Det humanitära biståndets hjärna och hjärta Professionalisering inom svenska humanitära frivilligorganisationer

Masteruppsats Det humanitära biståndets hjärna och hjärta Professionalisering inom svenska humanitära frivilligorganisationer Författare: Angelica Hejdenberg Handledare: Alexandru Panican Examinator: Kerstin Arnesson Termin: VT 2017 Kurskod: 4SA82E

Abstract Author: Angelica Hejdenberg Title: The heart and the brain of the humanitarian aid. Professionalism within Swedish humanitarian non governmental organizations. [Translated title] Supervisor: Alexandru Panican Assessor: Kerstin Arnesson Humanitarian crises, including natural disasters, epidemics and armed conflicts are managed mainly by humanitarian NGOs (non governmental organizations). In their work, NGOs have to encounter challenging ethical dilemmas, within other social organizations this has led to aspects of professionalism. The purpose of this study was to analyze if and in that case how professionalism appears within Swedish humanitarian NGOs who work within international humanitarian aid. To meet the purpose of the study, four different Swedish NGOs have been studied through semi-structured interviews with five unit chiefs and two officers within humanitarian departments. The empirical material implied an organizational perspective to understand how external pressures influenced the NGOs ability to either accept or challenge these pressures towards professionalism. Theoretical concepts by Bourdieu have also been used to analyze environmental terms within the field of NGOs and their internal abilities to adapt to these conditions. The results of the study indicated that the humanitarian field of NGOs can be divided into a theoretical and practical hierarchy between professional and voluntary humanitarian work. The professional part of the hierarchy within the Swedish departments had adapted all aspects of professionalism, whilst some of these aspects also had influenced the voluntary work in the local countries exposed to disasters. This division can also be understood within a western societal development towards an increase in scientific knowledge in favour of knowledge based on social interactions. Keywords: NGO, humanitarian aid, international aid, professionalism, neo-institutionalism, Bourdieu Nyckelord: frivilligorganisationer, humanitärt bistånd, internationellt bistånd, professionalisering, nyinstitutionalism, Bourdieu

Förord Jag vill främst rikta ett stort tack till samtliga humanitära frivilligorganisationer och intervjupersoner som med sitt deltagande intresse och engagemang möjliggjort denna studie. Jag vill även tacka min handledare Alexandru Panican, docent vid Socialhögskolan på Lunds universitet, som under hela genomförandet av studien har bidragit med kunskap, stöd och kritiskt utmanande diskussioner. Ett tack vill jag även rikta till Anders Lundberg, universitetslektor på Linnéuniversitetet, som under studiens början bidrog med konstruktiva idédiskussioner. Under studiens gång har även stödet från min familj och vänner varit ovärderligt, så ett stort tack till er för att ni funnits vid min sida. Angelica Hejdenberg, Växjö 2017-06-06

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 2. Problemformulering... 1 2.1 Syfte och frågeställningar... 3 2.2 Avgränsningar... 3 2.3 Disposition... 4 3. Beskrivning och definiering av studiens begrepp... 4 3.1 Humanitär frivilligorganisation... 4 3.2 Definition av professionalisering... 5 3.3 Givare inom det humanitära fältet... 5 3.4 Principer för det humanitära biståndet... 6 4. Teoretiska referensramar... 6 4.1 Det humanitära frivilligarbetet som organisatoriskt fält... 7 4.2 Processer av likriktning inom fältet... 8 4.3 Avvikelser inom fältet... 9 4.4 Strategier inom de humanitära frivilligorganisationerna... 10 4.5 Humanitära frivilligorganisationer i det sociala fältet... 11 4.6 Kapitalarter inom det humanitära fältet... 12 4.7 Sammanfattning... 13 5. Tidigare forskning... 13 5.1 Aspekter av professionalisering inom frivilligorganisationer... 14 5.2 Homogenisering till följd av professionalisering... 15 5.3 Motstånd mot professionalisering... 16 5.4 Sammanfattning... 17 6. Metod, empiriskt material och tillvägagångssätt... 17 6.1 Socialkonstruktionism som vetenskaplig ansats... 17 6.2 Datainsamlingsmetod... 19 6.3 Urval... 21 6.4 Presentation av intervjupersoner... 22 6.5 Tillvägagångssätt för intervjuerna... 23 6.6 Tillförlitlighet, äkthet och generalisering... 24 6.7 Tematisk analys... 26 6.8 Metodologiska överväganden... 27 6.9 Etiska överväganden... 28 7. Resultat och analys... 29 7.1 Professionella stängningsstrategier... 29 7.1.1 Utbildningsnivåer och höga trösklar in... 29 7.1.2 Professionella och frivilliga på det lokala fältet... 33 7.1.3 Vetenskapligt humanitärt bistånd... 35 7.2 Självständighet kontra styrning i det etiska humanitära arbetet... 36 7.2.1 Professionellas och frivilligas etiska dilemman... 36 7.2.2 Etiska riktlinjer inom det humanitära fältet... 39 7.2.3 Den professionella självständigheten kontra standardisering... 41

7.3 Avstånd mellan det professionella och frivilliga humanitära arbetet... 43 7.3.1 Professionellas kontrollfunktioner... 43 7.3.2 Frivilliga arbetare längst ut i leden... 44 7.3.3 Professionellas erfarenhetsbank... 45 7.3.4 Frivilligas egenskapsbank... 46 7.4 Från goda hjärtan till professionell expertis... 47 7.4.1 Institutionella tryck från givare och organisationernas egna strategier... 47 7.4.2 Den professionella förhandlingen med regimer... 50 7.4.3 Konkurrens och samarbete mellan frivilligorganisationerna... 51 7.4.4 Utvecklingen från välgörenhet till professionalism... 53 8. Slutdiskussion... 55 8.1 Professionellt och frivilligt arbete i fälthierarkin... 55 8.2 Hjärna kontra hjärta... 56 8.3 Kritiska reflektioner... 59 8.4 Vidare forskning... 60 Referenser... Bilaga 1 Informationsbrev... Bilaga 2 Intervjuguide.

