Osteoporos. Den tysta sjukdomen. Gipsteknikerutbildningen höstterminen 2014

Transkript

1 Osteoporos Den tysta sjukdomen Martin von Wirén Katrine Vestling Lillemor Jansson Eva Hedlöf Annette Westling Olsson Ola Eriksson Gipsteknikerutbildningen höstterminen 2014 Ett arbete om den dolda sjukdomen osteoporos som förekommer i stor utsträckning hos en stor del av vår befolkning.

2 Innehållsförteckning - Osteoporos, den tysta sjukdomen 2 - Osteoporosfrakturer 3 - Att förebygga osteoporos 5 - Fallbeskrivning 6 - Källförteckning 6 1

3 Osteoporos En sjukdom karaktäriserad av en nedsatt benmassa och en förändrad mikroarkitektur, som leder till reducerad hållfasthet av skelettet och en ökad risk för fraktur Den tysta sjukdomen" Benskörhet eller osteoporos som det också kallas innebär att skelettet blir skört och att det hålrum som normalt finns där blir ännu större. Det gör att skelettet blir svagare och att man lättare kan råka ut för frakturer. Benskörheten i sig gör inte ont eller ger några symtom. Det är följderna av sjukdomen, alltså frakturerna eller förstörda ryggkotor som gör ont och skapar problem. Osteoporos i Sverige frakturer på år - Kotor, höftleder, handleder - 3,5 miljarder kronor första behandlingsåret Benskörhet är vanligast hos kvinnor. Varannan kvinna över 50 år drabbas av minst en osteoporosfraktur. Var femte man över 50 år har osteoporos. Att kvinnor drabbas mer beror på att kvinnor förlorar benmassa i samband med klimakteriet när mängden könshormon i kroppen, östrogen minskar. Kvinnor har också lägre benmassa än män från början. Benskörhet delas in i två huvudtyper beroende på den bakomliggande orsaken. Ej påverkbara riskfaktorer - Hög ålder - Tidigare frakturer - Kvinnligt kön - Tidigt klimakterium - Ärftlighet - Kroppslängd - Sjukdomar Påverkbara riskfaktorer - Kortisonbehandling - Fysisk aktivitet - Rökning - Alkohol - Kalciumfattig kost - Låg solexponering / Täckande klädsel - D-vitamin - Nutrition - Nedsatt syn / Fallbenägenhet 2

4 Vad man själv kan göra Ett ben vill alltid utveckla sig på det sätt att dess struktur är i bästa möjliga stånd att bära den givna belastningen Wolffs lag Skelettet behöver vårdas hela livet. Benstärkande motion och att undvika brist på kalcium och D-vitamin är grunden för en god skeletthälsa. För att upptäcka benskörhet är det bra om man själv är uppmärksam. Om man minskat i längd mer än 3 centimeter på 1-2 år kan det tyda på att ryggen har blivit benskör. Precis som när det gäller att förebygga benskörhet ska man förbättra att vara fysiskt aktiv, avstå från rökning och äta en allsidig kost. Motion förbättrar inte bara skelettet utan ökar även muskelstyrka, koordinationsförmåga och balans. Sjukgymnaster har särskilda program för att stärka och stödja ryggen liksom program som kan användas efter benbrott och om man behöver träna trots sängläge. Osteoporosfrakturer Osteoporos är en underbehandlad och underdiagnostiserad sjukdom som leder till att varannan kvinna över 50 år kommer drabbas av minst en osteoporosfraktur. Medan bara var femte man över 50 år drabbas. Det är totalt ca osteoporosfrakturer per år. Nedan kommer vi att ta upp tre av de vanligaste frakturerna som man ådrar sig vid osteoporos. Höftfraktur Höftfraktur är en gemensam beskrivning av huvudsakligen två typer av frakturer i proximala femur. Den ena är lokaliserad till lårbenshalsen, cervikal fraktur. Den andra genom muskelfästena i proximala femur, trokantär fraktur. Denna fraktur drabbar vanligen kvinnor över 70 år och står för ca frakturfall per år. Medelåldern för denna typ av skada är 83 år. Höftfrakturer är ovanliga hos patienter yngre än 50 år. Livstidsrisken för en kvinna att få en höftfraktur har beräknats till 20 % och bland de kvinnor som uppnått en ålder av 90 år har nästan varannan haft höftfraktur. Det är en fraktur som uppkommer vid fall i samma plan med lågenergivåld som uppstår då man ofta ramlar åt sidan och slår i golvet. Fraktur på lårbenshalsen behandlad med två spikar 3

5 Handled Handledsfraktur är en skada på distala radius. Men kan även betyda en fraktur på både distala radius och ulna eller annan underarmsfraktur, typ Galeazzi. Frakturer på handleden är den vanligast förekommande skadan vid osteoporos. Den drabbar kvinnor redan från 55 år och kan vara en indikator för framtida risker att ytterligare drabbas av frakturer. Runt osteoporosrelaterade radiusfrakturer diagnostiseras årligen. Denna fraktur uppkommer ofta vid lågenergivåld som till exempel fall i samma plan med utsträckta armar för att ta emot sig, eller fall då armen hamnar under kroppen. Axel Distal radiusfraktur Med axel menas proximala humerusfrakturer. En proximal humerusfraktur kan involvera caput humeri, muskelfästena tubeculum minus och majus samt löpa ut mot distalt i humerusskaftet, diafysen, typ collum chirurgicum. Den drabbar vanligen patienter i åldern år och utgör totalt ca frakturfall per år. Denna fraktur uppkommer även den oftast vid i från samma plan dvs. lågenergivåld. Man ramlar och tar emot sig med utsträckt arm eller ramlar och landar på axeln. Det ger ofta en långvarig och problematisk nedsättning av rörligheten. Proximal humerusfraktur fixerad med platta och skruv 4

