, William D; Katch, Frank I; Katch, Viktor L. (1996). Exercise Physiology. Baltimore, MD, USA: Williams & Wilklins. 23

8 Bilaga Borgskalan 6 7 Mycket, mycket lätt 8 9 Mycket lätt 10 11 Ganska lätt 12 13 Något ansträngande 14 15 Ansträngande 16 17 Mycket ansträngande 18 19 Mycket, mycket ansträngande 20 24