s. 5 Begrepp och definitioner s. 5 Genusperspektiv på internationell krishantering s. 6 Resolution 1325 s. 10 Säkerhet

Transkript

1 Utlandsstyrkans internationella insatser ur ett genusperspektiv Hinder och möjligheter för implementering av FN resolution 1325 SLUTRAPPORT. Sophia Ivarsson, Fil. Dr. och Lina Edmark, Fil. Mag. Försvarshögskolan

2 Innehållsförteckning s. 3 Inledning s. 3 Bakgrund s. 5 Syfte s. 5 Begrepp och definitioner s. 5 Genusperspektiv på internationell krishantering s. 6 Resolution 1325 s. 10 Säkerhet s. 11 Utlandsstyrkans internationella missioner bakgrund s. 12 Att integrera ett genusperspektiv i fredsbefrämjande insatser s. 19 Undersökningsmetod och studiens design s. 20 Resultat delrapport 1 s. 20 Resultat intervjustudie kvinnliga officerare s. 31 Resultat intervjustudie MOT Juliette s. 42 Resultat enkät till värnpliktiga om attityd till kvinnor i Försvarsmakten samt värnpliktigas villighet att genomföra internationell tjänst s. 45 Sexuella trakasserier i Utlandsstyrkan s. 49 Resultat intervjuer med representanter för indiens kvinnliga militärpolis på väg till Liberia s. 53 Sammanfattning och diskussion resultat delrapport 1 s. 56 Resultat delrapport 2 s. 56 Resultat enkät bataljons/kontingentschefer Utlandsstyrkan s. 69 Resultat intervjustudie med internationella genusrådgivare s. 74 Sammanfattning av erfarenhetsredovisningen efter FS11 s. 75 Sammanfattning och diskussion resultat delrapport 2 s. 79 Slutsatser och rekommendationer s. 83 Referenser Bilagor s. 85 Bilaga 1 - Resolution 1325 s. 91 Bilaga 2 - Intervjuguide s. 92 Bilaga 3 - Sveriges handlingsplan för implementeringen av Resolution 1325 s. 109 Bilaga 4 - Enkät till bataljons-/kontingentschefer i utlandsstyrkan s. 130 Bilaga 5 - Gender report template s. 132 Bilaga 6 Lista över insatser representerade i svaren på bataljonschefsenkäten 2

3 Inledning Den svenska regeringen har tydliggjort att implementeringen av Resolution 1325 (se bilaga 1) som behandlar krigets påverkan på kvinnor och flickor (Women, peace and security) i svenska internationella insatser är ett prioriterat område. Regeringen har i linje med detta ställningstagande gjort en handlingsplan för att säkerställa implementeringen av densamma (se bilaga 3). I regeringens budgetproposition framgår också att en genusanalys mot bakgrund av säkerhetsrådets resolution 1325 alltid ska ingå i planeringen av Utlandsstyrkans missioner. Programmet for Genusstudier har sedan 2004 genomfört studier avseende implementeringen av FN resolution Bland annat har studier genomförts avseende Räddningsverkets internationella insatser samt Civil och Militär samverkan avseende implementeringen av resolution 1325, där ett antal civila och militära aktörer har ingått. 1 Denna studie är delvis en replikering av den studie som gjordes avseende Räddningsverkets internationella verksamhet ur ett genusperspektiv Ansvariga för projektets genomförande är projektledare Sophia Ivarsson, Fil.Dr och Lina Edmark och uppdragsgivare är Ledarskapsektionen på HKV. Syftet med studien är att undersöka hinder och möjligheter för implementeringen av Resolution 1325 i Försvarsmaktens Utlandsstyrka. I den första delrapporten, som levererades i slutet av 2006, presenteras resultat från intervjuer och enkäter som på olika sätt rör kvinnors deltagande i internationell krishantering. I delrapport 2 redovisas diskussioner med manliga officerare och en enkätundersökning med bataljons- och kontingentschefer i Försvarsmaktens Utlandsstyrka. Bakgrund Försvarsmakten hade tidigare som sin viktigaste uppgift att försvara landet mot väpnat angrepp. För att bättre svara mot en förändrad hotbild går dock försvaret nu 1 Ivarsson, S och Edmark, L (2006); Ivarsson, S och Edmark, L (2005) 3

4 från att karaktäriseras som ett invasionsförsvar till att tydligare karaktäriseras som ett insatsförsvar där deltagande i internationella insatser är en av de viktigaste uppgifterna. Sedan 1956 har cirka svenskar tjänstgjort i Utlandsstyrkan och deltagit i 120 insatser i 60 länder. Totalt har 75 personer dött under tjänstgöring i Utlandsstyrkan sedan dess. Den första svenska insatsen skedde i efterdyningarna till Suezkriget men karaktäriserades då som en mindre sidoverksamhet i FN-solidaritetens tjänst för det svenska försvaret. Det var inte förrän efter Sveriges uppdrag på Balkan, i mitten av 1990-talet, som de internationella insatserna fick en uttalat mer central plats som en av Försvarsmaktens uppgifter, bland annat i en militär doktrin från Denna uppgift har sedan dess expanderat både i antal och i omfång och i dag är den svenska militärens huvuduppgift att snabbt kunna vara på plats var som helst i världen med en insatsstyrka. Om drygt ett år står Nordic Battlegroup klar; svenska soldater som med kort varsel och på EU:s uppdrag kan sättas in i ett krisområde. Den nya regeringen har dessutom föreslagit att styrkan ska fördubblas. Den övergripande uppgiften i Försvarsmaktens internationella verksamhet är att skapa trygghet och säkerhet i det område som man verkar så att ett fredligt civilt samhälle kan återskapas och den egna närvaron blir onödig. Trots att den traditionella militära kompetensen fortfarande är en nödvändig förutsättning för att kunna genomföra de uppgifter man är ålagd ställs också krav på nya kompetenser. Eftersom uppdrag måste genomföras på ett sådant sätt att de parter man eventuellt hamnar i konflikt med fortfarande ska vilja samarbeta med andra organ i insatsen, t.ex. humanitära organisationer, är möjligheterna att militärt agera för att stoppa våldsutbrott begränsade. Många missioner utmärks av att flera uppgifter ska lösas utan våldsanvändning och därför ställs högre krav på färdigheter som förhandling, social kompetens, språkkunskaper etc. Vad som allt mer betonas är också kunskap om genus. Aktörer med olika genusmedvetenhet och olika kunskapsnivåer om genusrelaterade frågor har varierande erfarenheter och kommer därför sannolikt också att definiera sina uppdrag utifrån olika ståndpunkter. Detta har i sin tur betydelse för hur genusperspektivet implementeras i insatserna. Motsättningar mellan olika aktörer kan 4

