Utkastsbeslut Dnr: 24.1.2017 37/961/2017 Utkast till beslut om betydande marknadsinflytande på grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser Företag som beslutet gäller Mariehamns Telefon Ab
2 (52) Innehåll 1 Referat... 4 2 Inledning... 4 3 Tidigare beslut om betydande marknadsinflytande... 6 4 Marknadsanalys för högklassiga fasta förbindelser... 6 4.1 Utgångspunkter för analysen av betydande marknadsinflytande... 6 4.2 Analysens förlopp och vad som granskas... 7 5 Detaljistmarknaden för högklassiga produkter... 8 5.1 Detaljistmarknadens allmänna utveckling... 9 5.2 Efterfrågade produkter... 11 5.3 Substitution på efterfrågesidan... 12 5.4 Substitution på utbudssidan... 14 5.5 Geografisk dimension... 15 6 Fastställande av konkurrensproblem på detaljistmarknaden... 18 7 Grossistmarknaden för högklassiga produkter... 18 7.1 Grossistmarknadens allmänna utveckling... 18 7.2 Beskrivning och definition av grossistprodukter... 19 7.2.1 Produkternas användningssyfte... 19 7.2.2 Olika tekniker... 22 7.3 Substitution på efterfrågesidan... 23 7.4 Substitution på utbudssidan... 25 7.5 Geografiska marknader... 26 7.6 Sammanfattning av grossistmarknaden... 28 8 Bedömning av betydande marknadsinflytande... 29 8.1 Marknadsandelar... 29 8.2 Potentiell konkurrens... 30 8.3 Vertikal integration... 31 8.4 Köparnas motverkande marknadsinflytande... 31 8.5 Övriga faktorer som påverkar marknadsinflytandet... 32 8.6 Slutsatser och fastställande av betydande marknadsinflytande... 34 9 Utseende av SMP-företag och upphävande av SMP-ställning... 36 10 Utgångspunkter för fastställande av skyldigheter... 36 10.1 Skyldigheternas nödvändighet... 36 10.2 Skyldigheternas proportionalitet... 37
3 (52) 11 Skyldigheter som åläggs Mariehamns Telefon Ab... 38 12 Motiveringar till skyldigheterna... 40 12.1 Skyldighet att överlåta nyttjanderätt... 40 12.2 Skyldigheter i fråga om icke-diskriminering... 42 12.3 Skyldighet att lämna insyn... 43 13 Konsekvensbedömning... 44 14 Lagrum på vilka beslutet grundas... 48 15 Beslutets giltighetstid... 48 16 Bilagor... 48 BILAGA 1 Geografiska marknadsområden där inget teleföretag längre har betydande marknadsinflytande... 49 BILAGA 2 Geografiska områden med betydande marknadsinflytande och SMPföretag... 51
4 (52) 1 Referat I detta beslut utvärderar Kommunikationsverket om Mariehamns Telefon Ab (nedan "Mtel") har en ställning som ett företag med betydande marknadsinflytande på grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser samt beslutar om de skyldigheter som anses behövliga på denna marknad för att undanröja konkurrenshinder och främja konkurrensen. Med betydande marknadsinflytande avses ett företags förmåga att på en viss marknad verka oberoende av konkurrenter och slutkunder inom bredbandstjänster. Med marknad för högklassiga fasta förbindelser avses marknad 4 enligt kommissionens nya marknadsrekommendation. Med högklassig fast förbindelse avses dataöverföringskapaciteten mellan två punkter. Beslutet bygger på Kommunikationsverkets marknadsanalys. Utifrån analysen har MTel ett betydande marknadsinflytande (SMP) på grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser. Geografiskt sett omfattar MTels betydande marknadsinflytande i marknadsområde 17 (Föglö, Mariehamn). MTel åläggs följande skyldigheter på grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser: - Skyldighet att hyra ut högklassiga fasta förbindelser och tillhörande faciliteter - Skyldighet att prissätta ersättningarna för ovan nämnda produkter och tjänster på ett icke-diskriminerande sätt och att i övrigt iaktta icke-diskriminerande villkor samt - Skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor. De skyldigheter som åläggs företaget behövs för att främja konkurrensen och undanröja konkurrenshinder på grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser. Skyldigheterna bör anses proportionella med beaktande av de mål för främjande av konkurrensen som eftersträvas. Utifrån marknadsanalysen har MTel inte längre ett betydande marknadsinflytande i Lemlands och Jomalas kommuner. MTels marknadsandel i dessa två områden har minskat och där finns ett tillräckligt stort substituerbart utbud, vilket också minskar MTels marknadsinflytande. Kommunikationsverket upphäver MTels skyldigheter gällande betydande marknadsinflytande i Lemlands och Jomalas kommuner. 2 Inledning Enligt informationssamhällsbalken (nedan ISB) 1 ska Kommunikationsverket regelbundet göra en marknadsanalys av grossist- 1 Informationssamhällsbalken (917/2014) 51,52 och 53.
5 (52) och detaljistmarknader som definierats som relevanta. Kommunikationsverket utser ett företag till ett företag med betydande marknadsinflytande (SMP), om företaget utifrån en marknadsanalys konstateras ha ett sådant ekonomiskt inflytande på en viss marknad att det i betydande utsträckning kan verka oberoende av konkurrenter, konsumenter eller andra användare. Genom SMP-beslut åläggs företaget de skyldigheter som anses vara behövliga för att undanröja konkurrenshinder eller främja konkurrensen på den aktuella marknaden. Syftet med SMP-regleringen är att främja konkurrensen mellan teleföretagen och undanröja konkurrenshinder på sikt. Dessutom är syftet att i förväg påverka verksamheten på sådana marknader där man har upptäckt särskilda konkurrensproblem. SMP-regleringen är av exceptionell karaktär och avsedd för situationer där den allmänna konkurrensrätten inte är tillräcklig för att lösa problem på marknaden. SMP-regleringen bygger alltid på marknadsanalys enligt regelbundna intervaller. Om det inte finns problem på marknaden, upphävs regleringen. Företag i SMP-ställning åläggs behövliga skyldigheter utifrån marknadsanalysen, t.ex. gällande överlåtelse av nyttjanderätt, öppenhet, icke-diskriminering och prissättning. En opartisk och skälig prissättning av kommunikationsnät är en förutsättning för att nya företag som tillhandahåller tjänster ska kunna komma in på marknaden. Den ökande konkurrensen sätter i sin tur press på teleföretagen att ta fram nya tjänster och sänka de priser som tas ut av slutanvändarna. SMP-regleringen bygger på EU:s direktiv om elektronisk kommunikation, bland vilka ram- och tillträdesdirektiven är de mest relevanta med tanke på SMP-regleringen. I ramdirektivet 2 fastställs ramarna för regleringsmyndigheternas ingripande i marknadsstörningar inom elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. I tillträdesdirektivet 3 fastställs i sin tur de sätt på vilka marknadsproblem kan lösas. EU:s bestämmelser om betydande marknadsinflytande infördes i Finland genom kommunikationsmarknadslagen, som senare ersattes med ISB. Europeiska kommissionen kan ge rekommendationer om harmonisering av direktivet om elektronisk kommunikation, om skillnader i regleringsmyndigheternas sätt att genomföra direktivets regleringsuppgifter kan skapa hinder på den inre marknaden. Kommunikationsverket ska så noggrant som möjligt beakta kommissionens rekommendationer i sin verksamhet. Om Kommunikationsverket inte följer kommissionens rekommendation, ska verket underrätta kommissionen och motivera sitt beslut. I SMP-regleringen, särskilt i regleringen av marknaden för högklassiga fasta förbindelser, är den viktigaste rekommendationen kommissionens rekommendation om relevanta produktoch tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikat- 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, ändrat genom direktiv 2009/140/EG. 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter, ändrat genom direktiv 2009/140/EG.
