HANDBOK. i psykiska första hjälpen. Tarja Heiskanen Kristina Salonen Betty Kitchener Anthony Jorm

Transkript

1 Tarja Heiskanen Kristina Salonen Betty Kitchener Anthony Jorm HANDBOK i psykiska första hjälpen Föreningen för Mental Hälsa i Finland österbotten-projektet

2 Föreningen för Mental Hälsa i Finland Magistratsporten 4 A, Helsingfors telefon (09) telefax (09) förnamn.efternamn@mielenterveysseura.fi Föreningen för Mental Hälsa i Finland Betty Kitchener och Anthony Jorm 2002 Reviderad för finländska förhållanden av Föreningen för Mental Hälsa i Finland med tillåtelse av Stakes Utan särskilt tillstånd är all kopiering av detta verk förbjuden i enlighet med upphovsrättslagen (404D/61, med tillhörande uppdateringar). För att kopiera, revidera och distribuera bokens del II bör tillåtelse begäras av verkets ursprungliga rättsinnehavare Betty Kitchener och Anthony Jorm på adress: ORYGEN Research Centre Department of Psychiatry, University of Melbourne Locked Bag 10, Parkville VIC 3052, Australia Utgivare: Föreningen för Mental Hälsa i Finland Copyright på bokens del 1 innehas av Föreningen för Mental Hälsa i Finland samt upphovsmännen, utvecklingschef Tarja Heiskanen och informationschef Kristina Salonen, Föreningen för Mental Hälsa i Finland. Copyright på bokens del 2 innehas av delens författare, professor Anthony Jorm och programchef Betty Kitchener, Orygen Research Center. I revisionsarbetet av del II för den andra upplagan har deltagit: Utvecklingschef Mikko Häikiö, Lapplands sjukvårdsdistrikt Som expert inom förebyggande rusmedelsarbete, specialplanerare Tuomas Tenkanen, Stakes Som expert inom rusmedelsarbete, utvecklingschef Airi Partanen, Stakes Utvecklingschef Tarja Heiskanen, Föreningen för Mental Hälsa i Finland Sekreterare Anne Rautaharkko och Maiju Seppälä, Vasa sjukvårdsdistrikt Psykiatrisk expert: Forskningsprofessor Kristian Wahlbeck, Stakes Utbildning i psykiska första hjälpen Tilläggsuppgifter: Översättning till svenska: sekreterare Agneta Honkala, Vasa sjukvårdsdistrikt och psykolog Christina Björklund 2 reviderade upplagan ISBN Layout och ombrytning: Mainostoimisto Visuviestintä Oy Tryckeri: XXXXXXXXX Oy, 2008

3 Innehåll Till läsaren 6 Inledning 7 Del 1 Psykisk hälsa och livskriser 1. Vad är god psykisk hälsa? 11 Begreppet psykisk hälsa Psykisk hälsa som en resurs Skyddande faktorer och riskfaktorer för den psykiska hälsan Effekten av samhälleliga beslut och kulturens inverkan på den psykiska hälsan Man bör måna om den psykiska hälsan Livets många kriser 17 Vad är en kris? Utvecklingskriser Kriser inom familjen...20 Traumatiska kriser...20 Skillnaden mellan sorgearbete och traumaarbete...22 Vad kan jag göra gränser för hjälp Självdestruktivt beteende och självmord 25 Självdestruktivitet och självmord...26 Riskfaktorer för självmord...26 Självdestruktivt beteende hos barn och unga...27 Självmord bland äldre...28 Självmord i arbetssamfundet...28 Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid...29 Att hjälpa en person i självmordsfara...29 Vad kan jag göra gränser för hjälp Del 2 Psykisk ohälsa Begreppet psykisk ohälsa...35 Begreppet första hjälpen...36 Psykiska första hjälpen...36 Varför behövs psykiska första hjälpen?...37 Fem grundsteg...38

4 1. Depression 39 Vad avses med depression?...40 Symtom på depression...40 Orsaker till depression...42 Depressionens inverkan och uttryck...44 Bipolär sjukdom: en speciell form av depression...45 Depression och rusmedel...46 Första hjälpen vid depression...46 Vad kan jag göra gränser för hjälp Ångestsyndrom 55 Vad avses med ångestsyndrom?...56 Allmänna symtom vid ångest...56 Orsaker till ångestsyndrom...58 De vanligaste ångestsyndromen...59 Generaliserat ångestsyndrom...60 Paniksyndrom Fobier...63 Posttraumatiskt stressyndrom...65 Tvångssyndrom...67 Blandade ångest- och depressionstillstånd...68 Ångestsyndrom och rusmedel...69 Första hjälpen vid ångestsyndrom...69 Vad kan jag göra gränser för hjälp Psykoser 75 Vad är psykos?...76 Symtom på utveckling av psykos...76 De vanligaste psykoserna...78 Schizofreni...78 Bipolär sjukdom Andra psykoser...83 Psykoser och rusmedel...85 Första hjälpen vid psykos...86 Vad göra ifall den insjuknade inte vill ha hjälp?...90 Vård oberoende av patientens egen vilja...90 Vad kan jag göra gränser för hjälp Beroendesjukdomar 93 Rusmedel och beroendesjukdomar...94 Vad är ett rusmedelsberoende?...95 Symtom på rusmedelsberoende...95 Utveckling av rusmedelsproblem...96 Alkohol...97 Riskgränser vid alkoholbruk...98 Följder av långvarigt alkoholbruk

5 Narkotika Narkotikabruket i Finland Narkotika och beroende Följder av långvarigt narkotikabruk De mest använda narkotiska preparaten i Finland Cannabisprodukter Amfetamin Ecstasy Opiater Kokain LSD Övriga droger Sniffning Gamma Khat Svampar Läkemedelsmissbruk Blandmissbruk Rusmedel och psykisk ohälsa Förebyggande av missbruk Mini-intervention Första hjälpen för den som lider av rusmedelsmissbruk Vad kan jag göra gränser för hjälp Mentalvårds- och missbrukartjänster 121 Mentalvårdstjänster i Finland Yrkesgrupper inom mentalvården Psykologer Psykiatriska sjukskötare Psykiatrer Organisationer Patient- och anhörigorganisationer Nyttiga länkar angående psykisk hälsa Missbrukarvården i Finland Servicesystemet Olika aktörer och deras tjänster Yrkesgrupper inom missbrukarvården Övrigt stöd Nyttiga länkar angående missbruk Kontaktuppgifter till folkhälso-, patient- och anhörigorganisationer Hjälpande telefoner Litteraturförteckning...137

6 Till läsaren Psykisk ohälsa är allmänt förekommande och ger upphov till många slag av mänskligt lidande och ekonomisk börda samt funktionshämning. I sin allvarligaste form kan psykisk ohälsa närapå helt invalidisera och leda till att personen utesluts från den sociala gemenskapen. Därför är det viktigt att problem och störningar identifieras så tidigt som möjligt och att stöd och behandling erbjuds i samma utsträckning och av lika god kvalitet som vid fysiska sjukdomar. I dag innehar primärvården en central roll både då det gäller somatisk vård och vård av psykiska svårigheter, problem och störningar. Denna handboks del 2 baserar sig huvudsakligen på Handbok för psykiska första hjälpen (Mental Health First Aid Manual) från Australien. Den har skrivits av sjukskötare Betty Kitchener, som även själv lidit av depression, samt professor Anthony Jorm. För den australiska handboken har även utvecklats en modell i fem steg för psykiska första hjälpen. Del 1 har tagits fram inom Föreningen för Mental Hälsa i Finland och den baserar sig på den finska Mielenterveyden ensiapukirja (Handbok i psykiska första hjälpen), som utgavs 2006 (Suomen Mielenterveysseura/SMS-Tuotanto). I denna del betonas hur de psykiska resurserna kan stödjas och stärkas, även då personen genomgår en kris eller lider av psykisk ohälsa. Kunskap om den psykiska hälsans skydds- och riskfaktorer finns redan att tillgå från såväl utländsk som inhemsk forskning, problemet är att omsätta denna kunskap i praktiken. Vi önskar att denna bok kunde fungera som en handbok inom psykisk hälsa och påminna om betydelsen av psykiska första hjälpen samt även ge praktiska råd. Boken har producerats med stöd från social- och hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande. Den första svenskspråkiga upplagan togs fram i samarbete med Vasa sjukvårdsdistrikt och Österbotten-projektet. Helsingfors, juni 2008 Marita Ruohonen verksamhetsledare Föreningen för Mental Hälsa i Finland Kristian Walhbeck forskningsprofessor Stakes

7 Inledning Handboken om psykisk hälsa och psykiska första hjälpen består av två delar. I del 1 behandlas god psykisk hälsa, en resurs som varje människa innehar och som kan stödjas, förstärkas och vårdas. I samma del behandlas kriser som en del av livscykeln, krisens olika faser och hur man tar sig igenom en kris. Även självdestruktivt beteende och självmord lyfts fram. I del II behandlas psykisk ohälsa. Enligt modell från den australiska handboken för psykiska första hjälpen har i denna del tagits med depression, ångestsyndrom, psykoser och beroendesjukdomar. För dessa psykiska störningar har i Australien utvecklats en femstegsmodell för psykiska första hjälpen. Målsättningen för psykiska första hjälpen är att skydda livet, erbjuda hjälp, främja återhämtning till en god psykisk hälsa, stödja personens egna resurser och vid behov stödja till att söka hjälp. De fem stegen inom psykiska första hjälpen är: 1) Bedöm risken för självmord eller självdestruktivt beteende. 2) Lyssna utan att moralisera. 3) Lugna och ge information om viktiga saker. 4) Uppmuntra personen till att söka professionell hjälp vid behov. 5) Uppmuntra personen till självhjälp.

8

9 DEL 1 Psykisk hälsa och livskriser

10

11 Del 1 1 Vad är god psykisk hälsa? INLÄRNINGSMÅL LÄSAREN VET VAD SOM AVSES MED PSYKISK HÄLSA LÄSAREN VET ATT PSYKISK HÄLSA ÄR SUMMAN AV MÅNGA OLIKA FAKTORER KÄRNINNEHÅLL Begreppet psykisk hälsa Den psykiska hälsan som en resurs Skyddande faktorer och riskfaktorer som inverkar på den psykiska hälsan 11

12 DEL 1 1. Vad är god psykisk hälsa? Begreppet psykisk hälsa Psykisk hälsa är ett mångfacetterat begrepp, som inte har någon vedertagen definition. Många har vant sig vid att uppfatta psykisk hälsa som psykisk sjukdom, trots att psykisk hälsa i själva verket är en helt annan sak än en psykisk störning. Psykisk hälsa kan beskrivas som en resurs, som möjliggör många saker i livet. Numera anser man att i begreppet psykisk hälsa ingår både en psykisk, fysisk, social och andlig dimension. Den psykiska hälsan påverkas av många faktorer: individuella faktorer, till exempel arvsanlag social växelverkan, som familj och vänner strukturella samhällsfaktorer, som utbildnings- och arbetsmöjligheter kulturella värden, till exempel hur man i Finland förhåller sig till psykisk hälsa, och vad människovärdet består av Dessa faktorer är i ständig växelverkan med varandra och ur denna växelverkan uppstår nya psykiska hälsoresurser medan tidigare resurser förbrukas. Psykisk hälsa är alltså inte ett bestående, oföränderligt tillstånd, utan varierar med livssituationer och erfarenheter. Man kan också säga att den psykiska hälsan påverkas av människan själv, av andra människor och av omständigheter i omgivningen. Psykisk hälsa kan också definieras som olika förmågor, som förmåga att leva ett rikt liv utan alltför stora bekymmer förmåga att njuta av livet förmåga att arbeta, älska och fungera i samspel med andra förmåga att anpassa sig till omvärlden förmåga att fungera effektivt och produktivt 12

13 1. Vad är god psykisk hälsa? DEL 1 och som egenskaper och känslor, som: lycka välbefinnande andlig tillväxt och utveckling förmåga att klara av motgångar andra saker, som tillit, öppenhet för utmaningar, kapacitet, färdigheter, humor m.m. Psykisk hälsa och psykisk ohälsa är två skilda begrepp: Psykisk hälsa: kan inte diagnosticeras behöver inte behandlas begreppet bygger på levnadskonst erfarenheter Psykisk ohälsa: kan diagnosticeras kan behandlas ett hälsovårdsbegrepp Psykisk hälsa som en resurs Både i Finland och internationellt är det rätt nytt att se den psykiska hälsan som en egen helhet, som en resurs. Då betraktas den psykiska hälsan som en grundsten i livet, som möjliggör livsglädje och hopp, ger ork i vardagen och gör det lättare att handskas med och klara av motgångar. Den psykiska hälsan har stor inverkan på många saker och har stor betydelse för individernas, samfundens och hela samhällets sociala, mänskliga och ekonomiska kapital. Psykisk hälsa gör det möjligt för oss att utnyttja och stärka vår funktionsförmåga. Psykisk hälsa har alltså ett egenvärde. Psykisk hälsa: är en grundpelare för välfärden stärker funktionsförmågan skapar motståndskraft mot livets motgångar 13