5 uppstå när man ska lösa problem av exempelvis säkerhetsrelaterad karaktär eftersom man arbetar utifrån skilda utgångsvärden, något som särskilt kan drabba kvinnors och flickors liv eftersom deras säkerhetssituationer oftast är de som är mest osynliggjorda enligt FN 2. En viktig del i resolution 1325 är just kvinnors och flickors säkerhet och med utgångspunkt i denna bör därför vara att internationell närvaro inte förvärrar utan istället stärker säkerhetssituationen för flickor och kvinnor i värdlandet. Syfte Syftet med studien är att undersöka hinder och möjligheter för implementeringen av FN resolution 1325 i utlandsstyrkans internationella verksamhet. Målsättningen är att studien ska resultera i ett antal rekommendationer som kan tillämpas i utlandsstyrkans missioner. Studiens omfattning begränsas dock av angivna tidsramar varför någon fullständig utvärdering inte är genomförbar. Begrepp och definitioner Genusperspektiv på ineternationell krishantering Genusbegreppet refererar till den sociala konstruktionen av kön. Genus kan med andra ord ses som en tolkning av de biologiska kategorierna kvinna/man men omfattar långt mer än de biologiska kropparna. Till exempel kan yrken, positioner i samhället, färger, emotioner, kläder, kroppsspråk, ja det mesta i vår omgivning associeras med kvinnlighet respektive manlighet. Detta resulterar i olika antaganden, förpliktelser, villkor samt grader av makt och inflytande för kvinnor och män i ett samhälle, vilket leder till skillnader mellan kvinnor och män som grupper betraktat. Skillnaderna är framförallt strukturellt betingade och leder till ojämlik tillgång till resurser som mark, kapital/kredit, vård, utbildning, lön, medborgarskap m.m. Genusbegreppet har i forskningen använts som ett analytiskt verktyg för att synliggöra hur genusskillnader konstrueras och förmedlas i sociala grupper, institutioner, media och juridik etc. En central dimension i genusperspektivet är frågan om fördelningen av makt mellan könen. I samband med FN: s kvinnokonferens i Peking, hösten 1995, sammanställdes rapporten The World s Women, där uppgifter 2 UNIFEM 5

6 om kvinnors livsvillkor världen över redovisades statistiskt. Detta tydliggjorde de strukturer och sociala arrangemang som skapar och upprätthåller mäns dominans över kvinnor. Även Sverige, som av FN har utnämnts som ett av världens mest jämställda länder, bidrog med rapporter som visade att bristen på jämställdhet i kvinnors och mäns reella livsvillkor inte är obetydande. Att synliggöra och åtgärda den könsrelaterade snedfördelningen av makt och inflytande i samhället är därmed en av de viktigaste aspekterna av genusperspektivet. Genusperspektiv på krishantering innebär därmed att särskilt fokus riktas mot genusrelationerna i det drabbade landet. Kvinnors och mäns olika samhällsroller innan och under en krissituation resulterar i olika ansvarsområden, sårbarheter, handlingsutrymmen liksom olika typer av hot mot den egna säkerheten. Detta innebär att män och kvinnor kommer att reagera olika i en kris, oavsett vad som orsakat den. På grund av sina olika samhällspositioner och erfarenheter kommer kvinnor och män också att ha olika behov, och för att tillgodose dessa måste ett genusperspektiv lyftas upp och analyseras på alla stadier och nivåer både i planeringen och under genomförandet av en utlandsmission. Resolution 1325 Som en konsekvens av insikten om genusperspektivets betydelse i internationell krishantering, i bemärkelsen att mannen generellt är norm och kvinnors kompetenser, erfarenheter och behov därmed har marginaliserats, antog FN:s säkerhetsråd resolutionen 1325 den 31 oktober 2000 (för resolutionen i sin helhet se bilaga 1). Denna behandlar krigets påverkan på kvinnor och flickor samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och arbetet med långsiktig fred. Den slår bl.a. fast att det internationella samfundet måste uppmärksamma och ta särskild hänsyn till kvinnors utsatta situation i krig, liksom att FN:s medlemsländer måste samverka för att involvera kvinnor i fredsbyggande och konfliktlösande arbete, dvs. se kvinnor som aktörer i dessa sammanhang. Detta innefattar både att öka andelen kvinnor, särskilt på beslutsfattande nivåer i alla fredsbefrämjande insatser och att stödja lokala kvinnors fredsinitiativ. Resolutionen betonar även vikten av att ett genusperspektiv genomsyrar alla fredsbefrämjande insatser. Även om kvinnor är närvarande i freds- och konfliktlösande arbete är detta inget som på något sätt automatiskt garanterar 6

7 närvaron av ett genusperspektiv. Närvaron av ett genusperspektiv fordrar kunskap och utbildning av både kvinnor och män som ska delta i fredsbefrämjande insatser. Resolutionen tar avstamp i det faktum att kvinnor både kan påverka och påverkas av väpnade konflikter, att kvinnor är aktörer men också kan vara särskilt utsatta. Resolution 1325 har som övergripande mål att stärka kvinnors situation och roll i samband med väpnade konflikter, dels genom att öka kvinnors deltagande och inflytande i arbetet med att förebygga, hantera och lösa konflikter och dels genom att stärka skyddet av kvinnors och flickors rättigheter och behov i samband med väpnade konflikter. I resolution 1325 påminner Säkerhetsrådet också om att kvinnor och barn tillhör majoriteten av dem som drabbas negativt av väpnade konflikter/är särskilt utsatta i kris och krig. Därför är det viktigt att fredsbevarande personal har kunskap om, uppmärksammar och agerar utifrån detta faktum. Behovet av en ökad andel kvinnor i alla former av konfliktprevention, fredsbyggande och post-konflikt rekonstruktion (återuppbyggnad efter konflikter) understryks också. Det är även viktigt att fler kvinnor arbetar med internationell konflikthantering, bland annat som soldater i Utlandsstyrkan. Kvinnors kontakt med kvinnor är viktig, och är också en förutsättning för att utveckla en bra samverkan med hela lokalbefolkningen, både kvinnor och män. Med fler kvinnor i Utlandsstyrkan kan arbetet i missionsområdet underlättas, förbättras, men framför allt breddas till de åtgärder som kan påverka kvinnor och barns utsatta situation. 7

