Resursgruppsoch familjestöd

Resursgruppsoch familjestöd Version 2 Kontakta författarna om du har frågor om manualen eller för att diskutera hur arbetssättet kan implementeras i daglig verksamhet. Kurser kring materialet hålls av författarna, tillsammans eller var för sig. Planera kursen i god tid eftersom väntetiden är lång. Nisse Berglund Skeppsgatan 2B, 432 32 VARBERG, 0340 678631 nisse.berglund@lthalland.se Per Borell (samt SKILLS) Mosslelundsgränd 52, 331 33 VÄRNAMO, 0370 46415 per.borell@mailbox.swipnet.se Lars Kärräng som gjort ett betydande arbete med denna och tidigare upplaga avled i mars 2002. Material kring RFS publiceras på hemsidan: http:// home.swipnet.se/ skills Blanketter och annat material som används i det direkta klientarbetet får kopieras fritt. Kopiering av hela eller delar av manualen får göras först efter det att Per Borell informerats. Övrig kopiering förbjudes. Boken Integrerad Psykiatri, som beskriver bakgrund och arbetssätt, är tyvärr slutsåld. Den får nu kopieras fritt, helt eller delvis. Finns ofta på bibliotek. Ett stort TACK till docent Ulf Malm för alla goda idéer, uppmuntran och stöd. Copyright: Nisse Berglund, Per Borell, Lars Kärräng. Psykologia Värnamo 2001

Innehåll Inledning... 1 Problemområden där modellen kan användas... 2 Sammanfattning... 2 Litteraturförslag:... 2 Börja arbetet... 3 En eller flera terapeuter?... 4 Välj noga bland resursgruppens deltagare!... 4 Första mötet... 5 med resursgruppen... 5 Sessionsinnehåll... 5 Resursgruppsmöte utan terapeut (familjemöte)... 6 Introducera möten utan terapeut... 6 MÖTEN UTAN TERAPEUT... 8 Resursgrupps- och familjestöd... 9 Problemanalys... 10 Introduktion... 10 Mål och syfte... 10 Metod... 10 Övergripande problemanalys... 11 Individuell intervju... 11 FÖRSLAG TILL FRÅGOR FÖR INDIVIDUELL INTERVJU... 12 INTERVJU... 13 INTERVJU AV ANHÖRIGA... 14 Nätverksanalys... 15 Analys av belastning och förmåga att klara svårigheter... 15 SOCIOGRAM... 16 FAMILJEBÖRDA... 17 Analys av social funktion... 18 Personliga mål... 19 EN VANLIG DAG... 20 Plan för personlig utveckling... 21 PLAN FÖR PERSONLIG UTVECKLING... 22 RESURSGRUPPENS MÅL... 23 Sammanfattning av analysen... 24 Första resursgruppsmötet... 24 Fokuserad analys... 25 Mätning av behandlingsresultat... 25 Kontinuerlig skattning.... 25 KONTINUERLIG SKATTNING... 26 Livskvalitet... 27 Familjens/resursgruppens uppmärksamhet på positiva förändringar... 27 Värdering av terapin och terapeuten... 27 Kontinuerlig analys av familjens/resursgruppens problemlösningsfunktioner... 28 CHECKLISTA FÖR KOMMUNIKATION OCH PROBLEMLÖSNING (CKP)... 30 FETSTIL = formulär Resursgrupps- och familjestöd (ver2) I

Utbildning av klient och resursgrupp... 31 Mål... 31 Metodik... 31 Förberedelser... 31 Utbildningens uppläggning... 32 Tidiga varningstecken... 34 Intervention... 35 Exempel på hur man kan arbeta med tidiga varningstecken... 36 TIDIGA VARNINGSTECKEN... 37 Stresshantering... 38 Grunder i... 38 stresshantering... 38 Upptäcka stress:... 38 Kunna förutse vad som händer om stressen inte löses... 38 Åtgärder... 38 Utvärdering... 39 Glädje och nätverk... 39 Glädje... 39 Nätverk... 39 Checklista för stressminskning... 39 STRESSHANTERING... 40 Kommunikationsträning... 41 Introduktion... 41 Mål och syfte... 41 Metod... 41 Beskrivning av de olika momenten... 42 Arbetsgången vid kommunikationsträning... 43 Ett exempel... 43 Tänk på:... 44 Visa uppskattning:... 45 Be om något på ett positivt sätt:... 46 Uttrycka negativa känslor: (ilska, besvikelse, irritation)... 47 Aktivt lyssnande:... 48 Göra en kompromiss:... 49 VEM GÖR NÅGOT DU TYCKER OM?... 50 BE OM NÅGOT PÅ ETT POSITIVT SÄTT... 51 AKTIVT LYSSNANDE... 52 Introduktion... 53 Att uppnå mål och lösa problem... 53 Metodik vid arbete med mål och problemlösning... 54 Analysera familjens förmåga att uppnå mål och lösa problem förbered dig själv noggrant... 54 Motivera familjen till att arbeta med mål och problemlösning... 54 Genomgång av nuvarande funktion... 55 Beskriv stegen i hur man uppnår mål och löser problem... 55 ATT UPPNÅ MÅL OCH LÖSA PROBLEM... 56 KONTROLL AV PLANERING... 57 Upprepade rollspel... 59 Vanliga svårigheter vid problemlösning... 61 Resursgrupps- och familjestöd (ver2) II

Tankar och känslor... 64 Inledning... 64 Tankar och känslor... 64 Klienten och familjen bestämmer... 64 Omfattning... 64 Tankar före känslor... 64 Två familjeterapeuter... 65 Handledning och intervall mellan sessionerna... 65 Förbered noggrannt... 65 Ta er tid tillsammans efter varje session... 65 Sessionens längd... 65 Stegvis arbete med tankar och känslor... 66 Inledning... 66 1 Diskussion och rational... 66 2 Visa exempellistorna... 66 3 Identifiera... 67 4 Bearbetande samtal.... 67 5 Alternativa tanke- och handlingssätt... 67 6 Avslutning... 68 Tankar som kan störa... 69 Exempel på tankar som styr mitt liv (grundantaganden)... 70 SCHEMA...71 Stegvis arbete med känslor... 72 1 Diskussion och rational... 72 2 Visa exempellistorna... 72 3 Identifiera... 73 4 Bearbetande samtal... 73 5 Alternativa känslor och handlingsätt... 73 6 Avslutning... 74 Klientens känslor och reaktioner... 75 Närståendes känslor och reaktioner... 76 Positiva känslor och reaktioner... 77 Hembaserad krisintervention... 78 Introduktion... 78 Metodik vid hembaserad krisintervention... 79 1 Problemanalys... 79 2 Åtgärder... 80 Handlingsplan... 80 KRISINTERVENTION... 81 Strategier för specifika problem...83-90 Resursgrupps- och familjestöd (ver2) III

