Krona eller klave: Paranormal tro och dess inverkan på slumpgenerering

Transkript

1 Krona eller klave: Paranormal tro och dess inverkan på slumpgenerering Felix Janson Handledare: Joakim Westerlund PSYKOLOGI III, 30 HP HT 2011 STOCKHOLMS UNIVERSITET PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN

2 !" KRONA ELLER KLAVE: PARANORMAL TRO OCH DESS INVERKAN PÅ SLUMPGENERERING Felix Janson Det har visat sig att egna erfarenheter ofta förekommer bakom tron på ESP (extrasensory perception) och det finns hypoteser om att denna uppfattning skulle bero på en missattribution av slumpmässiga händelser till att vara paranormala, i form av att troende lättare ser mönster i serier. Tre olika enkäter gavs 105 undersökningsdeltagare, där respondentens uppgift var att imitera en serie singlingar med ett mynt. En grupp hade lätt att se sina tidigare svar, medan det gjordes svårare för de två andra grupperna. Respondenterna förfrågades om deras tro på paranormala fenomen via Australian Sheep-Goat Scale. Signifikanta skillnader kunde visas i alla grupperna mot ett statistiskt medelvärde, samt för den första gruppen gentemot de två andra. Inga signifikanta skillnader påvisades mellan troende respektive icketroende. Vad är det egentligen som får folk att tro på det paranormala? Varför är vissa personer helt övertygade om att det existerar ett sjätte sinne, att vi kan nå kontakt med en andevärld eller att telepati är möjligt, när vi alla lever i samma värld? Är det så att vissa av oss faktiskt har ytterligare sinnen, eller kan denna övertygelse bero på influenser av något annat, exempelvis hur vi tolkar sammanträffanden, som sedan attribueras till att vara så osannolika att den enda förklaringen skulle vara av det paranormala slaget? Den generellt sett positiva och okritiska mediabevakningen av paranormala påståenden och rapporter om alla möjliga avvikande händelser och erfarenheter kan ha ett starkt inflytande över till en stor del okritisk publik. Det finns en rad TV-program, filmer, serier och dokumentärer som presenterar en förförisk och spännande tanke om att telepati existerar, att det är möjligt att prata med våra döda släktingar eller att vi skulle kunna flytta föremål med tankens kraft. Sällan ger dessa program en kritisk eller skeptisk bild av området. Den mängd sådana program skapar en atmosfär av acceptans att paranormala fenomen inte bara kanske, utan verkligen, existerar. Det kan vara en god idé att definiera vad ett paranormalt fenomen är för att förstå begreppet. Litteratur och tidigare forskning har varierande, ofta nästan motsägande definitioner av ordet (Wiseman & Watt, 2006), beroende på var man väljer att söka efter definitionen. En engelsk ordbok definierar det som Beyond the range of normal experience or scientific explanation ( 2011), vilket är en väldigt bred definition; i princip allting som inte kan förklaras vetenskapligt. Själva ordet i sig består av två delar, para och normal, vilket antyder på ett fenomen som skulle röra sig parallellt med (eller vid sidan av) det normala. The Parapsychological Association har definierat paranormalt fenomen som apparent anomalies of behavior and experience that exist apart from currently known explanatory mechanisms that account for organism environment and organism organism information and influence flow (Irwin, 1991) vilket låter som en tillkrånglad förklaring, men som ger

3 #" tillräcklig bredd för att täcka in extrasensorisk perception (ESP), likaväl som telepati, klärvoajans och psykokinetik. En svensk översättning skulle bli något i stil med: uppenbara avvikelser i beteende och erfarenhet som existerar bortsett från nu kända förklarande mekanismer som står för informations- och influensflöde mellan organismmiljö och organism-organism. Jämfört med den förstnämnda definitionen är denna av mer av förklarande karaktär, där orsaken förklaras i ett annorlunda beteende i erfarenhetshanteringen hos organismen (människan) och inte behöver vara av faktiska övernaturliga slag. Tyngdpunkten i definitionen ligger på att det skulle vara ett onormalt sätt för hjärnan att resonera när dessa nya erfarenheter ska bearbetas, och att det då är lätt sökt att hitta övernaturliga fenomen som svar på hur dessa data ska tolkas. Man kan även fråga sig varför man över huvud taget ska forska om paranormala upplevelser inom psykologi. Svaret på denna fråga får man när man inte förutsätter att paranormala händelser är externa, övernaturliga fenomen, utan slutsatser personen i fråga själv har dragit genom sina egna upplevelser. I det fallet att paranormala fenomen är en produkt av våra egna kognitiva processer, blir inte en studie om tron på det paranormala en jakt på spöken utan istället en väg in till hur människor processar erfarenheter de inte förstår, vad som motiverar, skrämmer och ter sig troligt för dem, och kanske främst hur kreativitet påverkar oss. Att många tror på någon typ av övernaturligt fenomen, om det så är existensen av en gud, ödet, extrasensoriska perceptiva medel eller vad det nu än kan vara är inget som anses särskilt udda. Men när det tas in från det spekulativa rummet för att undersökas i empirins ljus, kan det anses som ett relativt kufiskt fenomen att undersöka det är ju egentligen en ansats att vetenskapligt försöka undersöka något som inte kan förklaras. Denna studie kommer, oavsett vad tidigare åsikter i frågan ligger, att förhålla sig strikt vetenskaplig, och inte sväva ut i några vaga gissningar med diskussioner om det övernaturliga. Denna studie kommer att behandla två ämnesområden, som vid en första anblick kan te sig skilda från varandra, men vid en närmare inspektion möjligtvis har mer gemensamt än vad man kan tro. Dessa ämnesområden är dels övertygelsen om paranormala fenomen hos människor, och dels de bias om slumpmässighet och probabilistiska felslut fungerar och hur de kan användas för att förklara erfarenheter. Tron på att det skulle finnas möjlighet till extrasensorisk perception (ESP) är utbredd, vilket bland annat Jones et al. (1977) har visat 58 procent av ett stickprov studenter trodde på mer än hälften av en lista med paranormala fenomen; bland annat klärvoajans, telepati, påhälsning av döda släktingar och ett sjätte sinne. 27 procent angav att de själva hade upplevt dessa någon gång i sitt liv. Det finns tydliga indikationer på att den vanligaste anledningen till att folk tror på paranormala fenomen skulle vara egna erfarenheter, att man personligen upplevt någonting som inte har gått att förklara på något annat sätt. Blackmore (1984) genomförde en studie på en slumpmässig grupp undersökningsdeltagare där 25 procent angav att de upplevt telepati och 36 procent att de trodde på ESP. Av de som angivit att ESP var möjligt låg egna erfarenheter till grund i 44 procent av fallen. Den första anledningen till deras tro kan självfallet vara att de faktiskt har erfarit ett sant paranormalt fenomen, att naturlagarna har brutits och en person har haft fysisk möjlighet att uppleva exempelvis ESP. Är så inte fallet, torde övertygelsen om erfarenheterna grunda sig på tolkningarna man gör av sin upplevelse. Det finns många olika rön inom den paranormala forskningen om vad tro på ESP egentligen härrör från. Det har

