1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Maldiverna 2007 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Maldiverna är en republik med stark presidentmakt. Landet består av ungefär öar, varav 200 är bebodda. Befolkningen uppgår till cirka invånare. I landet finns även drygt gästarbetare. Maldiverna är ett muslimskt land som tillämpar sharialagar. Trots vissa förbättringar är inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna alltjämt vanligt förekommande och regeringen kritiseras regelbundet av människorättsorganisationer. Rättsväsendet är inte oberoende och religionsfriheten är kraftigt begränsad i lag. Självständiga medier saknas. Kvinnors rättigheter är eftersatta trots insatser för att öka kvinnors representation i beslutsfattande organ och förvaltning. Maldiverna har långsamt rört sig mot demokrati sedan 1998 då en ny konstitution antogs. En kommission för mänskliga rättigheter Human Rights Commission of the Maldives (HRCM) etablerades I mars 2006 offentliggjordes ett reformpaket kallat "Road map for the Reform Agenda". Reformerna omfattar fler förslag för att stärka landets demokrati men hittills har genomförandet gått mycket långsamt. Planer finns att hålla allmänna val till parlamentet 2008 och inför dessa har politiska partier tillåtits. En ny konstitution skulle antas hösten 2007 men har skjutits på framtiden. Flera framsteg kan noteras vad gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna, vilket lett till att Maldiverna är ett av de länder i Asien som ligger närmast uppfyllandet av FN:s millenniemål. Situationen vad gäller tillgången till sanitära lösningar, dricksvatten, mödradödlighet och näringsbrist hos barn med flera indikatorer är dock generellt betydligt bättre på huvudöarna än på mer avlägsna atoller.

2 Maldiverna har under senare år ökat kontakterna med FN:s olika människorättsorgan. Såväl konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som konventionen om sociala och ekonomiska rättigheter har ratificerats under senare år. FN:s särskilda rapportör för religionsfrihet Asma Jahangir besökte Maldiverna Jahangirs besök utgjorde det första besöket på Maldiverna av en särskild rapportör. Efter besöket utfärdade den maldiviska regeringen en stående inbjudan till samtliga särskilda rapportörer. Den särskilde rapportören för rättsväsendets oberoende, Leandro Despouy, besökte Maldiverna i mars Under 2007 har man även ökat samarbetet med FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) som sekonderat en expert till Maldiverna för att stärka landets kapacitet att efterleva de mänskliga rättigheterna. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) samt tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. Maldiverna anslöt sig den 19 september 2006 till konventionen samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Maldiverna har inte anslutit sig till det tilläggsprotokollet om avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Maldiverna anslöt sig till konventionen den 20 september Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD). Maldiverna ratificerade konventionen 1984,men har inte fullgjort sin skyldighet att rapportera till FN:s konventionskommitté för avlägsnandet av rasdiskriminering för åren 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003 och Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) samt tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Maldiverna ratificerade konventionen 1993 men har reserverat sig mot artiklarna 7 och 16. Maldiverna har inte fullgjort sin skyldighet att rapportera till FN:s konventionskommitté för åren 1998 och Maldiverna ratificerade det tilläggsprotokollet i juni Konventionen mot tortyr (CAT) samt tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr. Maldiverna anslöt sig till konventionen