14 DEL 1 1. Vad är god psykisk hälsa? Skyddande faktorer och riskfaktorer för den psykiska hälsan Skyddande faktorer stärker människans funktionsförmåga och känsla av livskontroll. Skyddande faktorer hjälper oss också att klara av krissituationer och de kan kompensera eller minska inverkan av olika riskfaktorer. Riskfaktorer äventyrar livets och funktionernas fortbestånd och vår trygghetskänsla. De försvagar hälsan och välbefinnandet och kan öka benägenheten att insjukna. Skyddande faktorer och riskfaktorer kan indelas i inre och yttre. Effekten av samhälleliga beslut och kulturens inverkan på den psykiska hälsan Samhälleliga förhållanden och strukturella faktorer samt politiska beslut har en betydande inverkan på befolkningens välfärd och därigenom även på den psykiska hälsan. Också rådande värderingar i vår kultur inverkar på den psykiska hälsan. Prioriterar vi ekonomiska värden framom mänskliga värden, är människan värdefull i sig själv eller enbart genom sitt arbete? Det är också viktigt att notera hur samhället förhåller sig till olikheter och hur man bryr sig om människan. Samhällets normer kan begränsa individens rörelsefrihet och självständighet, men å andra sidan kan ett normsystem i upplösning förorsaka en ny sorts otrygghet. Samhälleliga faktorer som inverkar på den psykiska hälsan är bland annat: ekonomisk grundtrygghet sysselsättning och arbetslöshet fysisk och social miljö tillgång till tjänster utbildningsmöjligheter möjligheter att påverka och bli hörd attityder mot olikhet (psykisk ohälsa, fysiskt handikapp, sexuella minoriteter osv.) lagstiftning. 14

15 1. Vad är god psykisk hälsa? DEL 1 Tabell 1. Inre och yttre skyddande faktorer och riskfaktorer som påverkar den psykiska hälsan Inre skyddande faktorer god fysisk hälsa och arvsanlag positiva tidiga människorelationer förmåga att skapa och upprätthålla tillfredsställande människorelationer förmåga till växelverkan tillräckligt god självkänsla känsla av att vara accepterad problemlösningsförmåga förmåga att handskas med konflikter möjlighet att förverkliga sig själv Yttre skyddsfaktorer socialt stöd, vänner rätt till ett hem utbildningsmöjligheter arbete eller annan utkomst stöd av arbetssamfundet och förmannen att bli hörd och ha påverkningsmöjligheter trygg livsmiljö lättillgänglig offentlig närservice Inre riskfaktorer neurologiska faktorer, till exempel ärftlighet, utvecklingsstörningar, sjukdomar sårbar självkänsla känsla av hjälplöshet dåliga relationer sexuella problem isolering främlingsskap Yttre riskfaktorer skilsmässor och förluster övergrepp och våld mobbning arbetslöshet och hot om arbetslöshet droger marginalisering, fattigdom, hemlöshet, att bli stämplad psykisk ohälsa i familjen skadlig livsmiljö 15

16 DEL 1 1. Vad är god psykisk hälsa? Man bör måna om den psykiska hälsan Man kan måna om den psykiska hälsan genom att fästa uppmärksamhet vid sitt psykiska, fysiska, sociala och andliga välbefinnande. En närståendes psykiska hälsa kan stödjas på många sätt och andra människor kan å sin sida stödja vår egen psykiska hälsa. Du kan måna om den psykiska hälsan på följande sätt: håll fast vid rytmen i vardagsrutinerna vila och sov tillräckligt ät mångsidigt, njut av måltider även i vänners sällskap motionera tillräckligt pröva på olika sätt att koppla av ägna dig åt sådana sysselsättningar som ger dig tillfredsställelse håll regelbundet kontakt med nära anhöriga och vänner håll dina löften erbjud din hjälp och hjälp till om du tillfrågas upprätthåll en positiv inställning till livet. Källor: Ayalon Ofra (1995): Selviydyn! Yhteisön tuki ja selviytyminen, Mannerheimin Lastensuojeluliitto, Suomen Mielenterveysseura, Suomen Punainen Risti. Heiskanen, Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. SMS-tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. Heiskanen, Tarja (1996). Elämän palapeli johtolankoja vaikeuksista selviytymiseen. SMS-tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. Heiskanen, Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. MacDonald Glenn (2006). What is mental health? Ingår i: Cattan, Mima & Sylvia Tilford (Red.) Mental Health Promotion A Lifespan Approach. Maidenhead, UK: Open University Press. Sohlman, Britta (2004). Funktionaalinen mielenterveyden malli positiivisen mielenterveyden kuvaajana. Tutkimuksia 137. Helsingfors: Stakes. Finns även på: 16

17 1. Vad är god psykisk hälsa? DEL 1 Del 1 2 Livets många kriser INLÄRNINGSMÅL LÄSAREN VET VAD SOM AVSES MED KRISER LÄSAREN KÄNNER IGEN DE VANLIGASTE LIVSKRISERNA KÄRNINNEHÅLL Begreppet kris De vanligaste livskriserna 17

18 DEL 1 2. Livets många kriser Ingen kan undvika kriser i sitt liv. De är en del av våra liv. Människor reagerar på kriser på olika sätt beroende på personlighet och bakgrund. Kriser kan även bli kvar i sinnet som ouppklarade saker eller utlösa tidigare kriser. När flera kriser ansamlas ökar den psykiska belastningen. Därför borde kriser alltid redas upp på ett eller annat sätt. Det är bra att komma ihåg att kriser inte är sjukdomar, men en utdragen kris kan få människan att insjukna. Vad är en kris? Med en kris menar man en plötslig förändring, en avgörande vändning eller en störning i människans liv. Kriser uppstår på olika sätt och de påverkar oss på olika sätt. Människan har hamnat i en situation där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionsmönster inte räcker till för att förstå, hantera eller klara av den nya, plötsligt uppkomna situationen. När tron på den egna osårbarheten och trygghetskänslan krossas, försvinner greppet om livet för ett tag. Känslan av att förlora kontrollen kan ge upphov till rädsla samt känslor av hjälplöshet och skam. Man kan också säga att människan såras psykiskt då hon drabbas av en kris. Typiska drag för krissituationer: situationen är ny och oförutsedd de vanliga sätten för att klara sig är otillräckliga situationen är på något sätt utom personens kontroll motstridiga, starka känslor svallar eller personen går helt i lås personen upplever sig vara ensam, eftersom det är svårt att dela situationen med någon annan. Det är bra att minnas att en kris också kan erbjuda en möjlighet att växa och ett tillfälle att ompröva livet. Kriser utvecklar oss psykiskt därför att vi alltid lär oss någonting nytt via dem. Kriser kan också lösa upp fastlåsta människorelationer. 18