1. Inledning Humanitära katastrofer i form av väpnade konflikter, epidemier samt naturkatastrofer drabbar flera länder runtom i världen och leder till förödande konsekvenser både kort- och långsiktigt. Under år 2014 arbetade mer än 4000 nationella och internationella organisationer med att hantera humanitära kriser och över 20 miljarder kronor har gått till att finansiera det omfattande hjälparbetet kring dessa globala katastrofer (Stoddard et al., 2015:10, 39; Taylor et al., 2012:8). Det humanitära biståndet kan i stora drag utföras via tre olika kanaler; (i) via FN-organ, såsom UNHCR och UNESCO, (ii) genom bidrag från stater till både privata organisationer och regeringsorgan i det drabbade landet samt (iii) via NGOs (non governmental organisations) (Asplund & Norberg, 1997:161; Odén, 2006:216; Wijkström & Lundström, 2002:70). Majoriteten av det humanitära arbetet utförs av nationella och internationella NGOs, då stater i krisdrabbade länder har svårigheter att hantera kriserna på egen hand (Stoddard et al., 2015:38). 2. Problemformulering I min studie kommer fokus vara på svenska NGOs som arbetar med humanitärt bistånd, vilka i en svensk kontext kan benämnas frivilligorganisationer och kan sammankopplas med oavlönade frivilliga arbetsinsatser (Johansson, 2001:13). Det huvudsakliga arbetet inom organisationer som arbetar med humanitärt bistånd utförs av frivilligarbetare (Stoddard et al., 2015:39) och av den anledningen kommer detta begrepp användas i studien. Detta medför dock att fokus riktas bort från betalt arbete som också förekommer inom dessa typer av organisationer, men trots detta är begreppet frivilligorganisationer mest relevant i förhållande till humanitära frivilligorganisationer i en svensk kontext. I föreliggande studie kommer fokus vidare vara på frivilligorganisationer vars humanitära avdelningar finns i Sverige och som arbetar med internationellt humanitärt arbete, då det internationella humanitära arbetet specifikt har problematiserats utifrån vissa etiska aspekter som kommer beskrivas härnäst. Frivilligorganisationer som arbetar med humanitärt internationellt arbete tvingas ta ställning till flera etiska dilemman, som bland annat rör dilemman mellan den humanitära målsättningen att å ena sidan rädda liv, å andra sidan anpassa sig till lokala kontexter när de befinner sig i olika länder med skilda lagstiftningar, ett exempel på detta är när abort är olagligt i landet men humanitära organisationer vill förhindra osäkra aborter som kan leda till 1

dödsfall (Asplund & Norberg 1997:160; Torrenté, 2013:626). Andra etiska svårigheter, såsom vilka kriser och människogrupper som skall prioriteras har även problematiserats (Frangonikolopoulos, 2005; Ridell, 2007:158). Inom andra sociala arbetsområden där etiska dilemman präglar arbetet kan krav ställas på att beslut och insatser skall regleras genom exempelvis krav på en viss kompetens och självständighet hos beslutsfattaren (Svensson, 2011:254). Sådana krav kan leda till att arbetsområdet professionaliseras. Med professionalisering kan två aspekter åsyftas, dels en kognitiv aspekt som bygger på vetenskaplig kunskap inom arbetsområdet, dels en social aspekt som karaktäriseras av att arbetet innehar etiska riktlinjer, präglas av autonomi samt utförs av akademiskt utbildad personal, det vill säga professionella yrkesutövare (Brante et al., 2015:18-20). Trots att majoriteten av arbetet inom humanitära frivilligorganisationer utförs av frivilligarbetare, har det inom internationella frivilligorganisationer som arbetar med humanitärt bistånd införts ökade krav från främst stater som finansierar stora delar av det humanitära arbetet, på upprättande av etiska riktlinjer, vilket kan betraktas som en aspekt av professionalisering (Duffield, 2001:317; Ridell, 2007:323; Wright, 2012:126). I en svensk kontext har inte specifikt humanitära frivilligorganisationer studerats, dock har ökad professionalisering inom exempelvis ledningsfunktioner och administrativa uppgifter kunnat urskiljas inom andra socialt inriktade frivilligorganisationer såsom kvinnojourer och självhjälpsgrupper till följd av ökade kommunala och statliga regleringar inom deras arbetsområden (Johansson, 2001; Meeuwisse & Sunesson, 1998; SOU 1993:82:117; Wijkström & Lundström, 2002:193). Enligt en enkätstudie av svenska frivilligorganisationer är det främst utbildade beteendevetare och socionomer som utför både frivilligt och avlönat arbete inom dessa organisationer (Hammare, 2013:99). Professionalisering inom specifikt frivilligorganisationer är dock en utveckling som debatterats under det senaste årtiondet, då majoriteten av arbetet genomförs av frivilligarbetare som försökt motverka processer mot professionalisering för att kunna fortsätta fatta beslut genom demokratiska processer istället för att grunda dessa på expertkunskap (Meeuwisse & Sunesson, 1998:172). Trots detta har aspekter av professionalisering, exempelvis krav på en viss kompetens även hos frivilligarbetare, medfört att frivilligarbetet börjat anta liknande krav som för professionellt arbete (Svedberg, von Essen & Jegermalm, 2010:24). Sammanfattningsvis har internationella studier (Duffield, 2001; Wright, 2012) kunnat redovisa aspekter av professionalisering inom internationella humanitära 2

frivilligorganisationer samt har professionalisering kunnat identifieras inom socialt inriktade frivilligorganisationer i en svensk kontext (exempelvis Johansson, 2001; Wijkström & Lundström, 2002). I dessa studier har det även framkommit att professionalisering kan betraktas som en följd av främst ökade statliga regleringar. Emellertid är det begränsat med studier som fokuserar på professionalisering och dess begripliggörande inom svenska frivilligorganisationer som arbetar med just internationellt humanitärt bistånd och således föreligger en kunskapslucka att utforska i denna studie. Studiens relevans inom socialt arbete kan betraktas utifrån att denna kunskapslucka vidare är en del av den samhällsutveckling som pågår inom andra socialt inriktade frivilligorganisationer, men även specifikt omfattningen av det humanitära biståndets ekonomiska och sociala insatser i olika länder. Utifrån att det inom frivilligorganisationer kan finnas ett spänningsförhållande mellan det professionella och frivilliga arbetet (Meeuwisse & Sunesson, 1998; Svedberg et al., 2010) är det relevant att även undersöka organisationernas förhållningsätt till professionalisering gällande dessa två nämnda arbetsformer inom de egna verksamheterna. 2.1 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att analysera om och i sådana fall hur professionalisering tar sig uttryck i fyra undersökta svenska frivilligorganisationer som arbetar med humanitärt bistånd i en internationell kontext. De frågor jag kommer utgå från vid insamling av empiri är följande: (1) Vilka sociala och kognitiva aspekter på professionalisering kan urskiljas inom de fyra svenska humanitära frivilligorganisationerna? (2) Hur förs reflektioner kring professionalisering i förhållande till både professionellt och frivilligt arbete inom de fyra svenska humanitära frivilligorganisationerna? (3) Hur kan förekomsten av sociala och kognitiva aspekter av professionalisering begripliggöras inom fyra undersökta svenska humanitära frivilligorganisationer? 2.2 Avgränsningar Det hade varit möjligt att även studera frivilligorganisationer som arbetar med långsiktigt utvecklingsbistånd, men det humanitära biståndet valde jag dels för att avgränsa studiens omfång och syfte. Dels då tidigare forskning och kunskap inom humanitärt arbete har belyst intressant problematik i förhållande till etiska dilemman att ta hänsyn till, vilket var möjligt 3

