Innehåll Förord till andra upplagan 9 Förord 11 Prolog 13 Att se med språket 25 En artikulationshorisont för förståelse 25 Fyra indirekta vägar 26 Regel och praxis 31 Det konkreta 35 Sammanfattning: Forskningsområdet 36 Noter 38 Kan man bli erfaren lite snabbare? 43 Combitech Software 44 Utgångsläge/problematik 45 Projektet preciseras 47 Projektbeskrivning 49 Deltagande på lika villkor 51 Exempel till efterföljd 52 Begreppen inte givna 53 Sammanfattning: Projektets framväxt 56 Noter 59 Greppet om yrkeskunnande 61 Ordet som schackpjäs 61 Rummet och språket 62 Metod 63 Insiktsorienterad dialog 68 Näraliggande metoder 69 Sammanfattning: Metod 71 Noter 75 Språkets ledtrådar en kronologi 79 Projektets förankring 79 Projektplan 80 Förberedelse 80 Projektstart 81 Skrivuppgift 82 Idéprotokoll 84 Samtalets energi 85 Dialog och ledning 86 Textval 87 Artikulationsarbete 89 Spridning internt det första försöket 92 Utbildningskoncept och bok 97 Dialogseminarier externt 98 Praktisk metaforik 99 Processen öppnar sig 101 Sammanfattning: Genomförande 103 Noter 105 Nya liknelser 111 Det insyltade omdömet 111
Anteckningar i marginalen 113 Det införlivade vittnet 115 Skrivandets energi 117 Montaigne i rörelse 118 Att existera i sitt verk 119 En kolugn gris 120 En armbåge i sidan 121 Sammanfattning: Den yttre impulsen 125 Noter 126 Språket i spel 131 Regelparadigmet 131 Några implikationer 133 Inifrån arbetet 135 Konstnärliga arbetsprocesser 138 Det gemensamma minnet 140 Från idé till kod 143 På samma språk 144 Sammanfattning: Kunskapsparadigmen 146 Noter 149 Triptyk 153 Yrkeskunnandets fantasi 153 I samtal med fantasin 154 I samtal med språket 155 I samtal med den yttre impulsen 157 Kommer då ingenting av sig själv? 156 Från system till individ 160 Minimerad arbetsinsats 161 Skriva utan mask 162 Strömkantring 164 Form för gemensam begreppsbildning 165 Ledtråd i förvandling 167 Noter 169 Epilog 173 Referenslitteratur 177
Förord till andra upplagan Ledtråd i förvandling om att skapa en reflekterande praxis trycktes i 1 000 exemplar när den presenterades som doktorsavhandling vid Kungliga tekniska högskolan år 1999. När den nu efter nästan tio år trycks i en andra upplaga har naturligtvis vissa tidsbundna siffror förändrats och det företag som utgjorde min huvudsakliga fallstudie har levt sig igenom ett antal utvecklingsfaser. Efter en period av kraftigt växande och en fusion under senare år är antalet medarbetare på Combitech idag cirka 800. Anmärkningsvärt är att företaget inrättat ett Learning lab, där läsande och skrivande i humanistisk tradition är en viktig del för att förvalta och utveckla yrkeskunnande. Och att denna organisatoriska innovation idag är en del av företagets struktur. Vid min genomläsning finner jag att det mesta av det jag skrivit står sig väl. Här presenteras de yttre ramarna för ett djärvt företagsexperiment som uppenbarligen satt djupa spår. Här utvecklas också dialogseminariemetoden, som är ett arbetssätt för att kvalificera samtal kring yrkeskunnandets icke formaliserbara dimensioner. Under 2000-talet har arbetssättet fått spridning till nya företag och organisationer. Om jag själv skulle peka ut det jag idag finner mest spännande så handlar det om reflektionens kroppsliga karaktär. Reflektion är svettig och ansträngande, berör uppmärksamhet och känslan för att något inte stämmer. Det som utmärker reflektionen är att materialet som reflektionen griper över kommer från livsvärlden, och att man måste gripa om det med hjälp av ytterligare exempel. Att skapa en reflekterande praxis handlar om att ta sig an det mänskliga språkets förmåga att skapa kategorier grundade på 9
likhet. Och att bjuda in tillvarons motstånd med de unika fallens skillnader. Dialogseminariemetoden är ett sätt att koncentrera och kvalificera samtal. 10