6 (52) ion, vilka kan komma i fråga för förhandsreglering (nedan marknadsrekommendationen). 4 3 Tidigare beslut om betydande marknadsinflytande Förra gången Kommunikationsverket analyserade grossistmarknaden för fasta förbindelser på lokalnivå och utfärdade företagsspecifika SMP-beslut var 2009. 5 Utifrån analysen ansåg verket att 31 teleföretag, inkl. MTel, hade en SMP-ställning i sitt traditionella verksamhetsområde 6. Kommunikationsverket ålade dessa skyldighet att hyra ut förbindelser, att offentliggöra leveransvillkor och prislistor samt att iaktta icke-diskriminerande prissättning och även i övrigt icke-diskriminerande villkor. 4 Marknadsanalys för högklassiga fasta förbindelser 4.1 Utgångspunkter för analysen av betydande marknadsinflytande Enligt 52 1 mom. i ISB ska Kommunikationsverket i syfte att klarlägga konkurrensläget regelbundet göra en marknadsanalys av grossist- och detaljistmarknader som definierats som relevanta. I förarbetena till bestämmelsen sägs att Kommunikationsverket på ett ändamålsenligt sätt ska beakta kommissionens marknadsrekommendation när relevanta marknader definieras. I detta beslut utgörs den relevanta tjänste- och produktmarknaden av grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser. Med högklassig fast förbindelse avses dataöverföringskapaciteten mellan två punkter. Enligt 52 3 mom. i ISB ska Kommunikationsverket genom sitt beslut bestämma att ett teleföretag är ett företag med betydande marknadsinflytande, om företaget utifrån en marknadsanalys konstateras ensamt eller tillsammans med andra ha ett sådant ekonomiskt inflytande på en viss marknad som gör att företaget i betydande utsträckning kan verka oberoende av konkurrenter, konsumenter eller andra användare. Samtidigt med grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser analyserade Kommunikationsverket också marknaderna för abonnentförbindelser och bitstreamprodukter (marknad 3a och 3b i marknadsrekommendationen) och utfärdade separata beslut om dessa till varje företag. 4 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation, vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (2014/710/EU). 5 I den föregående marknadsrekommendationen från 2007 var marknaden för fasta förbindelser på lokalnivå marknad nummer 6. I sin senaste rekommendation har kommissionen omdefinierat grossistmarknaden för fasta förbindelser på lokalnivå. I den nya rekommendationen motsvaras marknad 6 nu av marknad 4, med vissa undantag, och förbindelsernas högklassighet betonas på ett nytt sätt. 6 Med traditionellt verksamhetsområde avses det område där teleföretaget hade obegränsad rätt att idka lokal televerksamhet t.o.m. 31.12.1993. Fr.o.m. 1.1.1994 kan teleföretagen bygga nät även utanför sitt traditionella verksamhetsområde.
7 (52) 4.2 Analysens förlopp och vad som granskas I marknadsanalysen har Kommunikationsverket beaktat kommissionens marknadsrekommendation inklusive dess motiveringspromemoria 7 och kommissionens riktlinjer 8 för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande. I sin senaste marknadsrekommendation har kommissionen omdefinierat den granskade grossistmarknaden. Marknad 4 motsvarar nu, med vissa undantag, marknad 6 i marknadsrekommendationen från 2007, dvs. lokala grossistmarknader för fasta förbindelser. Den nya rekommendationen betonar dock förbindelsernas högklassighet på ett nytt sätt. 9 Teleföretag som konkurrerar med högklassiga fasta förbindelser kan lokalt koppla egna bredbandsroutrar samt basstationer i mobilnät och andra trådlösa nätverk till sina lokala nät eller sammankoppla enskilda lokala nät. I denna marknadsanalys granskas för första gången detaljistmarknaden för högklassiga produkter. 10 På detaljistmarknaden efterfrågar företagskunder högklassiga bredbandsprodukter eller t.ex. lösningar för sammankoppling av verksamhetsställen. Ofta kan man inte tillgodose denna efterfrågan genom traditionella bredbandstjänster för konsumenter. Vilka egenskaper som krävs av produkterna beskrivs närmare i stycket om detaljistmarknaden för högklassiga produkter. I marknadsanalysen utreds konkurrensproblem på marknaden för högklassiga fasta förbindelser i detaljist- och grossistledet i en situation utan förhandsreglering av betydande marknadsinflytande på grossistmarknaden. Marknadsanalysen har gjorts utifrån rådande marknadsförhållanden 11 och även med hänsyn till den framtida utvecklingen (ungefär tre år efter att besluten utfärdats). Marknadsanalysen börjar med att behandla detaljistmarknaden i anknytning till grossistledet. Relevanta produktmarknader definieras genom analyser av substitutionen på efterfråge- och utbudssidan inom högklassiga fasta förbindelser samt marknadens geografiska dimension. Till slut bedöms, om det föreligger en effektiv konkurrens på detaljistmarknaden utan förhandsreglering av grossistmarknaden. Därefter definieras grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser genom analyser av substitutionen på efterfråge- och utbudssidan inom grossistprodukter samt marknadens geografiska dimension. Till slut bedöms, om de teleföretag som tillhan- 7 Motiveringspromemoria till kommissionens marknadsrekommendation (2014/710/EG), Commission staff working document, Explanatory note, SWD(2014) 298, 9.10.2014. 8 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2002/C 165/03, Europeiska gemenskapernas officiella tidning, C 165, 11.7.2002. 9 wholesale high-quality access provided at a fixed location. 10 Även kommissionen har uppmärksammat detaljistmarknaden för högklassiga accessprodukter. Motiveringspromemoria till kommissionens marknadsrekommendation, s. 36. 11 Rådande marknadsförhållanden omfattar även annan marknadsreglering som påverkar konkurrensvillkoren.
8 (52) dahåller högklassiga fasta förbindelser har ett betydande marknadsinflytande. I marknadsanalysen har analysen av detaljistmarknaden och definitionen av den relevanta grossistmarknaden gjorts på en allmän nivå och den omfattar samtliga finländska teleföretags verksamhet på detaljistmarknaden och grossistmarknaden. Analysen av betydande marknadsinflytande har däremot gjorts per företag. Detta innebär att Kommunikationsverket endast har analyserat verksamheten på grossistmarknaden för det teleföretag som beslutet om betydande marknadsinflytande gäller. Kommunikationsverkets analys är baserad på flera informationskällor. Den enskilt viktigaste informationskällan är teleföretagens svar på verkets informationsbegäran 12 i början av 2016. Totalt erhöll Kommunikationsverket 75 svar i anknytning till marknaden för högklassiga fasta förbindelser. Verkets marknadsanalys har även påverkats av kontakter som tagits av marknadsaktörer och andra diskussioner rörande denna marknad. 5 Detaljistmarknaden för högklassiga produkter Förhandsregleringens mål är en effektiv konkurrens på marknaden för slutanvändare. Detta innebär ett tillräckligt utbud av effektivt prissatta och mångsidiga tjänster. Företag som efterfrågar högklassiga produkter vill ofta ha skräddarsydda lösningar, varvid möjligheten att konkurrensutsätta tjänster från olika teleföretag är väsentligt för slutkunderna. Således bör analysen av grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser utgå från analysen av slutkundsmarknaden. Dessutom behöver framtidsutvecklingen beaktas. Högklassiga fasta förbindelser används i nedan beskrivna accessprodukter för kundföretagen och i teleföretagens egna lokala förbindelser, t.ex. för mobilnätets basstationer och telenätets telefonväxlar samt mellan bredbandsroutrar och stamnätet (backhaul). Eftersom dessa produkter saknar en egentlig detaljistmarknad granskas de i samband med grossistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser. 13 Motiveringspromemorian till 2014 års marknadsrekommendation delar upp detaljistmarknaden för internetaccessprodukter i en marknad för massprodukter och en för högklassiga förbindelser. Massprodukter 14 tillhandahålls konsumenter och företag för vilka högklassiga förbindelser inte är affärskritiska eller som endast har ett verksamhetsställe. Efterfrågan på dessa produk- 12 Kommunikationsverket samlade in kvantitativa uppgifter om grossistmarknaden och kvalitativa synpunkter på verksamheten inom detaljist- och grossistmarknaderna genom en informationsbegäran till teleföretagen i början av 2016 (dnr 10/961/2016). 13 Kapitel 7 14 Med massprodukter avser kommissionen s.k. grundläggande bredbandstjänster som tillhandahålls i fasta nät och som inte inkluderar att skräddarsy tjänster för slutkunder. Marknaden omfattar bredbandstjänster för konsumenter och paket med sådana bredbandstjänster för företag som motsvarar konsumentprodukter.
