Nässjö kommun. Granskning av demensvård inom särskilt boende. Revisionsrapport. KPMG AB 5 december 2011 Antal sidor: 13

Transkript

1 Granskning av demensvård inom särskilt boende Revisionsrapport KPMG AB 5 december 2011 Antal sidor: 13

2 Innehåll 1. Bakgrund 1 2. Syfte 1 3. Avgränsning 2 4. Ansvarig nämnd 2 5. Metod 2 6. Projektorganisation 2 7. Revisionskriterier Demensvård Begränsningsåtgärder 3 8. Iakttagelser från Gruppboende för personer med demenssjukdom Arbetssätt som stödjer meningsfull vardag Begränsningsåtgärder Brandskyddsarbetet Fel, brister och avvikelser 8 9. Kommentarer 9 Bilaga, förkortningar och definitioner av centrala begrepp 1

3 1. Bakgrund 2. Syfte Demenssjukdom skapar stort lidande både för den som drabbas och de anhöriga. Eftersom sjukdomen inte går att bota inriktas samhällets insatser på att diagnostisera och på olika sätt mildra effekterna. Vård och omsorg om demenssjuka delas mellan kommunerna och landstinget. Kommunerna ansvarar för sociala insatser enligt socialtjänstlagen i form av hemtjänst och särskilt boende samt vissa hälso- och sjukvårdsinsatser. Landstinget ansvarar för övriga hälso- och sjukvårdsinsatser och sluten vård. I finns särskilda boende med särskild inriktning mot demensomsorg. Syftet med granskningen är att analysera hur en säker vård- och omsorg för demenssjuka säkerställs inom det särskilda boendet. Vid ett besök på demensboenden har nedanstående frågor att undersökts Vilka rutiner och riktlinjer som finns för användandet av tvångs- och skyddsåtgärder Hur rutinerna och riktlinjerna ovan efterlevs på demensboendena Hur hanteras avvikelser inom hälso- och sjukvården och anmälan av allvarliga missförhållanden enligt Lex Sarah? o o o Vilken kännedom finns bland personal om rutiner för avvikelsehanteringen? Hur upplevs rutinerna av personalen? Vilken bedömning görs av hur stor andel av avvikelserna som faktiskt rapporteras? Om det bedrivs ett systematiskt brandskyddsarbete på demensboendena Vilken bemanning som råder vid demensboendena (dag och natt) Har nattpersonalen på boendena möjlighet till att ha tillräcklig tillsyn över de boende Om de boende bereds en meningsfull vardag på boendet med aktiviteter eller tid med personal Den fysiska miljön Möjlighet till utevistelse 1

4 3. Avgränsning Granskningen omfattar endast demensvården som ges på särskilt boende. 4. Ansvarig nämnd 5. Metod Granskningen avser omsorgsnämnden. Granskningen har genomförts genom studium av dokument, intervjuer, observationer, stickprovsgranskning av journaler. Intervjuer har genomförts med omsorgsnämndens presidium, omsorgschefen och MAS. Vidare har intervjuer genomförts med områdeschefer, sjuksköterskor och undersköterskor på Ingsbergsgården, Solgläntan och Malmåkra. Observationer på dagen har genomförts på Ingsbergsgården, Solgläntan och Malmåkra. En observation på Malmåkra genomfördes även på natten, då också intervjuer genomfördes med nattpersonalen. Ut urval av journaler granskades utifrån hur begräsningsåtgärder beslutats och dokumenterats. Journalerna valdes ut av KPMG. Sammanlagt granskades dokumentationen kring 29 begränsningsåtgärder. 6. Projektorganisation Granskningen har utförts av Fredrik Ottosson, revisor. 7. Revisionskriterier I detta kapitel redogörs för de kriterier (revisionskriterier) som har använts i vår bedömning. Kriterierna utgör på detta sätt bedömningsgrunder och bildar underlag för rapportens kommentarer. Insatsen särskilt boende för äldre beviljas som ett bistånd enligt 4 kap. 1 SoL. Den äldre ges en hyresrätt till en lägenhet och betalar en hyra till kommunen. I beslutet om boende ingår även sociala omsorgsinsatser. När Ädelreformen infördes 1992 fick kommunerna ett ansvar för hälso- och sjukvården när det gällde sjukvårdsinsatser upp till läkarnivå i det särskilda boendet för äldre. Dessutom fick kommunerna möjlighet att ta över hemsjukvården i det ordinära boendet efter överenskommelse med landstinget. När det gäller styrning och uppföljning av kvalitet finns det inom området främst två föreskrifter, en om sociala insatser 1 och en om hälso- och sjukvårdsinsatser 2. Ett ledningssystem ska bland 1 Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2006:11 2

5 annat se till att rutiner tas fram för exempelvis samverkan, handläggning och dokumentation, uppföljning och utvärdering av insatser och insamling av klagomål. Vidare ska viktigare sociala tjänster och arbetsprocesser analyseras och beskrivas. När det gäller personalbemanning ska det finnas rutiner för att regelbundet gå igenom förändringar i personalens arbetsbelastning och i brukarnas behov av stöd, vård och behandling. Inom hälso- och sjukvårdens område ska det bland annat finnas rutiner för hur avvikelser och hur Lex Maria-anmälningar ska göras. Den 1 januari 2012 ersätts ovannämnda föreskrifter med en samlad för både socialtjänsten och hälso- och sjukvården Demensvård Socialstyrelsen har antagit nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Riktlinjerna lyfter fram evidensbaserade och utvärderade behandlingar och metoder inom vård och omsorg för personer med demenssjukdom och för stöd till deras anhöriga. Riktlinjerna vänder sig till både kommunerna och landstingen. När det gäller särskilt boende förordas särskilda enheter för demenssjuka. Det har konstaterats att småskaligt boende är bättre än större boendeenheter. Småskaligt boende innebär att ett mindre antal personer får vård och omsorg under hemlika förhållanden av en mindre grupp personal. En boendeenhet bör inte rymma fler än tio lägenheter. 7.2 Begränsningsåtgärder Den 15 juni 2010 upphörde Socialstyrelsens föreskrifter gällande bland annat tvångsmedel och skyddsåtgärder för personer med åldersdemens i särskilda boendeformer att gälla. Upphävandet innebär ett tydligt förbud mot användning av begränsningsåtgärder såsom sänggrindar eller bälten utan samtycke från den demenssjuke. Anhöriga, god man eller förvaltare kan inte samtycka till begränsningsåtgärder. Det finns olika sorters samtycke. Den vanligaste formen är uttryckligt samtycke. Med ett sådant samtycke menas att man aktivt antingen skriftligen eller muntligen ger sitt samtycke till en åtgärd. Inom bland annat demensvården kan det vara svårt att inhämta ett utryckligt samtycke. Den demenssjuke kan ha svårt att skriva och tala eller att ens förstå vad personalen frågar. I den juridiska litteraturen beskrivs även två andra typer av samtycken. En typ av samtycke är konkludent samtycke. Ett sådant samtycke består i att den enskilde agerar på ett sätt som underförstått visar att han eller hon samtycker, exempelvis genom att underlätta åtgärdens genomförande. 4 Vid presumerat samtycke grundar sig personalen sitt handlande endast på ett antagande. Antingen antas att patienten är medveten om vad som förestår och faktiskt samtycker men inte aktivt visar det (inre eller tyst samtycke). Antagandet bygger på att patienten har blivit informerad om 2 Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, SOSFS 2005:12 3 Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete, SOSFS 2011:9 4 Rynning Elisabeth, (1994) Samtycke till medicinsk vård och behandling: en rättsvetenskaplig studie, s.321 3