Förord Det är ett privilegium att få fördjupa sig. Och allra helst när det som i mitt fall blivit möjligt att få följa ett spår dit alla andra tycks ha lett mig. Detta privilegium handlar precis som Virginia Woolf skrev i A Room of One s Own om pengar och ett eget rum. Tack Lars Rundqvist, chefredaktör på Ny Teknik, som gav mig mitt första egna rum: tid och frihet att under vinjetten teknik & människa göra mitt bästa. Under den perioden skaffade jag mig avgörande insikter i relationen mellan arbetet i språket och omprövningens roll. Tack Arbetslivsinstitutet som finansierat mitt treåriga doktorandstipendium. Tack till de forskare som varit med och byggt upp forskningsområdet Yrkeskunnande och teknolog. Mitt tack är kollektivt och inbegriper miljön på Dramaten, Dialog semi nariets medarbetare och redaktionen i synnerhet. Jag bygger vidare på impulser jag fått av er. Tack Mats Lindberg som uppfinningsrikt granskat min text. Tack till gruppen på Combitech Software för vänskap, humor och synnerligen gott ressällskap. Mitt främsta tack går dock till mina handledare. Utan den intellektuella energi jag fått möta hos professorerna Bo Gö ranzon och Kjell S Johannessen hade denna bok inte blivit till. Jag tackar min huvudhandledare Bo Göranzon särskilt för hans missnöje när jag underlät att arbeta i det material jag hade framför näsan och hans ständiga påminnelser om att återvända till spåret. Kjell S Johannessen särskilt för hans minutiösa läsningar och sakliga sätt att leda mig vidare i min kunskapsteoretiska fördjupning. Det arbete jag lägger 11
fram här är resultatet av ett osedvanligt starkt lagarbete. Jag vill också tacka Sonja och Sören Roos samt Inga Sjöberg som med vänlig distans har sett till att ge mig arbetsro i Överbacka ett rum under senare år; Annika och Kristina för att de betraktade mig med tålamod och Maja för att hon hoppades på att avhandlingen verkligen skulle handla om språket och tiggarna, som jag sa när jag varken var hemma på hennes födelsedag eller hjälpte henne att flytta. Men det får bli en annan bok. Lidingö i mars 1999 Maria Hammarén 12
Prolog det ofärdiga språket När jag för fyra år sedan prövade mig själv genom att skriva den tunna boken Skriva en metod för reflektion, fick jag till sist, genom tvånget att bita mig fast i mina tankar, en aha-upplevelse. Eftersom tanken som rymdes i denna aha-upp levelse inte var ny, inte ens för mig själv, satte den upparbetade insikten snarare fingret på processen kring ett förändrat med vetande än insikten i sig. På bokens sista sida hade jag skrivit: Människans språk är grunden för hennes skapande. Aristoteles pekar ut det avgörande: Ett väsen, som äger ett språk, kännetecknas av sitt avstånd till det som är samtida. Eller kanske kan vi säga att språket gör allt samtida 1. För vad kan en människa som äger ett språk? Hon kan gå in ett rum som tillåter jämförelse, värdering och mening, ett rum som tillåter nya föreställningar att ta form i det vi kallar idéer. Och oavsett vad man anser om exempelvis tillräckligheten i den representativa demokratin gäller följande: utan föreställningen om demokrati, om allmän och lika rösträtt, skulle inga fria val ha ägt rum vare sig i vår egen historia eller i Sydafrika våren 1994. I språket vilar vår möjlighet till frihet. Boken hade kommit till i en process som jag uppfattade som att blåsa i en ballong utan den negativa innebörd som man kan lockas associera till om man uppfattar expansionens medium som det väsentliga. Min poäng är snarare växandet inifrån. 13
