Några grunder för FM LOPE:s 1 bidrag till Försvarsmaktens

Transkript

1 Några grunder för FM LOPE:s 1 bidrag till Försvarsmaktens ominriktning ett exempel på praktikerdriven kunskapsgenerering av Bengt-Åke Wennberg och Monica Hane Regelmässigt uttalas att utbildning och annan praktisk verksamhet skall ske baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta är egentligen självklart. I den förändring som Försvarsmakten (FM) nu genomgår är inte det aktuella kunskapsinnehållet i det som kan kallas beprövad erfarenhet tillräckligt för att stödja att personal inom FM kan uppfylla dessa krav. FM LOPE:s uppdrag är att medverka till en kompletterande kunskapsgenerering och därmed stärka förberedelser och utbildning inför olika insatser. Syftet med Föreningen Forskarbyn Ölsdalen är att främja praktikerdriven kunskapsgenerering. Eftersom Mikael Lindholm i FM LOPE engagerar sig i har insatser av den karaktär som stämmer med detta syfte träffade vi, Bengt-Åke Wennberg och Monica Hane, honom i Forskarbyn den september. Denna text är en dokumentation av den del av samtalet som berör Försvarsmaktens (FM:s) aktuella situation. FM:s nya situation Försvarsmakten står inför en stor omställning från det som ÖB kallar ett förrådsställt försvar till ett insatsförsvar. Flera debattörer ifrågasätter till och med att försvaret skall vara något avskilt och separerat. Man talar istället om Det Nya Samhällsförsvaret (DNS). Detta gör att FM LOPE i sitt utvecklingsarbete samarbetar med både Polisen och Räddningsverket. När FM:s omställning diskuteras framför allt i massmedia kretsar samtalen vanligen kring organisationsfrågor (vilka förband skall finnas kvar), kring ekonomiska frågor (vad får vi för våra pengar) och kring tekniska frågor (vad skall vi använda materielanslaget till). Sådana samtal döljer emellertid en mycket viktig 1 FM LOPE uttyds Försvarsmaktens Ledarskaps och Pedagogikenhet SAMARBETSDYNAMIK AB Ölsdalen 134, Degerfors, telefon bengt-ake.wennberg@samarbetsdynamik.se

2 aspekt av förändringen nämligen vad som skall göras i det nya och omriktade Försvaret. Det är FM LOPE:s uppgift att flytta samtalen också till denna fråga. Ett skäl till behovet av en sådan diskursförskjutning är att verksamheten i ett insatsförsvar är dramatiskt annorlunda än i ett förrådsställt försvar. Både vad man måste överlägga om och hur man skall överlägga påverkas av denna förändring. Detta gäller alla områden i verksamheten och alla positioner från den högsta ledningen till den enskilde soldaten. Det gäller också och inte minst den politiska styrningen och de samhällsekonomiska och etiska överväganden som måste göras men detta ligger utanför arbetsområdet. Vi kan dock anta att resultatet av det arbete FM LOPE gör, om det lyckas, kommer att få betydelse också för dessa diskussioner. Vi skall i denna presentation fördjupa oss i några av de konkreta frågor FM LOPE tar itu med och som vi diskuterade med Mikael Lindholm De områden vi behandlade var * En ny typ av insats * Ett nytt ledarskap * En ny verksamhet * En ny soldat * Krigets förändrade natur En ny typ av insats Under samtalet tryckte Mikael kraftigt på att insatsverksamheten måste vara uppgiftsorienterad. Det är inte ett alldeles lätt begrepp att fånga. Uppgifter fanns och delades ut också i den förrådsställda organisationen. Vi hade därför svårt att klargöra styrkan och betydelsen av Mikaels argumentation. Vi försökte därför i samtalet att precisera begreppet bättre. Detta arbete kommer att fortsätta under senare möten. Så här långt kom vi. Organisation är inte bara något som beskrivs i rutor, rutiner och befattningsbeskrivningar. Det är också en benämning på hur verksamheten delas upp i olika aktiviteter, vem som gör vad och hur man förväntar sig att dessa olika aktiviteter skall samverka

