prövningen av ansökningar om asyl från statslösa personer efter Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2018:3

Transkript

1 1 (5) Rättsavdelningen SR 13/2018 Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om asyl från statslösa personer efter Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2018:3 Bakgrund Migrationsöverdomstolen meddelade den 29 januari 2018 dom i mål UM (MIG 2018:3). Målet gällde hur prövning av skyddsbehov ska göras för en statslös som bott i mer än ett land innan ankomst till Sverige. Den tar först upp vilken betydelse en UNRWA-registrering har. Därefter klargörs hur begreppet vanlig vistelseort ska tolkas. Domen samt en sammanfattning av domen finns tillgänglig i Lifos rättsfallssamling - Länk. Rättschefen har tidigare i rättsligt ställningstagande angående begreppet vanlig vistelseort SR 14/2016, gett vägledning till verksamheten när det gäller begreppet vanlig vistelseort. Därtill har vägledning lämnats kring flyktingstatus för palestinier i rättsligt ställningstagande angående flyktingstatus för palestinier SR 43/2016. I MIG 2018:3 ger Migrationsöverdomstolen utförlig vägledning kring de frågeställningar som dessa rättsliga ställningstaganden berör. Därför upphävs nämnda styrdokument och det hänvisas i första hand till Migrationsöverdomstolens avgörande för vägledning. Detta rättsliga ställningstagande ger enbart kompletterande vägledning samt en del förtydliganden med syfte att uppnå enhetlighet i rättstillämpningen.

2 2 (5) Rättslig bedömning Migrationsöverdomstolen konstaterar att om den sökande är registrerad hos UNRWA 1 måste prövning först göras om han eller hon kan få flyktingstatusförklaring enligt artikel 1 D i Genèvekonventionen. 1. Prövning av flyktingstatus med anledning av registrering hos UNRWA I artikel 12 1 a i skyddsgrundsdirektivet (2011/95/EU) framgår att om en person omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen och alltså är registrerad hos UNRWA ska flyktingstatusförklaring beviljas utan att någon annan prövning görs. Följande förutsättningar måste vara uppfyllda: 1. Personen ska vara registrerad hos UNRWA och fått skydd/bistånd strax innan ankomsten till Sverige. 2. Personen ska ha tvingats lämna UNRWA:s verksamhetsområde på grund av att skyddet har upphört med anledning av att UNRWA:s verksamhet i området upphört eller med anledning av yttre omständigheter som ligger utanför personens kontroll. 3. Det saknas skäl för att utesluta personen från att anses som flykting eller annan skyddsbehövande. När har skyddet upphört med anledning av yttre omständigheter som ligger utanför en persons kontroll? Vid prövningen av om skyddet från UNRWA har upphört på grund av omständigheter utanför personens kontroll måste det göras en framåtsyftande bedömning av vad den sökande riskerar vid ett återvändande. Av praxis framgår att det handlar om skäl hänförliga till den personliga säkerheten och att detta då innebär att verket måste pröva om den sökande är flykting eller annan skyddsbehövande. Det är omständigheterna vid verkets prövning som avgör. Även om personen lämnade UNRWA:s mandatområde med anledning av skyddsskäl, har skyddet från UNRWA inte upphört om personen vid ett återvändande inte riskerar skyddsgrundande behandling. Enligt samma logik får skyddet från UNRWA anses ha upphört om personen lämnat regionen av annan anledning än skyddsskäl men det görs sannolikt ett skyddsbehov vid prövningstillfället. 2 1 United Nations relief and works agency for Palestine refugees in the near east. 2 MIG 2013:19 och EU-domstolens dom den 19 december 2012, El Kott m.fl., C-364/11, punkter Se även UNHCR, Guidelines on international protection No 13: Applicability of Article 1 D of the 1951 Convention relating to the status of refugees to Palestinian refugees, December 2017, punkten 19.

3 3 (5) Personer som inte är registrerade hos UNRWA, t.ex. nyfödda barn För att en person ska kunna omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen krävs en faktisk registrering hos UNRWA och att skydd eller bistånd erhållits. Detta innebär att ett barn vars föräldrar erhållit skydd eller bistånd av UNRWA men som inte självt erhållit sådant skydd eller bistånd, som utgångspunkt inte kan omfattas av artikeln. Barnets ansökan prövas då enligt bestämmelserna i 4 kap. utlänningslagen (2005:716) i vanlig ordning. 3 Är det bara statslösa som kan omfattas av artikel 1 D i Genèvekonventionen? Artikel 1 D i Genèvekonventionen är tillämplig oavsett om det är fråga om en statslös palestinier eller om den sökande anses vara medborgare i Palestina enligt de riktlinjer som ges i SR 11/ Däremot kan artikeln inte tillämpas gällande medborgare i andra länder. Det händer att en person som inte är statslös eller medborgare i Palestina kan uppvisa registrering hos UNRWA. Det kan exempelvis gälla syriska medborgare vars familjemedlemmar är statslösa. Det får dock anses oförenligt med syftet med artikel 1 D i Genèvekonventionen att även inkludera en sådan person. En sökande som har ett effektivt medborgarskap i ett land (Syrien i ovan nämnda exempel) omfattas inte av artikeln Prövning av skyddsbehovet enligt utlänningslagen Den som inte uppfyller punkterna 1-3 ovan omfattas alltså inte av artikel 12 1 a i skyddsgrundsdirektivet och artikel 1 D i Genèvekonventionen. Skyddsbehovet ska då prövas enligt utlänningslagens regler. 6 Då måste man initialt komma fram till mot vilket eller vilka länder skyddsbehovet ska prövas och det innebär att det måste utredas i vilket land den statslöse tidigare haft sin vanliga vistelseort. Migrationsöverdomstolen klargör att när det gäller prövningen av statslösa ska nationellt skydd ha företräde framför internationellt skydd, på samma sätt som gäller för personer som är medborgare i ett land. Syftet med att definiera begreppet vanlig vistelseort är att fastställa motsvarigheten till medborgarskapslandet; att bestämma mot vilket land en statslös asylansökan ska prövas. 7 3 Möjligheten till uppehållstillstånd enligt principen om familjens enhet/derivativ status måste dock utredas; se SR 57/2016, Rättsligt ställningstagande angående principen om familjens enhet i asylärenden. 4 SR 11/2015, Rättsligt ställningstagande angående de migrationsrättsliga konsekvenserna av Sveriges erkännande av Palestina. 5 Man omfattas heller inte då av artikel 12 1 b i skyddsgrundsdirektivet jämförd med artikel 1 C i Genèvekonventionen. Se vidare EU-domstolens dom El Kott m.fl., punkter 76 och 81. Se även Lifos 33608, UNHCR, UNHCR svar om Palestina, MIG 2018:3, avsnitt 1 och Se vidare MIG 2018:3, avsnitt 3 för utförlig vägledning.

