Anvisning 3/ (8)

Transkript

1 Anvisning 3/ (8) Kommuner, samkommuner och kommunala samarbetsområden Privata enheter för vård utom hemmet inom barnskyddet Genomförande av självbestämmanderätt för barn vid vård utom hemmet inom barnskyddet Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira genomförde under år 2012 bland enheterna som dygnet runt erbjuder vård och fostran inom barnskyddet en enkät om genomförandet av självbestämmanderätten. Anvisningen har utformats på basis av utredningen och med syftet att understryka barns självbestämmanderätt och förpliktelserna enligt barnskyddslagen (417/2007) samt förenhetliga anvisningarna om, genomförandet av och inskrivningspraxis för begränsningsåtgärder. Anvisningen är ägnad för att ge personalerna vid barnskyddsenheterna handledning i hur man kan särskilja mellan normala uppfostringsmetoder och användningen av begränsningsåtgärder som inkräktar på barnens grundläggande fri- och rättigheter enligt barnskyddslagen. Syftet är att handleda aktörerna så att de stöder barnens självbestämmanderätt. Grunderna för självbestämmanderätten Enligt 7 1 mom. i Finlands grundlag (731/1999) har alla rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet. Moment 3 i samma paragraf föreskriver att den personliga integriteten inte får kränkas och ingen får berövas sin frihet godtyckligt eller utan laglig grund. En viktig grundläggande fri- och rättighet som ska beaktas inom socialvården är skyddet för privatlivet som föreskrivs i 10 i grundlagen. Utöver privatlivet skyddar bestämmelsen även heder och hemfrid och hänvisar för personuppgifter till den särskilda personuppgiftslagen (523/1999). Skyddet för privatlivet avser att brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden är okränkbar. Även rörelsefriheten enligt 9 i grundlagen är en grundläggande fri- och rättighet som garanteras alla. Grundlagens 6 reglerar särskilt om att barn ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Enligt artikel 12 i internationella konventionen om barnets rättigheter (FördrS 60/1991) ska barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Enligt artikel 13 i konventionen ska barnet ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, då detta inte gör intrång på andras rättigheter. Enligt artikel 20 har ett barn som har omhändertagits rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida. Självbestämmanderätt enligt barnskyddslagen Enligt barnskyddslagen ska vid genomförandet av barnskydd barnets bästa beaktas i första hand (4 ). När ett barn har omhändertagits, har det organ som ansvarar för socialvården för uppnåendet av syftet med omhän-

2 Anvisning 3/ (8) dertagandet rätt att besluta om barnets vistelseort samt vård, uppfostran och tillsyn, den övriga omsorgen om barnet samt om sådan undervisning och hälsovård som behövs för att förverkliga dessa (45 ). Vid omvårdnaden av ett barn som har omhändertagits ska samarbete med barnet, föräldrarna och vårdnadshavarna eftersträvas (45 ). Enligt barnskyddslagen 58 ska man när barn vårdas, fostras och uppväxtförhållandena ordnas iaktta vad som föreskrivs i 1 i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (1983/361). Enligt lagen bör barnets uppfostras så att det får förståelse, trygghet och ömhet. Barnet får inte undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Barnet bör stödas och uppmuntras i sin utveckling till självständighet, ansvarsfullhet och vuxenhet. Enligt 58 i barnskyddslagen ska även barnets vård och fostran ordnas och barnet behandlas så, att dess personliga integritet respekteras. Det är en grundläggande fri- och rättighet för barn att de ska bemötas som jämlika individer och de ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Enligt 5 i barnskyddslagen "ska ett barn enligt sin ålder och utvecklingsnivå tillförsäkras rätten att få information i ett barnskyddsärende som rör barnet och möjligheten att framföra sina åsikter i ärendet. Då behovet av barnskydd bedöms, då beslut fattas om ett barn eller en ung person och då barnskydd genomförs, ska särskild uppmärksamhet fästas vid barnets eller den unga personens åsikter och önskemål. Även i 20 i barnskyddslagen framhävs att då barnskydd genomförs ska barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Inom barnskyddet är barnens rätt till deltagande och att bli hörd i frågor som gäller dem själva lika viktig som inom service för vuxna. Barnets intresse och skydd kan innebära att ett beslut inte följer barnets åsikter, men den som fattar beslutet ska motivera för barnet varför beslutet har tagits på ett sätt som avviker från dess åsikter. Även riksdagens biträdande justitieombudsman har i ett beslut av den understrukit att det är viktigt för ett barn att det genuint kan uppleva sig vara delaktig i beslut som gäller honom eller henne och frågor som påverkar det dagliga livet. I 54 i barnskyddslagen föreskrivs att Barnet har rätt att träffa sina föräldrar, syskon och andra barnet närstående personer genom att ta emot gäster eller företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt att hålla kontakt med dem i övrigt per telefon eller genom att sända och ta emot brev eller därmed jämförbara andra förtroliga meddelanden eller andra försändelser. I 15 kap. i barnskyddslagen föreskrivs om sökande av ändring i beslut enligt barnskyddslagen. Enligt 89 5 mom. i lagen får ändring i barnskyddsärenden gällande ett barn sökas särskilt av barnet självt om det har fyllt 12 år och av barnets vårdnadshavare. Rätten till ändringssökande i ärenden gällande begränsningsåtgärder rörande barn gäller begränsning av kontakterna (63 ), omhändertagning av ämnen och föremål (65 ), underlåtelse att frambefordra eller överlåta ett meddelande eller en försändelse

3 Anvisning 3/ (8) (67 4 mom.), begränsning av rörelsefriheten (69 ), isolering (70 ) och ordnande av särskild omsorg (72 ). Användning av begränsningsåtgärder Inom barnskyddet är det fråga om begränsningsåtgärder när man med åtgärderna blir tvungen att inkräkta på barnets grundläggande fri- och rättigheter enligt grundlagen. Begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen är begränsning av kontakterna (62 ), omhändertagning av ämnen och föremål (65 ), kroppsvisitation och kroppsbesiktning (66 ), granskning av egendom och försändelser samt kvarhållande av försändelser (67 ), fasthållande (68 ), begränsning av rörelsefriheten (69 ), isolering (70 ) och särskild omsorg (71 ). Begränsningsåtgärder kan, med undantag av begränsning av kontakterna, endast tillämpas på barn som omhändertagits för sådan vård utom hemmet som är ordnad som anstaltsvård. Ett barn som placerats genom stödåtgärder inom öppenvården får inte utsättas för begränsningsåtgärder. Ett omhändertaget barn som placerats i familjevård får endast utsättas för begränsning av kontakterna, om detta är nödvändigt med tanke på barnets fördel. Begränsningsåtgärder ska alltid genomföras så tryggt som möjligt och med respekt för barnets människovärde. Ett barn får utsättas för dem endast i den utsträckning som uppnåendet av syftet med beslutet som lett till placering i vård utom hemmet, barnets egen eller någon annans hälsa eller säkerhet eller tryggandet av något annat intresse som anges i de nämnda bestämmelserna nödvändigt kräver. Det är förbjudet att tillämpa begränsningsåtgärder som straff och de får endast tillämpas för ett syfte som finns särskilt definierat i föreskrifterna om begränsningarna. Till begränsningsåtgärd ska alltid väljas det lindrigaste möjliga alternativet av åtgärder och tillämpningen av den ska upphävas genast när det är möjligt. Begränsningarna kan inte motiveras med anstaltens regler, därför att begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter ska utgå från lag och individuell, situationsbetingad bedömning. Man kan således inte automatiskt utsätta alla barn och unga i en enhet för begränsningar, vid t.ex. intagningen, i form av s.k. anpassningsperiod eller metoder för att stoppa. "Razzior" i bostadsrum, visitation av fickor, kvarhållning av föremål eller avlyssning av telefonsamtal tillåts inte som systematiska förfaringssätt, utan de ska utgå från individuell bedömning och de noggrant avgränsade villkor som föreskrivs i barnskyddslagen. Riksdagens biträdande justitieombudsman har i ett beslut (Dnr 4138/2/09) konstaterat, att begränsningar av rörelsefriheten som föreskrivs 69 i barnskyddslagen riktar sig mot den personliga frihet som garanteras av mänskliga och grundläggande fri- och rättigheter, varför motiveringar för frihetsberövande ska tolkas snävt. Alla barnskyddsenheter ska vara förtrogna med lagstiftningen och förfaringssätt gällande begränsningar samt efterleva dem. För kontrollen och tillsynen över tillämpningen av begränsningsåtgärderna som föreskrivs i

4 Anvisning 3/ (8) i barnskyddslagen ska barnskyddsanstalten anteckna förståeligt och sakligt de begränsningsåtgärder som den tillämpar. Anteckningen ska omfatta en beskrivning av den begränsande åtgärden, grunden för åtgärden och åtgärdens varaktighet, namnet på den eller de som har beslutat om åtgärden, genomfört åtgärden i praktiken och närvarit vid genomförandet samt vid behov de särskilda skäl som avses i 66 1 mom. och 67 3 mom. Vidare ska nämnas åtgärdens eventuella inverkan på planen för vård och fostran. När anteckningen görs ska också nämnas på vilket sätt barnet har hörts före beslutet om den begränsande åtgärden eller genomförandet av åtgärden, samt barnets åsikt i saken. Innehållet av anteckningarna ska för kännedom sändas månatligen till den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter enligt 13 (74 ). I kapitel 11 i barnskyddslagen föreskrivs detaljerat om allmänna villkor för tillämpning av begränsningsåtgärder, beslut gällande begränsningar, deras varaktighet och personer med rätt att fatta beslut samt förhållanden som ska antecknas i beslut. Beträffande delgivande och rätt att söka ändring i beslut ska iakttas vad som föreskrivs om detta i lagarna (89 ). Orsakerna till begränsande åtgärder som riktats mot ett barn och åtgärdernas eventuella inverkan på planen för vård och fostran samt klientplanen ska diskuteras tillräckligt med barnet. Om klientplanen behöver ses över omedelbart, ska föreståndaren för anstalten eller en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal genast underrätta den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter om saken. Vid en översyn av klientplanen för barnet ska särskilt bedömas hur syftet för de begränsande åtgärder som riktats mot barnet har uppnåtts och deras inverkan på klientplanen. Det är viktigt att begränsande åtgärder enligt barnskyddslagen förklaras förståeligt för barnen som bor i barnskyddsenheten. Barnen ska ha rätt uppfattning om syftet med och grunderna för begränsande åtgärder samt om, att tillämpningen av dem utgår från en rätt som föreskrivs i lag. Biträdande justitieombudsmannen har i en lösningspraxis (4138/2/2009) ansett att ett samtycke, givet av barnet och vårdnadshavaren, under inga omständigheter berättigar till användning av begränsande åtgärder. Enhetens skriftliga regler och anvisningar Kontrollen över barnens uppträdande och ställande av gränser ska utgå från en positiv relation till barnen. Genomförande av barns och ungas självbestämmanderätt innebär inte att de inte hade eller kunde ställas förpliktelser och ansvar enligt deras ålder, t.ex. visavi uppstigning, skolgång, tider för hemkomst och sovdags, eller skötseln av hemmet. Syftet med fostrande gränser är uttryckligen att fostra, dvs. stötta och hjälpa barnet att fungera som medlem i en gemenskap, inte att självändamålsenligt bestraffa barnet. Fostrande gränser ska inte göra intrång på barnets grundläggande fri- och rättigheter, utan de ställs för ordnandet av barnets vård och omsorg. I sina fostringsuppgifter ska personalen kunna ställa trygga, konsekventa och förståeliga gränser för barns och ungas oacceptabla uppförande.