Inledning Ian Falloons modell för familjearbete är väl spridd och har genererat mycket forskning. Till exempel är majoriteten av alla kontrollerade familjestudier med två års uppföljning vid schizofreni gjorda enligt denna eller närliggande modeller. Den svenska tillämpningen ökar, både inom forskning och praktik. Men spridningen är ändå rätt begränsad med tanke på att den första svenska manualen kom 1992. Detta kan ha många orsaker: Det finns liknande och troligen också välfungerande modeller, som har en viss spridning. Familjearbetet har inte stått i fokus för uppmärksamheten på samma sätt som under 80-talet. En tredje orsak är att Falloons modell inte passat helt in i landstingens och kommunernas verksamhet. Modellen är gjord i länder där omkring hälften av klienterna med svåra psykiska störningar bor kvar hos sina ursprungsfamiljer. I Sverige ligger siffran kring 10 15%. Dessutom har vi här ett relativt väl utbyggt system för stöd inom boende, fritid och sysselsättning (även om det inte är tillräckligt). I Ian Falloons ursprungliga text används ordet "carer", som inkluderar familjen och alla andra viktiga personer. De bör alltså ingå i arbetet. Men den tidigare manualen var inte skriven för denna utvidgade grupp och erfarenheterna var inte stora. Genom introduktionen av Integrerad Psykiatri, där en av målsättningarna är att skapa ett stödjande nätverk kring klienten, har familjearbetet i viss mån ändrat inriktning. Den tidigare familjemodellen har blivit ett verktyg för att skapa detta utvidgade stöd. Ytterligare en orsak till nätverksarbetet är utbyggnaden av den kommunala psykiatrin, som medfört att ett stort antal personer arbetar med samma klient. Detta samarbete anser vi skall ske i så kallade resursgrupper. Med detta, av docent Ulf Malm myntade begrepp, avser vi alla viktiga personer kring klienten. Arbetet i denna grupp kan med fördel ske på grundval av Falloons familjemodell som beskrivs i denna manual. Resursgruppsarbetet syftar till att öka klientens och närståendes livskvalitet och underlätta personalens arbetssituation. Det är ett verktyg för att ta till vara allas resurser och möjligheter att hjälpa och stödja varandra. Det sker genom ökad kunskap, som förmedlas så att alla kan omfatta och förstå och genom att skapa och vidmakthålla en god förmåga till kommunikation och problemlösning. En viktig utgångspunkt i modellen är antagandet att varje resursgruppsmedlem vid varje enskild tidpunkt gör sitt absolut bästa för att reducera stress och öka sitt och familjens välbefinnande. Den nuvarande funktionen kan alltså ses som medlemmarnas bästa svar på existerande förutsättningar. Att svårigheter trots detta inte löses beror på bristande information och metodik att lösa problem. Bristande kommunikation med andra leder till missförstånd och vidmakthållande av ett negativt emotionellt klimat. Detta hindrar problemlösning och att positiva känslor kan skapas mellan medlemmarna i den nära gruppen. Modellen utgår ifrån att vår viktigaste naturliga resurs, när det gäller att stödja individens ansträngning att klara av livsstress och skapa ett positivt känsloklimat, finns bland de människor som lever nära. För att kunna utnyttja denna resurs, är det av avgörande betydelse med en fungerande känslomässig kommunikation samt att det finns kunskap om väldefinierade metoder för att lösa problem, planera och genomföra måluppfyllnad. Resursgrupps- och familjestöd (ver. 2) 1

Det primära målet för denna terapiform är inte att klarlägga orsakerna till att familjen/resursgruppen inte fungerar optimalt. Metoden vill i första hand förse familjemedlemmarna och resten av resursgruppen med strategier som de kan använda för att förbättra sin funktion. Den viktigaste metoden för att skapa ömsesidigt positiva känslor och attityder anses vara att öka positivt beteende och lösa gemensamma problem. Problemområden där modellen kan användas Metoden har använts med framgång inom en mängd olika områden, främst inom psykiatrin. Mest tillämpning finns vid schizofreni. Men den har även använts vid tvångsproblem, agorafobi, depression, mano-depressiv psykos, missbruk och psykogeriatrik. Även för svårigheter i samband med neurologiska handikapp och utvecklingsstörning har metoden visat sig värdefull. Många psykiatriska, och en del somatiska, tillstånd har samband med ihållande stress. Varje tillstånd med återkommande skov och/eller varaktig funktionsnedsättning påverkar sannolikt familjens och närståendes funktion. Om den nära gruppens problemlösningsförmåga ökas kommer stressfaktorerna att minska och därmed påverka både klientens och närståendes livskvalitet till det bättre. Vissa tillstånd som schizofreni, manodepressiv sjukdom och depression verkar vara extremt känsliga för stress. Effektiv stresshantering är alltså viktigt för tillfrisknandet. Det är också ett bra sätt att minska risken för återfall. Forskning visar att modellen minskar familjestressen och ger en varaktig ökning av familjens problemlösningsförmåga. Sammanfattning Genom Falloons familje- och resursgruppsmetod får terapeuten tillgång till en metodologisk ram för sin verksamhet. Denna ram måste fyllas med personligt engagemang, kunskap om det specifika tillståndet och om vårdens organisation. Den inledande problemanalysen avser att fastställa starka och svaga sidor hos klient, familj och andra i resursgruppen. Det gäller även de organisationer vars representanter deltar i arbetet kring en klient. Allas förutsättningar samt individuella och kollektiva mål analyseras. Problem beskrivs noga och konkret. Terapeuten ger metodiken för arbetet, men bidrar inte med lösningar. De finns oftast i gruppen. Målet är att resursgruppen (eller delar av den) skall fungera allt mer självständigt och att terapeutens insatser inte skall behövas. Behandlingens förlopp följs noga session för session. Terapins inriktning ändras omedelbart om den fortgående analysen visar att nuvarande arbetssätt inte är framgångsrikt. Varje förändring diskuteras ingående med resursgruppen och genomförs endast om alla samtycker. Viktigare förändringar av målen föregås oftast av de större resultatanalyser som sker vid de tillfällen som terapeuten och familjen bestämt i förväg (till exempel efter tre månader). Denna manual läses med fördel parallellt med boken Integrerad Psykiatri (Falloon, Fadden, Borell, Kärräng, Ivarsson, Malm. 1997. psykologia, Värnamo). Boken ger en fördjupad bild av organisation och arbetsinnehåll. Litteraturförslag: Falloon, I.R.H. (1984). Family Care of Schizophrenia, New York and London: Guilford Press Falloon, I.R.H. (1988). Handbook of Behavioural Family Therapy, New York and London: Guilford Press. Falloon, Laporta, Fadden, Graham-Hole (1993). Managing stress in families. Routledge. Mueser, Glynn (1995). Behavioural family therapy for psychiatric disorders. Allyn and Bacon. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 2

Börja arbetet En viktig del av familje- och resursgruppsarbete är att tidigt engagera alla viktiga personer. De skall vara aktivt engagerade, inte bara delta då och då för information. Vid minst hälften av sessionerna bör någon eller flera från resursgruppen delta. Helst vid alla sessioner. Om arbetet inriktas på en familj, kan de anhöriga ofta komma med redan till första träffen med klienten. Den bör ske omedelbart efter det att klienten har fått kontakt med vård eller stödenheten. För psykiatrisk vård sker det helst redan i akut fas. Om klienten inte kan delta aktivt kan familjen ändå få information, stöd och krisbearbetning. Engagera de emotionellt viktigaste personerna först och bygg på med andra under arbetets gång. Det kan gälla både stadigvarande personer och mer tillfälliga resurser. Under analysfasen görs en nätverksanalys som ger god information om vilka som kan bjudas in av klienten. Resursgruppen är inte en, en gång för alla, bestämd grupp, utan varierar med tiden och beroende på situation. Lättast för klienten är att börja med en liten grupp, kanske med bara någon eller några personer. Svenska kliniska erfarenheter visar att det inom en månad går att skapa en familje- och/eller resursgrupp för 2/3 av klienterna med svår psykisk störning. Efter cirka ett år har 90% en resursgrupp. Men det krävs en medveten satsning för att nå detta. Här är några tips som kanske kan underlätta: Klienten: Var tydlig, kom ihåg att de flesta klienter har kognitiva störningar. Diskutera frågan i rätt miljö. Tryck inte på, låt samtalet ta tid. Bygg din personliga arbetsallians. Det kan ta tid. Viktigt är just det personliga engagemanget för personen. Våga gå över gränsen för vad som är vård eller stöd, intressera dig för personliga detaljer och upplevelser. Ha tålamod och kasta inte tillbaka din besvikelse på klienten. Använd egen god social förmåga. Falloons steg för positiv begäran kan vara bra (Se på personen. Säg exakt vad du vill. Säg hur det skulle få dig att känna dig.) Det är tillåtet att tala om egna känslor. Jag skulle bli glad om du ville pröva. Är detta inte sant är det inte klientens problem, utan mer en fråga om du verkligen skall vara kontaktperson. Ta tid att förklara och ge goda skäl till varför en resursgrupp behövs. Exempel: "Allas vår livskvalitet beror i hög utsträckning på hur vi har det med de personer som står oss nära. Kan vi lösa konflikter och minska påfrestningar, ökar chansen att både du och dom mår bättre. Dessutom kan ni ge varandra information och stöd. Du kan också lära dem vad de skall göra och inte göra för att du skall må bra. Det har visat sig att möjligheten för att klara psykiska besvär ökar, om man samarbetar med andra viktiga personer. Resultatet blir faktiskt dubbelt så bra." Beskriv rimliga positiva resultat för en viss person. Berätta vad resursgrupps- och familjestöd inte är (skälla på varandra, gå till botten med någons personliga svårigheter, göra upp, trycka på för att tvinga fram förändring) Gör en bra målformulering eller fokusera på något mål klienten redan har. Visa på hur en resursgrupp kan vara till nytta. Ta reda på klientens anledningar till motstånd. Utgå från att klienten har goda skäl för sin tvekan. Beskriv hur du och klienten tillsammans kan hjälpas åt med att hantera besvärliga (aggressiva, krävande och påtryckande) deltagare i gruppen. Börja med en avgränsad insats tillsammans med någon enda i resursgruppen. Håll hårt på klientens integritet. Betona skillnader mellan detta arbetssätt och andra som klienten varit med om. En inledande avgränsad insats brukar vara en god strategi, även när alla är positiva till samarbete. Lämplig början kan vara en kort information eller ett samtal om tidiga varningstecken på återfall. Man måste alltså inte ta metodens moment i ordning, även om det ofta kan vara en fördel. För en enskild familj eller resursgrupp kan det vara betydligt bättre att börja där alla är mest motiverade eller där behovet är som störst. Resursgrupps- och familjestöd (ver. 2) 3

Familjemedlemmar: Utgå från att de som är tveksamma har goda skäl till det. Tyvärr är det ibland deras tidigare erfarenheter av liknande åtgärder som avskräcker. Betona att vårt sätt att arbeta skiljer sig från vanlig familjeterapi. Ta med familjen så tidigt som möjligt. Dämpa skuldkänslor och förväntansångest. Visa tydligt att du är intresserad av familjens svårigheter och dagliga liv. Visa intresse för det som fungerar (allt bra som klienten och familjen gjort). Betona att vi inte kan klara en god vård utan familjen. Var självkritisk, Försvara aldrig vården, utan be om hjälp, Hur kan vi bli bättre? Utnyttja kriser. Skapa personlig kontakt. Gör hembesök. Våga gå över gränser och gör saker som inte är vård eller stöd. Var långsiktig, ha tålamod. Börja arbeta med en del, till exempel tidiga tecken. Se familjearbete som något självklart för alla. Känner familjen att bara svåra och besvärliga familjer engageras, är det stor risk att de inte vill vara med. Dela ut en broschyr som betonar anhörigstöd. Börja med anhörigcirkel. Skriv i lokaltidningen om er satsning på att stödja familjen och nätverket. En eller flera terapeuter? I de flesta fall är det klientens kontaktperson som arbetar med resursgruppen. RFS är en metodik för just detta; alltså att sköta hela kontaktpersonsskapet (= hela behandlingen eller stödet) utifrån ett resursgruppsperspektiv. Enligt våra erfarenheter är det inte bara möjligt, utan oftast en stor fördel om samma person har klient- och resursgruppskontakt. Man skall dock vara öppen för andra möjligheter. Om det finns stor risk för laddade konflikter mellan klient och anhöriga, kan det vara bra att vara två terapeuter, eller att dela upp arbetet i en individuell kontaktperson och en för resursgruppsarbetet. Det senare kräver dock ett ytterst nära samarbete, som i praktiken visat sig svårt att uppnå. Grundtipset är dock att hålla hårt på manualens strategier, eftersom dessa minskar risken för svåra konflikter. Ett alternativ är att ge enskilda familjemedlemmar en egen stöd- eller samtalskontakt. Denna sker bäst helt separat från övrig behandling. Terapeuterna behöver oftast inte mötas eller samordna sina åtgärder. Om detta blir nödvändigt bör det i så fall ske genom resursgruppen. För att klara sitt arbete måste terapeuter/kontaktpersoner få handledning; metod- utbildningshandledning eller processhandledning. Välj noga bland resursgruppens deltagare! Resursgruppens storlek varierar för olika klienter, från bara en person upp till kanske femton som mest. En stor grupp träffas mera sällan. Vi hjälper klienten utnyttja olika delar av sitt nätverk för olika behov, på samma sätt som vi alla gör. Det finns alltså ingen anledning att två deltagare ventilerar sina personliga konflikter i närvaro av representanter från till exempel försäkringskassan. Hela resursgruppen träffas egentligen bara för att stämma av målen med klienten, för att få och ge information samt för att fördela resurser på ett lämpligt sätt. Dessa större möten sker var tredje till var sjätte månad för klienter i residualfas. I de flesta fall arbetar vi med några eller kanske bara någon person i resursgruppen. Viktigast är sammanboende och familjemedlemmar, men även släktingar, vänner, hemtjänst, personliga assistenter, boendestödspersonal med flera kan vara högfrekventa samarbetspartners. Gruppen som träffas växlar alltså med problemställningen. Det betyder att metodiken ibland måste introduceras flera gånger för att alla skall kunna använda problemlösning och kommunikationsfärdigheter. Målet är att de skall använda samma metodik i sina inbördes kontakter, även när terapeuten inte är med. Mer om detta nedan. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 4