att studera ur ett perspektiv på professionalisering. Det humanitära biståndet har även av mig uppfattats som mindre utforskat än utvecklingsbistånd vid sökningar av vetenskapliga artiklar. 2.3 Disposition I inledning presenteras studiens relevans för socialt arbete, syftet samt frågeställningar. Därefter beskrivs studiens centrala begrepp, samhällsvetenskapliga teorier och begrepp utifrån nyinstitutionalism och Bourdieu samt tidigare forskning rörande professionalisering inom sociala frivilligorganisationer. I metoden förklaras det kvalitativa tillvägagångssättet, urval samt etiska överväganden. I resultat och analys presenteras studiens empiri och analyseras utifrån tidigare forskning och teoretiska begrepp. I slutdiskussionen redogörs studiens övergripande resultat, ett distanserat förhållningssätt till dessa resultat samt kritiska reflektioner och vidare forskning. 3. Beskrivning och definiering av studiens begrepp I detta avsnitt syftar jag till att tydliggöra och definiera centrala begrepp i min studie, vilket åsyftar begreppen humanitära frivilligorganisationer samt professionalisering. Jag beskriver vidare vilka ekonomiska givare som kan återfinnas inom det humanitära arbetet samt vilka internationella etiska principer som präglar det humanitära arbetet. 3.1 Humanitär frivilligorganisation Fokus i föreliggande studie är humanitära frivilligorganisationer som ingår i sociala frivilligorganisationer, de kan dock beskrivas på skilda sätt men några grundläggande egenskaper som ter sig vara återkommande i begreppsdiskussionen är att de är (i) separerade från staten, (ii) har frivilligt medlemskap, (iii) innehar en formell beslutsstruktur, (iv) har inslag av ideella arbetsinsatser, (v) får finansiella resurser från utomstående organisationer (främst staten) samt (vi) har ett allmännyttigt ändamål utan syfte mot ekonomisk vinst (Ahrne, 1994; Blennberger, 1993; Lundström & Svedberg, 1998; Wijkström & Lundström, 2002). Med en humanitär frivilligorganisation åsyftas en frivilligorganisation vars syfte är att bistå med humanitär hjälp, det vill säga tillgodose basala mänskliga behov, vid exempelvis naturkatastrofer, såsom jordbävningar och översvämningar, samt i krig- och konfliktdrabbade områden (Ridell, 2007:311; Stoddard et al., 2015:10). 4

3.2 Definition av professionalisering I föreliggande studie har jag valt att utgå från Brantes et als. (2015) definition av professionalisering, vilka argumenterar för att professionalisering bygger på två aspekter; kognitiva aspekter samt sociala aspekter. De kognitiva aspekterna innefattar att vetenskaplig och praktisk kunskap förenas inom arbetsområdet. De sociala aspekterna åsyftar att arbetet präglas av etiska riktlinjer, självständighet samt utförs av akademiskt utbildade professioner som är specialiserade inom ett visst område. Det professionella arbetet inkluderar även rutiner, lagar och regelverk, erfarenheter samt empatiska bedömningar. När professioner väl är etablerade inom ett arbetsområde bidrar det vidare till att så kallade stängningsstrategier införlivas, vilket innebär att krav på professionalism införs för att kunna inträda inom arbetsområdet (Brante et al., 2015:18-20, 264). Det har argumenterats för att denna så kallade utestängning även är en del av professionalismens strävan efter att erhålla högre status inom ett arbetsområde. Samtidigt som utestängningen även kan innebära ett ökat avstånd och en ökad maktobalans mellan professionella och klienter (Dellgran & Höjer, 2000:36). Svensson (2011:254) menar vidare att professionalism i och med sin högre maktposition kan fungera som en ideologisk övertygelse för att legitimera vissa beslut och interventioner. När det gäller självständighet inom professionellt arbete har dock kritik riktats mot att självständigheten bidrar till en begränsad transparens i bedömningar och beslut. Detta har således lett till förändringar mot ett ökat inslag av standardisering av arbetsuppgifterna genom införande av bland annat kvalitetssystem och ökad byråkratisk styrning för att lättare kunna granska arbetet utifrån (Brante et al., 2015:174). Även Ponnert och Svensson (2016) har identifierat liknande tendenser inom det professionella sociala arbetet och för en diskussion huruvida standardisering leder till ökad eller minskad professionalism. Resonemang förs kring att behovet av professionella värderingar kvarstår trots standardisering, men att det även finns ett behov av organisatorisk styrning för att öka transparensen och därmed likabehandlingen av klienter. Standardisering kan utifrån detta perspektiv resultera i en förändring av den professionella självständigheten, samtidigt som kraven på professionalism upprätthålls (Ponnert & Svensson, 2016:587, 591). 3.3 Givare inom det humanitära fältet Samtliga svenska humanitära frivilligorganisationer i denna studie är beroende av ekonomiskt stöd från olika givare för att kunna utföra sitt arbete. De största givarna som omnämnts av intervjupersonerna är Sida, ECHO och OCHA, vilka härnäst beskrivs kortfattat främst utifrån 5

