Utvärdering av projekt Kvinnofrid i Åtvidabergs kommun

Transkript

1 Utvärdering av projekt Kvinnofrid i Åtvidabergs kommun Maria - Theresia Rosén November 2010

2 Sammanfattning Under åren uppmärksammade socialtjänsten i Åtvidaberg en ökning av antal kvinnofridsärenden i kommunen. Med anledning av detta ansökte en arbetsgrupp inom individoch familjeomsorgen medel från Länsstyrelsen för att kunna vidareutveckla kommunens arbete med kvinnofridsfrågor. Efter att ansökan hade beviljats anställdes en projektledare under hösten 2008 för att driva Projekt Kvinnofrid. Projektet har nu pågått under två års tid och har involverat flera olika verksamheter i kommunen. Syftet med att förlänga projektet var att fortsätta bedriva utbildningsinsatser för att öka kompetensen om kvinnofridsfrågor i kommunen. Dessutom är kompetensutveckling viktigt ur en förebyggande aspekt. Genom att anordna verksamhetsspecifika utbildningar fanns en förhoppning om att göra det enklare att relatera kunskapen till den egna verksamheten. Ytterligare ett syfte var att fortsätta bedriva utbildningstillfällen med Kvinnofrid centrala, dels utifrån att alla inbjudna inte kunde vara med vid de utbildningstillfällen som hade anordnats inom ramen för föregående projekttid, dels för att fortlöpande information är viktigt. Syftet var också att fortsätta att arbeta förebyggande och kunskapshöjande gentemot skolorna samt att fokusera ytterligare på kvinnofridsfrågorna inom äldreomsorg, handikapp och hemtjänst. I Åtvidabergs kommun finns idag även en barn- och ungdomsstöds verksamhet (BUS). Denna verksamhet arbetar med barn som på något sätt upplever/har upplevt problem i hemmet, vari våld kan vara ett sådant problem. Ett viktigt syfte för utvecklingen inom BUS var att fundera kring hur frågor om våld kan uppmärksammas i den praktiska gruppverksamheten, men även bland de ambassadörer som finns i verksamheten. Kortfattat var syftet med projektår två således:? Att fortsätta att arbeta förebyggande och kunskapshöjande gentemot olika verksamheter med fokus på skolor, BUS, samt äldreomsorg, handikapp och hemtjänst.? Att bedriva centrala utbildningstillfällen tillsammans med Kvinnofrid centrala Utvärderingen syftar till att undersöka vilka betydelser projektet har fått för inblandade aktörer och verksamheter, vilket inkluderar en kartläggning av deltagarnas åsikter och synpunkter på 2

3 projektet. Det empiriska materialet består av dokumentation kopplad till projektet i form av projektansökan, handlingsplan, enkätundersökningar samt delrapporter och slutrapporter. Därtill tillkommer material i form av telefonintervjuer som har genomförts med deltagare och arrangörer inom kommunens olika verksamheter. De personer som har varit relevanta att intervjua är personer som på olika sätt har kommit i kontakt med projektet. Telefonintervjuer har skett med en representant från AME, en representant för Alléskolan (högstadiet), en representant för gymnasieskolan Facetten, en representant för socialtjänsten, en representant för Vårdcentralen, fem representanter för hemtjänst, handikapp och äldreomsorg samt projektledaren för projektet. Utifrån dokumentation av projektet samt intervjuer med involverade aktörer går att utläsa att projektår 2 har bidragit till att fler inom kommunen känner till projektet och därför har kunnat kontakta projektledaren på ett naturligt sätt. Aktörer inom de olika verksamheterna är medvetna om projektets existens och känner trygghet i att det finns en handlingsplan samt kunskap inom kommunen även om den enskilde aktören, ibland, anser sig behöva mer kompetens. Inom projektet har det arrangerats utbildningsdagar för personal inom de olika myndigheterna och verksamheterna. Samtliga informanter, som har deltagit under utbildningsdagarna, menar att de har varit lärorika och viktiga. Informanterna menar att det är viktigt att man har kunskap om kvinnofridsfrågor inom samtliga av kommunens verksamheter och att det har varit bra att fokus detta år även har legat på äldre och handikappade. Fler personer, än tidigare, har även deltagit på de utbildningar som har anordnats inom ramen för projektet, även om uppslutningen från Landstinget, skolan, polisen och kommunens vård- och omsorg i vissa fall varit dålig. Landstinget, skolan och kommunens vård- och omsorg uppger att det största hindret har varit tidsbrist. På frågan om informanterna upplever att de har fått mer kunskap om kvinnofridsfrågor efter projektet menar de flesta att kunskapen har ökat befintligt både hos dem själva och inom den verksamhet de representerar. Undantaget är representanten från gymnasieskolan som menar att projektet har varit svårt att förankra på skolan, även om hon själv har fått nya kunskaper. Även inom kommunens vård och omsorg har vissa chefer ännu inte hunnit sprida kunskap om projektet och kvinnofridsfrågor till sina medarbetare, men det finns en tanke om att göra det framöver. Några informanter menade att de redan innan projektet hade goda kunskaper om 3

