Rapport Omvärldspaning CM/RACT våren 2016 eller Om man inte har CM/RACT som arbetsmetod vad har man då för metod?

Transkript

1 Rapport Omvärldspaning CM/RACT våren 2016 eller Om man inte har CM/RACT som arbetsmetod vad har man då för metod? Introduktion: Starten för Gästrikland med införandet av CM som ny arbetsmetod för psykiatri och socialpsykiatri inleddes Hälsingland kom med och började utbilda Tillsammans ska nu hela länet Gävleborg dvs 10 kommuner och regionen ta implementeringen ett steg längre under I samband med upptakten till detta behövdes en uppdaterad omvärldsspaning, den tidigare gjordes 2013 och har sedan kompletterats något genom olika nätverkskonstellationer. Syftet med omvärldsbevakningen är att inspireras och få konkreta uppslag på hur vi kan arbeta eller bara som en möjlighet att sätta vårt eget arbete i ett nytt perspektiv. Det är lätt att se att något är extra bra hos alla, så varför inte plocka ut det bästa och införliva i våra egna idéer? Intervjuare och med ansvar för den här sammanfattningen är Anna Öhman, implementeringsledare för CM Gävleborg. Anna har haft en samordnande roll sedan Upplägg av rapporten: 1. Introduktion och upplägg av rapporten 2. Vilka verksamheter och kontaktpersoner är intervjuade samt var finns deras material 3. Redovisning i teman 4. Avslutande reflektion omvärldsspaningen kontra Gävleborg ur implementeringsledarens perspektiv Vilka verksamheter är intervjuade: Västra Götalandsregionen Kungälvs sjukhus, Kungälvs kommun, Stenungssunds kommun, Ale kommun, Tjörns kommun i samverkan för Vård och stödsamordning med resursgruppsarbete. Cilla Fjellson, Kajsa Håkansson Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Psykiatri Psykos/ Högsbo (en av 10 stadsdelar i Göteborg) Jenny Lindqvist Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Psykiatri Psykos Mölndal och Mölndals stad Anna-Karin Andersson, Marcus Lundmark, Birgitta Hollner, Nisse Berglund Partille kommun och Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, psykiatri psykos/ psykosvård öster Andreas Engelbertsen Kommunerna i Örebro och Region Örebro län Annika Holmbom Region Dalarna, Vård och stödsamordning i Dalarna Lisa Ask Regional samverkan psykiatri, Region Skåne och Skånes kommuner Christel Norrud Den här rapporten gör inte anspråk på att kunna förmedla hela bilden av de olika verksamheterna utan endast några av de bitar som Gävleborg är mest intresserade av i dagsläget. Då det var öppna diskussionsliknande intervjuer har olika områden berörts olika beroende på hur samtalen kom att utvecklats. Det tål också att påminna oss om, att det som vi skriver i våra dokument kan komma att i verkligheten ta sig lite andra uttryck. Jag uppskattar att de personer jag träffat har varit så uppriktiga att vi tillsammans fått givande diskussioner om hur man kan göra i införandet av CM. Det blir ett nätverkande och givande och tagande där Gävleborg också har saker att bidra med t ex att ha brukarrepresentanter i Styrgruppen och vår vana att samverka över huvudmannagränserna för den här målgruppen. Flera påpekar även vikten av en koordinator i implementeringen. Fråga gärna Anna om du intresserar dig för något som inte nämns just i denna text. Kontaktuppgifter samt verksamheternas material kan också förmedlas,. Några länkar finns här nedan. Det bör även nämnas att begreppet Vård och stödsamordning och Case manger /CMare används i denna text som synonymt. Integrerad psykiatri är samma begrepp som RACT. 1

