TEMA 3 - Den sociala kontexten: politisk kultur, deltagande och kommunikation.

Transkript

1 TEMA 3 - Den sociala kontexten: politisk kultur, deltagande och kommunikation. Målen för denna tematiska avdelning är: att inleda en diskussion om politisk kultur och dess betydelse för det politiska systemet; den politiska kulturens inverkan på ett samhälles politik; att diskutera politisk socialisation, dvs. den process genom vilken människor fostras in i den politiska gemenskapen; att undersöka former för politiskt deltagande; Människors attityder påverkar deras sätt att agera, på samma sätt påverkar ett samhälles kollektiva attityder, värderingar, känslor, information och förmågor på vilket sätt politiken förs i detta samhälle. Som föregående tema påvisar så existerar inte det politiska systemet i isolation från resten av samhället. Detta tema behandlar den sociala kontexten i vilken olika politiska system fungerar. Litteratur Instuderingsfrågor Korta videoföreläsningar Textmaterial Fördjupning Relevanta länkar Litteratur till tema 3 Följande texter gäller till det tredje temat: Hague, R & Harrop, M, Comparative Government and Politics (6th ed.), Palgrave (Hampshire, 2004), chs. 6-8 Lindahl, Rutger, Utländska Politiska System (11:e uppl.), SNS Förlag (Stockholm, 2004). samt Birgerson, S. M (2002) After the breakup of a multi-ethnic empire. Praeger: Westport, CT. Kap. 1-3

2 Diskussions och instuderingsfrågor POLITISK KULTUR POLITISK SOCIALISATION POLITISKT DELTAGANDE Vad är 'politisk kultur'? Hur påverkar denna kultur det politiska systemet? Varför tror du att kultur uppfattas som ett kollektivt fenomen? Om ni känner till/har band till någon politisk kultur utöver den som återfinns i Sverige, vilka skillnader kan ni se? Hur skulle du vilja beskriva den medborgarkultur som Almond & Verba menar är den mest fördelaktiga för en liberal demokrati? Varför tror du att man menar att en kombination av de tre sub-kulturerna är bra? Varför inte 100% deltagarkultur? Fundera och motivera. Vad är politisk socialisation? Vilken skillnad är det mellan det liberala perspektivet och det radikala perspektivet när det gäller politisk socialisation? Att fundera över: När lär man sig vad? Vem/ vilka är den/de primära socialisationsagenterna vid vilket skede i livet? Varför är det så? Vad menas med att den politiska socialisationen kan vara antingen direkt eller indirekt? Vad menas med att politiska socialisationsmönster kan vara antingen förenande eller splittrande? Att fundera över: På vilket sätt behövs den politiska socialisationen? Förklara. Att fundera över: Kan politisk socialisation vara av ondo? Förklara. Vilken form tar det politiska deltagandet (OBS! beroende av vilket land man studerar)? Finns det flera dimensioner av det politiska deltagandet i det studerade landet? Vilka deltar mest i politiken? Varför? Att fundera över: Vilka former av alternativt politiskt deltagande (d.v.s. utöver att gå och rösta och demonstrera) menar du att det finns? Vad är detta deltagande beroende av?