6 Att förebygga osteoporos Att förebygga osteoporos kräver en medveten livsstil hela livet. Detta innebär hälsosamma matvanor, fysisk aktivitet och att undvika rökning. En benvänlig livsstil är: Tillräckligt med kalcium Tillräckligt med D-vitamin Fysisk aktivitet Rökstopp / minskad alkoholkonsumtion Tonåren är särskilt viktiga eftersom det är då man har möjligheten att påverka skelettets kapacitet att lagra kalcium. Benbildningen är i puberteten extra beroende av ett tillräckligt intag av kalcium samt en hög fysisk aktivitetsnivå. Med stigande ålder är det viktigt att motarbeta minskningen i fysisk aktivitet och den nedsatta förmågan att absorbera kalcium och bilda D-vitamin. Rökning och stor alkoholkonsumtion begränsar kroppens kapacitet att utveckla en hög BMD. Under hela livet är fysisk aktivitet, en sund kost samt rökfrihet avgörande för en benvänlig livsstil. Motion Ett flertal studier har visat vilka typer av fysisk belastning som har en betydelse för uppbyggnad och underhåll av benmassa. Benvänliga idrottsgrenar. Idrottsgrenar som präglas av upprepade, kraftiga accelerationer och deccelerationer belastar skelettet mest, och ger därför störst anabol effekt på skelettet. Av den anledningen räknas squash, tennis och badminton som mer uppbyggande av skelettet än t ex simning och cykling. Det har visats att till och med ett fåtal dagliga, kraftiga belastningar, är bra för benvävnaden. De här principerna måste självklart anpassas efter varje enskild patients förmåga och intressen, så att rekommendationerna inte framstår som orealistiska. På vissa ställen anordnas speciell gruppträning för osteoporosdrabbade. Undvik immobilisering. Immobilisering är speciellt kritisk för benmassan, oavsett ålder, och ska därför undvikas till varje pris. Särskilt äldre som redan har en låg muskelmassa, tappar snabbt i funktionsnivå och därmed också styrka i skelettet. Försök att begränsa sängliggandet och korrigera immobiliserande tillstånd om det är möjligt. För patienter med kotkompression. För dessa krävs försiktighet, eftersom risken för ytterligare kompression är stor. Det handlar först och främst om att undvika lyft i dålig arbetsställning, samt tunga lyft. Vid svår osteoporos bör du avråda din patient från att lyfta mer än 5 kg. Dålig arbetsställning ( t ex dammsugning och bäddning ) innebär en risk för nya kompressioner. 5

7 Rökstopp Rökning ger en ökad risk för frakturer, och rökstopp ska rekommenderas - även av skelettrelaterade orsaker. Information om rökstopp finns på de flesta sjukhus samt vårdcentraler. Fallbeskrivning Signe-60 år. Signe fick diagnosen osteoporos 2002, efter att hon medicinerat med Kalcium D vitaminer sedan slutet av nittitalet. Det var under en föreläsning om osteoporos som hon undrade om hon var i riskzonen, då hon varken dricker mjölk eller äter mycket mejeriprodukter samt att hon röker. På eget initiativ tog hon kontakt med vårdcentralen där man mätte benets täthet med ett "fotbad" med vatten. Där visade det sig att hon led av osteoporos. Hon fick sedan en remiss för vidare utredning i Linköping. Hon började äta kalcium D vitaminer 500 mg/dag och hon fick även Aclasta intravenöst en gång per år i ca 6 år, men tyvärr blev det ingen förbättring av bentätheten på den tiden. Då provades ett nytt läkemedel Fosteon sprutor som hon själv tog varje morgon. Då varje spruta kostar kr avslutades behandlingen efter 72 veckor, då hade bentätheten ökat med 20%. Nu har Signe en ny behandlingsomgång med två sprutor Prolia per år. Relaterat till risk för biverkningar får hon bara hålla på med det i fem år. Under de här åren har hon även ätit Kalcium D vitaminer som en livslång behandling. Signe tycker inte att osteoporosen har påverkat hennes liv men hon tänker på att inte bära tungt och att gå försiktigt när det är halt, men hon åker gärna skidor. Hon har heller aldrig brutit sig. Signe är väldigt positiv till vården som hon fått och även fortsätter med. Signe är ett fingerat namn. Källmaterial hämtat från: # # # # # # # 1177 Vårdguiden # # # Utdrag från föreläsning med Björn Rosengren. Presentation utformad med hjälp av Thord von Schewelov, Med Dr, Överläkare Malmö Ref. consensus Development Conferens Am Med 1993;94: