Utfärdande och återlämnande av resedokument

Transkript

1

2 2 (5) 2. Bakgrund och frågeställning Det förekommer att utlänningar som har beviljats resedokument begär att få tillbaka sitt inlämnade hemlandspass samt att utlänningar som ansöker om resedokument, efter beslut, inte vill lämna in sitt hemlandspass till Migrationsverket. Fråga har uppkommit om det finns rättsliga förutsättningar att avslå en begäran att få tillbaka tidigare inlämnat hemlandspass och vilka förutsättningarna är att avslå en ansökan om resedokument eller återkalla en statusförklaring när utlänningen innehar ett hemlandspass. 3. Gällande rätt mm Utfärdande och återlämnande av resedokument De allmänna förutsättningarna för utfärdande av resedokument framgår av främst 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning och av 1954 års New York-konvention angående statslösa personers rättsliga ställning. Av 1951 års konvention och dess tilläggsprotokoll framgår bl.a. att resedokument utfärdas uteslutande i syfte att förse innehavaren med ett resedokument som kan brukas i stället för ett hemlandspass. Av 4 kap. 4 utlänningslagen (2005:716) framgår att för en flykting eller statslös får utfärdas en särskild passhandling för resor utanför Sverige (resedokument). Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om resedokument. Enligt 2 kap. 10 utlänningsförordningen (2006:97) ska resedokumentet återlämnas till Migrationsverket om den som har ett av Migrationsverket utfärdat resedokument upphör att vara flykting eller statslös. Återkallelse av flyktingstatus I 4 kap. utlänningslagen finns bestämmelser som reglerar när en utlänning upphör att vara flykting och när en flyktingstatusförklaring ska återkallas. Enligt 4 kap. 5 1 utlänningslagen upphör en flykting att vara flykting om han eller hon av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han eller hon är medborgare. I 5 b första stycket samma kapitel anges att en flyktingstatusförklaring ska återkallas, om det kommer fram att utlänningen inte kan anses vara flykting. Återkallelsebestämmelsen är till sin lydelse tvingande. I förarbetena (prop. 1979/80:96 s. 93 och 118) till bestämmelsen anges emellertid att bestämmelsen inte förutsätter att Migrationsverket efterforskar i vad mån förutsättningarna för meddelad flyktingförklaring alltjämt består. Fråga om en eventuell återkallelse tas upp när särskild anledning föreligger till detta.

3 3 (5) Bestämmelserna i utlänningslagen har sin motsvarighet i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet), bl.a. artiklarna 11.1 och Anledning att ta upp frågan om återkallelse av flyktingstatusförklaring kan föreligga om Migrationsverket får kännedom om att utlänningen ansöker om och får nytt hemlandspass (prop. 1979/80:96 s. 93). Av allmänna rättsprinciper följer att det är myndigheten som har bevisbördan i ärenden rörande återkallelse av ett gynnande beslut. En individuell bedömning ska göras och kraven på myndighetens utredning och bevisning är högt ställda (prop. 2009/10:31 s. 114 f.). Vägledning kan även hämtas i den av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) utgivna "Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning" (handboken). I handboken finns ett avsnitt angående tolkningen av begreppet "Att på nytt frivilligt begagna sig av nationellt skydd". I punkt 118 anges att en flykting som av fri vilja på nytt begagnar sig av sitt hemlands skydd inte längre är i behov av internationellt skydd. Vidare anges att man, när det gäller att fastställa om en person har upphört att vara flykting, måste skilja mellan de fall då flyktingen faktiskt på nytt begagnar sig av skydd och när det är fråga om enstaka och tillfälliga kontakter med medborgarskapslandets myndigheter. Om en flykting ansöker om och får ett hemlandspass, kan det i avsaknad av bevis på motsatsen antas att han har för avsikt att begagna sig av medborgarskapslandets skydd (punkt 121). Under vissa exceptionella omständigheter behöver det förhållandet att en flykting erhållit ett hemlandspass inte innebära att han upphör att vara flykting. Detta kan t.ex. vara fallet när innehavaren av ett hemlandspass inte tillåts att återvända till hemlandet utan särskilt tillstånd (punkt 124, jfr vidare punkt 120). Migrationsöverdomstolen har i en dom den 13 juni 2011 (mål nr UM ) uttalat sig angående förutsättningarna att återkalla flyktingstatus. I målet hade personen efter att ha fått flyktingstatusförklaring ansökt om och erhållit ett hemlandspass. Domstolen anförde bl.a. följande. NN:s förvärv av hemlandspass och användandet av detta har såvitt framkommit varit frivilligt och inte föranlett av att krav ställts från svenska myndigheters sida. Det kan vidare konstateras att giltighetstiden för hemlandspasset sträcker sig t.o.m. den 30 augusti 2016 och att NN inte, efter den resa han anskaffat passhandlingen för, har lämnat ifrån sig denna till Migrationsverket. Detta tyder på att NN inte velat avsluta relationen med hemlandet och att hans införskaffande av passet inte heller kan anses ha

