En studie av jävsbestämmelserna i förvaltningslagen och kommunallagen

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Johan Nilsson En studie av jävsbestämmelserna i förvaltningslagen och kommunallagen JUAN03 Förvaltningsrättslig fördjupningskurs Kursuppgift Termin: HT 2016

Innehåll Förkortningar... 1 1. Inledning... 2 Bakgrund och syfte... 2 Metod, material och avgränsningar... 3 Disposition... 3 2. Jävsreglerna... 4 Förvaltningslagens jävsgrunder... 4 Kommunallagens jävsgrunder... 6 Undantag från jäv... 7 Konsekvenser när jäv föreligger... 7 3. Reglernas syfte... 8 4. Framtida utveckling... 9 5. Analys och avslutande kommentarer... 9 Käll- och litteraturförteckning... 12 Förkortningar FL Förvaltningslagen (1986:223) HFD KF Högsta förvaltningsdomstolen Kommunfullmäktige KomL Kommunallag (1991:900) Prop. RF SOU Proposition Regeringsformen Statens offentliga utredningar 1

1. Inledning Bakgrund och syfte Jäv är en fråga som då och då är aktuell i samhällsdebatten. Man behöver inte se längre än till Lunds kommunpolitik för att se att jävsreglerna är något som diskuteras och att det inte alltid är självklart hur reglerna ska tolkas och tillämpas. Exempelvis ifrågasattes det i september om kommunstyrelsens ordförande, Anders Almgren, kunde delta i ett beslut om att anvisa mark till ett företag eftersom beslutet skulle komma att gynna byggföretaget Skanska, som Almgren vid tidpunkten var tjänstledig från för sitt politiska heltidsuppdrag. 1 I 1 kap. 9 regeringsformen (1974:152), slås det fast att förvaltningsverksamhet i Sverige ska vara saklig och objektiv. För att säkerställa att objektiva bedömningar ligger till grund när ett förvaltningsbeslut fattas krävs att de personer som handlägger ärendet inte kan ses som partiska. 2 Syftet med jävsbestämmelserna är att säkerställa opartiskheten hos en handläggare eller beslutsfattare i det enskilda fallet. 3 Men vad det ovan angivna exemplet med Almgren och markanvisningen kan tyckas visa är att det inte är självklart att jävsreglerna uppfyller syftet att garantera saklighet och opartiskhet. I Sydsvenskan tillfrågades två akademiker vid Lunds universitet, Jan Teorell, professor i statsvetenskap, och Bengt Lundell, docent i offentlig rätt, om sin syn på jävsfrågan i det aktuella ärendet. Både Teorell och Lundell ansåg enligt artikeln att det inte var möjligt att ge ett säkert svar på om jäv förelåg i det här enskilda fallet. Teorell menade dock att Almgren borde valt att inte delta i beslutet eftersom det från ett förtroende- och medborgarperspektiv skulle kunna framstå som att Almgren var partisk. Samtidigt ansåg Lundell att det var osannolikt att det skulle utgöra jäv enligt lagens mening att Almgren deltog i beslutet. 4 Även om det är viktigt att inte läsa in allt för mycket i ett par lösryckta citat i en dagstidningsartikel om ett enskilt fall, väcker artikeln en generell fundering angående jävsreglerna. Om det är möjligt att en tjänsteman eller förtroendevald kommunpolitiker kan uppfattas som jävig ur ett medborgarperspektiv när vederbörande deltar i ett ärendes beredning eller avgörande, utan att för den delen omfattas av det juridiska begreppet jäv, är de juridiska reglerna om jäv 1 Almgrens inblandning i Galten-beslut ifrågasätts, Sydsvenskan, 2016-09-17, s. B2. 2 SOU 2010:29, s. 327. 3 Strömberg och Lundell 2014, s. 91 f. 4 Almgrens inblandning i Galten-beslut ifrågasätts, Sydsvenskan, 2016-09-17, s. B2. 2

