Relationen mellan anknytningsmönster och de mentala modellerna av förklaringsstil

Transkript

1 Relationen mellan anknytningsmönster och de mentala modellerna av förklaringsstil Daniel Lindström Handledare: Anne Richter C-UPPSATS, PSYKOLOGI III, 30 POÄNG, VT 2010 STOCKHOLMS UNIVERSITET PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN

2 RELATIONEN MELLAN ANKNYTNINGSMÖNSTER OCH DE MENTALA MODELLERNA AV FÖRKLARINGSSTIL Daniel Lindström Anknytningsmönster och förklaringsstil (attribution) är två mentala modeller som påverkar hur vi ser oss själva, andra och vår omvärld. Tidigare forskning visar att ett samband existerar mellan konstrukten men ingen forskning har undersökt relationen mellan anknytningsmönster och de mentala modellerna av förklaringsstil. Syftet med denna studie var därför att se hur dessa relaterar till varandra. I studien deltog 54 psykologistudenter och konstrukten mättes genom en sammansatt enkät med mätinstrument för anknytningsmönster och förklaringsstil. Resultatet visade att personer med trygg anknytning gjorde fler optimistiska förklaringar till negativa händelser (snarare än positiva händelser) medan personer med otrygg anknytning gjorde fler pessimistiska förklaringar. Vidare visade resultatet att beroende och undvikande i sig själva var relaterade till de olika mentala modellerna av förklaringsstil. Dessa resultat skulle kunna förklara varför personer med otrygg anknytning har svårare att skapa och bibehålla relationer och varför personer med trygg anknytning har det lättare. Anknytningsmönster och förklaringsstil är två mentala modeller som barn lär sig av sina föräldrar vilket är stabila över tid (Bowlby, 1969; Abramson, Seligman, & Teasdale, 1978). Anknytningsmönster är hur barn lär sig att se sig själva och andra, antingen positivt eller negativt, vilket påverkar deras förmåga att skapa och bibehålla relationer (Bowlby, 1969). Förklaringsstil är hur ett barn lär sig att förklarar orsaken till vad som händer dem, vilket antingen kan vara optimistisk eller pessimistisk (Gillham, Shatté, Reivich, & Seligman, 2001). Både en individs anknytningsmönster och förklaringsstil påverkar hur tillfredsställda de är med livet (Chang, Maydeu-Olivares, & Dzurilla, 1997; Feeney, 1999), deras intima relationer (Abramson, Seligman, & Teasdale, 1978; Bartholomew and Horowitz, 1991) samt deras psykologiska och fysiska hälsa (Carnelley, Pietromonanco, & Jaffe, 1994; Maunder & Hunter, 2001; Seligman, 1991). Trots att både anknytningsmönster och förklaringsstil blir till genom interaktionen med föräldrarna och har liknande påverkan på en persons liv har lite forskning gjorts på att integrera dessa två konstrukt. Denna studie avser att ge en utökad förståelse om relationen mellan anknytningsmönster och förklaringsstil hos vuxna genom att först undersöka anknytningsmönster och förklaringsstil separat för att sedan teoretiskt och empiriskt undersöka kopplingen mellan dem. Enligt anknytningsteori föds barn med ett beteendesystem som har i uppgift att hålla barnet nära mamman. Detta ökar barnets chanser till överlevnad och skapar en trygg bas för barnet att upptäcka världen på samt att återvända till när barnet blir orolig eller rädd (Bretherton, 1992). Kvalitén på den upprepade interaktionen mellan ett barn och dess vårdnadsgivare skapar mentala modeller som visar barnet hur de bör relaterar till