4 kvinnofridsfrågor och att de därför inte har lärt sig något nytt i samband med projektet. Dessa informanter har emellertid inte deltagit under de utbildningsdagar som har anordnats, utan har enbart deltagit under möten där projektledaren har delgivit information om projektet samt tilldelats handlingsplan och broschyrer. Samtliga deltagare är även nöjda med projektledarens insatser i kommunen. De menar att hon har dragit ett tungt lass många gånger men ändå har lyckats bra med att förankra sina idéer i de olika verksamheterna. Projektledaren har skickat ut broschyrer till olika verksamheter, vilket har upplevts positivt. Det upplevs även positivt att veta att det finns någon i kommunen att vända sig till om det uppstår ett problem eller ett ärende gällande våld samt en handlingsplan att utgå ifrån. Under pågående projektperiod har socialtjänsten kommit i kontakt med kvinnor som sökt stöd och hjälp utifrån att de utsatts för våld. Kvinnorna har därefter fått stöd och hjälp av kommunen i form av stödgivande och rådgivande samtal, men även direkt hjälp i att ta sig och eventuella barn till ett skyddat boende. Kommunen har även kommit i kontakt med våldsutsatta kvinnor där de fått använda sig av de rutiner som finns för agerande vid kännedom om kvinnofridsbrott. I dessa fall har de spridit och delat ut information om vad det finns för vidare stöd- och hjälpinsatser om kvinnan är beredd att bryta upp från pågående situation. De har också haft en plan för agerande om ett uppbrott blir aktuellt enligt rutiner, samt haft kontinuerliga samtal med kvinnan. Stöd har även riktats mot barnen (om det funnits några) där enskilda samtal genomförts med barnen för att säkerhetsställa deras stöd- och hjälpbehov. I samband med att projektet numera är känt inom de flesta verksamheter upplever projektledaren och de allra flesta intervjuade deltagare att det har blivit lättare att samverka med olika aktörer i kommunen. Projektet har bidragit till en insikt om vem som gör vad. Att kommunens olika aktörer har genomgått samma utbildning gör också att det finns en gemensam förståelse för hur att hantera problem. Ytterligare en informant menar att förutom en gemensam förståelse finns numera också ett gemensamt ansvar för de individer som bor och vistas i kommunen En aktör från kommunens vård och omsorg menar emellertid att det redan innan projektet fanns en bra samverkan i kommunen och att projektet i sig inte har ökat samverkan. Informanterna menar att det är viktigt att kommunen fortsätter att samverka i arbetet mot våld även fast den tidigare projektledaren inte kommer att finnas kvar inom kommunen. Den 4

5 samverkansgrupp som finns i kommunen kommer att fortsätta träffas och gemensamt bestämma vilka insatser som kommer att ske under resterande projektår. Arbetet med kvinnofridsfrågor kommer att fortgå i form av att handlingsplan och rutiner finns kvar, samt att samverkansavtalet med Kvinnofrid centrala kvarstår, där kommunen är representerad i styrgruppen. Handlingsplanen ska snart upp i utskottet och finns inte tillgänglig i slutgiltig version vid tiden för utvärderingen, vilket innebär att informanterna inte heller har tagit del av den slutgiltiga versionen. Alla informanter känner emellertid till att det finns en handlingsplan, även om några inte har tittat på den. Eftersom handlingsplanen riktar sig till alla verksamheter och inte som tidigare endast till socialtjänsten, visar den att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är en fråga som angår alla. Med tanke på vad som har framkommit under intervjuerna verkar det åtminstone finnas en vilja och förutsättningar till att fortsätta bedriva det arbete som nu har byggts upp inom Åtvidabergs kommun. När handlingsplanen är slutgiltigt färdig är det viktigt att den sprids till samtliga av Åtvidabergs verksamheter. Det är också viktigt att arbeta vidare med vart frågan på ett övergripande plan ska ligga efter projekttidens avslut. Projektledaren menar att ytterligare en viktig aspekt att är att de handlingsplaner, riktlinjer och checklistor som har upprättats inom projektet används, för att framöver kunna ge svar på vilka effekter dessa ger i arbetet mot våld. Därför är det angeläget att fundera kring hur frågan ska hållas levande i kommunen, hur effekterna ska kunna mätas samt vilka åtgärder som kan behöva utvecklas ytterligare. 5

6 Sammanfattning 2 Inledning 7 Syfte med projekt Kvinnofrid 7 Aktiviteter i projektet 8 Förebyggande arbete i form av utbildningsinsatser 8 Enkätundersökningar 10 Samverkan 10 Revidering av handlingsplan 11 Utvärdering av Projekt Kvinnofrid 12 Syfte med utvärderingen 12 Metod och material 12 Urval och intervjuer 12 Utvärderingens genomförande 12 Resultat 13 Telefonintervjuer 13 Positiva aspekter av projektet 13 Negativa aspekter av projektet/hinder 14 Utvecklings- och förändringsmöjligheter 14 Hur de olika verksamheterna ska arbeta vidare med frågan 15 Arbete utefter handlingsplanen 15 Sammanfattande diskussion 16 Referenser 20 Tryckta källor 20 Elektroniska källor 20 Bilaga 21 Intervjuguide - kvinnofridsprojektet 21 6