9 (52) ter skiljer sig från de högklassiga accesstjänster som stora och medelstora företag efterfrågar. Med högklassiga förbindelser avser kommissionen avancerade och tillförlitliga access- och nätverkstjänster som tillhandahålls företagskunder och som används t.ex. för att koppla samman ett kundföretags olika verksamhetsställen i ett lokalt nätverk. Gemensamt för dessa tjänster är att de anpassas efter företagskundernas behov. Dessa två detaljistmarknader skiljer sig även på grossistnivå. Grossistmarknaden för massprodukter beskrivs närmare i Kommunikationsverkets marknadsanalys av abonnentförbindelser och bitstreamprodukter 15. 5.1 Detaljistmarknadens allmänna utveckling På den finländska detaljistmarknaden för högklassiga produkter tillhandahålls tjänster av både riksomfattande och regionalt verksamma teleföretag. Vissa har ett mycket brett utbud av högklassiga produkter och flera tilläggstjänster. Vissa, särskilt de regionalt verksamma, tillhandahåller en fast accessprodukt med kvalitetsstandard men inga andra tilläggstjänster. Bland företagskunder varierar behovet av accessprodukter stort. Den allmänna trenden är dock att kraven på accessprodukter ökar. I många teleföretags svar på informationsbegäran framhölls att företagskunderna är mycket prismedvetna och att nya (även globala) konkurrenter kommit sig på marknaden. Genom teknikutvecklingen förväntas konkurrensen på detaljistmarknaden öka ytterligare. Genom programbaserade nätverk och molntjänster etablerar sig bl.a. olika OTT-aktörer (over the top) på marknaden. Teleföretag som konkurrerar med uthyrning av högklassiga fasta förbindelser kan ge slutanvändarna skräddarsydda accesstjänster och tillhörande tjänster utan egen nätinfrastruktur. Detta underlättar och påskyndar inträdet av nya företag på marknaden och ökar trycket i konkurrensen om företagskunderna. Hyresandelen i högklassiga fasta förbindelser har också ökat något efter förra marknadsanalysen. I slutet av 2008 var cirka 20 procent av teleföretagens fasta förbindelser hyrda. I slutet av 2015 var andelen över 22 procent enligt den insamlade informationen från teleföretagen. Hyrda förbindelser behövs också när ett regionalt teleföretag erbjuder sina kunder lösningar för sammankoppling av verksamhetsställen utanför den egna nätinfrastrukturens räckvidd. På landsnivå domineras den finländska marknaden för högklassiga fasta förbindelser av några få aktörer. De tre största 16 företagens sammanlagda marknadsandel av alla förbindelser (inkl. grossistledet) är över 85 procent. Siffran ger också en fingervis- 15 Beslut om betydande marknadsinflytande på abonnentförbindelsemarknaden och bitstreammarknaden (16/961/2017). 16 DNA Ab, Elisa Abp och TeliaSonera Finland Abp
10 (52) ning om läget på detaljistmarknaden, som dock uppvisar stor geografisk variation. Mindre företag har mycket höga marknadsandelar i vissa delar av landet medan konkurrensen i andra delar är mer jämn mellan företagen. Företag som är verksamma på marknaden Enligt information som Kommunikationsverket erhållit från teleföretagen har detaljistmarknaden för högklassiga produkter i viss mån delats upp i företag med ett mångsidigt utbud av alla accessprodukter och företag som specialiserat sig på enbart privat- eller företagskunder. Vissa företag som haft ett betydande marknadsinflytande är inte längre aktiva på marknaden för högklassiga fasta förbindelser eller satsar inte på högklassiga produkter. På fastlandet och Åland är totalt cirka 60 nät- och tjänsteföretag verksamma på marknaden för högklassiga fasta förbindelser. Till skillnad från många andra EU-medlemsländer har Finland ingen ensam landsomfattande aktör, utan olika teleföretag äger kopparnät, fibernät och radiolänkade nät i olika geografiska områden. Traditionella teleföretag 17 Elisa Abp, TeliaSonera Finland Abp och DNA Ab, som tillhandahåller tjänster över hela Finland, är de största aktörerna på marknaden för högklassiga fasta förbindelser. Resten av de traditionella teleföretagen är avsevärt mindre regionala aktörer som ingår i Finnet-förbundet. 18 Alla traditionella teleföretag äger både koppar- och fibernät. De traditionella företagen är vertikalt integrerade, vilket innebär att de tillhandahåller tjänster för detaljistmarknaden i egna nät. En del av företagen tillhandahåller slutkundstjänster även utanför det egna nätet genom grossistprodukter från andra nätföretag. Alla traditionella nätföretag på den lokala marknaden för fasta förbindelser enligt definitionen i marknadsrekommendationen 2007 konstaterades befinna sig i SMP-ställning 2009. Regionnätföretag De senaste tio åren har cirka 50 andelslag 19 samt kommunala aktiebolag 20 grundats i olika delar av Finland. De har låtit bygga 17 Med traditionella teleföretag avses här teleföretag som äger kommunikationsnät och länge varit etablerade på marknaden och traditionellt ägt alla fasta nät i sitt verksamhetsområde. 18 Finnet-förbundet fungerar som intresseorganisation för sina medlemsföretag. Medlemmar är Alajärven Puhelinosuuskunta, Blue Lake Communications Oy, Eurajoen Puhelin Osk, Härkätien Puhelin Oy, Ikaalisten-Parkanon Puhelin Osakeyhtiö, Jakobstadsnejdens Telefon Ab, Kaisanet Oy, Karis Telefon Ab, Kimito Telefon Ab, Laitilan Puhelin Osk, Lounea Oy, LPOnet Oy Ab, Mariehamns Telefon Ab, Mikkelin Puhelin Oyj, Pargas Telefon Ab, Pohjois-Hämeen Puhelin Oy, Vakka-Suomen Puhelin Oy och Ålands Telefonandelslag. 19 Andelslaget EmsaloNet, Andelslaget KNT-Net, Andelslaget KrsNet, Andelslaget NU-net, Andelslaget Optowest, Andelslaget Pedersöre Fiber, Hailuodon laajakaistaosuuskunta, Kitö Vattenandelslag, KNT-NET, Liljenet fiberkabelandelslag, Luoteis-Kuhmon kyläverkko-osuuskunta, Osuuskunta Helsingin valokuidut, Osuuskunta Keskikaista, Osuuskunta Kymijoen Kyläkuitu, Osuuskunta Utakuitu, Pielisen tietoverkko-osuuskunta, Pohjois-Karjalan tietoverkko-osuuskunta, Rautavaaran tietoverkko-osuuskunta, Siikaverkko Osuuskunta, Tuuloksen tietoverkko-osuuskunta, Valoa kuidun päässä osuuskunta, Valokaista Osuuskunta, Verkko-osuuskunta Kuitukanava, Verkko-osuuskunta Kuuskaista, Verkkoosuuskunta Oulunseudun laajakaista och Verkko-osuuskunta Ysinetti.