3 Organisation som struktur känner vi alla till. Det finns ledning, chefer, olika avdelningar, byråkratiska rutiner etc. Förr var organisationer sinsemellan ganska lika. Nu skiljer de sig åt mellan olika typer av verksamheter men också inom samma verksamhetstyp. Det är dessutom vanligt att chefer och beslutsfattare ser det nödvändigt att skapa förändring genom att omorganisera den verksamhet de ansvarar för. Omorganisation innebär i detta fall att slå samman eller slå isär organisatoriska enheter, bilda nya eller låta arbetet utföras av externa resurser. FM har under senare år utsatts för extremt många sådana förändringar. Skälet till denna organisatoriska turbulens i hela samhället är att man i dagens verksamheter inte som förr kan utgå ifrån att det handlar om att producera mycket av samma sak vare sig det rör sig om en produkt eller tjänst. Nästan ingen modern verksamhet kan som förr ordnas efter behov som man i förväg kan fastställa och räkna ut. Detta får stor betydelse för hur man kan definiera vad som behöver göras i en organisation. Förr ansåg man att man kunde planera fram görandet. När förutsättningarna ändrades ansåg man sig ha tid att också ändra organisationen efter de nya krav som då fanns. Planerna kunde hållas stabila och speglade förändringsarbetet. Förändringarna skedde i en långsam tidscykel. Alla i verksamheten kunde ges tid och möjlighet att anpassa sig till och lära sig de nya förhållandena. Så är det emellertid inte längre åtminstone inte i FM. FM skall i dag i långt högre grad än tidigare svara upp mot och möta ständigt nya krav. Detta gäller i allra högsta grad en insatsstyrka som skall kunna mobiliseras och sättas på fötter utifrån de önskemål som ställs av det internationella samfundet. Den långa planeringscykel som man vant sig vid inom FM och i den politiska sfären är därför inte längre adekvat. Verksamheten måste vara beredd att till viss del löpande organisera sig efter de krav som visar sig. Den måste med andra ord bli uppgiftsorienterad. Det nya ledarskapet Kravet på förmåga att flexibelt anpassa sig till och lösa föränderliga uppgifter under svåra och komplexa förhållanden har gjort det allt mer nödvändigt att tala om ledning. Denna nya ledning fyller samma funktion som den tidigare fasta organisationsstrukturen och planeringen. Skillnaden i arbetssätt är emellertid dramatisk. Styrningen blir uppgifts- och situationsbaserad. Ledningen omsätter aktuella förhållanden, ambitioner, parametrar och kunskaper till instruktioner, rules of enga

4 gement, beslut och direktiv som underlättar för de aktiva enheterna att förstå, genomföra och följa upp vad som skall göras. Strukturer och planer ersätts av aktiv kommunikation med hjälp av IT och anpassas till det som kallas distribuerad ledning. Problemet med den kommunikation mellan ledning och personal som då behöver etableras är att den måste ha en tillräcklig komplexitet och kraft för att belysa den verklighet i vilken ingreppen skall göras. Kommunikationens effektivitet bestäms både av sändaren och av mottagaren. Språket och tolkningen kan inte på samma sätt som tidigare var fallet med statiska organisationsplaner och rutiner i förväg repeteras, mekaniskt läras in och automatiskt tillämpas. Ledningens intentioner och överblick måste istället flexibelt och löpande översättas till den fysiska situation som de som skall genomföra uppgiften möter. Ledning och utförande är således beroende av varandra på ett annat och mer komplext sätt än vad som var fallet i den tidigare planstyrda verksamheten. Kommunikationen tvingar fram en förståelse av språket och dess användning snarare än behärskning av förenklade kommandon. En direkt konsekvens av detta nya komplexa beroende mellan ledning och personal är att alla berörda från topp till botten måste ha större kunskap om det praktiska genomförandet dess möjligheter, förutsättningar och begränsningar. Utan en sådan kunskap kan verksamheten inte samordnas och de olika enheterna inte samverka effektivt. FM LOPE arbetar därför intensivt med intervjuer, samtal och med olika typer av demonstrationer för att få grepp om och dokumentera de svårigheter och utmaningar som man inom FM numera möter i praktiken. Den praktiska kunskap som behövs för att lösa uppgiften kan heller inte på samma sätt som förut hämtas från tidigare erfarenheter. Den kunnighet som krävs är dessutom av en annan karaktär exempelvis handlingsklokhet än den skolkunskap som tidigare var det enda som behövdes. Mycket talar för att denna kunnighet måste förvärvas i verksamheten under tiden den pågår. Det krävs således ett ständigt pågående och aktivt översättningsarbete mellan externa ledningsprinciper, omvärldens förväntningar och krav, den aktuella situationen och uppgiften. I detta översättningsarbete blir begreppet ledarskap viktigt. Det handlar då emellertid inte om den typ av hierarkiskt ledarskap vi känner till från produktionsorienterade verksamheter. Detta ledarskap har en helt annan funktion och måste utövas på ett annat sätt. FM LOPE söker nu med hjälp av samtal med hemvändande personal och studier av verksamheten i fält precisera denna speciella funktion, få grepp om de nya erfarenheterna och formulera denna nya praktiska kunskapsdimension

