SOU 2006: 65 Att ta ansvar för sina insatser, Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor

Transkript

1 SOU 2006: 65 Att ta ansvar för sina insatser, Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor REMISSVAR från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, är en feministisk organisation vars uppgift är att verka mot alla former av sexualiserat våld mot kvinnor och barn. Det innefattar bland annat misshandel, våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier, pornografi samt prostitution. Även kvinnohandel och sexualiseringen av det offentliga rummet ingår i Roks arbetsområde. Roks verksamhet fokuseras kring tre områden; medlemmar, opinionsbildning och samarbete. Området medlemmar innebär den inåtriktade verksamheten, som bland annat innefattar stöd och service till medlemsjourerna, intern utbildning och erfarenhetsutbyten samt informationsspridning. Opinionsbildning bedrivs genom olika utåtriktade aktiviteter, exempelvis tidningen Kvinnotryck, Roks hemsida, extern utbildning, mediekontakter och konferenser. Den kunskap vi har och sprider kommer dels från medlemsjourernas erfarenheter, dels från aktuell forskning. Under samverkan ingår samarbete och erfarenhetsutbyte med andra ideella och professionella aktörer både nationellt och internationellt. Sammanfattning Utredaren har gjort en kartläggning av kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som är ganska problemfylld. Bilden överensstämmer mycket väl med Roks erfarenheter av verkligheten. Trots att de allra flesta av landets kommuner har uppmärksammat mäns våld mot kvinnor som ett problem och att kunskapen har ökat inom socialtjänsten ser stödet till våldsutsatta kvinnor och barn olika ut i landet. I många kommuner är det mycket bristfälligt och detta medför att kvinnor och barn inte får sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Sammanfattningsvis är Roks positiv till utredarens överväganden och förslag. Roks instämmer med utredaren gällande vikten av att se förslagen i ett helhetsperspektiv. Frågan om mäns våld mot kvinnor och barn berör flera aktörer i samhället. Vi anser därför inte att det räcker med att genomföra den föreslagna ändringen av 5 kap. 11 socialtjänstlagen. Enbart en lagändring skulle inte leda till tillräckligt stora förändringar av kommunernas arbete med och ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn. För att kvinnors och barns mänskliga rättigheter inte ska kränkas krävs genomgripande förändringar i samhället generellt och inom socialtjänsten i synnerhet. Landets kvinno- och tjejjourerna har skilda förutsättningar. Det beror dels på att det kommunala stödet är varierande och dels på att arbetsinsatserna ofta sker på ideell basis. En viktig aspekt gällande stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som inte tas upp av utredaren är att det finns många våldsutsatta kvinnor som inte vill söka sig till socialtjänsten. Anledningarna kan variera men en viktig faktor är att kvinnorna vill vara anonyma. Med anledning av detta kan Postadress Telefon Telefax E-post Hemsida Postgiro Org.nr ROKS info@roks.se Hornsgatan 66, 1 tr (för jourer) STOCKHOLM

2 varken socialtjänsten eller kommunala kriscentrum till fullo ersätta ideella föreningar såsom kvinnojourer och tjejjourer. Roks anser att utredarna inte tillräckligt uppmärksammat problematiken kring våldsutsatta kvinnor och barn med skyddade personuppgifter. Vår erfarenhet är att dessa kvinnor och barn är otroligt utsatta och lever under mycket svåra förhållanden. Deras kontakter med socialtjänsten och andra myndigheter är inte sällan kantade av problem. Deras behov av stöd och hjälp tillgodoses inte. Det har vid ett flertal tillfällen kommit till Roks kännedom att socialtjänsten och andra inblandade instanser begår misstag och undanröjer personernas skyddade uppgifter. Det leder till livshotande konsekvenser för kvinnorna och barnen. Roks anser att det är anmärkningsvärt att utredaren inte har föreslagit åtgärder för att komma till rätta med problematiken gällande våldsutsatta kvinnor och barn med skyddade personuppgifter. Roks erfarenhet visar att socialtjänsten definition av skyddat boende inte alltid överensstämmer med vår definition. Att socialtjänsten placerar våldsutsatta kvinnor och barn på boenden som hotell, vandrarhem och campingplatser är enligt Roks inte ta ansvar för deras behov av stöd- och hjälpinsatser. Socialtjänsten måste även beakta att våldsutsatta kvinnor och barn är en heterogen grupp och man måste hitta boenden som svarar mot deras behov. Det har kommit till vår kännedom att socialtjänsten har placerat kvinnor av utländsk härkomst tillsammans med missbrukande kvinnor. Det är inte tryggt och inte förenligt med kvinnors behov och önskemål. Vidare finns det idag inte tillgång till adekvata skyddande boenden för alla som behöver. Kvinno- och tjejjourerna påtalar ofta att socialtjänsten inte vill betala för de insatser som våldsutsatta kvinnor och barn har behov av. Det uttrycker sig i att socialtjänsten väljer en sämre och osäkrare insats eller boende. Det är olyckligt att man än idag ibland ser mer till ekonomiska aspekter än till kvinnors rätt till ett liv utan våld. Vi anser att det är anmärkningsvärt att socialtjänsten inte har en systematiserad uppföljning av de insatser som görs för våldsutsatta kvinnor och barn. Det är inte ovanligt att socialtjänsten anser att de uppfyllt sitt ansvar när de har placerat en kvinna och eventuella barn på en kvinnojour. En kvinnojour är enligt Roks uppfattning en viktig och nödvändig akutinsats men inte en varaktig lösning. Socialtjänsternas tillämpning av vistelsebegreppet begränsar kvinnors och barns livsutrymme samt medför stora konsekvenser för deras möjligheter till ett fortsatt liv utan våld och ett varaktigt boende. Roks vill ännu en gång poängtera vikten av att alla kvinnor oavsett sexuell läggning, härkomst, funktionshinder och missbruk ska ha rätt till hjälp och stöd utifrån sina förutsättningar. Om utredningens överväganden och förslag skulle antas av regeringen är Roks gärna med och bidrar under processen för att verkställa besluten. Roks har stor erfarenhet och kunskap utifrån mer än 20 års arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn. 2

3 Överväganden och förslag 8.1 Ändring av 5 kap. 11 socialtjänstlagen Roks anser att de ändringar som föreslås i 5 kap. 11 socialtjänstlagen är bra. Roks anser att de ändringar som görs är nödvändiga för att kommuner inte ska kunna frångå sitt ansvar för våldsutsatta kvinnor. Vi anser även att det är av vikt att ändringen gällande barn görs, oavsett att propositionen 2005/06:166 träder i kraft den 15 november Roks anser att det är viktigt att dela upp det stöd och den hjälp kommuner ska erbjuda våldsutsatta kvinnor och barn i akuta insatser, långsiktiga insatser och förebyggande insatser. Insatserna tillsammans bidrar med dels hjälp till våldsutsatta kvinnor och barn och dels till att bryta de strukturer som ligger till grund för mäns våld mot kvinnor. 8.2 Allmänt råd Som stöd för tillämpningen av lagändringen i socialtjänstlagen föreslår utredaren att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta allmänna råd för socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Roks är av samma uppfattning som utredaren gällande behovet och utarbetandet av ett allmänt råd. 8.3 Socialtjänststatistiken Utredaren föreslår att socialstyrelsen ska få i uppdrag att utreda möjligheten att göra socialtjänstens insatser för våldsutsatta kvinnor till en del av den officiella socialtjänststatistiken. Roks är positiv till att problematiken kring avsaknaden av statistik gällande insatser för våldsutsatta kvinnor uppmärksammas. Vi välkomnar en förändring. Roks vill även tillägga vikten av att socialtjänstens insatser för barn som upplevt våld finns med i statistiken. Utredaren tar upp problematiken med mörkertal, det vill säga att det i många fall inte är känt att kvinnan som söker sig till socialtjänsten är utsatt för våld. Gällande denna problematik vill Roks framhålla de försök som gjorts med så kallad screening inom sjukvården. Screeningförsöken har inneburit att vårdpersonal rutinmässigt har frågat alla kvinnor som söker sig till sjukvården om de blivit utsatta för någon form av våld. Resultaten från försöken är mycket positiva. Roks ser inga hinder för att screening även skulle kunna användas inom socialtjänsten. 8.4 Bedömningsinstrument Utredaren föreslår att IMS får i uppdrag att utveckla bedömningsinstrument för socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor. Roks är positiv till att ett bedömningsinstrument utvecklas. Insatserna ska sedan ske utifrån kvinnors och barns perspektiv, behov och önskemål. Roks anser vidare att det är av stor vikt att kvinnans eventuella barn finns med i bedömningsinstrumentet. Insatser för barn som upplevt våld är enligt våra erfarenheter inte lika utbyggda som insatser för kvinnor. Det vore inte förenligt med ett barnperspektiv om barns behov glömdes bort vid framtagandet av bedömningsinstrumentet. Roks erfarenhet är att det idag är som ett lotteri när våldsutsatta kvinnor söker sig till socialtjänsten. Bemötande, stöd och hjälp varierar beroende på kommun och handläggare inom socialtjänsten. Många handläggare har dålig kunskap och kompetens i frågan om mäns våld mot kvinnor och barn. Det är inte ovanligt att kvinnor skuldbeläggs med anledning av bristande kunskaper och rutiner. Det är heller inte rättssäkert. Socialtjänsten tillämpar ett familjeperspektiv som på olika sätt drabbar våldsutsatta kvinnor och barn som upplevt våld. Exempelvis får unga kvinnor med utländsk bakgrund som är utsatta för s.k. hedersrelaterat våld inte den hjälp och det stöd som de har rätt till. Socialtjänsten ser de 3