7 Inledning Under åren uppmärksammade socialtjänsten i Åtvidaberg en ökning av antal kvinnofridsärenden i kommunen. Med anledning av detta ansökte en arbetsgrupp inom individoch familjeomsorgen medel från Länsstyrelsen för att kunna vidareutveckla kommunens arbete med kvinnofridsfrågor. Efter att ansökan hade beviljats anställdes en projektledare under hösten 2008 för att driva Projekt Kvinnofrid. Projektet har nu pågått under två års tid och har involverat flera olika verksamheter i kommunen. Tidigare utvärdering av projektet visar att projektet har tagits väl emot av dess deltagare samt att myndigheter och verksamheter uppskattar att frågan om kvinnofrid har lyfts upp på agendan. Utvärderingen visar dock att det finns en del hinder i denna typ av kvinnofridsarbete, dels eftersom det är beroende av många aktörers tid och engagemang, dels att det har en lång förankringsprocess. Därför har en fortsättning av Projekt Kvinnofrid varit behövlig för att kunna skapa en fullgod beredskap för att hantera och förebygga mäns våld mot kvinnor inom Åtvidabergs kommun. 1 Syfte med projekt Kvinnofrid Syftet med att förlänga projektet var delvis att fortsätta bedriva utbildningstillfällen med bland andra, Kvinnofrid centrala. Dels utifrån att alla inbjudna inte kunde vara med vid de utbildningstillfällen som hade anordnats inom ramen för föregående projekttid, dels för att fortlöpande information är viktigt. Dessutom är kompetensutveckling viktigt ur en förebyggande aspekt. Syftet var också att fortsätta att arbeta förebyggande och kunskapshöjande gentemot skolorna samt att fokusera ytterligare på kvinnofridsfrågorna inom äldreomsorg, handikapp och hemtjänst. I Åtvidabergs kommun finns idag även en barn- och ungdomsstöds verksamhet (BUS). 2 Denna verksamhet arbetar med barn som på något sätt upplever/har upplevt problem i hemmet, vari våld kan vara ett sådant problem. Ett viktigt syfte för utvecklingen inom BUS var att fundera kring hur frågor om våld kan uppmärksammas i den praktiska gruppverksamheten, men även bland de ambassadörer som finns i verksamheten. Genom att anordna verksamhetsspecifika 1 Utvärdering av projekt Kvinnofrid i Åtvidaberg, Eleonor Bredlöv 2 Källa: sgrupp.4.29e1ab7a12a7a73fdc html 7

8 utbildningar fanns en förhoppning om att göra det enklare att relatera kunskapen till den egna verksamheten. Syftet med projektår två var således kortfattat att:? fortsätta att arbeta förebyggande och kunskapshöjande gentemot olika verksamheter med fokus på skolor, BUS, samt äldreomsorg, handikapp och hemtjänst.? bedriva centrala utbildningstillfällen tillsammans med Kvinnofrid centrala Aktiviteter i projektet Förebyggande arbete i form av utbildningsinsatser Inom ramen för projektet har ett antal utbildningsinsatser genomförts i både kompetenshöjande och förebyggande syfte. Bland annat har projektledaren för kvinnofrid deltagit i en nätverkskonferens för Kvinnofrid Östergötland. En heldagskonferens som, via föredrag och diskussioner, fokuserade på gruppverksamheter för män och barn inom nätverket. Projektledaren och en representant från socialtjänsten har även deltagit på en heldagskonferens Manlighet, våld och förebyggande jämställdhetsarbete med den amerikanske antivåldsaktivisten Jackson Katz som föreläste om sitt arbete och de strategier han har arbetat fram som stöd för ett förebyggande jämställdhetsarbete med fokus på manlighet och förändring av mansrollen. Även en kvinnofridsdag har anordnats inom projektet, en heldagsutbildning innehållande dels en föreläsning med Maria Eriksson, med fokus på hur barn som upplever våld kan uppmärksammas och stödjas. Dels en genomgång av hur våld har (eller snarare inte har) uppmärksammats i vårdnadstvister inom familjerätten. På eftermiddagen arrangerade Kvinnofrid centrala olika workshops som behandlade följande ämnen:? Hur barn som upplever våld kan stödjas.? Vad ett brottsoffer har för rättigheter via Brottsofferjouren.? Hur att förebygga mäns våld mot kvinnor, utifrån exemplet män för kvinnofrid Mjölby 3 samt behandlingsarbetet som bedrivs inom mansmottagningen mot våld. Deltog under dagen gjorde projektledaren för kvinnofrid och sjutton personer från socialtjänsten, tre representanter från ideella verksamheter samt personal från skolorna i 3 Källa: 8