4 $" undersökts i ljuset av bland annat motivation, kontrollbehov, religiösa eller filosofiska övertygelser, samt möjligheten att det helt enkelt rör sig om missattribution av vad man varit med om (Wiseman & Watt, 2006). Det sistnämnda behandlar i första hand relationen mellan slumpen och dess förmåga att skapa osannolika sammanträffanden, där vissa personer tenderar att underskatta att många sammanträffanden sker slumpmässigt, och istället tillskriva händelserna paranormala egenskaper. Exakt vilka bias som påverkar människor när det kommer till att förstå slumpen, och speciellt att generera egna slumpserier, är i dagsläget inte helt klart. Vad man vet är att vi har vissa heuristiker som påverkar oss i hur vi anser att en totalt slumpmässig serie bör te sig. Tidiga experiment på området visade att om en undersökningsdeltagare ska gissa nästa tal i en serie slumpmässiga nummer, gissar man ofta samma nummer som senast dök upp (Jarvik, 1951). Det har däremot visats i flertalet andra studier (se Lee, 1971, kapitel 6 för en review) att denna effekt försvinner efter två sådana händelser på raken, och att det istället finns en tendens till ett negativt samband; det vill säga att man väljer något helt annat nummer än det föregående. Denna tendens förstärks ju längre serien är, vilket resulterar i att undersökningsdeltagren snarare undviker nummer som gissats på tidigare. Detta leder i slutändan till att det finns fler alterneringar i en mänskligt producerad slumpserie än vad det skulle finnas i jämförelse med en riktig, beroende på att människan har tendensen att inte vilja upprepa tidigare nummer eller utfall. Förmågan att tolka slumpen och förmågan att förstå sannolikheter har kopplats ihop med det paranormala har gjorts fler än en gång. Rogers, Davis och Fisk (2009) undersökte exempelvis om troende också var mer benägna till conjunction fallacy, ett klassiskt felslut om att två sammanfallande händelser är mer sannolikt än en ensamstående händelse, där de i enlighet med sin hypotes kunde finna att de troende i större utsträckning gjorde detta felslut. Den kanske viktigaste av dessa bias är lagen om små nummer (the law of small numbers, se Tversky och Kahneman, 1971), vilket generellt är en del av heuristiken om representativitet. Det ter sig intuitivt för människor att ett randomiserat stickprov från en population ska representera detta, men att man gör förhastade slutsatser eller analyserar utan att ta alla variabler i beaktning. Exempelvis vet de flesta att med ett oändligt antal kast kommer sidan med en prick på en tärning att komma upp i 16,67 procent av fallen (1/6), och dessa kast blir i detta fall populationen. Det ter sig då som statistiskt korrekt att om vi rullar tärningen sex gånger, vårt stickprov, är sannolikheten att en av dessa är en etta väldigt stor. Eftersom ett kast av sex möjliga statistiskt sett bör visa exakt en etta, är detta också vad de flesta förväntar sig, utan att ta hänsyn till att för att något ska bli statistiskt representativt behövs det möjligtvis ett stickprov på tusen kast. Just detta specifika fenomen är också känt som spelarens felslut (Gambler s Fallacy, se Tversky och Kahneman, 1974), vilket är en typ av fel som är lätt gjort när man ska försöka beräkna sannolikheter. Felslutet innebär i grunden att man gör en felaktig slutsats av hur slumpen fungerar, och vad man intuitivt anser vara en avvikelse från det statistiska medelvärdet som snart kommer återgå till det normala. Många personer har så pass mycket kunskap om hur sannolikheten fungerar att de vet att det är mindre chans att få många händelser i rad exempelvis slå två tärningar efter varandra och få sexor båda

5 %" gångerna, eller singla en slant fem gånger och få klave varje gång. Detta är en korrekt uppfattning, och stämmer matematiskt. Men spelarens felslut innebär att man utgår från vad som faktiskt har hänt, för att predicera vad som kommer hända. Om man singlat slanten fyra gånger och fått fyra klave i rad, är det bara femtio procent chans för att få klave en gång till. Men, som nämnt tidigare, resonerar vi i många fall att det intuitivt borde vara så att eftersom det kommit så många klave nu, och det är femtio-femtio på vardera sida, borde det snart vara dags att få en krona. Att detta fenomen kallas för just spelarens felslut beror på att det är mest prominent i anslutning till just spel, främst på kasinon. Om kulan hamnade på rött de tio senaste gångerna som rouletten snurrat klart, anser man att nu måste det vara hög tid för kulan att landa på svart. Heuristiken om representativitet har också används för att förklara fenomenet hot hand, som observerades av Gilovich, Vallone och Tversky (1985). De märkte att många åskådare till basketmatcher ansåg att en spelare som redan gjort många poäng hade större sannolikhet att göra ännu fler poäng denna spelare var hot, eller svenskans het. Räknar man på detta visar det sig dock att det snarare är tvärt om, mycket i likhet med att extremvärden kommer att konvergera mot medelvärdet i längre serier. Vad som är intressant med just detta fenomen är att det motsäger teorin nämnd ovan, spelarens felslut, i och med att här motsätter man sig medvetet vad som kan anses vara bildandet av en slumpmässig serie. Varför känner inte spelaren vid roulettbordet att efter en serie med enbart röda vinster, borde inte röd vara hot då och någonting att satsa på, istället för att förvänta sig att en svart vinst är på ingående? Skillnaden ligger möjligtvis i att i det ena fallet handlar det om en mekanism som antas avspegla total slumpmässighet (rouletten), medan det i andra fallet är det en människa som presterar. Studier har visat att det med puttning inom golf och kast med pil (Gilden & Wilson, 1996) faktiskt förekommer serier där man presterar bättre beroende på hur det gick i förra försöket. Kanske har människor i allmänhet hämtat sin information från sådana egna erfarenheter eller upplevelser när de gör dessa bedömningar att lyckade tidigare försök skulle påverka självsäkerheten så mycket att man presterar bättre i efterföljande försök. Att applicera samma typ av attribut till ett rouletthjul blir möjligtvis mer långsökt. Vad som i vilket fall är intressant är att oavsett om vi faller tillbaka till spelarens felslut, eller the hot hand fallacy, gör människan misstag oavsett vad hon väljer, och tenderar att dra felaktiga slutsatser oberoende på vilken information som finns tillgänglig. Angående vilken information man tillhandahar går det att finna en bias kring base rate fallacy (Tversky & Kahneman, 1982), en teori om att vi ofta gör felaktiga antaganden när vi ställs inför att bedöma sannolikheter där vi har generell och specifik information om olika utfall. När vi gör en bedömning kan vi ha två typer av information. Antingen generell om frekvenserna, det vill säga hur stor sannolikheten är över lag, eller specifik för just det fall vi står inför. Base rate innebär vad sannolikheten är generellt, utan att ta hänsyn till den information som gäller för ett specifikt fall. Om man exempelvis ska gissa vad en dold tärning visar för resultat, skulle base rate för varje sida vara procent. Utan kunskap om vad tärningen egentligen stannade på i just detta specifika fall, får man utgå från vad sannolikheten generellt. Problemet uppstår när vi både får generell