deras roller gentemot dessa frivilligorganisationer. Detta för att skapa ett sammanhang för den kommunikation som sker mellan dessa, vilken senare beskrivs i analysen. Sida är en svensk statlig myndighet som styrs av den svenska regeringen via Utrikesdepartementet. Sida får sin finansiering via skattemedel och har som uppdrag att bland annat finansiera humanitära insatser via frivilligorganisationers ansökningar (Sida, 2017). ECHO (European Civil Protection and Humanitarian Aid Operations) är en avdelning inom EU som finansierar humanitära frivilligorganisationer som arbetar med insatser främst utanför EU. ECHO har 15 olika policyområden de arbetar inom, exempelvis skydd, jämställdhet mellan könen samt logistik (ECHO, 2016). OCHA (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) är en avdelning inom FN som finansierar globala humanitära projekt. De ansvarar vidare för samordningen av humanitära organisationer i krissituationer samt utvecklar policys inom det humanitära arbetet (OCHA, 2017). 3.4 Principer för det humanitära biståndet Då en social aspekt inom professionalisering berör etiska riktlinjer (Brante et al., 2015), anser jag det relevant att beskriva vilka internationella etiska principer som frivilligorganisationer har att förhålla sig till inom det humanitära biståndet. Det humanitära biståndet har fyra etiska huvudprinciper; (i) opartiskhet, vilket innebär att hjälpen skall ges utifrån behov och utan diskriminering till följd av kön, etnicitet, religion eller politisk åsikt. (ii) Neutralitet, det vill säga att hjälpbehovet skall styra biståndet utan favorisering av vissa grupper. (iii) Individualitet, att hjälpen baseras på det individuella behovet. (iv) Ovillkorlighet, vilket betyder att hjälpen skall ges utan krav på motprestationer (Ridell, 2007:312). Vidare har huvudprinciperna utvecklats ytterligare genom Core Humanitarian Standards (CHS), vilket är en uppsättning av nio åtaganden som organisationer inom det humanitära arbetet kan sträva efter att följa för att säkra kvaliteten och effektiviteten i de insatser de utför. Åtagandena berör bland annat att organisationerna skall ansvara för att de har kompetenta arbetare och frivilliga som utför humanitära insatser i katastrofer, att de följer de principer som finns för det humanitära arbetet samt att arbetet präglas av transparens (CHS, 2014). 4. Teoretiska referensramar Studien tar sin utgångspunkt i att humanitärt frivilligarbete utförs av organisationer som 6

arbetar med humanitärt katastrofbistånd i en svensk kontext. I detta avsnitt kommer begrepp presenteras utifrån nyinstitutionell teori och Pierre Bourdieu. Valet av dessa teoretiska begrepp beskrivs mer utförligt under respektive delavsnitt. 4.1 Det humanitära frivilligarbetet som organisatoriskt fält Innan insamling av empiri övervägde jag möjligheter att applicera ett maktperspektiv på hur professionalisering kommer till uttryck inom frivilligorganisationerna, exempelvis utifrån Foucaults (2003) disciplinära makt alternativt ett postkolonialt perspektiv (Said, 1995), där ojämlika maktpositioner till följd av professionalism hade kunnat problematiserats. Det empiriska materialet föranledde dock ett organisatoriskt perspektiv på frivilligorganisationerna. Inom organisationsteoretiskt perspektiv finns olika synsätt på hur organisationer förhåller sig till varandra inom det egna fältet samt till den samhälleliga nivån. Ett nyinstitutionellt perspektiv fokuserar på hur olika former av utomstående tryck på organisationer i detta fall kan belysa hur aspekter av professionalisering anammas av de humanitära frivilligorganisationerna och leder till att de liknar varandra i struktur och handling (DiMaggio & Powell, 1983). Den nyinstitutionella teorin har dock kritiserats för att betrakta organisationer som passiva inför dessa tryck (Johansson, 2006) och därför kommer en nyanserad utveckling av nyinstitutionalism även appliceras för att dels synliggöra hur de humanitära frivilligorganisationerna själva svarar på externa tryck gällande professionalisering (Oliver, 1991), dels hur organisationer till följd av institutionella tryck snarare kan utvecklas i olika riktningar (Beckert, 2010). Nyinstitutionell teori fokuserar både på organisationers interaktion mellan varandra samt deras interaktion med institutionaliserade kontexter. Förståelsen av organisation som begrepp är dock först relevant att beskriva, där jag har valt att använda Ahrne och Papakostas (2014:50) definition, vilka betraktar organisationer som bestående av kollektiva, koordinerade handlingar som utförs av människor och som genom organisationen kommer till uttryck som samhällsprocesser. De humanitära frivilligorganisationerna utgörs utifrån detta resonemang av dess frivilligt engagerade och professionellt anställda människor som arbetar inom en organisation för att hjälpa människor som blir utsatta för någon form av humanitär katastrof. Genom att de humanitära handlingarna koordineras i frivilligorganisationerna kan de betraktas som processer som kan förstås utifrån sin samhälleliga kontext. 7

De analytiska verktyg från nyinstitutionell teori jag använder mig av i studien är bland annat organisatoriskt fält. Det humanitära frivilligarbetet kan genom begreppet organisatoriskt fält belysa vilka kontextuella villkor som utgör grunden för hur de förhåller sig till professionalisering. För att ett organisatoriskt fält skall etableras är det tvunget att genomgå en process av institutionalisering. Med institutionalisering åsyftas en process som sker på samhällsnivå där institutionaliserade strukturer och regler tvingar organisationerna i sin omgivning att anpassa sig till dessa för att kunna uppnå legitimitet och därmed kan de homogeniseras i sin yttre och inre struktur (DiMaggio & Powell, 1991:12-14). Ett organisatoriskt fält kan vid början av sin framväxt framstå som heterogent, men när fältet etableras formas det till att bli alltmer homogent. Fältet utgörs då av organisationer som liknar varandra i struktur och producering (DiMaggio & Powell, 1983:148). Fältet skall dock förstås som en social konstruktion som möjliggör för analys av organisationer på en gruppnivå (jmf Johansson, 2002:141). Det organisatoriska fältet som svenska humanitära frivilligorganisationer ingår i kan utgöras av det redan etablerade internationella humanitära biståndsfältet, med stora internationella organisationer såsom Läkare utan Gränser. Den amerikanska nyinstitutionalismen har dock kritiserats av svenska nyinstitutionalister utifrån att den inte tagit hänsyn till organisationers förmåga att byta fält och ingå i flera fält samtidigt (Johansson, 2002:142). I föreliggande studie kommer jag emellertid inte beröra hur själva institutionaliseringen av det humanitära fältet skett, däremot kan organisatoriska fält som analysverktyg inneha en grundläggande byggsten i förståelsen av vilka kontexter frivilligorganisationerna befinner sig i. 4.2 Processer av likriktning inom fältet Det empiriska materialet gällande aspekter av professionalisering inom svenska humanitära frivilligorganisationer har föranlett ett begripliggörande genom processer av institutionell isomorfism/likriktning. DiMaggio och Powell (1983:150) argumenterar för att homogenisering inom ett organisatoriskt fält sker genom tre olika processer av isomorfism; tvingande, mimetisk samt normativ isomorfism. Tvingande isomorfism uppstår genom att organisationer tvingas att anpassa sig dels till andra organisationer vilka de är i beroendeställning till, dels till regler och värderingar i samhället. Dessa formella och informella tryck på organisationer inom ett organisationsfält leder till att de tvingas att likna varandra. Svenska frivilligorganisationer som arbetar med internationellt katastrofarbete är beroende av ekonomisk finansiering från olika organisationer och institutioner, såsom statliga 8