Första mötet med resursgruppen Det första resursgruppsmötet kan ske som en början på alla kontakter. Det kan också vänta lite tills du hunnit lära känna klienten och kanske talat enskilt med deltagarna (se individuell intervju i analysdelen). Om det första resursgruppsmötet planerats i samarbete med klienten, så inled med att klienten presenterar deltagarna för dig. Det första mötet måste ha en tydlig form. Det skall inte bli ett tillfälle till attacker mellan deltagarna eller på vård/stöd. Ingen skall behöva stå till svars för sina handlingar eller bli utsatt för krav och påtryckningar. Inled det första mötet med att berätta vem du är och din eventuella kontaktpersonsfunktion. Därefter presenteras RFS, målsättningen samt terapeutens roll (se sidan 9). Om du anser det lämpligt så kopiera sidan till deltagarna. Ofta måste innehållet begränsas vid första mötet för att inte överhopa deltagarna. Kanske kan några av de professionella deltagarna (till exempel från hemtjänst, någon aktivitetsenhet) berätta kort om sin verksamhet. Tillåt inte kritik nu. Hänvisa till att alla kommer få många tillfällen att framföra viktiga synpunkter. Hänvisa också till att du kommer att tala enskilt med alla inom kort. Är resursgruppen liten, är det bäst att göra detta omedelbart. Sätt dig under cirka 10 minuter med var och en i ett eget rum. Följ mallen för detta samtal som finns i avdelningen problemanalys. Vid första träffen kan man också informera om att terapin pågår så länge det behövs, men att en vanlig tidsperiod är två år vid svårare problem. Resursgruppens deltagare har naturligtvis rätt att sluta när de vill, men vi kommer att fråga dem om varför. Terapeuten måste dock meddela deltagarna i god tid innan avslutning, minst ett par månader i förväg. Sessionsinnehåll Flexibiliteten i behandlingen är viktig. Vi försöker ständigt anpassa innehåll och form till det för stunden optimala. Nedanstående sessionsbeskrivning är alltså ingen mall, utan beskriver bara hur det vanligen ser ut. Sessionstid Plats Närvaro 1. Analys av framsteg med av- seende på uppställda mål, samt en snabb genomgång av aktuella problemområden. 2. Genomgång av de hemuppgifter som gavs förra gången samt rapport från resursgruppsmötet utan terapeut (familjemötet). Det är en stor fördel om någon eller några situationer kan rollspelas. 3. Bearbetning och träning. Ett aktuellt problem analyseras och problemlöses (eller annan metodik används). 4. Ny hemuppgift bestäms. Standardstruktur på sessionen Se detta avsnitt i manualen. Re- dan från första träffen bör dock alla ha en kort skriven instruktion om hur man får tag i terapeuten (kontaktpersonen). Det är också en stor fördel att redan från början informera kort om tidiga varningstecken. Krisintervention Görs kontinuerligt och delges re- sursgruppen (eller en person om resultatet är personligt). Större genomgång cirka var tredje månad. Behandlingsuppföljning Tillfälliga deltagare i resursgruppen Påverkan av droger, alkohol el- ler våld (inkluderar verbalt hot) får ej förekomma under sessionen. Terapeuten avbryter träffen och diskuterar situationen individuellt med de inblandade (och givetvis också med sina kolleger och chefer). Berusning, våld etc Ungefär en timma Helst i klientens hem eller på annan plats där deltagarna känner sig trygga och avslappnade. Alla personer som är viktiga för klientens livskvalitet bör inbjudas, men det är klienten som bestämmer. Alla kan inbjuda vem de vill, men måste meddela terapeuten i förväg, så att hon/han kan förhandla med personer som eventuellt har något emot deltagandet. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 5