6 &" information om hur frekvenserna för alla utfall ser ut, samt information om just ett specifikt fall: Tio procent av Sveriges befolkning är över sextio år gamla. Tron på klärvoajans är fem gånger högre för de över sextio år än för de under. Om C tror på klärvoajans, och detta är det enda vi får veta om C, är det då större chans att C är över sextio än under? Intuitivt vill man gärna säga över sextio, eftersom chansen till att tro är så pass mycket större och C är troende. Vad man däremot lätt missar är att vi genom detta resonemang direkt har bortsett från hur många som är under respektive över sextio år, generellt sett. Rätt svar är att det är nästan dubbelt så sannolikt att C skulle vara under än över sextio. Istället för att direkt undersöka sambandet mellan probabilistiska felslut och tro på det paranormala, undersökte Musch och Ehrenberg (2002) om det istället kunde vara så att båda delar hade en gemensam nämnare i form av en tredje variabel; generell lägre kognitiv förmåga. Man fann en hög korrelation mellan lägre kognitiv förmåga och tro på det paranormala, som i sin tur var associerad med probabilistiska felslut. Detta skulle kunna ge en alternativ koppling mellan fenomenen paranormal tro och probabilistiska felslut. Hergovich och Arendasy (2005) gjorde en undersökning mellan kritiskt tänkande och paranormal tro, där man fann att de med bättre förmåga att resonera och granska fakta i större utsträckning är mer försiktiga med att tillskriva osannolika händelser som paranormala. Även Blackmore (1992) har lagt fram liknande hypoteser. Det har gjorts tester där man funnit att tro på ESP korrelerar negativt med betyg, akademisk grad och dylikt (se bland annat Gray, 1987; Messer & Griggs, 1989). Samtidigt har andra studier inte erhållit förväntade korrelationer, och vissa till och med fått resultat att troende faktiskt presterar bättre, i form av betyg, än icke-troende (Emmons & Sobal, 1981), samt att det inte skulle vara någon skillnad alls (Thalbourne & Nofi, 1997). Säkrast att påstå i dagsläget är att tidigare forskning inte kommit fram till någon empirisk överensstämmande slutsats på just denna punkt. Det har även undersökts om troende tenderar att prestera dåligt på tester som mäter kritiskt tänkande, istället för att titta på hela deras kognitiva förmåga. Royalty (1995) korrelerade resultat från Cornell Critical Thinking Test (Ennis & Millman, 1985) med Belief in the Paranormal Scale (Tobacyk & Milford 1983). Det förstnämnda är en lång enkät, med varierande färdighetskrav som innefattar deduktion, induktion, bedömning av olika items värde och dylikt. Även om en signifikant korrelation kunde upptäckas mellan tro på det paranormala och tidigare erfarenheter, kunde det inte visas att någon av dessa var en signifikant prediktor för resultatet på Cornell Critical Thinking Test. Roe (1999) utförde en studie där deltagarna ombads att betygsätta korta experimentella rapporter som antingen var sympatisk eller osympatisk framlagda mot parapsykologi. Inga skillnader kunde visas mellan troende och icke troende i form av kritiskt tänkande, men det fanns en övergripande tendens för deltagarna att ge lägre betyg till studier där resultaten inte överensstämde med deras egna övertygelser.

7 '" I anslutning till kritiskt tänkande har frågan om, att en dålig förmåga att resonera kan få personer att dra felaktiga slutsatser från de fakta de har. Det har föreslagits att troende är sämre på deduktivt resonemang än icke-troende (Evans, Newstead och Byrne, 1993). Ett sätt att testa detta på har varit att ge respondenter frågor i form villkorliga syllogismer, och resultatet därifrån korreleras senare med någon typ av skala för paranormalt troende. En syllogism är ett logiskt argument, där de första två premisserna förutsätter en tredje, slutgiltig slutsats. Exempelvis: Om solen skiner blir det varmt Solen skiner Därför blir det varmt Ovanstående exempel kan tyckas vara trivialt, där det enkelt går att avgöra att om premisserna är sanna så är också slutsatsen sann. Men andra exempel behöver inte vara lika tydliga; Om regeringen försöker mörklägga telepatisk propaganda, kommer de förneka att de bedrivit sådana experiment. Regeringen förnekar att de bedrivit sådana experiment. Därför försöker regeringen mörklägga telepatisk propaganda. Problemet med denna slutsats är att många tolkar om som ett om, och endast om. Även om regeringen kanske skulle förneka att några experiment bedrivits om de verkligen vore inblandade i en mörkläggning, finns det andra premisser som generar samma slutsats; däribland möjligheten att inga experiment gjorts, och ingen telepatisk propaganda existerar. Liksom inom övriga områden är forskarna oeniga, det finns både de som lyckats visa på en korrelation (Wierzbicki, 1985) mellan förmåga till resonemang och paranormal tro, och resultat som pekar på motsatsen (Irwin, 1991). Perception i sig självt kan påverkas av våra förväntningar. Inom parapsykologi skulle ett typexempel kunna vara att man ser former som påminner om spöken i ett mörkt hus på natten, eller att man hör konstiga och otäcka ljud som man på dagtid aldrig skulle funderat över. Förväntningarna avgör genom vilket filter våra intryck passerar. Att vissa människor är snabbare att tillskriva dessa som paranormala än andra torde inte vara en långsökt slutsats. Blackmore och Moore (1994) visade en effekt av detta, där deltagarna visades bilder på allt från klumpar med färg till tydliga objekt, och därefter förfrågats på vad det sett. Troende visade sig ha sett saker tidigare i serien än vad icke-troende gjort, men var inte mer korrekta i sina bedömningar än icke-troende. De ville se samband och objekt som egentligen inte existerade. Brugger et al. (1993) gjorde ett test där undersökningsdeltagarna skulle finna meningsfull information i ett mönster av randomiserade prickar, där de i genomgången fick förklarat att ungefär hälften av vad de skulle få se innehöll någonting meningsfullt. Mönstret varierade mellan deltagarens högra respektive vänstra synfält. Som väntat så rapporterade troende i större utsträckning att de sett något jämfört med än icke-troende, men också att vänstra synfältet gav högre resultat än det högre. Slutsatsen de drog av detta var att det möjligtvis kunde finnas en länk mellan högra hjärnhalvans kognitiva processer och vinklade perceptioner och övertygelser.