tillräckligt omfattande för att säkerställa att beslut är fattade på en opartisk och saklig grund? Syftet med den här kursuppgiften är att undersöka den här problematiken. För att uppfylla syftet och besvara huvudfrågeställningen kommer jag i den här kursuppgiften fokusera på att besvara tre frågeställningar angående jävsreglerna. Vad är idag gällande rätt? Säkerställer dagens regler att kommun- och förvaltningsförfarandet är sakligt och opartiskt? Hur föreslås reglerna att ändras i de utredningar som behandlar förslag på en ny förvaltningslag och en ny kommunallag? Metod, material och avgränsningar I den här kursuppgiften har jag använt mig av rättsdogmatisk metod för att fastställa gällande rätt och besvara mina juridiska frågeställningar. I min analys kommer jag att kritiskt granska jävsreglernas omfattning och syfte för att utvärdera ifall de lever upp till säkerställa saklighet och opartiskhet i förvaltningsförfarandet. Utöver själva lagstiftningen har huvudmaterialet varit de två utredningar som gjorts om en ny förvaltningslag och en ny kommunallag, SOU 2010:29 och SOU 2015:24. De här två utredningarna ger enligt min bedömning både en god och sammanfattande bild av gällande rätt och dess syfte samt redogör för hur området kan komma att utvecklas. Därutöver har förarbeten till nuvarande lagstiftning har använts för att komplettera utredningarna när ytterligare information behövts. Även kurslitteraturen på den aktuella kursen har legat till grund för uppgiftens innehåll. Endast jävsreglerna i förvaltningslagen och kommunallagen kommer att behandlas. På grund av tid har jag heller inte haft möjlighet att fördjupa mig i rättsfallen på området. Disposition I den första delen, Inledning, presenterar jag bakgrund till och syftet med den här kursuppgiften och redogör för vilken metod och vilket material jag använt mig av för att besvara mina frågeställningar. Slutligen presenterar jag även uppgiftens disposition. I andra delen, Jävsreglerna, redogör jag för jävsbestämmelserna i den aktuella lagstiftningen. Redogörelsen börjar med jävsgrunderna för att därefter fokusera på vad som blir de rättsliga konsekvenserna av att jäv föreligger. I tredje delen, Reglernas syfte, beskriver jag vilket syfte reglerna är tänkta att uppfylla enligt lagstiftaren. 3

I fjärde delen, Framtida utveckling, hur reglerna kan komma att förändras enligt de förslag på lagändringar som presenteras i SOU 2010:29 och SOU 2015:24 och utredningarnas anledningar till sina ändringsförslag. I den femte och avslutande delen, Analys och avslutande kommentarer, kommer jag att analysera och diskutera ifall dagens lagstiftning gällande jäv lever upp till sitt syfte och hur de ändringsförslag som presenterats skulle påverka frågan. 2. Jävsreglerna Förvaltningslagens jävsgrunder I 11 förvaltningslagen (1986:223) anges de grunder som gör att en tjänsteman räknas som jävig i handläggningen av ett ärende. Jävsbestämmelserna i lagen gäller i enlighet med 1 FL som huvudregel för alla förvaltningsmyndigheter. Eftersom lagen är subsidiär, enligt 3 FL, omfattas dock inte kommunala förvaltningsmyndigheter då det finns egna jävsregler för dem i kommunallagen (1991:900). Jävsbestämmelserna i FL gäller, enligt 32 FL, inte heller Kronofogdemyndigheten vid myndighetens exekutiva verksamhet, eller Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen eller åklagarmyndigheterna när det kommer till deras brottsbekämpande verksamhet. En tjänsteman omfattas endast av jävsreglerna om vederbörande har en handläggande roll i ärendet, d.v.s. antingen vara den som bereder, föredrar, eller beslutar i ett ärende. Biträdande personal som endast sysslar med dokumenthantering av ärendet, som att expediera eller arkivera, omfattas inte av jävsreglerna. Enligt praxis från HFD räknas dock protokollförare som handläggare trots att deras roll kan ses som dokumenthantering. 5 Enligt bestämmelserna anses en person vara jävig om ärendet angår personen själv eller om utfallet av sakens avgörande kan väntas synnerligt gynna eller missgynna honom eller henne. 6 De här två grunderna kallas för sakägarjäv respektive intressejäv. Sakägarjävet omfattar inte enbart de ärenden där personen själv är part utan även de ärenden där personen i fråga har en rätt att överklaga beslutet enligt 22 FL. 7 Om något av de i stycket ovan angivna förutsättningarna gäller för en familjemedlem till en tjänsteman, som man, hustru, barn, föräldrar, syskon eller annan närstående, är den 5 SOU 2010:29, s. 328 f. 6 11 1 p. FL. 7 Strömberg och Lundell 2014, s. 92. 4