3 3 Maldiverna har inte fullgjort sin skyldighet att rapportera till FN:s konventionskommitté Tilläggsprotokollet ratificerades Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. Maldiverna ratificerade konventionen 1991 men har reserverat sig mot stycke 1 av artikel 14 samt artikel 20 och 21. Maldiverna rapporterade till FN:s konventionskommitté De två tilläggsprotokollen ratificerades 2002 respektive Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från Maldiverna har inte undertecknat eller ratificerat. - Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Maldiverna har inte undertecknat eller ratificerat. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder Maldiverna undertecknade konventionen och tilläggsprotokollet 2007 men har ännu inte ratificerat något av dokumenten. - Konventionen mot påtvingade försvinnanden. Maldiverna har undertecknat men ännu inte ratificerat konventionen. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga bekräftade uppgifter om politiska mord eller avrättningar utan föregående rättegång.. I april 2007 hittades en medlem av Maldives Democratic Party, Hussein Salah, drunknad i huvudstaden Malés hamn. Salah ska 36 timmar innan han hittades drunknad ha släppts av polis efter ha hållits häktad för narkotikainnehav. Oppositionen hävdade att Salah torterades till döds av polisen och oroligheter utbröt. I augusti 2006 ratificerade presidenten ett lagförslag om förändringar i Human Rights Commission Act. Den nya lagen innebär bland annat att Maldivernas kommission för mänskliga rättigheter (HRCM) har rätt att besöka fängelser och häkten utan förhandstillstånd från regeringen. Maldivisk lag förbjuder tortyr eller annan omänsklig behandling. Det förekommer dock uppgifter, bland annat från FN:s särskilde rapportör om rättsväsendets oberoende, om att erkännande ska ha framtvingats genom tortyr eller hot. Människorättsorganisationer rapporterar om våld och

4 missförhållanden i arrestlokaler. Brottslingar kan bli dömda till spöstraff under islamsk lag. Maldivernas fängelsestandard beskrivs generellt som undermålig. Politiskt motiverade försvinnanden har inte rapporterats. 4. Dödsstraff Dödsstraff kan utdömas enligt strafflagen men verkställs i praktiken inte. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Konstitutionen föreskriver att ingen ska kunna hållas häktad längre än 24 timmar utan att informeras vilket brott man anklagas för. Häktesförhandling ska hållas inom sju dagar. Enligt FN:s särskilde rapportör om rättsväsendets oberoende kan dock en misstänkt i praktiken hållas i upp till 29 dagar utan att formellt delges brottsmisstanke. Därefter kan en kommitté av tjänstemän utnämnda av presidenten förlänga häktningen i ytterligare 15 dagar utan att delge den misstänkte eller dennes advokat orsaken till den fortsatta häktningen. Borgen förekommer inte. Husarrest förekommer som straff liksom förbud att lämna sin hemö. Regeringens reformpaket innehåller planer på att se över lagar om häktningsförförande för att förbättra rättssäkerheten. Amnesty International har rapporterat om att enskilda människorättsförsvarare på Maldiverna utsatts för godtyckliga arresteringar och misshandel. Det finns inga rapporter om att människor tvingats i exil. Mediauppgifter gör dock gällande att ett mindre antal maldivier sökt och fått asyl i Storbritannien. Regeringen förbjuder ibland personer som gjort sig skyldiga till brott att besöka vissa av landets öar. Medborgare har rätt att resa utomlands och återvända. Medborgarskap beviljas endast till muslimer. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Enligt konstitutionen från 1998 är domstolsväsendet inte självständigt i förhållande till den verkställande makten. Presidenten kan påverka domstolsväsendet genom sin makt att tillsätta och avsätta domare. Därtill har presidenten rätt att bekräfta eller ogiltigförklara domar samt besluta om omprövning. Det finns inget oberoende advokatsamfund utan justitiedepartementet kan återkalla licensen för advokater. Det finns så kallade ö-domstolar som hanterar administrativa frågor och enklare rättsfall. I Malé finns tre specialiserade domstolar: en för civilmål, en för brottmål och en för familje- och ungdomsmål. Högre domstolen (High 4