3 $ 2 sig själv och andra. En moder som är trygg, vårdande och tillgänglig ger upphov till positiva mentala modeller hos barnet; de ser sig själva som en person som andra personer vill och kan hjälpa och lär sig att andra personer är tillitsfulla och kan vid behov ge trygghet och säkerhet. En moder som istället är oregelbunden, avvisande och påträngande leder till att barnet utvecklar negativa mentala modeller; barnet ser sig själv som oälskad och inkompetent och andra som otillförlitliga och känslokalla. När de mentala modellerna väl är formade innehåller de det generella trosföreställningar och förväntningar vi kommer att ha om oss själva, andra samt den sociala världen generellt (Bowlby, 1969). Benoit och Parker (1994) har även visat att det anknytningsmönster modern har i 82% av fallen överförs till deras barn. Utifrån Bowlbys resonemang utvecklade Bartholomew and Horowitz (1991) en liknande anknytningsmodell för vuxna. Bartholomew and Horowitz föreslog att vuxenanknytning bestod av två underliggande dimensioner: mentala modeller av självet och andra. Mentala modeller av självet bestäms av graden av beroende. Högt beroende innebär en negativ syn på sig själv medan ett lågt beroende innebär en positiv syn på sig själv. På samma sätt ansåg de att mentala modeller av andra bestämdes av graden av undvikande. Högt undvikande innebär att individen ser andra på ett negativt sätt och ett lågt undvikande innebär att individen ser andra på ett positivt sätt. Positiv (Låg) Synen på självet (Beroende) Negativ (Hög) Positiv Trygg Ängsligt-Upptagen (Låg) Är bekväm med Är upptagen av Synen på andra autonomi och intimitet relationer (Undvikande) Avvisande-undvikande Rädd-undvikande Negativ Avvisar intimitet Rädd för intimitet (Hög) Föredrar att vara Socialt undvikande oberoende Figur 1. Bartholomew and Horowitz modell av vuxenanknytning Enligt denna modell kom Bartholomew and Horowitz (1991) fram till att det fanns 4 olika anknytningsmönster hos vuxna: en trygg och tre otrygga (ängslig-upptagen, avvisande-undvikande och rädd-undvikande) (Figur 1). Vuxna med trygg anknytning har positiv syn på sig själva och andra vilket innebär att de har bra självkänsla, är bekväma med intimitet och ser relationer som viktiga, utan att bli allför ängslig. Änsligt-upptagna vuxna har en negativ självbild men har positiv syn av andra vilket gör att de oroar sig väldigt mycket över sina relationer och om andras acceptans samtidigt som de är obekväma med intimitet och har lite tillit till sig själv och andra. Detta skapar mycket ångest och göra att dessa personer bli väldigt upptagna med sina relationer. Personer med avvisande-undvikande anknytning har istället en positiv självbild och en negativ syn av andra vilket innebär att de har tillit till sig själva men är obekväma med intimitet, prioritera prestationer framför relationer och oroar sig lite över andras acceptans. Detta gör att dessa personer avvisar intimitet och föredrar att vara oberoende. Slutligen ser personer med rädd-undvikande anknytning både sig själva och andra

4 3 negativt vilket gör att de har lite tillit till sig själva och andra, är obekväma med intimitet, oroar sig mycket över sina relationer och om de kommer att få bekräftelse av andra. Detta leder till ett socialt undvikande beteende och att dessa personer blir rädda för intimitet. Baldwin, Fehr, Keedian, Seidel och Thomson (1993) bekräftar Bartholomew and Horowitz antagande vilket visar på att trygga vuxna har mer gynnsamma bilder av sig själva och mer optimistiska förväntningar om den sociala världen jämfört med otrygga vuxna. Optimism definieras som tron, eller tendensen att tro, att världen är den bästa av världar. Enligt psykologisk forskning är optimism de hoppfulla förväntningar vi har i en given situation (Scheier & Carver, 1988) och en persons allmänna förväntningar som är positiva (Scheier & Carver, 1993). I överensstämmelse med dessa definitioner har optimism kopplats ihop med förklaringsstil som är hur människor vanemässigt förklarar orsaken till händelser i deras liv (Seligman, 1991). Precis som anknytningsmönster består förklaringsstil av mentala modeller av självet, andra och omvärlden. De