Resursgruppsmöte utan terapeut (familjemöte) De få timmar som terapeuten träffar klient och resursgrupp räcker inte för att åstadkomma varaktig förändring av livskvaliteten. Vi har också som mål att klienten skall kunna klara sig utan terapeut och istället vända sig till människor i sin närhet på samma sätt som vi gör. Vi vill alltså att resursgruppen skall fungera självständigt och kompetent. Se förslag till arbetsordning sidan 8. Att åstadkomma detta, är den i särklass svåraste delen av arbetet. Det gäller inte bara klientens personliga relationer utan också de professionella. Under resursgruppsmötet får de ny information och lär sig ny metodik. Men för att denna skall användas i det dagliga livet, kommer terapeuten behöva arbeta med åtskillig uppmuntran, uppföljning och hemuppgifter. Det kommer att bli svårt och ibland tjatigt, men det är denna del av metoden, alltså resursgruppens självständiga kompetens, som ger största effekten. Hemuppgifter ges sällan till hela resursgruppen. Oftast är bara två eller tre personer inblandade. Däremot strävar vi efter att ge hemuppgifter varje gång. Det vill säga, vi ger inte hemuppgifter, de framkommer automatiskt av det arbete vi gör under gruppen, men tydliggörs av terapeuten. Exempel på hemuppgifter, där också någon annan av resursgruppens medlemmar deltar, kan vara: städa med boendepersonalen, göra en avbetalningsplan av hyresskulden tillsammans med socialsekreteraren, tala med mamma om tidiga varningstecken, rollspela hemma med familjen om hur man presenterar sig vid första besöket på aktivitetshuset, problemlösa med vännerna om hur helgerna kan bli roligare, uppmärksamma att NN lyssnar aktivt (vilket NN har i hemuppgift) osv. Även om alla inblandade finns i resursgruppen, ber vi dem föra vissa samtal eller andra uppgifter utanför gruppen. Resursgruppen är en slags ledningsgrupp, arbetet sker utanför den. Vi sitter helst inte i resursgruppen och diskuterar till exempel ekonomi, när det kan göras väl så bra tillsammans med några personer i gruppen. Terapeutens uppgift är att organisera verksamheten, inte att själv delta i alla dessa delar. Introducera möten utan terapeut Under någon av de första träffarna med resursgruppen eller endast familjen introduceras metoden med terapeutlösa möten. Vid arbete med en familj kan dessa terapeutlösa träffar kallas familjemöten. Introduktionen sker på samma sätt som vid övrigt arbete i manualen. Först presenteras ämnet. Därefter ber man gruppen diskutera detta. Terapeuten sammanfattar och lägger till eventuella glömda aspekter. Denna sammanfattning av goda skäl till att göra något kallas rational. Därefter analyseras aktuell funktionsnivå och gruppen får viss feedback. Den nya förmågan presenteras, ofta i stegform. Efter övning i gruppen ges i hemuppgift att göra samma sak i en annan situation. Ibland sker själva övningen som en hemuppgift. Tema: Under resursgruppens träffar kommer ni att lära er nya saker och få nya insikter. Det är bra, men räcker inte. Som ni vet är det svårt att ändra sitt invanda liv hemma och på andra ställen. Jag vill att ni diskuterar hur vi verkligen kan använda det vi kommer fram till här, i det dagliga livet. Rational: (Bara ett exempel, använd gruppens egna åsikter i första hand) Om man lärt sig något bra måste det användas ofta i nya situationer. Först då blir det en naturlig del av vardagen. Först då kommer det bli riktigt nyttigt. Det kräver en hel del övning, mer än vi har tid till under våra träffar. Därför är det bra om ni träffas utan mig en gång per vecka och diskuterar era mål och problem. Inte alla i gruppen, utan några då och då. Vi kommer att utnyttja alla naturliga tillfällen att träffas (ge exempel). Den träffen kallar vi för möte utan terapeut (eller familjemöte). Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 6

Genom dessa träffar (till exempel en familj som talas vid under 30 minuter per vecka) kommer det att gå snabbare och även lättare att använda metoderna vi tar upp. Det kanske inte känns så nödvändigt nu när vi träffas så ofta, men tiden kommer att gå fort. Dessa öppna samtal måste fungera även när behandlingen är avslutad. Så det kan vara lika bra att börja med goda vanor redan nu. Analys av funktionsnivå: Om du redan gjort problemanalysen finns en hel del information där vad gäller gruppens (eller delar av gruppens) nuvarande förmåga att själva analysera och lösa problem. Gå till exempel igenom om man redan möts regelbundet för att diskutera gemensamma angelägenheter. Vilka som är med på dessa träffar. Var man brukar träffas (till exempel vid middagsbordet, under matlagning, vid ett visst TV-program). Vem som brukar ta initiativ till dessa träffar? Vem brukar ta upp ämnen? Vilka ämnen? Är träffarna aversiva och påtryckande för vissa deltagare? Får alla tala till punkt? Beslutar man något och genomförs det? Finns risk för allvarliga konflikter? Feedback: Betona gruppens (eller delar av gruppens) starka sidor när det gäller träffar utanför terapisessionerna. Ge några exempel på områden som det troligen lönar sig att arbeta med tillsamman (som kan bli bättre). Steg till förbättrad funktion: A. Be familjen eller några i resursgruppen genomföra ett 15 30 minuter långt möte före nästa session. B. Be dem att följa följande dagordning (se nästa sida): 1 Bestäm dag och tid för kommande framtida möten. 2 Utse en sekreterare som organiserar de veckovisa mötena genom att samla ihop andra deltagares förslag på ämnen som kan tas upp, uppmanar alla att komma och som för korta anteckningar över vad som diskuteras. Det behöver inte vara en diskussion. Det kan vara en praktisk uppgift, motion, avslappnande och trevlig aktivitet med mera. 3 Utse en ordförande som strukturerar diskussionen under familjens träffar, ser till att man håller sig till ämnet, att alla kommer till tals och att mötet börjar och slutar i tid. 4 Be gruppen (familjen) rapportera hur det gick, på nästa terapisession. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 7

MÖTEN UTAN TERAPEUT 1 Bestäm dag och tid för ett 15 30 minuter långt möte varje vecka. 2 Bestäm vem som skall vara "sekreterare" under mötet. Uppgifter: n Samlar ämnen som någon i gruppen vill ta upp. (Eller saker som någon vill göra). n Uppmanar alla att delta. n Antecknar lite om vad som diskuterats. Bara enstaka ord så att ni kommer ihåg vad som gjorts. 3 Välj en person som leder samtalet, vi kallar denne för "ordförande". Uppgifter: n Ser till att mötet börjar och slutar i tid. n Ser till att diskussionen håller sig till ämnet. n Låter alla få säga sin mening. 4 När ni träffar terapeuten härnäst får hon/han en kortfattad redogörelse om vad som hände på mötet. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 8

RESURSGRUPPS- OCH FAMILJESTÖD Denna arbetsmodell är väl utprövad i forskning och har visat sig mycket framgångsrik. Den minskar besvären för klienten och ökar livskvaliteten för alla, både för klient och närstående. Det är en samarbetsmetod. Vi skall samarbeta för att stödja varandra. Det gäller de som har personliga relationer och de som deltar genom sitt arbete. Vi skall tillsammans försöka utnyttja alla goda resurser. MÅL Alla som vill kan sätta upp sina egna mål. Det skall vi göra inom kort. Men vi har några övergripande mål för hela gruppen: n Att underlätta behandlingen av klientens besvär genom att vi ger varandra information, lär oss problemlösning och ett rättframt sätt att samtala. n Stödja alla som deltar i resursgruppen, både de med personliga relationer och de professionella. n Allas förbättrade livskvalitet. Arbetssättet betonar det dagliga livet och dagliga kontakter med andra. TERAPEUTEN SKALL: n Tillsammans med er analysera starka och svaga punkter i hur vi hanterar problem och belastningar. n Lära ut några strategier som ytterligare kan utveckla era nuvarande sätt att klara svårigheter. n Förklara att behandlingen bygger på ökad kunskap samt träning av ny förmåga. n Hålla på tystnadsplikten. Samtidigt vill vi uppnå maximal öppenhet. Inget vad gäller arbetssättet är hemligt för någon. Ni får gärna läsa den manual som vi följer. VÅRA ARBETSSTEG Analys av starka och svaga sidor. I samband med det kommer terapeuten att tala enskilt med alla, även med professionella deltagare. Målformulering. Alla som vill får sätta upp mål som vi arbetar för. Information. Alla har vi intressant information att ge och få. Kommunikationsfärdigheter. Vi lär oss att tala på ett öppet och konfliktminskande sätt. Problemlösning. Vi använder en speciell metod för att lösa alla tänkbara problem. Specifika problem. Ibland krävs att vi använder någon speciell forskningsstödd metod för att få bra resultat. Det kan till exempel gälla symtom som inte medicinen hjälper emot. Terapeutens namn: --------------------------------------------------------- Tel: ------------------------- Adress: --------------------------------------------------------------------------------------------------------- Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 9