9 Åtvidaberg och politiker från vård- och omsorgsutskottet. Totalt deltog runt nittio personer på utbildningen. Under våren 2010 skedde även ett förebyggande arbete på högstadiet i Åtvidaberg, i form av en skolvecka. Tanken med denna var att uppmärksamma elever på frågor som rör mänskliga rättigheter och jämställdhet och vart det går att vända sig vid kränkningar. Dessutom har det skett två föreläsningspass/diskussionspass om hedersrelaterat våld för gymnasieelever på barn- och fritidsprogrammet. Det har även skett utbildningsinsatser för personal inom skola, socialtjänst och arbetsmarknadsenheten (AME), 4 som har fokuserat på övergripande kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck, hur man kan förebygga det samt hur att agera vid uppkomna situationer. Utbildningsinsatsen har skett i två steg där den första delen fokuserade på övergripande kunskap och den andra på praktiska verktyg. En tredje utbildningsinsats genomfördes även med Emre Güngör som föreläste för lärare och skolpersonal under skolveckan på högstadiet. Han fokuserade på hedersrelaterat våld och förtryck samt på frågor om utanförskap och rasism. Han föreläste även inom ramen för introduktionen för nyanlända 5 Projektledaren för kvinnofrid har även i samråd med kvinnofridsrepresentanten på socialtjänsten haft ett pass kring socialtjänstens riktlinjer och de nya allmänna råden för socialtjänstens arbete, som getts ut av Socialstyrelsen. Detta för att repetera kunskapen och rutinerna, men också för att vidare verka för att de nya allmänna råden blir kända. Projekt Kvinnofrid har även besökt kommunens barn- och ungdomsstödsverksamhet (BUS) och där informerat om kommunens kvinnofridsarbete, samt föreläst om barn som upplever våld i hemmet och om kvinnofridsfrågor generellt. För närvarande pågår ett metodutvecklingsarbete med att integrera frågan om barn som upplever våld i hemmet. Detta görs inom ramen för en föreläsningsserie riktad till skola och socialtjänst, som en del av barn- och ungdomsstödsarbetet i kommunen. Projektledaren har dessutom fört ut information om kvinnofridsfrågor inom ramen för flyktingsamordningen, hos Vårdcentralen, hos Mödravårdcentralen, hos Öppenpsykiatrin, hos BFC-BUP, hos socialtjänsten samt i förvaltningsledningsgruppen för vård- och omsorgsförvaltningen. I samband med dessa föredrag har även material i form av broschyrer, kontaktkort och handlingsplaner delats ut. Detta dels med syfte att hela kommunen ska veta vart det går att vända sig för stöd och hjälp, dels för att verksamheterna själva ska veta tillräckligt om 4 AME ansvarar för introduktionen av nyanlända individer i Åtvidabergs kommun 5 Utbildningsinsatserna inom AME och skolan finns utvärderade inom ramen för det projekt mot hedersrelaterat våld och förtryck som har pågått parallellt med kvinnofridsprojektet i kommunen. 9

10 hur att tolka tecken och signaler hos en våldsutsatt, för att i ett tidigt skede kunna hänvisa individen vidare. Projektledaren har också haft besök av Valdemarsviks kvinnofridssamordnare och Kindas arbetsgrupp och dessutom besökt Kisa för att ge exempel på hur Åtvidaberg arbetar med kvinnofridsfrågor. Enkätundersökningar Under hösten 2009 genomfördes en enkätundersökning på Mödravårdcentralen i Åtvidabergs kommun. Under en månads tid delades en enkät ut till alla kvinnor över 15 år som besökte mottagningen. Syftet med enkäten var att få en bild av hur många kvinnor i Åtvidabergs kommun som har varit utsatta för våld samt att se hur kvinnorna ställer sig till att rutinmässigt få frågan om våld. En näst intill likadan enkätundersökning genomfördes våren 2009 även på Barnavårdscentralen (BVC) och Vårdcentralen (VC) i Åtvidaberg. Detta för att få en ytterligare inblick i frågan. Vad som skiljde denna enkätundersökning från den tidigare är att denna även riktade sig till män. Sammanställningar av båda dessa undersökningar finns att hämta på Åtvidabergs kommuns hemsida. 6 Samverkan Åtvidabergs kommun ingår i ett samverkansavtal med Kvinnofrid centrala där flera verksamheter ingår såsom Polis, Åklagare, Brottsofferjour, Kvinnojour, Frivård, Linköpings stadsmission samt Råd & stöd. Det övergripande syftet med Kvinnofrid centrala är att minska antalet fall av våld mot kvinnor och att erbjuda stöd till våldsutsatta kvinnor och barn samt till män som har brukat våld. Åtvidabergs kommun saknar i dag flera verksamheter i den egna kommunen, vilket gör att samverkansavtalet är en viktig grund för att tillgodose våldsutsattas behov av stöd. Samverkansavtalet var innan projektets start inte särskilt känt i kommunen varför det fanns ett behov av att synliggöra avtalet inom flera av kommunens verksamheter. När en individ utsätts för ett våldsbrott blir ofta olika verksamheter involverade, varför det även ansågs vara viktigt att synliggöra vilken roll och vilket ansvar de verksamheter som faktiskt är verksamma inom kommunen har i kvinnofridsarbetet. Dessutom ansågs det viktigt att öka samverkan inom kommunen för att i förlängningen kvalitetssäkra stödet till våldsutsatta. 6 Källa: a12a7a73fdc html 10