mentala modellerna av anknytning bildar antingen trygga eller otrygga anknytningsmönster medan de mentala modellerna av förklaringsstil antingen bildar en mer optimistisk eller pessimistisk förklaringsstil. Förklaringsstil består av två olika mentala modeller som påverkar hur vi utvärderar orsaken till olika händelser vilket kontrollerar vad vi gör och inte gör i respons till dessa händelser. Dessa är varaktighet och påverkan: Varaktighet är hur länge en person tror att orsaken till en händelse kommer påverka dem. Varaktigheten kan antingen ses som permanent eller temporär. Permanent varaktighet innebär att personen tror att orsaken till en händelse kommer att vara oföränderlig och kommer alltid att vara kvar och påverka deras liv. Temporär varaktighet innebär istället att personen tror att orsaken till en händelse är kortvarig och övergående. Påverkan är hur mycket en person tror att en händelse påverkar deras liv. De kan antingen tycka att en händelse har universell eller specifik påverkan. Universell påverkan innebär att personen tror att en händelse kommer påverka allt de gör medan specifik påverkan innebär att de bara kommer påverka inom den specifika situationen eller aspekten. Optimistiska personer ser orsaken till positiva händelser som att de har permanent varaktighet och universell påverkan i form av deras egna positiva karaktärsdrag och förmågor eller andras negativa. När någonting negativt händer attribuerar en optimist det istället till sitt egna eller andras temporära sinnestillstånd och kraftansträngning samt låter händelsen endast påverka den specifika situationen. Pessimistiska personer gör den motsatta förklaringen; universella och permanenta förklaringar till negativa händelser och temporära och specifika förklaringar till positiva händelser (Figur 2) (Seligman, 1991). Optimistisk förklaringsstil Pessimistisk förklaringsstil Positiva händelser Negativa händelser Permanent varaktighet Universell påverkan Temporär varaktighet Specifik påverkan Temporär varaktighet Specifik påverkan Permanent varaktighet Universell påverkan Figur 2. Seligmans modell av förklaringsstil.

5 4 Enligt Seligman (1991) formas barns förklaringsstil av tre olika orsaker: (1) förklaringarna vårdnadsgivaren regelbundet gör för händelser i barnets liv; föräldrar som gör optimistiska förklaringar får optimistiska barn. (2) Kritiken barnet får höra när de gör misstag: om kritiken är permanent och universell kommer barnet att få en pessimistisk syn på sig själv. (3) Barnets erfarenheter med personlig förlust och trauma: om händelserna går över lär sig barnet att negativa händelser kan förändras och bli övervunna. Men om händelserna är permanenta och universella blir barnet hjälplöst och pessimistisk. Förutom att anknytning och förklaringsstil har en koppling då de skapas av interaktionen med föräldrarna (Abramson, Seligman, & Teasdale, 1978; Bowlby, 1969) och har liknande påverkan på en persons liv (Abramson, Seligman, & Teasdale, 1978; Bartholomew and Horowitz, 1991; Bowlby, 1969; Carnelley, Pietromonanco, & Jaffe, 1994; Chang, Maydeu-Olivares, & Dzurilla, 1997; Feeney, 1999; Maunder & Hunter, 2001; Seligman, 1991), har även ett fåtal studier gjorts på sambandet. Collins, Ford, Guichard och Allard (2006) fann att personer som var otryggt anknutna hade en mer pessimistisk förklaringsstil och att tryggt anknutna personer hade en mer optimistisk förklaringsstil. Av de otrygga anknytningsmönstrerna var de ängsligt-upptagna och de rädda-undvikande mer pessimistiska än de avvisande-undvikande personerna. Att anknytning och förklaringsstil var relaterade fann även Greenberger och McLaughlin (1998), men endast för kvinnorna i deras studie. Syfte Då ingen tidigare forskning har gjorts på sambandet mellan vuxenanknytning