8 Resolutionen kan sammanfattas i fyra punkter 3 : -Paragraf 1-4 Kvinnors representation och inflytande Antalet kvinnor som arbetar på alla beslutsfattande nivåer i nationella, regionala och internationella institutioner liksom i fält, såsom exempelvis fredsbevarande operationer, måste öka. Numerären spelar roll både internt och externt. Kvinnor som deltar i själva insatsstyrkan fyller viktiga funktioner som inte män kan och antalet kvinnor i lokalbefolkningen som kan delta i samband med förhandlingar, återuppyggnad och politiska val påverkar den demokratiska utvecklingen i positiv riktning. Den praktiska konsekvensen för en fredsbefrämjande styrka kan därför innebära att den ska öka möjligheterna för lokala kvinnor att skapa förtroendefulla kontakter och nätverk med internationella kvinnor samt tillgodose kvinnors möjligheter att säkert ta sig till och från dessa genom eskortering eller ökad patrullering i områden/vid tidpunkter då kvinnor är särskilt utsatta för ökade säkerhetsrisker. -Paragraf 5-8 Integrering av genusperspektiv Genusperspektivet ska integreras i konfliktprevention, konfliktlösning och återuppbyggnad efter konflikten (post-konflikt rekonstruktion). Detta medför att fredsbevarande personal måste tränas och utbildas för att kunna anlägga ett genusperspektiv. -Paragraf 9-12 Kvinnors rättigheter i konflikter Alla parter i väpnade konflikter måste respektera existerande internationella lagar som skyddar kvinnor och flickor, särskilt från genusspecifikt våld, och agera så att internationella lagar under och efter konflikter efterföljs och implementeras. På en lägstanivå ska internationell personal se till att inte förvärra situationen för lokalbefolkningens kvinnor. 3 Läs mer på 8

9 -Paragraf Uppdrag åt FN att kartlägga, följa upp och rapportera Insamling av data om kvinnor och flickor, kartläggning av specifika situationer ur ett genusperspektiv så att planering av flyktingläger t.ex. tar hänsyn både till mäns och kvinnors, pojkars och flickors behov. Det finns inget juridiskt eller ekonomiskt sanktionssystem för resolution Länder som har skrivit under resolutionen och inte följer rekommendationerna i den kan därför inte bestraffas. På regeringens hemsida kan man läsa att resolution 1325 utgör grunden för de ansträngningar som görs inom regeringskansliet, på myndigheter och i mellanstatliga forum för att stärka kvinnors deltagande i fredsfrämjande och humanitära insatser samt civil krishantering och att integrera ett jämställdhetsperspektiv i dessa insatser. En nationell handlingsplan för implementeringen av resolutionen antogs också i juni 2006 för implementeringen av resolutionen vilket visar vilken betydelse denna resolution har och kommer att ha i Sveriges internationella arbete. Planen innehåller åtgärder på nationell, regional och global nivå. Bland annat ska utbildningen för personal i internationella insatser stärkas för att öka kvinnors och flickors säkerhet. Åtgärder som vidtas ska vila på kvinnors egen analys av skyddsbehov. Vidare ska fler kvinnor ingå i Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser. Handlingsplanen finns i sin helhet bifogad i bilaga 3, men kortfattat kan nämnas att när det gäller de fredsbefrämjande insatserna har regeringen genom handlingsplanen valt att prioritera åtgärder som syftar till att öka antalet kvinnor på alla nivåer i Sveriges bidrag till fredsfrämjande insatser. På en miniminivå ska andelen kvinnor i internationell tjänst motsvara andelen kvinnor i den rekryteringsbara gruppen. Enligt handlingsplanen ska också fler kvinnliga kandidater till högre befattningar i internationella insatser identifieras och nomineras. När mekanismer för rekrytering och utbildning av personal till civila krishanteringsinsatser utvecklas, ska behovet av ökad andel kvinnor i internationella insatser särskilt prioriteras. Utbildning för svensk personal som deltar i internationella insatser och fredsuppdrag ska utvärderas och utvecklas av ansvariga myndigheter och ska vara obligatorisk. Uppförandekoder och 9

10 etiska riktlinjer för perspnal i fredsbevarande insatser ska utarbetas av berörda myndigheter och efterlevnad av dessa följas upp. Regeringskansliet har också genom handlingsplanen åtagit sig att utveckla konkreta metoder för att öka kvinnors deltagande och integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i planering, förberedelser, utbildning, genomförande och utvärdering av och inför fredsfrämjande och humanitära insatser. På en makronivå är det yttersta målet med resolution 1325 att avsevärt förbättra livssituationen för världens kvinnor och flickor (som ofta försämras betydligt i samband med kriser och konflikter) och att öka jämställdheten i världens länder. Detta uppnås genom att genusordningen (också kallad könsmaktsordningen) bryts eller försvagas och genom att kvinnor inkluderas i viktiga beslutsfattande samhällspositioner. På mikronivå kan detta uppnås genom en rad olika aktiviteter som bidrar till att öka kvinnors och flickors säkerhet, värde och resurser, inte minst genom att inkludera och bearbeta män i arbetet mot ökad jämställdhet. Säkerhet Säkerhet är ett mångfasetterat begrepp. Det har traditionellt definierats av forskare inom internationella relationer som skydd av nationella enheter från våld reellt eller potentiellt. Feminister har dock kritiserat och problematiserat den traditionellt militära förståelsen av säkerhetsbegreppet och utmanar synen på staten som den enhet som ska skydda och garantera säkerheten. Det största hotet mot kvinnors säkerhet kommer inte från staten eller i krigstider nödvändigtvis utan sker i hemmen både i freds- och krigstider. De menar vidare att hotet mot kvinnors, dvs. halva jordens befolkning, säkerhet snarare ökar när resurser läggs på militär kapacitet eftersom det oftast sker på bekostnad av social välfärd, såsom sjukvård och utbildning. Då kvinnor som grupp tillhör de mest fattiga och utsatta i världen kommer nedskärningar inom dessa områden att drabba dem hårdast. En feministisk definition av säkerhet skulle därför innefatta skydd från fattigdom, miljöproblem, våld både i och utanför hemmet, mödra- och barnadödlighet samt befolkningsökning. 4 En ökad säkerhet för kvinnor som drabbats av kriser och konflikter anses även vara närvaron av kvinnor bland de aktörer som ansvarar för säkerhetsfrågor. Bland annat 4 Steans, Jill (2006) sid 63 ff 10