tjänstemannen också jävig. 8 Släktskapsjäv, som jävsgrunden kallas, utgör egentligen inte en självständig jävsgrund utan bör ses som en utvidgning av sakägarjäv och intressejäv. 9 Begreppet annan närstående har använts medvetet för att inte skapa en alltför snäv tillämpning av släktskapsjäv samtidigt som det inte setts som önskvärt att skapa en lång paragraf som listar alla möjliga tänkbara släktingar. Därutöver tar begreppet närstående hänsyn till just hur närstående personerna är. Kusiner kan exempelvis vara mer eller mindre nära. Släktskapsjäv kräver dock någon form av släktskap genom blod eller genom ingifte. Vänner faller således inte under släktskapsjävet. 10 Vidare anses en person vara jävig om vederbörande, eller någon till denne närstående, varit ställföreträdare för en individ som är part eller sakägare i ett ärende eller som kan räkna med synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång, så kallat ställföreträdarjäv. 11 Som ställföreträdare räknas exempelvis goda män och förmyndare men också firmatecknare för juridiska personer. 12 I FL finns även regler om tvåinstansjäv. Om ett ärende behandlas av en myndighet i egenskap av överklagande-, underställande-, eller tillsynsinstans får en tjänsteman som deltagit i den slutliga handläggningen av ärendet i en tidigare instans inte delta i handläggningen av ärendet en gång till, utan anses i ett sådant fall vara jävig. 13 Två ytterligare jävsgrunder är ombudsjäv och biträdesjäv. De jävsgrunderna gäller tjänstemän som i egenskap av ombud fört talan i saken eller som mot ersättning biträtt någon i ärendet. 14 Det krävs alltså att en tjänsteman ska ha biträtt någon mot ersättning för att biträdesjäv ska föreligga. Orsaken till det är att inte begränsa myndigheternas möjlighet att ge råd och vägledning till allmänheten. 15 Ersättningen behöver inte vara av någon betydande storlek utan även mindre belopp gör att biträdesjäv föreligger. 16 8 11 1 p. FL. 9 SOU 2010:29, s. 330. 10 Prop. 1971:30 s. 355. 11 11 2 p. FL. 12 SOU 2010:29 s. 331. 13 11 3 p. FL. 14 11 4 p. FL. 15 Prop. 1971:30 s. 356. 16 SOU 2010:29, s 333. 5