3 DEN SOCIALA KONTEXTEN Politiska system fungerar inte i isolation från resten av samhället. När vi talar om det politiska systemet så talar vi således inte om någon svart låda som enbart fungerar med och för politiker. Det politiska systemet omges av, och interagerar med en större verklighet. Politiska strukturer och politiska kulturer är ömsesidigt förstärkande i stabila politiska system. Det är till exempel svårt att bibehålla demokrati i ett system i ett land där det saknas deltagande demokrater medborgare som deltar i beslutsprocessen och har en tro på att systemet påverkas av deras medverkan. På samma sätt är det svårt att bibehålla ett auktoritärt styre om medborgarna är upplysta och vill delta i beslutsprocessen det går ett tag med hjälp av sanktioner, men är ohållbart i längden.1[1] Under denna tematiska avdelning kommer ni att hantera frågor som är relaterade till den politiska kulturens betydelse för det politiska systemet (som stabilisator och som upphov till förändringar) och hur den politiska kulturen förs vidare från generation till generation (politisk socialisation). Dessutom behandlas det politiska deltagandet; dess former och betydelse för det politiska systemet. Politisk kultur Innan vi ger oss i kast med den politiska kulturen behöver vi först lyfta fram kulturens betydelse för samhället i stort. Begreppet kultur har många konnotationer och betydelser (Nationalencyklopedin definierar t.ex. kultur till att vara den form i vilken [en](viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå 2[2]). Gemensamt för de olika definitionerna är att det rör sig om: ett kollektivt fenomen; ett fenomen som delas av människor som levde/lever i gemensamma sociala omgivningar där man lär sig kulturen, ej ärver den kultur bör hållas skilt från den mänskliga naturen á ena sidan och den individuella personligheten á den andra sidan. För en statsvetare så betecknar kultur ett specifikt samhälles beteendemönster med betoning på samhället som ett kollektiv. Det individuella beteendet inom detta samhälle kommer i och med detta naturligtvis att påverkas och bestämmas av denna kultur. Våra värderingar och attityder påverkar ofrånkomligen hur vi agerar i vardagen, och detsamma gäller för hur vi förhåller oss till politiken. 1[1] Almond, G. A. m.fl. (2004) Comparative Politics Today (8 th ed.) kap. 3 2[2] Nationalencyklopedin, Hämtat:

4 Ett samhälles kulturella normer formar således politiken i ett samhälle. Politisk kultur är en statsvetenskaplig benämning på vad som kan sägas utgöra de mjuka faktorerna inom politiken; de attityder och värderingar som medborgarna i ett land har gentemot politik. Begreppet har att göra med kollektiva mentaliteter som har en känslomässig eller en intellektuell grund och vilka är särskiljande för en samfällighets kollektiva identitet. I begreppet politisk kultur ryms således uppfattningar om nationell identitet och syn på hur politik utövas. Andra viktiga element i ett samhälles politiska kultur är myter och symboler som skapar en känsla av politisk gemenskap. De tre nivåerna av politisk kultur3[3] Att studera hur människor uppfattar den förda politiken i sitt land innebär således att man studerar detta lands politiska kultur. Ett sätt att kartlägga4[4] en nations politiska kultur är att beskriva medborgarnas attityder gentemot det politiska systemets tre nivåer: det politiska systemet som helhet, den politiska processen och beslutsfattande processen och slutligen nivån för policy outputs och inputs. På systemnivån är vi intresserade av hur medborgare och ledare uppfattar de värderingar och organisationer och institutioner som håller ihop systemet. Hur ska egentligen de personer som drar upp riktlinjerna för politiken väljas ut och när ska medborgarna följa lagen? Identifierar sig medborgarna med nationen och accepterar de regeringssystemet rent generellt är frågor som vi ställer oss på denna nivå. Orienteringen gentemot det politiska systemet är oerhört viktigt då detta mäter av de grundläggande medborgerliga engagemangen och uppfattade plikterna gentemot det politiska och nationen. Känsla av nationell stolthet är ett avslöjande exempel beträffande den här aspekten av den politiska kulturen. En hög nivå av nationell stolthet präglar vanligtvis länder som under en lång tid betonat och byggt upp patriotiska känslor, USA är som ni säkert förstår ett av länderna som ligger i topp. En orsak till USA s topplacering är att man där länge har betonat betydelsen av nationell stolthet och byggt upp detta bland medborgarna genom bland annat kurser i medborgarkunskap samhällsorienterande ämnen. En stark känsla av nationell stolthet är av nytta vid krissituationer (ex. USA efter 9 september-2001) då man genom att spela på nationella stämningar kan bygga upp en stark känsla av nationell solidaritet. Länder som enligt undersökningar har en låg nivå av nationell stolthet är ofta länder som tidigare upplevt kriser på grund av för höga nivåer av nationella känslor de exempel som brukar användas är Japan och Tyskland, två länder som med fasa minns vad nationalismen ledde till på 30- och 40- talen. Här vågar man helt enkelt inte bygga upp för starka nationella känslor av rädsla för att historien ska upprepa sig. I andra fall har etnicitet, språk eller historia splittrat allmänheten, något som kan verka påfrestande på de nationella identiteterna och leda till konflikter och splittringar. 3[3] Bearbetat från Almond, G. A. m.fl. (2004) a.a s. 46ff. 4[4] För att se hur en enkät för kartläggning av politisk kultur kan se ut kan ni gå till University of Pittsburgh s hemsida:

