Relevanta marknader vid tillhandahållande av bredbandstillträde för grossistledet

Transkript

1 Päivämäärä / Datum /Date Nro / Nr / No /935/2006 ANALYS AV MARKNADEN SOM GÄLLER BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSISTLEDET 1 UTGÅNGSPUNKT FÖR MARKNADSANALYSEN skall enligt 17 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen (393/2003) i syfte att klarlägga konkurrensläget regelbundet göra en marknadsanalys av parti- och detaljmarknader som definierats som relevanta. Lagens 16 förpliktar att beakta kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering 1 vid definieringen av relevanta kommunikationsmarknader. Relevanta nyttighetsmarknader består här av bredbandstillträde för grossistledet. Enligt kommissionens rekommendation är det fråga om en marknad i grossistledet (marknad nr 12). Den föregående marknadsanalysen av bredbandstillträde för grossistledet gjordes år Utifrån analysen konstaterades att 41 regionala teleföretag 2 har betydande marknadsinflytande. Alla besluten har vunnit laga kraft. 2 OFFENTLIGA SAMRÅDSFÖRFARANDEN 2.1 Nationellt samrådsförfarande reserverade den 9 oktober 2006 teleföretag och företrädare för teleföretag och användare tillfälle att framföra sin uppfattning om verkets marknadsanalys av betydande marknadsinflytande på marknaden som gäller bredbandstillträde för grossistledet. Remisstiden för analysen på finska gick ut den 3 november 2006 och på svenska den 20 november fick sju utlåtanden som gällde denna marknadsanalys. Relevanta marknader vid tillhandahållande av bredbandstillträde för grossistledet 1 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2003/311/EG, EUT L 114, , s Alajärven Puhelinosuuskunta, Auria Networks Oy, Elisa Abp (år 2004 skilda beslut i huvudstadsregionen samt på Tammerfors område och Riihimäki område), Etelä-Satakunnan Puhelin Oy, Eurajoen Teleosuuskunta, Forssan Seudun Puhelin Oy, Hämeen Puhelin Oy, Härkätien Puhelin Oy, Iisalmen Puhelin Oy, Ikaalisten-Parkanon Puhelin Oy, Kajaanin Puhelinosuuskunta, Karis Telefon Ab - Karjaan Puhelin Oy, Keikyän Puhelinosuuskunta, Kesnet Oy, Kimito Telefonaktiebolag, Kokkolan Puhelin Oy, KPY Verkot Oy, Kymen Puhelin Oy, Laitilan Puhelinosuuskunta, Lohjan Puhelin Oy, Lounet Oy, Loviisan Puhelinosuuskunta, Lännen Puhelin Oy, Mariehamns Telefon Ab, Mikkelin Puhelin Oyj, Oulun Puhelin Oyj, Outokummun Puhelin Oy, Oy Multi.fi Finland Ab, Pargas Telefon Ab - Paraisten Puhelin Oy, Pohjanmaan PPO Oy, Pohjois-Hämeen Puhelin Oy, Päijät-Hämeen Puhelin Oyj, Salon Seudun Puhelin Oy, Satakunnan Puhelin Oy, Savonlinnan Puhelin Oy, Sonera Carrier Networks Oy, Telekarelia Oy, Tikka Networks Oy, Vasa Läns Telefon Ab, Vakka-Suomen Puhelin Oy och Ålands Telefonandelslag. PB 313, FI P.O. Box 313, FI-00181

2 2 (33) Konkurrensverket instämmer till största delen med s marknadsdefinition.

3 3 (33) Finnet-förbundet, TeliaSonera Finland Oyj ("TeliaSonera"), Lännen Puhelin Oy ("Lännen Puhelin"), KPY Palvelut Oy ("KPY") och Oulun Puhelin Oyj ("Oulun Puhelin") tog ställning till marknadsdefinitionen. De motsatte sig till förslaget att grossistprodukt för bredband skulle sträcka sig till husfördelare. De anser att s utvidgade tolkning av att bredbandstjänsterna skulle sträcka sig till husfördelarna är oskälig och hindrar investeringar. Lännen Puhelin, KPY och Oulun Puhelin konstaterar att det inte är möjligt att definiera en geografiskt relevant marknad utgående från traditionella verksamhetsområden för traditionella operatörer. En grossistmarknad för bredband är riksomfattande. Fastighetsanslutningar, företagsanslutningar och bredbandstjänster via kabelnät hör inte heller till samma relevanta marknad som grossist-dsl. Lännen Puhelin, KPY och Oulun Puhelin tycker också att s marknadsdefinition är felaktig i fråga om att alla trådlösa bredbandstekniker har uteslutits från den relevanta marknaden. Också Finnet-förbundet anser att i marknadsanalysen borde även beaktas de olika alternativen för tillhandahållande av trådlöst bredband vilka kommer att skapa potentiell konkurrens på marknaden. Granskning av marknadsinflytande Konkurrensverket konstaterar att även om konkurrerande operatörer i viss mån har byggt nät som konkurrerar med SMP-företagen, finns det på basis av uppgifterna i analysen stora hinder för att komma in på marknaden bredbandstillträde för grossistledet. Dessa hinder är av permanent karaktär i synnerhet i glesbebyggda områden. Situationen påverkas också av de traditionella teleföretagens starka ställning på abonnentförbindelsemarknaden som i avsevärd grad inverkar på nya aktörers möjligheter att komma in på bredbandstillträde för grossistledet. Enligt Finnet-förbundets uppfattning bör analysen av bredbandstillträde för grossistledet inte beakta produkter som ingår i andra reglerade eller icke-reglerade marknader. Finnet-förbundet och Elisa Oyj ("Elisa"), Lännen Puhelin, KPY och Oulun Puhelin anser att marknadsläget för abonnentförbindelsemarknaden, som regleras särskilt, inte bör beaktas vid granskningen av bredbandstillträde för grossistledet. Enligt Finnet-förbundets uppfattning finns det tillräcklig konkurrens på bredbandstillträde för grossistledet i synnerhet i tätbebyggda områden. Finnet-förbundet anser att marknadsanalysen bör utföras skilt för både tät- och glesbebyggda områden. SMP-skyldigheten med minimiinnehållet kunde enbart gälla det område där det inte alls finns konkurrerande utbud på grossistprodukt för bredband. TeliaSonera anser att s analys inte visar att det skulle finnas betydelsefulla problem på slutkundsmarknaden. Analysen baserar sig på en statisk granskning av marknaden och saknar en bedömning av hur alternativa tekniker utvecklas i framtiden. TeliaSonera kritiserar också att analysen inte tar ställning till om eventuella konkurrensproblem skulle kunna lösas på basis av konkurrenslagstiftningen.