6 åtgärden och inte har gett uttryck för någon motvilja, dvs. den som tiger, den samtycker. Ett accepterande av tyst samtycke i ett ärende medför svårigheter med avseende på fastställandet av dess existens. Bara för att patienten förhåller sig passiv efter att ha erhållit erforderlig information behöver ju inte innebära att denne samtycker till den planerade åtgärden. Ett alternativ kan vara att patienten inte har uppfattat informationen eller inte har förstått att den ska ta ställning till något. Så fort det finns minsta anledning att tro att patientens passivitet beror på något annat än accepterandet av åtgärden bör inte ett tyst samtycke anses föreligga. 5 Det andra fallet av presumerat samtycke är när patienten inte kan ta ställning till frågan men att denne skulle ha samtyckt om tillfälle hade givits (hypotetiskt samtycke). 6 En förutsättning för att åberopa hypotetiskt samtycke är att patienten själv inte kan ta ställning till åtgärden, t.ex. är varaktigt eller långvarigt beslutsinkompetent, som svårt dementa. Vidare får det inte finnas anledning att anta att patienten skulle ha motsatt sig åtgärden om denne hade blivit tillfrågad. Som tredje förutsättning krävs att åtgärden ska vara nödvändig för att skydda patienten mot en klart större förlust, dvs. att en intresseavvägning görs. 7 Avslutningsvis, när det gäller patienter som i och för sig kan sägas ha förmåga att uttrycka en vilja, trots att de inte är beslutskompetenta, t.ex. dementa, kan hypotetiskt samtycke inte rimligen åberopas som rättsgrund om patienten rent faktiskt motsätter sig åtgärden. 8 Det är också förbjudet att använda lås som inte de demenssjuka själv kan öppna. Om den enskilde av något skäl inte kan öppna dörren själv måste han eller hon utan dröjsmål kunna få hjälp av personalen med att öppna den. Det gäller lås såväl till den enskildes lägenhet som till avdelningen och till ytterdörren. 8. Iakttagelser från I detta kapitel redogörs för iakttagelser från. I ansvarar omsorgsnämnden för demensvården och särskilt boende. Inom förvaltningen ryms frågorna inom äldreboendesektionen. 5 Rynning, s Rynning, s Rynning, s Rynning, s

7 Omsorgsförvaltningen oktober 2011 Förvaltningschef Äldreboende Hemtjänst Fysik funktionsnedsättning och utvecklingsstörning Socialpsykiatri daglig verksamhet/ sysselsättning Nämndens målarbete sker genom den så kallade Pilen. Mål tas fram för fyra olika perspektiv medborgare, ekonomi, medarbetare och verksamhet/utveckling. Varken i nämndens Pil eller i äldreboendesektionens finns något särskilt mål om demensvården. 8.1 Gruppboende för personer med demenssjukdom I finns två olika särskilda boendeformer för äldre, gruppboende (demensboende) och äldrehem. För att erhålla plats på gruppboende krävs att den äldre har en diagnosticerad demenssjukdom. Gruppboendena har lås till avdelningarna. Äldrehem riktar sig till övriga som har omfattande vårdbehov, vilka inte bedöms kunna tillgodoses av öppen hemtjänst. Enligt förvaltningen har dock även många som bor på äldrehem någon sorts demenssymptom. Båda boendeformerna har tillgång till personal dygnet runt. Grundbemanningen (dagtid) på gruppboende är 0,66 årsarbetare per boende. Inom gruppboendet tillämpas inte den så kallade kvarboendeprincipen, dvs. att den demenssjuke garanteras att få bo kvar i samma lägenhet under hela vårdtiden. När demenssjukdomen går in en fas då den äldre inte längre är i behov av den speciella vård och omsorg som ges vid gruppboendet, har kommunen rätt att säga upp hyresavtalet. Den demenssjuke erhåller istället en lägenhet på ett äldrehem. På flera platser finns både gruppboende och äldrehem. En flytt mellan gruppboendet och äldrehemmet blir därför inte en lika stor förändring för den demenssjuke. Inom ramen för denna rapport har tre gruppboenden djupgranskats: Ingsbergsgården, Solgläntan och Malmåkra. Nedan ges en kort information om boendena. Ingsbergsgården Ingsbergsgården ligger i Nässjö och är ett renodlat gruppboende om 42 lägenheter. På Ingsbergsgården finns även tio korttidsplatser för demenssjuka. Huset är i två våningar. I anslutning till boendet finns dagverksamhet för dementa som bor i ordinärt boende. Boendet leds av två områdeschefer. Varje avdelning har gemensamt kök och allrum. Den fysiska miljön är god. Boendet renoverades nyligen. I huset finns ett gemensamt café för enheterna. Utanför boendet 5