8 (" Towse och Mclachlan(1999) utförde en undersökning om hur väl barn i åldrarna 5-11 klarade av att generera slumpserier. Deras data visade att förmågan att kunna förstå och generera en serie var någorlunda komplex, och föreslår att uppgiften skulle kunna användas för utveckling av barns kognitiva kapacitet. I en annan undersökning fann man en positiv korrelation mellan repetitionsundvikande i generering av slumpserier, och resultat på en uppgift att rita figurer genom att dra streck mellan punkter (Brugger, Monsch & Johnson, 1996). Däremot fann man ingen korrelation med att hitta på så många ord som möjligt på bokstaven D med någon av de tidigare två uppgifterna. Detta stödde Bruggers tidigare slutsats om att högra hjärnhalvan var mer dominant i de processer som användes, men inte enbart för att tolka, utan också generera slumpserier. Wagenaar (1972) lade fram en mycket bra översikt över vad han ansåg var problematisk med många experiment där slumpgenerering var aktuell. Även om den är idag är något föråldrad gör han gällande att det i många fall råder en för stor spridning inom området och hur man valt att angripa det. Genereringen kan vara genom nummer, siffror, färger eller former; det kan finnas olika många val och de statistiska analyserna skiljer sig åt, och är dessutom svåra att jämföra mot varandra. Hans slutsats blir att med tanke på de skillnaderna som de experimentella metoderna inom detta område lider av, är det inte heller konstigt att resultaten blir så olika varandra. Mellan femton genomförda och publicerade experiment kunde han inte finna en enda gemensam nämnare. Det är en oroväckande tanke att haltande metodik skulle vara svaret till de spridda resultat som forskning inom slumpgenerering, och dess koppling till tro på paranormala fenomen, har visat. Mönster och slumpmässighet kan inte särskiljas helt från varandra. I en tillräckligt lång serie av slumpmässiga händelser är alla typer av kombinationer eller mönster möjliga. Processen att utvinna mönster ur vad som kan se som slumpmässigt är centralt för alla sensoriska sinnen. Det här skulle i sin tur kunna jämföras med Typ I- och Typ II-fel. I första fallet upptäcker man mönster som inte finns där, i andra misslyckas man med att se mönster som existerar. Blackmore (1992) hävdar att den första typen av fel kommer att göra att folk söker efter en orsak, och eftersom det inte finns någon anledning till mönstret kan de komma att vända sig till paranormala förklaringar. Detta förutspår i sin tur att människor som gör denna typ av fel är mer benägna att ha paranormala upplevelser (eller upplevelser de tolkar som paranormala) och därmed att tro på ESP. Personer som underskattar att två av samma slantsida kommer upp efter varandra, kanske i vardagliga livet även underskattar chansen att något väldig osannolikt ska ske, och att de attribuerar detta till att vara övernaturligt. Vad detta mynnar ut, och på sättet det är aktuellt tillsammans med tron på paranormala fenomen, är genom vad som benämns som missattributionshypotesen (Blackmore, 1992). Genom vår oförmåga att tolka och förstå sannolikheter, blir det så att hjärnan snabbt sluter sig till att om två väldigt osannolika händelser sker, måste detta bero på kausalitet, och då vi inte uppenbart kan se hur dessa skulle hänga ihop måste detta i sin tur bero på något paranormalt. Om vi för en sekund tänker på en gammal vän vi inte pratat med på många år, som sekunden senare ringer på telefonen, eller om vi under en natt drömmer om att det kommer ske ett bombdåd, som dagen efter inträffar på en ambassad finns det tendenser att förknippa dessa två händelser. Detta kan ske på två sätt; antingen genom att vi