Jag skrev boken genom att underordna mig mina ifrågasättanden och krav på klarhet, delvis också genom att följa mina slinkor en bra beteckning på en kategori tankar som upplysningsförfattaren Denis Diderot erbjuder oss på första sidan i sin dialogroman Rameaus brorson: Mina tankar är mina slinkor 2, konstaterar filosofen, dialogens jag, i ett sammanhang där han berättar om sina dagliga eftermiddagspromenader och hur han på en bestämd bänk i Palais Royal brukade samtala med sig själv och låta sin tanke följa varje nyck. Min aha-upplevelse gällde språkets konstitutiva roll för det vi kallar ett mänskligt medvetande och insikten om att ingen idé, ingen ny handling, inget skapande kan födas utan det som på en gång är människans gåva och förbannelse: hennes förmåga att med medvetandets hjälp förflytta sig som på prov i tid och rum. Språket försätter människan i hennes existentiella belägenhet att hon är medveten om sin död. Samma konstitutionella förutsättning tillåter henne att ständigt försöka kontrollera eller ändra sina villkor genom planering, list och uppfinningsrikedom. Språket är hennes rum i tiden. 3 Vägen till insikt hade varit lång. Den hade gått via den provokativa titeln på Mike Cooleys bok Arkitekt eller bi som ställt mig inför den irriterande frågan om jag ville skapa eller upprepa. Den hade sedan fått bränsle under en stark läsning av Faulkners Stormen och vreden, där första avsnittet skildrar händelseförloppet utifrån Benjy, idioten, vars tragedi är att han är oförmögen till språk. Nuet störtar över Benjy i ett ständigt frambrytande sinnesförnimmande. Att vara oförmögen till språk och instängd i nuet blev i Faulkners experiment samma sak. Det här, insåg jag under arbetet med boken, var inte bara lösligt knutet till språket. Människans förmåga att skapa be grepp är själva förutsättningen för hennes karaktäristiska medvetande och för hela den skapande aktivitet som utgör hennes historia. I begreppen bär vi med oss jämförelsematerial. Vår förmåga att färdas i tid och rum späckar nuet med alternativa möjligheter. Det märkvärdiga var att jag för fyra år sedan trodde att jag var färdig, när jag i själva verket endast nått en ny utsiktspunkt. Man måste akta sig för att tro att språket har en färdig sida. 14
* Idag vill jag ta vid där min förra bok slutade. Mina nya verktyg är en ovanligt fruktbar period av mitt samtal med den forskningstradition jag tillhör och två fallstudier med språk och skrivande i fokus. Vidare en utmejsling av den speciella innebörden i begreppet dialog som miljön kring Dialog seminariet 4 vid Dramaten inbjudit till. Dessutom har jag bland annat genom översättningsarbete drillats i den kunskapsteori som utifrån Wittgensteins språkfilosofi med vittgående konsekvenser placerar begreppens bildningsförlopp i centrum för vår strävan att förstå kunskap hur den bildas och hur den förmedlas. Mitt eget nyss beskrivna tillkortakommande kan tjäna som första infallsvinkel: Finns det stödjande betingelser för processen som omvandlar ett svar på en fråga till blott en ny utsiktspunkt, en utgångspunkt för nya frågor? Jag betraktar detta att ställa nya frågor som ett mycket allmängiltigt kriterium på skapande aktivitet. Det betyder att jag räknar med möjligheten till skapande inslag på alla nivåer i mänsklig verksamhet, och på alla fält. De blir åskådliga för oss när ett invant mönster bryts, när en handling förändras eller får ny innebörd. Alla dessa situationer föregås av begreppsbildning, ibland av ny begreppsbildning. Ett sätt att studera betingelserna för människans skapande är således att söka större förståelse kring begreppsbildningens förlopp alltså hur vi skapar oss våra rum i tiden något jag kommer att göra med mina fallstudier som utgångspunkt. Fallstudierna utgår från ett perspektiv på yrkeskunnande som knyter det till språk och en pragmatisk-konstitutiv syn på begreppets natur 5 som en människoskapad och därmed föränderlig artefakt. Ett väsentligt grunddrag i den pragmatiskt-konstitutiva synen är begreppsbehärskandets breda spektrum av uttrycksvarianter ett brett spektrum som inte låter sig reduceras till det verbalspråkliga paradigmet 6. Men mitt in tresse i den här studien är inte att som etnologen gå in och studera uttrycksvarianter 7. Istället bygger jag min framställning, min forskning och mina slutsatser på en språksyn som knyter mening till den användning vi gör av våra ord och där själva språkinlärningen i denna vida bemärkelse är 15