bidrag, bidrag från FN-organ samt från privatpersoner och företag. Samtliga kan således antas sätta tryck på hur frivilligorganisationerna organiserar sitt arbete och i vilken riktning, vilket kan förstås som tvingande likriktningsprocesser. Den andra processen av isomorfism benämns mimetisk isomorfism och syftar till att organisationer imiterar andra mer framgångsrika eller legitima organisationer när det råder osäkerhet inom den egna organisationen eller i miljön som organisationen befinner sig i (DiMaggio & Powell, 1983:151). Den svenska nyinstitutionalismen menar dock att imitation snarare skall förstås som en översättning än en kopiering av andra organisationers generella lösningar som i sin tur anpassas till lokala organisationskontexter (Johansson, 2002:142). När det gäller humanitära frivilligorganisationer skulle detta exempelvis kunna ske när det råder osäkerhet kring vilka humanitära kriser som skall prioriteras och som på så sätt leder till att frivilligorganisationerna anammar arbetssätt och strukturer som finns i andra mer framgångsrika organisationer och anpassar dem till den egna organisationen. Enligt DiMaggio och Powell (1983:152-153) utgör normativ isomorfism den tredje processen mot homogenisering och skapas genom professionalisering. När professionella yrkesgrupper bildas strävar de efter att uppnå legitimitet för deras arbetssätt samt att avgränsa sig mot andra yrkesgrupper genom att ställa vissa utbildnings- och legitimationskrav och på så sätt tenderar organisationer att likna varandra i struktur och handling. I förhållande till humanitära frivilligorganisationer skall just aspekter av professionalisering i det organisatoriska fältet undersökas i föreliggande studie. Den amerikanska nyinstitutionalismen har dock kritiserats för sitt ensidiga fokus på processer som enbart leder till likformning inom ett fält. Variationer inom organisatoriska fält förekommer också menar svenska nyinstitutionalister, som argumenterar för att organisationer kan anpassa sig på olika sätt till institutionella likriktningsprocesser samt har en vilja att även urskilja sig från majoriteten (Johansson, 2002:142). Ett sådant perspektiv på organisationer kommer utvecklas ytterligare härnäst. 4.3 Avvikelser inom fältet Det nyinstitutionella perspektivet har utvecklats genom Beckerts (2010) begrepp institutionell avvikelse, som kan förklara hur processer mot avvikelser kan uppstå inom ett organisatoriskt fält. Beckert menar dock att både likriktning och avvikelser skall ses som likvärdiga processer i förhållande till institutionell förändring. Beckert har identifierat fyra olika processer som kan 9

leda till avvikelser, men enbart två av dessa är relevanta i förhållande till empirin: (i) maktobalanser mellan organisationer och statliga/normativa regler då organisationen som förväntas bli styrd av makten antingen inte innehar tillräcklig kapacitet för att förändras i den riktning som önskas eller då maktinnehavaren inte förmår styra organisationen i önskvärd riktning. (ii) Konkurrens tvingar organisationer att specialisera sig och på så sätt skapas olikheter dem emellan (Beckert, 2010:154-161). Beroende på hur frivilligorganisationerna förhåller sig till statliga och normativa krav på professionalisering samt hur deras interaktioner med andra humanitära frivilligorganisationer tar sig uttryck inom fältet, kan olika aspekter av professionalisering analyseras och dess konsekvenser för hur organisationerna strukturerar sitt professionella och frivilliga arbete. 4.4 Strategier inom de humanitära frivilligorganisationerna Frivilligorganisationer som arbetar med humanitärt bistånd kan, som tidigare beskrivits, utsättas för olika former av institutionella tryck som antingen kan få organisationerna inom det humanitära fältet att likna varandra eller utveckla olikheter. De enskilda humanitära frivilligorganisationerna är dock i centrum i föreliggande studie och det empiriska materialet har visat på hur organisationerna själva uttrycker att de förhåller sig till aspekter av professionalisering, vilket då utgör en viktig del att analysera. Christine Oliver (1991) har utifrån kritik mot nyinstitutionalismens syn på organisationer som passiva utvecklat en analysmodell utifrån olika institutionella villkor som organisationerna förhåller sig till genom att anamma olika strategier som befinner sig på ett spektrum av passiv följsamhet till aktiv manipulation. De skilda strategierna som organisationer kan använda sig av kommer enbart beskrivas, då de institutionella villkoren är liknande processerna inom nyinstitutionalism som tidigare redogjorts för. Strategierna kommer senare användas i analysen av de humanitära frivilligorganisationernas egna strategier i förhållande till professionalisering. Fyra av Olivers (1991) fem strategier som organisationer kan utveckla för att bemöta dessa institutionella villkor kommer redogöras för då de är relevanta utifrån empirin. Organisationer kan anpassa sig till institutionella regler och normer genom tre olika förhållningssätt utifrån vana, överensstämmelse och imitation av andra framgångsrika organisationer (Oliver, 1991:151-152). Exempelvis skulle humanitära frivilligorganisationer kunna komma överens med krav på professionalisering, se det som en vana alternativt kan det analyseras som att de imiterar andra framgångsrika organisationer. När institutionella villkor för det humanitära 10