9 )" respekterar sannolikheten att dessa två händelser ska hända så tätt inpå varandra, eller att vi attribuerar det till att ett paranormalt fenomen ägt rum tanken föregick en förutbestämd händelse. Om missatribution är en faktor, och ovanstående teorier är korrekta, borde personer med en övertygelse om att paranormala fenomen existerar vara sämre på att bedöma slumpmässiga företeelser än en icke-troende person. Deras resultat borde alltså ligga längre ifrån det matematiskt förväntade värdet jämfört med en icke-troende som utfört samma uppgift. Mer generellt skulle vi kunna hypotisera att bedömningen hos en troende skulle vara sämre än hos de icke-troende. Det är känt att människor oftast ger betydligt färre upprepningar i rad av samma siffra än vad som förväntas av slumpen (Budescu, 1987). Varför är då det här viktigt att ta i beaktning i denna undersökning? Främst för att förstå hur personer resonerar när de ska generera en slumpserie. Vad vi först kan konkludera är att serien inte kommer att bli slumpmässig den är skapad kognitivt av en människa, som valt varje resultat. Kanske inte med omsorg, men fortfarande inte objektivt. Vad dock den här personen försöker göra är att efterhärma hur man uppfattar att slumpen fungerar. För att göra det kommer denna person att använda all (eller i alla fall någon) av den förförståelse som denna har om hur slump och sannolikhet fungerar. Syftet med denna studie är att se hur tre olika grupper klarar av att generera så trovärdiga slumpmässiga talserier som möjligt under olika förutsättningar, och se om deras tro på paranormala fenomen i någon utsträckning kommer att påverka deras resultat. I ljuset av vad tidigare forskning visar finns det anledning att tro att personer med tro på det paranormala kan, även inom andra områden, skilja sig signifikant från icke-troende enbart på deras förmåga, eller oförmåga, att se och tolka mönster. Genom att i denna studie begränsa möjligheten för undersökningsdeltagaren att perceptivt uppleva mönster, hoppas jag kunna begränsa det antal faktorer som skulle kunna spela in, och se om detta skiljer sig mellan troende och icke-troende. Jag förväntar mig att i denna studie i första hand finna tecken på att de producerade slumptalsserierna kommer att skilja sig från vad man kan kalla ett matematiskt resultat, som är slumpmässigt. Vad tidigare forskning visar är att det finns en stor sannolikhet att en mänskligt genererad serie tal kommer att växla mer än en dylik framtagen med en riktig slumpmetod, grundad i att det finns flera bias som påverkar undersökningsdeltagaren att slumpen oftast är skiftande och oförutsägbar. Vidare hoppas jag kunna reducera denna bias i studien, för att få resultat som ligger närmare det matematiska medelvärdet. Huruvida det kommer vara en signifikant skillnad mellan de som är övertygade paranormala troende jämfört med skeptiker är tvetydigt, då det inte finns någon konklusiv tidigare forskning på det området. Vad som däremot är troligt är att ju mer begränsad information som respondenten får om sina tidigare val, desto närmare ett korrekt matematiskt värde kommer man att hamna. Medelvärdet för gruppen med minst information tror jag således kommer vara signifikant lägre från den gruppen med mest information.

10 *+" Metod Undersökningsdeltagare Sammanlagt deltog 105 personer i studien. Åldersspannet sträckte sig från 23 år upp till 69, och fördelningen mellan könen var 76 män respektive 29 kvinnor. Urvalsprocessen skedde i form av att respondenten fick delta frivilligt, och tog plats i en hotellbar i centrala Stockholm, där de som besökte etablissemanget hade möjlighet att få fylla i en enkät. Kriterier för att få delta var dels att man var över 18 år fyllda, dels att man kunde svenska så pass bra att man förstod innebörden i enkäten samt att man gav sitt delgivande om att informationen fick användas i vetenskapligt syfte. Kriteriet om att man skulle förstå enkäten kan låta självklart, men en stor del av klientelen var utländska och förstod ingen svenska, vilket innebar att de inte kunde delta även om de erbjöd sig. Respondenterna blev, beroende på vilken av tre enkäter som de varat på, indelade i grupper. Enkätstudien var helt frivillig för respondenten att delta i, dels framgick det på försättsbladet i enkäten, och dels informerade undersökaren om detta muntligt vid eventuell fråga. Material Sammanlagt tre olika enkäter användes i undersökningen. På försättsbladet till alla tre gavs en förklaring till vad enkäten gick ut på och lite information om undersökningen. Instruktionerna var att man skulle försöka skapa en serie med trettio stycken singlingar av ett mynt, så likt en serie riktiga singlingar som möjligt. Den första enkäten (Enkät Lista) bestod, bortsett från försättsbladet med information, av ett blad med två kolumner. I vänstra kolumnen fanns trettio rader med valet KLAVE, och i höra kolumnen trettio rader med valet KRONA. Det var respondentens uppgift att på varje rad antingen ringa in KLAVE eller KRONA. I andra enkäten (Enkät Dold) var försättsbladet desamma som i Enkät Lista. Skillnaden var att istället för ha ett blad med två kolumner, bestod enkäten av 30 blad, där endast en rad och med orden KRONA och KLAVE stod skriven på varje sida. Det var alltså inte lika enkelt för respondenten att se sina tidigare svar utan att bläddra tillbaka, till skillnad från Enkät Lista. Tredje och sista enkäten (Enkät Matematik) följde Enkät Dolds upplägg med trettio blad, ett val på varje blad i form av KRONA och KLAVE, men med ett tillägg; högst upp på sidan fanns ett enklare matematiskt problem. I instruktionerna framgick det att respondenten skulle lösa problemet på varje sida innan denne ringade in ett svarsalternativ. Problemen var av mycket lätt karaktär, exempelvis: 7 + 2, 11 3 och I slutet av varje enkät följde också en svensk version av det standardiserade testet Australian Sheep-Goat Scale (ASGS; Thalbourne & Delin, 1993). Detta är en skala som visar i vilken utsträckning som respondenten tror på övernaturliga fenomen. En respondent som får höga resultat blir benämnd sheep (får) och en icke-troende med låga resultat goat (get). Exakt vad som anses högt respektive lågt är beroende av vad medelvärdet i stickprovet blir. Benämningarna kommer från Nya Testamentets liknelse om att Kristus skiljer folken som herden skiljer fåren från getterna (Matteus 25:31-33). Denna skala har visat på konvergent validitet med andra skalor angående paranormala

