Spänningen stiger hamnar centret i Göteborg? I början av sommaren avgörs om det världsledande centret för hållbar stadsutveckling hamnar i Göteborg. Det tredje seminariet i serien Mellanrum ägnades åt frågor om vad det innebär om så blir fallet och om det inte blir så. Även om Göteborg inte får detta centrum kommer vi att jobba intensivt med hållbar stadsutveckling. Det är vår generations ansvar och plikt mot våra barn, sa Björn Malbert, professor i arkitektur på Chalmers. Drygt 70 personer kom till stadsmuseet denna onsdag, den 25 februari, för att lyssna på Björn Malbert, Merritt Polk, forskare i humanekologi på institutionen för globala studier (GU) och Jan Åke Ryberg, samordnare för Vision Angered. Utifrån sina respektive perspektiv gav de tre en bild av vad hållbar stadsutveckling är. Malbert och Polk resonerade dessutom kring vilken betydelse ett centrum för sådana frågor kan få. Intresset var stort när det världsledande centrets vara eller icke vara i Göteborg diskuterades. Foto: Johan Bergsten. Men dessförinnan berättade moderatorn Kerstin Elias om ansökningsprocessen till Mistra, Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning, och om slutstriden. Tre lärosäten,
universiteten i Göteborg, Malmö/Köpenhamn/Lund respektive Stockholm, konkurrerar. I början juni står det klart vilket av dem som får förtroendet, förklarade hon. Göteborg är unikt på det sättet att här finns en tradition att samverka. Det kommer vi att ha nytta av om centret hamnar här, eftersom arbetet förutsätter samarbete och kommunikation mellan forskning och tjänstemän/praktik och mellan olika discipliner inom forskningen. Forskning från hela världen 15 miljoner kronor per år i tio år (plus en något mindre summa de två första åren) tilldelas det lärosäte som utses, och arbetet inleds våren 2010, berättade hon också. Men om det blir Göteborg som vinner så är det absolut inte bara Göteborg som kommer att dra nytta av rönen. Forskning från hela världen kommer att samlas här, och hela världen tar del av kunskapen som produceras. Samordning var ett begrepp som Björn Malbert kretsade kring i sitt föredrag. Näringslivets, politikens och enskilda individers samlade beslut påverkar stadens utveckling. För att den utvecklingen ska bli hållbar krävs samordning mellan alla dessa beslut. Samordningen måste ske på tre olika nivåer, fortsatte han. Den första nivån är den statliga med en strategisk eller överordnad samordning. Nästa är den kommunala eller lokala, och den tredje och sista nivån är den som handlar om individen. Utan samordning mellan nivåerna uppstår ett tryck som motverkar hållbar utveckling, konstaterade han. Hur man uppfattar stadsutveckling beror på vilka ögon man betraktar den med, fortsatte Björn Malbert. VA experten fokuserar på en sak, trafikexperten på en annan. Men för att nå en förändring i riktning mot en hållbar utveckling måste staden betraktas som ett stödsystem för mänsklig aktivitet.
Professor Björn Malbert gjorde internationella utblickar i sitt föredrag. Foto: Johan Bergsten. Kunskapen om mänsklig aktivitet i staden, sa han, är oftast inte tillräckligt stor bland dem som arbetar med tekniska lösningar. I det sammanhanget kom Björn Malbert in på vikten av samverkan. Institutionerna på Chalmers måste bli bättre på att samverka med och lära av varandra. På universitet måste tekniker ta intryck av dem som jobbar inom andra discipliner. Slutligen måste alla i forskarvärlden bli bättre på att samarbeta såväl med övriga samhället som internationellt. Olika skeden samtidigt Den moderna stadsutvecklingens olika skeden pågår i olika delar av världen idag, sa han sedan. Ta till exempel Göteborg under 1800 talet, en med nutida mått mätt liten handelsort med omgivande slum. Sådana områden finns i Afrika idag. Samma Göteborg på 1950 och 60 talet har sin motsvarighet i stor skala i dagens Kina. Oerhört skilda förutsättningar råder mellan olika regioner i världen. Går det att skapa samverkan mellan dessa olika regioner och går det att dra lärdom av varandras erfarenheter? Det blir en av centrets uppgifter att möjliggöra sådan samverkan.
Redan idag finns tre möjliga partners i tre olika delar av världen för utbyte av erfarenheter och kunskaper, sa han Manchester, Shanghai och Kisumu i Kenya. Jan Åke Ryberg, samordnare för Vision Angered, berättade sedan om arbetet för att öka delaktigheten i Angered via så kallade dialoggrupper. I den processen har samarbetet med stadsbyggnadskontoret varit intensivt, sa han. Den dialoggrupp som arbetade med nytt program för Angered bestod av 25 personer. Tidigt i processen fick deltagarna frågan om arbetet skulle fokuseras på mångkulturella aspekter. Svaret vi fick var ett bestämt nej, sa Jan Åke Ryberg och förklarade: Den entydiga uppfattningen bland deltagarna mellan 16 och 80 år gamla med olika bakgrunder från olika delar i världen var att de ville bli behandlade som alla andra göteborgare. Trygghet en viktig fråga Trygghetsfrågorna kom högt upp på agendan under diskussionerna, fortsatte han. Men för dem innebar trygghet inte att bygga en massa nya hus. Istället var det snarare grönytor, mötesplatser och ställen där barnen kan leka som stod för trygghet. Arbetet med dialoggrupper är en del av arbetet i Vision Angered. En annan är arbetet med tillväxtperspektivet. I Vision Angered vill vi göra en bred tolkning av det begreppet. Därför är det viktigt för oss att ha en bred samverkan och ett respektfullt samarbete med olika aktörer, som till exempel BRG (Business Region Göteborg), stadsbyggnadskontoret, universitet och näringsliv. Att dra till sig företag, skapa mötesplatser och lägga grunden för god kvalitet är nyckelord i arbetet, sa han också. Jan Åke Ryberg slog vid flera tillfällen ett slag för dialoggrupper. Inte minst kan de fungera som mötesplats och bro mellan kulturer, sa han. Ett exempel som han berättade om var ett samtal om skogen som företeelse. Det blev något av en kulturkrock. Många personer födda utomlands berättade att de upplevde skogen som en farlig plats, medan de med svensk bakgrund såg skogen som något positivt. En följd av diskussionen blev att ett antal personer bestämde sig för att träffas och göra skogspromenader, berättade han. Det tycker jag var jättebra, och den typen av samtal i dialoggrupper understryker dessutom hur viktiga frågor om trygghet och säkerhet faktiskt är. Enighet är viktigt Avslutningsvis pekade Jan Åke Ryberg på ett antal framgångsfaktorer för arbetet i Vision Angered. Några av dem: politisk enighet, tydliga och mätbara mål, långsiktighet, stöd från kommunledningen och nära samverkan med näringsliv och forskning. Och så medborgardialog, förstås. Dessutom är det viktigt att kommunen centralt hålls informerad om vad som händer.