4 4 (33) Elisa konstaterar att en marknadsanalys av bredbandstillträde för grossistledet inte kan göras skilt från marknadsförhållanden eller utan analys av eventuella marknadsproblem. I marknadsanalysen bör marknadsläget på slutkundsmarknaden beaktas i sin helhet. I så fall skulle det även omfatta prisutveckling och dess relation till andra EU-länder, tillgång på bredband samt andra faktorer. Elisa anser att s sätt att beskriva marknadens utvecklingsskeden är korrekt. Elisa anser dock att analysen bör ta i beaktande att ett eget abonnentförbindelsenät också kan byggas som fiberförbindelse och att det byggda optiska fibernätet skall därför beaktas i bedömningen. Ett konkurrerande kabeltelevisionsnät bör enligt Elisas uppfattning ingå i det skede som beskriver hur konkurrensen fungerar. Lännen Puhelin, KPY och Oulun Puhelin motsätter sig till att gör en bedömning av bredbandsmarknaden för alla områden på basis av en enda motiveringspromemoria trots att i analysen konstaterar att det finns många betydelsefulla regionala skillnader i priserna och i konkurrensläget. Företagen konstaterar vidare att det inte är möjligt att upptäcka ett betydande marknadsinflytande på bredbandstillträde för grossistledet på basis av siffror i slutkundsledet och anser att det inte heller är möjligt att medräkna eget bruk i bedömningen såsom har gjort i sin analys. Det korrekta sättet att bedöma konkurrensläget mellan DSL-nät är att bedöma nätets täckning med hjälp av anslutningspunkter och köppotential. Elisa för sin del anser att s ställning till att medräkna teleföretagens eget bruk i den relevanta marknaden är korrekt. Alla nät som aktörerna har byggt för självständigt tillhandahållande bör ingå i den relevanta marknaden och den andel som eget bruk utgör bör också beaktas i kalkyler om marknadsandelar för alla aktörer. SMP-företagens skyldigheter Konkurrensverket anser det positivt att har ålagt skyldigheterna på ett besinningsfullt sätt och försökt ålägga minsta möjliga skyldigheter. De gällande skyldigheterna kan i princip anses vara motiverade och betydelsefulla med tanke på en fungerande bredbandsmarknad. Konkurrensverket konstaterar att det är motiverat att s SMP-beslut från 2004 kvarstår. TeliaSonera konstaterar att analysen tar upp flera faktorer som talar för minskad reglering ifall det är framtiden som genuint utgör grunden för riktlinjerna. Alla marknader bör enligt TeliaSonera inte regleras på samma sätt utan reglering skall slopas på de marknader där konkurrensen har utvecklats. Elisa konstaterar att utgångspunkten för marknadsanalysen bör vara att reglering enbart används i liten grad och i exceptionella situationer samt att marknadsförhållanden och konkurrensläget tas i beaktande. Elisa anser att analysens resultat är att Elisa inte har SMP-ställning i synnerhet på det traditionella verksamhetsområdet på huvudstadsregionen. Om det dock upptäcks att Elisa har SMP, borde det nuvarande marknadsskedet reflekteras i SMP-skyldigheterna.

5 5 (33) 2.2 Internationellt samrådsförfarande Lännen Puhelin, KPY och Oulun Puhelin konstaterar att de lägre priserna är ett klart bevis på att det finns fungerande konkurrens på både grossist- och slutkundsmarknaden. Vid behov är konkurrensrättsliga åtgärder tillräckliga att lösa problem. Det är obehövligt att ålägga SMPskyldigheter på bredbandstillträde för grossistledet och skall upphäva beslut från 2004 om betydande marknadsinflytande i fråga om bredbandstillträde för grossistledet. tillkännagav den 27 november 2006 sina marknadsanalyser om betydande marknadsinflytande som gällde tillträde till abonnentförbindelser i det fasta telefonnätet och bredbandstillträde för grossistledet för kommissionen. Kommissionen yttrade sig den 22 december 2006 så som avses i artikel 7.3 i direktivet 2002/21/EG. Avsaknad av prisregleringsskyldighet i fråga om bredbandstillträde för grossistledet föreslår inte att en prisregleringsskyldighet åläggs på marknaden bredbandstillträde för grossistledet. Kommissionen konstaterar att i analysen lyfter upp flera sådana faktorer som talar för prisreglering. Kommissionen ber att överväger att ålägga en prisregleringsskyldighet på denna marknad. Inklusion av kabelnät i definitionen av bredbandstillträde för grossistledet Kommissionen påminner verket om sitt utlåtande till den föregående notifikationen som gällde inklusion av kabelnät i definitionen av marknaden bredbandtillträde för grossistledet. Kommissionen konstaterar dock att definieringen av marknadens slutgiltiga omfattning i detta specifika fall inte är nödvändigt med tanke på SMP-analysen. Andra länders nationella regleringsmyndigheter har inte yttrat sig om s förslag till beslut om betydande marknadsinflytande på marknader som gäller tillträde till abonnentförbindelser i det fasta telefonnätet eller bredbandstillträde för grossistledet. 3 SLUTKUNDSMARKNADEN FÖR BREDBANDSTJÄNSTER Med en bredbandig Internet-förbindelse avses i allmänhet en snabb och alltid öppen Internet-förbindelse med fast pris. Bredbandsförbindelser är tillämpliga för tjänster som fordrar stor överföringshastighet. Jämfört med en smalbandig uppkopplad förbindelse har bredband bättre tekniska egenskaper och det är en av de viktigaste orsakerna för bredbandstjänsternas framgång under de senaste åren. En annan central faktor är bredbandsförbindelsens fasta pris. Priset på en bredbandsförbindelse definieras på basis av hastighet och eventuella tillvalstjänster. Bredbandets överföringshastighet är i praktiken över 256 kbit/s. Hastigheten för bredbandsanslutningar för hushåll är vanligen 512 kbit/s och 1 Mbit/s. Efterfrågan på bredbandstillträde för grossistledet är sk. härledd efterfrågan från slutkundsmarknaden. För att ett företag som träder in på marknaden utan eget nät skall kunna tillhandahålla slutkunder bredbandsförbindelser kan det från annat teleföretag hyra den behövliga nätkapacite-