2 Partille: 0Lokal%20%c3%b6verenskommelse%20PV%c3%96-Partille% pdf Dalarnas brukarstyrda utvärdering 2014: Göteborg: Skåne: Redovisning i teman: Vilka erbjuds metoden, fördelning av ärenden. Ingen av de intervjuade verksamheterna har renodlade tjänster för CM, förutom Kristianstad som ska prova i projektform 2016 (se nedan). Psykiatri psykos och Partille kommuns boendestöd har dock valt att erbjuda alla brukare CM och därmed är CM det grundläggande arbetssättet och integrationen total. CM är alltså integrerat i tjänsterna och man gör därför även sina andra arbetsuppgifter som sjuksköterska, kurator, boendestöd osv. I Skåne, Dalarna, Kungälv och Örebro arbetar man dels med ordinarie arbetsuppgifter som t ex boendestödpersonal eller behandlare dels som CMare åt ett urval brukare. Psykiatri Psykos som innefattar all vuxenpsykiatri för brukarna i Göteborgs 10 stadsdelar samt tillhörande kranskommuner arbetar utifrån Integrerad psykiatri/ract med samtliga brukare med psykosproblematik. Det är den grundläggande metoden och man utgår ifrån e-arbetsboken. Med CM i botten kan brukaren sedan erbjudas olika insatser så som KBT, PPI, IPTK osv. CMaren blir t ex en viktig funktion när en person är inlagd. Man arbetar i huvudsakligen 2 CMare/ brukare och då är det oftast en från regionen och en från kommunen. Det är vuxenpsykiatrin som initierar vilka brukare som är aktuella för att få en CM och genom ett första samtal med brukaren ber man att få kontakta brukarens kontakt hos kommunen för att få en kommun-cmare eller om inte möjligt, en första ingång till kommande resursgrupp. Eftersom alla ska vara CMutbildade på regionens psykos öppenvård kan man säga att det vi i Gävleborg kallar fast vårdkontakt är en CMare i Göteborg. Resursgruppen är viktig och eftersom man har CM som grundläggande metod för alla, innefattar det även brukare som bor på boenden. Partille kommun Stöd och beroendeteamet erbjuder alla sina brukare CM oavsett diagnos. Det är den grundläggande metoden som boendestöd arbetar utifrån. Boendestöd får sina ärenden både från Biståndshandläggare psykiatri och socialsekreterare på missbruksenheten. Varje brukare får två CMare från kommuen. Om brukaren redan har kontakt med psykiatrin ber CMaren om samtycke att få kontakta psykiatrin och samverkan enligt Vård- och stödsamordningsmodellen startar, vilket innebär en CMare från kommun och en från regionen. Motivationsarbetet här är viktigt. Om brukaren inte har någon psykiatrikontakt men CMaren ser att personen tillhör målgruppen hjälper man personen till en egenremiss till psykiatrin. Resursgruppen är viktig. Partilles boendestöd arbetar med både missbruk och psykiatri hos brukarna. Man har inställningen att när missbruket avtar finns den psykiska ohälsa många gånger kvar och då är kontinuiteten viktig vilket CM/Boendestöd kan ge. Intensiteten i arbetstimmar med brukaren kan variera kraftigt. Biståndsbesluten är öppna och man skriver i beslutet att man får insatsen boendestöd utifrån Vård och stödsamordningsmodellen. Inga timmar eller detaljer anges av biståndshandläggaren utan det framkommer i kartläggningsfasen och det fortsatta CMarbetet. Man anser att det är mest rättssäkert att utreda på detta sätt för att brukaren ska få hjälp med rätt saker. I Partille kommun kan en brukare initieras för CM även från vuxenpsykiatrin genom att CMaren från psykiatrin kontaktar brukarens boendestödjare eller boendepersonal och när samtycke finns påbörjas vård och stödsamordningsmodellen med en CMare på kommun och en på region. Om brukaren inte är aktuell på kommunen men CMaren på psykiatrin anser att behovet finns kontaktar denne kommunens biståndshandläggare. 2