11 (52) fibernät i glesbygder där de etablerade nätföretagen inte har ansett att byggandet varit kommersiellt lönsamt. Dessa s.k. regionnätföretag är allmännyttiga aktörer som syftar till att genom fiberoptiska nät främja välfärden för hushåll, företag och hela kommunal- eller bysamhället i företagets verksamhetsområde. Regionnätföretag har grundats med lokala resurser i syfte att företagen skulle kunna tillgodose slutkundernas efterfrågan på snabba bredband i regionen. Omfattningen av olika regionnätföretags verksamhet varierar från några tio slutkundsabonnemang till några tusen abonnemang. En del företag har låtit bygga fibernät lokalt t.ex. för bysamhällen medan en del företags verksamhet sträcker sig till flera kommuners områden. Regionnätföretagen svarar för byggande av fibernät samt vanligen för försäljning av abonnemang till slutkunder. När det gäller att förvalta nät har företagen olika verksamhetsmodeller. En del av företagen förvaltar nätet själv och en del köper tjänster för nätförvaltning från andra teleföretag. Regionnätföretagen verkar enligt modellen för öppna nät (s.k. open access) 21, där andra teleföretag ges tillträde till nät för att tillhandahålla slutkundstjänster, eller verkar endast i grossistledet utan egna produkter för slutkundsabonnemang. Vissa regionnätföretag tillhandahåller högklassiga fasta förbindelser men i huvudsak är näten byggda för områdets privatkunder och småföretag, och utbudet består av grundläggande bredbandsprodukter. Övriga nätföretag Vid sidan av de traditionella teleföretagen och regionnätföretagen ägs fasta eller radiolänkade nät i Finland av Haminan Energia Oy, MP Masterplanet Ab, Mäntsälän Sähkö, Nyttab Ab och Tampereen Puhelin. Tjänsteföretag 5.2 Efterfrågade produkter På den finländska marknaden för högklassiga produkter finns några tiotals tjänsteföretag 22 som inte äger ett eget nät utan vars verksamhet bygger på att de hyr grossistprodukter av andra nätföretag. Högklassiga fasta förbindelser behövs på olika sektorer för många typer av ICT-funktioner. På detaljistmarknaden kommersialiseras fasta förbindelser som högklassiga accesstjänster med vilka kundföretagen Får åtkomst till Internet 20 Kommunala nätföretag är bl.a. Ab Närpes Dynamo Net Oy, Bothnia Broadband Ab, Ilonet Oy, Kairan Kuitu Oy, Kajo- Net Oy, Kasenet Oy, Keski-Suomen Valokuituverkot Oy, Kokemäen teollisuuskylä Oy, Pohjoisen Keski-Suomen verkkopalvelut Oy, Pohjois-Satakunnan Seutuverkko Oy, PyhäNet Oy, Pälkäneen Valokuitu Oy, Ranuan Kuituverkot Oy, Saimaan Kuitu Oy, Savon Kuituverkko Oy, Skärgårdsnäten Ab, Suupohjan Seutuverkko Oy, Tervolan Palveluverkot Oy och Tähtikuitu Oy. 21 I modellen för öppna nät kan flera olika tjänsteleverantörer tillhandahålla tjänster för slutkunder. 22 Tjänsteföretagsverksamhet i fasta nät bedrivs åtminstone av Cinia Group Ab, Ficolo Ab, FNE-Finland Oy, Nebula Oy, Netplaza Ab, Integral Oy, Line Carrier Oy, Nordic LanWan Communication Oy, Oy MP-Masterplanet Ab, Seclan Oy, Seltimil Oy, Setera Oy, Suomi Communications Oy, Suomen Datasafe Oy och Sysops Finland Oy.
12 (52) Lagrar data i molntjänster och överför data mellan verksamhetsställen 23 eller till servercentraler 24 Stöder tele- och videokonferensapplikationer 25 Återhämtar sig säkrare efter fel 26 Tillhandahålls skräddarsydda tjänster (t.ex. för finanssektorn krävs att fördröjningen är mycket liten) och Övervakar kritisk nationell infrastruktur som vatten- och elnätens funktion. Högklassiga accesstjänster baseras på en fast förbindelse med specificerad kvalitetsnivå och andra egenskaper utifrån företagens behov. Egenskaperna är t.ex. garanterad tillgänglighet, höga och symmetriska överföringshastigheter, korta reparationstider, kundsupport och garanti för fortsatt hög servicenivå exempelvis när nätet blir belastat. 27 Helhetslösningar Enligt uppgifter från teleföretagen efterfrågar företagskunder i ökande grad helhetslösningar i stället för enskilda accessprodukter. Framförallt stora kundföretag uppskattar helhetslösningar. Kraven på helhetslösningarna har ökat och nuförtiden lägger man ut bl.a. nätadministration och serverhallar till en tjänsteleverantör. Denna marknadsutveckling gynnar teleföretag med ett brett utbud av olika tjänster. En differentierande faktor är mobiltjänster. Helhetslösningen inkluderar ofta mobilabonnemang för de anställda. Finlands tre största teleföretag kan tillhandahålla dessa tjänster i sitt eget nät. Dessutom är flera teleföretag återförsäljare till någon mobiloperatör för att kunna erbjuda sina kunder mobiltjänster i helhetslösningarna. Den verkliga flaskhalsprodukten på detaljistmarknaden är dock en högklassig accessprodukt, så i marknadsanalysen utgör helhetslösningarna främst en kompletterande tjänst som ger teleföretagen konkurrensfördelar. 5.3 Substitution på efterfrågesidan I substitutionsgranskningen tittar man på alternativa tekniker och produkter och analyserar ifall de ur slutkundernas synvinkel utgör substitut för högklassiga accessprodukter med fast förbindelse. Alternativa tekniker och produkter utgör substitut, om slutkunder enkelt kan övergå till dem ifall priset på den ursprungliga produkten ökar lite (5-10 procent) men varaktigt. 23 Även virtuella privata nätverk (Virtual Private Network, VPN-tjänster). 24 Datacenterkapacitet, serverdatorer, virtuella servrar, programvaror, servertjänster, disksystem. 25 ISDN- och VoIP-tjänster, Contact Center-lösningar och andra interaktiva kundlösningar. 26 Även administrativa tjänster, bl.a. datasäkerhet och brandväggar. 27 Högklassigheten innebär dock inte att trafiken kan prioriteras över andra abonnemangs internetåtkomst, utan att den fasta förbindelsen i sig är högklassig.
13 (52) Dessutom förutsätts att substitution förekommer i sådan utsträckning att prishöjningen blir olönsam för den som tillhandahåller den ursprungliga produkten på grund av förlusterna i försäljningen. Det räcker inte att en marginell grupp övergår till den alternativa produkten. I analysen av substitutionen på efterfrågesidan beaktas bl.a. de alternativa tjänsternas egenskaper, art och tillgång samt kostnaderna för byte av tjänst. Ur slutkundernas synvinkel ska substituten ha samma användningssyfte som den granskade tjänsten och tillgodose slutkundernas behov på samma sätt. Marknaden för högklassiga accessprodukter omfattar alltså produkter genom vilka man kan tillhandahålla förbindelser med hög kvalitet och tillförlitlighet samt stödja utbudet av ICT-tjänster på detaljistmarknaden. Vanliga egenskaper hos tjänsterna för högklassiga förbindelser är bl.a. garanterad tillgänglighet, höga och symmetriska överföringshastigheter, korta reparationstider, kundsupport och garanti för fortsatt hög servicenivå t.ex. när nätet blir belastat 28. Dessa egenskaper kan implementeras med SDH/PDH- 29 och Ethernetteknik. Tidigare byggdes fasta förbindelser i huvudsak med SDH/PDH-teknik. I och med teknikutvecklingen har teleföretagen nästan helt övergått till Ethernet, som ersatt SDH/PDHbaserad teknik. Eftersom produkter som efterfrågas av kundföretagen fortfarande kan implementeras med båda teknikerna, har Kommunikationsverket granskat substitutionen utifrån alternativen till SDH/PDH och Ethernet. I slutet av 2008 hade merparten av de fasta förbindelserna byggts med SDH/PDH-teknik. I mindre teleföretag uppskattades dessa tekniker utgöra över 90 procent och i större teleföretag över 70 procent. På sju år har Ethernetförbindelser till största delen ersatt SDH/PDH-förbindelserna. Enligt verkets uppgifter hade i snitt cirka 95 procent av de fasta förbindelserna byggts med Ethernetteknik. Substitution genom massprodukter inom bredband Med massprodukter inom bredband avses en tjänst på grundläggande nivå, vanligen utan t.ex. skräddarsydda dataöverföringstjänster för slutkunder, dedikerad kapacitet för dataöverföring, symmetrisk kapacitet eller garanterad reparationstid. I Finland är dessa uppdelade i produkter för privatkunder och för småföretagare. Kommissionens rekommendation skiljer ut massbredband (M3) som en egen marknad och Kommunikationsverket har inte funnit anledning att inkludera konsumentprodukter i marknaden för högklassiga accesstjänster (M4). Förbindelser via kabel-tv-nätet är massprodukter eftersom de använder delad bandbredd och vanligen är asymmetriska. I 28 På engelska s.k. limited contention. 29 Synchronous Digital Hierarchy / Plesiochronous Digital Hierarchy.