5 FM:s nya verksamhet Risken för konflikter och krig i vårt närområde har minskat. Något försvar att tala om behöver vi inte har man sagt. Inte heller någon värnplikt. Nu visar det sig visserligen, genom Rysslands inmarsch i Georgien, att hotet nog inte var så försumbart i alla fall. Men kriget och dess verklighet är långt borta från den vanlige svenskens tanke- och föreställningsvärld. Denna avspänning har gjort att vi har omriktat vår Försvarsmakt. Vi har därmed kunnat frigöra stora ekonomiska resurser. Dessutom har en sällan skådad kapitalförstöring genomförts i ominriktningens spår. Försvarsmaktens material har destruerats, slumpats och skänkts bort. Numera är det istället tänkt att vi skall ha insatsstyrkor. Det paradoxala förhållandet uppstår då att svenska soldater kommer att medverka i avsevärt mer riskfyllda operationer än vi som svenskar medverkat i på flera hundra år. Samtidigt som de flesta vanliga svenskar vant sig av med tanken på krig och krigets påfrestningar så har risken för att svenskar dödas i strid ökat mångdubbelt. Detta gäller också användandet av våld. Krigsrisken har minskat men kravet på svensk våldsanvändning har ökat. Vi är närmare kriget än vi varit på flera hundra år. Ytterst få svenska militärer i högre positioner har någon omfattande erfarenhet av de svårigheter som kan dyka upp som en följd av våldsanvändning och dödsfall i strid. Detta gäller förstås också den allmänna opinionen, massmedia, tjänstemän och olika politiska representanter. Våld och död är svåra ämnen att överlägga om. På grund av vår långa fred saknas det inom Försvarsmakten vana att samtala om uppdrag och påfrestningar av denna natur. En viktig del av FM LOPE:s uppgift är därför att skapa en pedagogik genom vilken sådana samtal kan göras möjliga om och när det behövs. Detta bör inte missförstås. Det handlar inte främst om att föreslå vilka värderingar och andra moraliska ståndpunkter som bör prägla FM i denna situation. Det handlar istället om att man som ledning, officerare och soldat skall kunna förstå de praktiska problem som uppstår när man under dessa nya förhållanden skall göra realistiska och välavvägda överväganden. En sådan klokskap kan man inte förvärva på annat sätt än att utgå från de praktiska erfarenheter som växer fram i alla delar av verksamheten i samband med olika insatser

6 Den nya soldaten Den kulturchock som drabbar Försvarsmakten i mötet med vår tids ungdomar kan bara jämföras med den kulturchock som uppstod i samband med Försvarsbeslutet 1912 då den tidens överklassbefäl konfronterades med de nya socialistiska idéerna och då värnpliktiga gjorde starkt motstånd mot paternalism och maktövergrepp. Den undersökning av värderingar som genomförts av Ronald Ingelhart i den så kallade WorldVideStudy i olika länder visar på att svenskar i förhållande till andra länder är extremt inriktade på att skapa sig sin egen tillvaro och frigöra sig från auktoriteter. Andra undersökningar kopplade till WVS, som fortfarande pågår genom stöd av KK-stiftelsen, riktande sig speciellt mot svenska ungdomar visar liknande resultat. Man konstaterar en dramatisk skillnad i inställning och vanor hos dagens ungdomar mot de som den gamla tidens värnpliktiga visade upp. 2 Till detta kommer att de nya krav på kompetens som ställs i insatsförsvaret också påverkar de tidigare hierarkiska nivåerna. I den gamla Försvarsmakten var det praktiskt att man roterade mellan olika befattningar. Efter att ha innehaft många skiftande uppgifter blev man så småningom befordrad. En överstelöjtnant behandlas således i detta militära gradsystem alltid som mer kompetent än en kapten. Detta var praktiskt i den gamla FM. I en verksamhet som kräver hög praktisk kompetens inom ramen för en uppgift kan ett sådant rotationssystem spela verksamheten svåra spratt. Genom rotationssystemet kan ett stort antal befattningar, som skulle kräva mycket kvalificerad kompetens, komma att innehas av ur praktisk sypunkt relativt okunniga personer. De hinner inte utveckla sin praktiska (tysta) kompetens på området innan det är dags att flytta till nästa befattning. Då dessa personer ofta är ansvariga för viktiga funktioner för att enheten skall kunna genomföra uppdrag så finns det stor risk för stora tillitsbrister. På grund av minskningen av Försvarsmakten och ett begränsat ekonomiskt utrymme för övningsverksamhet så förändras också grunden för värnpliktsordningen. De personer som engagerar sig i Försvarsmakten är numera där av fri vilja och inte av en tvingande plikt. De får en kvalificerad och på den civila marknaden mycket användbar utbildning. De bär också med sig avancerade kunskaper från sin civila utbildning. De är drivande och självsäkra. De har en unik kompetens