5 Det politiska systemets legitimitet utgör även det en grund för en lyckosam politisk process. När medborgarna själva anser att de bör lyda lagarna så är legitimiteten hög. Om de å andra sidan inte ser någon anledning till att göra detta, eller om de gör det för att de är rädda för vad som skulle kunna hända om de inte skulle göra detta ja, då är legitimiteten låg. Eftersom det är betydligt lättare för en regering att fungera då medborgarna anser att det politiska systemets legitimitet är hög så försöker i stort sett alla regeringar, demokratiska såväl som auktoritära, att få sina medborgare att känna att systemets lagar bör åtlydas. Ett politiskt system och en regering som i sina medborgares ögon åtnjuter en hög grad av legitimitet kommer att vara bra mycket effektivare i skapandet av och implementerandet av sin politik, det är också troligare att dessa system klarar av de svårigheter som kan uppstå. Processnivån inkluderar förväntningar på hur politiken ska fungera, och individernas förhållande till den politiska processen vad tycker medborgarna om de institutionella arrangemangen och vad förväntas av medborgarna; vi är intresserade av individernas benägenhet att involvera sig i den politiska processen, att ställa krav, lyda lagen, stödja vissa grupper och ställa sig mot andra. I stora drag så finns det tre olika mönster som beskriver medborgarens roll i den politiska processen.5[5] Deltagarna är involverade som verkliga eller potentiella deltagare i den politiska processen. De är informerade om vad som pågår inom politiken och ställer krav på staten stöd till de politiska ledarna ges på grundval av deras prestationer. Undersåtarna utgör en andra grupp, detta är medborgare som passivt åtlyder regeringen och lagen, men de tar själva inte del av den politiska processen i form av att gå och rösta eller att engagera sig i politik. Den tredje gruppen utgörs av den grupp människor som är knappt medvetna om den förda politiken och regeringen. Denna grupp benämns som provinsiella en ganska olycklig översättning av termen parochials. Denna grupp kan bestå av illitterata, isolerade landsortsmänniskor, eller av folk som helt enkelt ignorerar den förda politiken, politiker och dess inverkan på deras liv. Ett lands politik påverkas också av allmänhetens åsikter om vad som utgör ett gott samhälle, och de metoder man ska använda sig av för att nå dit. På policynivån vill vi veta vilken slags politik som medborgare och ledare förväntar sig från regeringen. Vilka mål ska ställas upp, och hur ska vi kunna nå fram till förverkligandet av de här målen? På en nivå så inkluderar den politiska kulturen förväntningar på regeringens inblandning i samhället och i ekonomin. Ska regeringen styra ekonomin eller ska privat egendomsrätt och marknadskrafter styra den ekonomiska aktiviteten? Ska staten vara interventionistisk beträffande sociala frågor eller ska den följa en minimalistisk strategi? 5[5] Se även följande stycke som behandlar relationen politisk kultur och politisk stabilitet (Almond & Verba s Civic Culture)