19 2. Livets många kriser DEL 1 Krisens faser: Varje kris är individuell, men i dess förlopp kan man särskilja fyra olika faser, som också kan uppträda samtidigt: CHOCKFASEN: Det är svårt att ta till sig den ångestväckande situationen och man vill förneka det inträffade eller har svårt att tro att det är sant. De flesta människor blir lamslagna i chockfasen och kan se förvånansvärt lugna ut med tanke på vad som har hänt. En del människor uppträder å andra sidan på ett avvikande upprört sätt och kan skrika, rasa eller gråta. Koncentrationsförmågan sänks och man klarar inte av att själv med förnuftet begripa det inträffade. Det viktigaste är att få uppleva konkret trygghet och skydd och känna att de som hjälper behärskar situationen. REAKTIONSFASEN: Människan möter småningom den förändrade verkligheten och försöker bilda sig en uppfattning om vad som har inträffat. Krisbearbetningen börjar. Känslorna svallar, humöret växlar och man känner av olika fysiska symtom. Det är viktigt att människan upplever sig bli hörd. BEARBETNINGSFASEN: Människan börjar gradvis förstå vad som har inträffat. Man har ett behov av att prata om det som har hänt. Människan börjar se framåt mot det nya livet. NYORIENTERINGSFASEN: Människan börjar anpassa sig till förändringarna. Man börjar få en känslomässig distans till det inträffade. Man upplever att livet fortsätter och att man kan börja planera för framtiden. Kriser kan indelas i utvecklingskriser, kriser inom familjen och traumatiska kriser. 19

20 DEL 1 2. Livets många kriser Utvecklingskriser Utvecklingskriser är naturliga skeden av förändring, när en viss etapp i livet tar slut och människan går vidare in i ett nytt livsskede. Utvecklingskriserna indelas vanligen i barn- och ungdomens kritiska utvecklingsfaser, såsom trotsålder och pubertet samt den vuxnes kritiska livsskeden som omfattar ung vuxenperioden, familjebildningen och karriärbyggandet. Andra skeden av förändring är bland annat barnens flytt hemifrån, åldrandet, pensioneringen eller att bli ensam. Någon upplever dessa utvecklingsfaser mycket starkt, medan någon annan genomlever dem rätt obemärkt. Vetskapen om att vissa saker kan höra till olika livsfaser och är gemensamma för alla, kan göra det lättare att acceptera situationen. För att det ska uppstå något nytt i livet, krävs det ofta att man lär sig avstå från det som är bekant från tidigare. Till exempel i 30-årsåldern lever vi i en livsfas till vilken hör att bli vuxen på riktigt, och att man etablerar sig och bildar familj. Funderingarna i 40-årsåldern koncentreras i första hand till parrelationen, barnen och arbetet. I 50-årsåldern växer speciellt hos männen kraven på att vara kapabel och framgångsrik. Kvinnorna kan känna rädsla inför den annalkande rollen som åldrande kvinna. Å andra sidan upplever många kvinnor att de kan vara just sådana som de själva vill när de kunnat frigöra sig från de av kulturen ställda rollförväntningarna. Kriser inom familjen Vid en kris inom familjen är det fråga om en djup förändring, som berör varje familjemedlem. En sådan händelse kan till exempel vara en familjemedlems rusmedelsproblem eller sjukdom, skilsmässa, död, arbetslöshet, problem på det sexuella området eller bildandet av en ny familj. Familjens kris påverkar även på ett eller annat sätt övriga närstående och arbetskamrater. Det är viktigt att hela familjen stöds vid en kris. Även om familjemedlemmarna reagerar på olika sätt på det inträffade, borde de även gemensamt kunna behandla händelsen. Det är bra att tillsammans fundera på hur familjen ska klara sig och vilka resurser det redan finns inom familjen för att stödja varandra. Även för att undvika eventuella missförstånd är det viktigt att hela familjen tillsammans diskuterar det inträffade. Det är klokt att söka professionell hjälp så fort man märker att de egna hjälpresurserna är otillräckliga. 20

21 2. Livets många kriser DEL 1 Traumatiska kriser Traumatiska kriser är plötsliga, oväntade och i allmänhet ovanligt starka händelser, som människan inte har resurser att själv klara av. En traumatisk kris är en onormal situation, där det är fråga om livsviktiga saker. En traumatisk kris kan vara: 1. En situation där personen förlorar någon närstående eller någonting, som personen varit beroende av eller värdesatt. 2. Förlust av självständighet eller självkontroll, till exempel invaliditet. 3. Problem som hänför sig till barnafödande, såsom missfall, abort, att få ett utvecklingsstört barn, avlägsnande av livmodern, ansträngande fertilitetsbehandlingar. 4. Relationsproblem, som till exempel otrohet. 5. Att förlora ansiktet eller med andra ord socialt skamfyllda händelser, såsom rattfylleri, fängelsedom, förskingring, inblandning i skandal eller karriärmisslyckande. 6. Samhällets strukturförändringar, som tvingar personen att lämna sin hemort för att söka arbete i stora städer. 7. Yttre katastrofer, såsom krig eller jordbävning. 8. Att bli vittne till en svår olycka eller genombrott av psykos, en närståendes självmord, eller själv ha fallit offer för rån, inbrott eller annat angrepp. Efter en uppskakande upplevelse är det normalt att personen reagerar kraftigt. Även blotta tanken på vad som skulle ha kunnat inträffa, kan ge upphov till starka känslor. Känsloreaktioner förorsakade av traumatiska händelser brukar vanligen försvagas med tiden. Ibland kan de dock dyka upp igen, även efter en längre tid. Vid traumatiska kriser kan det finnas många olika slag av offer. Vid till exempel en trafikolycka bör man förutom de skadade även beakta anhöriga och ögonvittnen, som har skakats av händelsen och som därigenom också behöver stöd. Även räddnings- och sjukvårdspersonal behöver ofta psykiskt stöd. Vid en traumatisk kris: såras människan psykiskt försvinner känslan av kontroll rädsla, skam- och skuldkänslor ökar uppstår ångestreaktioner något påminner om det inträffade omvärderas livets värden och livssynen livets grundtrygghet rubbas, känslan av otrygghet ökar. 21