5 5 Court of Justice) i Malé är självständig i förhållande till justitieministeriet. Någon högsta domstol (Supreme Court) har ännu inte inrättats. Civilrätten är underställd islamisk sharialag. Konstitutionen stipulerar att en person ska betraktas som oskyldig tills dess hans skuld är bevisad och att den anklagade har rätt till försvarare. När sharialagarna tillämpas, såsom vid äktenskapsbrott eller arv, jämställs två kvinnors vittnesmål med en mans. De flesta rättegångar är offentliga. Varje brottsmisstänkt person har rätt till en advokat. Det finns dock vissa begränsningar. Enligt FN:s särskild rapportör om oberoende rättssystem får inte advokater kommunicera med sin klient under förhör utan endast samtala under pauser i förhöret. Ytterligare ett problem är att det finns få utbildade advokater på Maldiverna, i synnerhet utanför huvudstaden Malé. En nationell kommission för mänskliga rättigheter Human Rights Commission of Maldives (HRCM) etablerades Kommissionen har varit svag men har stärkts och givits ett mandat som ligger närmare internationella normer för liknande institutioner. UNDP arbetar sedan 2006 med att stärka kommissionens kapacitet. Regeringen har utarbetat en "National Criminal Justice Action Plan " med syfte att skapa ett effektivt och rättvist rättssystem. Planen berör ett flertal specifika områden, till exempel användningen av bevismaterial i rättegångar, polisens rättigheter och skyldigheter och drift av fängelser. Enligt Amnesty International kan planen bidra till att stärka och förbättra rättssystemet i Maldiverna. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Det finns ingen lagstadgad pressfrihet och regeringen respekterar inte heller någon sådan rättighet i praktiken. Det är förbjudet enligt lag att göra yttranden som strider mot islam, hotar allmän ordning eller utgör förtal. Självständiga massmedier i egentlig mening saknas. Journalister praktiserar självcensur. Reformplanen som presenterades i mars 2006 omnämner att ny lagstiftning gällande pressfrihet ska införas, men detta har ännu inte skett. Det förekommer ofta uppgifter om att journalister grips under oklara former. Två engelska journalister fick lämna Maldiverna i slutet av november 2006 anklagade för att försökt destabilisera landet. När en av journalisterna

6 6 återvände i januari 2007 kallades han upp till migrationsdepartementet som uppmanade honom att lämna landet. Radio- och TV-kanaler ägs eller kontrolleras av regeringen eller regeringstrogna personer. 200 tidningar och tidskrifter finns registrerade hos myndigheterna, men av dessa är det endast tre dagstidningar som publiceras regelbundet. Tidningar som kritiserar regeringen förekommer, om än i begränsad omfattning. Det finns inget förbud mot import av utländska tidningar såvida de inte innehåller pornografi eller annat material som står i strid med islamiska värderingar. Ett särskilt pressråd, etablerat av regeringen 1993, bestående av regeringsföreträdare, privata medierepresentanter och jurister. Rådet har till uppgift att utöva tillsyn över journalister och främja professionell kompetens i media. Religionsfriheten är inskränkt. Enligt konstitutionen är islam, (sunni), statsreligion och regeringen tolkar detta som att alla medborgare måste vara muslimer. När Maldiverna ratificerade den internationella konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter reserverade sig landet mot artikel 18 som berör religionsfrihet. Landet har även reserverat sig mot en artikel om religionsfrihet i konventionen om barns rättigheter med hänvisning till att Maldivernas författning och lagstiftning föreskriver att samtliga medborgare ska vara muslimer. Presidenten har vid ett flertal tillfällen uttalat att ingen annan religion än islam skall tillåtas i landet. Presidenten, parlamentsledamöter och högre tjänstemän måste enligt författningen vara sunni-muslimer. Utländska medborgare tillåts dock utöva andra religioner i landet om det sker privat och utan att uppmuntra lokalbefolkningen att delta. Det är förbjudet för icke-muslimska missionärer att försöka omvända människor eller anordna offentliga gudstjänster. Import av religiösa symboler är inte tillåten. Religiös litteratur får emellertid importeras för personligt bruk. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Presidenten nomineras i dagsläget av parlamentet, Majlis, och mandatet bekräftas sedan i en folkomröstning. De föreslagna konstitutionella förändringarna skulle bland annat innebära att presidenten istället väljs direkt av folket. För att bli vald till president krävs att personen är av manligt kön och bekänner sig till den sunnimuslimska tron. I augusti 2007 ordnande en folkomröstning om vilket politiskt system som skulle tillämpas i Maldiverna.