11 därför betonar resolution 1325 särskilt vikten av en ökad rekrytering av kvinnor som militära observatörer, paramilitära och civila poliser. Detta ställer ökade krav på medlemsstaterna att vidtaga åtgärder för att öka rekryteringen av kvinnor som kan bidra i internationell krishantering. Utlandsstyrkans internationella missioner - bakgrund Texten nedan är i stora delar en sammanfattning av Hemma övas man borta prövas man av Blomgren och Johansson. Ända sedan FN bildades, 1945, har Sverige deltagit i fredsbefrämjande och konfliktförebyggande arbete. Bidraget till internationella insatser har ökat efter kalla krigets slut och i september 2007 befann sig 827 svenskar utomlands på olika internationella uppdrag, de flesta i Kosovo och Afghanistan. Av dessa var 74 kvinnor. 5 Deltagande i internationella insatser är en av Försvarsmakten viktigaste verksamheter. Utlandsstyrkans övergripande uppgift är att skapa trygghet och säkerhet i det område som den verkar, så att ett fredligt civilt samhälle kan återskapas och den egna närvaron blir onödig. Då hotet om krig hela tiden finns närvarande är den traditionella militära kompetensen en nödvändig förutsättning för att kunna genomföra de uppgifter man är ålagd. Samtidigt är avvägningar mellan det kortsiktiga agerandet och dess effekter på det långsiktiga målet, end state, hela tiden närvarande. Uppdrag måste genomföras på ett sådant sätt att de parter man eventuellt hamnar i konflikt med fortfarande ska vilja samarbeta med andra aktörer i insatsen, t.ex. humanitära organisationer. Därför är möjligheterna att militärt agera för att stoppa våldsutbrott begränsade och krav på kompetenser som språk, kunskap om den politiska och kulturella kontext man verkar i samt förhandlingsteknik blir högre. Uppgifter som kan ingå i internationella missioner är att kontrollera att parterna följer avtal. En vanligt förekommande metod för att få information om vad som pågår i det samhälle man är satt att verka är att hålla kontakt med lokalbefolkningen. Ett verktyg för att åstadkomma detta är patrullering, det vill säga att skapa trygghet och säkerhet genom ökad närvaro, tillse att lokalbefolkningen kan röra sig fritt, sk. freedom of movement och så vidare. Patrullerna blir bataljonens ögon och öron, de som

12 inhämtar information men samtidigt också de som lokalbefolkningen möter i sin vardag. Deras beteende är därför av särskild betydelse. En annan uppgift som syftar till att öka säkerheten genom att identifiera vapen och kriminella är upprättandet av vägspärrar. Ytterligare en metod för att hitta vapen är vapensökoperationer till exempel i byar där det varit skottlossning. Utlandsstyrkan ägnar sig också åt samverkan av olika slag, både med lokala och internationella organisationer. Samverkan är inte alltid ett välkommet inslag hos de civila organisationerna som inte vill förknippas med militären i alla lägen, men samverkan kan samtidigt vara nödvändigt för att skapa trygghet och förtroende. Förtroendeskapande åtgärder kan dock också verka begränsande för bataljoners handlingsfrihet om man t.ex. avtalar om att i förväg redovisa vissa uppdrag i syfte att undvika missförstånd. Förhandlingar med parterna för att diskutera med ledarna så att de följer avtal för att på så sätt förebygga konflikteskalering kan också ingå i utlandsstyrkans verksamhet. Vissa uppgifter som utlandsstyrkan kan ställas inför ligger i gråzonen mellan militärt och polisiärt ansvar. Ett exempel på en sådan uppgift kan vara att hantera kriminalitet. En sådan uppgift innefattar i ett land som drabbats av konflikt ofta vapenhantering, men tillhör i stater utan krig vanligtvis polisens mandat. En annan uppgift som hamnar lite i gråzonen mellan militärt och polisiärt arbete är hanterandet av demonstrationer. Eftersom gränsdragningarna inte är helt lätta är kontinuerlig samverkan med polisen också en nödvändig del av utlandsstyrkans internationella verksamhet. Sammanfattningsvis kan sägas att de militära uppgifterna består i att skapa och upprätthålla en säkerhet som möjliggör etablerandet av varaktig fred och demokrati. Detta uppnås dock inte om kvinnor och flickor exkluderas eller marginaliseras i denna process. Att integrera ett genusperspektiv i fredsbefrämjande insatser En av anledningarna till att resolution 1325 har kommit att uppmärksammas mer och mer de senaste åren är att allt mer forskning pekar på hur viktig jämställdhet och kvinnors lika inflytande och medbestämmande är för säkerhet och stabilitet i olika 12

13 länder. I många länder finns i dag närvaro av militära styrkor med syfte att framtvinga eller upprätthålla fred. Forskning indikerar att närvaron av kvinnor i konfliktdrabbade områden liksom närvaron av ett genusperspektiv i detta arbete har en gynnsam effekt på fredsprocessen 6. Mary Caprioli (2000) har i sina studier bland annat påvisat statistiska samband mellan graden av jämställdhet och risken för konflikt. Caprioli menar att ju högre grad av jämställdhet (mätt utifrån kvinnors ekonomiska, politiska och sociala status) i ett land, desto mindre är risken för att det landet använder väpnat våld för att lösa konflikter 7. Andra studier visar att länder med en hög grad av unga män i populationen 40% eller mer uppvisade dubbelt så hög risk för utlösandet av konflikter under 1990-talet än de länder vars andel unga män låg under denna nivå 8. Höga koncentrationer av unga män är ett faktum i många länder och uttrycket The missing girl-children refererar till de miljontals barnamord som ägt rum framförallt i Asien och Afrika, då flickor har aborterats eller dödats pga. av deras låga status i kombination med den höga kostnad de för med sig för familjer i termer av hemgifte. Trenden har förvärrats, framförallt i Asien, enligt Hudson och Den Boer (2004) sedan mitten på 1980-talet bl.a. som en konsekvens av modern teknologi vilken gör det möjligt att välja bort flickfoster redan i livmodern. Detta har lett till att det i vissa områden i världen finns ett underskott på flickor/kvinnor. Enligt författarnas beräkningar fattas ca 90 miljoner kvinnor bara i Asien. Överskottet på unga män som detta medför lyfts fram som en av de starkast bidragande orsakerna till utlösandet av konflikter. 9 Detta på grund av den sociala instabilitet som överflödet av unga män utan möjligheter att bilda familj medför. Studier i Indien har visat på en signifikant korrelation mellan en hög grad av sned könsfördelning och våld. Samhällen med ett överskott av män tenderar dessutom att utveckla mer auktoritära politiska system över tid som ett sätt att hantera den omfattande intrasociala våld som den förändrade genusrelationen har visat sig ge upphov till Olsson & Tryggestad (2001). Women and International Peacekeeping. Chippenham, Wiltshire: Anthony Row 7 Caprioli, M. (2000), sid 53 8 Population Action International (2003) 9 Hudson, V.M. & Den Boer, A.M. (2004) 10 Hudson & Den Boer, (2002) 13