3 En brukare som trots all motivation tackar nej till CM i Partille ska då istället motiveras till en SIP. En brukare som har CM gör SIPar vid varje revidering av sin Personliga Utvecklingsplan i resursgruppen genom att använda CMarbetsbladet för detta och sedan lägga till allas namnteckningar på detta papper. Planen kopieras till alla och scannas in som SIP i journalsystemet. På så sätt försäkrar man sig om att alla brukare fångas upp med samverkan efter just brukarens behov. CMarna på boendestöd i Partille kommun förväntas jobba med 4 brukare/dag, det fungerar oftast, men om någon mår väldigt dåligt, något akut inträffar eller det behövs att följa med till någon instans geografiskt längre bort behöver CMaren få den avlastning som krävs. Psykatri psykos Mölndal och Mölndals stad erbjuder CM till alla med funktionsnedsättning pga psykosproblematik. Mölndals stad ska nu börja med Öppna biståndsbeslut i 3 månader för att under den tiden låta CM kartlägga och sedan återkoppla till biståndshandläggaren för ett mer rättssäkert och underbyggt beslut om boendestödsinsatser mm. Kungälvs samverkan med Vård och stödsamordning har inte samma upplägg som i Göteborg. Här är det inte samma omfattning på utbildad personal och man har valt att erbjuda brukare metoden utifrån deras funktionsnedsättningar oberoende om de är psykosrelaterade eller ej. Detta innebär en vid målgrupp precis som hos oss i Gävleborg. I Kungälv har man också två CMare, en från varje huvudman i ett ärende vilket bla betyder att regionens CMare ska räcka till fler kommuner. Det krävs ett urval och en matchning av CMpar för att detta ska fungera. För att en ärendefördelning ska kunna göras nomineras förslag på brukare till en uttagningsgrupp som träffas 3-4 ggr/ termin och utser CMare. Man har gemensamma målgruppskriterier och de som tar med sig ett förslag på ärenden är väl insatta i metoden, man använder alltså inte något remissförfarande. I uttagningsgruppen, som består av en person från en kommun och en från berörd psykiatri diskuteras de nominerade ärendena genom avidentifierade dragningar vilket gör att samtycke inte behövs. Kungälvs samverkan har valt att först räkna antal CMärenden när resursgrupperna kommit igång. Självklart föregås det av samma gedigna kartläggningsfas, men man betonar på detta sätt resursgruppens betydelse. Brukarna i målgruppen kan återfinnas på boenden, inom boendestöd eller på psykiatrin. Kungälvs kommun har tidsbestämda detaljerade beslut och Stenungssund har öppna biståndsbeslut. Det är ett bättre flyt med CM-arbetet i Stenungssund. Beslutet där kan vara hjälp i hemmet och sedan utformar brukare och boendestöd detta ihop. Örebro erbjuder även de CM till ett i urval brukare. CMaren på boendestöd initierar ett ärende till sin enhetschef när man uppmärksammat ett omfattande behov hos brukaren som skulle vara hjälpt av metoden. Det behövs inget remissförfarande, cmaren frågar brukaren om kontakt med andra huvudmannen kan tas och så gör man det känt att just den brukaren har en CMare. På detta vis är det i samråd mellan huvudmännen. Örebro har provat att vara två CMare/brukare men har av erfarenhet börjat arbeta med en CMare/brukare. Flera brukare har uppskattat det mer jämlika förhållandet när det bara kommer en person. Örebro har öppna biståndsbeslut, vi minns detta redan från vår omvärldsbevakning 2013, då de då såg detta som självklart. Bland annat dokumentationen i journalsystemet är viktig för rättssäkerheten och uppföljningen. I Örebro ser man det som att det är först när kartläggningsfasen är klar som man vet om det blir en resursgrupp eller inte. I Skåne kommer Kristianstad nu prova att i projektform för PRIOmedel anställa 4 heltidsanställda CMare för att förhoppningsvis få mer fart på arbetet så att antalet ärenden ökar. Nytt för dem kommer även bli att de ska koppla på kommunens försörjningsstödsgrupp då man tror att de personer i målgruppen som har försörjningsstöd och får CM kommer bidra till att socialbidragskostnaderna går ned. Kristianstad har öppna biståndsbeslut. I Skåne arbetar man i regel en CMare/ brukare, men möjligheten att vara två finns och anses ibland vara en fördel men avgörs från fall till fall. Om man är två ligger huvudansvaret hos den huvudman där de primära insatserna finns. Dalarna är ett stort län där man arbetar på olika sätt inom länet i fördelningen av CMärenden. Alternativen som anges i Lisa Asks rapport från 2015 är: styrgrupp fördelar ärenden, medarbetare tar egna initiativ, rutin finns, via behandlingskonferens, i samråd med medarbetarna, kommun resonerar i arbetsgruppen vilka man anser ska erbjudas och därefter samråder med psykiatrin, samverkansmöten, kommunala handledningsgrupper och behandlingskonferenser, utifrån arbetsfördelning via arbetsledare. Enligt samma rapport hade 121 brukare en resursgrupp, men behovet uppskattas till ca 10 gånger fler. Det ser olika ut om 3