14 (52) dessa nät kan man alltså inte garantera s.k. dedikerad kapacitet som krävs för högklassiga accessprodukter. Förbindelser via kabelnät och massprodukter inom bredband utgör därmed inte substitut för högklassiga förbindelser. Substitution genom mobilt bredband Bredband via mobilnät kan inte garantera erforderlig kvalitetsnivå eller s.k. dedikerad hastighet för kunderna. När man tittar på hastigheterna i mobilnät bör det observeras att hastigheten i praktiken beror på frekvensbandet, tekniken och antalet användare inom basstationscellen. Förbindelser som baseras på mobilt bredband är därmed inte tillräckligt högklassiga för att utgöra substitut ur företagskundernas synvinkel. Substitution genom virtuella nät Kundföretagens nätverkslösningar kan till viss del implementeras genom lösningar för virtuella nät. Dessa tjänster behöver dock en fast förbindelse på vilken den virtuella lösningen kan byggas. På kundföretagets övriga verksamhetsställen som kopplats till nätet kan man använda vilken massbredbandsförbindelse som helst, men det virtuella nätet kan inte enbart baseras på en sådan förbindelse. Därmed utgör virtuella nät inte substitut för högklassiga fasta förbindelser. 5.4 Substitution på utbudssidan Med substitution på utbudssidan avses möjlighet för andra än leverantörer av högklassiga förbindelser att genast eller inom kort tid utan större kostnader eller risker börja tillhandahålla tjänsterna i fråga. Enbart hypotetisk substitution av utbudet räcker inte när marknaden definieras. 30 De senaste åren har nya företag som konkurrerar med traditionella teleföretag etablerat sig på den finländska detaljistmarknaden för högklassiga förbindelser. Det bör dock observeras att merparten av dessa erbjuder slutkundstjänster med stöd av de traditionella teleföretagens nät. Konkurrens med oberoende tjänster för slutkunder skulle kräva att företagen bygger ett lokalt nät ända till kundföretaget. Detta är förknippat med stora investeringskostnader. På kort sikt har nya leverantörer ganska begränsade möjligheter att tillhandahålla högklassiga förbindelser i stor skala. Kommunikationsverket anser att konkurrerande teleföretag på kort sikt inte kan replikera befintliga lokala nät utan betydande icke-återvinningsbara kostnader. Därmed har marknaden för högklassiga förbindelser inte tillräcklig substitution på utbudssidan för att vara relevant när produktmarknaden definieras. 30 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och betydande marknadsinflytande (2002/C 165/03).
15 (52) 5.5 Geografisk dimension I Finland finns det flera teleföretag som är verksamma endast lokalt eller regionalt. På marknaden finns också företag som erbjuder högklassiga accesstjänster över hela Finland. Därmed varierar konkurrensvillkoren regionalt utifrån de verksamma teleföretagen. Konkurrensens intensitet påverkas även av kundföretagens efterfrågan. Vissa områden har högre täthet av företag som efterfrågar högklassiga slutkundstjänster. Detta påverkar även teleföretagens utbud och var näten primärt byggs. Utbudet har ökat framförallt i större städer 31, där det finns många företag som efterfrågar högklassiga förbindelser. Kartar nedan visar områden i Finland med den tätaste potentiella efterfrågan på högklassiga accesstjänster. 31 Exempel är Tammerfors, Vasa, Uleåborg, Kuopio, Jyväskylä och Björneborg.
16 (52) Figur 1. Täthet av företagens arbetsställen efter kommun (Statistikcentralen 2016) 32 Följande karta visar antalet fasta förbindelser teleföretagen har per kommun. Utbudet är till stor del koncentrerat till områden där det också finns flest potentiella kunder. 32 Statistikcentralen: Företagens arbetsställen efter kommun: http://pxnet2.stat.fi/pxweb/pxweb/fi/statfin/statfin yri alyr/004_alyr_tau_040.px/?rxid=8b8a20cc-119a-4e49- ada9-8f1bb01625ac och landyta efter kommun 1.1.2016: http://pxnet2.stat.fi/pxweb/pxweb/fi/statfin/statfin vrm vaerak/088_vaerak_tau_133.px/?rxid=a0b63855-60c7-41e9-816b-bf801784b176
17 (52) Figur 2. Antal fasta förbindelser efter kommun Enligt informationen från teleföretagen är vissa redo att bygga ut sitt nät för att betjäna de viktigaste kundföretagen. Detta ökar dynamiken på marknaden för högklassiga förbindelser, vilket främjar konkurrensen i detaljist- och grossistledet. Betjäningen av kundföretag genom att bygga nya nät berör vanligen inte små och medelstora företag, vars efterfrågan ofta inte är ett tillräckligt incitament för teleföretagen att bygga ut nätet. Enligt Kommunikationsverkets uppfattning är marknaden för högklassiga förbindelser regional. Den geografiska fördelningen granskas utförligare i samband med grossistmarknaden eftersom detaljist- och grossistmarknaderna följer varandra. Vertikalt integrerade företag på detaljistmarknaden verkar självfallet i samma geografiska områden även på grossistmarknaden. 33 Utöver dessa aktörer finns det företag utan egna nät som bygger sin verksamhet på hyrda förbindelser. 33 På grossistmarknaden kan det även finnas aktörer som inte alls verkar på detaljistmarknaden, bl.a. vissa regionnätföretag.