Därefter tog Merritt Polk vid och berättade om förberedelsearbete, tankar och visioner kring centret för hållbar stadsutveckling. Sedan det första mötet i maj 2007 har massor av arbete lagts ned, sa hon och nämnde bland annat möten med samarbetspartners i Kina, Kenya och England. Den senaste aktiviteten på hemmaplan som hon lyfte fram var när 50 representanter för de sju myndigheterna bakom ansökan (Göteborgs stad, GU, Chalmers och GR, Länsstyrelsen, VGR och Svenska Miljöinstitutet) träffades i slutet av januari för att dra upp riktlinjer. Framför konsortiet ligger intensiva månader fram till april när ansökan ska lämnas. I början av juni avgörs det var centret hamnar. Samla på förslag Merritt Polk redogjorde för den vision om centret som konsortiet har enats om. Det finns en massa problem att lösa när det gäller frågor om hållbar stadsutveckling. En huvuduppgift för centret blir att samla bidrag till förslag på lösningar. Hon poängterade att bidragen kan komma från helt olika håll, såväl från akademiskt som från den så kallade praktiken, alltså tjänstemän och verksamheter i bland annat kommuner. Det viktiga är att det som samlas är relevant i arbetet för socialt hållbar utveckling. Att öka samarbetet mellan discipliner var också något som hon lyfte fram. Visst finns exempel på sådant samarbete redan idag, men det sker inte på bred front, vilket är nödvändigt. Vi vill att centret mobiliserar för en sådan utveckling. Det är en förutsättning för att nya insikter och kunskaper utnyttjas på rätt sätt. Hon tog sig själv och Björn Malbert som exempel på forskare som sedan länge jobbar transdisciplinärt. Men bland både samhällsvetare och tekniker finns det många som har svårt att samarbeta över gränserna, vilket beror på att det saknas ett gemensamt språk. Problemet finns också utanför den akademiska världen, slog hon fast. Samverkan över alla gränser måste öka, inte minst mellan universitet och praktik. I det arbetet gäller det att definiera om begreppet kunskap och i förlängningen utnyttja samarbetet på ett nytt sätt. Samarbete A och O Testning av innovativa förslag, internationella studier som jämför olika städers förhållanden, utveckling av metoder, kriterier och utvärderingssystem det var några exempel på kunskapsstoff för centret att hantera som Merritt Polk gav exempel på. Hur ska visionen uppnås, frågade hon sedan och uppehöll sig i återigen vid hur viktigt det är med samarbete: Kunskapen om vikten att samarbete måste öka, till exempel genom att stödja metoder för ökad samverkan. Nya samarbetsformer och ett gemensamt språk mellan discipliner måste utvecklas, liksom ett självkritiskt synsätt. Visst är det viktigt att stärka individuell kapacitet, men också kompetensen när det gäller att möta dem som ser sådant som du själv inte ser från din egen position.
Konsortiet är överens om ett antal breda områden att arbeta med, fortsatte hon och nämnde livskvalitet och hälsa, den sociala dimensionen i relation till frågor om infrastruktur och klimatfrågan. Pilotprojekt, i form av städer eller stadsdelar, kan bli aktuellt för att belysa exempelvis frågor om hälsa och segregation. Merritt Polk avslutade med att be åhörarna komma med förslag på aktiviteter och metoder för delaktighet och peka på möjligheter för hållbar stadsutveckling. Flexibelt arbetssätt Publiken fick därefter möjlighet att just komma med förslag och ställa frågor. En fråga gällde hur centret kommer att marknadsföra sig/kommunicera att det finns. Björn Malbert svarade att han tror att kommunikationen kommer att fungera, men att han personligen ogillar termen center i sammanhanget. Jag vill hellre se det som en struktur, byggnadsställning eller plattform som arbetar flexibelt över tid, sa han. En annan person i publiken konstaterade att en positiv samhällsutveckling kräver delaktighet från medborgarna. Jan Åke Ryberg höll med och pekade på dialoggrupperna i Vision Angered som ett gott exempel. Kerstin Elias lyfte fram stadsdelsförvaltningarna som viktiga aktörer. Den sista frågan handlade om vad som händer om centret inte hamnar i Göteborg. Det var då Björn Malbert svarade: Då kommer vi att ändå att jobba intensivt med hållbar stadsutveckling. Det är vår generations ansvar och plikt mot våra barn.