7 7 Omkring 70 procent av väljarna röstade för ett system med stark presidentmakt snarare än ett starkt parlament. Planer finns att hålla allmänna val till parlamentet 2008 och inför dessa har politiska partier tillåtits. En ny konstitution skulle antas hösten 2007 men har skjutits upp till våren Maldivernas president och regeringschef sedan 1978, Maumoon Abdul Gayoom, omvaldes 2003 för en ny femårig mandatperiod. Gayoom är den asiatiske ledare som suttit längst vid makten. Enligt observatörer från South Asian Association for Regional Cooperation (SAARC) var presidentvalet fritt och rättvist. Presidenten har en stark ställning enligt 1998 års konstitution och utser regeringen, domarna och en sjättedel av parlamentets ledamöter. Presidenten innehar även positionen som riksbankschef. På senare tid har parlamentet blivit allt självständigare och utmanat regeringen och dess politik. Kvinnor har formellt sett samma möjligheter att bli ledamöter av parlamentet under förutsättning att de är muslimer. Endast ett fåtal kvinnor blir emellertid valda till offentliga ämbeten. I parlamentet är sex av 50 ledamöter kvinnor. I regeringen återfinns två kvinnor. Kvinnor kan ej, som ovan nämnts, kandidera till presidentämbetet. Politiska partier är inte förbjudna men motarbetas. Den försiktiga reformprocessen ledde till att parlamentet i juni 2005 godkände regeringens förslag att tillåta politiska partier inför kommande val. Fem partier har hittills registrerats; Dhivehi Rayyithunge Party (DRP), Maldivian Democratic Party (MDP), Adhaalath Party, Islamic Democratic Party (IDP) och Maldivian Social Democratic Party (MSDP). Ytterligare fyra partier har ansökt om registrering, men ansökningarna har ännu inte färdigbehandlats. Av de fem registrerade partierna är endast DRP och MDP som är representerade i parlamentet. Innan juni 2005 valdes kandidaterna till parlamentets 50 platser in på personliga kvalifikationer och inte på partigrund. Parlamentsval skulle ha ägt rum den 31 december 2004, men blev uppskjutet på grund av tsunamin och hölls istället den 22 januari Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, (HRCM), ansåg dock inte att valet gått fritt och rättvist till. Förföljelser och hot mot politiker och politiska aktivister förekommer. Representanter för oppositionsgrupper, framförallt från MDP, har dömts till fängelse för terrorism och brott mot den maldiviska staten. De mest uppmärksammade politiska fångarna är MDP:s ordförande Mohamed Nasheed och Jennifer Latheef, som släpptes fria 2006 efter drygt ett år i fängelse.

8 Alla medborgare över 21 år har rösträtt. Det krävs dock att man är muslim och inte avtjänar ett fängelsestraff för att få rösta. Ett paket med reformer för att stärka landets demokrati, som lades fram 2005, har endast genomförts i begränsad utsträckning. Detta föranledde landets utrikesminister, justitieminister och justitiekanslern att avgå i protest. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Det finns inget uttryckligt förbud mot fackföreningar, men det finns inga aktiva föreningar i landet. Regeringen erkänner inte strejkrätten. Det finns inga rapporter om försök att bilda fackföreningar eller inleda strejker under Flera föreningar bestående av arbetstagare och arbetsgivare för olika sektorer finns och är tillåtna. Det finns inga lagar som reglerar hälso- och säkerhetsaspekter i arbetslivet. Däremot finns det lokala regler som föreskriver att arbetsgivare ska erbjuda sina anställda en säker arbetsmiljö. Det finns inget förbud mot tvångsarbete, men det finns inga rapporter om att sådant förekommer. Det finns inte heller några uppgifter om barn i tvångsarbete. År 1998 utarbetades tillsammans med FN:s arbetslivsorganisations (ILO) två utkast till arbetslagstiftning. Dessa har ännu inte blivit lag. Maldiverna är inte medlemmar av ILO och har inte ratificerat någon av dess åtta centrala konventioner. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Maldivernas indikatorer för hälsa har gradvis förbättrats under de senaste årtiondena. Tillgången till primärsjukvård är god och är gratis eller belagd med låga avgifter på de yttre öarna. Sjukhusvård i huvudstaden är inte kostnadsfri. Såväl FN som den maldiviska regeringen har identifierat ett antal nyckelområden där landet släpar efter; näringsbrist hos barn, hög mödradödlighet, begränsad tillgång till rent dricksvatten och undermåliga sanitära förhållanden. Enligt FN kommer Maldiverna med stor sannolikhet att uppfylla millenniemålen att halvera andelen underviktiga barn till år Trots detta är andelen undernärda barn fortfarande hög och uppgår till drygt 25 procent. Mödradödligheten uppgår till 69 döda per födslar vilket innebär att Maldiverna i princip uppnått milleniemålet att halvera mödradödligheten före 8