arbetet kommer i konflikt med varandra eller i förhållande till mål inom organisationerna, exempelvis då ökade krav på professionalisering av det humanitära biståndet ställs samtidigt som frivilligorganisationers självbestämmanderätt betonas, kan organisationen försöka kompromissa med institutionella krav genom förhandling eller balansering mellan kraven (Oliver, 1991:153-154). Vid ökat motstånd kan organisationerna börja trotsa de institutionella reglerna genom att avvisa eller utmana dem (Oliver, 1991:156-157). Vid ett aktivt motstånd kan organisationerna däremot försöka förändra de institutionella villkoren för professionalisering eller sträva efter att kontrollera dessa. Oliver (1991:157) menar att detta utgör det ultimata motståndet mot institutionella tryck och strategin baseras på manipulation. 4.5 Humanitära frivilligorganisationer i det sociala fältet Det empiriska materialet har vidare visat sig kunna problematiseras utifrån organisationernas interna tillvägagångssätt för att förhålla sig till det humanitära fält de verkar inom samt vilken betydelse det får för både det professionella och frivilliga arbetet som utförs. Eftersom den nyinstitutionella teorin fokuserar på externa tryck kommer den därför kompletteras med några teoretiska nyckelbegrepp från Pierre Bourdieu (1994) för att begripliggöra aspekter av professionalisering som uppfattas som självklara inom frivilligorganisationerna. Dels hans utvecklande av sociala fält, doxa och habitus, i förhållande till att begripliggöra vilka krav som ställs inom organisationernas miljöer samt deras interna egenskaper att anpassa sig till dessa krav. Dels olika kapitalarter, vilka har kunnat bidra till att närma sig en förståelse för hur organisationerna, genom dess egna egenskaper har utformat skilda förhållningssätt gentemot det professionella och frivilliga arbetet inom fältet. Till skillnad från nyinstitutionalismens organisationsfält som har fokus på fältets homogeniserande effekter, använder Bourdieu (1993; 1994) begreppet socialt fält för att försöka fånga vilka kontextuella villkor som råder inom individers, gruppers och institutioners miljöer. Det sociala fältet kan i detta fall inneha vissa bestämda villkor som ställer krav på de humanitära frivilligorganisationernas egenskaper och agerande för att uppnå legitimitet inom deras specifika fält (Bourdieu, 1993:270; 1994:59). Till skillnad från det organisatoriska fältet kan även det sociala fältet inneha en bredare teoretisk innebörd, möjliggöra för att olika fält går in i varandra samt att flera mindre delfält kan återfinnas inom ett och samma fält (Broady, 1990:273) och detta begrepp kommer därför användas mer genomgående i analysen av empirin än det organisatoriska fältet som begrepp. Vilka strukturer och normer som utgör 11

grunden i det sociala fältet benämner Bourdieu (1994:131) som fältets habitus. Genom habitus styrs således vilka kapitalarter som tillskrivs ett högre värde inom det sociala fältet. Förhållandet mellan fältet och dess habitus begripliggör Bourdieu genom begreppet doxa, vilket refererar till de habitus som uppfattas som förgivettagna, självklara och som underförstått accepteras och följs av fältets deltagare (Bourdieu, 1990:68). Samtliga av Bourdieus begrepp är således relationella, vilket innebär att, för att förstå förhållandet mellan fältet och vilka egenskaper som krävs inom just det humanitära fältet behövs även organisationernas och deras respektive professionella och frivilliga arbetare analyseras utifrån deras kapitalinnehav. Organisationernas makt och sociala rang inom fältet är nämligen beroende av vilka kapitalarter som efterfrågas inom fältet samt organisationernas förmåga att utnyttja dessa kapitalarter inom fältet (Bourdieu, 1993:270). 4.6 Kapitalarter inom det humanitära fältet Bourdieu har utvecklat fyra olika kapitalarter; det symboliska, kulturella, sociala samt ekonomiska kapitalet. I förhållande till empirin gällande humanitära frivilligorganisationers förhållningssätt gentemot professionalisering har jag valt att inkludera samtliga kapitalarter, då de kan identifieras i den insamlade empirin och således användas i en senare analys. Bourdieu (1994:97) använder sig av begreppet symboliskt kapital för att möjliggöra för en analys av vilket/vilka kapitalarter som tillkännages ett visst värde och därmed en högre maktposition i ett specifikt socialt fält. Det symboliska kapitalets värde kan vidare enbart förstås i relation till vilket habitus som råder inom fältet. De tre andra kapitalarterna som kan uppnå värdet av ett symboliskt kapital är det ekonomiska kapitalet, det vill säga ekonomiska resurser och tillgångar, det sociala kapitalet, vilket innefattar ett slags samhällsförtroende som kan uppnås genom sociala relationer och nätverk, samt det kulturella kapitalet som bland annat inbegriper examina från prestigefyllda universitet (Bourdieu, 1993:272, 276, 280). Det samlade kapitalvärdet är vidare beroende av den strukturella fördelningen mellan kapitalarterna, det vill säga vilket kapital som får en dominant ställning inom ett specifikt fält (Bourdieu, 1993:273). De professionella och frivilliga inom de humanitära frivilligorganisationerna kan således besitta olika kapitalarter vilkas värden är beroende av fältet de agerar inom och dess habitus, samt om kampen om det symboliska kapitalet accepteras och uppfattas som självklar, det vill säga uppfattas som doxa (jmf Bourdieu, 1990; 12

1993). Bourdieus begrepp kan dock problematiseras i förhållande till globaliseringens effekter, med kulturella, politiska och sociala utbyten mellan länder som kan tänkas påverka specifikt det humanitära fältet, då de ständigt verkar och förhåller sig till internationella kontexter (jmf Broady, 1990:176, 303; Giddens, 2001). 4.7 Sammanfattning Sammanfattningsvis kan analys av empirin gällande aspekter av professionalisering inom humanitära frivilligorganisationer begripliggöras som institutionella tryck på organisationerna att anpassa sig till dessa och därmed kan likhetsdragen mellan organisationerna öka i det humanitära fältet (DiMaggio & Powell, 1983). Fältet kan även bestå av olika villkor inom de egna frivilligorganisationerna som samspelar med vilka egenskaper hos professionella och frivilliga arbetare som efterfrågas och accepteras och därför kommer den nyinstitutionella teorin kompletteras med relevanta teoretiska begrepp från Bourdieu (1994). Trots de institutionella villkoren kan frivilligorganisationerna även utvecklas i olika riktningar till följd av diverse obalanser mellan den institutionella miljön och frivilligorganisationerna (Beckert, 2010). Olikheter kan också sammankopplas med organisationernas egna strategier att passivt följa dessa tryck eller aktivt göra motstånd mot professionalisering (Oliver, 1991), vilket i sin tur får olika konsekvenser för hur aspekter av professionalisering kan ta sig uttryck till följd av institutionella tryck i miljön eller interna uppfattningar om professionalisering som något självklart inom de svenska humanitära frivilligorganisationerna. 5. Tidigare forskning I detta avsnitt presenteras tidigare forskning inom mitt valda ämne. Sex internationella artiklar, två svenska avhandlingar och en svensk rapport behandlar professionalisering i förhållande till antingen humanitära frivilligorganisationer specifikt eller andra sociala frivilligorganisationer. Jag har ansett det relevant att även inkludera forskning som gjorts inom andra sociala frivilligorganisationer eftersom fokus är på professionalisering och det kan således vara intressant att relatera mina resultat med resultat från studier inom andra frivilligorganisationer. Vissa av referenserna är från tidigt 2000-tal men jag har ansett det relevant att även inkludera dessa då detta kan visa på den utveckling som skett mot professionalisering inom just sociala frivilligorganisationer. Härnäst följer tre olika perspektiv på forskningen inom relevanta områden för professionalisering. 13