6 6 (33) 3.1 Bredbandsteknologier ten. För genomförandet av t.ex. en xdsl-förbindelse hyr nykomlingen skilt en grossistprodukt (exempel ges nedan) och en abonnentförbindelse eller delat tillträde. Priset och kapaciteten för hyrt tillträde för grossistledet fastställs oftast på slutkundsmarknaden i enlighet med den typ av förbindelse som slutkunden köper. Det är viktigt att undersöka substituerbarhet i slutkundsledet för det reflekterar efterfrågans struktur i grossistledet. Om vissa produkter inte ur slutanvändarnas synvinkel substituerar varandra i slutkundsledet, kan motsvarande grossistprodukter, vilka behövs för genomförandet, inte heller anses vara substituerbara. Likadant, om olika företags produkter som kanske genomförts med olika teknologier substituerar varandra i slutkundsledet, är det också möjligt att substituera produkter i grossistledet. Bredbandiga Internettjänster erbjuds slutkunder genom olika nättekniker. De mest allmänna nättekniker för bredbandstjänsterna i Finland är DSL-förbindelse 3 som utnyttjar det fasta telefonnätet, kabelmodem som utnyttjar kabeltelevisionsnätet samt fast Ethernet-förbindelse direkt till slutanvändare. Andra bredbandstekniker är bl.a. datael eller PLC 4, trådlöst lokalnät WLAN 5 och förbindelse som utnyttjar radiofrekvenser (WLL/FWA 6 ). Överföring av data med DSL-tekniken sker i det fasta telefonnätet men på andra frekvensband än överföring av tal. Den mest allmänna typen av bredband som genomförts med DSL-tekniken är en ADSL-anslutning. I Finland är det ofta de lokala teleföretagen men också de konkurrerande teleföretagen som bjuder ut DSL-bredband till slutanvändarna. Ett kabelmodem möjliggör snabbt tillträde till Internet genom kabeltelevisionsnätet. I Finland är kabeltelevisionsnäten främst egendom av de lokala teleföretagen som utövar verksamhet i det fasta telefonnätet. Enligt de marknadsdata som samlat in hade ca bostadshushåll anslutit sig till kabeltelevisionsnäten vid slutet av Det representerar nästan 50 % av alla bostadshushåll. I slutet av 2005 var antalet kabelmodemkunder i kabeltelevisionsnäten totalt ca En kabelmodemtjänst förutsätter att kabeltelevisionsnätet är dubbelriktat. 84 % av kabeltelevisionsnäten i Finland har dubbelriktat kabelmodemnät. Med en Ethernet-förbindelse som dras direkt till slutanvändaren avses här en förbindelse där slutanvändaren inte behöver något skilt DSL- eller kabelmodem för uppkoppling av en Internet-förbindelse utan slutanvändarens dator kopplas direkt till det lokala nätet. En Ethernet-förbindelse är vanlig bl.a. på kontor och i studenthem. Datael är en bredbandig Internettjänst, där bredbandsförbindelsen upprättas med hjälp av ett elnät. För dataöverföring har reserverats ett eget frekvensband som avviker från det som används för överföring av el. 3 DSL = Digital Subscriber Line 4 PLC = Power Line Communications 5 WLAN = Wireless Local Area Network 6 WLL = Wireless Local Loop, FWA = Fixed Wireless Access

7 7 (33) WLAN är ett trådlöst lokalnät där Internet-förbindelsen upprättas mellan en basstation och slutkundens dator med hjälp av ett speciellt WLANnätkort. Det frekvensband som används för WLAN-tekniken delas på ett visst område bland alla som utnyttjar denna teknik. Det betyder att förbindelsehastigheten beror på antalet samtidiga användare samt eventuella störningar i radionätet. För tillfället finns det relativt få WLANförbindelser. Det är fråga om nätteknik för korta avstånd. Med hjälp av fast trådlöst accessnät, FWA/WLL, kan bredbandstjänsterna erbjudas så att den sista delen av en dataöverföringskedja till slutanvändaren genomförs med radioaccess i stället för fiber eller kabel. WLLnätens räckvidd är några tiotals kilometer från basstationen. Också i denna teknik delas kapaciteten bland alla som utnyttjar denna teknik. Förbindelsehastigheten beror på antalet samtidiga användare, avstånd till basstationen samt eventuella störningar i radionätet. WiMAX 7 håller på att bli den mest allmänna teknologin för trådlösa accessnät. Enligt de marknadsdata som samlat in fanns det ca bredbandsanslutningar i Finland i slutet av Av dessa var ca användare av egen eller delad DSL-förbindelse, kabelmodemförbindelser, WLAN-förbindelser och ca 750 PLC-förbindelser. Dessutom fanns det circa anslutningar som genomförts med andra tekniker (bl.a. WiMAX). 3.2 Bredbandsanslutningar i slutkundsledet - konkurrens och prisutveckling Priserna för bredbandsanslutningar till slutkunder har sjunkit under de senaste åren. År 2005 sjönk slutkundspriserna i genomsnitt med över 13 % och året innan sjönk de med 45 % 8. År 2006 har prisutvecklingen börjat stabilisera sig, och flera stora tjänsteleverantörer har till och med höjt sina priser. Av bild 1 framgår prisutvecklingen som ett ovägt medeltal 9 för de mest allmänna bredbandsförbindelserna. Bilden visar att priserna för den typiska 512 kbit/s anslutningen har börjat stiga under Worldwide Interoperability for Microwave Access 8 Källa: Prisnivån för teleavgifter i Finland 2005, Kommunikationsministeriets publikation 19/ Eftersom det var de största bredbandsleverantörerna som höjde sina slutkundspriser före granskningstidpunkten, skulle höjningen ha varit ännu klarare med vägt medeltal. Sedan den senaste granskningstidpunkten (07/2006) har också andra teleföretag höjt sina priser.

8 8 (33) 50,00 45,00 40,00 35,00 30,00 25,00 20,00 15,00 10,00 5,00 0, kbit/s 2 Mbit/s Bild 1. Utveckling av slutkundspriserna för bredband, 06/ /2006. Källa: s prisjämförelser. Det finns stora regionala skillnader i priserna för bredband, och stor spridning på priserna i alla hastighetsklasser. Ett fyrtiotal finländska teleföretag tillhandahåller bredbandstjänster på sitt eget område. Tjänsteleverantörer som utövar verksamhet på ett bredare område har olika priser på olika områden. En regional undersökning visar att det ofta råder en praxis där alla aktörer inom ett visst område prissätter bredbandsförbindelserna i liknande hastighetsklasser praktiskt taget symmetriskt. Av materialet kan också ses att ett större antal aktörer och därmed en mindre koncentrerad marknad har klart samband med den lägre genomsnittliga prisnivån i slutkundsledet. har granskat marknadens koncentration och koncentrationens utveckling med ett sk. HHI-index 10. Koncentrationsgraden på de olika geografiska områdena finns i bilaga 1. Ett exempel på sambandet mellan ett slutkundspris för en typisk förbindelse på 512 kbit/s och koncentration finns i bilaga 2. Granskningen av HHI-värdena i slutkundsledet visar att marknaden fortfarande är relativt koncentrerad på alla områden och att det finns någon positiv korrelation 11 mellan den regionala koncentrationen och prissättningen. HHI-indexet ger en större vikt åt de större företagens marknadsandelar, varför försummelse av en liten aktör inte skulle orsaka inexakthet i värdet för HHI-indexet. 10 Herfindahl-Hirschman index (HHI) är ett mycket allmänt index som kan användas för att ge en indikation på koncentrationstendenser. Det beräknas genom att kvadraterna på de enskilda marknadsandelarna för alla företag summeras. 11 Det anses råda konkurrens på en marknad först när HHI-indexet får ett värde på 1800 eller under. På den finländska regionala bredbandsmarknaden är HHI indexet Om HHI är betyder det att det endast finns ett monopolföretag på marknaden. I bild 2 har HHI beräknats på basis av företagens marknadsandelar i slutkundsledet och jämförts med det regionala genomsnittet för månadsavgift för en 512 kbit/s anslutning. Regressionslinjen visar att det finns ett litet positivt samband mellan koncentrationsgraden och slutkundspriset för bredbandsanslutningar. Det finns ett likadant samband för 1 Mbit/s och 2 Mbit/s fastigheter.