Problemanalys Introduktion Den problemanalys som presenteras här skiljer sig något från Ian Falloons ursprungsmanual. En orsak till detta är att färre svenska klienter bor med sin ursprungsfamilj och att de ofta har professionella stödpersoner som är involverade i det dagliga livet. Alla personer som är viktiga för klienten är resurser på olika sätt. De ingår i resursgruppen, som alltså omfattar professionella samt släktingar och vänner. Problemanalysen måste anpassas till de som deltar i resursgruppen. Familjemedlemmar har en mer emotionell relation och är direkt inblandade i varandras liv. Professionella samarbetspartners, till exempel hemtjänst och personliga ombud, har en mer avgränsad relation till klienten, men måste även de integreras i problemanalysen för att resurserna skall kunna utnyttjas maximalt. Mål och syfte Analysens syfte är att utreda resursgruppens och varje familjemedlems, starka och svaga sidor, samt deras förmåga att lösa problem och uppnå mål. Det görs genom att vi tillsammans inventerar tillgångar och brister för varje person och för de stöd- och vårdorganisationer som deltar i klientens behandling. Vidare tar vi reda på vad som hindrar att ett mål kunnat uppnås och vilken hjälp resursgruppens medlemmar ger och kan ge varandra. Efter analysen försöker vi få alla i resursgruppen att formulera konkreta kortsiktiga mål. Det gäller alltså även de professionella deltagarna, men deras mål är sällan personliga utan rör arbetssituation och önskad inriktning på den egna verksamheten. Vi gör allt vi kan för att skapa ett gott samarbetsklimat Problemanalysen bör göras på en plats där de flesta, och framförallt de sårbara deltagarna, känner sig hemma och väl till mods. Oftast sker den i klientens hem. Eftersom vissa personer känner sig spända av närhet och ögonkontakt, kan vi sitta vid sidan av varandra, kanske vid ett bord med papper och penna. Vi informerar om syftet med problemanalysen. Vi lyssnar aktivt och visar personligt intresse, men avstår från tolkningar. Vi är konkreta och fokuserar på dagliga upplevelser och beteenden. Vi tar stor hänsyn till de kognitiva störningar som klienten kan ha. Vi upprepar viktiga delar med andra ord, samtalstakten är lugn, frekventa sammanfattningar hjälper klienten att fokusera till innehållet. Sammanfattningarna, som sker med några minuters mellanrum, hjälper oss också att kontrollera att vi hört och förstått rätt. Vi skriver punkter på ett gemensamt papper för att underlätta klientens koncentration. Vi är lyhörda för allas invändningar och tecken på trötthet. Vårt mål är att förstå ett problem utifrån varje persons egen synvinkel. Vår utgångspunkt är att det alla inblandade gör, är deras nuvarande bästa strategi. Vi gör också tydligt att vi har en fastställd, men flexibel, plan för problemanalysen. Det skapar trygghet och gör samtalet målinriktat. Metod Analysen har två nivåer men gränsen mellan dem är flytande. 1 Den övergripande nivån är tämligen lika för alla klienter och resursgrupper. Där försöker vi få grepp om varje persons och inblandade stödorganisationers resurser och problem. 2 Efter det att ett mål formulerats gör vi en fördjupad, fokuserad, analys kring de problem som hänger samman med detta. Resursgrupps- och familjestöd (ver. 2) 10

Övergripande problemanalys Analysen inkluderar: n Individuell intervju n Nätverksanalys n Analys av familjebelastning och förmåga att klara svårigheter n Analys av social funktion n Målformulering Individuell intervju Följande förslag till halvstrukturerad intervju är gjort för att få fram information om Ö problem Ö mål Ö resurser Ö kunskap och Ö problemlösningsförmåga hos varje person (och organisation) i resursgruppen. Vi använder i princip samma frågor till alla. De förslag till frågor och ämnen som följer nedan skall användas flexibelt (se sidan 12). De är formulerade för att användas till klient, familjemedlemmar och andra icke professionella samarbetspartners. Vi gör också en individuell intervju med representanter för samarbetande organisationer. Det kan gälla hemtjänsten, kommunal- eller landstingspsykiatri, AMI och andra enheter för stöd och sysselsättning. Dessa intervjuer kan oftast hållas korta och syftar till att klarlägga vilka åtgärder som görs, vilken effekt de antas ha, samt problem i arbetet. Vi vill också ta reda på vilka ytterligare resurser som varje enhet kan bistå med. Med vissa omformuleringar kan de flesta av frågorna till familjen även användas till intervjun med professionella samarbetspartners. Genom att samtala med alla inblandade betonar vi kontaktpersonens centrala position, samt vårt intresse och kännedom om allas insatser, personliga förhållanden och arbetsförhållanden. Intervjun bör ske på en plats där den intervjuade känner sig säker och hemmastadd. Kontaktpersonen (KP) skriver ned svaren kortfattat och öppet. Visa gärna vad du skriver och ge den intervjuade chans att komplettera och ändra. VIKTIGT: Vi lyssnar och försöker så noga som möjligt ta reda på den intervjuades åsikter och upplevelser. Försök att så ofta som möjligt ta reda på hur personen själv tolkar inträffade händelser och problem. Denna kognitiva aspekt har stor betydelse för framtida behandlingsinsatser. Vi börjar med att motivera varför intervjun görs: För att vi tillsammans skall kunna göra bästa möjliga insats, behöver jag få reda på lite mer om hur du har det och vad du gör. Bland annat vill jag veta vilka situationer som är svåra och hur din familj (eller andra) hjälper dig på olika sätt. Dessutom vill jag diskutera vilka mål du anser vara viktiga att arbeta för och vilken hjälp du vill ha från mig och andra. Ibland är det nödvändigt att ta reda på några identifikationsdata: till exempel namn, adress, relation till klienten och kanske sysselsättning. För professionella samarbetspartners klarläggs den yttre ramen och innehållet i deras verksamhet med klienten och familjen. Vi går vidare med den aktuella situationen och betonar, som tidigare sagts, den intervjuades tolkningar och kunskaper. Vill du använda frågorna är det bäst att göra det helt öppet (lämna gärna ut formuläret i förväg). Lägg fram en kopia av sidan som ni fyller i tillsammans. Komplettera med följdfrågor och låt den intervjuade ta upp näraliggande ämnen och kommentera fritt. På sidan 13 finns ytterligare en intervju (Kunskapsintervju). Den är avsedd för klienter vid schizofreni i rehabiliteringsfas. För att underlätta för intervjuaren finns också samma intervju formulerad för anhöriga (sidan 14). Förslagen till intervju kompletterar men ersätter inte den vanliga psykiatriska utredningen av symtom och utlösande problem. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 11