11 **" övertygelser (Thalbourne, 1995), och har visat intern samt test-retest reliabilitet (Thalborune & Delin, 1993). Den svenska versionen av skalan har visat en Cronbachs alfa på 0,91 (Goulding, 2005). Testet består av 18 item angående respondentens tro på paranormala fenomen, och innehåller exempelvis frågor såsom: Jag tror att vissa personer kan ha kontakt med andevärlden, Jag har haft minst en förutsägelse om framtiden som visade sig vara sann och som jag inte tror bara var ett sammanträffande och Jag tror mig ha haft personlig erfarenhet av extrasensorisk förmåga. För varje item kan respondenten svara Ja, Osäker eller Nej, vilket ger två, ett respektive noll poäng. Summan av alla poäng blir resultatet, och kan alltså sträcka sig från Procedur Undersökningsdeltagarna hittades i en hotellbar på ett hotell i centrala Stockholm. I samband med att de beställde dryck eller mat fanns det en hög med enkäter där personerna frivilligt fick fylla i ett formulär medan de väntade på sin beställning, eller att när de närmade sig bardisken fick en förfrågan om de ville delta. De fick muntliga svar av undersökaren om de hade några frågor i samband med enkäten. I och med enkätens relativt simpla upplägg gick det oftast mycket snabbt för respondenten att svara på enkäten, i regel bara ett fåtal minuter per person. Det fanns dock ingen tidsbegränsning satt. Undersökningen bedrevs under tre på varandra följande vardagar, där varje enkät endast fanns tillgänglig under en dag var. Enkäterna fanns synliga från samma tidpunkt varje dag, och låg sedan framme till dess att 35 personer besvarat varje enkät, vilket inte i något av fallen tog längre än tre timmar. Efter att respondenten svarat lämnades enkäten direkt till undersökningsledaren. Analys Från varje enkät hämtades två resultat in, dels ett värde för delen där de skulle ringa in KRONA eller KLAVE, och dels ett värde från sheep-goat-skalan. Det totala resultatet för den första delen för varje respondent beräknades genom att räkna hur många runs av samma alternativ som respondenten valt, och titta på antalet byten mellan svarsalternativen. Så en run av tre KRONA (1p), byte till KLAVE (1p) för att sedan byta tillbaka till två KRONA (1p) hade gett respondenten 3 poäng sammanlagt. Att bara ringa in samma alternativ enkäten igenom hade gett 1 poäng. Detta är samma metod som Gilovich, Vallone och Tversky (1985) använde sig av, och liknande har gjorts av Ginsburg och Karpiuk (1994) vilken även adopterades av Towse och Neil (1998). Resultatet från ASGS delades upp dikotomt efter medianen i stickprovet (median = 12, M = 13.4, SD = 9.3), där de som hamnat över benämndes som sheep och de under som goat. Enkäten respondenten svarat på användes som oberoende variabel, och antalet runs som den beroende variabeln i en 2 x 3 ANOVA med indelningen sheep och goat som en mellangruppsvariabel. En alfa-nivå av.05 användes för alla prövningar. Resultat Antalet runs för Enkät Lista (M = 19.0, SD = 2.0), Enkät Dold (M = 17.2, SD = 2.0) och Enkät Matematik (M = 16,5, SD = 2,4) var signifikant fler än det matematiskt förväntade

12 *!" (15.5) antalet runs i en sekvens av 30 singlingar med ett mynt, t 34 = 10.5 (p < 0,001), t 34 = 4.9 (p < 0,001), respektive t 34 = 2.4 (p = 0,021), liksom resultatet av hela stickprovet också visade signifikant skillnad (t 104 = 8.848, p < 0,001). Tabell 1. Medelvärden och standardavvikelser i poäng för troende (sheep) respektive icke-troende (goat) respondenter i de tre enkäterna. Data testades också mot varandra för att se om det fanns någon varians förklarad i om respondenten tillhörde gruppen med sheep eller gruppen med goat, det vill säga troende eller icke-troende. Se tabell 1. för exakt data. Med en 2 x 3 ANOVA kunde ingen signifikant huvudeffekt upptäckas mellan respondenter klassade som sheep jämfört med respondenter klassade som goat. (F 1,99 = 0.217, p = 0.642). Ingen interaktionseffekt mellan klassning av sheep och goat och vilken enkät respondenten svarat på kunde heller påvisas (F 2,99 = 0.031, p = 0.97). Däremot erhölls som förväntat en huvudeffekt i form av vilken enkät som respondenten svarat på (F 2,99 = 12,772, p < 0,001) där Enkät Lista i genomsnitt gav högst resultat. För en tydlig bild av utvecklingen från Enkät Lista till Enkät Matematik och medelvärde av resultaten, se Figur 1. Figur 1. Graf över resultateten mellan Enkäterna Lista, Dold och Matematik relativt till varandra samt det förväntade matematiska medelvärdet.

13 *#" Post Hoc-test (Fischer s LSD) visar att det finns en signifikant skillnad (p = 0,001) mellan Enkät Lista gentemot både Enkät Dold och Enkät Matematik, men ingen signifikant skillnad mellan de två sistnämnda sinsemellan (p = 0,206). Diskussion Denna studie gjordes dels med premissen att undersöka om personer med begränsad information om sina tidigare svar skiljer sig från de med mer information, och dels om icke-troende skiljer sig från troende. Det har i tidigare forskning (Kahneman & Tversky, 1973) visats att människor i allmänhet är relativt dåliga på att bedöma hur en slumpserie normalt faller sig, men det finns också teorier om att personer med tro på övernaturliga ting lättare ser mönster, där mönster egentligen inte existerar (Wiseman & Watt, 2006). Jag ville även tydliggöra att korrelationen mellan tro på paranormala fenomen och en låg grad av probabilistisk förmåga kunde förminskas genom att försöka utesluta vissa element, som möjligheten till att se sina tidigare svar och således påverkas av detta. Hypotesen var att de respondenter som hade mindre möjlighet att följa sina tidigare val också skulle svara mer likt det verkliga medelvärdet, med förhoppningar om att både troende och icke-troende skulle förändra sina siffror. Denna studie påvisade, i linje med tidigare teorier, att respondenterna skiljde sig signifikant från det korrekta värdet. Alla grupper också låg över det matematiska medelvärde, vilket innebär att respondenterna gjorde fler byten än vad de egentligen ska; de har en lägre toleransgrad av flera lika svar i rad, och tenderar att hoppa mellan än det ena, än det andra. Denna effekt förminskades i och med de tre olika enkäternas uppbyggnad och vilken uppgift som respondenten skulle utföra, och närmade sig att inte bli signifikant skiljt från det matematiska medelvärdet. Detta resultat stöddes starkt och var även vad jag förväntat mig i hypotesen och är inte något som forskats särskilt mycket om. Även om det blir bieffekt av andra studier som söker svar om liknande resultat, är det inget som uppmärksammas särskilt ofta (se exempelvis Kahneman & Tversky, 1973). Vad post hoc-testet visade var att antal serier med klave alternativt krona var signifikant många fler i fallet där respondenterna kunde se tillbaka på sina tidigare svar, och på så vis se mönster i hur de svarat tidigare. Tanken var att de genom att kunna detta skulle försöka undvika mönsterbildning genom att göra extra många byten mellan krona och klave. Som resultaten också visar stämmer detta, och även om det inte kan härledas till exakt vilken bias som påverkas, visas det i vilket fall att de som hade möjlighet att se sina tidigare svar skiljde sig signifikant från båda de andra grupper där respondenten inte hade någon möjlighet. De två grupperna som gjort Enkät Dold och Enkät Matematik, skiljde sig enbart på punkten att respondenterna i Enkät Matematik även hade fått utföra ett enklare matematiskt tal på varje sida. Visserligen kunde inga signifikanta skillnader visas mellan dessa grupper, men som förväntat var det fler byten i Enkät Dold än i Enkät Matematik. Möjligheten finns att skillnaderna inte var tillräckligt stora mellan enkäterna för att visa detta i resultatet. I och med vad föregående forskning visat förutsattes att personer som tror på paranormala fenomen skulle skilja sig mer från det matematiskt korrekta, ett resultat som inte erhölls i denna studie. Även om de troende inom varje enkät hade högre medelvärde än icke-