7 Det förväntas att de skall söka sig till internationell tjänst. Därmed uppstår kompetensmässigt en helt ny jämställdhet mellan olika hierarkiska nivåer. Exakt vad dessa båda nya omständigheter betyder för både samspelet under en insats och under en utbildning är omöjligt att förutse. Vi vet bara att det som händer inte kommer att likna det gamla. För att finna relevanta utbildningsformer och förbereda alla berörda på vilka alternativ som måste kunna hanteras krävs därför att FM LOPE initierar och utvärderar olika typer av utbildningar med skilda pedagogiska främst praktiska och erfarenhetsbaserade förutsättningar och inriktning. Det nya kriget När man förfogar över möjligheter att döda människor och förstöra egendom gäller det att ha mycket klart för sig när denna möjlighet får användas. Och viktigare ändå när den inte får användas. Den brittiske generalen Sir Rupert Smith har konstaterat att kriget ändrat karaktär. Flera krigshistoriker delar hans uppfattning. Krig uppstår inte numera främst mellan nationer utan våldet bryter ut mitt bland människorna och i befolkningen. Därför kräver alla militära operationer i dag en hög grad av återhållsamhet av sina utövare. Detta är något nytt. I ett konventionellt krig det som Rupert Smith kallar ett industriellt krig gäller det att besegra motståndaren och tvinga denne till fredsförhandlingar. Detta sker genom uppgörelser mellan nationalstater under användning av stora styrkor. I dessa fältslag är emotioner inte bara en viktig ingrediens utan också en kraftfull och sammanhållande drivkraft. Det talas exempelvis numera i en del forskning om våldets eufori som en förklaring till att stridandet blir något acceptabelt och kanske till och med personligt önskvärt för några. Strid och sammanhållning i fältslagen är således möjliga först genom ett utagerande av emotioner. I de nya krigen blir emellertid just återhållsamhet och tillbakahållande av emotioner en särskild diplomatisk tillgång. När någon skjuter på mig skall jag inte omedelbart hämnas och skjuta tillbaka. Ofta är just en sådan återhållsamhet en nödvändig faktor för att konflikten skall kunna få en lycklig utgång. Detta förhållande och det faktum att svensk personal inte förväntas deltaga på någons sida av kriget har aktualiserat en helt ny praktik för den svenska försvarsmakten, det vill säga den som internationellt betecknas Military Operations Other Than War (MOOTW). Enligt Karl Ydén innefattar begreppet ett spektrum av skarpa uppgifter t.ex. att medverka till återuppbyggnad och skydd av civil