avgörande för tradering och uppkomst av såväl mening som det fält där mening kan uppträda, dvs verklighetsuppfattning 8. Det arbete jag presenterar är ett rent humanistiskt bidrag, ett språkfilosofiskt och praktiskt inriktat bidrag. Arbetet handlar om åtkomliga och synliga drag i människans med vetande och är ett försök att efter bästa förmåga underordna mig Ludwig Wittgensteins uppfordrande nothing is hidden. 9 Arbetet beskriver ett utprövande av en metod för erfarenhetsöverföring som särskilt fokuserar arbetet i språket. Det är samtidigt ett tankebidrag kring den på en gång mänskligaste och mest kvalificerade användningen av erfarenhet skapande verksamhet. Jag koncentrerar min undersökning framför allt till den ena av mina två fallstudier. Den har bedrivits vid Combitech Software, ett företag inom Saabgruppen, specialiserat på utveckling av inbyggda system, dvs system som mäter, beräknar och styr funktionerna i en datorbaserad produkt. Den andra studien bedrevs vid det norska oljebolaget Statoil. Målet för metodarbetet har varit att utveckla företagets verksamhet, alltså inte att stödja enskilda medarbetares karriärprojekt. Det här är viktigt att säga, eftersom en av slutsatserna av denna studie är att det kreativa utvecklingsarbete som bedrivs av företagets mest framgångsrika medarbetare når sitt tak i förhållande till i vilken grad dessa medarbetare lyckas förmedla sin erfarenhet till laget. Ett viktigt syfte med denna bok är att få till stånd en insikt om att erfarenhetsöverföring inte kan lösas med hjälp av en kalkylerande rationalitet i form av formaliserade utvecklingsprocesser, best practice -dokument eller informationsteknologiska verktyg. Det är i det språkliga spelet mellan människor, i djup situationell inblandning med varandra, som den avgörande kunskapen arbetas upp. Fallstudierna har bedrivits i form av utvecklingsprojekt inom respektive företag och med en bestämd grupp deltagande människor. Det jag avrapporterar här motsvarar en löptid på 24 respektive 7 månader. På Combitech Software fortskrider nu arbetet i ytterligare steg och går in på sitt tredje år. Vid Statoils avdelning för borroch brunnteknologi förelåg inte de nödvändiga förutsättningarna och projektet avbröts. Till den studien återkommer jag med en 16
jämförande analys i slutkapitlet. Samtliga protokoll från studien på Combitech Soft ware har jag samlat i ett appendix. Där ingår också en förteckning över litteratur vi använt och läst samt projektuppläggning. * Min studie, som har sin tyngdpunkt i utvecklingen av en metod för artikulering och överföring av erfarenhet, ingår i ett forskningsprogram som dokumenteras i bokserien Filo sofi och ingenjörsarbete. Den första boken i serien, Precision och improvisation, under redaktion av Christer Hoberg, utkom hösten 1998. Innevarande år utkommer ytterligare två böcker: Bo Göranzon fördjupar under temat ledarskap och reflekterande praxis studiens ledningsperspektiv och resultat. Kjell S Johannessen utvecklar i boken Praxis och tyst kunnande de epistemologiska grunderna för arbetet. Den metod jag lyfter fram försöker jag att ge ett flerskiktat djup. Det betyder att jag rakt igenom texten bygger in avsnitt av mer teoretisk karaktär, som redovisar det perspektiv på praktisk kunskap och yrkeskunnande i synnerhet, som vuxit fram inom forskningsområdet Yrkeskunnande och teknologi. Jag närmar mig mitt tema från några olika håll, försöker belysa det jag vill säga genom att starta från olika platser i tid och rum. 10 En sida av metoden, estetisk verkan, är svårare att förmedla eftersom all estetisk verkan är knuten till sitt uttryck. Lika lite som en beskrivning av en teaterföreställning förmedlar föreställningens estetiska verkan, lika lite kan en beskrivning här helt och fullt uttrycka den estetiska verkan som varit en medveten del av metoden och som i likhet med all estetik uppstått eller inte uppstått i det direkta mötet. Jag använder därför medvetet en framställningsform som ger spelrum för utvikningar i Diderots bemärkelse. 