11 I dagsläget finns även samverkan mellan Projekt Kvinnofrid och:? Äldreomsorgen, handikapp och hemtjänst? Barn- och ungdomsstöd? Alléskolan (högstadiet)? Elevhälsan? AME? Mödravårdscentralen? Kvinnojouren Ellinor? Närpolisen? Kinda kommun Åtvidabergs kommun ansökte inom ramen för Projekt kvinnofrid även om ett verksamhetsbidrag till att särskilt stödja Kvinnojouren Ellinors verksamhet då denna jour konsulteras och används vid behov framförallt när det gäller skyddat boende eller information. Kvinnojouren Ellinor har därefter tilldelats ett verksamhetsbidrag som stöd för deras befintliga verksamhet. Revidering av handlingsplan Från och med år 2000 fanns en handlingsplan för kvinnofridsfrågor i Åtvidaberg. Denna handlingsplan rörde emellertid enbart socialtjänstens arbete. Eftersom kvinnofridsfrågor berör fler verksamheter än socialtjänsten fanns ett behov av att revidera denna handlingsplan för att inkludera samtliga tänkbara verksamheter som tänkas kan komma i kontakt med kvinnor, barn och män som har varit utsatta för eller har brukat våld. Kommunens handlingsplan för kvinnofridsfrågor har med anledning av detta reviderats under projekttiden för att även gälla för fler verksamheter än socialtjänsten. Det har även skett en viss revidering av IFO/socialtjänstens riktlinjer för identifiering av och agerande i arbetet med våld i nära relation. Dessutom inkluderar den numera även hedersrelaterat våld och förtryck. Syftet med handlingsplanen är att synliggöra vilken roll olika verksamheter i Åtvidaberg har utifrån verksamhetsansvar och lagstiftning. 11

12 Utvärdering av Projekt Kvinnofrid Syfte med utvärderingen Utvärderingen syftar till att undersöka vilka betydelser projektet har fått för inblandade aktörer och verksamheter, vilket inkluderar en kartläggning av deltagarnas åsikter och synpunkter på projektet. Följande frågeställningar kommer att ligga till grund för utvärderingen:? Vilka positiva/negativa aspekter av projektet finns bland de involverade verksamheterna?? Vilka förändrings- och utvecklingsmöjligheter finns framöver?? Hur arbetar de olika verksamheterna vidare med frågan i dag?? Känner de olika verksamheterna till den nya handlingsplanen? Metod och material Det empiriska materialet består av dokumentation kopplad till projektet i form av projektansökan, handlingsplan, enkätundersökningar samt delrapporter och slutrapporter. Därtill tillkommer material i form av telefonintervjuer som har genomförts med deltagare och arrangörer inom kommunens olika verksamheter. Urval och intervjuer De personer som har varit relevanta att intervjua är personer som på olika sätt har kommit i kontakt med projektet. Telefonintervjuer har skett med en representant för AME, en representant för Alléskolan (högstadiet), en representant för gymnasieskolan Facetten, en representant för socialtjänsten, en representant för Vårdcentralen, fem representanter för hemtjänst, handikapp och äldreomsorg samt projektledaren för projektet. Utvärderingens genomförande Efter att ha tagit del av projektets dokumentation och fått ingående information av projektledaren, växte en klar bild av projektets genomförande fram. Utifrån dokumentationen skrevs inledningsdelen och utifrån insamlat material skrevs resultatdelen. Utvärderingen avslutas med en sammanfattande diskussion om vad som har framkommit under resultatdelen. 12

13 Resultat Under detta kapitel presenteras i punktform en sammanfattning av de telefonintervjuer som har genomförts med personal inom myndigheter och verksamheter. Resultatet av intervjuerna diskuteras närmre i nästföljande kapitel som är en sammanfattande diskussion av projektet. Telefonintervjuer Inom ramen för utvärderingen har telefonintervjuer skett med representanter från socialtjänsten, gymnasieskolan Facetten, Alléskolan (högstadiet), AME, vårdcentralen, äldreomsorg, handikapp och hemtjänst samt projektledaren för projektet. Totalt har 11 personer intervjuats. Positiva aspekter av projektet Lättare att samverka mellan olika myndigheter och verksamheter internt och externt. Har fått mer kunskap om kvinnofridsfrågor inom samtliga involverade verksamheter (även om några av dessa behöver ännu mer kunskap) Bra dokumentation och material till samtliga verksamheter. Broschyrer och visitkort till Landstinget och kommunens vård och omsorg har varit uppskattade och uppmanar människor att ta kontakt. Bra, kunnig och lugn projektledare som har lyckats möta människor på ett prestigelöst sätt även om det ibland är svårt att träda in i andras verksamhetsområden. Bra att ha fått ansikten på dem som arbetar med frågan och vart att vända sig om ett problem eller ett ärende gällande våld uppstår. Positivt med riktade utbildningar för personal inom olika verksamheter för att lättare kunna applicera på egen verksamhet. Verksamheterna är mer uppdaterade om hur att agera när ett problem uppstår. Kommunens vård och omsorg har fått ett större intresse i att vilja öka kunskapen om kvinnofridsfrågor inom dess olika verksamheter. Har blivit lättare för verksamheter att hänvisa de individer som har varit/är utsatta för våld till rätt ställe så att ingen hamnar mellan stolarna. Fler i kommunen känner till projektet och har därför hört av sig för att få hjälp, både när det gäller verksamheter och när det gäller individer som själva har varit utsatta för våld. Fått mer kunskap om vilka signaler/tecken man ska vara uppmärksam på för att se om en individ utsätts för våld. 13