Slutligen finns en generalklausul som ska fånga upp om det i övrigt finns en särskild omständighet som skulle kunna göra att en person är partiskt i ärendet. 17 Den här formen av jäv kallas ibland antingen grannlagenhetsjäv eller delikatessjäv. Jävsgrunden är inte tänkt att endast vara ett strikt supplement till de andra mer specificerade jävsgrunderna utan ska fånga andra potentiella situationer där det finns en risk att handläggaren eventuellt skulle kunna vara partisk. Det gäller exempelvis om tjänstemannen är vän eller fiende med en part i ärendet, eller på något sett ekonomiskt beroende till denne. Även om tjänstemannen av någon annan anledning är engagerad i saken på ett vis som gör att det går att ifrågasätta opartiskheten omfattas det av den här grunden. 18 Kommunallagens jävsgrunder Kommunala organ har, som nämnts ovan, sina egna jävsbestämmelser. Olika regler om jäv gäller för en ledamot av KF, en kommunal nämnds ledamöter och anställda och kommunens revisorer. 19 Reglerna i KomL får anses påminna starkt om reglerna i FL och jag kommer därför inte göra någon ytterligare ingående beskrivning av jävsgrundernas innebörd, utom i de fall där de på något vis skiljer sig ifrån motsvarande jävsgrund i FL. För ledamöter och anställda i en kommunal nämnd gäller nästan samma jävsgrunder som för tjänstemän vid en statlig förvaltning enligt FL med två undantag. Tvåinstansjäv gäller inte för tjänstemän och ledamöter i en kommunal nämnd. Däremot finns en annan jävsgrund som inte finns i FL. När ett ärende rör tillsyn av kommunal verksamhet som en ledamot eller anställd själv är knuten till får den personen inte delta i ärendets handläggning utan anses vara jävig. 20 Samma jävsgrunder gäller för kommunens revisorer i enlighet med 9 kap. 4 1 st. KomL. Ledamöter av KF omfattas i sitt fullmäktigearbete inte alls av lika omfattande jävsgrunder, utan endast sakägarjäv, intressejäv och släktskapsjäv enligt 5 kap. 20 KomL. Utöver det får en ledamot som är redovisningsskyldig till kommunen inte delta i val av revisorer som ska granska den verksamheten eller i handläggningen av ärenden om ansvarsfrihet för verksamheten. 21 Anledningen till att ledamöter i KF inte omfattas av jäv i lika stor utsträckning kan härledas till det kommunala självstyret och en önskan att inte inskränka det. 22 17 11 5 p. FL. 18 SOU 2010:29, s. 334 f. 19 Jfr 5 kap. 20-20 b KomL, 6 kap. 24-27 KomL och 9 kap. 4-6 KomL. 20 6 kap. 25 KomL. 21 20 a KomL. 22 Strömberg och Lundell 2014, s. 94. 6

Undantag från jäv Enligt såväl FL som KomL finns situationer när en person får vidta åtgärder som inte någon annan kan utföra utan att det orsakar en oläglig fördröjning av ärendet. Det gäller för förtroendevalda och anställda i en kommunal nämnd, enligt 6 kap. 24 1 st. KomL, kommunrevisorer, enligt 9 kap. 4 2 st. KomL och tjänstemän på statliga förvaltningar, enligt 12 1 st. FL. När det är uppenbart att opartiskhet saknar betydelse i ett ärende behöver man inte ta hänsyn till jäv alls. 23 Konsekvenser när jäv föreligger Grunden i jävsreglerna är naturligtvis att en person som är jävig inte ska medverka i handläggningen av det ärendet. Både i FL och KomL föreskrivs att den som misstänker att han eller hon eventuellt själv skulle kunna vara jävig ska anmäla det. 24 Skulle än handläggande tjänsteman eller förtroendevald inte själv ange jäv och självmant avstå från att delta i ett ärende, men frågan om en handläggares jäv ändå väcks stadgas det i 12 3 st. FL och 6 kap. 24 3 st. KomL att myndigheten eller nämnden respektive snarast ska besluta i jävsfrågan och att den som jävet gäller får då inte delta i prövningen av sitt eget jäv om det inte krävs för att myndigheten ska vara beslutsför och en ersättare inte kan tillkallas utan olägligt uppskov. Samma regler som gäller för kommunala nämnders anställda och förtroendevalda gäller för ledamöterna i KF enligt 5 kap. 20 3 st. KomL och KF fattar därmed beslut i jävsfrågan. I 9 kap. 5 1 st. KomL framgår att det är revisorerna tillsammans som prövar frågan om jäv och i övrigt gäller lika regler som tidigare angetts. Ett beslut i jävsfrågan kan inte överklagas annat än i samband med ett överklagande av beslutet i själva huvudärendet. 25 I 10 kap. 1 och 2 KomL finns en allmän rätt för kommunens medlemmar att få lagligheten av ett beslut, som KF, en nämnd, eller revisorerna fattat, prövar genom överklagande till förvaltningsrätten. Regeln är dock subsidiär enligt 3 samma kapitel. Beslutet ska enligt 8 1 p. upphävas om förvaltningsrätten finner att det inte tillkommit i laga ordning vilket innebär att beslutet kan upphävas endast på den grund att en jävig förtroendevald eller tjänsteman medverkat i handläggningen. 23 11 FL; 5 kap. 6 kap. 26 KomL; 9 kap. 6 KomL. 24 12 1-2 st. FL; 6 kap. 24 1-2 st. KomL; 9 kap. 4 2-3 st. KomL. 25 12 4 st. FL; 6 kap. 24 4 st. KomL; 9 kap. 5 2 st. KomL. 7