och förklaringsstil mer specifikt var syftet med denna studie att titta på sambandet mellan anknytningsmönster och de mentala modellerna av förklaringsstil (varaktighet och påverkan för positiva och negativa händelser). Eftersom tidigare studier har visat att trygg anknytning är associerad med en mer optimistisk förklaringsstil och otrygg anknytning är associerad med en mer pessimistisk förklaringsstil är det troligt att de mentala modellerna av förklaringsstil kommer att följa samma mönster. Detta antagande ledde till följande hypoteser: 1. Trygg anknytning predicerar permanent varaktighet och universell påverkan av positiva händelser och temporär varaktighet och specifik påverkan av negativa händelser samt en optimistisk förklaringsstil. 2. Otrygg anknytning (undvikande och beroende) predicerar temporär varaktighet och specifik påverkan av positiva händelser och permanent varaktighet och universell påverkan av negativa händelser samt en pessimistisk förklaringsstil. Metod Undersökningsdeltagare och procedur I studien deltog 54 psykologistudenter (38 kvinnor och 14 män) från Stockholms Universitet. Medelåldern för studenterna var 24.9 år (5.1). Deltagarna satt i en lektionssal på Stockholms Universitet och blev först tilldelade den sammansatta enkäten. Sedan blev de informerade om de etiska principerna och fick till sist börja

6 5 skriva. Enkätens första sida bestod av demografiska frågor (ålder och kön) och resterande sidor av förklaringsstils och anknytningstesten. Deltagarna fick inte veta vad syftet var innan då detta skulle kunna påverka svaren, men erbjöds istället möjligheten att bli informerade om syftet efteråt. Material Anknytning. Anknytningsstilsformuläret (ASF; Feeney, Noller & Hanrahan, 1994) har 40 frågor och mäter anknytning hos ungdomar och vuxna. Instrumentet mäter tre olika dimensioner av anknytning: Graden av trygghet, beroende och undvikande. Trygghet mäter graden av positiva attityder till självet och andra (t.ex. Jag känner mig säker på att andra kommer att finnas till hands för mig när jag behöver dem. ), beroende mäter graden av negativa attityder till självet (t.ex. Det är viktigt för mig att vara omtyckt. ) och undvikande mäter graden av negativa attityder till andra (t.ex. Jag tycker det är svårt att lita på andra människor. ). Kombinationen av alla dessa aspekter bildar en profil som beskriver deltagarens individuella anknytningsmönster. Deltagarna svarade med en 5-gradig Likert skala (1 = stämmer inte alls och 5 = stämmer helt). ASF hade en Cronbach s alfa på Förklaringsstil. Förklaringsstilsformuläret (FSF; Seligman, 2002) har 32 frågor och mäter hur en persons förklaringsstil ser ut; antingen mer optimistisk eller pessimistisk. Personen presenteras för olika hypotetiska händelser som antingen är positiva eller negativa (t.ex. Du får en blomma från en hemlig beundrare. ) och måste därefter välja mellan två svarsalternativ (A. Jag är attraktiv för honom/henne. eller B. Jag är en populär person. ). Frågeformuläret mäter hur varaktig personen tror att de positiva och negativa händelserna kommer att vara och i vilken utsträckning händelserna kommer att påverka personens liv. Följaktligen mäter frågeformuläret fyra olika dimensioner (Varaktighet för positiva händelser, Varaktighet för negativa händelser, påverkan av positiva händelser och påverkan av negativa händelser). Ett medelvärde av de fyra olika aspekter användes som ett mått på hur pass optimistisk eller pessimistisk personens förklaringsstil var. FSF hade en K-R 20 på Resultat Först gjordes en interkorrelation mellan demografiska data, förklaringsstil (optimistisk/pessimistisk), anknytningsmönster (trygg/otrygg), beroende och undvikande samt varaktighet och påverkan av positiva och negativa händelser (tabell 1).