14 Negativa aspekter av projektet/hinder Att det har varit dålig närvaro på utbildningsdagar från vissa håll, exempelvis gymnasieskolan, polisen, Landstinget och kommunens vård och omsorg. Att ingen skolvecka på gymnasiet ägde rum. Att projektet riktade sig till årskurs nio på högstadiet därför att skolan nu inte kan arbeta vidare med just denna årskurs. Att utbildningar alltid sker på dagtid då det blir svårt för lärare att delta. Att identifiera ett forum för vart kvinnofridsfrågan ska ligga efter projektet avslut, då den ska figurera på ett övergripande plan. Skälet till detta tycks vara tidsbrist. Svårighet för projektledaren att få komma till vissa av kommunens verksamheter och informera om kvinnofridsprojektet. Utvecklings- och förändringsmöjligheter Uppföljning av det arbete som har skett och hålla det vid liv. Önskan om att utveckla en egen handlingsplan på gymnasieskolan. Att fler lärare, skolhälsovård, Landsting och kommunens vård och omsorg ska få ytterligare kunskap om ämnet. Att respektive verksamhet formulerar en plan för hur de arbetar vidare med frågan. Kontinuerlig information om kvinnofridsfrågor. Att inte enbart arbeta med att stärka kvinnor utan även männen. Att samtliga inom ledningsgruppen för kommunens vård och omsorg sprider vidare information till sina medarbetare. Öka kompetensen hos personal inom kommunens vård och omsorg, att bli mer observanta för även äldres och handikappades signaler. Ökad kunskap hos chefer för att kunna läsa av signaler hos sina anställda. Att ta i beaktande att de handlingsplaner, riktlinjer och checklistor som har upprättats inom projektet används framöver, för att kunna ge svar på vilka effekter dessa ger i arbetet mot våld. Fundera kring hur frågan ska hållas levande i kommunen, hur effekterna ska kunna mätas samt vilka åtgärder som kan behövas arbetas med ytterligare. Att arbeta vidare med vart frågan på ett övergripande plan ska ligga efter projekttidens avslut. 14

15 Hur de olika verksamheterna ska arbeta vidare med frågan Projekt Kvinnofrid- På kommunens webbplats kommer all gemensam information om Kvinnofrid att läggas ut. Implementera projektet. Sprida handlingsplan. Den samverkansgrupp som finns i kommunen kommer att fortsätta träffas och gemensamt bestämma vilka insatser som kommer att ske under resterande projektår. Socialtjänsten/IFO Att hålla projektet vid liv och arbeta utifrån den reviderade handlingsplanen. Fortlöpande kompetensutveckling. BUS - Metodutvecklingsarbete med att integrera frågan om barn som upplever våld i hemmet inom ramen för en föreläsningsserie riktad till skola och socialtjänst. Gymnasieskolan Ska göra ytterligare ett försök att genomföra en skolvecka under våren Högstadiet - Ska fortsätta organisera skolveckor utifrån projektmodellen Det handlar om kärlek. Ska även fortsätta att arbeta med värdegrundsarbete som en röd tråd genom alla år samt utbilda fler lärare till BUS-ambassadörer. Landstinget Inget ytterligare arbete med frågan för tillfället men upplever det viktigt att de har fått den kunskap de har fått för att veta hur att agera den dag ett problem uppstår. Emellertid är det en personal inom Landstinget som vill arbeta för att öka kompetensen bland övrig personal. Vård och omsorg - Samtliga chefer inom äldreomsorg, handikapp och hemtjänst har som syfte att sprida information om projektet till sina medarbetare. Särskilt boende- Finns en önskan hos enhetschefen för särskilt boende att anordna en utbildningsdag för personal. Handikappomsorg- Har diskuterat den dubbla utsatthet individer med funktionsnedsättning har när de även är utsatta för våld och har en tanke om att bjuda in en föreläsare för att lära mer om detta. Arbete utefter handlingsplanen Samtliga intervjuade, utom en, känner till att en handlingsplan för Kvinnofrid finns. Några har emellertid inte tittat på den. De som är medvetna om handlingsplanen kommer att arbeta utefter den om problem uppstår. 15