14 I ljuset av denna forskning blir kunskap om genusperspektiv och jämställdhet viktiga verktyg för att nå fred och säkerhet och för att personal i fredsbefrämjande insatser ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett så tillfredsställande sätt som möjligt. Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är en kvinnoresolution och inte en genusresolution, så att bara implementera resolution 1325 medför inte att man anlägger ett genusperspektiv på en specifik situation. För att anlägga ett genusperspektiv på fredsbefrämjande insatser behöver man ta hänsyn till både män och kvinnor i en kontext. Kvinnors och mäns livsvillkor och förutsättningar skiljer sig åt väsentligt i många delar av världen. Den ekonomiska och politiska makten är starkt koncentrerad till män. Kvinnor har t.ex. endast en bråkdel (ca 7%) av ministerposterna över hela världen och i stort sett alla storföretag som agerar på världsmarknaden leds av män. Eftersom kvinnor generellt inte har samma förutsättningar som män fyller resolution 1325 en viktig funktion då den lyfter fram kvinnor som viktiga aktörer i lösningen av kriser och konflikter. Perioden innan konflikt karaktäriseras ofta av en återgång till mer traditionella genusrelationer. Cynthia Cockburn beskriver t.ex. hur desintegrationen av de federala staterna i forna Jugoslavien under de tidiga 1990-talen föregicks av en förstärkning av patriarkala familjeideologier. Detta uttrycktes t.ex. genom att kvinnors reproduktiva frihet beskars, födslotal blev strategiskt viktiga och kvinnorna uppmanades att lämna sina jobb för att ägna sig åt sina naturliga uppgifter, reproduktion. 11 Andra studier har också beskrivit hur förberedelser inför väpnade konflikter föregås av masspropaganda som definierar kvinnors och mäns rätta roller, dvs män som försvarare av sin nation eller etniska grupp, vilken ofta symboliseras av kvinnan; women become the bearers of the culture that men are fighting to defend. 12 På samma sätt visar dessa studier att det samtidigt förekommer propaganda som betonar en sorts hypermaskulinitet för att lättare förmå män om att ansluta sig till militären. Den maskulinitet som militären söker är inte något som kommer av sig själv, enligt Segal (1987), wars do not occur because men are eager to 11 Cockburn, Cynthia (1999) 12 Byrne (1996) sid 31 ff 14

15 fight military agression always requires carefully controlled and systematic action at state level, which plays upon public fear, vulnearbilities, prides and prejudice. 13 Ett samhälle som behöver manliga kombatanter söker alltså att påverka förändringar i mansrollen i riktning från familje- och omsorgsansvar till krigare som ett led i förberedelserna för en väpnad konflikt. I denna process tenderar också våldet mot kvinnor i hemmet att öka. 14 Om trenden innan konflikter tenderar att gå mot att genusrelationer blir mer traditionella tenderar genusrelationerna under konflikten däremot att gå i motsatt riktning. I denna fas tillåts inte sällan kvinnor tillträde till de arenor som tidigare enbart varit tillåtna för män. Under första världskriget tex fick kvinnorna gå ut i fabriker och sköta de arbeten som män tidigare gjort. Samtidigt blir kvinnor ofta ensamma med huvudansvaret för familjehushållet. Detta medför å ena sidan att kvinnor blir mer arbetsbelastade, de utsätts också för ökade risker, t.ex. genom trafficking, å andra sidan medför det också att kvinnor får mer makt i den civila sfären under konflikten. En annan aspekt är de roller som kvinnor har som aktörer i konflikten. När väpnade konflikter väl uppstått ökar också tillgången på vapen, ofta i hela populationen. Kvinnor utnyttjas eller deltar på egna initiativ för att smuggla vapen, t.ex. med låtsad graviditet som täckmantel. Närvaron av vapen bland civilbefolkningen och svårigheterna med att upptäcka vapen som smugglas av kvinnor försvårar fredsbefrämjande arbeten och ökar risken för att nya våldsamma konflikter blossar upp. 15 Trots att genusrelationer förändras i olika skeden av konflikter, som exemplifierades ovan, tenderar vi att fortsätta att tänka i könsstereotypa mönster. Kvinnor och barn gestaltas ofta som offer, fastän män likaväl kan vara offer för konflikter och kvinnorna kan vara aktörer. Rapportering om skadade och döda i konflikter utgår oftast från det våld som drabbar män först och främst. Män är i majoritet bland dem som dödas eller såras som en direkt följd av konflikter medan kvinnor oftare dör som 13 Segal, L (1987) sid Schmeidl & Piza-Lopez ( 2002) 15 International Alert (2002) 15

16 en indirekt konsekvens av konflikter. Genom att anlägga ett genusperspektiv på fredsbefrämjande insatser kan det genusrelaterade våldet som kvinnors repsektive män utsätts för synliggöras vilket gör det möjligt att hitta fler och andra sätt att öka säkerheten och minska våldet i populationen. I en nyutgiven avhandling vid Uppsala Universitet Equal Peace United Nations Peace Operations and the Power-Relations between men and women in Timor-Leste visar Louise Olsson (2007) att män i större utsträckning än kvinnor drabbas av det direkta konfliktrelaterade våldet, d.v.s. fysiskt våld utfört av de krigande parterna i konflikten, medan kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av våld som är en indirekt följd av konflikten, t.ex. sexualiserat våld och våld i hemmet. 16 Louise Olsson menar vidare att de åtgärder som tas för att öka skyddet mot våld är ojämnt fördelade till männens fördel. Dessa forskningsresultat stöds av forskning av Mary Caprioli som menar att en ökning av mäns säkerhet inte nödvändigtvis följs av en motsvarande ökning av kvinnors säkerhet. Louise Olsson har i sin avhandling undersökt konflikten i Timor-Leste och fann att även när kvinnor deltog i konflikten drabbades de mindre ofta av dödligt våld än männen, men skyddades samtidigt i lägre utsträckning av de befintliga skyddsmekanismerna (polis, militär, statliga institutioner är det som avses när det är fråga om skydd ) från det genusrelaterade våldet de utsattses för. Förutom det dödliga våld som var en direkt konsekvens av konflikten drabbades kvinnor (i högre utsträckning än män) av ickedödande våld, t.ex. sexuellt våld, som var en indirekt effekt av konflikten och denna typ av våld fanns det i princip ingen form av utvecklat skydd mot. Ofta lades också skulden för denna typ av våld på brottsoffret istället för förövaren, vilket inte sällan fick som följd att osäkerheten ökade för kvinnorna. Konsekvensen av detta blev i många fall att kvinnor tvingades in i prostitution för att kunna skaffa sig en inkomst efter att de utsatts för exempelvis våldtäkter och i förlängningen att denna typ av brott rapporterades i lägre utsträckning eftersom de negativa effekterna var så starka för brottsoffren. 17 Den ojämna fördelningen av skydd mellan män och kvinnor blir, enligt Louise Olsson, särskilt tydlig efter konflikten, d.v.s. i postkonfliktfasen när den 16 Olsson, Louise (2007) sid 143 ff 17 Olsson, Louise (2007) sid 147 f 16