7 6 Tabell 1. Interkorrelationen mellan demografiska data, förklaringsstil, anknytningsmönster, de mentala modellerna av förklaringsstil samt beroende och undvikande. 1. Anknytning Undvikande ** M SD Beroende **.38** 4. Förklaringsstil ** -.35** -.42** 5. VPH ** 6. PPH **.32* 7. VNH **.31*.32*.48** PNH ** **.53** Ålder Kön Notera: M = medelvärde, SD = Standardavvikelse, VPH = Varaktighet av Positiva Händelser, PPH = Påverkan av Positiva Händelser, VNH = Varaktighet av Negativa Händelser, PNH = Påverkan av Negativa Händelser, Anknytning = trygg (1) / otrygg (0), Förklaringsstil = optimism (1) / pessimism (0). * p < 0.05, ** p < 0.01, N = 54. Eftersom interkorrelationen visade att anknytningsmönster och beroende endast korrelerade med förklaringsstil samt med varaktighet och påverkan av negativa händelser och undvikande korrelerade endast med varaktighet för negativa händelser och förklaringsstil, gjordes multipla regressionsanalyser endast för de negativa händelserna (Tabell 2). Den första hypotesen var att graden av trygg anknytning skulle kunna predicera en optimistisk förklaringsstil samt optimistiska förklaringar till de mentala modellerna av förklaringsstil. Denna hypotes kunde bekräftas delvis då trygg anknytning predicerade temporär varaktighet och specifik påverkan av negativa händelser samt en optimistisk förklaringsstil. Universell påverkan och permanent varaktighet av positiva händelser kunde däremot inte prediceras av trygg anknytning. Den andra hypotesen var att otrygg anknytning (undvikande och beroende) skulle kunna predicera en pessimistisk förklaringsstil samt pessimistiska förklaringar till de mentala modellerna av förklaringsstil. Denna hypotes kunde bekräftas delvis då otrygg anknytning predicerade permanent varaktighet och universell påverkan av negativa händelser samt en pessimistisk förklaringsstil. Specifik påverkan och temporär varaktighet av positiva händelser kunde däremot inte prediceras av otrygg anknytning. Undvikande och beroende kunde också var för sig predicera olika mentala modeller av förklaringsstil. Graden av undvikande kunde predicera permanent varaktighet av negativa händelser och en pessimistisk förklaringsstil men inte temporär varaktighet och specifik påverkan av positiva händelser samt universell påverkan av negativa händelser. Graden av beroende kunde predicera permanent varaktighet och universell påverkan av negativa händelser samt en pessimistisk förklaringsstil men inte temporär varaktighet och specifik påverkan av positiva händelser.

8 Tabell 2. Standardiserade regressionskoefficienter (beta) för prediktionen av Varaktigheten och Påverkan av negativa händelser samt förklaringsstil. 7 VNH PNH Förklaringsstil Anknytning R **.18** -.34*.11*.50**.24** Undvikande R 2.40**.15** n.s n.s -.39**.15** Beroende R 2.32*.10*.38**.14** -.42**.17** Notera: VNH = Varaktighet av Negativa Händelser, PNH = Påverkan av Negativa Händelser, Anknytning = trygg (1), otrygg (0), Förklaringsstil = optimism (1), pessimism (0). * p < 0.05, ** p < 0.01, N = 54. Trots att förklaringsstil och anknytningsmönster både har en teoretisk och empirisk grund skulle koppling mellan dem kunna ha att göra med ett överlapp av frågeinnehåll i mättningarna. För att försäkra att det inte fanns något överlapp mellan frågor i det olika testen som skulle kunna förklara kopplingen gjordes en post hoc explanatorisk faktoranalys med maximum likelihood method och varimax rotation. Faktoranalysen visade att inga av det frågorna som mätte anknytning hade faktorladdningar över 0.23 på förklaringsstilsfaktorerna och inga av frågorna som mätte förklaringsstil hade faktorladdningar över 0.38 på anknytningsfaktorerna. Detta tyder på att anknytning och förklaringsstil är konceptuellt separata faktorer. Diskussion Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan anknytningsmönster och de mentala modellerna av förklaringsstil. Tidigare studier har visat att ett samband mellan anknytningsmönster och förklaringsstil föreligger (Collin et al., 2006; Greenberger & McLaughlin, 1998) men inga studier har gjorts på relationen mellan konstrukten mer specifikt. Resultatet visade på att personer som hade trygg anknytning också hade en mer optimistisk förklaringsstil och att det var negativa händelser som personer med trygg anknytning gjorde fler optimistiska förklaringar till. På motsatt sätt hade personer med otrygg anknytning en mer pessimistisk