8 samhällets funktioner men också längre eller kortare sekvenser av strid mot mer eller mindre irreguljärt motstånd. Denna typ av insatser ställer höga och andra krav på officerare och soldater. Man skall ha förmåga att göra bedömningar, agera med öppna mandat och snabbt kunna växla mellan olika handlingslogiker. Samverkan i ett område kan exempelvis snabbt övergå i konfrontation. Skillnaden mot den tidigare militära praktiken är att det för sådana insatser inte på samma sätt som förr går att fastställa standardiserade och rigida handlingsalternativ. Handlingsklokheten kan bara växa fram ur en djupare erfarenhet och reflektion tillsammans med kompetenta kollegor och insiktsfulla handledare. Möjligheten att luta sig mot råd och beslut av högre befäl är i det skarpa läget begränsad. Man måste själv ta ställning även om man bara är vanlig soldat. Reflektion ger då vederbörande förmåga att i en framtida kritisk situation fundera igenom ett stort antal tänkbara alternativa scenarier för att till slut välja det som ser ut att passa bäst. Förändringsmotståndets natur Radikala förändringar drivs fram i den kreativa spänningen mellan organisationen och dess omvärld. Det kommer individuella förslag och initiativ till förändringar. Detta skapar förändringsmotstånd. Detta motstånd tar sig vanligen uttryck i att de aktörer som inte agerar som andra uppfattas som störande element. Det är vanligt att förändringsförslagen neutraliseras genom att integreras i och uppslukas av det etablerade arbetssättet. Allt kan kvarstå vid det gamla. Risken är stor att man då inte kommer vidare. Vi skall därför här avslutningsvis nämna något om sociala system och den mekanism autopoiesis som är ansvarig för denna återhållande effekt. I den industriella tanketradition som sedan försvarsbeslutet 1912 format Försvarsmakten tänkte man sig att man genom strukturer och rutiner skulle kunna organisera fram en verksamhet. Detta var tillämpligt i en tid då berörda människor följde givna direktiv, uppfyllde givna kompetenskrav och systemet var statiskt och kunde konstrueras efter de behov som kunde förutses. Att fastställa en organisation och ett arbetssätt blir inom ramen för detta tankesystem en rent rationell aktivitet. Utifrån kända fakta konstruerar man den maskin som utför det man vill ha utfört. Människor blir i ett sådant tankesystem en slags mekaniskt förutsebara robotar. Framväxten av en i Sverige allt mer självständig människa med den typ av värderingar som framgår av Ronald Ingleharts undersökning förändrar denna bild. Det - 8 -

9 är varken möjligt eller sannolikt att människor inte ens under hot och tvång kommer att inordna sig under en auktoritet, en plan eller ett kollektiv på samma sätt som var fallet i början av 1900-talet. Det faktum att de kommer att vara aktörer, vill se sig själva som aktörer och av sin omvärld kommer att bli bedömda och granskade som självständiga aktörer påverkar redan nu radikalt vår tids sociala förhållanden. Ett sätt att förstå de fenomen som uppträder genom denna framväxande självständighet är att använda sig av tanken på sociala system. Sociala system är levande system. Som alla levande system karaktäriseras de av det som kallas autopoiesis. Under de rätta betingelserna så återskapar systemet sig självt. Systemet återskapar också alla de funktioner och förutsättningar som gör det möjligt för systemet att i nästa led stabilisera och återskapa sig självt. När människor blir mer självständiga blir samspelet mer likt ett levande system än tidigare då det kunde liknas vid en maskin. Skeendet blir då en konsekvens av människors självständiga agerande snarare än av planer, organisationsstrukturer och beslut. Förståelsen av verksamheten måste då i allt högre grad bygga på förståelsen av beteendet i levande sociala system. Alla levande system har det som kalla autopoiesis. Man brukar tala om att beteendet sitter i väggarna Erfarenheterna av försök att utifrån och uppifrån förändra beteendet i dessa nya verksamheter, som formas av allt självständigare individer, är mycket nedslående. Trögheten och misslyckandena kan förklaras just med systemets autopoiesis. 3 Det som verkar kunna driva fram en förändring av systemet är att samspelet med omvärlden förändras genom att de berörda personerna förstår sin verksamhet bättre. De förstår då också bättre hur de skall nå framgång i sitt samspel med andra. När de ges möjlighet att agera utifrån denna förståelse förändras systemets beteende. Varje person agerar för sig men alla är beroende av varandra. Det blir därmed i alla förändringssituationer en spänning mellan det individuella annorlunda agerandet och den vanemässiga samverkan som genom allas förväntningar på varandra är inarbetad i systemet. Alla konfronterande och gränsarbetande institutioner som hotar stabiliteten drabbas därför av systemets inbyggda autopoiesis. Detta är inget konstigt eller onormalt. Det är en naturlig process som i vanliga fall stärker systemets livskraft. Alla levande system söker utesluta främmande kroppar eller neutralisera dem. I den situation som Försvarsmakten i dag befinner sig är 3 -

10 emellertid en sådan utveckling skadlig. Den kommer att motverka de förändringar som är nödvändiga och kommer att medverka till att gamla och olämpliga samarbetsmönstren ständigt återskapas. En förutsättning för att den typ av radikala förändringar som vi här beskrivit skall kunna komma till stånd är att det finns fria institutioner som exempelvis FM LOPE som på olika sätt bidrar till praktikerdriven kunskapsgenerering och kunskapsspridning