Seminarium i Riksdagen den 7 november 2007 om Europeisk fredspolitik Säkert!

Transkript

1 Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Womens International League for Peace and Freedom Saba Nowzari E-post: Seminarium i Riksdagen den 7 november 2007 om Europeisk fredspolitik Säkert! EU har en viktig roll att spela i de nya säkerhetspolitiska strukturerna. Det är emellertid viktigt att det på alla nivåer inom de europeiska länderna diskuteras vilken sorts säkerhets- och försvarspolitik EU skall föra i framtiden. Den europeiska säkerhetspolitiken står inför en rad utmaningar. Kvinnors och mäns jämlika deltagande i arbetet för fred och säkerhet har genom FN: s resolution 1325 blivit en viktig fråga på dagordningen. Samtidigt står Sverige och andra europeiska länder inför nya säkerhetspolitiska åtaganden och frågeställningar, bland andra samordnandet av fredsbevarande operationer och den nordiska insatsstyrkan Nordic Battle Group (NBG). Det är mycket angeläget att genusfrågor och det civila samhällets roll får ett tidigt genomslag i den europeiska säkerhetspolitiska debatten och i de förändringar som genomförs eftersom organisationer inom det civila samhället spelar en roll som sträcker sig från lokalt engagemang och konfliktlösning till bistånd och utveckling. På samma sätt är det även viktigt att föra diskussioner kring hur de civila och militära resurserna fördelas i EU: s krishanteringsinsatser för att se över den europeiska fredsfrämjandeinsatsen i världen. Av den anledningen anordnade Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) tillsammans med Sällskapet Riksdagskvinnor mot Krig (SÄRK) och Folkpartiet Liberalerna ett seminarium om Europeisk säkerhetspolitik, genus och civila samhällets roll i fredsbevarande insatser. Sex talare bjöds in för att diskutera det ovannämnda ämnet. Inbjudna talare var Charlotte Isaksson, jämställdhetsrådgivare på Försvarsmakten, Ingela Mårtensson, SÄRK, Kerstin Grebäck, WILPF: s internationella ordförande, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet Liberalernas utrikestalesman, Eva Zillén, kommunikationschef på Kvinna till Kvinna samt Bengt Axelsson, Brigardgeneral inom Försvarsmakten. Seminariet började med att alla talare fick besvara frågorna; Vad tycker du om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inom EU? Varför saknas den civila krishanteringsförmågan på EU:s dagordning?

2 Kerstin Grebäck talade om Civila Samhällets roll och hur Civila Samhället måste vara mer självkritiska och inte bara säga nej. Riksdagen borde föra fram och fokusera mer på det Civila Samhällets roll med tonvikt på multilateralism. Hon talade även om att FN: s roll är viktig för den globala freden men att man borde se över förhållandet till FN och kritiskt diskutera vad mänsklig säkerhet egentligen är? Varför hamnar vi alltid i militaristiska roller? Kerstin problembaserade även Nordic Battle Group (NBG) och poängterade Jan Eliassons kommentar om att NBG inte kommer bli bra men att Sverige samtidigt känner en internationell press att skicka trupper till Darfur. Kerstin ansåg att innan man skickar trupper till Darfur skall det finnas ett FN mandat bakom. Soldaterna skall även få utbildning i olika resolutioner som t.ex. FN: s säkerhetsresolution 1325 om Kvinnor, Fred och Säkerhet. Vidare poängterade hon att FN: s roll är avgörande för den globala säkerheten. Det gäller även att ifrågasätta gamla säkerhetsbegrepp och istället ställa sig frågan - Säkerhet för vem? Civila samhällets roll har varit att presentera ett alternativt förhållningssätt som bygger på ickemilitära system där avskräckning (deterrence) inte varit ett sådant. Nato är enligt henne ett system som just bygger på avskräckning då Nato även säger ja till kärnvapen som en allra sista utväg i konflikt. Birgitta Olsson talade om kvinnor och kvinnors roll i konflikter. Ofta ser man bara kvinnor som offer i konflikter och det är bara på senare tid som man talar om kvinnor som aktörer. Birgitta berättade att hon inte anser sig vara pacifist och menade att i Darfur hjälper det inte med diplomati. Vidare pratade hon om den ojämna könsfördelningen i världen och att det bara är 12 länder i världen som har kvinnliga presidenter, statsministrar etc. Det är väldigt få kvinnor som har höga positioner och makt inom världens försvarsmakter. Hon poängterade att kvinnors makt och erfarenhet i politiken speglar hur det ser ut i samhället. Birgitta talade även om resolution 1325 och hur svenskt bistånd har hjälpt till så det är fler kvinnor i rwandiska polisen. Vidare poängterade hon att vi idag har skyldighet att skydda och hur man ska gå tillväga för att undgå folkmord när det finns länder som stoppar aktioner genom sitt FN mandat. Birgitta uppmanade även till uppdatering av handlingsplanen för resolution 1325 och föreslog att handlingsplanen för mäns våld mot kvinnor skulle kunna agera som mall. Charlotte Isaksson pratade om att det är viktigt att vi ser över hur det är med jämställdheten i Sverige för att kunna jobba effektivt i andra länder. Sverige går ändå i täten med resolution 1325 och ger råd till andra länder. Hon jobbade som Gender Advicer i Kongo där hon bl.a. försökte stärka kvinnoorganisationers arbete, vilket var ett initiativ som även hjälpte det svenska försvarets arbete. Hon talade även om att NBG skall ha resolution 1325 integrerat i sitt arbete. Hon betonade att det inte behövs fler förslag på papper utan nu måste det ske i verkligheten. Hon berättade även om att 1325 är en stående punkt i alla operationsplaneringar.