förklaringsstil och gjorde fler pessimistiska förklaringar till negativa händelser. Vidare visade resultatet att personer med högt beroende gjorde fler permanenta och universella förklaringar till negativa händelser samt hade en mer pessimistisk förklaringsstil. Och slutligen gjorde personer med högt undvikande fler permanenta förklaringar till negativa händelser och hade en mer pessimistisk förklaringsstil. Samtliga hypoteser kunde bekräftas delvis. Då reliabiliteten för förklaringsstils- (0.72) och anknytningstilsformulären (0.78) var hög är det rimligt att dra slutsatser utifrån dessa mätinstrument. Eftersom Collin et al. (2006) fann ett positivt samband mellan anknytningsmönster och förklaringsstil i deras studie förväntades de mentala modellerna av förklaringsstil också ha samma relation till anknytningsmönster. Att denna prediktion inte helt kunde bekräftas av hypoteserna i den föreliggande studien kan bero på att anknytningsmönster har visat sig ha störst

9 8 inverkan vid fara, hot, stress och sjukdom (Lopez & Brennan, 2000). Då de negativa händelserna hade att göra med stressfulla, hotfulla och farliga händelser skulle detta kunna förklara varför tryggare personer gjorde mer optimistiska förklaringar till de negativa händelserna. Det skulle också ge en förklaring till varför personer med en högre grad av beroende eller en högre grad av undvikande i denna studie gjorde mer pessimistiska förklaringar till de negativa händelserna. Faktumet att de mentala modeller som en person formar är stabila över tid och innehåller de generella trosföreställningarna och förväntningar som en person kommer att ha om sig själv, andra och den sociala världen generellt (Bowlby, 1969) visar på att en person kommer att göra förklaringar till händelser som bevarar den bilden. Då personer med en trygg anknytning vill bevara sin positiva bild av sig själv och omvärlden verkar de minska effekterna av de negativa händelserna genom att göra mer optimistiska förklaringar. Personer med en otrygg anknytning, som antingen har en negativ bild av sig själv eller andra, verkar istället förvärra effekterna med mer pessimistiska förklaringar. Trygg anknytning verkar därför fungera som en skyddsfaktor för negativa händelser medan otrygg anknytning verkar vara en riskfaktor. I linje med Collins et al. (2006) studie visade resultatet att ängslig-upptagen anknytning (låg trygghet och högt beroende) gjorde mer pessimistiska förklaringar än personer med en avvisande-undvikande anknytning (låg trygghet och högt undvikande). Denna studie ökar ytterligare förståelsen för dessa två anknytningsmönster då resultatet visade att de var de negativa händelserna som personer med dessa anknytningsmönster gjorde mer pessimistiska förklaringar till. Resultatet visade även att skillnaden i förklaringar mellan ängslig-upptagen och avvisande-undvikande anknytning verkar bero på att ängsligtupptagna individer gör universella och permanenta förklaringar till negativa händelser medan avvisande-undvikande individer endast gör permanenta förklaringar. Vad detta visar på är att det är värre för en individ att ha en negativ självbild (ängsligt-upptagna) än att ha en negativ bild av andra (avvisande-undvikande). För att ta reda på varför skillnaden i förklaringar existerar behövs mer ingående studier göras. Eftersom studien hade tvärsnittsdesign går det inte att uttala sig om kausaliteten mellan anknytningsmönster och förklaringsstil. För att ta reda på om förklaringsstil uppkommer på grund av anknytningsmönster eller om anknytningsmönster är ett resultat av förklaringsstil behövs det göras longitudinella studier. Trots att kausaliteten är okänd bidrar ändå denna tvärsnittstudie med information om sambandet mellan konstrukten och indikerar att anknytningsmönster är viktigt för att förstå förklaringsstil och vice versa. Både anknytningsmönster och förklaringsstil mättes med självrapporteringsformulär och därför finns det risk för bias och den delade metodvariansen bör också tas hänsyn till vid en tolkning av denna studie. En annan begränsning som bör beaktas var det låga antalet deltagare i relation till antalet prediktorer vilket frammanar till viss försiktighet angående slutsatsernas giltighet. Det är även viktigt att uppmärksamma begränsningarna av metodologin som användes för mättningen av förklaringsstil. Trots att denna metodologi är standard i attributionslitteraturen och har fördelen att ge samma stimuli till deltagarna, är det inte säkert att resultatet som erhållits från hypotetiska händelser skulle kunna generaliseras till verkliga sociala interaktioner. De förklaringar en person gör för hypotetiska händelser kanske inte överensstämmer med de