5 Anvisning 3/ (8) Enligt 6 i lagen om privat socialservice (922/2011) ska varje producent av privat socialservice ha utarbetat en plan för egenkontroll, vari dels även krävs en plan för hur man i enheten strävar efter att minska behovet av att begränsa grundläggande fri- och rättigheter. Enheten ska utformas en skriftlig handledning om begränsande åtgärder, i vilken nedtecknas förfarandet vid beslutsfattning, och anvisningar om hur begränsande åtgärder tillämpas tryggt med respekt för klientens människovärde. För att skillnaden mellan normala uppfostringsmetoder och de begränsande åtgärder som utgår från lagarna ska vara tydlig, ska även konsekvenserna av brott mot de uppfostringsmetoder och regler som tillämpas i enheten finnas till påseende i skriftlig form. Regler får inte vara godtyckliga eller överdrivna och de kan inte ha samma syfte och varaktighet som de begränsande åtgärder som avses i barnskyddslagen. Även om det inte än krävs egenkontroll av den offentliga servicen inom socialvården, rekommenderar Valvira ändå att det även inom den offentliga servicen tas en egenkontroll i användning som styr tillämpningen av begränsande åtgärder. Rätt att upprätthålla sociala relationer Rätt att besluta om sitt utseende Det organ som ansvarar för socialvården och platsen för vården av barnet utom hemmet ska stödja och främja kontakterna mellan barnet och föräldrarna samt andra barnet närstående personer. Vården av barnet utom hemmet ska ordnas så att avståndet till den plats där barnet är placerat inte är ett hinder för att upprätthålla kontakt med barnet närstående personer (54 ). Ett barn som vårdas utom hemmet ska tillförsäkras för barnets utveckling viktiga, fortgående och trygga mänskliga relationer. Barnet har rätt att träffa sina föräldrar, syskon och andra barnet närstående personer genom att ta emot gäster eller företa besök utanför platsen för vård utom hemmet samt att hålla kontakt med dem i övrigt per telefon eller genom att sända och ta emot brev eller därmed jämförbara andra förtroliga meddelanden eller andra försändelser. Barn och unga har rätt att upprätthålla de sociala relationer som är viktiga för dem, vilket för de unga även gäller sällskapsförhållanden. Samtidigt ska barn skyddas mot all tänkbar kränkning av den sexuella självbestämmanderätten och sexuellt utnyttjande. Total begränsning av umgänget mellan flickor och pojkar, eller att det i reglerna ställs ett allmänt förbud mot att vistas i rummet för ett barn eller en ung som är av ett annat kön, accepteras inte. Däremot möjliggör t.ex. skyldigheten att hålla dörrarna öppna, om det finns flera barn i rummet, kontrollen av att olika situationer inte är förknippade med osakligheter. Mängden personal ska vara tillräcklig, så att detta inte begränsar barnens och de ungas vardag eller sociala umgänge. Allmänna förbud och begränsningar gällande barnens utseende ska bedömas utgående från respekten för barnens och de ungas självbestämmanderätt. Vid gränsdragning mellan det som är tillåtet respektive förbjudet visavi ett barns utseende framhävs principiellt personens omfattande

6 Anvisning 3/ (8) självbestämmanderätt, som inte får oproportionerligt begränsas. Ett sakligt sätt att verkställa fostringsansvaret i frågor om utseendet är att ge generell, fostrande styrning till gemensamma diskussioner och tillämpa betänketid (före t.ex. håret färgas). För bl.a. piercing och tatuering bör även beaktats att för appliceringar av dessa krävs samtycken. Ändringar av ett barns utseende ska således övervägas individuellt och fall för fall, varvid man ska framhäva barnens och ungas självbestämmanderätt. Det är nödvändigt att man alltid framför exakta motiveringar för förbud. Rätt att besluta om sina disponibla medel När ett barn eller en ung person har placerats utom hemmet (placering som stödåtgärd vid öppen vård, enligt föreskrifterna om eftervård eller vård utom hemmet), ska kommunen se till att barnets eller den unga personens studier och fritidssysselsättning vid behov stöds ekonomiskt. Enligt 55 i barnskyddslagen ska dispositionsmedel dessutom varje kalendermånad ställas till barnets eller den unga personens förfogande för personliga behov, med beaktande av dennes ålder och uppväxtmiljö, minst enligt följande: 1) för barn under 15 år ett belopp som motsvarar barnets individuella behov 2) för barn som har fyllt 15 år och för unga personer minst ett belopp som motsvarar en tredjedel av det underhållsstöd som enligt 9 i lagen om underhållsstöd (580/2008) ska betalas för ett barn ( /88). En minderårig har rätt att själv bestämma om användningen av sina disponibla medel. Utbetalningen av minimum beloppet av de disponibla medlen får inte vara bundet till vederlag, t.ex. skyldighet att arbeta eller städa. Om det på enheten i reglerna/husets praxis bestäms om städturer för barnen ska konsekvenserna av att man underlåter att följa dem eller försummar någon annan förpliktelse vara någon fostrande utväg i stället för att innehålla minimum beloppet av disponibla medel. Om betalning av disponibla medel i annan form, t.ex. biografbiljetter, ska överenskommas särskilt med barnet samt socialarbetaren som ansvarar för barnets ärenden. Skadeståndsansvaret för skador som orsakas av barn bestäms dels enligt 2 samt 24 och 26 i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) och dels enligt 1-2 i kap. 2 i skadeståndslagen (412/1974). Personer under 18 år har inte behörighet att ingå rättsligt bindande avtal eller andra rättshandlingar. Lagstiftaren har ansett att minderåriga personer saknar den psykiska mogenhet som krävs för ingående av avtal. Minderåriga personer kan dock ingå rättshandlingar, som är sedvanliga i förhållande till omständigheterna och av ringa betydelse. Biträdande justitieombudsmannen har i ett beslut (Dnr 3572/4/11) tagit ställning till saken och konstaterar att en barnskyddsanstalt inte ensam kan överenskomma om skadestånd med en omhändertagen ung person, utan saken ska överenskommas med vårdnadshavaren eller någon annan laglig representant.