8 finns en särskilt designad trädgård för personer med demenssjukdom, Sinnenas trädgård. Förutom trädgården används uteplatser och balkonger för utevistelse. På boendet arbetar två sjuksköterskor. Förutom patientansvar för de boende på Ingsbergsgården arbetar de två sjuksköterskorna även som demenssjuksköterskor, dvs. rådgiver övrig personal inom äldreomsorgen som möter demenssjuka. På natten arbetar tre undersköterskor på Ingsbergsgårdens sex avdelningar. Solgläntan Solgläntan i Bodafors består av två avdelningar, ett äldrehem och ett gruppboende. Äldrehemmet har tio lägenheter och gruppboendet åtta lägenheter. Varje avdelning har gemensamt kök och allrum. Huset är i markplan. Gruppboendet har en innegård som används för utevistelse. Den fysiska miljön är god. Jämte ligger äldrehemmet Skogsborg. Områdeschefen är även chef för Malmåkra i Malmbäck. Gruppboendets sjuksköterska har även patientansvar för dem som bor på Grindhem/Sjöhems LSS-bostad. På natten arbetar en undersköterska på Solgläntan. Vid behov kan hjälp erhållas från Skogsborg, som har två undersköterskor i tjänst nattetid. Det är bestämt att det alltid ska vara minst en undersköterska på Solgläntan. Malmåkra Malmåkra ligger centralt i Malmbäck och består av tre avdelningar, två äldrehem och ett gruppboende. Äldrehemmet har sammanlagt 25 platser och gruppboendet har 10 platser. I anslutning till Malmåkra finns även seniorlägenheter. Varje avdelning har gemensamt kök och allrum. Det finns dessutom en större matsal. Områdeschefen är även chef för Solgläntan i Bodafors. Sjuksköterskan vid Malmåkra är patientansvarig för samtliga boende. Malmåkra besöktes även på natten. Som på dagen är dörren till avdelningen som utgör gruppboende på natten låst. Däremot var ingen av lägenhetsdörrarna på gruppboendet låsta. På natten arbetar två undersköterskor på Malmåkra. De ansvarar för vård och omsorg till samtliga boende och svarar på trygghetslarm från de närliggande seniorbostäderna. Någon arbetsfördelning mellan undersköterskorna har inte gjorts. När undersköterskorna inte är upptagna hos någon boende, uppehåller de sig på gruppboendet. Avdelningen som utgör gruppboende är beläget en våning under övriga avdelningar. När åtgärder som kräver två undersköterskor behöver genomföras på äldrehemmet, t.ex. runda med vändningar, lämnas gruppboendet utan tillsyn. En sådan runda tar mellan 30 till 45 minuter. Idag är det få äldre på gruppboendet som har någon sorts beteendesymtom, såsom aggressivitet eller sömnstörningar. Behovet hos flera av de boende skiljer sig inte så mycket från dem som bor på äldrehemmet. Under dagens förhållande upplever nattpersonalen bemanningen om två undersköterskor på natten som hanterbar. Om behovet hos de demenssjuka på gruppboendet förändras bedöms det svårt att räcka till som personal. 6