4 man har öppna beslut eller inte i Dalarna, men man uttrycker att det underlättar med öppna och ett gott samarbete mellan CMaren och biståndshandläggaren. Utbilda medarbetare Psykiatri psykos i Göteborg är ett väldigt stort område med 10 kommunala stadsdelar att samverka med. Det framkommer i intervjuerna att det går att jämföra med 10 olika kommuner då förutsättningarna kan se väldigt olika ut. Omsättningen på personal finns och för att lösa utbildningsfrågan utbildar man internt efter hand samtidigt som man deltar vid uppdragsutbildningar på 7,5-30 hp i samarbete md Göteborgs universitet. Detta samordnas av Internutbildningen i Göteborg kan innebära endast två dagar eller att gå bredvid en erfaren CMare. Alla erbjuds metodhandledning. Det framkommer i Mölndal att det finns svårigheter med kort CMutbildning och att som ny förväntas jobba med metoden samtidigt som du ska gå bredvid och lära upp dig. Svårigheterna visas t ex i att flera fall som endast gör kartläggningsfasen och inte kommer vidare i resursgruppsparbetet. Detta är en skillnad mellan Göteborg/Mölndal och Partille även om Partille också samverkar med samma region. Psykiatri Psykos började utbilda 2008 utifrån e-arbetsboken. Några av de stora namnen som tog Integrerad Psykiatri till Sverige och anpassade den till svenska förhållanden utgår fortfarande idag från psykiatrin Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Ulf Malm, Lennart Lundin, Nisse Berglund. Idag räknar man med att ca 600 medarbetare är utbildade i Göteborg. Dessa ska räcka till ca 2600 psykospatienter varav ca 800 med samtidigt boendestöd. Siffrorna gäller Göteborg med kranskommuner dock ej Kungälvssamverkansområdet. Partille kommun utbildar kontinuerligt medarbetare gemensamt med Västra götalandsregionen. Idag finns det så många utbildade att det går att ha CM-kompetens som krav när man söker ny personal. Alla har metodhandledning och en inspirationsdag per år erbjuds CMarna. Omfattningen av utbildade CMare i Kungälvs samverkan är idag 35 st. Dessa 35 arbetar alltså två och två per brukare och regionens cmare ska ofta täcka mer än en kommun. Utvecklingsarbetet med CM startade här Från 2013 har brukare erbjudits CM. Idag är det 46 st brukare som har pågående CM/resursgrupp och 10 som avslutats av olika anledningar. CMarna har inget tak på hur många de kan arbeta med CM med i sin tjänst, utan det är en avvägning som görs kontinuerligt. Det är ok att t ex ha 2 brukare i kartläggningsfas och 2 i arbetsfasen, men inte alla i samma fas samtidigt. Kungälvssamverkan har riktningen på sin implementering att gå mot att kunna erbjuda alla brukare CM liknande som Partille kommun gör. Man konstaterar dock att det är en bit kvar. Både i Kungälvsamverkan och i Örebro får samtliga CMare metodhandledning och utbildningen motsvarande 7,5 hp anordnar man själva även om Kungälv även kan delta i uppdragsutbildningar som Göteborg anordnar. I Region Skåne och dess kommuner har man utbildat CMare sedan 2009, kommunerna har varit drivande. Hösten 2014 hade 436 utbildats totalt har ca 351 brukare fått del av metoden, troligen ytterligare några eftersom det saknades några svar i deras inventering. I Skåne precis som i Dalarna (start 2009) har man alltså varit med och utbildat från start, har