7 Anvisning 3/ (8) Barnets placeringsplats ska föra bok över utbetalningen av de dispositionsmedel som getts till barnet. Enligt barnskyddslagen ska bokföringen årligen sändas för kännedom till den socialarbetare som enligt 13 b ansvarar för barnets angelägenheter (74 ). Genomförande av självbestämmanderätt som kriterium för kvaliteten på vård utom hemmet Barnskyddsenheterna ska verkställa intern kontroll över tillämpningen av begränsande åtgärder enligt barnskyddslagen. Det att man stärker förutsättningarna för begränsande åtgärder och kompetensen för tillämpning av sådana, och minskar behovet av att tillämpa dem, är att utveckla kvaliteten på vården utom hemmet. Regelbunden utveckling av barnskyddsenhetens arbetspraxis, arbetshandledning, arbetsintroduktion och utbildning för personalen, samt diskussioner med barnen, förbättrar vardagen för barnen som vårdas utom hemmet och för enhetens personal. Under vård utom hemmet ha barn rätt till nära och fortgående mänskliga relationer, god vård och integritet samt rätt till okränkbar fysisk och psykisk självbestämmanderätt. Respekten för barns grundläggande fri- och rättigheter och självbestämmanderätt ingår i barnskyddsenheternas vård- och fostringsuppgift och är ett av de viktigaste kriterierna för god vård utom hemmet. Med tanke på genomförandet av barnens rättsskydd är det nödvändigt att det finns en klar skillnad mellan tillämpningen av lagenliga begränsande åtgärder, och konsekvenserna av brott mot uppfostringsmetoder och regler. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet samt den anställda som svarar för vård och fostran av barn som vårdas utom hemmet ska samarbeta med barnet och dess föräldrar och vårdnadshavare samt med en representant för platsen för vården utom hemmet så att den vård barnet behöver fortgående kan tryggas (52 ). För barnet ska, på ett sätt som antecknas noggrannare i klientplanen, ordnas tillräcklig möjlighet till ett personligt möte på tu man hand med den socialarbetare som ansvarar för dess angelägenheter eller en annan anställd inom barnskyddet för att samtala om frågor som gäller barnet självt och genomförandet av vården utom hemmet (53 ). Det är särskilt viktigt att detta ordnas för barn som placerats i familjevård, emedan det i en fosterfamilj, till skillnad mot anstaltsvård, inte finns flera vuxna att ty sig till, om det finns problem i verksamheten hos fosterfamiljen. Fostringsuppgiften för barnskyddsenheten och förpliktelserna för socialarbetaren som ansvarar för barnets ärenden omfattar att man på ett förståeligt sätt berättar för barnet om dess rättigheter och skyldigheter inom vården utom hemmet, samt att de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen och barnens rättigheter som fastställs i internationella barnkonventionen också gäller denne. Dessutom ska berättas för barn som fyllt 12 om deras rätt att söka ändring i beslut som gäller dem själva och om möjligheten att framställa anmärkning enligt 23 i klientlagen (812/2000) med anledning av hur han eller hon bemötts till den kommunala tjänsteman som tillsatts för uppgiften. Oavsett framställda anmärkningar har barn och unga personer rätt att lämna klagomål riksdagens justitieom-

8 Anvisning 3/ (8) budsman och regionförvaltningsverket. Barnen ska ges kontaktuppgifterna för regionförvaltningsverket, socialombudsmannen och övriga laglighetsövervakare samt vid behov handledning i hanteringen av ärenden. Direktör Katariina Rautalahti Katariina Rautalahti Jurist Riitta Husso Riitta Husso Tilläggsuppgifter Jurist Riitta Husso, tfn Inspektör Kristiina Ruuskanen, tfn Valviras utredning om genomförande av självbestämmanderätt vid socialvårdsservice dygnet runt (Utredningar 1:2013) Valviras tillsynsprogram: Vård och fostran dygnet runt inom barnskyddet (4:2012) För kännedom Social- och hälsovårdsministeriet Finlands Kommunförbund Regionförvaltningsverk, överdirektörer