16 Sammanfattande diskussion Utifrån dokumentation av projektet samt intervjuer med involverade aktörer går att utläsa att projektår 2 har bidragit till att fler inom kommunen känner till projektet och därför har kunnat kontakta projektledaren på ett naturligt sätt. Aktörer inom de olika verksamheterna är medvetna om projektets existens och känner trygghet i att det finns en handlingsplan samt kunskap inom kommunen även om den enskilde aktören, ibland, anser sig behöva mer kompetens. Kommunens webbplats har uppdaterats i syfte att sprida information till allmänheten om vart att söka stöd och hjälp samt för att ge en övergripande bild av hur kommunen agerar i frågan. På denna webbplats kommer all gemensam information att läggas ut, vilket ytterligare ökar kunskapen om kvinnofridsfrågor för både de som är verksamma och inte är verksamma inom kommunen. Inom projektet har det arrangerats utbildningsdagar för personal inom de olika myndigheterna och verksamheterna. Samtliga informanter, som har deltagit under utbildningsdagarna, menar att de har varit lärorika och viktiga. Informanterna menar att det är viktigt att man har kunskap om kvinnofridsfrågor inom samtliga av kommunens verksamheter och att det har varit bra att fokus detta år även har legat på äldre och handikappade. Fler personer, än under tidigare projektår, har deltagit på de utbildningar som har anordnats inom ramen för projektet, även om uppslutningen från Landstinget, skolan, kommunens vård och omsorg samt polisen i vissa fall har varit dålig. Landstinget, kommunens vård och omsorg samt skolan uppgav under intervjuerna att det största hindret har varit tidsbrist. På frågan om informanterna upplever att de har fått mer kunskap om kvinnofridsfrågor efter projektet menar de flesta att kunskapen har ökat befintligt både hos dem själva och inom den verksamhet de representerar. Undantaget är representanten från gymnasieskolan som menar att projektet har varit svårt att förankra på skolan, även om hon själv har fått nya kunskaper. Även inom Landstinget och kommunens vård och omsorg har vissa chefer ännu inte hunnit sprida kunskap om projektet och kvinnofridsfrågor till sina medarbetare, men det finns en tanke om att göra det framöver. Några informanter menade att de redan innan projektet hade goda kunskaper om kvinnofridsfrågor och att de därför inte har lärt sig något nytt i samband med projektet. Dessa informanter har emellertid inte deltagit under de utbildningsdagar som har anordnats, utan 16

17 har enbart deltagit under möten där projektledaren har delgivit information om projektet samt tilldelats handlingsplan och broschyrer. Projektledaren menar också att hon har en känsla av att uppmärksammandet av våldsutsatta kvinnor och kvinnofridsfrågor har bidragit till att fler kvinnor har vågat höra av sig gällande sin våldsutsatthet. Vid flera tillfällen har även projektledaren för kvinnofrid fått kontakt med kvinnor som har varit i behov av stöd och rådgivning. Projektledaren har i dessa fall hänvisat kvinnorna vidare till olika befintliga stöd- och hjälpinsatser. Projektledaren har även haft en konsultativ roll gentemot elevhälsopersonal som kontaktat projektledaren för vidare rådgivning om olika stöd- och hjälpinsatser som finns. Samtliga deltagare är även nöjda med projektledarens insatser i kommunen. De menar att hon har dragit ett tungt lass många gånger men ändå har lyckats bra med att förankra sina idéer i de olika verksamheterna. Projektledaren har skickat ut broschyrer till olika verksamheter, vilket har upplevts positivt. Det upplevs även positivt och tryggt att veta att det finns någon i kommunen att vända sig till om det uppstår ett problem eller ett ärende gällande våld samt en handlingsplan att utgå ifrån. Under pågående projektperiod har socialtjänsten kommit i kontakt med våldsutsatta kvinnor och fått använda sig av de rutiner som numera finns tillgängliga för agerande vid kännedom om kvinnofridsbrott. Kommunen har då delat med sig av information vilket vidare stöd och vilka hjälpinsatser det finns i det fall kvinnan är beredd att bryta upp från pågående situation. Stöd har även riktats mot barnen (om det funnits några) där enskilda samtal genomförts med barnen för att säkerhetsställa deras stöd- och hjälpbehov. För närvarande pågår även ett metodutvecklingsarbete med att integrera frågan om barn som upplever våld i hemmet inom ramen för en föreläsningsserie riktad till skola och socialtjänst, som en del av barn- och ungdomsstödsarbetet i kommunen. När det gäller samverkan med barn- och ungdomsstödet har projekt kvinnofrid blivit inbjudna att informera och föreläsa om kvinnofridsområdet. Under hösten 2010 pågår en föreläsningsserie för utbildning av fler barngruppsledare. Projekt kvinnofrid har involverats genom att ha arrangerat den första föreläsningen i serien, vilken var en extern föreläsning med Lotta Molander som föreläste om barn som upplever våld. 17