9 9 (33) euroa Bild 2. Marknadens koncentrationsgrad och månadsavgift för en 512 kbit/s bredbandsanslutning för slutkunder efter område. HHI Marknadsandelarna har förblivit stora för de regionala företagen som traditionellt utövat verksamhet i det fasta telefonnätet. På de flesta områdena tillhandahålls riksomfattande tjänster även av Elisa och TeliaSonera samt TDC Song i synnerhet för företag. De flesta av de lokala teleföretagen hör till Finnet-gruppen som har tätt samarbete inom gruppen. I början av 2006 var de riksomfattande marknadsandelarna följande för teleföretagsgrupper som tillhandahåller bredbandsanslutningar: Elisa 33 %, TeliaSonera 30 % och Finnet-gruppen 23 %. Beträffande andra företag var kabeltelevisionsföretaget SW Television (Welho) det största med en andel på 7 %. Resten, ungefär 7 %, fördelade sig bland andra mindre aktörer. Av xdsl-anslutningarna användes cirka 80 % i hushållen och 20 % i företagen. Så gott som alla av kabeloperatörernas kabelmodem stod till hushållens förfogande. Marknadsandelarnas utveckling kan ses i bild 3. Marknadsandelen för de självständiga tjänsteleverantörerna som inte hör till någon stor operatörsgrupp har sjunkit klart sedan 2004, i synnerhet därför att Saunalahti Oyj fusionerade med Elisa Abp.

10 10 (33) Marknadsandelarna % 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% Andra Finnet Elisa TeliaSonera 20% 10% 0% Bild 3. Marknadsandelar för bredband i slutkundsledet i Finland Källa: s bredbandsenkäter. 3.3 Substituerbarhet på efterfrågesidan och utbudssidan för bredbandstjänster i slutkundsledet Med substituerbarhet på efterfrågesidan avses kundens möjlighet att byta tjänsteleverantör. Substituerbarhet kan bedömas utgående från huruvida det finns konkurrerande produkter på marknaden som kunderna kan välja om priset på kundens produkt avsevärt och ständigt stiger. Med substituerbarhet på utbudssidan avses möjligheten för andra än vederbörande produkters tillverkare eller tjänsteleverantörer att genast eller inom kort tid övergå till att tillverka dessa produkter eller leverera dessa tjänster utan avsevärda kostnader. Substituerbarhet på utbudssidan kan bedömas utifrån de konkurrerande företagens tillträde till marknaden om priset på den produkt som granskas avsevärt och ständigt stiger. I Finland har så gott som 100 % av bredbandsanslutningarna genomförts med DSL eller kabelmodem. Från slutanvändarens synvinkel motsvarar dessa två teknologier varandra både till tekniska egenskaper och till priset. Kabelmodemanslutningar och DSL-anslutningar kan alltså anses substituera varandra i slutkundsledet. För tillfället är det svårt att bedöma substituerbarhet hos bredbandsdatatjänster som genomförts med andra teknologier därför att de används i så liten grad och nätens täckningsområde är så begränsat. De alternativa teknikerna utgör endast en marginell andel; i slutet av 2005 förblev andelen under 1 procent. På några områden tillhandahåller teleföretagen bredbandstjänster i ett fast trådlöst accessnät med hjälp av WiMAX-tekniken. Priserna för Wi- MAX-förbindelser är något högre jämfört med xdsl. Användningen av WiMAX kräver också att slutanvändaren skaffar en terminalutrustning som är WiMAX-kompatibel. Marknaden för slutanvändarnas terminalutrustningar och nätutrustningar för WiMAX är i det skede där marknaden först börjar utvecklas.

11 11 (33) Digita Oy:s trådlöst nät på 450 MHz är under byggnad men någon information om tjänster som skulle utnyttja nätet och tillhandahållas slutkunder finns inte för tillfället. Avsikten är att nätet tas i drift den 1 april I fråga om mobilnäten är det tills vidare bara UMTS-nät som uppdaterats med HSDPA 13 som erbjuder en överföringshastighet som närmar sig hastigheten för bredbandsförbindelser i fasta nät. HSDPA möjliggör i teorin en överföringshastighet på 1,8 Mbit/s medan i ett icke uppdaterat UMTSnät förblir hastigheten under 400 kbit/s. Elisa är den enda av de finländska mobilnätoperatörerna som har uppdaterat sitt nät så att det är HSDPA-kompatibelt. Nätets täckning kan dock inte jämföras med det fasta telefonnätets täckning, vilket begränsar konsumenternas möjlighet att ersätta den fasta förbindelsen med en mobilförbindelse. För användningen av HSDPA-tjänsterna krävs dessutom en lämplig mobiltelefon eller ett skild telekommunikationskort som installeras i datorn. Det för sin del ökar byteskostnader, ifall slutanvändaren vill ersätta bredbandsförbindelsen i det fasta nätet med HSDPA. Månadsavgifter för mobildatapaket är högre än för bredbandsförbindelser i fasta nät. 14 Dagens teknik möjliggör inte uppdatering av en bredbandig mobil dataförbindelse med större (2 Mbit/s eller mer) överföringshastigheter, vilket däremot lätt kan göras för bredbandsförbindelser i det fasta nätet. Enligt de marknadsdata som har samlat är volym av datatrafik som överförs i mobilnäten fortfarande ganska liten och kan inte jämföras med datatrafik i det fasta nätet. På dessa grunder anser att bredbandsförbindelser i mobilnäten för tillfället inte är produkter som hör till samma relevanta slutkundsmarknad som bredbandsförbindelser i det fasta nätet. Trådlösa tjänster skapar potentiell konkurrens på marknaden. Tjänsteleverantörer av mobildatatjänster hör till samma företagsgrupper som tjänsteleverantörer för det fasta nätet, och mobildatatjänsterna är närmast kompletterande och inte konkurrerande tjänster för bredband i det fasta nätet. Hinder för tillträde till marknaden är ganska låga i slutkundsledet och varierar allt efter hurdana tjänster man önskar tillhandahålla. Exempelvis kan ett bostadsbolag vara en återleverantör för bredbandsanslutningar till invånare i fastigheten. På motsvarande sätt kan förbindelser i WLANnätet erbjudas utan avgift eller återlevereras. På marknaden finns många små regionala leverantörer av bredbandstjänster. Tillträde till marknaden påverkas i betydande utsträckning av förhållandena i grossistledet, dvs. utbud, priser och övriga villkor för en grossistprodukt för bredband. Återleverans av bredbandstjänster har inte reglerats och exempelvis WLANverksamhet kräver inte något radiotillstånd. 12 Digitas meddelande HSDPA = High-Speed Downlink Packet Access, UMTS = Universal Mobile Telecommunications System 14 Elisas månadsavgifter ( ) för Matkakaista-tjänsterna är: 512 kbit/s: 34,90; 1 Mbit/s 39,90. Priserna för HSDPAkompatibla telekommunikationskort är