6 Politisk stabilitet och politisk kultur Det finns mer än en skola kring hur den politiska kulturen påverkar ett systems stabilitet, det s.k. liberala perspektivet på politisk kultur får här representeras av Gabriel Almond och Sidney Verba6[6] och deras klassiska studie som genomfördes (The Civic Culture, Princeton University Press, 1963 ). Denna studie undersöker politiska attityder och förekomsten av demokrati i fem länder7[7] - en studie av demokratins politiska kultur, och av de sociala strukturer och processer som bär upp denna. Händelserna (utvecklingen av fascism och kommunism) i första världskrigets kölvatten har lyft fram frågor beträffande demokratins framtid i världen. Kulturell förändring har fått en ny betydelse i världshistorien. Den nya världskulturens rörelse mot teknologi och organisationsrationalitet uppträder med stor uniformitet men den politiska förändringens riktning är mer otydlig. En enhetlig aspekt kan dock konstateras beträffande den nya politiska kulturen: det handlar om en politisk kultur av deltagande. I alla nya nationer är tanken på gemene mans politiska relevans vitt spridd. De människor som tidigare stått utanför politiken kräver inträde i det politiska systemet, och få politiska eliter motsätter sig detta mål. Almond & Verbas pekar i studien på att det idag finns tre renodlade typer, idealtyper, av politisk kultur i de västerländska liberala demokratierna: Provinsiell (parochial): medborgarna är här bara vagt medvetna om att det existerar en statsstyrelse. Denna politiska kultur finns att finna som dominant kultur i exempelvis Afrika hos avlägsna stammar vars existens är i det närmaste opåverkad av det centrala kollektiva beslutsfattandet. Undersåte (subject): medborgarna uppfattar sig här inte som delaktiga i den politiska processen, utan snarare som politiska undersåtar som vare sig de vill det eller inte enbart ska finna sig i den politiska elitens beslut. Det typiska exemplet på undersåtlig politisk kultur går att finna i diktaturer. Deltagande (participant): medborgarna har här vilja såväl som möjlighet att delta i den politiska processen med uppfattningen att de både kan bidra till processen och att de påverkas av denna. I den västerländska demokratiska kulturen betonas deltagande och medborgarens möjligheter att påverka politiken. Almond & Verbas tes var att demokratin kommer att vara mest stabil i de samhällen där deltagande politiska orienteringar kombineras med, inte ersätter, undersåtliga och provinsiella politiska orienteringar. Denna nya politiska kultur kännetecknas av att medborgarnas provinsiella och undersåtliga orienteringar lägger band på de deltagande politiska orienteringarna och på så sätt skapar en stabil politisk kultur, en medborgarkultur ( ). 6[6] Se Hague, R & Harrop, M Comparative Governent and Politics (5th ed.), s. 79ff 7[7] England, Tyskland, Italien, Mexiko och USA länderna är valda p g a att de representerar ett brett spektrum av politisk- historisk erfarenhet.

7 Det radikala perspektivet på politisk kultur baseras på tesen att den politiska kulturen är effekten av styrelseformen, inte dess orsak. Den kommunistiska tesen att politisk kultur är ett medel för den dominerande klassen att förstärka sin maktställning genom att styrelseformen skapar en politisk kultur som inte ifrågasätter den dominerande klassens ställning får tjäna som exempel på detta radikala perspektiv. Politisk, ekonomisk och kulturell förändring Ett lands politiska kultur förändras som regel långsamt, man brukar tala om en time lag mellan kritiska händelser och förändringar av kulturer. I och med att samhället förändras så justeras således de nationella kulturerna för att anpassa sig till den nya verkligheten. I takt med den ekonomiska utvecklingen i väst (under efterkrigstiden) har forskare noterat framväxten av postmateriella värden som ekologi, nedrustning och jämställdhet. Ronald Inglehart8 [8] är en av de forskare som visar på detta i sin studie Modernization and Postmodernization. Cultural, Economic, and Political Change in 43 Societies (Princeton University Press, 1990). Inglehart hävdar att ekonomisk utveckling, kulturell förändring och politisk förändring sker samtidigt enligt sammanhängande och, till viss del, förutsägbara mönster. Något som innebär att vissa socioekonomiska förändringar blir mer förutsägbara än andra. Enligt Inglehart s hypotes så kommer exempelvis ett samhälle som påbörjat en industrialisering troligtvis att genomgå en följd av relaterade förändringar från massmobilisering till avtagande skillnader mellan könsroller. Men historien stannar inte vid industrialiseringen. Nej, enligt Inglehart så kommer utvecklingen att fortsätta och avancerade industrisamhällen kommer att kännetecknas av värderingsförändringar då man lägger mindre vikt vid den instrumentella rationalitet som kännetecknar industrisamhället. Postmoderna värden kommer då att leda till nya samhälleliga förändringar som utvecklandet av demokratiska institutioner och en minskning av statssocialistiska regimer. Människor som inte längre behöver lägga all tid och kraft på de basala behoven som säkrandet av liv och säkerhet kommer att börja fokusera på s.k. postmateriella värden som t.ex. social jämlikhet, miljövårdsskydd, kulturell pluralism och självförverkligande. Studien bygger på en unik databas, the World Values Surveys ( som erbjuder information från samhällen som representerar ca 70% av världens befolkning och täcker hela det samhälleliga spektrat från samhällen med en årlig per capita inkomst på $300 till de samhällen med en årlig per capita inkomst som är mer än hundra gånger större; från etablerade demokratier med markandsekonomiska system till auktoritära stater. (Tankekarta Politisk kultur ) Det är slutligen viktigt att komma ihåg att den politiska elitens politiska kultur skiljer sig från den kultur vi ser i samhället i stort. Detta beror framför allt på att elitens resurser (framförallt utbildningsmässiga) skiljer sig från gemene mans. 8[8] Se Hague, R & Harrop, M (2001) Comparative Governent and Politics (5th ed.), s. 82f.