5.1 Aspekter av professionalisering inom frivilligorganisationer Svedberg, von Essen och Jegermalm (2010) har i sin rapport till regeringskansliet genomfört en enkätstudie som berör det svenska frivilligarbetets utbredning genom ett urval från Stockholms län, samt använt sig av statistik tillgänglig från tre tidigare svenska befolkningsstudier samt ingått i en europeisk komparativ befolkningsstudie av frivilligarbete. Utifrån vilka arbetsuppgifter som förekommer inom frivilligorganisationer har resultatet visat att det skett en ökning av arbetsuppgifter inom utbildning och ledarskap samt att det frivilliga engagemanget i större utsträckning planeras av betalda arbetare, vilket Svedberg et al. (2010:18) uttrycker som aspekter av en ökad professionalisering. I en jämförelse med andra europeiska länder kan dock svenska frivilligorganisationer i mindre utsträckning betraktas som professionaliserade, då den största delen av arbetet fortfarande utförs av frivilligarbetare. Däremot har utförandet av svenskt frivilligarbete, genom krav på en viss kompetens hos frivilligarbetare som tillgodoses genom utbildning och ökat ledarskap, börjat anta liknande former som för professionellt arbete (Svedberg et al., 2010:24). Även i Johanssons (2001:111) svenska fallstudie av fyra frivilligorganisationers samverkan med en svensk kommun utifrån intervjuer, observationer och dokumentanalyser har aspekter av professionalisering påträffats i form av att professionell personal innehar ett högre förtroende som arbetskraft till skillnad från frivilliga medlemmar inom frivilligorganisationerna. Professionella arbetare inom frivilligorganisationerna var även i högre grad positivt inställda till struktur och stabilitet inom organisationsstrukturerna, vilket kan betraktas som en del av en ökad professionalisering inom dessa organisationer. Andra aspekter av professionalisering har studerats i en internationell komparativ fallstudie mellan Danmarks, Tysklands och USAs sociala välfärdsinsatser inom frivilligorganisationer. Studiens författare, Henriksen, Smith och Zimmer (2012:471, 482), påvisar att inom danska och tyska frivilligorganisationer möter de liknande krav på kvalitet och effektivitet inom sitt arbete som andra statliga och privata organisationer då de konkurrerar med dessa om samma klientgrupper. Sammanfattningsvis kan dessa resultat dock visa på en riktning mot ökad reglering av frivilligorganisationernas arbete i samtliga tre länder, vilket kan ses som en del av att även privata och statliga organisationer möter ökade krav på standardisering och utvärdering av arbetet (Henriksen et al., 2012:494). 14

Caria och Pereira (2016:136) har genomfört en enkätundersökning av 35 socialt inriktade frivilligorganisationer i norra Portugal och 63 strukturerade intervjuer med professionella arbetare inom dessa organisationer, med fokus på det professionella arbetets förutsättningar. Resultaten indikerar att nivåer av kontroll kontra autonomi varierar beroende på vilken yrkesgrupp som utför arbetet, då yrkesgrupper med högre social status tenderar att inneha högre autonomi i sitt arbete än i jämförelse med yrken med lägre social status. 5.2 Homogenisering till följd av professionalisering Två internationella artiklar argumenterar för att aspekter av professionalisering inom humanitära frivilligorganisationer bidrar till en homogenisering inom fältet, det vill säga att frivilligorganisationerna tenderar att likna varandra alltmer. Duffield (2001:317) resonerar kring de humanitära frivilligorganisationernas strävan efter att professionaliseras genom att införa utvärdering av arbetet, etikkoder och standardisering. Wright (2012:127) framför i sin artikel att rekrytering av professionella arbetare inom humanitära frivilligorganisationer bidrar till utvecklandet av alltmer byråkratiska organisationer. De båda artiklarna framför att homogeniseringen kan betraktas som en del av en ökad reglering från västerländska stater som sätter högre krav på hur det humanitära arbetet skall utföras, vilket frivilligorganisationerna tvingas förhålla sig till på grund av deras beroendeställning till stater som finansierar stora delar av det humanitära arbetet (Duffield, 2001:309; Wright, 2012:124). Liknande aspekter har även studerats i en svensk kontext, där statens inflytande mot ökad professionalisering inom frivilligorganisationer har lett till homogenisering inom fältet. Johansson (2001:33, 99-100) menar dock, som analyserat fyra olika organisationer utifrån nyinstitutionell teori (studien beskrevs i föregående avsnitt), att tryck mot homogenisering kan variera. Variationen i vilken utsträckning frivilligorganisationerna homogeniseras till följd av statliga och kommunala påtryckningar är beroende av dels vilken verksamhet frivilligorganisationerna bedriver, dels av vilka påtrycknings- och kontrollmedel som staten/kommunen använder sig av. Johansson (2001:115) menar att han genom sin analys av frivilligorganisationernas förhållningssätt gentemot statliga och kommunala homogeniseringstryck visar att organisationernas egna handlingsutrymme även bör tas hänsyn till. Till följd av detta har Johansson (2001:116-119) utvecklat tio hypoteser som visar på förhållanden som antingen leder till ökat eller minskat homogeniseringstryck. Två av dem nämndes i föregående stycke och de resterande berör bland annat i vilken grad 15