9 8.2 Arbetssätt som stödjer meningsfull vardag På gruppboendena används arbetssätten jagstödjande förhållningssätt och egen tid. Arbetssättet egen tid har vuxit fram genom ett pilotprojekt som startade 2003 på ett av Ingsbergsgårdens avdelningar. Projektet leddes av den ena demenssjuksköterskan med stöd av Hälsohögskolan i Jönköping. Arbetssättet bygger på teorin att aktivitet för dementa måste vara avpassad efter individen och dennes behov, förmågor och önskemål (personcentrerat perspektiv). Arbetssättet fungerar något olika på gruppboendena. Gemensamt är dock att varje boende erhåller egen tid, dvs. en timma i veckan schemaläggs och under den schemalagda tiden utförs någon aktivitet som är vald och avpassad efter just den personens intressen, önskemål, behov och förmågor. Under timman är hela uppmärksamheten riktad på personen med egen tid. Det behöver inte utföras någon aktivitet i ordets rätta bemärkelse, utan det viktiga är att undersköterskan som utför insatsen är nära, ser och bekräftar den demente. 9 I våra intervjuer lyfts arbetssättets förtjänster upp. Strukturen med schemalagd egen tid gör att insatsen verkligen genomförs och inte trängs ut av andra mer synliga uppgifter. Den ser också till att alla boende får ta del av insatsen, dvs. att ingen glöms bort. Trots att undersköterskepersonalen fått fler administrativa uppgifter, schemaläggning och dokumentation, framförs inte oro för att tiden inte ska räcka till för de boendes egen tid. Däremot upplevs de nya uppgifterna i en del fall som stressmoment. All personal vid gruppboendena genomgick en utbildning i arbetssätten Efter 2007 genomförs endast utbildning för nyanställda vid Ekbackagården och Ingsbergsgården. 8.3 Begränsningsåtgärder Nämnden reviderade i april 2011 riktlinjerna för begränsningsåtgärder. Tidigare beslutades var den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen, dvs. sjuksköterska och arbetsterapeut som beslutade om dessa åtgärder. Av dagens riktlinjer framgår att det är områdeschef som beslutar om en begränsningsåtgärd ska användas. Samråd ska ske med övrig personal. Enligt MAS förskriver sedan den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen t.ex. grenselen, något som däremot inte framgår av riktlinjerna. Av nämndens riktlinjer framgår att en begränsningsåtgärd endast får användas efter samtycke från den äldre. De olika kategorierna av samtycken räknas upp. Av riktlinjerna framgår inte uttryckligen hur ett samtycke ska inhämtas om den äldre inte uttryckligt kan visa sin uppfattning eller inte förstår vad personalen frågar om, t.ex. svårt dementa. Det framgår att man för dessa personer måste vara extra uppmärksam på hur de reagerar på åtgärden. Ser personen nöjd och lugn ut så kan det vara en form av samtycke. I våra intervjuer framförs att det saknas en uttrycklig rutin för hur man ska komma fram till att samtycke föreligger för denna grupp dementa. Det lyfts fram att områdeschefen tar hjälp av sjuksköterska och annan personal och tillsammans resonerar man sig fram till ett beslut. Det framgår vidare av riktlinjerna att personalen ska dokumentera hur de har gått till väga och att åtgärden ska framgå av en handlingsplan (genomförandeplanen). Vid en kontroll i journalerna framkom brister i dokumentationen av samtycket och hur detta hade lämnats. Endast i två av de 9 Ericsson Iréne, (2006) Egen tid välbefinnande för personen med demens och arbetstillfredställelse hos personal, Hälsohögskolan i Jönköping 7