ett stort antal utbildade, men uppenbarligen inte fler än en brukare per CMare. Lokal överenskommelse, gemensamma rutiner samt handböcker med tips och material har alla verksamheterna som sitt stöd till CMarna utöver kontinuerlig metodhandledning. Styrorganisation Alla verksamheter som har intervjuats har idag lokala överenskommelser om CM och övergripande överenskommelser. De övergripande överenskommelserna är till viss del en produkt av PRIO arbetet som gjorts nationellt där bl a SIP regleras. Endast Skåne har brukarorganisationerna i sin styrorganisation även om alla samverkar med dem och framförallt i utbildningssammanhang erbjuder föreläsningar av egenerfarna. Brukarorganisationerna ses gärna som remissinstans. I Partille är det NSPHiG som bjuds in. 4

5 I Partille styrs CMorganisationen av en chefsgrupp samt stora och lilla utvecklingsgruppen vilkas uppgifter regleras i den lokala överenskommelsen. Över detta finns den länsövergripande överenskommelsen som reglerar de stora ansvarsområdena. Kungälv i samverkan har en chefsgrupp som motsvarar vår styrgrupp i Gästrikland, de träffas 2-3 ggr/ år och tar beslut om ekonomi, utbildning osv. Under chefsgruppen finns en utvecklingsgrupp bestående av en CMare från varje kommun och psykiatriområde. Denna grupp ansvarar för att organisera, planera, kvalitetssäkra, sammanställa och utvärdera utifrån chefsgruppens riktlinjer. Varje kommun har ihop med psykiatrin även en Uttagningsgrupp på två personer som prioriterar och fördelar CMärenden. Inte heller här har man brukarorganisationerna representerade i sin styrning, även om man önskar det. Psykiatri Psykos i Mölndal framför åsikten att styrgrupp, chefsgrupp och utvecklingsgrupper nog alltid bör finnas och inte behöver ses som något övergående i ett implementeringsskede. Man menar att omsättningen på personal och chefer gör att frågorna om utbildning, informationsarbete, ekonomi och riktning för CM alltid kommer vara lika aktuellt. Göteborg uppger att de saknar en tydlighet i samordningen trots att Samverkanstorget finns, vilket gör det svårt att administrera t ex mängden CMare som ska ha metodhandledning. Dalarna presenterar på sin hemsida Region Dalarna sin brukarstyrda utvärdering av Vård- och stödsamordning från hösten Se länk ovan, mycket intressant perspektiv. Avslutande reflektion från implementeringsledaren I relation till verksamheterna ovan kan jag ofta uppfatta vår implementeringsprocess mellan i Gävleborg som blygsam och i vissa mått trevande, men i samtal med mina kontaktpersoner kan jag dels få bekräftat att vissa frågor måste alla ta sig igenom och att vi har gjort många saker rätt. Det är inte självklart att man kan erbjuda brukarna bra kvalité bara för att man har mycket kvantitet. Vi har tyvärr tappat utbildade CMare som bytt arbete eller av andra anledningar inte arbetar som CMare idag och då märks det mer eftersom vi inte är så många från början. Vi har även haft en omsättning på berörda chefer i kommun och region, men vi har å andra sidan haft en fungerande inarbetad funktion i vår styrgrupp och vi har valt att satsa på en samordnade länk i koordinatorn. Jag tror inte på snabbutbildning i två dagar och sedan ut och jobba som CM. Jag kan tänka mig informationsoch introducerande internutbildningar på två dagar till många, men när det gäller de som ska arbeta med CM fullt ut håller jag fast vid att vi ska erbjuda motsvarande lägst 7,5 hp. Jag är stolt över att vi inte gör skillnad på CMare från kommun och region, vilket jag kan ana att det är i Göteborg eftersom regionen så länge har haft det som sitt övergripande arbetssätt och det är oftast de som tar initiativ till CMärenden. Jag uppfattar även att detta är en anledning till att Kungälvssamverkan kör sin egna linje trots att regionen är samma region som i Göteborg. Här är Gävleborg och