11 Ofta uppträder utvikningarna i mina fotnoter; de är alltså en del av bokens framställning och är tänkta att åtminstone stundtals göra boken flerstämmig. Dialogseminariet vid Dramaten har varit den miljö inom vilken frågan om språk, konst och kommunikation odlats i en tradition som gett yrkeskunnandet en egen plats som estetiskt uttryck. Jag 17
står i stor tacksamhetsskuld till denna miljö, alltsedan den dag för tolv år sedan då jag för första gången häpnade över tilltaget att sätta ljus över tankarnas teater. Miljön kring Dialogseminariet har varit en av förutsättningarna för metodens framväxt. En annan förutsättning har varit de forskarutbildningskurser kring praxis och tyst kunnande som jag varit delvis ansvarig för tillsammans med Bo Göranzon, professor i yrkeskunnande och teknologi och Kjell S Johannessen, professor i filosofi, Bergen. Inom dessa kurser har vi under fem år kunnat utpröva den metod kring skrivande och kollektiv reflektion som vi använt för att arbeta upp en grupps intersubjektivitet, ett språkkritiskt arbete som syftat till att gruppmedlemmarna ska kunna överblicka användningen av sina ord i sin tur en förutsättning för att kunna beskriva ett problem och urskilja olika synsätt. 12 I dessa forskarutbildningskurser har Dialogseminariets program varit en del av kursen. Självklart har vi i detta arbete haft anledning att uppmärksamma fasthållandets betydelse i form av de intensiva bearbetningarna av skrivna texter. Dessutom har vi på nära håll kunnat studera hur Dialogseminarierna öppnade en spelplats där nytt och oväntat kunde spela in i etablerade tankemönster ett växelspel där ingen part ensidigt agerade givare. * Slutligen - när jag nu går in i rollen som historieskrivare skulle jag i ett och samma stycke vilja åkalla såväl Aristoteles som Jurij Lotman. Aristoteles skriver att diktarens uppgift inte är att skildra det enskilda som verkligen hände, utan människans universum allt det som skulle kunna hända 13. Och denna verklighetens potential utan att hänvisa den till diktkonsten är vad Jurij Lotman fokuserar när han påtalar konsekvenserna av att läsa historien med eller mot tidsaxelns riktning. Vid en konventionell tillbakablick försvinner det förverkligades omgivning av icke realiserade möjligheter: /.../ vid den punkt där man kan förutsäga nästa länk i en händelse kan man vara övertygad om att det saknats ett val med lika möjliga alternativ. Men medvetande innebär alltid ett val. 18
Utesluter vi alltså valet /.../ utesluter vi också medvetandet ur den historiska processen. 14 Den mest banala konsekvensen av att inte utesluta medvetandet ur den historiska processen är att ingenting är självklart. Vi kan klä denna banalitet i striktare dräkt; historien är inte deterministiskt styrd och ingen process med mänskligt medvetande inblandat är förutsägbar. De skeenden som jag skildrar i föreliggande arbete har fått sin form i hård kamp: med tiden, med kaos, med återvändsgränder. Om detta görs osynligt i den retrospektiva uppteckningen vill jag åtminstone på denna plats påtala dramatiken, diskontinuiteten och den våldsamma anspänningen i den oförutsägbara process som stod öppen för alla de alternativa förlopp som också var möjliga. På pragmatiskt-konstitutivt vis kan jag också uttrycka det sista som en kamp om innebörden i begreppen. 19