18 (52) 6 Fastställande av konkurrensproblem på detaljistmarknaden Enligt definitionen ovan omfattar produktmarknaden för högklassiga fasta förbindelser SDH/PDH- och Ethernetbaserade förbindelser. Detaljistmarknadens geografiska dimension har definierats som regional. Utan förhandsreglering av högklassiga fasta förbindelser finns det allvarliga konkurrensproblem på detaljistmarknaden i områden där grossistmarknaden ensamt domineras av ett vertikalt integrerat teleföretag. I sådana omständigheter är teleföretagets mål att maximera intäkterna på detaljistmarknaden och det finns svaga incitament att släppa in konkurrenter som erbjuder slutkunder alternativa tjänster i det egna nätet. Detta hindrar effektiv konkurrens på detaljistmarknaden och medför välfärdsförluster för slutkunderna. När detaljistmarknaden domineras av en aktör inskränks även slutkundernas möjligheter att välja mellan olika tjänster och leverantörer. På längre sikt drabbas innovations- och utvecklingsverksamheten på detaljistmarknaden eftersom teleföretaget genom sin skyddade marknadsställning har svaga incitament att utveckla och förbättra slutkundstjänsterna. I områden där ett teleföretag som äger fasta nät inte är vertikalt integrerat eller har grundats av slutkunder eller kommuner för att säkra utbudet av skäligt prissatta och snabba bredbandstjänster, kan konkurrensproblemen i princip inte anses vara allvarliga även om nätföretaget skulle ha en regionalt stark ställning på grossistmarknaden. I princip kan konkurrensproblemen på detaljistmarknaden inte heller anses allvarliga i områden med en grossistmarknad utan ett ensamt dominerande teleföretag. Det finns en stor grupp företag på den finländska detaljistmarknaden för högklassiga förbindelser. Bland dem finns aktörer som erbjuder tjänster över hela Finland. Trots regionala skillnader kan konkurrensen på detaljistmarknaden till största delen anses fungera. En fungerande konkurrens på detaljistmarknaden har främjats av sänkta trösklar för inträde genom förhandsreglering av motsvarande grossistprodukter. Således har vissa aktörer på detaljistmarknaden inte byggt egna nät utan baserat verksamheten på hyrda grossistprodukter. Utifrån det ovan nämnda behöver man definiera grossistmarknaden för högklassiga förbindelser och bedöma vilka teleföretag på den regionala grossistmarknaden har ett betydande marknadsinflytande på så sätt att det leder till allvarliga konkurrensproblem på detaljistmarknaden. 7 Grossistmarknaden för högklassiga produkter 7.1 Grossistmarknadens allmänna utveckling I den förra analysen 2009 definierades grossistmarknadens relevanta produktmarknader omfatta lokala fasta förbindelser
19 (52) oberoende av överföringskapacitet eller teknik. Lokala fasta förbindelser kan byggas både kabelbaserat och trådlöst. Den förra marknadsanalysen pekade på att det skett en förskjutning från tal till dataöverföring i användningssyftet för fasta förbindelser. Denna utveckling har fortsatt och ökat kapacitetskraven på högklassiga fasta förbindelser. I slutet av 2015 var medelvärdet för kapaciteten vid anslutningspunkterna cirka 320 Mbit/s. Av alla anslutningspunkter hade 12 procent en kapacitet på minst 1 Gbit/s. Kundföretagens hastighetsbehov har inte ökat i samma grad som på konsumentsidan. Även långsammare fasta förbindelser på 2 Mbit/s efterfrågas fortfarande. År 2008 var 20 procent av alla lokala fasta förbindelser uthyrda till andra aktörer. Fasta förbindelser hyrs fortfarande mer än t.ex. abonnentförbindelser. 34 Enligt uppgifterna för slutet av 2015 var 22 procent av de fasta förbindelserna uthyrda. Det finns dock stor regional variation i uthyrningen. En förklaring är inträdet av regionala tjänsteoperatörer som bygger hela verksamheten på hyrda förbindelser. I hyrda förbindelser finns det också stor variation bland de traditionella teleföretagen. I vissa företag, även nätägare, är andelen hyrda förbindelser mycket större än hos andra. Prissättningen av teleföretagens högklassiga fasta förbindelser bygger på flera olika faktorer som varierar mellan teleföretagen. De vanligaste är kapacitet och teknik. Andra prispåverkande faktorer är förbindelsens längd, anslutningspunkt, driftkostnader, geografiskt område och önskad kvalitetsnivå. 7.2 Beskrivning och definition av grossistprodukter 7.2.1 Produkternas användningssyfte I stycke 5 beskrivs typiska drag för högklassiga förbindelser på slutkundsnivå. Dessa förbindelser kan användas vid implementering av kundföretagens accessprodukter liksom i teleföretagens egna lokala överföringar och i mobilnätets basstationsförbindelser. Nedan ges en närmare beskrivning av användningssyftet med högklassiga fasta förbindelser. Kundföretagens accessprodukter Med kundföretagens accessprodukter avses den ovan beskrivna detaljistmarknaden för högklassiga fasta förbindelser. För att kunna erbjuda högklassiga accesstjänster behöver teleföretaget antingen en separat eller en delad förbindelse från grossistledet 35. Beroende på kundens behov byggs en symmetrisk eller asymmetrisk förbindelse med aktiv utrustning. Egenskaper hos högklassiga fasta förbindelser är t.ex. garanterad tillgänglighet, höga och symmetriska överföringshastigheter, korta reparationstider, kundsupport och garanti för fortsatt hög servicenivå exempelvis när nätet blir belastat. 34 Av abonnentförbindelserna hyrs cirka 16 procent ut. 35 Exempelvis med WDM-teknik.
20 (52) Figur 3. Exempel på en högklassig fast förbindelse i grossistledet för tillhandahållande av högklassiga accessprodukter Företagets interna nätverk eller sammankoppling av verksamhetsställen kan även implementeras genom en hyrd förbindelse eller en delad fast förbindelse. Tjänsten omfattar all dataöverföring i företagets interna nätverk, bl.a. taltjänster, internetanslutning, förvaltning och logistik, betalningar, fakturering och beställningar. Teleföretaget erbjuder interna nätverkslösningar genom sammankoppling av verksamhetsställen och ett virtuellt "företagsnät". Trafiken i företagsnätet är helt åtskild från annan trafik. Teleföretaget kontrollerar trafiken point-to-point. Företagets interna nätverkslösningar implementeras nuförtiden i huvudsak med Ethernetteknik. Vissa egenskaper, t.ex. videokonferenser, kräver högre kvalitet och liten fördröjningsvariation (low jitter) samt tillåter inte paketförluster. Kvalitetskraven på ett internt nät för endast administrativt bruk kan vara avsevärt lägre. Figur 4. Exempel på sammankoppling av verksamhetsställen Teleföretagens egna lokala förbindelser Telefonväxel i fast telenät Teleföretagen behöver fasta förbindelser för att koppla slutkundens telefonväxel till sitt nät. I det fasta telenätet används gammal PSTN 36 -teknik eller dagens IP-baserade teknik för telefonväxeln. 36 Public Switched Telephone Network.
21 (52) Trafiken i IP-baserade fasta telenät sker i paketform. Då används vanligen förbindelser som bygger på Ethernetteknik. IP-baserade växelnät (och bruket av mobila växlar) har minskat behovet av fasta förbindelser med traditionell analog teknik eller SDH/PDH-teknik. Enligt teleföretagen används mycket få av dessa traditionella förbindelser idag och de kommer att bytas ut mot Ethernetbaserade förbindelser inom den närmaste framtiden. Förbindelser mellan bredbandsroutrar (DSLAM) eller fiberswitchar och stamnätet (backhaul) Fasta förbindelser används för att koppla bredbandsroutrar eller fiberswitchar till stamnätet. När man hyr ut abonnentförbindelser uppstår i praktiken alltid behov av en aktiv stamnätsförbindelse. Enligt teleföretagen byggs stamnätsförbindelsen i första hand av dem själva 37. Tjänsteoperatörer utan egen fysisk infrastruktur behöver alltid en stamnätsförbindelse utöver abonnentförbindelsen. Figur 5. Exempel på bredbandsrouterns stamnätsförbindelse (backhaul) Passiva stamnät hör inte till den relevanta produktmarknaden. Enligt kommissionens motiveringspromemoria finns det inget unionsomfattande konkurrensproblem med tillträdet till passiv infrastruktur. Kommunikationsverket har inte heller observerat något konkurrensproblem för dessa tjänster i Finland. Mobilnätets basstationsförbindelser Mobilnätsoperatörer behöver en fast förbindelse för sina bassstationer så att mobiltrafiken kan kopplas till deras stamnät. Vissa av de fasta förbindelserna baseras på radiolänkar. Enligt teleföretagen används Ethernetteknik i merparten av basstationsförbindelserna. I vissa av 2G- och ibland även 3Gnätets basstationer används fortfarande SDH/PDH-teknik. Bassstationerna i 4G-nätet kräver snabba Ethernetförbindelser. Många basstationsförbindelser har också byggts med radiolänk. Eftersom mobiloperatörerna har byggt ut täckningen till 99 procent av befolkningen, framförallt i 4G-nätet, behövs det många förbindelser även i glesbygden. Förbindelser på upp till 60 km 37 Traditionella teleföretag använder till 99 procent egna förbindelser.