FÖRSLAG TILL FRÅGOR FÖR INDIVIDUELL INTERVJU Frågorna formuleras för klienten. De omformuleras beroende på vem i resursgruppen som intervjuas. Viss frågor utgår när professionella samarbetspartners intervjuas. Se frågorna som en grund för egen flexibel användning. 1 Beskriv dina besvär (din anhöriges besvär). 2 Vilken diagnos har dina besvär fått? Anser du att den är rätt? 3 Hur påverkar dina besvär ditt dagliga liv? 4 Kan du säga lite om dina besvärs bakgrund, när började de och varför tror du att det blev så? 5 Tycker du att du har tillräcklig kunskap om dina besvär och din behandling? 6 Hur tror du att andra ser på din situation (dina besvär)? 7 Varierar besvären mycket från dag till dag? Vad styr variationerna? 8 Hur är ditt känsloliv? Känner du dig som ett offer för starka känslor som styr dig? (Till anhöriga: Hur kan din anhörige få dig att känna och reagera när det är som värst? 9 Hamnar du ofta i konflikter, och vad brukar de röra sig om? 10 Vad får dig att må bättre? 11 Vad brukar göra dig glad? 12 Om jag bad dig säga några positiva saker om dig själv, vad skulle du säga då? 13 Vad har du för intressen? 14 Vilka situationer eller händelser får dig att må sämre? 15 Hur märker du att du börjar må sämre? Vilka är dina varningstecken? 16 Vad skall du göra om ett varningstecken uppkommer? 17 Även när man mår ganska bra kan man ha vissa kvarstående problem. Vad kan det vara för dig? 18 Har du några bra knep för att klara dessa kvarstående problem? 19 Vad anser du om den behandling du fått? Vilken behandling och vilket stöd har varit bra? Vilket har inte hjälpt dig eller kanske till och med varit till skada? 20 Vad heter din medicin? Dos? 21 Vilka fördelar får du av din medicin? 22 Vilka nackdelar kan medicinen ge? 23 Hur tror du att din livssituation kommer att utvecklas? Hur har du det om fem år? 24 Vilken insats vill du helst av allt att jag gör? Vad förväntar du dig av mig? (OBS: Vad vi verkligen skall göra, skall vi bestämma tillsammans när vi gjort en gemensam målformulering). Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 12

INTERVJU Namn Datum Intervjuare 1. Beskriv dina besvär. 2. Vilken diagnos har dina besvär fått? 3. Varför har dina besvär fått den diagnosen? 4. Har du hört röster? Vad tror du att det beror på? 5. Har du besvärats av starka tankar som andra säger är fel (= vanföreställningar)? 6. Hur märker du att du börjar må sämre? Vilka är dina varningstecken? 7. Vad skall du göra om varningstecken uppkommer? 8. Vilka situationer eller händelser får dig att må sämre? 9. Vad får dig att må bättre? 10. Även när man mår ganska bra kan man ha vissa kvarstående problem. Vi kallar dem för ihållande symtom. Vad kan det vara för dig? 11.Har du några bra knep för att klara ihållande symtom? 12.Vad heter din medicin? Dos? 13.Vilka fördelar kan man få om man tar sin medicin? 14.Vilka nackdelar kan medicinen ge? 15.Hur tror du att din sjukdom (din situation) kommer att utvecklas? Hur har du det om fem år? Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 13

INTERVJU AV ANHÖRIGA Namn Datum Intervjuare 1. Beskriv din anhöriges besvär. 2. Vilken diagnos har han eller hon fått? 3. Varför har han/hon fått den diagnosen? 4. Har din anhörige hört röster och vad tror du det beror på? 5. Har din anhörige besvärats av starka tankar som andra säger är fel (= vanföreställningar)? 6. Hur märker du att din anhörige börjar må sämre? Vilka är hans/hennes varningstecken? 7. Vad bör du och din anhörige göra om ett varningstecken uppkommer? 8. Vilka situationer eller händelser får din anhörige att må sämre? 9. Vad får din anhörige att må bättre? 10. Även när man mår ganska bra kan man ha vissa kvarstående problem. Vi kallar _ dem ihållande symtom. Vad kan det vara för din anhörige? 11. Har du och din anhörige några bra knep för att klara ihållande symtom? 12. Vad heter din anhöriges medicin? Dos? 13. Vilka fördelar kan man få om man tar sin medicin? 14. Vilka nackdelar kan medicinen ge? 15. Hur tror du att din anhöriges sjukdom (situation) kommer att utvecklas? Hur tror du det är om fem år? Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 14