10 29 utvalda åtgärderna framgick att ett samtycke förelåg och hur detta hade lämnats. Åtgärderna framgick inte heller av genomförandeplanen. Av riktlinjerna framgår att om den äldre, efter en åtgärd beslutats, visar sin motvilja mot den måste åtgärden omedelbart upphöra. Intervjuad undersköterskepersonal menar att de skulle avbryta en åtgärd om den äldre visar motvilja mot åtgärden. 8.4 Brandskyddsarbetet Omsorgsförvaltningen har byggt upp en organisation och systematik kring brandskyddsarbetet. Uppgifter inom brandskyddsarbetet har fördelats inom organisationen. Förvaltningschefen har det verkställande brandskyddsansvaret för förvaltningens verksamheter och ser till att fördela uppgifter till chefer inom förvaltningen. Områdeschefen ansvarar för brandskyddsarbetet på sina boenden. Till sin hjälp har områdeschefen så kallade brandskyddsombud, utsedd undersköterskepersonal. Brandskyddsombuden genomför kontroll av brandskyddet enligt kontrollista, meddelar brister till områdeschefen och vaktmästaren samt informerar nyanställda om de rutiner som finns för brandskyddet. Uppgifterna fördelas skriftligt enligt en särskild blankett. All personal genomgår var tredje år en utbildning i brandskydd. Av våra intervjuer och observationer framgår att utbildningar faktiskt genomförs löpande och att brandskyddskontroller genomförs. 8.5 Fel, brister och avvikelser Nämnden har system för de sorters avvikelser som ska rapporteras enligt tillämpliga författningar. Avvikelser inom hälso- och sjukvården (HSV) Lex Maria Fel och brister som inträffar inom det sociala omsorgsarbetet inom det sociala omsorgsarbetet Lex Sarah Rutiner för avvikelser inom hälso- och sjukvården, Lex Maria samt fel och brister inom det sociala omsorgsarbetet är inte dokumenterade. Det enda som finns dokumenterat kring avvikelsehantering inom HSV finns i det så kallade delegeringshäftet. Av häftet framgår att fel ska rapporteras och att det sedan är MAS som ansvarar för bedömningen om felet skall anmälas som Lex Maria till Socialstyrelsen. Det framgår inte vad som skall rapporteras som avvikelse. Det finns tre olika blanketter för avvikelserapporteringen inom HSV: läkemedel, fall och medicinsk tekniska produkter. För övriga sorters avvikelser saknas blankett. Enligt MAS ska blanketten för rapportering av fel och brister inom det sociala omsorgsarbetet användas för övriga avvikelser. Av delegeringshäftet framgår inte heller hur och vem som ska informera personal, patient och närstående om gjord Lex Maria-anmälan. Vidare anges inte hur rapportering ska ske till nämnden eller hur återkoppling ska ske till berörd personal. 8

11 Den skriftliga rutinen för Lex Sarah är uppdaterad och beaktar förändringar i lagen som trädde i kraft den 1 juli Dokumentet innehåller tydliga rutiner för samtliga delar som krävs av Socialstyrelsen 10, förutom om vem som ser till att personalen informeras och ges stöd. Intervjuad personal kände till de olika avvikelsesystemen och upplevde rutinerna som ändamålsenliga. Det framkom dock att det är sällan som fel och brister inom det sociala omsorgsarbetet rapporteras skriftligt. Nämnden tar en gång om året del av en sammanställning av avvikelser gällande läkemedel och fall, Lex Maria och Lex Sarah. Rapporteringen av fel och brister inom det sociala omsorgsarbetet rapporteras inte vidare till nämnden. 9. Kommentarer Den genomförda granskningen visar att det inom särskilt boende för äldre i finns stor kompetens och stort engagemang kring demensvård. Vår övergripande bedömning är att nämndens rutiner i en del hänseenden fungerar väl och i andra mindre väl. Det är positivt att beprövade arbetssätt används inom omsorgsarbetet. För att behålla kunskapen om arbetssätten krävs fortlöpande utbildning till personalen. Främst bör all nyanställd gruppboendepersonal, oavsett placering, genomgå en utbildning. Det är likaså positivt att nämnden bedriver ett systematiskt brandskyddsarbete på de särskilda boendena. Det är positivt att förvaltningen har rutiner för användningen av begränsningsåtgärder. Vi delar inte bedömningen att begränsningsåtgärder såsom bälten och sänggrindar bör beslutas av områdeschef. Bälten, grenselar och sänggrindar är att anse som medicinskt tekniska produkter. Förskrivning av sådana produkter görs av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, vilka har erforderlig kompetens att bedöma behovet av dessa produkter. 11 Det är den legitimerade hälsooch sjukvårdspersonalen som har det formella ansvaret för dessa åtgärder. Att ge områdeschefen en sorts beslutfattande skapar en otydlighet. Vi anser att ansvaret för begränsningsåtgärderna istället samlas på den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen. 12 Det är en brist att det av rutinbeskrivningen för begränsningsåtgärder inte tydligt framgår hur samtycke ska inhämtas av patienter som inte uttryckligt kan visa sin uppfattning eller inte förstår vad personalen frågar efter, t.ex. svårt dementa. Det tycks som att tyst samtycke används i dessa fall, något som bedöms som tveksamt i den juridiska litteraturen. Vi anser att när patienten inte själv kan ta ställning till åtgärden bör man istället försöka fastställa om ett hypotetiskt samtycke föreligger. Rent praktiskt skulle det innebära att man utöver dagens förfarande även gör en intresseavvägning och försöker undersöka vilken uppfattning den dementa uttryckt innan den blev svårt demenssjuk. Dessa moment bör dokumenteras i patientjournalen. Det är en brist att 10 SOSFS 2011:5 11 Med användningen av medicin tekniska produkter följer ett antal uppgifter bland annat att produkten ska registreras i vårdgivarens system för underhåll, tillbud ska rapporteras via avvikelsehanteringssystemet och anmälas till Läkemedelsverket. 12 SOSFS 2008:1 9