14 *$" troende, kunde inga signifikanta skillnader påvisas, och därigenom inga slutsatser dras. Både icke-troende och troende fick ungefär samma resultat i form av avvikelse i medelvärdet från den matematiskt förväntade värdet, och skiljde sig inte i någon aspekt i de andra analyserna. Andra studier har fått liknande resultat (Blackmore, 1997) där inte heller större skillnader kunnat påvisas mellan troende och icke-troende. Ett annat intressanta resultatet var i form av att troende och icke-troende, eller sheep och goats, inte skiljde sig åt i sina resultat. Flertalet studier har kommit fram till detta, men som det nämns tidigare angående teorier är detta inte något som forskare varit eniga om. Denna oenighet tyder på antingen ett komplext fenomen, som beroende på hur det operationaliseras förändras, alternativt en dålig reliabilitet och oförmåga att greppa företeelsen och dra korrekta slutsatser. Oavsett vilket läger man väljer att ansluta sig till är mina resultat om en icke-existerande koppling mellan tro och probabilistiska felslut varken väntade eller förvånande. Vad som kan sägas om resultatet är att det har visats att perceptiva intryck spelar roll när det kommer till den probabilistiska förmågan, en effekt som kan sänkas genom att begränsa respondentens förmåga att se sina tidigare svar. I koppling till tidigare forskning visar resultatet i denna studie likheter i den aspekten att inte någon av enkäterna kunde visa på att respondenterna svarade likt en riktig slumpmässig serie, vilket är koherent med tidigare forskning. Oavsett i vilken form eller hur det operationaliseras har det i flertalet studier visats att människor har problem med att beräkna probabilitet, och att det sätt som anses normalt och riktigt att beräkna det på faktiskt inte är matematiskt korrekt (se bland annat Wiseman & Watt, 2006; Tversky & Kahneman, 1985; Musch & Ehrenberg, 2002). Det är inte särskilt långsökt, inte ens vid ett enklare tankeexperiment för en lekman, att komma till slutsatsen att vi ofta begår misstag när vi ägnar oss åt sannolikhetslära. De flesta är nog inte heller särskilt bekymrade över detta, sannolikheten har ju faktiskt den egenskapen att man faktiskt aldrig kan ha riktigt rätt, man kan inte veta resultatet på förhand, så oavsett hur man räknar innan är det ingen exakt vetenskap. Man kan veta om sina chanser, agera enligt vad man anser är matematiskt korrekt och hålla tummarna. Men det finns ingen som i förhand kan säga att man vet vad utfallet kommer bli. Eller? Frågan om paranormala fenomens existens angriper detta axiom från två håll. Delvis i form av att det skulle finnas människor som kan förutspå slumpmässiga utfall innan de visar sig i tid och rum, med förmågor utöver det vanliga. Samt delvis genom att sammankoppla mönsterbildning, och därifrån senare tron på paranormala fenomen, med en undermålig förmåga att förstå och beakta hur sannolikhetslära fungerar. Tro och probabilistiskt felslut blir förutsättningarna för varandra i en spiral. Denna studie försökte inte finna om respondenterna var utrustade med extrasensoriska perceptuella förmågor. Den försökte istället se om en oförmåga att beakta sannolikhet skulle kunna kopplas till en övertygelse om det paranormala, med sannolikhetsläran som förutsättning för övertygelsen. Inga sådana kopplingar kunde hittas, från vilka slutsatserna får dras att de inte enbart beror på ens matematiska kunskaper. En eventuell anledning till resultatet skulle kunna vara i utförandet av uppdelningen av ASGs. Jag valde att utföra en dikotomin uppdelning vid medianen, men det finns också de

15 *%" som anser att det är bättre att göra uppdelningen vid första och fjärde kvartalspercentilen, det vill säga de tjugofem procent med lägst resultat och de tjugofem med högst mäts mot varandra, och de övriga femtio procenten i mitten kastar man bort (Wiseman & Watt, 2006). På så vis får man större skillnader, men man skalar samtidigt bort större delen av undersökningsdeltagarna. Det är möjligtvis så att man genom att använda sig av denna metod har större chanser att få ett signifikant resultat, då man enbart mäter de två punkterna längst bort från varandra, men jag anser att man förlorar mycket av innehållet genom att använda sig av denna metod. Urvalet blir inte längre representativt, och det blir snarare som att handplocka extremvärden för att bevisa en hypotes. Reliabiliteten stöds av att en mycket enkel enkät användas, där så få faktorer som möjligt kan bli fel på grund av den simpla uppställningen. Enkäterna skiljde sig åt på minimala punkter, så det är osannolikt att resultaten skulle vara en produkt av att instrumenten skiljde sig åt. Det enda tillägget fanns i form av ett matematiskt problem i Enkät Matematik. Angående detta beaktades det att respondenterna kunde påverkas av problemet, som i att de skulle tro att svaret på det matematiska talet skulle ha någon typ av koppling till rätt svar mellan krona och klave exempelvis att om svaret blev ett udda tal innebar detta att krona var rätt svar. Det framgick tydligt från början att det inte skulle finnas något rätt eller fel svar, då enkäten var respondentens egna imaginära talserie, men för säkerhets skulle gjorde jag en pilotstudie för fem respondenter. Efteråt frågade jag dessa om de sammankopplat matematiktalet med valet av krona eller klave. Ingen av de tillfrågade hade gjort det, men däremot hade tre av dem funderat på om det var två parallella test, ett där matematiken hängde ihop mellan bladen, och ett med singlingen av slantarna. Jag ser inte detta som något negativt, snarare tvärt om, då matematiken var tänkt som en distraktion. En punkt som också bör tydliggöras är risken för massignifikationsproblemet. Läsaren bör ha i åtanke att i och med att det i denna undersökning gjorts fyra stycken signifikansprövningar och senare en post hoc-analys kan det inte längre kan sägas att alfa-nivån för Typ I-felet fortfarande är.05. Sammanfattningsvis visar resultatet att när möjligheten för att se sina tidigare val, och således bilda sig en uppfattning om vad man redan svarat, tas bort generar respondenten i större utsträckning mer korrekta slumpserier än om denne hade fått se sina tidigare val. I denna undersökning kunde ingen korrelation mellan att vara troende av paranormala fenomen och en sämre prestation av probabilistisk förmåga visas. Ett tillägg i form av en distraktion med ett enklare matematiskt problem mellan varje förfrågan förändrande inte respondentens resultat signifikant för varken troende eller icke-troende. Referenser Blackmore, S. J. (1984). A postal survey of OBEs and other experiences. Journal of the Society for Psychical Research, 52, Blackmore, S. J. (1997). Probability Misjudgement and Belief in the Paranormal - A Newspaper Survey. British Journal of Psychology, 88, Blackmore, S. J., & Moore, R. (1994). Seeing things: Visual recognition and belief in the paranormal. European Journal of Parapsychology, 10, Blackmore, S., & Troscianko, T. (1985). Belief in the paranormal: Probability judgements, illusory control, and the 'chance baseline shift'. British Journal of Psychology, 81,