12 12 (33) 4 RELEVANTA MARKNADER I TILLHANDAHÅLLANDET AV BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSIST- LEDET 4.1 Relevanta nyttighetsmarknader för bredbandstillträde för grossistledet Den relevanta nyttighetsmarknaden består här av bredbandstillträde för grossistledet. Bredbandstjänsten på partimarknaden består av bredbandstillträde för grossistledet som nätföretaget tillhandahåller tjänsteföretaget. Med denna tjänst avses bitströmstillträde (sk. bitstream) eller en till egenskaperna motsvarande datatjänst som möjliggör förmedling av bredbandsdata till båda riktningar. Enligt 24 i kommunikationsmarknadslagen kallas sådan dataöverföringstjänst överföringskapacitet i en abonnentförbindelse med vilket enligt motiveringen till lagrummet avses enbart en dataöverföringstjänst med hjälp av teknisk utrustning som hyresvärden installerar för att förbättra abonnentförbindelsens förmedlingskapacitet. Konkurrenten kan i detta arrangemang utan egen utrustning tillhandahålla användarna sina egna Internettjänster. I marknaden ingår inte bara dataöverföringstjänsten utan också för Internettjänsten behövliga utrustningar som leverantören av dataöverföringstjänsten installerat för eget bruk för att förbättra nätets förmedlingskapacitet. Sådana utrustningar är bl.a. DSLAM och ATM/ethernet-brytare. Bredbandstillträde för grossistledet omfattar inte abonnentförbindelser i det fasta telefonnätet. Abonnentförbindelseprodukter utgör en egen relevant marknad (marknad nr 11) och omfattas av regleringen. Abonnentförbindelserna kompletterar - men inte ersätter - tillhandahållandet av bredbandstillträde för grossistledet därför att tjänsteleverantörer i varje fall behöver tillträde till nätet för att kunna bjuda ut sina Internettjänser till slutkunder. När SMP-besluten år 2004 notifierades godkände EUkommissionen Finlands definition av den relevanta marknaden. Kommissionen konstaterade att uteslutande av slutkundsförbindelsen utanför den relevanta nyttighetsmarknaden inte är det mest effektiva sättet att främja konkurrens därför att en tredje part som vill träda in på marknaden måste skaffa två skilda grossistprodukter. Kommissionen konstaterade också att eftersom abonnentförbindelsemarknaden har reglerats, medför tillhandahållande av två grossistprodukter i stället för en inte någon konkurrensmässigt oförmånlig situation för dem som behöver tillträde till produkten. Kommissionen har uppmanat att säkerställa att en kombination av två grossistprodukter tillhandahålls med sådana villkor och priser som främjar konkurrensen på samma sätt som om det fanns bara en reglerad grossistprodukt 15. Bredbandstjänster kan även i grossistledet tillhandahållas via flera nättekniker. I sina SMP-beslut från 2004 har konstaterat att bredbandstillträde för grossistledet inte är bundet till en viss nätteknik. Till denna marknad hör alla sådana bredbandstjänster i grossistledet som möjliggör överföringen av bredbandsdata på ett likvärdigt sätt oberoende av tekniken. Bredbandstillträde för grossistledet erbjuds i Finland för tillfället enbart via DSL och kabeltelevisionsnät. Samtidigt som trådlösa fasta accessnät blir allmännare kan WiMAX- och andra motsvarande tekniker erbjuda beaktansvärda alternativa sätt för genomförande. Många av de teleföretag som har ansökt om ett radiotillstånd för 15 EU-kommissionens utlåtande till fallet FI/2004/0062: Bredbandstillträde för grossistledet i Finland,

13 13 (33) byggande av trådlösa bredbandsnät har meddelat att de är färdiga att hyra ut nätkapacitet till andra tjänsteleverantörer. Bild 4 och 5 ger ett exempel på bredbandstillträde för grossistledet i det fasta telefonnätet och i kabeltelevisionsnätet 16. I enlighet med marknadsdefinitionen omfattar denna marknad alla former av bitströmstillträde eller till egenskaperna motsvarande datatjänster som möjliggör förmedling av bredbandsdata till båda riktningar. DSLAM ATM-nät/ Ethernet ATMbrytare Ethernetbrytare IP-nät IP-nät ISP Internet Internet Grossistprodukt för bredband Bild 4. Exempel på bredbandstillträde för grossistledet i det fasta telefonnätet. KTV-operatör KTV-distributionsnät KTV - KTV ISP - ISP Internet Internet Kabelmodemsystem ISP ISP 2 2 Bredbandsgrossistprodukt Bild 5. Exempel på bredbandstillträde för grossistledet i kabeltelevisionsnätet. Under 2005 har några teleföretag produktifierat och introducerat sådana produktpaket på marknaden som innehåller ovan beskriven grossistprodukt för bredband och delat tillträde, vilket betyder att paketet består av två skilda reglerade produkter. Att telenäten utvecklas och att i synnerhet optiska fibernät byggs allt närmare slutkunden har också inverkan på längden på en abonnentförbindelse med ledare av metall och på förbindelsens startpunkt i telefonnätet så att den traditionella abonnentförbindelsen med ledare av metall kanske inte alls är med. I så fall sträcker sig grossistprodukt för bredband i enlighet med definitionen till gatu- eller husfördelaren. Bild 6 be- 16 En mera detaljerad beskrivning av operatörsgränssnitt för bredbandsförbindelser finns i s rapport 7/2004, (på finska).

14 14 (33) skriver en grossistprodukt för bredband i anpassade nätstrukturer. I produkten ingår aktiv utrustning i nätet (i bilden DSLAM).