22 DEL 1 2. Livets många kriser Faser vid traumabearbetning: chock man förstår inte vad som har hänt undvikande man undviker saker som påminner om traumat, och som skapar ångest humörssvängningar minnesbilderna dyker ofrivilligt upp nyorientering man klarar av att berätta om minnesbilder från traumat och man klarar av att leva med dem, fastän de emellanåt gör sig påminda. Skillnaden mellan sorgearbete och traumaarbete Bearbetningen av en sorg kan förhindras av det undvikande beteende som ofta hör till ett posttraumatiskt stressyndrom. Människan klarar inte alltid av en traumatisk kris och sorg på egen hand, utan kan behöva sakkunnig hjälp. Sorge- och traumaarbetet har många gemensamma drag, men även många olikheter. I sorgearbetet upplever man levande minnesbilder av det man förlorat. I traumaarbetet dyker minnesbilder av traumatiska händelser upp i minnet. I sorgearbetet söker man minnen att finna tröst i. I traumaarbetet undviker man minnen och situationer som påminner om traumat. I sorgearbetet vill man tala om den man förlorat. I traumaarbetet är det svårt att tala om det inträffade. I sorgearbetet är drömmarna trösterika. I traumaarbetet återvänder ofta det inträffade i form av mardrömmar. I sorgearbetet är sorg, längtan och depression allmänna. I traumaarbetet intar depression, ångest och rädsla sinnet. Efter en traumatisk upplevelse Prata med andra om dina upplevelser. Berätta vad du kände under olyckan/händelsen och efteråt. Genom att prata bearbetar du din otrevliga upplevelse. Fortsätt ditt jobb med hjälp av rutiner. Ifall det är svårt att koncentrera sig på mera krävande uppgifter kan det vara bra att berätta om det inträffade också åt din förman och dina arbetskamrater, så att de förstår. 22

23 2. Livets många kriser DEL 1 Träffa andra som råkat ut för liknande händelser, stödgrupper är viktiga. Lyssna på vad dina närmaste känner och tänker. Händelsen har påverkat även dem. Kom ihåg att dina reaktioner är normala och de hör till saken. Det är bra att uttala också skrämmande och märkliga känslor. Det kan hjälpa att gråta. Motion får dig att koppla av. Undvik alkohol och lugnande medel. Ibland kan det kännas lättare att ge uttryck för sina känslor genom att göra något, istället för att prata. Rita, måla, skriv, lyssna på musik eller låt naturen erbjuda sin tröst. Vad kan jag göra gränser för hjälp När en människa har genomgått något uppskakande bör du först sörja för hennes grundläggande behov och hjälpa henne att få kontakt med sina anhöriga. Ta henne till en lugn plats och ge stöd. Koncentrera dig primärt på att lyssna, tiden för att ställa frågor kommer senare. Tala ut om dina erfarenheter med andra eller träffa dina olyckskamrater om du själv har råkat ut för något uppskakande. Rutiner gör det lättare att klara av vardagen, även motion eller annan avslappnande verksamhet kan vara bra. Källor: Cullberg Johan (1973). Psyykkinen trauma. Kriisiteoriasta ja kriisipsykoterapiasta. A-klinikkasäätiön julkaisu n:o 5. Kirjapaino Jaarli. Heiskanen Tarja (1995). Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä, selviytymisestä. Tammi. Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura. Saari Salli (2003). Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Kriisit ja niistä selviytyminen. Otava. 23

24

25 Del 1 3 Självdestruktivt beteende och självmord INLÄRNINGSMÅL LÄSAREN VET HUR SJÄLVDESTRUKTIVITET YPPAR SIG LÄSAREN KÄNNER IGEN EN SJÄLVDESTRUKTIV PERSON LÄSAREN KAN HJÄLPA EN SJÄLVDESTRUKTIV PERSON KÄRNINNEHÅLL Självdestruktivitet och självmord Riskfaktorer i anknytning till självdestruktivitet Att hjälpa en självdestruktiv person 25

26 DEL 1 3. Självdestruktivt beteende och självmord Självdestruktivitet och självmord Självdestruktivitet avser allt beteende, med vilket man medvetet eller omedvetet orsakar skada eller fara för sig själv. Sådant beteende kan till exempel vara fortlöpande rusmedelsbruk som innebär en hälsorisk, att skära sig själv eller att ta överdrivna risker i trafiken. Självdestruktiva tankar förekommer hos alla människor i något skede av livet. Ändå är allvarliga och återkommande självmordstankar ett tecken på att den psykiska hälsan vacklar, och är ett tecken som bör tas på allvar. Det är också skäl att minnas att uttryckta självmordsplaner och självmordsförsök alltid är allvarliga tecken på behov av hjälp. Årligen begår över finländare självmord. Fastän antalet är högt, har ändå antalet självmord minskat under de senaste femton åren. Sannolikt har förbättrad identifiering av depression och av andra självmordsrisker och en tidigare insatt och förbättrad behandling bidragit till denna minskning. Trots detta är självmord fortfarande den näst vanligaste dödsorsaken bland unga män. Självmordsförsökens antal är tiofalt större än antalet genomförda självmord. Ett självmordsförsök kan vara ett sista desperat försök att klara upp sitt liv, en strävan att komma ur den outhärdliga situationen, inte nödvändigtvis en önskan att dö. Det finns ett klart samband mellan psykisk ohälsa och självmord. Nästan alla de som begått självmord har innan självmordet lidit av psykiska svårigheter. Riskfaktorer för självmord Det finns inte någon enskild, entydig orsak bakom självmord. Ju fler samtidiga riskfaktorer, desto högre är självmordsrisken. Självmordsbenägenheten ökar av tidigare självmordsförsök, svår depression och överdriven alkoholkonsumtion. Undersökningar visar också att självmordsrisken är hög efter utskrivning från psykiatrisk sjukhusvård. Riskfaktorer för självmord är: depression och andra förstämningssyndrom ett tidigare självmordsförsök eller en nära anhörigs självmord eller självmordsförsök ett rikligt alkoholbruk eller alkoholberoende psykos utskrivning från psykiatrisk sjukhusvård asocialt beteende hos ungdomar 26