Referenslitteratur Ahlin, Lars: Estetiska essayer, Bonniers (1994). Aristoteles, Om diktkonsten. Jag har använt mig av Wilhelm Norlinds översättning, Gleerups (1927). Bachtin, Michail: Dostojevskijs poetik, översättning Lars Fyhr och Johan Öberg, Anthropos (1991). Översättningen utgår från andra reviderade utgåvan från 1963. Första ryska utgåvan 1929. Barrett, Cyril: Changing the Rules in Art, ingår i Wittgenstein and Aesthetics, Kjell S Johannessen (ed), Filosofisk institutts skriftserie nr 14, Universitetet i Bergen (1997). Benjamin, Walter: Paris, 1800-talets huvudstad. Passagearbetet, Band 1 2, översättning Ulf Peter Hallberg, Symposion, (1990) Det oavslutade Passagearbetet tillkom mellan åren 1927 och 1940. Buttimer, Anne: Kreativitet och miljö, Dialoger 1/86 Dialogens väsen. Conrad, Joseph: Negern på Narcissus, booklund i samarbete med Dialogseminariet (1997), översättning Louis Renne. Cooley, Mike: Architect or Bee? The Hogart Press, London (1987). Danielsson, Albert: Företagsekonomi en översikt, Studentlitteratur (1975). Diderot, Denis: Rameaus brorson, översättning Jan Stolpe, Bonniers (1992). Romanen påbörjades troligen 1761. Diderot, Denis: Paradox om 177
skådespelaren, Institutionen för estetik, Uppsala universitet, kurslitteratur nr 13, översättning Teddy Brunius, andra upplagan (1995). Dreyfus & Dreyfus, Hubert L och Stuart E: Mind over Machine. The Power of Human Intuition and Expertise in the Era of the Computer, Blackwell (1986). Dymond, Kenneth M., A Guide to the CMM. Understanding the Capability Maturity Model for Software, Process Inc US (1995). Faulkner, William: Stormen och vreden, översättning Gunnar Barklund, Atlantis (1980). Amerikanska originalutgåvan 1929. Ytterligare en svensk översättning finns. Florin, Magnus & Göranzon, Bo (red): Den inre teatern. Filosofiska dialoger 1986 1996, Carlssons (1996). Florin, Magnus: Trädgården, Bonniers (1995). Florin, Magnus: Syskonen, Bonniers (1998). Gadamer, Hans-Georg, Förnuftet i vetenskapens tidsålder, översättning Thomas Olsson, Daidalos (1989). Tyska originalutgåvan 1976. Gustafsson, Lars: De gåtfulla hindren, Bilderna på Solstadens murar, Norstedts (1985). Göranzon, Bo (red), Ideologi och systemutveckling, Studentlitteratur (1978). Göranzon, Bo (red): Datautvecklingens filosofi. Tyst kunskap och ny teknik, Carlsson & Jönsson (1983). Göranzon, Bo (red): Den inre bilden. Aspekter på kunskap och handling, Carlsson (1988). Göranzon, Bo: Det praktiska intellektet, Carlsson (1990). Göranzon, Bo och Josefson, Ingela (red): Knowledge, Skill and Artificial Intelligence, Springer Verlag (London, 1988b). Göranzon, Bo & Florin, Magnus (red) Artificial Intelligence, Culture and Language: On Education and Work, Springer Verlag (London, 1990a). Göranzon, Bo & Florin, Magnus (red) Dialogue and Technology: Art and Knowledge, Springer Verlag (London, 1990b). Göranzon, Bo & Florin, Magnus (red) Skill and Education: Reflection and Experience, Springer Verlag (London 1992). Göranzon, Bo & Florin, Magnus (red) Skill, Technology and Enlightenment: on Practical Philosophy, Springer Verlag (London 1993). Göranzon, Bo och Karlqvist, Anders: Bortom all visshet. En scenisk gestaltning av mötet 178
mellan Turing och Wittgenstein deras livsöden och kunskapssyn, Dialoger 22 23/92 Arvet efter Turing. Göranzon, Bo: En organisk utveckling som inte kan påskyndas, Dialoger 30 32/94, Skådespelarkonst, yrkeskunnande och analogier. Göranzon, Bo: Tyst kunskap och risker, ingår i Risker i tekniska system, Utbildningsradion (1998). Hammarén, Maria: I praktiken finns teorin m fl krönikor ur Ny Teknik 1990 1991. Hammarén, Maria: Du kan inte gömma dig när du skriver en essä, ingår i Dialoger 27 28/93 Matematik, yrkeskunnande och teknologi. Hammarén, Maria: Att göra det förflutna användbart, ingår i Civilingenjörens yrkeskunnande. Arbetsbok för reflektion (Civilingenjörsförbundet 1994). Hammarén, Maria: Wittgenstein ville helst vara i Norge, understreckare i SvD 941221. Hammarén, Maria: Skriva en metod för reflektion, Utbildningsförlaget Brevskolan (1995). Hammarén, Maria: Ett monster med två huvuden på samma hals kanske skulle kunna