17 fredsbefrämjande operationen äger rum. Den typ av våld som män oftare drabbades av, som t.ex. gängbråk gavs en betydligt högre prioritet än den typ av icke konfliktrelaterat våld som kvinnor drabbades av, som t.ex. våld i hemmet. De östtimoresiska kvinnorna utsattes dessutom för övergrepp och våldtäkter från internationell personal vilket gjorde att säkerhetsskyddet av kvinnorna som den fredsbevarande operationen erbjöd sjönk som en effekt av den internationella interventionen. Den fredsbefrämjande operationen i Timor-Leste gagnade därmed männen mer än kvinnorna. Kvinnors säkerhetssituation var med andra ord inte jämställd med männens säkerhetssituation. 18 Enligt Louise Olssons forskning påverkas relationerna mellan män och kvinnor i ett värdland av en rad olika faktorer i den gästande fredsoperationen. Ledarskapets medvetenhet om genusfrågor är en sån faktor, likaså den fredsbevarande personalens beteenden (interaktion med lokalbefolkningen) och könssammansättningen i den fredsbevarande styrkan. Att medvetenhet om genusperspektivet är en förutsättning för att kunna arbeta med genusfrågor säger sig självt - ser man inte saker ur ett genusperspektiv är det svårt att arbeta med det. Kunskapen om genusperspektiv och anläggandet av genusperspektiv på fredsbefrämjande operationer är också två av de punkter som framhålls i resolution Särskilt ledarskapets inställning till och medvetenhet om genusfrågor visade sig ha en avgörande betydelse för på vilket sätt en insats skulle komma att påverka genusrelationerna i värdbefolkningen. När det gäller beteenden hos den fredsbevarande personalen så menar Louise Olsson att negativt beteende förvärrar säkerhetssituationen framför allt för lokalbefolkningens kvinnor (sexuella övergrepp, sexköp, trafficking m.m.) dels för att säkerhetshoten ökar i och med att det finns ännu en aktör som utövar våld mot kvinnorna och dels eftersom att skyddet av kvinnorna minskar. 19 När det gäller könssammansättningen i den fredsbevarande styrkan så menar Louise Olsson att det påverkar på så sätt att lokalbefolkningen får en bild av hur viktigt jämställdhet är (eller inte är) i de gästande länderna. Trovärdigheten i en insats som själv inte kan uppnå de jämställdhetsmål som de förespråkar i värdnationen blir ju 18 Olsson, Louise (2007) sid 146 ff 19 Olsson, L (2007), sid

18 ganska låg. Vikten av förebilder (alternativa roller) för kvinnorna i lokalbefolkningen är en faktor som också ofta omnämns som en viktig effekt av en jämn könsfördelning. Ytterligare en är tillgängligheten, d.v.s. kvinnorna i lokalbefolkningen har i regel lättare att söka skydd och hjälp i en insats där det finns ett antal kvinnor med som de kan vända sig till. 20 Cynthia Enloe (2000) och Ann J Tickner (2001) är två forskare som menar att analysen av konflikters och krigs konsekvenser för hela mänskligheten, alltså även för kvinnor, innebär att ifrågasätta den traditionella uppfattningen att krig är en statlig angelägenhet, liksom en omprövning av begreppet säkerhet. De menar att separationen mellan privat och offentligt ger manliga värden prioritet och missgynnar kvinnor eftersom staten länge varit en manlig domän, medan kvinnor har haft sin plats i det privata. Eftersom makt kan uttryckas lika mycket i den privata arenan som i den offentliga, blir marginaliseringen av privata missförhållanden ett uttryck för sned maktfördelning. Våld i det privata, d.v.s. våld i hemmen, bör därför enligt Enloe och Tickner ses som strukturella samhällsproblem. 21 Mot bakgrund av att graden av jämställdhet har ett samband med våldsbenägenheten i stater, samt att säkerhetsarbetet i många fredsbefrämjande insatser idag är ojämställda till männens fördel borde säkerhetsbegreppet vidgas till att omfatta även det våld som drabbar främst kvinnor. Genom att vidga säkerhetsbegreppet till att omfatta även det våld som drabbar framför allt kvinnor kan fredsbefrämjande styrkor dels bidra till att öka skyddet och säkerheten för dessa kvinnor direkt, och dels för hela populationen indirekt eftersom alla bidrag till ökad jämställdhet enligt flera forskare minskar våldsbenägenheten och stärker demokratiseringsprocessen i stater. Arbete med jämställdhet borde därför ingå i utlandsstyrkans säkerhetsrelaterade uppdrag. Sammanfattningsvis kan sägas att synliggörande av genusfrågor i Utlandsstyrkans internationella verksamhet är angeläget eftersom kvinnor och flickor är en särskilt utsatt grupp och samtidigt oumbärliga aktörer för att uppnå endstate, dvs. det slutgiltiga målet som ofta beskrivs i termer av upphörande kränkningar av mänskliga rättigheter, demokratisering, upprättandet av en rättsstat och efterlevnad av folkrätten, 20 Olsson, L (2007), sid Tickner, Ann J. (2001) s. 63; Enloe, Cynthia (2000) s