Kungälv mer lika. Det är även intressant att se att Partille kommun sticker ut och i mitt tycke höjer statusen för kommun-cmarna. Det går också att konstatera att Gävleborg har haft en annan utbildningsanordnare från start än de flest av de intervjuade. Det har funnits två stora privata aktörer som gett dessa utbildningar och vi har haft Mats Borell vilket bl a har gjort att vi tydligt lyft in det kommunala perspektivet i utbildningens olika sammanhang och haft fokus på beteendeanalys som hjälpmedel i förståelsen av brukaren. Samarbetet med Mats Borell har även underlättat skapandet och reviderandet av vår CM/RACT Manual Gävleborg. Precis som verksamheterna ovan har vi idag vår lokala manual. Jag blir nu inspirerad att sätta ihop ett häfte med våra kring dokument som överenskommelser, samtyckeblanketter, excelbladet för kvartalsrapporterna, checklistor, kontaktuppgifter osv. Jag hoppas att vi kommer kunna få någon del av en hemsida där vi precis som de intervjuade kan samla vårt material och göra det lättåtkomligt för samtliga. Då blir det endast på ett ställe vi kommer behöva uppdatera och för den som är mer intresserad, men inte direkt berörd kommer information finnas lättillgängligt. Det är också dags för oss som län att plocka hem utbildningen till oss. Vi kommer med största sannolikhet fortsätta samverka med Borell, Landström m fl men vi kan stå för upplägget och även införliva med lokal föreläsare och våra egna CMare. Vi ser redan nu på den pågående grundutbildningen i Gävleborg att de delar som inneburit praktiska övningar på manualen på sig själv eller på övningsbrukare är mycket verksamma. Precis 5

6 som de intervjuade har vi i Gävleborg uppmärksammat att utbildningen behöver fördjupa delarna kring resursgruppsarbete. Vi har idag gjort det genom metodhandledningen och fortbildningsdagar, men inför nästa utbildning kommer det få större utrymme. Jag ser det som en möjlighet att vi som ännu inte har utbildat flera hundra medarbetare kommer kunna fylla på med rätt anpassad utbildning och intern metodhandledning innan vi har svävat iväg och blivit väldigt många och kanske lite vilsna. I Gävleborg har det hela tiden varit väldigt tydligt att när det gäller CM så har vi lika kompetens oavsett om man är anställd på kommun eller region. Vi utbildas och arbetar i samverkan. Vi kommer fortsätta att ha en gemensam manual och gemensam metodhandledning. Vi använder oss av våra olikheter och kontakter i samverkan. Vi möts även i resursgruppen. Däremot anser jag att det inte är självklart för oss som har relativt få CMare att erbjuda två CMare per brukare. Redan idag har vi sagt att vid behov är det möjligt att vara två och jag tror att det är mest resurseffektivt att låta det kvarstå. Som avslutning vill jag kommentera citatet i rubriken. Om man inte har CM/RACT som arbetsmetod vad har man då för metod? Det var Jenny Lindqvist CMare, skötare, metodhandledare och mycket mer med lång erfarenhet från arbeta med psykosproblematik i samverkan i regionen i Göteborg som formulerade sig på detta sätt. Det gjorde många saker så tydliga för mig när hon fällde den kommentaren. CM är inte en insats som ska finnas på en rad med flera andra. CM är som grunden till resten av insatserna. CM innebär även att t ex alliansskapande görs med en struktur som är evidensbaserad. Detta har Ulf Malm forskat på. Hur vi jobbar blir mindre personbundet. Vi riskerar inte att det blir en slump vad vi erbjuder brukarna. Det blir mer rättssäkert men framförallt är det en metod som bevisat höjer livskvalitén hos individen. Vi kan visa på resultat i våra kvartalsrapporter och programtrohetsmätningar som ingår i metoden. Vi vet vad vi ska utgå ifrån och det kan skapa en trygghet hos både brukare, närstående och verksamhet. Vilken annan metod har allt detta för den här målgruppen? //Anna Öhman 6