15 15 (33) DSLAM DSLAM ATM-nät / Ethernet-nät ATMbrytare Ethernetbrytare IP-nät IP-nät ISP Internet Internet DSLAM Grossistprodukt för bredband Bild 6. Exempel på hurdan inverkan utvidgande av optiska fibernät har på marknaden bredbandstillträde för grossistledet i det fasta telefonnätet. Dataöverföring i mobilnät kan medföra potentiell konkurrens närmast genom slutkundsmarknaden. På grund av det lilla regionala utbudet, minimal användning av tjänsten och tekniska begränsningar anses det dock ännu inte vara ett sådant alternativ som till egenskaperna motsvarar bitströmstillträde för grossistledet. Läget har alltså inte ändrats avsevärt från år 2004 när förra gången analyserade bredbandstillträde för grossistledet. Dataöverföring i mobilnät omfattades då inte av den relevanta marknaden. Dataöverföringstjänster som tillhandahålls i mobilnät kan nämligen utgöra en egen relevant marknad eller ingå i marknad nr 15 i kommissionens rekommendation (tillträde till och trafikoriginering i allmänna mobilnät) Substituerbarhet på efterfråge- och utbudssidan har utgående från kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser definierat relevanta marknader med konkurrensrättsliga principer genom att granska substituerbarhet på efterfrågesidan och utbudssidan. Substituerbarhet på efterfrågesidan i grossistledet DSLAM-koncentratorer har i större utsträckning byggts på konkurrenternas områden. Hittills har xdsl-nätet främst byggts för eget bruk eller för användning av ett tjänsteföretag som tillhör samma företagskoncern. Ifall kommersiella förhandlingar lyckas, kan en nykomling på flera områden hyra den behövliga grossistprodukten för bredband från något annat företag med DSL-nät än från områdets SMP-företag. Byte av leverantör medför kostnader för ett företag som redan är på marknaden, bl.a. därför att kopplingsavgifter, som är relativt höga, skall betalas på nytt. De alternativa leverantörernas andel är i genomsnitt 9 % av bitströmsförbindelserna som hyrts från andra.

16 16 (33) Som konstaterats ovan i avsnitt 3 kan efterfrågan på bredbandstillträde för grossistledet härledas från efterfrågan i slutkundsledet. Förbindelser som genomförts i det fasta telefonnätet och kabeldatanätet motsvarar varandra både till egenskaperna och till prissättningen. Efterfrågan i grossistledet uppstår från det behov av bredbandstillträde som företag utan eget motsvarande nät har. Någon substituerbarhet i grossistledet har inte förekommit i Finland, för inget av kabelnätföretagen har hyrt ut en för bredbandstjänsten 17 behövlig grossistprodukt som är likvärdigt med bitströmstillträde. Vid granskningen av substituerbarheten mellan kabelnät och DSL-nät har närmat sig ett visst urval av kabelnätföretag och Internet-tjänsteleverantörer som hyr nätet med en kvalitativ enkät. Av svaren framgår att det kan finnas efterfrågan på bredbandstillträde i grossistledet, om kabel-tv-företagen hade produktifierat likvärdiga grossistprodukter. Några företag berättade att de hade haft förhandlingar med kabel-tv-företag men de kommersiella förhandlingarna har inte lett till några resultat med undantag av ett intentionsavtal. En del av tjänsteföretag som har DSL-teknik anser att användningen av två parallella teknologier i grossistledet inte är tekniskt eller ekonomiskt rationellt. Enligt s uppfattning skulle övergång till kabelnätet orsaka befintliga DSL-tjänsteleverantörer byteskostnader. För nya tjänsteleverantörer eller nya förbindelser kan grossistprodukt i kabelnätet dock anses vara substituerande. Grossistprodukter för bredband som genomförts med andra tekniker än med DSL eller kabelmodem finns enligt s uppgifter inte på marknaden. I framtiden erbjuds grossistprodukter sannolikt också i WLL- och 450 MHz nät, men i detta skede ingår de inte i den relevanta marknaden. Något aktivt utbud av kabelmodem i grossistledet finns inte heller. Vid det här läget är bedömning av substituerbarhet omöjligt för andra än DSL och kabel. På basis av punkt 3.3 kan det konstateras att substituerbarhet av andra teknologier är mycket osäkert också i slutkundsledet. Substituerbarhet i utbudssidan i grossistledet Även om de flesta av kabel-tv-nätföretagen inte enligt s uppgifter har produktifierat en tjänst som är likvärdig med biströmsförbindelsen, anser verket att genomförandet av grossisttjänsten är tekniskt möjligt 18. Enkäten till kabel-tv-företagen visar att det inte finns några stora hinder för det tekniska genomförandet. Bara ett av företagen ansåg att produktifieringen av tjänsten i grossistledet är både tekniskt och ekonomiskt praktiskt taget omöjligt. Eget utbud (self supply) Flera företag har investerat i egen DSL-nätinfrastruktur. De traditionella aktörerna i det fasta telefonnätet förfogar över nästan hela abonnentförbindelsenätet men allt flera företag genomför sin bredbandstjänst med egna utrustningar och förbindelser fram till DSL-koncentrator (DSLAM). 17 I Holland hyr kabelnätföretagen ut grossistprodukter för bredband till självständiga tjänsteleverantörer. 18 s rapport 7/2004 "Operatörsgränssnitt för bredbandsförbindelser" föreslår att sammankopplingen mellan tjänste- och nätoperatören genomförs i grossistledet med radiofrekvenser eller med sambruk av frekvenser. Dessutom har arbetsgruppen definierat ett rekommenderat gränssnitt för sammankopplingen av kabelnät. Rapporten finns på (på finska).

17 17 (33) Därmed hyr de enbart abonnentförbindelsen eller delat tillträde från den lokala aktören. Med eget utbud av nättjänst avses här till exempel genomförande av DSL-förbindelser med eget DSL-nät eller tillhandahållande av kabelmodemförbindelser med eget dubbelriktat kabeltelevisionsnät. Teleföretag har många incitament att bygga eget nät. Den viktigaste orsaken enligt företagen är att en förbindelse som genomförts själv har förmånligare kostnadsstruktur än om man hyr en grossistprodukt för bredband i synnerhet på tätbebyggda områden (stordriftsfördelar). Eget nät fram till DSLAM är också en fördel vid tillhandahållande av tjänster, därför att eget nät möjliggör differentiering av den erbjudna produkten och mer flexibel utveckling av tjänsterna samt minskar bundenhet av nätinnehavare. har undersökt vilka inverkningar som eget utbud har på konkurrensläget på marknaden och på definitionen av den relevanta marknaden. För ett företag är det lönsamt att börja bjuda ut en grossistprodukt i eget nät till andra tjänsteföretag, om priserna för andra motsvarande grossistprodukter stiger tillräckligt mycket (5-10 %). Om företaget har mest ett strategiskt incitament at inte produktifiera grossistprodukten för tredje parter, kan eget bruk anses ingå i den relevanta marknaden. Den relevanta marknaden kan anses omfatta eget bruk också om prissättningen i slutkundsledet eventuellt begränsar den traditionella aktörens (SMP-företagets) grossist- och slutkundsprissättning för att en nykomling kan konkurrera på slutkundsmarknaden så att den hyr grossistprodukten för bredband från den traditionella aktören. Prissättningen av grossistprodukten för bredband begränsas inte bara av SMP-skyldigheter utan också av lagen om konkurrensbegräsningar som förbjuder missbruk av dominerande ställning, t.ex. med prispress. Prissättningen i slutkundsledet för en aktör som inte tillhandahåller tredje parter grossistprodukt men tillhandahåller slutkundsförbindelser med egen infrastruktur, begränsar SMPföretagets prissättning i slutkundsledet och därmed också prissättningen i grossistledet. Betydelsen av konkurrerande eget utbud varierar regionalt sett stort i Finland. Det är närmast Elisa, TDC Song och TeliaSonera och i viss mån några andra teleföretag som har byggt eget DSL-nät på konkurrenternas tätbebyggda områden och hyr abonnentförbindelsen från den lokala aktören. Tjänsteföretag som inte är beroende av det lokala nätföretagets grossistprodukt för bredband indirekt begränsar det lokala företagets prissättning av bitström. De produkter som konkurrenterna i slutkundsledet tillhandahåller substituerar varandra med tanke på slutanvändaren. Den traditionella aktören på området måste anpassa sitt slutkundspris och sin prissättning av grossistprodukt för bredband efter priskonkurrensen i slutkundsledet. Prissättningen av denna grossistprodukt har ofta baserat sig på konkurrens av slutkundspriset oftast på de områden där konkurrenterna själv har genomfört bitströmsdelen för tillhandahållande av bredband. Till exempel i huvudstadsregionen visar slutkundspriserna för SW Television (Welho) och TeliaSonera enhetlighet med Elisas priser. Det medför att TeliaSonera och Welho gör en indirekt begränsning av prissättningen för Elisas grossistpriser oberoende av om dessa bolag bjuder ut egen grossistprodukt till tredje parter.