19 efter en kris eller konflikt. Ur ett svenskt perspektiv är detta särskilt centralt då Sverige har valt att fokusera både på folkrättsfrågor i allmänhet och genusfrågor i synnerhet. Undersökningsmetod och studiens design Den vetenskapliga metod som avses användas i denna studie kallas för triangulering och involverar både kvantitativa och kvalitativa metoder för att belysa forskningsfrågorna. Triangulering bygger på att man med varierande metodologiska angreppssätt angriper det område man vill beforska, i denna delrapport har intervjuer och enkäter använts och i kommande delrapport ska intervjuer, enkäter och även observationer användas. Undersökningen i delrapport 1 har till största delen bestått av intervjuer med personer som deltagit i Försvarsmaktens internationella missioner. Intervjuerna har tagit mellan 1-2 timmar. Dessa har spelats in på band som efter rapportsammanställningen raderats. Det material som ligger till grund för rapporten delges i en form som inte möjliggör identifiering av enskilda individer. Syftet med intervjuerna var att lyfta fram deras erfarenheter för att få deras perspektiv på utlandsstyrkans internationella verksamhet. Intervjuerna har genomförts både som enskilda intervjuer och gruppintervjuer. De kvinnliga officerare som blir intervjuade kommer fortsättningsvis i texten att refereras till som respondenter. De intervjuade personerna har svarat på frågor inom en rad områden med fokus på de intervjuade personernas bakgrund, såsom exempelvis erfarenheter av internationella missioner, ålder och grad/befattningar. Flera av respondenterna har erfarenheter från fler än en utlandsmission. Exempel på frågeställningar som förekommit i intervjuer är varför respondenterna valde att tjänstgöra i Utlandsstyrkan, om de kan tänka sig att åka igen, om de råkade ut för några specifika problem under utlandstjänstgöringen, vilka uppgifter de hade, hur kontakten med lokalbefolkningen såg ut och så vidare (för en komplett version av intervjufrågor se bilaga 2). I delrapport 1 avrapporteras förutom intervjustudier några enkätundersökningar där frågor om eller till kvinnor i utlandsstyrkan har ingått. Den ena enkäten genomfördes med kvinnor som deltog vid Nätverket Värnpliktiga Kvinnors möte med det första 19

20 observationsteamet bestående av endast kvinnor, MOT Juliette och som nyligen roterade hem från Afghanistan (se vidare sid. 20). Den andra enkäten skickades ut i samband med att undersökningen om sexuella trakasserier i Försvarsmakten 2005 genomfördes. Den tredje enkäten berör värnpliktigas inställning till soldater och befäl som är kvinnor samt värnpliktigas villighet att genomföra internationell tjänst och skickades ut i samband med att en enkätundersökning om värnpliktigas villighet att göra internationell tjänst. Denna enkätundersökning kommer att presenteras i sin helhet i en kommande studie av Österberg, Carlstedt & Carlstedt vid Försvarshögskolan under Vidare har även en analys av inkomna anmälningar om sexuella trakasserier i Utlandsstyrkan genomförts. Inom ramen för studien har också ansvariga för den indiska kvinnobataljon bestående av 125 militärpoliser som ska sändas till Liberia i december 2006 intervjuats. I delrapport 2 avrapporteras en enkätundersökning som är genomförd med personer som har varit bataljons- och kontingentschefer för utlandsstyrkans internationella missioner. Enkäten finns bifogad i sin helhet i bilaga 4. En intervjustudie med internationella genusrådgivare har genomförts. Erfarenhetsredovisning efter FS11 finns sammanfattad i resultaten från delrapport 2. Resultat delrapport 1 Resultat intervjuer kvinnliga officerare i den svenska Försvarsmakten med erfarenhet av internationell tjänstgöring Bakgrund Respondenterna kommer från olika ålderskategorier och har således dels olika mycket yrkeserfarenheter generellt, dels olika mycket internationell erfarenhet. Samtliga har dock varit ute längre än tiden för en normallång utlandsmission, dvs. längre än sex månader. De internationella missioner där de har deltagit har genomförts från mitten av 1990-talet och framåt. De har också olika civilstånd, några var ensamstående medan andra var gifta under tiden för utlandstjänstgöringen. Gemensamt för dem som hade familjer under tiden för sina utlandsvistelser är att de har haft män som har 20

21 jobbat inom samma eller liknande yrken och där man inom paret har gjort medvetna val att under perioder växelvis låta varandra få utvecklas karriärmässigt. Hur rekryterades respondenterna till internationell tjänst? Någon av respondenterna blev kontaktade av f.d. befäl som kände till deras personliga och yrkesmässiga kompetenser och som tillfrågade dem om intresse för utlandsmission fanns. Flera av respondenterna hade sökt till Utlandsstyrkan vid något tillfälle innan de blev utvalda att åka med på Utlandsmission. En känsla som delas av dessa är att de inte blev antagna vid det första tillfället de sökte på grund av sitt kön. Någon av respondenterna mötte också motstånd pga. att hon hade små barn hemma vid tiden för den aktuella utlandstjänstgöringen. Hennes bataljonschef, som var en man, hade dock lika många barn i samma åldrar hemma och hon ifrågasatte då varför stabschefen inte frågade honom om han kunde vara borta från sin familj lika lång tid. Detta resulterade i att respondenten kunde delta i den planerade utlandsmissionen. Vilka övervägande gjorde respondenterna inför valet att göra internationell tjänst? Förutom hänsynstaganden till sina familjer menar respondenterna att några särskilda överväganden innan de accepterade erbjudanden om att delta i Utlandsstyrkans missioner inte gjordes. Samtidigt berättar någon av respondenterna att hon ställde krav på att ha hela plutonens stöd bakom sig för att acceptera erbjudande om utlandstjänst. En respondent delger också att hon redan innan utlandstjänstgöringen hade lång erfarenhet av att bo i muslimska länder och till och med hade studerat islamologi. Inställning till kvinnor i internationell tjänst i Försvarsmakten Generellt har inställningen till kvinnor i internationell tjänst förändrats till det bättre ju mer erfarenhet Försvarsmakten har fått. Visst motstånd har respondenterna mött både från manliga kollegor men också från andra kvinnor. Dels från civila kvinnor som inte ville ha kvinnor som chefer, och dels från fruar till manliga officerare på familjemissioner som inte ville att deras män skulle åka på observation med kvinnor eftersom man då tillbringar tid på tumanhand relativt isolerade från den övriga omgivningen. Att respondenten i det senare fallet var där som professionell officer 21

