LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 7 april 2016

LAGF01 FOLKRÄTT Typsvar till tentamen 7 april 2016 Eventuell begäran om omprövning av betyg lämnas via e-post till studieadministratör Hans Liepack.

Fråga 1 - Anna Nilsson (1) Internationell sedvanerätt innehåller regler om diplomatiskt skydd, vilka ger en stat rätt att utkräva internationellt ansvar från en annan stat i vissa situationer. Det krävs i huvudsak att fyra förutsättningar är uppfyllda. Tillämpat på omständigheterna i frågan krävs för det första att sjukvårdspersonalens agerande är hänförbart till Frankrike. Stater är i första hand ansvariga för verksamhet som ingår i statsapparaten (ARSIWA art 4). Frågan innehåller inga specifika uppgifter om sjukhusen var statliga eller i privat regi. Det faktum att sjukvård ofta sorterar under den offentliga verksamheten samt att personalen agerade i en krissituation (då privata aktörer inte sällan agerar på statens uppdrag) talar för att deras agerande kan hänföras till Frankrike. (1p) För det andra krävs att personalens agerande där egna medborgares vårdbehov gavs företräde framför utländska - strider mot folkrätten. Hur en stat får behandla utländska medborgare, och vilken skillnad som får göras mellan egna och utländska medborgare kan diskuteras, se International law s 267. I det här fallet är det inte Frankrike som orsakat den primära skadan. Staten kan ändå hållas ansvarig om sjukhuspersonalen inte vidtagit due dilligens, utan underlåtit att rädda individer som utsätts för allvarlig risk för skada (Folkrätten i ett nötskal, s 153-154). (1p) Mot den bakgrunden kan man argumentera för akut katastrofhjälp till alla oavsett medborgarskap är en del av den minimistandard en stat måste tillförsäkra individer inom dess jurisdiktion. Huruvida annan sjukvård omfattas är mer osäkert. Internationella regler om mänskliga rättigheter kan anses ange en lägsta nivå som måste följas, se svaret på fråga 2. För det tredje krävs att de som nekats vård har amerikanskt medborgarskap, samt (för det fjärde) att möjligheten till upprättelse enligt fransk rätt uttömts. (1p) (2) Det är naturligtvis riktigt att USA inte kan utkräva ansvar med stöd av ett traktat som staten inte är part till (jfr VCLT art. 34). (1p) Det fråntar emellertid inte amerikanska medborgare som befinner sig inom Frankrikes jurisdiktion från deras rätt att få sina rättigheter tillgodosedda. Både Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (KESKR) och EKMR ålägger konventionsstaterna att garantera rättigheterna till alla inom dess jurisdiktion (EKMR, art 1 och KESKR, art 2). (1p) B har fel vad gäller innebörden av KESKR, art 2. Visserligen anges där att utvecklingsländer kan välja i vilken utsträckning de ska tillförsäkra icke-medborgare rättigheterna i konventionen, men Frankrike är inget utvecklingsland. Enligt samma artikel åtar sig konventionsstaterna att garantera att rättigheterna i konventionen utan diskriminering, inklusive diskriminering på grund av nationell härkomst. Huruvida olika tillgång till sjukvård är att anse som diskriminering kan diskuteras. Om nekandet av vård baseras uteslutande på medborgarskap talar detta för att det strider mot principen om icke-diskriminering. Om särbehandlingen å andra sidan baseras på objektiva kriterier som bosättning, tillgång till försäkring, betalningsförmåga eller liknande hänsyn kan det argumenteras för att sådana hänsynstaganden är legitima (International law s. 645). (1p) (3) C har rätt i att rätten till liv i EKMR artikel 2 inte tillåter undantag (art 2 och 15). Av ordalydelsen i artikeln framgår att konventionsstaterna har en skyldighet att skydda rätten till liv i lag samt att avstå från att beröva någon livet. Detta gäller oavsett om individen ifråga själv gjort sig skyldig till straffbart agerande. I vilken mån staten har en skyldighet att vidta andra åtgärder och rädda liv när en individ valt att utsätta sig för livsfara är inte tydligt i konventionstexten. Motiverade svar, oavsett om studenten kommit till slutsatsen att Frankrike är skyldigt erbjuda vård eller inte, ger 1 poäng. Huruvida Belgien kan utkräva ansvar enligt de sedvanerättsliga reglerna om diplomatiskt skydd beror, precis som angetts i svaret till fråga 1 på i huvudsak fyra faktorer. Vad gäller hänförbarheten av sjukvårdspersonalens agerande hänvisas till svaret i fråga 1. Huruvida personalen har brutit mot en folkrättslig norm genom att inte erbjuda kvinnan vård kan