Behandlaren är naturligtvis fri att analysera alla områden som kan verka angelägna eller som den person man samtalar med själv tar upp. Det kan gälla starka sidor, till exempel: tidigare framgångsrika sätt att klara svårigheter, glädjande aktiviteter och intressen. Ytterligare problemområden som kan analyseras kan vara svårighet att klara tidigare kriser, äktenskapsproblem, konflikter med viktiga personer, somatiska eller psykiatriska symtom, bristande stöd från omgivningen, missbruk, ekonomiska problem, svårigheter i boendesituationen, arbetsproblem, kulturkonflikter mm. Nätverksanalys Eftersom vårt främsta mål är att skapa ett socialt stödjande nätverk kring klient och anhöriga, måste vi tidigt kartlägga det nätverk som redan finns. Nätverksanalys görs i första hand med klienten, men kan kompletteras med ett samtal i resursgruppen kring samma frågor. Det görs bäst genom ett sociogram. På sidan 16 finns en variant som du kan kopiera. Vi använder en mycket enkel figur, som sällan kräver långa förklaringar. Pricken mitt i cirkeln representerar klienten. Alla personer som är viktiga prickas in, även de som har yrkesmässig kontakt. De med tät kontakt, oavsett kvalitet, skrivs in nära mitten. De med lågfrekvent kontakt markeras nära ytterkanten. När alla är inprickade ställs vissa följdfrågor. Några förslag finns överst på formuläret. OBS: Enstaka personer med svåra kognitiva störningar har svårt att förstå hur kontaktfrekvens kan representeras av avstånd från mitten. Vid dessa fall kan det vara enklast att gå igenom klientens aktivitet under några dagar och notera alla personer som haft kontakt med klienten. Analys av belastning och förmåga att klara svårigheter Det är av stor betydelse att fastställa hur belastade viktiga personer kring klienten är. Det gäller även personal. Belastningen kan utredas i anslutning till den individuella intervjun. Ofta är det enklare att använda formuläret på sidan 17. Ett förtryckt formulär visar, att vi förväntar oss att anhöriga till personer med psykiska problem är belastade, och minskar deras skuldkänslor för att tala om det. Frågorna riktas också till klienten. Vilka är de svåraste problem du upplevt/upplever på grund av NNs (dina) psykiska besvär? Hur hårt pressad är du just nu? Tror du att andra personer kan förstå hur hårt belastad du är? Kan personal du möter inom vård och stöd förstå det? Kan dina bekanta förstå? Talar du om det med dem? Vad säger du då? I samband med dessa frågor kan det vara lämpligt att undersöka suicidrisk. Använd trattekniken. Gå från vida frågor till mer fokuserade. Följ frågorna så länge du får svar som tyder på hög risk. Händer det att du fruktar inför nästa dag? Känner du att det vore bäst om du slapp allt ihop? Tycker du att det vore bäst om du inte levde? Tänker du på självmord? Hur ofta och hur länge tänker du på det varje dag just nu? (Den som tänker och planerar kring suicid mer än 15 minuter per dag är i klar riskzon.) Har du tänkt på någon lämplig metod? Vad hindrar dig just nu? Vid svagare risk för suicid eller självskadande beteende görs ett avtal med klienten att inte skada sig själv under en tidsbegränsad period, till exempel en vecka eller en månad. Ge personen ditt hemnummer med uttrycklig uppmaning att ringa om tankarna på självmord känns påtagliga. Ytterst få personer missbrukar detta förtroende. Bedömer du suicidrisken (eller risk för våld) som akut, avbryts alla övriga åtgärder. Övergå till avsnittet om krisintervention. Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 15

SOCIOGRAM Fyll i namn på personer du känner. Punkten i mitten är du. Personer du träffar ofta sätter du nära mitten. De du träffar mycket sällan sätts längst ut. När du fyllt i alla du kan komma på, kan vi diskutera följande frågor: Vilka personer är viktiga för dig? Vem är ett gott stöd? Vilka är trevliga att umgås med? Vilka vill du träffa oftare? Vilka är till besvär för dig? Vilka vill du träffa mer sällan? Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 16

FAMILJEBÖRDA Datum: Kontaktperson: Anhöriges initialer: Hur stor belastning har du känt i hemmet (i din livssituation) under de senaste två veckorna på grund av din anhöriges psykiska problem? Sätt ett kryss: 0 o Ingen 1 o Lätt 2 o Måttlig 3 o Svår Om du vill kan du kommentera ovanstående:......... Hur vill du just nu förändra den psykiatriska vården?......... Hur är din inställning till att fortsätta vårda och bry dig om? Sätt ett kryss: 1 o Positiv 2 o Uppgiven 3 o Avvisande Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 17

Det är av stor betydelse att avsluta delen om belastning med att ge klienten och/ eller anhöriga ungefär följande ord: Det är vanligt att personer som har psykiska besvär (eller har nära anhöriga som har psykiska besvär) gradvis blir alltmer isolerade och belastade. Det kan bero på symtomen, som gör att man inte orkar kontakter. Man kan också ha blivit oförstådd eller varit rädd för att andra inte skall förstå. Detta blir en ond cirkel. När stödet från andra uteblir, ökar stressen som kan leda till ytterligare belastning och isolering. Även hat och bitterhet mot andra eller mot situationen leder till försämring. Till slut har man ingen att tala med om dessa viktiga saker. Det arbete som vi börjat på nu, har som ett viktigt mål att minska belastningen och att göra stödet och förståelsen från omgivningen allt bättre. Vi vill skapa ett skyddande nätverk. Den som har ett hållbart nätverk blir mindre belastad och löser problem effektivare. Familjens problemlösning Ian Falloon rekommenderar att vi analyserar familjens problemlösningsförmåga. Det är nyttigt, men i praktiken har det varit svårt att genomföra. Kontaktpersonerna anser att det är svårt att motivera dessa övningar, samt att de får tillräcklig information genom att helt enkelt studera samspelet vid gemensamma träffar. Den som vill göra en grundlig analys kan välja en eller båda av dessa metoder: Rapporter om familjens problemlösning: Under den individuella intervjun är det lämpligt att be om exempel på hur familjen (eller andra grupper) brukar lösa problem. Gör följande iakttagelser: n Vilka familjemedlemmar brukar vara inblandade i problemlösningen? n Var brukar diskussionen ske? n Hur är kommunikationen vid dessa tillfällen (direkt/indirekt; demokratisk/någon dominerar; lugn/upphetsad; förvirrad/klar; ges kritik/stöd)? n Brukar olika alternativ komma fram? n Är man överens om bästa lösning? n Finns en klar planering? n Brukar man gå igenom resultatet? Fortsätter man med nya lösningsförsök? n Får problemlösningen stressnivån att öka, minska eller är den oförändrad? Observerad problemlösning Välj ett alldagligt och inte alltför emotionellt problem, som har tagits upp av minst en person under de individuella intervjuerna. Alla i familjen bör vara inblandade på något sätt. Informera om att du vill se hur gruppen löser problem. Beskriv situationen som valts och ge följande introduktion: Jag vill att ni diskuterar detta problem under kanske tio minuter. Berätta för varandra hur ni ser på problemet och försök komma fram till en gemensam plan över hur det kan lösas. (Om lämpligt: Jag spelar in samtalet på video så att vi kan se på det senare.) Själv deltar jag inte i diskussionen. Några frågor? Sätt dig vid sidan om. Försök undvika att blanda dig i familjens diskussion. Avbryt efter tio minuter, eller tidigare om det blir bråk. Analysera starka och svaga sidor i familjens problemlösning. Ta fram formuläret för problemlösning och skatta hur väl varje steg genomfördes. Använd även frågorna för första metoden. Analys av social funktion Analys av social funktion tillgår i huvudsak på det sätt som vanligen görs inom stödoch behandlingsverksamhet, fast kanske lite grundligare. Vi observerar och ställer frågor om de flesta livsområden. Det kan vara ekonomi, boende, skötsel av lägenhet, hygien, tvätt, matlagning, fritidsintressen, sysselsättning och framförallt kontakt med andra personer. De omvårdnadsanalyser som görs vid många kliniker och inom kommunal verksamhet, kan vara till stor hjälp. Ett flertal Resursgrupps- och familjestöd (ver 2) 18