I 22 FL framgår att möjligheterna till att få ett beslut av en statlig myndighet laglighetsprövat inte är lika stora. Ett beslut kan endast överklagas av den som ärendet rör och beslutet har gått emot den klagande. 3. Reglernas syfte Tanken om att en offentlig beslutsfattare inte ska fatta beslut i egen sak är gammal. Redan Olaus Petri skrev i sina domarregler att en domare ska använda sitt ämbete för att döma till det allmännas och inte sitt eget bästa. 26 Att förvaltningsmyndigheter ska behandla alla lika inför lagen och att saklighet och opartiskhet ska genomsyra det allmännas verksamhet finns stadgat i 1 kap. 9 RF. Olika regelverk finns för att garantera att statens och kommunernas beslutsfattare inte använder sitt ämbete för att gynna sig själv utan fullgör sina uppdrag på ett opartiskt och sakligt sett. Jävsreglerna är de regelverk som ska garantera det i det enskilda fallet. 27 Utöver att jävsreglerna rent faktiskt ska förhindra att en person ska kunna fatta beslut som gynnar vederbörande själv ska de också säkra att det hos allmänheten inte finns några tvivel på objektivitet hos det offentliga organ som fattar beslutet. 28 En individuell persons karaktär och huruvida det är en hederlig person är således irrelevant, likaså om slutresultatet av handläggningsprocessen är det objektivt korrekta. Lagstiftningens syfte är nämligen att vara preventiv. 29 De ovan angivna syftet kan i stor utsträckning kopplas till rättssäkerhet. Rättssäkerhet brukar inom förvaltningsrätten koppas samman med och vägas mot effektivitet. Både rättssäkerhet och effektivitet utgör övergripande mål inom förvaltningsrätten. 30 Effektiviteten bör således ses som ett värde som ska genomsyra all förvaltningsrätt vilket då även måste gälla jävsreglerna. Även om de värden om objektivitet och allmänhetens förtroende är grundsyftet med att det finns jävsregler måste jävsreglerna även omfattas av det allmänna kravet på att skapa en bra balans mellan rättssäkerhet och effektivitet. 26 Domstolsverket, God domarsed Om etik och ansvarstagande. Hämtad den 21 oktober 2016 på: http://www.hogstadomstolen.se/publikationer/rapporter/god_domarsed-om_etik_och_ansvarstagande_webb.pdf 27 Strömberg och Lundell 2014, s. 91 f. 28 SOU 2015:24, s. 243. 29 SOU 2010:29, s. 327. 30 Strömberg och Lundell 2014, s. 165. 8