diskuteras. Som angetts i fråga 1 är det rimligt att anta att akut katastrofhjälp ingår i den minimistandard som stater är skyldiga att erbjuda. Kvinnans dubbla medborgarskap medför att det är tveksamt om Belgien kan utöva rätten till diplomatiskt skydd gentemot Frankrike. Endast om kvinnan har starkare anknytning till Belgien än till Frankrike är detta möjligt. Faktorer att beakta är, förutom medborgarskap, bosättningsort, tiden hon varit bosatt i respektive land m.m. (Folkrätten i ett nötskal s. 162) (1p) (4) D har rätt i att EKMR tillåter att konventionsstaterna avviker från sina normala skyldigheter enligt konventionen under krig eller annat allmänt nödläge som hotar nationens existens (EKMR, art 15). Det är vidare riktigt att en stat i sådana lägen inte får gå längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till situationen. Frihetsberövanden utan domstolsprövning och inskränkningar i mötesfriheten omfattas av EKMR (art 5 och 11). Friheten att delta i allmänna sammankomster kan alltid inskränkas med hänvisning till allmän säkerhet och ordning förutsatt att inskränkningarna inte är oproportionerliga (art 11.2). Frihetsberövanden i strid med artikel 5 är endast tillåtna om förutsättningarna i artikel 15 är uppfyllda. Det kan diskuteras om Frankrike befann sig i ett sådant nödläge, och om den franska lagen är eller tillämpas på ett för långtgående sätt. Särskilt frånvaron av domstolsprövning kan ifrågasättas. För full poäng (2p) krävs en diskussion om förutsättningarna i artikel 11.2 och 15 är uppfyllda i de här fallet och ett motiverat ställningstagande. (5) E har rätt i att stater har ett visst handlingsutrymme när de implementerar konventionsrättigheterna nationellt, en s.k. margin of appreciation. (1p) Omfattningen av denna skönsmarginal i ett enskilt fall varierar beroende på flera faktorer såsom: vilken rättighet det är fråga om, hur ingripande åtgärden är, vilket politikområde som berörs och huruvida det finns en europeisk samsyn i frågan. Faktorer som talar för en vidsträckt skönsmarginal i det här fallet är att det är fråga om nationell säkerhet, vilket räknas som ett vitalt statsintresse, samt att det finns tecken på att andra europeiska länder tolkar EMKR på samma sätt som Frankrike. Ett argument mot en vidsträckt skönsmarginal är att mötesfrihet, precis som yttrandefrihet, är en central rättighet i en demokrati. (Se e.g. Axel Springer v. Germany, paras. 85ff) (1p) På frågan utdelas maximalt 12 poäng.

Fråga 2 - Josefin Gooch God motivering krävs för full poäng. Den första frågan är om avtalet är folkrättsligt giltigt. Vattnadal menar att man inte är bunden av avtalet eftersom det ingåtts till följd av en militärkupp. Regler om ogiltighet finns i VCLT art 46-53. VCLT utgör i sina centrala delar ett uttryck för sedvanerätten och torde därför kunna tillämpas på avtalet mellan Vattnadal och Industrialia oavsett om de är parter till VCLT eller inte. Art. 52 tar sikte på situationen då avtal kommit till stånd genom våld eller hot om våld som är oförenligt med FN-stadgan art 2(4). Man kan argumentera för att Industrialias stöd till militärkuppen utgör ett brott mot våldsförbudet. Industrialias inblandning i kuppen ska då ha uppgått till en viss dignitet och inneburit storskaligt våld (jmf Nicaraguafallet). Det ska dessutom finnas ett sådant samband mellan Industrialias stöd och avtalets ingående att ogiltighetsgrunden i art 52 VCLT är för handen. Detta medför att avtalet blir en nullitet och saknar folkrättslig verkan (art 45 VCLT). Man kan också argumentera för att Industrialia brutit mot principen om non-intervention (jmf Friendly Relations Declaration och Nicaraguafallet) genom sitt stöd till kuppen och att ogiltighetsgrunden korruption i art 50 VCLT föreligger. Art 45 VCLT innehåller bestämmelser för åberopandet av denna grund. Nästa fråga är om avtalet kan avslutas på de grunder Vattnadal angett. Nödvändighetssituation ( state of necessity ) är en statsansvarsgrund (jmf art. 25 ARSIWA som uttrycker sedvanerätt). Den kan inte användas för att avsluta ett traktat (jmf fallet Gabčíkovo- Nagymaros Project (Hungary/Slovakia)). Att avtalet är omöjligt att fullgöra (jmf art 61 VCLT) kan vara en grund för termination i vissa fall, men det krävs bl.a. ett permanent försvinnande eller förstörande av ett objekt som är nödvändigt för genomförandet. I Gabčíkovo-Nagymarosfallet kom ICJ fram till att bristande miljöhänsyn inte uppfyllde dessa krav och samma bedömning torde kunna göras i detta fall. För att åberopa fundamentalt förändrade omständigheter (jmf art 62 VCLT) som grund för att avsluta avtalet krävs förändringar som varit oförutsedda för parterna och att de omständigheter som förändrats ska ha varit en väsentlig del av syftet med traktaten. Vad Vattnadal hävdat som fundamentalt förändrade omständigheter är att staten nu är en miljömedveten demokratisk stat. Återigen torde samma bedömning kunna göras som i Gabčíkovo-Nagymarosfallet. I det fallet fastställde ICJ bl.a. att det nationella statsskicket inte var en väsentlig del av syftet med vattenavtalet som istället, liksom det här aktuella, handlade om bl.a. elproduktion. Inte heller ökade miljöhänsyn torde vara en sådan väsentlig del av syftet med avtalet att möjligheten att ensidigt avsluta avtalet är för handen. Den tredje frågan rör giltigheten av påståenden om den internationella miljörätten och tillämpningen av dessa på det ingångna avtalet. Sedvanerätten (uttryckt genom bl.a. princip 17 Riodeklarationen) innehåller en skyldighet att genomföra en MKB vid risk för gränsöverskridande skada för att bedöma miljöeffekterna. I både Gabčíkovo-Nagymarosfallet och Pulp Mills-fallet uttalade ICJ att det dessutom finns en skyldighet att hålla sig underrättad om miljöeffekterna under hela projektet, inte bara inför starten av det. För det här aktuella fallet innebär det alltså att miljöeffekterna ska bedömas både inför och kontinuerligt under projektets gång. Vad gäller skyldigheten att skydda miljön är detta mer komplicerat. Det finns en skyldighet inom den internationella sedvanerätten att inte orsaka gränsöverskridande skada (no harm