16 *&" Brugger, P., Monsch, A. U., & Johnson, S. A. (1996). Repetitive behavior and repetition avoidance: The role of the right hemisphere. Journal of Psychiatry & Neuroscience, 21(1), Brugger, P., Regard, M., Landis, T., Cook, N., Krebs, D., & Niederberger, J. (1993a). Meaningful patterns in visual noise: Effects of lateral stimulation and the observer s belief in ESP. Psychopathology, 26, Budescu, D. V. (1987). A Markov model for generation of random binary sequences. Journal of Experimental Psychology: Human Perception and Performance, 13: Emmons, C. F., & Sobal, J. (1981). Paranormal Beliefs: Testing the marginality hypothesis. Sociological Focus, 14, Ennis, R. H., & Millman, J. (1985). Cornell Critical Thinking Test Level Z. Midwest Publications, Pacific Grove, CA. Evans, J. StB. T., Newstead, S. E., & Byrne, R. M. J. (1993). Human reasoning: The psychology of deduction. Psychology Press, Hove. Ginsburg, N., & Karpiuk, P. (1994). Random generation: Analysis of the responses. Perceptual & Motor Skills, 79, Gilden, D. L., & Wilson, S. G. (1996). Streaks in skilled performance. Psychonomic Bulletin & Review, 2, Goulding, A. (2005). Healthy schizotypy in a population of paranormal believers and experients. Personality and Individual Differences, 38, Gray, T. (1987). Educational experience and belief in paranormal phenomena. I Harrold, F. B. & Eve, R. A. (Red.), Cult archaeology and creationism: Understanding pseudoscientific beliefs about the past. Iowa City, IA: University of Iowa Press, Hergovich, A., & Arendasy, M. (2005). Critical thinking ability and belief in the paranormal. Personality and Individual Differences, 38, hämtad Irwin, H. J. (1991). Reasoning skills of paranormal believers. Journal of Parapsychology, 55, Jarvik, M. E. (1951). Probability learning and a negative recency effect in the serial anticipation of alternative symbols. Journal of Experimental Psychology, 41, Jones, W. H., Russell, D. W. & Nickel, T. W. (1977). Beliefs in the paranormal scale: An objective instrument to measure beliefs in magical phenomena and causes. JSAS Catalog of Selected Documents in Psychology, 7, 100. Kahneman, D., & Tversky, A. (1973). On the psychology of prediction. Psychological Review, 80, Lee, W. (1971). Kapitel 6, i Decision theory and human behavior. New York: Wiley & Sons Inc. Messer, W. S., & Griggs, R. A. (1989). Student belief and involvement in the paranormal and performance in introductionary psychology. Teaching of Psychology, 16, Musch, J., & Ehrenberg, K. (2002). Probability misjudgment, cognitive ability, and belief in the paranormal. British Journal of Psychology, 93,

17 *'" Roe, C. A. (1999). Critical thinking and belief in the paranormal: A re-evaluation. British Journal of Psychology, 90, Rogers, P., Davis, T., & Fisk, J. (2009). Paranormal Belief and Susceptibility to the Conjunction Fallacy. Applied Cognitive Psychology, 23, Royalty, J. (1995). The generalizability of critical thinking: Paranormal beliefs versus statistical reasoning. Journal of Genetic Psychology, 156, Thalbourne, M. A., & Delin, P. S. (1993). A new instrument for measuring the sheep-goat variable: Its psychometric properties and factor structure. Journal of the Society for Psychical Research, 59, Thalbourne, M. A. (1995). Further studies of the measurement and correlates of belief in the paranormal. Journal of the American Society for Psychical Research, 91, Thalbourne, M.A., Nofi O. (1997). Belief in the paranormal, superstitiousness and intellectual ability. Journal of the Society for Psychical Research, 61, Tobacyk, J. J., & Milford, G. (1983). Beliefs in paranormal phenomena: Assessment instrument development and implications for personality functioning. Journal of Personality and Social Psychology, 44, Towse, J. N., & Mclachlan, A. (1999). An exploration of random generation among children. British Journal of Developmental Psychology, 17, Towse, J. N., & Neil, D. (1998). Analyzing human random generation behavior: A review of methods used and a computer program for describing performance. Behavior Research Methods, Instruments, & Computers, 30, Tversky, A., & Kahneman, D. (1982). Evidential Impact of Base Rates, i Judgment Under Uncertainty: Heuristics and Biases. Cambridge: Cambridge University press, Tversky, A., & Kahneman, D. (1974). Judgement under uncertainty: Heuristics and biases. Science (Washington, D.C.) 185, Wagenaar, W. A. (1972) Generation of random sequenses by human objects: A critical survey of literature. Psychological Bulletin, 77 (1), Wierzbicki, M. (1985). Reasoning errors and belief in the paranormal. Journal of Social Psychology, 125, Wiseman, R., & Watt C. (2006). Belief in psychic ability and the misattribution hypothesis: a qualitative review. British Journal of Psychology, 97,