18 Projektledaren och de allra flesta intervjuade deltagare upplever att det har blivit lättare att samverka med olika aktörer i kommunen i samband med att projektet numera är känt inom de flesta verksamheter. Projektet har lett till en insikt om vem som gör vad i kommunen. Att kommunens olika aktörer har genomgått samma utbildning gör också att det finns en gemensam förståelse för hur att hantera problem. Ytterligare en informant menar att förutom en gemensam förståelse finns numera också ett gemensamt ansvar för de individer som bor och vistas i kommunen Projekt Kvinnofrid har samverkat med en rad aktörer i kommunen. Avtal finns sedan tidigare mellan Åtvidabergs kommun och Kvinnofrid Centrala. I avtalet ingår en rad stöd- och hjälpinsatser som kommuninvånarna i Åtvidaberg har rätt att ta del utav, såsom Kvinnojouren Ellinors skyddande boende, Råd & Stöds kvinno-; barn och mansverksamheter, Brottsofferjourens stödverksamhet, Eleonoragruppens barngruppsverksamhet samt Linköpings stadsmissions verksamhet för våldsutsatta missbrukande kvinnor. Nu har även ett enskilt avtal med Kvinnojouren Ellinor upprättats, i vilket ingår en uppgörelse om att Kvinnojouren ska närvara i Åtvidaberg i olika sammanhang för att informera om sin verksamhet. När det gäller äldre, handikapp och hemtjänst har projektet samverkat genom informationssatsningar och diskussion kring hur våld kan uppmärksammas inom ramen för denna del av vården/omsorgen. Projekt Kvinnofrid har även samverkat med AME inom introduktionsutbildningen, dels genom att projektledaren själv har föreläst, dels genom att ha anordnat externa aktörer som har föreläst. Samverkan mellan Kinda och Åtvidaberg avser till viss del samverkan under utbildningsinsatserna, där exempelvis Kinda har erbjudits utbildningsplatser. I samband med att Kinda kommun sedan våren 2010 har fått en kvinnofridssamordnare har även samverkan och ett erfarenhetsutbyte mellan kommunerna utvecklats. I och med den skolvecka som har arrangerats på högstadieskolan har även samverkan med närpolisen även förstärkts i samband med att de närvarade under skolveckan och deltog vid planeringsmöten inför skolveckans upplägg. Informanterna menar att det är viktigt att kommunen fortsätter att samverka i arbetet mot våld även fast den tidigare projektledaren inte kommer att finnas kvar inom kommunen. Den samverkansgrupp som finns i kommunen kommer att fortsätta träffas och gemensamt bestämma vilka insatser som kommer att ske under resterande projektår. 18

19 Arbetet med kvinnofridsfrågor kommer att fortgå i form av att handlingsplan och rutiner finns kvar, samt att samverkansavtalet med Kvinnofrid centrala kvarstår, där kommunen är representerad i styrgruppen. Handlingsplanen ska snart upp i utskottet och finns inte tillgänglig i slutgiltig version vid tiden för utvärderingen, vilket innebär att informanterna inte heller har tagit del av den slutgiltiga versionen. Alla informanter känner emellertid till att det finns en handlingsplan, även om några inte har tittat på den. Eftersom handlingsplanen riktar sig till alla verksamheter och inte som tidigare endast till socialtjänsten, visar den att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är en fråga som angår alla. I den statliga utredningen Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor står att läsa att handlingsplaner i sig inte nödvändigtvis är ett bra mått på vad som faktiskt görs. Tillsammans med andra verktyg och åtgärder är den emellertid ett effektivt instrument. 7 Detta förutsätter dock att frågan om mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck aktivt drivs och att kommunens verksamheter också aktivt använder sig av handlingsplanen. Med tanke på vad som har framkommit under intervjuerna verkar det åtminstone finnas en vilja och förutsättningar till att fortsätta bedriva det arbete som nu har byggts upp inom Åtvidabergs kommun. När handlingsplanen är slutgiltigt färdig är det viktigt att den sprids till samtliga av Åtvidabergs verksamheter. Det är också viktigt att arbeta vidare med vart frågan på ett övergripande plan ska ligga efter projekttidens avslut. Projektledaren menar att ytterligare en viktig aspekt att är att de handlingsplaner, riktlinjer och checklistor som har upprättats inom projektet används, för att framöver kunna ge svar på vilka effekter dessa ger i arbetet mot våld. Därför är det angeläget att fundera kring hur frågan ska hållas levande i kommunen, hur effekterna ska kunna mätas samt vilka åtgärder som kan behöva utvecklas ytterligare. 7 Källa: Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Stockholm: Fritze (2006) 19

20 Referenser Tryckta källor Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor, Stockholm: Fritze (2006) Utvärdering av projekt Kvinnofrid i Åtvidaberg, Eleonor Bredlöv Elektroniska källor Åtvidabergs kommuns hemsida: t.4.29e1ab7a12a7a73fdc html ngdomar/busgrupp.4.29e1ab7a12a7a73fdc html Män för Kvinnofrid Mjölby: 20

21 Bilaga Intervjuguide - kvinnofridsprojektet 1. Var arbetar du/titel? 2. Berätta på vilket sätt du har varit involverad i projektet. (Styrelse?) 3. Upplever du att du har fått mer kunskap om kvinnofridsfrågor i samband med projektet? 4. Vad har varit bra/mindre bra med projektet? 5. Vad behöver du/ni lära mer av inom dessa områden, gällande kunskap eller insatser? 6. Hur arbetar ni vidare med detta i din verksamhet? 7. Känner du till den omarbetade handlingsplanen och hur arbetar ni utifrån denna? 8. Ser du några vidare behov gällande handlingsplanen? 9. Har samverkan inom kommun (och med andra kommuner) förbättrats i och med projektet? 21