principen), och utvecklingen rör sig mot ett ökat preventivt tänkande för att också skydda miljön. Hur långt denna skyldighet sträcker sig är dock beroende på omständigheterna i det enskilda fallet och på en avvägning mellan olika användningar av vattnet enligt den sedvanerättsliga principen om rättvis fördelning (jmf art 5-6 1997 års vattenkonvention). I detta fall har 90% av vattnet avletts från floden vilket självklart orsakar mycket stora negativa effekter på miljön. Om en stat ensidigt hade genomfört denna avledning och orsakat skador på annan stats miljö hade det knappast ansetts vara en rättvis fördelning. I förevarande fall har dock Vattnadal själv ingått ett avtal om att sälja vattnet till Industrialia. I enlighet med svaret på föregående fråga kan Vattnadal inte terminera avtalet. Frågan blir istället om större miljöhänsyn kan tolkas in i avtalet. VCLT innehåller regler om tolkning av traktat. Enligt art. 31.3(c) finns möjlighet att tolka avtal i enlighet med internationell sedvanerätt och beroende på hur avtalet ser ut öppnar detta upp för en tolkning av avtalet som tar större hänsyn till miljön och människor nedströms från dammarna. På grundval av detta kan man argumentera för att Vattnadal kan driva fram en modifikation av avtalet så att skadorna på miljön minskas. På frågan utdelas maximalt 12 poäng.

Fråga 3 - Letizia LoGiacco 1) Kenya and Tanzania are parties to the bilateral treaty on the prevention and punishment of acts committed against the animals in safari areas. As the treaty entered into force on 5 March 2005, it is binding upon the parties ever since. The obligation to provide domestic legislations to penalize acts committed against animals in common safari areas is thus binding upon the parties. By virtue of the general principle of international law pacta sunt servanda enshrined in Article 26 VCLT and of Article 27 stating that a State cannot invoke provisions of its internal law as a justification for a failure to perform a treaty, Tanzania is to be regarded as in violation of its international obligations vis-àvis Kenya. 2) Mr. Soleil as the current Head of State of Chad is protected by immunity ratione personae. This immunity is full and absolute. A Senegalese domestic court cannot therefore try him for war crimes, as this would entail a violation of international law on immunities by Senegal. In fact, the Rome Statute is irrelevant for this case as it entered into force in 2002 after the alleged perpetration of the crimes and, as stated in Article 11 St., the Statute does not apply retro-actively. It follows that Mr. Soleil cannot be brought before the ICC because of lack of jurisdiction ratione temporis. The only option for Senegal is to wait until Mr. Soleil ends his office try him before a domestic court. 3) Article 129 of GCIII provides for erga omnes partes obligations incumbent on all High Contracting Parties. This means that these obligations are owed to each party to the convention regardless of whether a State is specially affected by the violation. Hence, every state is entitled to claim the violation of the Convention. This is in compliance with what the ICJ stated in the case Questions relating to the obligation either to prosecute or extradite in regard to Article 7 of the UN Convention against Torture (obligation to prosecute or extradite). På frågan utdelas maximalt 12 poäng.