27 3. Självdestruktivt beteende och självmord DEL 1 svåra livshändelser ångestväckande trosfrågor lättillgängliga redskap för självmord Omständigheter som kan förebåda självmordsförsök: långvarig depression hopplöshet, ensamhet socialt utanförskap dumdristigt beteende som leder till farliga situationer uttalade varningar: jag orkar inte mera, allt är förgäves paketering av det egna livet på förhand Självmord kan även ses som ett mått på illabefinnandet i samhället. Strukturella samhällsfaktorer, såsom arbetslöshet, bostadslöshet och brister i vårdoch stödtjänster har en stor betydelse för människornas illamående. Självmord skall således inte glömmas bort i samhällsdebatten. Man måste lära sig att diskutera självmord utan att moralisera eller anklaga. Av den deprimerade kan och bör man fråga, huruvida han eller hon övervägt självmord. Det är fel att tro att den som yttrar sina självmordsavsikter inte skulle begå självmord. Alla medmänniskor borde ha mod att känna igen varningssignaler för självmord och ställa upp med stöd i tid. Självdestruktivt beteende hos barn och unga Ungdomar funderar mycket på frågor kring liv och död. Tankar på självmord hör dock inte till en sund utveckling. Ett självmordsförsök är ofta ett rop på hjälp från den unga. En ung person är också mera impulsiv än en vuxen, då unga inte har samma livserfarenhet och resurser att klara sig som den vuxne har. Ett själsligt nödläge, som ur en vuxens synvinkel kan verka ganska obetydligt, kan speciellt för en ung person vara ödesdigert. Personer under 15 år begår inte i allmänhet självmord. Efter denna ålder ökar självmordsrisken och antalet självmordsförsök stiger. Flickorna gör oftare självmordsförsök, medan pojkarnas försök oftare leder till döden eftersom deras metoder är våldsammare. Av flickor i högstadieåldern har 4 8 % och av pojkarna 2 4 % gjort ett självmordsförsök under det senaste året. Bland flickorna är alltså självmordsförsök ungefär dubbelt vanligare än hos pojkar. Största delen av barns och ungdomars självmordsförsök görs i berusat tillstånd. Alkohol har en dubbel inverkan: förutom att ruset sänker impulskontrollen hör även en förhöjd självmordsrisk samman med långvariga missbruksproblem. 27

28 DEL 1 3. Självdestruktivt beteende och självmord Majoriteten av ungdomarnas självmordsförsök leder inte till döden, även om avsikten varit allvarlig. Ungefär en tredjedel av de ungdomar som gjort självmord har ett tidigare självmordsförsök bakom sig. Ett tidigare försök är den viktigaste enskilda faktorn som kan förutspå ett senare självmord. Varje ung person som gjort ett självmordsförsök behöver professionell hjälp. Självmord bland äldre Varannan dag begås självmord av en äldre person i Finland. Självmorden bland över 65-åringar har fördubblats jämfört med för 50 år sedan. Ensamhet, känslor av hopplöshet och sjukdomar har ökat antalet självmord bland äldre. De äldres självmordsförsök är alltid en sak att ta på yttersta allvar. När äldre talar om självmord, ligger det en allvarlig avsikt bakom. Psykisk ohälsa är allmänt förekommande bland äldre. Forskning ger vid handen att % av över 65-åringarna lider av psykisk ohälsa. Det har konstaterats att % av äldre i anstaltsvård lider av psykisk ohälsa. Dessutom finns bland de äldre en avsevärd mängd olika psykiska symtom som hänför sig till kroppsliga sjukdomar. Depression är den viktigaste bakomliggande orsaken till självmord. Övriga riskfaktorer för självmord bland äldre personer är manligt kön, avslutning av arbetslivet, livspartnerns död, social isolering, psykisk eller somatisk sjuklighet. Även känslor av ökande hjälplöshet och tilltagande beroende av andra personers hjälp kan ligga bakom äldres självmord. Forskning visar att äldre personer som begått självmord har haft hälsovårdskontakter före självmordet, men att de sällan yppat sina planer. Äldre personer som gjort självmord har mera sällan haft psykiatrisk vårdkontakt än de yngre åldersgrupperna. Självmord i arbetssamfundet En arbetskamrats självmord är ett hårt slag för hela arbetsgemenskapen. Det är bra att omedelbart samlas till ett gemensamt tillfälle, där arbetskamraterna informeras om det inträffade. Det kan vara bra att på arbetsplatsen göra upp planer för olika krissituationer. Det viktiga är att man inte försöker dölja det som inträffat och att ingen lämnas ensam med sin sorg. Dessutom bör arbetskamraterna enligt behov erbjudas samtalshjälp för att kunna gå igenom det inträffade. För de kvarvarande är det viktigt att få minnas den avlidne. Det är ett sätt att ta farväl av den döda. Man bör diskutera med de anhöriga huruvida de närmaste arbetskamraterna kan delta i begravningen eller alternativt kan en egen minnesstund hållas på arbetsplatsen. 28

29 3. Självdestruktivt beteende och självmord DEL 1 Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid En närstående persons självmord är en svår upplevelse. Att återhämta sig efter detta är en process med många skeden. Under processen måste man lära sig att avstå, sörja och förlåta. För att kunna återhämta sig behöver människan kunna förlita sig på att hon trots allt har krafter att gå vidare. Anhöriga till den som begått självmord behöver ofta professionell hjälp: oförmåga att tala om det som hänt, skuldkänslor, skam och isoleringstendenser kan leda till psykisk eller fysisk sjukdom. Utan tillräckligt stöd kan en förälders självmord bli en oövervinnelig sak speciellt för ett barn. Det är viktigt att notera att även nära anhöriga till den som begått självmord löper en större risk att begå självmord och i en del fall kan självmord finnas som en problemlösningsmodell i släkten. Efter en traumatisk upplevelse kan det behövas rehabilitering för bibehållande av arbets- och studieförmågan. Bland andra Föreningen för Mental Hälsa i Finland arrangerar yrkesmässigt handledda stöd- och rehabiliteringsgrupper för anhöriga till personer som begått självmord samt till barn som har förlorat sina föräldrar. Kriscentralerna ordnar även avlastningssamtal eller debriefing efter traumatiska händelser för dem som så önskar. Att hjälpa en person i självmordsfara Det kan vara mycket svårt att känna igen självdestruktivt beteende. Det kan vara bra att börja med att identifiera olika riskfaktorer och fråga den självdestruktiva personen direkt om hans avsikter. I motsats till vad man ofta tror uppmuntrar inte en direkt fråga till att förverkliga självmordstankar. Man kan bedöma självdestruktivitet på följande sätt: 1) Samtala allvarligt och rakt på sak med den självdestruktiva personen om vad personen tänker på och hur personen upplever till exempel stress, depression eller ångest. Låt personen beskriva varför han känner så. 2) Försök ta reda på om personen hör till riskgruppen genom en direkt fråga 1) Har du haft självmordstankar? 2) Har du en färdig plan för att genomföra ett självmord? 3) Har du tidigare försökt begå självmord? 3) Bedöm graden av risk. Har personen en färdig plan för att genomföra ett självmord, har han eller hon tidigare försökt begå självmord eller har han eller hon de medel som krävs för att genomföra ett självmord? 29