18 18 (33) 4.3 Geografiska marknader anser att ett självständigt kabel-tv-bolag, åtminstone delvis, har strategiska skäl att inte erbjuda tredje parter grossisttjänst. Bl.a. den av tillsatt arbetsgrupp som behandlade operatörsgränssnitt har konstaterat att en bitströmsprodukt i kabel-tv-nätet är möjlig (se fotnot 15). Tekniskt sett har tillhandahållandet av en grossistprodukt varit möjligt redan år 2004 när flera kabel-tvbolag gav en produktbeskrivning i samband med de tidigare SMPanalyserna. Även om kabel-tv-bolagen inte för tillfället erbjuder tredje parter någon grossistprodukt, anses bredbandsnättjänst via kabel-tvnätet ingå i den relevanta marknaden. Det är fråga om sådant eget utbud som orsakar indirekt begränsning i prissättningen av tjänsten för den traditionella aktören i det fasta telefonnätet. Indirekt begränsning av prissättningen uppstår genom slutkundsmarknaden. Om den relevanta marknaden inte omfattas av eget bruk, skulle det medföra följande problem. Det traditionella teleföretaget på området har ett DSL-nät som inte uthyrs till andra i grossistledet. Om vederbörande teleföretag äger nästan alla abonnentförbindelser undviker det SMP-ställning. I så fall skulle inte något av företagen ha skyldighet att erbjuda grossistprodukt på detta område och tröskeln för tillträde till marknaden skulle stiga, eftersom den enda möjligheten skulle vara att bygga ett eget DSLnät om man vill erbjuda bredbandstjänster. På basis av vad som anförts ovan har kommit till det resultatet att den relevanta marknaden omfattar DSL- och kabelnätoperatörernas sk. eget bruk både för den traditionella aktören på området och för eventuella konkurrerande nätföretag. Vid definieringen av marknaden för 2004 års SMP-beslut behandlade inte eget utbud skilt. Dock har eget bruk beaktats så att det ingår i den relevanta marknaden precis som ovan. Relevanta geografiska marknader för bredbandstillträde för grossistledet har fördelat sig områdesvis i Finland. De fasta telefonnäten, i vilka bredbandstillträde för tillfället erbjuds, finns inom de lokala teleföretagens traditionella verksamhetsområden. På grund av att alla regioner inte är lika bredbandsklara kan den geografiska marknaden för bredbandstillträde vara mindre än vad det fasta telefonnätet täcker: bredbandsförbindelser är inte tillgängliga för slutanvändarna på alla områden. Kabeltelevisionsnäten har för sin del huvudsakligen byggts i de största städerna och bebyggelsekoncentrationerna inom landet. Deras täckningsområde är utan undantag mindre än det fasta telefonnätets. Trådlösa bredbandsnät som genomförts med WiMAX avgränsas också på geografiskt begränsade områden. Flera teleföretag har också utvidgat sina egna DSL-nät utanför sitt eget verksamhetsområde. Då kan de erbjuda slutkunder bredbandstjänster så att de hyr en abonnentförbindelse eller delat tillträde från teleföretaget som förfogar över det lokala abonnentförbindelsenätet. Byggande av DSLnät på konkurrerande nätföretags verksamhetsområden möjliggör konkurrerande utbud för tredje parter även när det gäller bredbandstillträde för grossistledet. En del av teleföretagen har börjat tillhandahålla sin grossistprodukt för bredband också utanför eget verksamhetsområde. Nykomlingarnas andel av grossistprodukter som hyrs ut till andra är dock i genomsnitt inte mer än drygt 9 %.

19 19 (33) De abonnentförbindelseprodukter som en tjänsteleverantör behöver vid tillhandahållandet av bredbandstillträde är i det lokala teleföretagets besittning. Dessutom erbjuds grossisttjänst för bredband för tillfället enbart via fasta telefonnät. Det finns stora regionala skillnader i prissättningen av bredbandstillträdet på de olika telefonbolagens geografiska områden. På dessa grunder samt på grunder som gäller nätens täckning kan det konstateras att den relevanta geografiska marknaden fortfarande huvudsakligen följer gränserna för de traditionella verksamhetsområdena för teleföretag som erbjuder fasta lokala telefonitjänster. Därmed sammanfaller de också med ett område som det fasta telefonnätet täcker. Med ett traditionellt verksamhetsområde avses ett område där det lokala teleföretaget hade obegränsad rätt att utöva lokal televerksamhet fram till den 31 december Fr.o.m. början av 1994 har teleföretagen också haft möjlighet att bygga sina nät även utanför det traditionella verksamhetsområdet. Trots det är varje före detta lokalmonopol eller efterträdare fortfarande en obestridlig marknadsledare på marknaden bredbandstillträde för grossistledet på sitt eget traditionellt verksamhetsområde 19. DSLAM ATM-nät/ Ethernet ATMnod Ethernetaccess IP-nät IP-nät ISP Internet Internet Abonnentförbindelse Grossistprodukt för bredband Bild 7. Exempel på den helhet som grossistprodukt för bredband och abonnentförbindelse utgör i det fasta telefonnätet. Om ett tjänsteföretag vill erbjuda sina kunder bredbandstjänster på det lokala teleföretagets traditionella verksamhetsområde utan några utrustningar som förbättrar nätets förmedlingskapacitet, kan det hyra en färdig grossisttjänst från det lokala nätföretaget eller från ett annat teleföretag som erbjuder bredbandstillträde för grossistledet på vederbörande område. Konkurrenten kan dock inte tillhandahålla slutkunder bredbandstjänster i det fasta telefonnätet enbart med hjälp av grossistprodukt eller eget DSL-nät utan konkurrenten måste också hyra en abonnentförbindelseprodukt från det lokala företaget som förfogar över abonnentförbindelsenätet och överenskomma om sammankopplingen av tjänsten med det lokala teleföretaget. Det är inte möjligt att substituera bredbandstillträde för grossistledet så att man köper motsvarande tjänst från något annat område, och har inte hört om att det skulle finnas något riksomfattande bredbandstillträde för grossistledet. Det finns dessutom avsevärda regionala skillnader i både grossist- och slutkundspriserna, vilket för sin del stöder uppfattningen om att marknaden är regional. 19 Marknadsandelar behandlas närmare i samband med marknadsanalysen. Här kan det dock konstateras att de traditionella aktörernas andel av grossistprodukter för bredband som hyrs ut till tredje parter är över 75 % (exkl. företag som inte alls har hyrt ut). Om de traditionella aktörernas och nykomlingars eget bruk medräknas, utgör de traditionella aktörernas marknadsandel över 60 % på alla verksamhetsområden och i de flesta fallen över 80 %.