9 Som jämförelse dör i Indien 540, i Bangladesh 380 och i Sverige 2 mödrar per födslar. Enligt en regeringsrapport från 2004 hade 30 procent av befolkningen periodvis otillräcklig tillgång till rent dricksvatten. Situationen förvärrades delvis av tsunamin i december 2004, som förstörde ett antal grundvattenreservoarer på öarna. De sanitära förhållandena har förbättrats avsevärt på huvudöarna under det senaste årtiondet. Till exempel minskade andelen av befolkningen utan tillgång till toaletter från drygt 60 procent 1990 till sex procent år Utvecklingen har dock inte hunnit lika långt på de mer avlägsna atollerna. FN har även uppmärksammat brister i ungdomshälsan och bristande preventiva åtgärder för att komma tillrätta med tonårsgraviditeter och spridningen av hiv/aids. En genomgående faktor i Maldivernas utveckling är standardskillnaden mellan huvudöarna och de mer avlägsna atollerna. Som ovan nämnts avspeglar sig geografiska skillnader även i tillgången till sanitära lösningar, dricksvatten, mödradödlighet och näringsbrist hos barn. 12. Rätten till utbildning Lagen föreskriver inte obligatorisk utbildning, men staten tillhandahåller grundläggande och kostnadsfri grundskola för alla barn. Läskunnigheten är mycket hög, cirka 98 procent. I klasserna 1-5 går 99 procent av alla barn i skolan. Därefter följer kraftiga avhopp och i klasserna 8-10 går endast 50 procent av barnen kvar i skolan. Pojkar och flickor har samma rätt till utbildning, men flickors utbildning på gymnasienivå hindras ofta då föräldrarna inte tillåter att flickorna får lämna sin hemö för att kunna fortsätta sin skolgång. Det finns inget universitet i Maldiverna. Utbildningssektorns andel av statens budget år 2000 var 17,8 procent. Utbildningssektorn lider dock alltjämt av bristande lokaler och personal. Av landets lärare saknade tillräcklig utbildning år Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Maldiverna är ett av de länder i Asien som ligger närmast uppfyllandet av FN:s millenniemål. I UNDP:s Human Development Index för 2007, rankas landet på 100:e plats av 177 länder, strax efter Sri Lanka, som är Sydasiens högst rankade land. Maldivernas BNP per capita var år USD.

10 Tsunamin i december 2004 medförde stor materiell förödelse som slog hårt mot den turistbaserade ekonomin. Detta ledde till svåra budgetproblem under 2005, men en avsevärd ekonomisk återhämtning har skett sedan dess. Skillnader i levnadsstandard och tillgång till offentliga tjänster hänger i hög grad ihop med landets komplicerade geografi. Boende på avlägsna öar och atoller har inte samma tillgång till samhällstjänster. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Den rådande muslimska sharialagstiftningen innebär inskränkningar av kvinnors rättigheter. Män kan lättare begära skilsmässa, har större arvsrätt och deras vittnesmål i rättegång tillskrivs högre trovärdighet än kvinnors. Människorättsorganisationer hävdar att våld inom hemmet och andra typer av kvinnovåld inte är vanligt förekommande. Kvinnor är i något högre grad läskunniga än män, 98 procent mot 96 procent bland männen. Tradition och kulturella normer hindrar dock fortfarande kvinnor från att delta i det politiska livet. I samband med att Maldiverna undertecknade konventionen för avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor reserverade man sig mot artikel 16, som berör äktenskap och familjerelationer, med hänvisning till att sharia styr familjerätten i landet. Andelen kvinnor i beslutande församlingar och på offentliga poster är låg. I parlamentet är sex av 50 ledamöter kvinnor, men av dessa är endast två valda. Övriga fyra är utnämnda av presidenten. Regeringen har dock startat en kampanj för att främja kvinnors deltagande i det politiska livet. År 2000 skapade regeringen ett rådgivande jämställdhetsorgan. Syftet är att stärka kvinnors roll i samhället och att tillförsäkra kvinnor lika deltagande i landets utveckling. År 2002 utsågs den första kvinnliga ambassadören med placering i Sri Lanka. Enligt konstitutionen kan en kvinna inte utses till president. I juni 2004 föreslog presidenten ett tillägg till den idag rådande konstitutionen där en förändring av detta förbud inkluderats. Regeringen har i det nationella programmet för utveckling "Vision 2020" uttryckt sin politiska vilja att arbeta för ökad jämlikhet i Maldiverna. Det återstår att se vilka av de föreslagna förändringarna som verkligen kommer att genomföras. Omkring 52 procent av landets kvinnor är förvärvsarbetande. Detta utgör en ökning med 18 procent i jämförelse med Enligt människorättsorganisationer utsätts kvinnor som i domstol döms till förvisning från sin hemö i vissa fall för sexuella trakasserier och övergrepp av 10