30 DEL 1 3. Självdestruktivt beteende och självmord Om personen svarar jakande på redan en fråga är det skäl att snabbt söka hjälp. Ta i första hand kontakt till jouren på närmaste hälsovårdscentral. Man kan också fråga råd genom att kontakta exempelvis den landsomfattande kristelefonen som upprätthålls av Föreningen för Mental Hälsa i Finland. I huvudstadsregionen kan man begära att Föreningen för Mental Hälsas SOS-bil tel gör ett hembesök under vilken tid som helst på dygnet. Det kan också vara skäl att ordna hjälp om du märker att någon dig närstående varit deprimerad en längre tid eller på något sätt gett uttryck för självmordstankar. I minnesregeln ART har man samlat tre huvudpunkter för bedömning av självmordsrisken: A Aktuell plan R Redskap T Tidigare försök Om en person är självdestruktiv: 1. Undvik att irritera personen om han/hon verkar fysiskt hotfull. 2. Försäkra dig om att personen inte lämnas ensam och stanna kvar som sällskap. 3. Skaffa hjälp: för personen till hälsovårdscentralens jourmottagning för personen till sjukhusets akutpoliklinik 4. Om personen konsumerar alkohol eller droger för tillfället, försök få personen att avbryta bruket. 5. Försäkra dig om att personen inte i sin närhet har redskap, som man kan skada sig med. 6. Uppmuntra personen att prata. Lyssna lugnt och utan att moralisera. Visa respekt och var artig. Förneka inte personens känslor. 7. Ingjut tro på framtiden och försäkra att sakernas tillstånd kommer att förbättras. 30

31 3. Självdestruktivt beteende och självmord DEL 1 Vad kan jag göra gränser för hjälp Tankar på självmord är ett tecken på att den psykiska hälsan har rubbats, därför är det skäl att ta en människa som talar om självmord på allvar. Du kan bedöma riskerna för självdestruktivitet genom att ställa de tre direkta frågorna ovan. Hjälp en självdestruktiv människa genom att snabbt söka hjälp för honom eller henne ta omedelbart kontakt med den närmaste hälsovårdscentralen eller ring det allmänna nödnumret 112 och be om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestruktiv människa ensam. Källor: Erkkilä Jaakko & Tiina Holmberg, Sirkku Niemelä (2003). Surevan lapsen kanssa. SMS-Tuotanto. Heiskanen Tarja (1995). Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä, selviytymisestä. Tammi. Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1994). Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy. Heiskanen Tarja & Kristina Salonen (1997). Miten hoidan mielenterveyttäni. Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy Heiskanen Tarja (2007). Viimeinen ratkaisu? Kokemuksia ja näkemyksiä itsemurhan syistä, ehkäisystä,avunsaannista ja asenteista. Suomen Mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura (1996). Särkynyt sydän. Omainen ja itsemurha. Red. Heiskanen Tarja. Laimio Anne (Red.) (2004). Yhdessä suru on helpompi kantaa. SMS-Tuotanto. 31

32

33 DEL 2 Psykisk ohälsa 33

34

35 Denna del behandlar depression, ångestsyndrom, psykos och beroendesjukdomar. För dessa störningar och sjukdomar har i Australien utvecklats en femstegsmodell för första hjälpen. Del 2 i denna bok baserar sig huvudsakligen på den australiska Mental Health First Aid Manual, som Föreningen för Mental Hälsa i Finland har omarbetat för finländska förhållanden. Begreppet psykisk ohälsa Många psykiska symtom som gör oss bekymrade hör till det normala i livet. Vår sinnesstämning kan tidvis växla avsevärt, och ett tillfälligt psykiskt illabefinnande behöver inte alls innebära ett hjälpbehov, utan innebär en reaktion på den aktuella livssituationen, som just då känns övermäktig. Det är fråga om psykisk ohälsa när symtomen orsakar lidande eller psykiskt illamående, begränsar funktions- och arbetsförmåga eller möjligheter till delakighet och att klara sig. I sina allvarligaste former kan psykisk ohälsa vara närapå totalt invalidiserande, och utestänga personen från samhällsaktiviteter och sociala relationer. Psykisk ohälsa kan yttra sig på många olika sätt och det finns inte ett enskilt symtom som skulle vara gemensamt för alla. Vanligen yttrar sig svårigheterna som dagliga bekymmer som förbrukar krafter. De kan också kännas som kroppsliga smärtor. Psykisk ohälsa påverkar även tankar, föreställningar, attityder och minne. Det finns många slag av psykisk ohälsa och de grupperas i olika klasser enligt vanligast förekommande symtom och symtomens svårighetsgrad. Klassificeringen sker alltså enligt syndrom, inte enligt person. Samma person kan samtidigt ha många olika syndrom som kräver behandling. 35

36 Begreppet första hjälpen Första hjälpen är den hjälp som ges till den skadade innan sjukvård finns att tillgå. Målsättningen med första hjälpen är: 1. Att skydda livet. 2. Att hindra skadan eller sjukdomen från att förvärras. 3. Att främja tillfrisknandet. 4. Att erbjuda stöd åt den sjuka eller skadade. Psykiska första hjälpen Psykiska första hjälpen är hjälp som ges åt en person som lider av psykisk ohälsa, innan professionell psykologisk eller medicinsk hjälp från hälsovården finns att tillgå. Målsättningen med kursen i psykiska första hjälpen är att öka förmågan att erbjuda hjälp, minska rädslan för att göra fel samt öka kunskapen om hur man kan agera i olika psykiska krissituationer. Ofta kan rädsla för att göra fel kan hindra människor från att hjälpa andra och detta gäller både fysisk och psykisk första hjälp. Målsättningar för psykiska första hjälpen: 1. Skydda livet ifall man misstänker att personen kan skada sig själv eller andra. 2. Erbjuda hjälp för att förhindra att de psykiska problemen förvärras. 3. Främja en god psykisk hälsa och stödja personens egna resurser och styrkor. 4. Vid behov vägleda till professionell hjälp. 36