4 4 (5) varit endast en enstaka och tillfällig kontakt med hans hemlands myndigheter. Domstolen bedömde att de omständigheter som framkommit om NN:s handlande, i avsaknad av bevis på motsatsen, talade för att han haft för avsikt att på nytt använda sig av medborgarskapslandets skydd. Han hade därmed enligt 4 kap. 5 1 utlänningslagen upphört att vara flykting. Den slutsats som kan dras av Migrationsöverdomstolens dom är således att det faktum att en flykting ansökt om och beviljats ett hemlandspass är en presumtion för att vederbörande på nytt har begagnat sig av hemlandets skydd och för att denna presumtion ska brytas måste denne/denna bevisa antingen att han/hon inte har haft en sådan avsikt eller att det föreligger exceptionella omständigheter. 4. Rättschefens bedömning I avsaknad av en uttrycklig rättslig reglering på området förefaller det inte finnas några rättsliga förutsättningar för Migrationsverket att vägra återlämna en persons hemlandspass enbart på den grunden att vederbörande erhållit flyktingstatusförklaring och beviljats resedokument. För det fall det finns anledning att misstänka att det rör sig om en falsk handling, bör passet dock inte lämnas ut och en polisanmälan bör därför göras. Frågan är då istället om ett återlämnande efter en uttrycklig begäran från den enskilde bör initiera ett ärende om att återkalla flyktingstatusen och således eventuellt leda till ett återlämnande av resedokumentet enligt utlänningsförordningens bestämmelser. Den omständigheten att en utlänning vidhåller en begäran att få tillbaka sitt hemlandspass, bör utgöra särskild anledning att initiera ett ärende om återkallelse av personens flyktingstatus. Agerandet är en presumtion för att vederbörande har för avsikt att på nytt använda sig att sitt hemlands skydd. Omständigheten bör således för det fall presumtionen inte bryts utgöra skäl att återkalla personens flyktingstatus. Utlänningen bör noggrant informeras om att hans eller hennes begäran om att få tillbaka sitt hemlandspass kan och bör leda till att Migrationsverket inleder ett ärende om återkallande av flyktingstatus för det fall begäran vidhålls. För det fall ett resedokument ska återlämnas enligt 2 kap. 10 utlänningsförordningen, men utlänningen inte efterkommer detta, bör ett handräckningsförfarande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning övervägas. Om det redan under ansökningsförfarandet är klarlagt att den sökande har ett hemlandspass som inte getts in till verket, bör den sökande informeras om att detta bör ges in till verket och att en vägran att göra så kan leda till att han eller hon inte betraktas som flykting i förhållande till sitt hemland.

5 5 (5) (Notera möjligheterna att omhänderta ett pass med stöd av 9 kap. 4 utlänningslagen.) En tydlig vägran att ge in sitt hemlandspass till Migrationsverket utgör som beskrivits ovan en presumtion för att personen har för avsikt att på nytt använda sig av sitt hemlands skydd. Flyktingstatus och resedokument bör inte beviljas en utlänning innan den saken är utredd. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av verksjuristen. I handläggningen har även verksamhetsexperten deltagit. Rättschef