4. Framtida utveckling Förvaltningsutredningen för ett resonemang om ett eventuellt reformbehov av jävsreglerna i FL. Utredningen påpekar att det behövs tydligare skrivningar för att specificera vilka tjänstemän vars medverkan i handläggningen kan påverka beslutet i sådan utsträckning att de bör omfattas av jävsbestämmelsen. I övrigt anser förvaltningsutredningen att jävsreglerna idag har den omfattning som är rimlig för att reglerna praktiskt ska kunna tillämpas effektivt över ett så brett och mångsidigt område som statlig förvaltning utgör. Enligt utredningen finns det inga indikationer på att jävsreglerna skulle vara problematiska att tillämpa och det föreslås därför inga drastiska förändringar av lagtexten angående jäv i FL. Utöver att precisera vilka befattningshavare som omfattas av bestämmelserna är det i ganska stor utsträckning redaktionella ändringar, för att ändra begrepp som anses vara föråldrade och allt för processrättsliga och därmed skapa en mer lättförståelig text, som utredningen föreslår. 31 Förvaltningsutredningen har således inte i någon vidare mån beaktat om jävsgrunderna idag är tillräckligt omfattande för att de ska uppfylla sitt syfte. En föreslagen förändring av jävsgrunderna som dock bör noteras är att utredningen vill ta bort biträdesjävet eftersom det enligt deras synsätt saknar relevans för en tjänstemans opartiskhet och saklighet och borde kunna regleras genom generalklausulen. 32 I KomL föreslås endast redaktionella ändringar av jävsbestämmelserna. 33 Värt att notera är att SOU 2015:24 därmed inte tagit hänsyn till de föreslagna ändringarna i FL. Som framgått av redogörelsen av gällande rätt är lagtexten angående jäv nära identisk i de båda lagarna vilket då inte skulle vara fallet om båda utredningarnas förslag på ny lagstiftning skulle gå igenom som det nu är föreslaget. Det kan dock eventuellt komma att åtgärdas av regeringen innan de presenterar eventuella lagförslag. 5. Analys och avslutande kommentarer I den här uppgiften har jag försökt bygga en grund för att kunna besvara frågan om huruvida den jävslagstiftning som idag finns i FL och KomL är tillräckligt omfattande för att säkerställa att beslut inom kommuner och förvaltningsmyndigheter fattas på saklig och opartisk grund. 31 SOU 2010:29, s. 338 f. 32 SOU 2010:29, s. 344. 33 SOU 2015:24, s. 56 f., 66 f., 70, 96 f. 9

Inledningsvis kan jag konstatera att lagstiftningen i sitt syfte utgår ifrån att det ska vara det allmännas uppfattning om när en person kan vara partisk som ska vara styrande i jävsfrågan. Det är nämligen inte bara viktigt att de beslut som en myndighet eller kommun fattar är objektivt korrekta utan det ska också framstå utåt som att de är opartiskt fattade. Det allmännas förtroende är helt enkelt en viktig del i varför jävsreglerna finns. I princip finns heller ingen begränsning för vilka situationer och relationer som kan orsaka jäv i och med delikatessjävet. Generalklausulen finns just för att det ska vara möjligt att ta hänsyn till alla oförutsedda former av jäv och skulle kunna bli aktuella. Förtroendet är också den centrala delen i generalklausulerna i FL och KomL. Om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet föreligger delikatessjäv. Frågan är då hur det är möjligt att det kan förekomma en skillnad mellan när allmänheten uppfattar att en handläggare kan vara partisk och att jäv föreligger i den juridiska meningen. Per definition borde väl en tjänsteman eller förtroendevald som deltar i handläggningen av ett ärende i vilket allmänheten ifrågasätter om de är jäviga eller inte falla under delikatessjäv. Troligen bör generalklausulen inte tillskrivas en så pass bred omfattning. Tjänstemän och politiker ska visserligen själva anmäla när de anser att de skulle kunna vara jäviga och kan då alltid hänvisa till delikatessjäv. Om de själva inte anser sig vara delikatessjäviga och självmant avstår från att delta i ärendets handläggning blir det svårare att veta vad som skulle anses utgöra jäv i en domstol. Här önskar jag att jag haft tid att fördjupa mig mer i rättsfall för att se hur generalklausulen tillämpats vid domstolarnas bedömningar i om jäv förelegat eller inte. Precis som allmänt inom förvaltningsrätten föreligger dock en konflikt mellan dels rättssäkerhet å ena sidan och dels effektivitet å andra sidan. Att lagstiftningen ska garantera att den offentliga verksamheten är effektiv är således även ett bakomliggande syfte med FL och KomL. Det visar sig även i jävsbestämmelserna, exempelvis i att en jävig handläggare får vidta åtgärder om inte någon annan kan vidta dem utan att det orsakar ett olägligt uppskov. För att bibehålla effektivitet i myndigheters beslutsfattande kan det därför vara problematiskt att ge delikatessjävet en evinnerligt bred tillämpning när domstolar bedömer jävsfrågan. Även om det är en viktig grund i lagstiftningen att upprätthålla allmänhetens förtroende för det offentliga hade ett system där minsta invändning som någon kan komma på mot någons opartiskhet hade kunnat orsaka att den personen inte fick delta i handläggningen varit svår att 10