37 Varför behövs psykiska första hjälpen? Psykisk ohälsa är allmänt förekommande, speciellt depression, ångest och missbruk av alkohol och andra rusmedel. Det är högst troligt att människor antingen själva eller någon i deras närmaste krets under någon period i livet lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan förorsaka invaliditet på motsvarande sätt som långvariga kroppsliga sjukdomar. Invaliditet syftar här på den mängd av svårigheter och funktionshinder som psykiska störningar ger upphov till i förmågan att arbeta, ta hand om sig själv och sina familje- och vänskapsförhållanden. I Holland har det jämförts i vilken utsträckning fysiska och psykiska problem invalidiserar (Stouthard 1997). Här följer några exempel ur den holländska undersökningen: Funktionshindret orsakat av en medelsvår depression motsvarar invaliditeten vid sjukdomar som multipel skleros, svår astma eller dövhet. Funktionshindret vid ett svårt posttraumatiskt stressyndrom motsvarar invaliditeten vid förlamning i nedre extremiteter. Invaliditeten vid svår schizofreni kan jämföras med helkroppsförlamning. Psykisk ohälsa är förknippad med många fördomar och stämpling. Folk skäms fortfarande över att prata om sina psykiska störningar och problem med sin familj, sina vänner eller arbetskamrater. Rädslan för att bli stämplad kan avhålla personen från att söka hjälp. Utstötning, stämpling och diskriminering förorsakar ytterligare lidande. Världshälsoorganisationen WHO poängterar att människor som lider av psykisk ohälsa bör bemötas på samma sätt som fysiskt sjuka människor. De behöver samma respekt och stöd som vem som helst annan. Psykiska första hjälpen behövs också därför att psykisk ohälsa kan försvåra eller fördunkla tankefunktionen och det rationella beslutsfattandet. Då reflekterar man nödvändigtvis inte över att effektiv hjälp finns att få, eller man identifierar överhuvudtaget inte själv något hjälpbehov. Yrkeshjälpare, såsom hälsocentralläkare, psykologer, psykiatrer, psykoterapeuter, terapeuter och psykiatriska sjukskötare kan bistå med hjälp vid psykisk ohälsa. Det är inte alltid möjligt att genast få professionell hjälp, och därför har den omedelbara hjälp och det stöd som medmänniskor kan erbjuda en stor betydelse, vilket understryker vikten av färdigheter i psykiska första hjälpen. Psykiska första hjälpen behövs också därför att många inte har tillräcklig kunskap om psykisk ohälsa och hur man identifierar psykiska svårigheter och vilka behandlingsformer som står till buds. Ju mera kunskap man har om psykiska problem, desto naturligare känns det att prata om dem och söka hjälp. 37

38 Fem grundsteg I psykiska första hjälpen finns det fem grundsteg, som man kan tilllämpa på olika psykiska svårigheter. 1. Bedöm risken för eventuell självdestruktivitet hos den hjälpsökande. 2. Lyssna lugnt utan att moralisera. 3. Uppmuntra och informera om viktiga saker. 4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp. 5. Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv 38

39 Del 2 1 Depression INLÄRNINGSMÅL LÄSAREN VET VAD MAN AVSER MED DEPRESSION LÄSAREN VET VILKA UTTRYCK DEPRESSIONEN TAR OCH KÄNNER IGEN HJÄLPBEHOV LÄSAREN KAN GE PSYKISKA FÖRSTA HJÄLPEN VID DEPRESSION KÄRNINNEHÅLL Vad avses med depression När är en person deprimerad Vad förorsakar depression Första hjälpen vid depression: fem steg 39

40 DEL 2 1. Depression Vad avses med depression? Egentlig depression är en allmänt förekommande psykisk störning, som vi småningom har lärt oss att känna igen och behandla allt bättre. Egentlig depression är en av de allmännaste orsakerna till sjukfrånvaro och den vanligaste enskilda orsaken till förtidspension. Ordet depression används på många olika sätt. Vem som helst kan bli sorgsen eller nedstämd när man råkar ut för otrevliga saker. En vanlig, vardaglig sorgsenhet eller nedstämdhet är dock inte det samma som egentlig depression. Med egentlig depression avses ett tillstånd som pågår i minst två veckor och påverkar individens förmåga att arbeta eller uppleva givande relationer. Egentlig depression är en allmän och ofta även återkommande störning i den psykiska hälsan - personen återhämtar sig, men genomlider senare en ny depressionsperiod. Av de vuxna finländarna lider cirka % av egentlig depression under någon period i livet. Inom ett givet år lider ca 6 % av finländarna av egentlig depression som kräver behandling. Till en egentlig depression hör förutom en sänkt sinnesstämning även andra symtom. En egentlig depression får ofta sin början i en kris, kränkning, besvikelse eller svår utmattning. I värsta fall utlöser krisen ett snöskredsfenomen. dvs. en snabb eller långsam spiral av negativa händelser, känslor och tankar som ger näring åt varandra och förvärrar depressionen. En i tid inledd, effektiv behandling gör tillfrisknandet snabbare och hindrar depressionen från att bli kronisk och fördjupas. Nuförtiden är man alltmera medveten om förlossningsdepression (postnatal depression, post partum-depression). Med detta begrepp avses en depression som debuterar inom fyra veckor efter förlossningen. Den här formen av depression kan kräva snabba insatser och specialvård. Symtom på depression Den deprimerade personen är ofta långsam både i rörelser, tankar och tal. Personen har också ofta ett sorgset och deprimerat utseende. Tankarna är fyllda av förtvivlan och hjälplöshet, och personen ser heller inga ljuspunkter i framtiden. Om minst två av följande symtom har uppträtt under de senaste två veckorna kan tillståndet klassificeras som egentlig depression: Ovanligt nedstämt humör, som inte tycks lätta Förlorat intresse och förlorad förmåga att njuta av sådana saker, som man tidigare njutit av Trötthet och kraftlöshet. 40

41 1. Depression DEl 2 Personer med egentliga depression har också andra symtom, som: Sänkt självförtroende eller sänkt självuppskattning Obefogade skuldkänslor Tankar kring döden eller dödsönskan Koncentrationssvårigheter och svårigheter att fatta beslut Långsamma rörelser eller ibland upphetsning och rastlöshet Sömnsvårigheter eller ibland överdrivet sömnbehov Aptitförlust eller ibland ökad aptit. Detta kan leda till viktförlust eller ökad vikt. En person med depression har inte alla ovanstående symtom. Djupt deprimerade uppvisar fler symtom än lindrigt deprimerade. Tabell 2. Symtomkriterier för egentlig depression enligt sjukdomsklassifikationen ICD-10. Kriterierna har något förkortats och omarbetats för överskådlighetens skull. Symtomkriterier A. Depressionsperioden har pågått minst två veckor B. Minst två av följande symtom kan konstateras Symtombild 1. Nedstämdhet under största delen av tiden. 2. Förlorat intresse eller förlorad förmåga att njuta av saker som vanligtvis tidigare har intresserat eller gett upphov till njutning. 3. Energifattigdom eller exceptionell trötthet. C. Något eller några av följande symtom kan konstateras, så att antalet symtom sammanlagt (B och C sammanslaget) är minst fyra 4. Förlust av självförtroende och självuppskattning. 5. Överdriven eller obefogad självkritik och självnedvärdering 6. Återkommande tankar på död eller självmord eller självdestruktivt beteende. 7. Upplevd eller konstaterad nedsättning av förmågan till tankeverksamhet och koncentration, med vankelmod och beslutsångest. 8. Förändrad psykomotorisk aktivitet (minskad rörlighet eller agitation), som kan vara subjektiv eller observerad. 9. Sömnstörningar. 10. Ökad eller minskad matlust med medföljande effekt på vikten. Källa: WHO