lära oss något nytt, ingår i Dialoger 34 35/95 Filosofiska dialoger. Hammarén, Maria: Vid empirins gräns bågnar språket, understreckare i SvD 960202. Hammarén, Maria: Lyssnande är hårt arbete. Om instrumentkonstruktören Georg Bolin, ingår i Florin, Magnus & Göranzon, Bo (red): Den inre teatern. Filosofiska dialoger 1986 1996, Carlsson (1996). Hammarén, Maria: Redaktionell kommentar, Dialoger 43/97 Modell och verklighet. Hoberg, Christer (red), Precision och improvisation. Om systemutvecklarens yrkeskunnande, Dialoger (1998). Hobson, Marian: Diderot, Implicit Knowledge and Architecture. The Experience of Analogy, Göranzon, red, Skill, Technology and Enlightenment. On Practical Philosophy, Springer Verlag (1994). Janik, Allan, Cordelias tystnad. Om reflektionens kunskapsteori, Carlssons (1991). Janik, Allan, Närvarons dimension. Essäer om Wittgenstein och språkets gränser, översättning Stig Nystrand, Carlssons (1995). Janik, Allan, Kunskapsbegreppet i praktisk filosofi, översättning Birgit Häggkvist, Symposion (1996). Johannessen, Kjell S: Rule Following and Intransitive Under- 179
standing, ingår i Artificial Intelligence, Culture and Language: On Education and Work, Springer Verlag (London, 1990a). Johannessen, Kjell S: Rule Following, Intransitive Understanding and Tacit Knowledge. An Investigation of the Wittgensteinian Concept of Practice as Regards Tacit Knowing, ingår i Skill and Education: Reflection and Experience, Springer Verlag (London 1992). Johannessen, Kjell S: Wittgensteins senfilosofi. En skisse av noen hovedtrekk, andra omarbetade utgåvan, Filosofisk institutts stensilserie nr 42, Universitetet i Bergen (1994). Johannessen, Kjell S, Begrepsdannelsens uhåndgripelige mangfold. Noen pragmatisk-konstitutive betraktninger omkring begrepets natur og mulige strategier for dannelse av nye begreper, Filosofisk institutts skriftserie, Universitetet i Bergen, Bergen (1997). Johannessen, Kjell S, Praxis och tyst kunnande, översättning Maria Hammarén och Tore Nordenstam, Dialoger (1999). Josefson, Ingela. Läkarens yrkeskunnande, Studentlitteratur (1998). Josephs, Herbert: Diderots dialog, översättning Leif Janzon, Carlsson (1993). Kleberg, Lars: Hermeneutiska experiment, ingår i Dialoger 34 35/95 Filosofiska dialoger. Kleberg, Lars: Processoperatörerna och språkets två poler, ingår i Dialoger 36/96 Arbete och yrkeskunnande. Kleist, Heinrich von: Om tankarnas gradvisa tillkomst vid talet, ingår i Världens bästa essayer i urval, Magnus von Platen (red), Natur och Kultur (1961). Kuhn, Thomas S: The Structure of Scientific Revolutions, 2:a uppl, The University of Chicago Press (1970). Kölare, Nils m fl: Nils Kölare, tre decennier, Almlöfs förlag (1999). Larsson, Hans: Intuition, andra utgåvan, Dialoger (1997). Svenska originalutgåvan 1892. Larsson, Hans: Poesins logik, andra utgåvan, Aldus/Bonniers (1966). Svenska originalutgåvan 1899. Lewis, C S: The Lion, the Witch and the Wardrobe. Första utgåvan publicerades 1950 av Geoffrey Bles Ltd. Boken är den först skrivna volymen i krönikan om Narnia som omfattar sju böcker. Den är placerad som nummer två i serien. Utkom på svenska första gången 1959 under titeln Häxan och Lejonet. 180
Ljung, Per Erik och Mortensen, Anders (urval): Texter i poetik. Från Platon till Nietzsche, Studentlittertur (1988). Lotman, Jurij M: Semiotiken och historievetenskapen, ingår i Florin, Magnus & Göranzon, Bo (red): Den inre teatern. Filosofiska dialoger 1986 1996, Carlssons (1996). Malcolm, Norman, Minnen av Wittgenstein, andra utgåvan, översättning Thomas Warburton och Aleksander Motturi, Thales (1996). Molander, Bengt: Arbetets kunskapsteori, Dialoger (1997). Montaigne, Michel de: Essayer, Bok 1 3, översättning Jan Stolpe, Atlantis (1992, 1990, 1993) De 107 essäerna blev aldrig slutgiltigt klara. Jan Stolpe skriver i förordet till Bok 1: Ända till sin död fortsatte han att