22 spelade mindre roll för fruarna, de såg henne först och främst som en kvinna som kunde hota deras äktenskap. Det fanns också en oro inför hur lokalbefolkningen i muslimska länder skulle reagera på kvinnliga militärer. Denna oro var dock, enligt de respondenter med erfarenheter från utlandstjänstgöring i muslimska länder, obefogad och till största delen beroende på okunskap. Jag tror inte de tänkte överhuvudtaget utan det var rent spontant, fördomar i Sverige; muslimer och kvinnor går inte ihop / /de kommer liksom inte att lyssna och det blir besvärligt / / det var aldrig några konstigheter och då var man ute och patrullerade ensam i byarna och så där. Man blev behandlad som en drottning (ortsnamn) och blev inbjuden av både män och kvinnor. De var ju nyfikna när man kom där uppe och undrade vad gör hon här åker omkring och patrullerar, ljushårig och uppkavlade ärmar, det var inga konstigheter och jag blev bjuden på alla möjliga tillställningar. Någon av respondenterna uttryckte det som att om man bara visar den första kulturella respekten, t.ex. genom att täcka sitt huvud i en moské, så är det inga problem att prata med vare sig mullor eller andra män i muslimska länder. Det motstånd som beskrivs ovan har enligt respondenterna delvis ändrats på senare tid, då flera av respondenterna menar att de blev utvalda till vissa missioner just på grund av att de var kvinnor och att det fanns en kunskap om att kvinnor behövdes för att vissa uppgifter skulle kunna genomföras. Några av respondenternas manliga kollegor med fleråriga erfarenheter av utlandsmissioner har berättat för respondenterna att samarbete med kvinnliga officerare hade en avväpnande effekt i vissa situationer och att det blev ett annat lugn istället när de hade en kvinna med sig i jämförelse med de gånger de hade åkt ut med andra män. En respondent exemplifierar genom att berätta hur hon åkte runt i byarna tillsammans med en manlig officer. Den manliga officeren hade inte haft med någon kvinna tidigare och berättade för henne att han upplevde att de fick ut mer av mötena när hon var med eftersom den andra halvan av befolkningen plötsligt blev tillgänglig. 22

23 I vanliga fall var det bara männen som kom och mötte teamen när de åkte runt, men när hon var med kom också kvinnor ut. De olika bitarna i informationspusslet måste få komma från olika håll för att hela bilden ska komma fram. En av respondenterna varnades av sina manliga kollegor för att de inte skulle ta henne i hand för att hon var kvinna. Att de istället för att sträcka fram handen satte handen mot hjärtat och nickade skulle dock tas som ett tecken på respekt, och inte tolkas som att de inte ville hälsa. Respondenten menade att genom att sträcka fram handen tvingar vi vår kultur på dem, och det är viktigt att respektera deras kultur. När de kom ut till olika byar visade det sig dock att hennes närvaro nästan hade en tvärtom-effekt. Hennes förförståelse av hur hon skulle hantera situationen var att hon skulle hålla sig i bakgrunden, men istället möttes hon av ivrigt hälsande män som tog henne på axeln, skakade hand och bjöd in henne. När teamet sedan skulle diskutera sina ärenden var byborna mer intresserade och nyfikna på att få veta vem hon var, om hon var gift och hade barn och så vidare eller om hon ville gifta sig med någon av deras söner. Den manliga officeren upplevde därför att blev en helt annan och mer avspänd stämning, och att det fanns många positiva bieffekter av att ha med en kvinna i teamet istället för att arbeta med män enbart. Någon respondent har också erfarenheter av att patrullera enbart med andra kvinnor. Kring detta uttrycktes en del skepsis till en början men i detta fall godkändes denna patrullkonstellation av personalchefen. Respondenten menar att detta var en fantastisk upplevelse eftersom de i dessa byar var vana att se att det kom en kvinna och en man. Att det då kom två kvinnor upplevde lokalbefolkningen som jättespännande och det ställde till stor uppståndelse i byarna. Alla ville bjuda in dem i sina butiker och inställningen till dem var allmänt positiv. Respondenten menade vidare att även om det fungerade jättebra i just den kontexten finns det andra områden där det inte är lika lämpligt att åka med enbart kvinnor, inte minst av säkerhetsskäl. En annan respondent hade erfarenheter av att bataljonschefen av säkerhetsskäl beslutade att kvinnor inte tilläts åka utan en man med sig i bilen. Detta beslut togs inte på grund av kulturella skäl utan på grund av att kvinnorna i förbanden i regel var civila och inte hade gjort värnplikt. Vissa kvinnor hade visserligen officersbakgrund eller åtminstone en treveckors militär utbildning bakom sig, men för att underlätta 23

24 drog de alla kvinnor över en kam och beslutade att alla kvinnor skulle ha med sig en man i bilen. Detta väckte stor uppståndelse bland kvinnorna eftersom dessa män i vissa fall hade gjort lumpen på 60-talet och var tämligen ringrostiga, medan de kvinnor som hade fått treveckorsutbildningen var senare utbildade på bl.a. de nya vapen som ingick i utrustningen. Några av kvinnorna hade dessutom många års erfarenhet av den militära professionen och att de då alltid skulle tvingas åka runt med män som kanske hade fått utlandstjänsten direkt efter lumpen upplevdes som kränkande och att de uppfattades som mindre kompetenta. Inställning till kvinnor i internationell tjänst bland internationella samarbetspartners Flera av respondenterna vittnar om att många av kulturkrockarna inte nödvändigtvis uppstår i relation till det land man tjänstgör i (mottagarnationen) utan att det lika väl eller snarare, kan uppstå med kollegorna inom missionen. Några av respondenterna har erfarenheter av att i egenskap av kvinnor bli tagna på mindre allvar av förband från andra nationer. Det handlar om ovälkomna uppvaktningar, busvisslingar, smeknamn eller glåpord och så vidare. En händelse som beskrevs var t.ex. att en av respondenterna fick ett babydollnattlinne i julklapp av en officer från ett annat EUland. En annan incident som delgavs av en respondent var när hon och hennes förband var ansvariga för en militär observationspostering. Respondenten fick till uppgift att introducera en ny fredsbevarande trupp för ansvarsområdet. Iklädd uniform hade hon en genomgång och åhörarna lyssnade utan kommentarer. Väl tillbaka på campen uttryckte deltagare i den fredsbevarande truppen att de var imponerade över hur väl insatt pigan var i militära angelägenheter. Kulturkrockarna kan också uppstå när det gäller t.ex. synen på alkohol eller umgänge med prostituerade. För många blir det svårt att hantera ett förbud när det är tillåtet för andra nationer som man samarbetar med. Eftersom miljön i internationella missioner ofta är mycket stressande blir minsta lilla tillägg till denna stress väldigt upphaussat. Detta kräver enligt vissa respondenter en betydligt bättre utbildning och kulturell kompetens för att kunna hanteras på ett smidigt sätt. 24