8 Att fundera över då man behandlar politisk kultur : Vad är egentligen politisk kultur? På vilket sätt är den politiska kulturen viktig för det politiska systemet och dess funktion? Är den politiska kulturen orsak eller effekt av styrelseformen? Motivera dina svar med exempel.

9 Politisk socialisation Efter att ha introducerat den politiska kulturens roll den förda politiken är det så dags att undersöka hur politiska värderingar och attityder formas och hur en politisk kultur överförs från en generation till en annan den politiska socialisationen. Som ni såg under avsnittet politisk kultur så är kultur något som man tillägnar sig - det är inte något man ärver. (Tankekarta Politisk socialisation ) Människor tillägnar sig sina grundläggande politiska orienteringar och beteendemönster vid en relativt ung ålder. Vissa av dessa attityder och värderingar kommer att utvecklas och förändras i takt med att livet förändras medan andra kommer att vara en del av det politiska jaget rakt genom livet. Om man gör nedslag i en människas liv så kommer man att upptäcka att det politiska jaget kommer att vara format av en kombination av känslor och åsikter. På den djupaste nivån hittar vi generella identifikationspunkter och övertygelser som nationalism, etnisk eller klassmässigt präglade självbilder, religiösa eller ideologiska förpliktelser och en grundläggande känsla för plikter och rättigheter i samhället. När vi tar ett steg uppåt, till den mellanliggande nivån, så kommer vi till den nivån där människor tillägnar sig känslomässiga åsikter riktade mot politik och regeringsinstitutioner. Den här nivån är inte så djup som den första, dessa känslor och åsikter har en tendens att förändras i takt med att vi mognar som människor, utbildar oss och skaffar familj. Slutligen så finns det en nivå som kan benämnas som en ytlig nivå med mer direkta åsikter och känslor beträffande samtida, dagsaktuella händelser, politik, frågor och personligheter. Här handlar det om känslor och åsikter av en mindre stabil karaktär, det kan vara känslor och åsikter beträffande en politiskt dagsaktuell fråga eller en specifik minister i regeringen.9[9] Dessa tre nivåer är alla möjliga att förändra, men de grundläggande värderingar och åsikter som följt oss länge är ofta svårare att rucka på än värderingar och åsikter som är tillägnade senare i livet. Detta beror på att dessa grundläggande värderingar och åsikter ofta har förstärkts genom åren och därför tenderar att vara de mest hållbara. Man brukar tala om primär respektive sekundär socialisation då man talar om vid vilka tidpunkter vi socialiseras in i politiken och vilken kunskap/information vi inhämtar. Den primära socialisations- skolan hävdar att socialisation vid unga år är avgörande för formandet av det politiska jaget. Enligt den sekundära socialiseringsmodellen så är de aktuella händelserna viktigare än bleknande 9[9] Almond, G. A. m.fl. (2004) a.a s. 52ff.

10 barndomsminnen just pga. att dessa upplevelser är aktuella. Det finns tre generella punkter10 [10] beträffande socialisationsprocessen som behöver betona: 1. Socialisationen kan vara antingen direkt eller indirekt. Socialisation är direkt då den innefattar en explicit överföring av information, värderingar eller känslor gentemot det politiska. De tidigare nämnda medborgarkurserna i det amerikanska skolsystemet hör hit, detsamma gäller de fundamentalistiska försöken i en del muslimska länder att indoktrinera barn i koranskolor. Det kommunistiska politiska systemet förlitade även det sig på indoktrinerande program. Den politiska socialisationen är indirekt när politiska åsikter omedvetet formas av våra erfarenheter. En sådan indirekt socialisation kan vara särskilt kraftfull i ett barns tidiga år, då det omedvetet antar åsikter och uppfattningar som de vuxna som omger barnet besitter. Ett barns förhållande till föräldrar, lärare och vänner kommer troligen att påverka detta barns känslor, åsikter och uppfattningar av medmänniskor och politiker då detta barn växer upp. Även en ekonomiskt jobbig barndom kan leda till ett ökat fokus på ekonomisk välfärd som vuxen. 2. Socialisationen är en pågående process som är livslång. Familjens tidiga inflytande kan lägga grunden för en individs grundläggande värderingar, men de efterföljande livserfarenheterna social interaktion, att flytta till ett nytt ställe, att byta jobb, att skaffa familj - kan förändra denna individs politiska perspektiv. Mer dramatiska, omskakande erfarenheter som invandring till ett nytt land, eller att genomlida en ekonomisk depression eller ett krig kan förändra även de grundläggande värderingarna allra helst om det handlar om en relativt ung människa. 3. Socialisationsmönster kan vara antingen förenande eller splittrande. Vissa händelser, som internationella konflikter eller förlusten av en populär offentlig person, kan påverka i stort sett en hel nation på ett liknande sätt. Ett närliggande svenskt exempel är de händelser som kom i kölvattnet av mordet på Anna Lindh folk slöt upp för att hedra henne från alla politiska läger och samhällsklasser. Som en kontrast till detta kan subkulturer i ett samhälle ha sina egna distinkta socialisationsmönster. Sociala grupper som förser sina medlemmar med egna tidningar, egna skolor o.s.v. kan skapa distinkta subkulturella åsikter som kan leda till splittring i ett samhälle. 10[10] Almond, G. A. m.fl. (2004) a.a s. 52ff.

11 Att fundera över då man behandlar politisk socialisation : Vad är politisk socialisation? Vilken skillnad är det mellan det liberala perspektivet och det radikala perspektivet när det gäller politisk socialisation? När lär man sig vad? Vem/ vilka är den/de primära socialisationsagenterna vid vilket skede i livet? Varför är det så? Vad menas med att den politiska socialisationen kan vara antingen direkt eller indirekt? Vad menas med att politiska socialisationsmönster kan vara antingen förenande eller splittrande? På vilket sätt behövs den politiska socialisationen? Motivera. Kan politisk socialisation vara av ondo? Motivera.

12 Politiskt deltagande Det politiska deltagandet kan definieras som individers aktivitet som direkt syftar till att påverka antingen de som styr eller de beslut som fattas av regeringar. (Tankekarta Politiskt deltagande ) Det politiska deltagandet tar sig uttryck på många sätt i de moderna samhällena. Det konventionella deltagandet (att rösta, engagera sig i politiska partier o.s.v.) har i de postmaterialistiska samhällena fått börja samsas med, och i viss mån vika på foten för, ett deltagande som kan benämnas som direkt aktion. Exempel på direkt aktion är bl.a. politisk konsumtion där man genom medvetna val i sin roll som konsument på marknaden tar politiska ställningstaganden. ( m.htmoch ) Deltagandet ser olika ut beroende på vilket samhälle vi riktar vårt intresse. Kurslitteraturen gör en åtskillnad mellan frivilligt, regisserat och vad som kan benämnas beroende deltagande (Det frivilliga deltagandet är vad som kännetecknar liberala, västerländska demokratier med en hög utvecklingsnivå. Här är deltagandet mångdimensionellt (i den bemärkelse att vi har många möjligheter att delta och påverka den politiska processen) och människor uppfattar deltagandet som en möjlighet att påverka och göra sin röst hörd inte ett tvång. Det regisserade deltagandet återfinns i auktoritära stater där man ej strävar efter deltagande i bemärkelsen folkligt inflytande utan ser deltagandet som ett sätt att legitimera regimens förda politik varför man regisserar deltagandet så att det förstärker regimens ställning. Detta sker bl.a. genom propaganda, hot om sanktioner och korrigering av felaktigheter i det folkliga deltagandet (valfusk). Utvecklingsländernas patronklient förhållanden kan etiketteras som ett beroende deltagande där folket deltar i politiken i utbyte mot personliga förtjänster och fördelar - jag går och röstar på dig Att tänka på kring politiskt deltagande: Vilken form tar det politiska deltagandet? Vilka deltar mest i politiken? Varför? Vilka former av alternativt politiskt deltagande (d.v.s. utöver att gå och rösta och demonstrera) menar du att det finns?