11 män på den ö där de placeras. En tredjedel av dem som döms till spöstraff är kvinnor. Det finns inga uppgifter om handel med kvinnor och barn till, från eller inom landet. 15. Barnets rättigheter Nästan alla barn går i grundskola. Som tidigare nämnts har undernäring hos barn samt tillgång till sanitära faciliteter och dricksvatten pekats ut som problemområden för Maldiverna, särskilt på de yttre öarna. Flickor och pojkar har samma rätt till skolgång och hälsovård. Maldivernas lagstiftning reglerar också barnens rättigheter. Regeringen har konstaterat att det har förekommit fall av utnyttjande och misshandel av barn. Ett nationellt råd till skydd för barnets rättigheter har bildats. Det finns inga rapporter om barnarbete inom tillverkningsindustrin. Däremot arbetar barnen ofta i familjens jordbruk, hjälper till med fiskeverksamhet och i mindre familjeföretag. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Befolkningen i Maldiverna är en blandning av indiska, singalesiska och arabiska grupper som flyttat till öarna och som sedermera smält samman. Inga uppgifter tyder på etniska motsättningar. I konstitutionen uttrycks allas lika rätt inför lagen, men specificerad diskrimineringslagstiftning saknas. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuella handlingar är förbjudna i Maldiverna. Manlig homosexualitet är belagt med livstidsstraff. Det finns dock inga uppgifter om att sådana straff utmätts. 18 Flyktingars rättigheter Maldiverna har inte anslutit sig till FN:s flyktingkonvention och landet saknar särskild flyktinglagstiftning. Mycket få flyktingar tar sig till Maldiverna Funktionshindrades rättigheter Det finns ingen lag som särskilt reglerar funktionshindrades rättigheter, eller som skyddar personer med funktionshinder från diskriminering. Vid 11

12 regeringens folkräkning år 2003 befanns människor vara funktionshindrade. Enligt frivilliga organisationer är detta en underskattning. De flesta personer med funktionshinder tas om hand av sina familjer. Barn med funktionshinder integreras i vanliga skolor. Handikappanpassning är ett krav vid nybyggnationer. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Några oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter finns inte i Maldiverna trots att något formellt förbud mot att bilda sådana inte föreligger. Det finns ett fåtal mindre maldiviska människorättsorganisationer som är baserade i Europa. Utländska organisationer bland annat internationella Röda Korset och Amnesty International har tillåtits att besöka Maldiverna för att studera läget för mänskliga rättigheter. De besökande delegationerna har emellertid inte kunnat verka fritt i landet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN har bland annat stöttat bildandet av Kommissionen för mänskliga rättigheter i Maldiverna (HRCM) efter förslag från Maldivernas president. Kommissionen började sin verksamhet år Efter oroligheterna i början av augusti 2005, då sju personer från oppositionspartiet arresterades för att ha demonstrerat på årsdagen av Malé-oroligheterna 2004, skickade EU en delegation till Maldiverna för att inhämta fakta om läget. Utifrån delegationens slutsatser uppmanade EU Maldiverna i september 2005 att se till att de anhållna får en rättvis rättegång och att de demokratiska reformerna i landet fortgår. 12