10 9 förklaringar de skulle göra i de riktiga situationerna och det kan vara svårt för en person att förutspå sin emotionella och beteendemässiga respons till en sådan händelse. Därför skulle det vara värdefullt att replikera denna studie med riktiga sociala interaktioner. I studien deltog heller inga personer med rädd-undvikande anknytning och detta skulle också vara värdefullt för framtida studier att undersöka. Sammanfattningsvis visade resultatet att hur en person förklarar negativa händelser (snarare än positiva händelser) har betydande roll för skillnaden mellan trygg och otrygg anknytning. Personer med trygg anknytning gör förklaringar som minskar effekten av negativa händelser med fler optimistiska förklaringar medan personer med otrygg anknytning ökar effekten med fler pessimistiska förklaringar. Referenser Abramson, L. Y., Seligman, M. E. P., & Teasdale, J. D. (1978). Learned helplessness in humans: Critique and reformulation. Journal of Abnormal Psychology, 87, Baldwin, M. W., Fehr, B., Keedian, E., Seidel, M., & Thomson, D. W. (1993). An exploration of the relational schemata underlying attachment styles: Self-report and lexical decision approaches. Personality and Social Psychology Bulletin, 19, Bartholomew, K., & Horowitz, L. M. (1991). Attachment styles among young adults: A test of a fourcategory model. Journal of Personality and Social Psychology, 61, Benoit, D., & Parker, K. C. H. (1994). Stability and transmission of attachment across three generations. Society for Research in Child Development, 65, Bowlby, J. (1969). Disruption of affectional bonds and its effects on behavior. Canada's Mental Health Supplement, 59, 12. Bretherton, I. (1992). The origins of attachment theory: John Bowlby and Mary Ainsworth. Developmental Psychology, 28, Carnelley, K. B., Pietromonaco, P. R., & Jaffe, K. (1994). Depression, working models of others, and relationship functioning. Journal of Personality and Social Psychology, 66, Chang, E. C., Maydeu-Olivares, A., & D'Zurilla, T.J. (1997). Optimism and pessimism as partially independent constructs: Relations to positive and negative affectivity and psychological well-being. Personality and Individual Differences, 23, Collins, N. L., Ford, M. B., Guichard, A. C., & Allard L. M. (2006). Working models of attachment and attribution processes in intimate relationships. Personality and Social Psychology Bulletin, 32, 201. Feeney, J. A. (1999). Adult romantic attachment and couple relationships. I J. Cassidy & P. R. Shaver (Red.), Handbook of attachment: Theory, research, and clinical applications (sid ). New York: Guilford Press. Feeney, J. A., Noller, P., & Hanrahan, M. (1994). Assesing adult attachment. I M. B. Sperling & W. H. Berman (Red.), Attachment in Adults: Clinical and developmental perspectives, (sid ). New York: Guilford. Gillham, J. E., Shatté, A. J., Reivich, K. J., & Seligman, M. E. P.(2001). Optimism, pessimism and explanatory style. I E. C. Chang (Red.), Optimism and pessimism: Implications for theory, research and practice (sid ). Washington, DC: American Psychological Association.

11 10 Greenberger, E., & McLaughlin, C. S. (1998). Attachment, coping, and explanatory style in late adolescence. Journal of Youth and Adolescence, 27, Lopez, F. G., & Brennan, K. A. (2000). Dynamic processes underlying adult attachment organization: Toward an attachment theoretical perspective on the healthy and effective self. Journal of Counseling Psychology, 47, Maunder, R. G., Hunter. J. J. (2001). Attachment and psychosomatic medicine: Developmental contributions to stress and disease. Psychosomatic Medicine, 63, Seligman, M. E. P. (1991). Learned Optimism. New York: Knopf. Seligman, M. E. P. (2002). Authentic Happiness. New York: Free Press. Scheier, M. F., & Carver, C. S. (1988). A model of behavioral self-regulation: Translating intention into action. In L. Berkowitz (Red.), Advances in experimental social psychology (Vol. 21, sid ). San Diego, CA: Academic Press. Scheier, M. F., & Carver, C. S. (1993). On the Power of Positive thinking: The benefits of being optimistic. Current Directions in Psychological Science, 2,