20 20 (33) 4.4 Sammanfattning av den relevanta marknaden Tills vidare har alla grossistprodukter för bredband genomförts i det fasta telefonnätet. De konkurrerande företagens utbud är fortfarande mycket litet och något riksomfattande grossistprodukt finns inte på marknaden. Således kan det konstateras att konkurrensen på marknaden bredbandstillträde för grossistledet är regionalt och följer gränserna för de traditionella verksamhetsområdena för de lokala teleföretagen. Den relevanta marknaden omfattar alltså det traditionella verksamhetsområdet, dvs. det område där det lokala teleföretaget hade obegränsad rätt att utöva lokal televerksamhet fram till den 31 december På basis av vad som anförts ovan kan det konstateras att den relevanta nyttighetsmarknaden bredbandstillträde för grossistledet i Finland består i enlighet med kommissionens rekommendation av bitströmstillträde eller en till egenskaperna motsvarande datatjänst som möjliggör förmedling av bredbandsdata till båda riktningar samt andra grossisttjänster som erbjuds via andra infrastrukturer, om och när de har egenskaper som motsvarar bitströmstjänsterna. I marknadsanalysen har således beaktats utbud i grossistledet som den traditionella aktören på området samt konkurrerande nätföretag tillhandahåller sina egna tjänsteföretag och tredje parter. Den marknadsdefinition som gjordes i 2004 års SMP-beslut behöver alltså inte ändras nu, därför att marknadsdefinitionen redan innehåller alla relevanta sätt och teknologier för genomförande av bredbandstillträde för grossistledet. Den geografiska marknaden har i Finland fortfarande fördelat sig områdesvis, även om vissa teleföretag, i synnerhet Elisa och Sonera, har utvidgat sina bredbandsnät också utanför de egna traditionella verksamhetsområdena och utanför området som det egna abonnentförbindelsenätet täcker. Med hänsyn till sambandet som bredbandstillträde för grossistledet har med abonnentförbindelsemarknaden 20 samt att varje lokala teleföretag fortfarande är en obestridlig marknadsledare på sitt eget traditionella verksamhetsområde och tämligen klar marknadsledare också på slutkundsmarknaden 21, motsvarar 2004 års definiering av den geografiska marknaden fortfarande läget i dag med tanke på att den täcker teleföretagens traditionella verksamhetsområde. 5 GRANSKNING AV MARKNADSINFLYTANDE 5.1 Betydelsen av bredbandstillträde för grossistledet Syftet med marknaderna för abonnentförbindelser samt för bredbandstillträde för grossistledet är att möjliggöra nya tjänsteleverantörers tillträde till slutkundsmarknaden utan några egna investeringar i utrustningar eller nät. Tillträde till marknaden sker vanligen så att de nya företagen först hyr grossistprodukten för bredband från det företag som äger abonnentförbindelseprodukten och DSL-nätet på området. Efter att de har fått in en fot på slutkundsmarknaden, investerar de i byggande av eget DSL-nät på området och hyr enbart abonnentförbindelsen eller delat tillträde till slutkunden från det lokala teleföretaget. Det sänker tröskeln 20 Enligt s marknadsdata har varje lokalt teleföretag en marknadsandel på minst 94 % i fråga om abonnentförbindelser med ledare av metall. 21 Bolagens marknadsandelar finns i bilaga 2.

21 21 (33) för att komma in på marknaden och möjliggör stegvis övergång från tjänstekonkurrens till nätkonkurrens. Antalet grossistprodukter för bredband som hyrts ut till andra har ökat kraftigt från föregående granskningstidpunkt. Enligt insamlade uppgifter var antalet ungefär i hela landet år 2003, medan år 2005 uppgick antalet till över Dessa figurer omfattar enbart de grossistprodukter som teleföretagen har hyrt ut till tredje parter, men inte sk. eget bruk - förbindelser som hyrts ut till egna tjänsteföretag. Det kan konstateras att bredbandstillträde för grossistledet har en mycket stor och växande betydelse på bredbandsmarknaden trots att många teleföretag har utvidgat sina egna bredbandsnät också till konkurrenternas områden. Bredbandstillträde för grossistledet kan få ökad betydelse i framtiden också som följd av ändringar i nätens struktur. Teleföretagen utvecklar sina nät såsom konstaterats ovan i 4.1 bl.a. så att fiberförbindelser och DSLAM-utrustningar dras allt närmare slutkunden, t.ex. fram till gatu- eller husfördelaren (se bild 6 på s. 13). För konkurrerande företag blir det då svårare att komma in på marknaden med egna DSL-nät, för det finns alltid inte tillräckligt med utrymme för flera företags DSLAM. Den traditionella aktören kan med hjälp av sin förnyade nätinfrastruktur tillhandahålla mera konkurrenskraftiga produkter på slutkundsmarknaden, t.ex. större överföringshastigheter. I en sådan situation kan hyrning av grossistprodukt från det lokala teleföretaget vara den enda möjligheten för en konkurrerande tjänsteleverantör att hänga med i konkurrensen i slutkundsledet. 5.2 Konkurrens och prissättning för bredbandstillträde för grossistledet En nykomlings deltagande i den finländska bredbandsmarknaden kan betraktas genom följande allmänna referensram (bild 8). Ur nykomlingens synvinkel kan tillträde till marknaden indelas i fem olika faser. Pilen till vänster beskriver marknadens dynamiska utveckling.