efterleva utan att försena handläggningen. Av den anledning får nog jävsgrunderna anses vara så omfattande som faktiskt är möjligt utan att det skulle skapa allt för orimliga konsekvenser för den offentliga förvaltningen. Lagen är heller inte det enda medlet med vilket allmänhetens förtroende för det allmännas beslutsfattande upprätthålls. Media som en granskande institution spelar också en viktig roll, vilket exempelvis borde framgå av den offentliga diskussionen i Sydsvenskan om Almgrens eventuella jäv skapade. Diskussion i media ledde också i slutändan fram till Almgren självmant valde att inte delta i den fortsatta handläggningen av ärendet eftersom det enligt honom var viktigt att ta det säkra före det osäkra. 34 Det finns dock anledning att reflektera över överklagandet när det kommer till jäv. Möjligheten att få frågan om jäv överprövad skiljer sig mellan FL och KomL. När det kommer till kommunala beslut finns den allmänna rätten för kommunens medlemmar att överklaga beslut för att få dem laglighetsprövade. Även om ett beslut om jäv inte kan överklagas för sig finns därmed en möjlighet att få ett beslut upphävt enbart på den grund att det förelegat jäv som inte beaktats. Det stämmer väl med tanken att jävsbestämmelserna inte bara finns till för att garantera att slutresultatet är objektivt korrekt utan att allmänhetens förtroende för att processen varit saklig och opartisk ska upprätthållas. När det kommer till FL ser det dock annorlunda ut. Beslut får enligt FL endast överklagas av den som ärendet rör om beslutet går personen emot. Det kan bli problematiskt ur jävsperspektivet. Om en tjänsteman fattar ett gynnande beslut, men det förekommer misstankar från utomstående att sagda tjänsteman skulle kunna vara partisk och att vederbörandes partiskhet skulle kunna ha påverkat beslutet finns ingen möjlighet att överpröva tjänstemannens egen, eller myndighetens, bedömning i jävsfrågan. Det tycks gå stick i stäv med att jävsreglerna ska upprätthålla medborgarnas förtroende för myndigheterna. Om det är på någon punkt där dagens lagstiftning enligt min bedömning tydligt brister i syftet att garantera det allmännas förtroende för beslutsfattares opartiskhet är det just på den punkten. Sammanfattningsvis är dock min bedömning att rättsreglerna när det kommer till jäv är väl tilltagna med hänsyn till de olika syftet som lagen ska uppfylla enligt lagstiftarens intentioner. 34 Almgren lämnade rummet när Galten diskuterades, Sydsvenskan, 2016-09-21 11

Käll- och litteraturförteckning Litteratur Doktrin Strömberg, Håkan, Lundell, Bengt, Allmän förvaltningsrätt, 26:e uppl., Liber, Stockholm 2014. Tidningsartiklar Kuprijanko, Alexander, Almgrens inblandning i Galten-beslut ifrågasätts, Sydsvenskan, 2016-09-17. Kuprijanko, Alexander, Almgren lämnade rummet när Galten diskuterades, Sydsvenskan, 2016-09-21. Tryckta källor Propositioner Prop. 1971:30 Statens offentliga utredningar SOU 2010:29, En ny förvaltningslag. SOU 2015:24, En ny kommunallag för framtiden. Elektroniska källor Domstolsverket, God domarsed Om etik och ansvarstagande. Hämtad den 21 oktober 2016 på: http://www.hogstadomstolen.se/publikationer/rapporter/god_domarsedom_etik_och_ansvarstagande_webb.pdf 12