22 (52) kan byggas genom radiolänk, så ekonomiskt kan det vara mer rationellt att använda radiolänkar. Detta gäller framförallt när det inte finns tillräcklig efterfrågan på fiberförbindelser i området. Teleföretagen har uppgett att leveransen av basstationsförbindelser till mobilnätsoperatörer utgör en betydande del av omsättningen från fasta förbindelser. Det finns stora skillnader bland mobiloperatörerna i valet mellan eget nät och hyresprodukter för att skapa basstationsförbindelsen. 7.2.2 Olika tekniker Figur 6. Exempel på mobilnätets basstationsförbindelse Fasta förbindelser kännetecknas av att de har en symmetrisk och dedikerad kapacitet på en garanterad servicenivå. Fasta förbindelser kan tillhandahållas med olika tekniker. I traditionella fasta förbindelser (Legacy options) ingår långsamma analoga förbindelser samt digitala förbindelser där det finns fler hastigheter som exempelvis bygger på SDH/PDH-teknik. Nuförtiden tillhandahålls allt fler fasta förbindelser med Ethernetbaserade lösningar. Dessa är mer flexibla och ofta billigare och kan vara antingen point-to-point- eller point-to-multipointförbindelser. I flera medlemsländer har det konstaterats att traditionella fasta förbindelser kan ersättas med Ethernetbaserade fasta förbindelser. SDH och PDH är kretskopplade tekniker där förbindelsens allokerade kapacitet är tillgänglig hela tiden. Av samma anledning kan SDH-tekniken bli relativt dyr eftersom kapaciteten är dedikerad. SDH/PDH-tekniken används i både tal- och dataförbindelser. I Ethernetbaserade produkter (paketförmedlad dataöverföring) måste tillräcklig kapacitet hela tiden finnas tillgänglig för att uppfylla företagskundernas höga kvalitetskrav. Tillgängligheten skapas genom att kundens datatrafik prioriteras i teleföretagets nät. Ethernetbaserade förbindelser kräver alltså trafikprioritering för att uppnå önskad kvalitets-/servicenivå (QoS). Prioriteringen av kapacitet och tillgänglighet i högklassiga förbindelser sträcker sig inte till öppna Internet utan gäller endast mellan två punkter i teleföretagets nät. SDH/PDH- och Ethernetförbindelser kan även byggas på fiber som indelats i olika våglängder. Tekniken kallas WDM (Wavelength division multiplexing). I början använde teleföretagen WDM i stamnäten, men nu har tekniken brett ut sig till vissa
23 (52) slutkundsprodukter med stort kapacitetsbehov, bl.a. förbindelser till och mellan datacenter. 7.3 Substitution på efterfrågesidan Efterfrågan på grossistmarknaden är driven av efterfrågan på detaljistmarknaden, och om vissa produkter på den marknaden inte är utbytbara ur slutkundernas synvinkel, kan det anses att de grossistprodukter som behövs för att ta fram dessa förbindelser inte heller är utbytbara. Om vissa produkter är utbytbara ur slutkundernas synvinkel, är det möjligt att de grossistprodukter som behövs för att ta fram de aktuella produkterna också är utbytbara. Då ska man bedöma, om konkurrenterna erbjuds dessa förbindelser och om teleföretagen har realistiska möjligheter att använda dessa substitut. I stycket om substitution på detaljistmarknaden granskades massprodukter inom bredband, mobilt bredband och virtuella nät som substitut för högklassiga accessprodukter. Ingen av dessa tre konstaterades utgöra en alternativ lösning till högklassiga fasta accessprodukter. När substitutionen på grossistmarknaden granskas tittar man på andra tekniker och produkter som kan utgöra alternativ och analyserar om dessa utgör substitut för högklassiga förbindelser ur grossistkundernas synvinkel. Denna granskning omfattar inte fysiska abonnentförbindelser eftersom högklassiga accessprodukter är kapacitetsprodukter. Högklassiga fasta förbindelser som är grossistprodukter ska tillgodose de behov som beskrivs i 7.2. Med hjälp av produkten ska man kunna erbjuda slutkunder högklassiga accessprodukter eller genomföra teleföretagets lokala överföringar eller mobilnätets basstationsförbindelser. Användningssyftet bestäms i princip av var förbindelsen finns. Kommunikationsverkets substitutionsgranskning utgår från högklassiga fasta förbindelser baserade på SDH/PDH- och Ethernetteknik i fast nät (fiber eller koppar). Genom traditionella SDH/PDH-förbindelser kan man fortfarande leverera förbindelser med mycket hög kvalitetsnivå som t.o.m. är funktionssäkrare än Ethernetförbindelser. Vilken teknik kunden vill använda beror på det aktuella servicebehovet. Hastigheter i högklassiga fasta förbindelser Teleföretagens behov av högklassiga fasta förbindelser varierar stort. Å ena sidan finns traditionella 2 Mbit/s-förbindelser i utbudet och å andra sidan erbjuds Ethernettjänster på operatörsnivå. Dessa exempel är inte direkt utbytbara produkter. Produkter med olika hastigheter bildar dock en substitutionskedja där de sinsemellan är utbytbara mot en långsammare eller snabbare förbindelse. 38 Då utgör t.ex. radiolänkade förbindelser substitut, även om de inte uppnår topphastigheten för en Ethernetförbin- 38 Motiveringspromemoria till kommissionens marknadsrekommendation (2014/710/EG), Commission staff working document, Explanatory note, SWD(2014) 298, 9.10.2014, s. 50.
24 (52) delse över fiber. Här bör det observeras att förbindelser med olika hastighet utsätts för ett liknande konkurrenstryck (alla hastigheter berörs t.ex. av hotet att nya nät byggs). De bör alltså även av detta skäl betraktas som en produktmarknad. Högklassiga förbindelser byggda med radiolänk Med radiolänk upprättas en fast dataöverföringsförbindelse mellan två platser. Digitala radiolänkar har vanligen en dataöverföringshastighet på 34-400 Mbit/s. Med lämplig teknik kan man dock uppnå 800 Mbit/s eller t.o.m. större hastigheter. Räckvidden för en radiolänk beror på dess frekvens. När frekvensen understiger 10 GHz är räckvidder upp till 60 km möjliga. 39 Med frekvensen 81 GHz blir räckvidden dock bara några hundra meter. Om det behövs längre förbindelser, kan flera radiolänkar kopplas efter varandra. De senaste åren har teleföretagen till stor del bytt ut gamla radiolänkar med smalare kanalbredd till sådana som har större kanalbredd. Kapaciteten för de nya radiolänkarna med större kanalbredd är upp till en gigabyte per sekund. Bakom kapacitetshöjningen ligger bl.a. den klart ökande användningen av mobilnät. Radiolänkar används vanligen då det inte är rationellt att bygga en fiberförbindelse på platsen. Objekt på glesbygden är t.ex. mobilnätets basstationer samt vatten- och elverk. Teleföretagen har ofta börjat bygga ut sitt mobilnät med hjälp av radiolänkar. Detta ger snabbt mer täckning i avlägsna områden. När kapacitetsbehoven växer kan man bygga en fast förbindelse över fiber. Ett annat vanligt objekt för radiolänkar är stadsområden, där det kan vara dyrt att bygga enskilda fiberförbindelser. Då används högre frekvenser för att minska avståndet mellan radiosändarna. I huvudstadsregionen är det brist på vissa frekvenser, men även där har Kommunikationsverket i regel hittat ostörda, alternativa frekvenser för teleföretagen. Radiolänkar används i regel som ett alternativ till fasta förbindelser över kabel. Vissa aktörer använder länkar i stället för stamnätet i överföringsförbindelser, men detta är mer ovanligt. Radiolänkar hyrs ut till andra företag, men merparten av länkarna använder teleföretagen själva. Per vecka får Kommunikationsverket över tio tillståndsansökningar som gäller radiolänkar. År 2016 hade teleföretagen knappt 7 000 radiolänkar i bruk. Antalet har sjunkit något under de fem senaste åren. Enligt Kommunikationsverkets uppfattning utgör fasta förbindelser över radiolänk alltjämt substitut till högklassiga fasta förbindelser över fast nät. 39 Frekvensområdet under 10,7 GHz är i regel avsett för räckvidder över 20 km.