arbeta med dem. I ett exemplar av 1588 års upplaga gjorde han nya tillägg i marginalen och på lösa lappar. Det är denna bok som kallas Bordeaux-exemplaret, och det är dess text som man numera alltid utgår från när man ger ut Montaigne. Nordenstam, Tore: Sudanese Ethics, Almquist & Wiksell (1975). Nordenstam, Tore: Om validering i hermeneutisk forskning, ingår i Ideologi och systemutveckling, Bo Göranzon (red) Studentlitteratur (1978). Nordenstam, Tore: Från konst till vetenskap, Carlssons (1993). Odhnoff, Jan: Kvartettledning och ledarskap, ingår i Dialoger 48/98 Ledtrådar. Perby, Maja-Lisa, Konsten att bemästra en process. Om att förvalta yrkeskunnande, Gidlunds (1995). Perby, Maja-Lisa, Primo Levi och kemistyrket: ett i grunden passionerat förhållande, ingår i Dialoger 44/97 Arbetets kunskapsvärld. Platon, Staten, översättning Claes Lindskog, Nya Doxa (1993). Platon, Teaitetos, översättning Claes Lindskog, Nya Doxa (1996). Proust, Marcel: Den återfunna tiden, översättning Gunnel Vallquist, Bonniers (1993). Franska originalutgivningen 1913 1927. Och naturligtvis också de övriga sex delar som utgör På spaning efter den tid som flytt. Ramnefalk, Marie Louise: Att skriva sig till kunskap, ingår i Dialoger 27-28/93 Matematik, yrkeskunnande och teknologi. Ramnefalk, Marie Louise: Författaren, världen, språket. Essäer om litteratur och skrivande, Ordfront (1996). 181
Sacks, Oliver: En antropolog på Mars, översättning Lennart Edberg, Brombergs (1995). Starobinski, Jean: Diderot och de andras tal, ingår i Florin, Magnus & Göranzon, Bo (red): Den inre teatern. Filosofiska dialoger 1986 1996, Carlssons (1996). Starobinski, Jean: Montaigne i rörelse, översättning Jan Stolpe, Atlantis (1994). Svenbro, Jesper: Element till en kosmologi och andra dikter, Bonniers (1979). Sällström, Pehr: Tecken att tänka med, Carlssons (1991). Sørensen, Terje: Erfaring som taus kunnskap. En metode for læring i organisasjoner etablert ved å se praksis i Statoils boreavdeling fra et kunnskapsperspektiv, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, NTNU, Trondheim (1996). Taylor, Charles: Interpretation and the Sciences of Man ingår i Review of Metaphysics (1971). Toulmin, Stephen: Metodfrågor vid mänskligt bruk av teknologi, ingår i Dialoger 21/92 Montaigne samt i Florin, Magnus & Göranzon, Bo (red): Den inre teatern. Filosofiska dialoger 1986 1996, Carlssons (1996). Toulmin, Stephen: Kosmopolis. Hur det humanistiska arvet förfuskades, översättning Lars Göran Larsson, Ordfront (1995). Wittgenstein, Ludwig: Philosophical Investigations, Blackwell (1989). Första utgåvan 1953. Wittgenstein, Ludwig: Filosofiska undersökningar, översättning Anders Wedberg, Thales (1992). Wittgenstein, Ludwig: Särskilda anmärkningar, översättning Lars Hertzberg, Thales (1993). Originalupplagan, Vermischte Bemerkungen, utgavs 1977. Wittgenstein, Ludwig: Om visshet, översättning Lars Herzberg, Thales (1992). Wittgenstein, Ludwig: Last Writings on the Philosophy of Psychology, redigerad av G H von Wright och Heikki Nyman och översatt till engelska av C F Luchhardt och M A E Aue, Blackwell (1982). Wittgenstein, Ludwig: Lectures and Conversations on Aesthetics, Psychology and Religious Be lief, Anteckningar av Yorick Smythies, Rush Rees och James Taylor, redigerade av Cyril Barrett, Blackwell (1996). Voltaire: Filosofiskt ficklexikon, översättning Olof Nordberg, Atlantis (1996). 182
Woolf, Virginia: Ett eget rum, översättning Jane Lundblad, Tidens förlag (1977). Wright, Georg Henrik von: Two traditions, ingår i Explanation and Understanding, Cornell University Press (1971). Wright, Georg Henrik von: Tanke och förkunnelse, Gleerups (1964). Wright, Georg Henrik von: Humanismen som livshållning, Rabén & Sjögren (1982). Wright, Georg Henrik von: Vetenskapen och förnuftet, Bonniers (1986) Wright, Georg Henrik von: Myten om framsteget, Bonniers (1993). 183