frivilligorganisationerna är resursberoende, deras likhetsdrag gällande struktur och storlek gentemot statliga myndigheter, samt ju mer makt som ges professionella att organisera och strukturera arbetet, desto större sannolikhet för homogenisering. 5.3 Motstånd mot professionalisering Trots att aspekter av professionalisering kunnat urskiljas inom olika typer av frivilligorganisationer, samt att dessa aspekter även lett till att frivilligorganisationerna tenderar att likna varandra i högre utsträckning, finns även studier som dels kritiserar professionalism inom socialt arbete, dels finns studier som visar på ett motstånd mot professionalisering inom just frivilligorganisationer. Professionalisering kan å ena sidan betraktas i ljuset av dess positiva aspekter i form av att det sociala arbetet bygger på vetenskaplig kunskap, å andra sidan innebär professionalisering även en ökad maktobalans med risk för att professionella hamnar i en position där de strävar efter att disciplinera avvikande beteenden hos sina klienter (Pugh, 2005:92). Motstånd mot professionalisering har studerats i en enkätstudie under 2005-2006 inom frivilliga, privata och offentliga organisationer, där Hammare (2013) har undersökt vilka utbildningsnivåer, kunskaper och andra aspekter av professionalisering som förekommer inom dessa organisationer. Inom de frivilliga organisationerna har 40 procent uppgett att de har någon form av universitet- eller högskoleutbildning, men trots detta använder de sig i mindre utsträckning av forskning i sitt arbete till skillnad från privata och offentliga organisationer. Personliga möten och människosynen värderas högre inom frivilligorganisationerna än vetenskapliga metoder enligt denna undersökning och Hammare (2013:108, 126, 143) tolkar detta som ett eventuellt motstånd mot professionalisering. I en intervjustudie om professionalisering inom franska frivilligorganisationer som arbetar med internationellt utvecklingsbistånd har ökad styrning från statens sida kunnat identifieras genom exempelvis högre krav på expertkunskap bland frivilligarbetare (Cumming, 2008:379). Cumming (2008:392) visar dock genom sin analys att frivilligorganisationerna motsatt sig vissa av kraven mot professionalisering, exempelvis gällande byråkratiska organisationsformer, och har istället anpassat sig till allmänhetens och privata finansiärers krav som inte varit lika positiva till utvecklingen av dessa aspekter av professionalisering. 16

5.4 Sammanfattning Vid en sammanfattning av tidigare forskning har främst enkätstudier samt fallstudier genomförts för att studera professionalisering inom olika typer av sociala frivilligorganisationer. Det finns dock likheter i metodtillvägagångssätt mellan min studie och den franska intervjustudien som genomfördes av Cumming (2008), dock skiljer sig dessa åt gällande vilka miljöer organisationerna befinner sig i och dess förutsättningar samt att Cumming studerade frivilligorganisationer som arbetade med utvecklingsbistånd, medan min studie fokuserar på frivilligorganisationer inom det humanitära biståndet. Internationella studier och artiklar har däremot fokus på både humanitära och andra sociala frivilligorganisationer, vilket medför viktiga perspektiv att belysa, men min studie skiljer sig från dessa främst på grund av att de humanitära frivilligorganisationerna studeras i en svensk kontext. I en senare analys av min empiri i förhållande till den internationella forskningen blir det dock relevant att belysa de skilda kontexternas betydelse för hur resultat tolkas, då statliga regelverk och andra kontextuella villkor kan skilja sig åt mellan olika länder. Liknande infallsvinklar som i Hammares (2013) och Johanssons (2001) studier kan även återfinnas i min studie, gällande fokus på professionalisering inom frivilligorganisationer. Ingen av dessa studier berör dock humanitära frivilligorganisationer specifikt och jag använder mig av intervjuer för att belysa aspekter av professionalisering, medan deras studier bygger på enkät- och fallstudieundersökningar. Johansson (2001) utgår dock från nyinstitutionell teori i sin analys, vilket även jag använder mig av för att analysera min empiri. Johanssons (2001) syfte var emellertid att studera samspelet mellan frivilliga och offentliga organisationer, medan föreliggande studie enbart fokuserar på humanitära frivilligorganisationer. Genom våra skilda syften menar jag således att teorierna används på skilda sätt för att belysa olika forskningsfenomen. 6. Metod, empiriskt material och tillvägagångssätt I detta avsnitt kommer min antagna vetenskapliga ansats att presenteras, val av metod samt urval av organisationer och intervjupersoner. Vidare beskrivs hur jag analyserat materialet, studiens tillförlitlighet och äkthet samt etiska överväganden. 6.1 Socialkonstruktionism som vetenskaplig ansats 17

För att kunna analysera hur aspekter av professionalisering tar sig uttryck i de humanitära frivilligorganisationerna är min vetenskapliga förståelse av materialet beroende av synen på kunskap. Kunskap om professionalisering inom organisationerna betraktar jag utifrån Hackings (1999) perspektiv på socialkonstruktionism, som menar att kunskap om något kan betraktas som en växelverkan mellan ett verkligt objekt, det vill säga professionellt arbete inom frivilligorganisationer, och idén om något konstruerat, det vill säga idéen om professionalisering inom frivilligorganisationer. Denna växelverkan är beroende av i vilken kontext fenomenet förstås (Hacking, 1999:138-140). Kunskap om hur professionalisering kommer till uttryck inom svenska humanitära frivilligorganisationer kan utifrån detta synsätt betraktas som verklig men det är människan som genom sina begrepp och teorier definierar och tolkar vad som betraktas som professionalisering och inte inom den rådande kontexten. Fokus riktas således mot själva tolkningen av sociala konstruktioner (Hacking, 1999:141; Thomassen, 2007:205). Kunskap om frivilligorganisationer kan utifrån detta perspektiv förstås som både verklig och socialt konstruerad, beroende av exempelvis organisationsteorier för att begripliggöra deras strukturer och arbetssätt. Genom olika begrepp skapas även kategoriseringar av frivilligorganisationer som skiljer sig från andra typer av organisationer vilka tillskrivs vissa egenskaper, som i sin tur påverkar hur frivilligorganisationerna uppfattar sig själva (jmf Hacking, 1999:25-26). Utifrån socialkonstruktionism har vi även genom olika praktiker skapat en åtskillnad mellan professionellt och frivilligt arbete, vilka existerar i sig, men tolkningen är beroende av de begrepp vi skapat för att konstruera en åtskillnad mellan dem (jmf Hacking, 1999:138; Thomassen, 2007:205). Kunskapen om professionalisering i denna studie är även beroende av min egen förförståelse, vilket gör att kunskapen således inte kan uppfattas som en objektivt nåbar sanning. Att inta ett kritiskt förhållningssätt till sin egen förförståelse blir emellertid viktigt att uppmärksamma, men förförståelsen skall samtidigt betraktas som positiv i den bemärkelsen att det är genom just den subjektiva förståelsen som vi kan uppnå kunskap (Lundin, 2008:104). Min förförståelse har exempelvis tagit sig uttryck genom mina egna erfarenheter som utbildad socionom, det vill säga ett professionellt yrke med socialvetenskapliga forskningstraditioner i ryggen (jmf Kvale & Brinkman, 2014:76). Vilket medfört att jag i analysen av empirin exempelvis lyft fram resonemang kring professionalisering ur ett socialvetenskapligt perspektiv med fokus på förståelsen av frivilligt och professionellt arbete främst i förhållande till de sociala kontexter de utförs i, men som hade kunnat förstås annorlunda om andra vetenskapliga logiker hade utgåtts från. Jag har även själv tidigare utfört frivilligt arbete inom 18