25 (52) Högklassiga förbindelser baserade på bitstream Högklassiga fasta förbindelser är kapacitetsprodukter mellan två punkter. Utöver dessa erbjuder teleföretagen andra accessprodukter. Ett samlingsnamn för dessa är bredbandsprodukter i grossistledet (bitstream). Skillnaden mellan högklassiga fasta förbindelser och bitstreamprodukter är att de sistnämnda inte kan skräddarsys utifrån kundens behov och att de inte uppfyller alla kriterier enligt kommissionens marknadsrekommendation för att kunna definieras som högklassiga fasta förbindelser. Enligt marknadsrekommendationen kan bitstreamprodukter ingå i marknaden för högklassiga fasta förbindelser, om de uppfyller följande fyra kriterier (i iv): (i) (ii) (iii) Garanterad tillgänglighet och högre kvalitetsnivå under alla omständigheter inkl. SLA, kundsupport dygnet runt, kort reparationstid och "backup" riktad till företagskunder. 40 Högklassig näthantering inkl. stamnätsförbindelse (backhaul) och liten kvalitetsförsämring vid hög belastning (limited contention) Nätåtkomst i områden med större täthet av företagskunder. (iv) Transparent point-to-point Ethernetkontinuitet 41. Enligt teleföretagen tillhandahålls högklassiga bitstreamprodukter som uppfyller ovanstående kriterier inte i Finland. Genom nästa generations PON-nät, NGPON2, kan man i framtiden tillhandahålla symmetriska förbindelser som uppfyller kriterierna ovan. Enligt Kommunikationsverkets uppgifter kommer tekniken inte att lanseras kommersiellt inom den här analysens granskningsperiod (2 3 år). 7.4 Substitution på utbudssidan Med substitution på utbudssidan avses möjlighet för andra än leverantörer av högklassiga fasta förbindelser att genast eller inom kort tid utan större kostnader eller risker börja tillhandahålla dessa tjänster. Etablering på marknaden för högklassiga fasta förbindelser kan ske genom att man tillhandahåller trådlösa eller kabelbaserade fasta förbindelser. Dessutom behövs aktiv utrustning för att implementera önskad teknik för förbindelsen. Trådlösa förbindelser (radiolänk) kräver mastplats, radiolänksändare, radiosändartillstånd och aktiv utrustning. Mastplatsen skaffas genom att man bygger masten själv eller hyr plats i en mast som någon annan äger. Substitution genom radiolänk kan anses ekonomiskt och tekniskt lönsamt endast i enstaka fall. Att 40 Redundancy. 41 S.k. Ethernet continuity.
26 (52) 7.5 Geografiska marknader bygga flera högklassiga förbindelser (eller ersätta ett helt nät) med radiolänkar kan inte anses lönsamt varken genast eller på kort sikt. Enligt Kommunikationsverkets uppfattning finns det avsevärda begränsningar för inträde på marknaden för högklassiga fasta förbindelser. En nykomling behöver göra stora investeringar i byggandet av ett fysiskt nät lokalt för att kunna tillhandahålla högklassiga fasta förbindelser. Därmed kan det inte anses föreligga substitution på denna marknad för högklassiga fasta förbindelser. Enligt vedertagen rättspraxis utgörs en relevant geografisk marknad av ett område där berörda företag deltar i tillhandahållandet av berörda produkter och tjänster. Dessutom ska konkurrensvillkoren i området vara lika eller tillräckligt lika, och området ska kunna avgränsas från kringliggande områden med klart olika konkurrensvillkor. Gruppen av europeiska regleringsmyndigheter (European Regulators Group, ERG) 42 har en gemensam ståndpunkt om trestegsdefinition av geografiska marknader. 1. När en geografisk marknad definieras ska tillsynsmyndigheten först bedöma om konkurrensvillkoren på alla regionala marknader är tillräckligt homogena för att motivera marknadsdefinition, marknadsanalys och åläggande av skyldigheter på nationell nivå. Om konkurrensvillkoren på de regionala marknaderna varierar ska regleringsmyndigheten i nästa steg granska den geografiska marknaden på en mer detaljerad nivå under den nationella. 2. Detaljgranskningens primära utgångspunkt är att definiera en lämplig enhet för beskrivning av geografiska områden till grund för bedömningen av geografiska marknader. Den geografiska enheten kan baseras på en politisk eller administrativ indelning eller på det traditionella teleföretagets nätstruktur. Geografiska enheter ska uppfylla följande kriterier: i) Enheterna ska exkludera varandra och vara mindre än den nationella enheten ii) Alla granskade teleföretags nätstrukturer och tillhandahållna tjänster ska kunna kopplas till enheten iii) Enheten ska ha tydliga gränser av bestående karaktär och iv) Enheten ska vara så liten att konkurrensvillkoren inte kan anses variera betydligt inom enheten men samtidigt så stor att den inte hindrar teleföretaget eller regleringsmyndigheten att överlåta, samla in och analysera information. 42 ERG Common Position on Geographic Aspects of Market Analysis (definition and remedies), 2008. ERG har sedermera ersatts av BEREC.
27 (52) 3. I det tredje steget bedömer man områdenas homogenitet och fastställer homogena områden utifrån information på den valda geografiska enhetsnivån. De regionala marknadernas homogenitet eller skillnader kan bedömas utifrån hindren för inträde på marknaden, antalet leverantörer, marknadsandelarna och priserna. Bedömningen kan även bygga på marknads- och försäljningsstrategier, kvalitets- och funktionsfaktorer samt efterfrågans natur. Utifrån ovanstående principer anser Kommunikationsverket att de geografiska marknaderna på grossistmarknaden skiljer sig från varandra i bl.a. antalet konkurrenter, det största teleföretagets marknadsandelar och priserna. Därmed ska de geografiska marknaderna granskas på en mer detaljerad nivå under den nationella marknaden. I Kommunikationsverkets förra marknadsanalys definierades relevanta geografiska marknader på grossistmarknaden för lokala fasta förbindelser utifrån information om de traditionella teleföretagens verksamhetsområden. Denna marknadsdefinition kan inte längre anses ändamålsenlig eftersom nya företag kommit in på marknaden och dessutom varierar konkurrensvillkoren inom verksamhetsområdena. För den aktuella analysen har information samlats in på kommunnivå. Kommunikationsverket anser att kommunen som geografisk enhet uppfyller alla ovan nämnda kriterier för geografiska enheter. Kommunen är en tillräckligt liten enhet för att konkurrensvillkoren inte ska anses variera betydligt inom enheten men samtidigt tillräckligt stor för att inte bli en alltför stor börda för teleföretagen och regleringsmyndigheten vid överlåtelse, insamling och analys av information. Kommunikationsverket har definierat relevanta geografiska marknader utifrån informationen på kommunnivå. Vid definitionen av de relevanta geografiska marknaderna har följande kriterier använts: i) Kommunerna utgör en fysiskt homogen geografisk marknad ii) Antalet företag på marknaden för högklassiga fasta förbindelser är nästan lika (± 1 teleföretag) iii) Teleföretagens kommunvisa marknadsandelar har en liknande struktur iv) Teleföretagen äger tillräckligt många högklassiga fasta förbindelser i området så att regleringen inte blir för detaljerad. Detaljregleringen skulle bli en onödig administrativ börda för teleföretagen och leda till onödig fragmentering av marknaden. Enligt Kommunikationsverkets uppfattning är det ändamålsenligt att definiera så stora geografiska marknader att det finns en fungerande marknad i området och att det inte bara handlar om ett tiotal förbindelser. Om antalet förbindelser understiger 30 i någon kommun, kan den med avsteg från iii) slås ihop med en större relevant marknad.
28 (52) Utifrån kriterierna kan man tillräckligt detaljerat särskilja regionala marknader som har olika konkurrensvillkor. Efter tillämpning av kriterierna har Kommunikationsverket definierat 79 relevanta geografiska grossistmarknader. Figur 7. Relevanta geografiska marknader 7.6 Sammanfattning av grossistmarknaden Utifrån ovanstående anser Kommunikationsverket att de relevanta tjänste- och produktmarknaderna utgörs av högklassiga fasta förbindelser baserade på SDH/PDH- eller Ethernetteknik. Dessa förbindelser kan byggas i kopparnät, fibernät eller med radiolänk. Högklassiga fasta förbindelser kan inte ersättas med bredband över abonnentförbindelser, mobilt bredband, virtuella nät eller bitstreamprodukter. Med enstaka undantag finns det inte heller substitut för högklassiga fasta förbindelser på utbudssidan. De relevanta geografiska marknaderna för högklassiga fasta förbindelser är regionala. Områdesindelningen beaktar konkurrensvillkorens likhet och att de regionala marknaderna inte blir oändamålsenligt små.