12 förekomsten av samtycke samt hur personalen kommit fram till att ett tyst samtycke faktiskt föreligger inte var dokumenterat i flera av de journaler som vi granskade. Socialstyrelsen har i sin tillsyn hos andra kommuner bedömt att lås som de boende inte själva kan öppna endast får användas om det finns personal tillgängligt så att de boende utan dröjsmål kan få hjälp av personalen att öppna dörren. Enligt Socialstyrelsen måste personal inom loppet av några få minuter kunna uppmärksamma att en boende vill ut. Om detta inte kan efterlevas bedömer Socialstyrelsen att inlåsningen är olaglig. Socialstyrelsen uttalar också att hjälpmedel som rörelselarm och dörrlarm endast får användas i syfte att öka tryggheten för den boende och aldrig för att ersätta personal. 13 Vi bedömer därför att låset och nattbemanningen på gruppboendet vid Malmåkra inte följer de regler som finns om lås och nattbemanning på demensboenden. Gruppboendet lämnas alltför lång tid utan tillsyn av personal (mellan 30 till 45 minuter) när nattpersonalen går rundor på äldrehemmet. Nattpersonalen bedöms inte fullt ut kunna garantera de demenssjukas behov av trygghet och säkerhet. När nattpersonalen befinner sig i andra ändan av byggnaden har de inte heller möjlighet att, inom loppet av några få minuter, svara på ett larm och ta sig till gruppboendet. Det är en brist att nämnden saknar skriftliga rutiner för avvikelser inom hälso- och sjukvården, Lex Maria samt fel och brister inom det sociala omsorgsarbetet. Vi föreslår att alla avvikelser inom hälso- och sjukvården rapporteras genom en gemensam blankett. Med dagens system med tre blanketter som inte fångar in samtliga sorters avvikelser finns det en risk att övriga avvikelser inom hälso- och sjukvården inte rapporteras. KPMG, dag som ovan Fredrik Ottosson Revisor 13 Socialstyrelsen, Sammanställning av oanmäld tillsyn på nationell nivå inom äldreomsorgen med fokus på demensboende,

13 Bilaga, förkortningar och definitioner av centrala begrepp Jag-stödjande förhållningssätt Jagstödjande förhållningssätt är en metod som har sin utgångspunkt i psykoanalytisk jagpsykologi. Den går ut på att stärka och stödja den demenssjuka personens sviktande jagfunktioner (förmågor). Syftet är att hjälpa den demenssjuke att på bästa möjliga sätt bruka sina kvarvarande funktioner att ta vara på det friska (Källa: Svenskt Demenscentrum). Lex Maria Bestämmelserna i 3 kap. 5 patientsäkerhetslagen (2010:659) om skyldighet för vårdgivare att snarast anmäla till Socialstyrelsen, om en patient drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig vårdskada (Källa: SOSFS 2005:28). Lex Sarah MAS Social dokumentation Skyldighet att anmäla allvarliga missförhållanden inom socialtjänsten. Medicinskt ansvarig sjuksköterska Dokumentation av handläggning och genomförande av insatser enligt socialtjänstlagen. SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SOSFS Särskilt boende för äldre Socialstyrelsens författningssamling Individuellt behovsprövat boende som ges som bistånd med stöd av socialtjänstlagen. (Socialstyrelsens termbank)