3 Charlotte poängterade att det finns en stor potential att satsa resurser på frågor som rör resolution 1325 men att det finns mycket kvar att göra för att bygga ett långsiktigt arbete. Ett exempel på detta som hon själv har fått erfara är att det inte har funnits någon motsvarighet i Bryssel till henne och hennes roll vilket har medfört svårigheter på flera olika plan. Ingela Mårtensson pratade utifrån EU: s 2003 års säkerhetsstrategi och bristen på ett genusperspektiv. Hon betonade att Europa är i en ständig upprustningsprocess samtidigt som följande faktorer negligeras: - Fattigdom - och hur bisarrt det är att vi skall bekämpa fattigdomen samtidigt som EU: s jordbrukspolitik går i motsatt riktning. - Naturresurser och att lösningen inte är att slåss om resurserna som det exempelvis sker i Irak. - Terrorism - USA: s krig emot terrorism kan få konsekvenser på vår egen demokrati och hotet mot Mänskliga Rättigheter - Kärnvapen Man talar om nedrustning och kärnvapen hotet samtidigt som två av EU: s medlemsstater har egna kärnvapen. Bengt Axelsson talade också om EU: s säkerhetsstrategi och nämnde tre återkommande ledord. - Konfliktförebyggande - Mångsidighet - Samarbete Bengt talade om att vi måste kunna samarbeta. Den civila krishanteringen i EU finns men man hör inte om den. Fokusen handlar om att lindra/mildra lidande, värna om Mänskliga Rättigheter och bidra till uppbyggnad av demokratiska processer. Han talade även om att den svenska försvarsmakten hade en egen 1325-handlingsplan redan innan regeringens handlingsplan fanns tillgänglig. Bengt betonade att konflikterna har ändrat karaktär och idag handlar det om att vinna freden och inte kriget. För att klara detta behövs det andra kompetenser än de som finns idag. Eva Zillén talade om att det finns visioner för EU: s civila krishantering men att det har satsats allt för lite pengar på det. Hon betonade även att det faktiskt inte har hänt så mycket med resolution 1325 sedan år Frågorna gällande kvinnors deltagande och kvinnors säkerhet har enligt Eva försvunnit från den stora agendan och tas numera bara upp på konferenser om resolution Hon poängterade att vi måste effektivisera krishanteringen och inse att kvinnors säkerhet inte är allt, utan att kvinnor även måste få vara med i fredsförhandlingar. Kvinnor vill inte bli räddade, de vill rädda sig själva. Hon talade även om vikten att operera i länder i postkonflikt för att konflikten inte skall blossa upp igen, som t.ex. i forna Jugoslavien. Det är viktigt att kvinnor får komma till tals för de sitter inne med en annan information som tyvärr inte är tillräckligt intressant för t.ex.

4 media. Eva talade även om Sverige som ett av länderna som är längst på väg till jämställdhet. Paneldebatt samt diskussion I diskussionen kom det fram att Bengt anser att konflikterna har ändrat karaktär. Det är vanligare med inbördeskrig och därför måste även resurserna omfördelas. Det är i dagsläget svårare att ingripa i konflikter vilket gör att resurser behövs i nuläget och nedskärningar av försvaret är inte en bra lösning av detta. Bengt riktade även kritik mot de 6 månader långa FN-missionerna som han menade är resursslöseri då man efter 6 månader åker hem utan någon direkt uppföljning. Han talade om vikten av att kunna samarbeta på hemmaplan för att bli duktiga konfliktlösare. Bengt förespråkade för samhällsförsvar men betonade att Sverige har en myndighetsstruktur som inte tillåter detta begrepp och vad det står för. Kerstin menade att det är positivt att försvaret försvagas och att det är av stor vikt att satsa på EU-parlamentsvalet, parlamentariker behövs! Charlotte ansåg att det var viktigt med klara roller och att det militära inte skall jobba med det civila som t.ex. polis eller domstolar. Hon menade att det är otydliga direktiv med syftet bakom olika operationer. Hon frågade sig även - Vad vill egentligen Sveriges säkerhetspolitik? För vi utnyttjar inte de resurser som finns! Kvinnor kommer allt för sällan till tals! Detta betonades även av Birgitta som menade att kvinnor sitter inne med andra erfarenheter än män. Enligt Eva måste civilsamhället bli bättre på att säga var är pengarna? Hon menade att det talas mycket om fredsförebyggande men vart finns egentligen resurserna för detta? Hon menade även att kvinnors rättigheter är en låg prioriterad fråga. Den används som anledning för att inverka men när det väl gäller så prioriterar man inte det utan säljer ut kvinnors rättigheter väldigt lätt. Eva nämnde Irak som ett exempel där man har gått från en sekulär familjelagstiftning till en idag icke-sekulär familjelagstiftning, kvinnans rätt har helt enkelt kompromissats bort. Birgitta ansåg att man ändå täcker in kvinnors rättigheter genom det svenska biståndet. Biståndet har reformeras och har nu tre prioriteringar som är: Demokrati, Miljö och just Kvinnors Rättigheter. Gällande vilken roll kvinnliga militärer har i olika operationer svarade Charlotte att det är svårt att säga vad fler kvinnliga militärer kan generera. Vad som kan sägas med säkerhet menade hon är det faktum att konsumtionen av lokala prostituerade kommer att minska. Eva kommenterade samma fråga och betonade att antalet kvinnliga militärer fortfarande är lågt och att de är för få för att kunna dra några slutsatser.

5