4 4 (5) Asylsökande statslösa barn födda i Sverige Om en statslös är född i Sverige finns det inget tidigare vistelseland. Sverige kan dock inte utgöra land mot vilket skyddsbehovet ska prövas. Ordalydelsen i bestämmelsen, tidigare haft sin vanliga vistelseort, innebär att ett land där en statslös befinner sig och ansöker om asyl inte kan utgöra ett land mot vilket asylansökan ska prövas. I en sådan situation är det enda rimliga att barnets skyddsbehov ska prövas mot det land eller de länder där barnets förälder tidigare haft sin vanliga vistelseort och mot vilket deras skyddsbehov prövas (eller har prövats). Non-refoulement och verkställighetshinder Inom ramen för bedömningen av om en person är i behov av internationellt skydd, ingår frågan om risk för refoulement. Om Migrationsverket bedömer att den sökande inte är i behov av skydd gentemot det land mot vilket skyddsbehovet ska prövas, kan det i dessa ärenden behöva göras en bedömning kring om han eller hon riskerar att skickas vidare till ett land där han eller hon riskerar skyddsgrundande behandling. En sådan prövning görs inom ramen för 4 kap. utlänningslagen och det är således den sökande som ska göra skyddsbehovet sannolikt även i detta avseende. Om det åberopas praktiska svårigheter med att återvända till det land mot vilket skyddsbehovet har prövats, ska Migrationsverket pröva om det föreligger ett praktiskt verkställighetshinder. Ett praktiskt verkställighetshinder måste vara styrkt. 8 Om beslut om avvisning eller utvisning meddelas, vilket eller vilka länder ska anges i beslutet? Om det saknas grund för uppehållstillstånd och sökanden därmed ska avvisas eller utvisas, ska avlägsnandebeslutet ställas till det land mot vilket skyddsbehovet har prövats. Om det finns särskilda skäl får mer än ett land anges i beslutet. 9 Om man efter en prövning mot det senaste landet där den sökande haft sin tidigare vanliga vistelseort kommer fram till att det saknas skyddsskäl och att den sökande därmed ska avvisas eller utvisas dit, finns det vanligtvis ingen anledning att ställa avvisningen eller utvisningen även till ett annat land där han eller hon tidigare haft sin vanliga vistesort. 10 Det kan dock bli aktuellt i vissa fall. 11 Det måste då alltid göras en bedömning att en avvisning eller utvisning till aktuellt land inte är i strid med 12 kap. utlänningslagen MIG 2008:38 och SR 25/2016, Rättsligt ställningstagande angående praktiska verkställighetshinder. 9 8 kap. 20 andra stycket utlänningslagen. 10 Jfr omständigheterna i MIG 2018:3 där den sökande utvisades till Algeriet. 11 Se exempelvis i MIG 2017: Jfr. 8 kap. 7 utlänningslagen.

5 5 (5) Om den sökande beviljas uppehållstillstånd efter en prövning enligt utlänningslagen, kan då en UNRWA-registrering påverka status? I MIG 2018:3 klargörs hur skyddsbehovet ska prövas för en statslös med registrering hos UNRWA. Skyddet enligt artikel 12 1 a skyddsgrundsdirektivet och artikel 1 D i Genèvekonventionen prövas först. Kommer man fram till att den sökande omfattas av detta skydd (och inte är utesluten) ska flyktingstatusförklaring och uppehållstillstånd beviljas. Är det däremot så att den sökande inte omfattas av artiklarna är det utlänningslagens regler som gäller. Om den sökande då beviljas uppehållstillstånd efter en prövning enligt utlänningslagen kan inte flyktingstatusförklaring beviljas enligt artikel 1 D i Genèvekonventionen. Då man tidigare i ärendet har konstaterat att den sökande inte omfattas av artikeln får följaktligen UNRWA-registreringen ingen betydelse för frågan om status. 13 Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av rättsliga experten I beredningen har även rättsliga experterna och deltagit. Ställningstagandet ersätter tidigare meddelat SR 14/2016 och SR 43/2016, som härmed upphävs. Rättschef 13 En annan sak är att den sökande kan få flyktingstatusförklaring för att han eller hon vid en prövning enligt utlänningslagen omfattas av definitionen i 4 kap. 1 utlänningslagen.