4 vuxnas perspektiv istället för den utsatta kvinnans. Detta drabbar även barn som upplevt våld. Gemensam vårdnaden går före ett barnperspektiv vilket leder till att våldsamma pappor kan förhindra att barn får delta i stödsamtal. Roks anser att barnperspektiv måste vara förankrat inom socialtjänsten. 8.5 Kunskapsbaserade riktlinjer För att de insatser kommunerna ska använda sig av ska utgöras av bästa tänkbara praktik föreslår utredaren kunskapsbaserade riktlinjer. Roks erfarenheter av socialtjänsten överensstämmer väl med vad utredaren presenterar. Enskilda handläggares kunskap, prioriteringar och intresse har idag stor betydelse för val av insatser. Kommuner erbjuder olika insatser och metodstöd till handläggare saknas. Roks anser att det är positivt att kunskapsbaserade riktlinjer tas fram. Roks är vidare av den uppfattningen att riktlinjerna bör utformas i samarbete med kvinno- och tjejjourer och deras riksorganisationer. Att få sina behov av insatser bedömt på ett korrekt och kunskapsbaserat sätt är grundläggande och det minsta man kan begära av en kommunal institution eller instans. Roks anser att tillgodoseendet av våldsutsatta kvinnor och barns grundläggande rättigheter ska vara en självklarhet och inte ett undantag såsom många gånger är fallet idag. 8.6 Samordning Utredaren föreslår att kommunerna samordnar sina insatser för våldsutsatta kvinnor och barn. Länsstyrelsen föreslås samordna vissa övergripande områden. Roks anser att samordning av insatser mellan kommuner och andra aktörer bör göras. Det har sin grund i att mäns våld mot kvinnor och barn rör flera områden, myndigheter och aktörer i samhället. Förutsättningarna för våldsutsatta kvinnors och barns möjligheter till ett skyddat boende ökar när berörda kommuner, myndigheter och organisationer samordnar sina insatser och resurser. Samordningen bland berörda parter ska ske utifrån vad som är bäst och förenligt med kvinnors och barns önskemål samt behov av säkerhet. Roks anser att kommuner oavsett storlek eller ekonomiska resurser har ett ansvar att tillgodose att våldsutsatta kvinnor oavsett sexuell läggning, härkomst, funktionshinder och missbruk ska få sina grundläggande mänskliga rättigheter respekterade och tillgodosedda. Det samma gäller kvinnornas eventuella barn. För det fall man inte har ett boende eller kan erbjuda de insatser som kvinnor och barn behöver ska man se till att samarbeta med andra organisationer, kommuner eller aktörer för att kunna erbjuda det stöd och den hjälp som våldsutsatta kvinnor och barn har behov av. Genom ett bättre samarbete med kvinno- och tjejjourer kan detta möjliggöras i enlighet med våldsutsatta kvinnors och barns perspektiv, behov och önskemål. Det är även av vikt att kommuner tar sitt ansvar och aktivt arbetar för att underlätta att våldsutsatta kvinnor och barn kan flytta mellan kommuner utan större komplikationer. Vistelsebegreppet bör tillämpas mera generöst för att kunna tillgodose våldsutsatta kvinnors och barns möjligheter till ett akut eller varaktigt boende. Enligt Roks mening ska rätten till ett liv utan våld alltid gå före ekonomiska aspekter och tvister kommuner emellan. 8.7 Tillsyn Länsstyrelserna och Socialstyrelsen föreslås utarbeta bedömningskriterier för tillsynen av socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn. Länsstyrelserna föreslås också öka tydligheten i tillsynen beträffande detta område. Roks anser att det bra med en skärpt tillsyn av socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som upplevt våld. Tillsynen är av vikt för att kunna skapa bättre rättssäkerhet för våldsutsatta kvinnor och barn och för att kunna uppnå högre kvalitet inom socialtjänstens verksamhet. Det är av vikt att ansvarig myndighet eller 4

5 instans följer upp de brister som uppmärksammats och hur dessa har åtgärdats. Informationen om brister och åtgärder bör även förmedlas till andra socialtjänster och kommuner. Genom att andra kommuner och socialtjänster uppmärksammar tillsynen och resultaten kan man förebygga liknande händelser. 8.8 Dödsfallsutredningar Utredaren föreslår att dödsfallsutredningar görs i de fall kvinnor mister livet på grund av våld i nära relationer. Utredaren föreslår att regeringen låter utreda förutsättningarna för dödsfallsutredningar. Roks anser att det är bra att dödsfallsutredningar görs och att dessa bör göras utifrån ett helhetsperspektiv. Det är viktigt för att kunna se bristerna i samhällets skyddsnät och/eller när samverkan mellan myndigheter och andra berörda parter inte fungerat. Roks anser att nödvändiga medel måste tas för att utreda vad som gått fel och vilka åtgärder som måste vidtas för att förebygga och förhindra att liknande händelser inträffar och att våldsutsatta kvinnor och barn mister sina liv. I detta ärende har styrelseledamot Debbie Nujen varit föredragande. Ordförande Lina Ploug har varit beslutande. Debbie Nujen Styrelseledamot Lina Ploug Ordförande 5