SFIR - Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd

Transkript

1 REMISS SOU 2001:33 Patentprocessen m.m. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR) har beretts tillfälle att yttra sig över den rubricerade utredningen och anför följande: Sammanfattning SFIR avstyrker förslaget i vad det avser domstolsorganisationen. Enligt Föreningens mening bör Sverige vänta med att ändra sin domstolsorganisation tills det är möjligt att bättre bedöma om det kommer att införas en ordning för prövning av patenttvister på det europeiska planet och hur en sådan organisation kan komma att se ut[, dvs. inom ramen för ett gemenskapspatent och/eller den europeiska patentkonventionen]. I vart fall bör inte utredningens förslag till domstolsorganisation läggas till grund för lagstiftning, särskilt som kravet på kompetens i andra instans i praktiken inte kan tillgodoses. Vid utformningen av den svenska domstolsorganisationen bör man närmare överväga förutsättningarna för att inom ramen för samma ordning pröva inte bara alla immaterialrättsliga mål utan också konkurrensrättsliga och marknadsrättsliga mål. SFIR tillstyrker förslaget om patentbegränsning, men understryker vikten av att bestämmelserna tillämpas så att tredjemans intresse av förutsebarhet tillgodoses. I detta sammanhang vill SFIR erinra om att föreningen i sitt yttrande över Varumärkeskommitténs betänkande (SOU 2001:26) föreslagit att Stockholms tingsrätt skall göras till exklusivt forum för allmänna mål om varumärken och firma samt att tingsrätten också bör göras till fakultativt forum för mål om upphovsrätt. Vidare har föreningen där föreslagit att Patentverkets beslut i ärenden om registrering av firma bör överklagas i samma ordning som verkets beslut i varumärkesärenden, dvs. för närvarande till Patentbesvärsrätten. Ordförande Sekreterare Skattmästare Klubbmästare Professor Marianne Levin Jur kand Katarina Strömholm Jur kand Bo Davidsson Advokat Johan Ramberg Juridiska Fakulteten Rydin & Carlsten Advokatbyrå AB Awapatent Magnusson Wahlin Advokatbyrå AB Stockholms Universitet Box 1766 Box Box STOCKHOLM STOCKHOLM STOCKHOLM STOCKHOLM Tel: Tel: Tel: Tel: Fax: Fax: Fax: Fax:

2 2 Domstolsorganisationen SFIR delar utredningens uppfattning att den internationella utvecklingen på sikt kan leda till en minskning av arbetsunderlaget i Stockholms tingsrätt och i Patentbesvärsrätten (PBR) och att det bl.a. därför är angeläget att förändra den svenska domstolsorganisationen. Föreningen delar också uppfattningen att prövningen av frågor med anknytning till det industriella rättsskyddet bör göras inom samma domstolsorganisation. Föreningen anser dessutom att även frågor om namn och utgivningsbevis bör prövas i samma ordning. SFIR menar emellertid att den svenska domstolsorganisationen inte bör ändras förrän det är möjligt att bättre bedöma om det på det europeiska planet kommer att inrättas någon form av domstolsorganisation för prövning av frågor om patent. Av särskild betydelse är om det kan komma att inrättas någon form av domstol för prövning av europeiska patent och hur en sådan domstol i så fall kommer att vara organiserad. Om en sådan domstolsorganisation kommer till stånd är det angeläget att det svenska domstolsväsendet kan anpassas till denna på ett så bra sätt som möjligt. Det gäller inte bara utformningen av domstolsorganisationen som sådan och de bestämmelser som styr rättegången. Det gäller också möjligheterna för svenska domare att verka i de internationella domstolarna. Av detta skäl anser föreningen det vara väsentligt att en förnyad översyn sker snarast och så att även den viktiga aspekten beaktas att svenska domare ges en tillfredsställande erfarenhet av patentmål. Behovet av omedelbara åtgärder Antalet patentmål som prövas i Sverige är sammantaget tämligen litet. Särskilt de administrativa mål som PBR prövar i administrativ ordning har stadigt minskat alltsedan mitten av 1980-talet. Om Varumärkeskommitténs förslag till ny varumärkeslag och Mönsterutredningens förslag till formskyddslag genomförs torde även domstolens mål om varumärken och mönster att minska (se SOU 2001:26 s. 501 f. och SOU 2001:68 s. 178 f.). En följd av det begränsade målunderlaget är att det endast finns ett begränsat antal domare som har tillräcklig erfarenhet av mål inom det industriella rättsskyddets område. Särskilt liten är den skara av tekniska domare som dagligen sysslar med patenträtt, vilken i praktiken utgörs av de tekniska ledamöterna i Patentbesvärsrätten. Det vikande målunderlaget i PBR med den risk för utarmning av teknisk kompetensen i domstolen som det innebär och behovet av tekniska ledamöter i Stockholms tingsrätt har också varit av avgörande betydelse för det utredningsuppdrag som Patentprocessutredningen haft (se dir. 1999:28 s. 4).

3 3 Med ett vikande målunderlag är det angeläget att kritiskt bedöma förutsättningarna för domstolens verksamhet. Särskilt angeläget är att bevaka att det inte uppstår en situation som innebär att den patenträttsliga kompetensen i domstolen (och därmed i domarkåren i landet) utarmas. Det finns således en risk för att ett alltför litet målunderlag i sig leder till en utarmning. Allvarligare är dock att en försämring av kompetensen kan uppstå till följd av rekryteringssvårigheter. Ännu är enligt vad som redovisas i Patentprocessutredningens betänkande inte målunderlaget så litet att kompetensen i PBR äventyras (se SOU 2001:33 s. 53). Särskilt bör framhållas att domstolen alltjämt har sex tekniska ledamöter som täcker de olika teknikområdena, varav en rekryterats under våren Av hänsyn till kompetensen i PBR finns således inget behov av omedelbara och genomgripande åtgärder. Inte heller när det gäller behovet av teknisk kompetens i Stockholms tingsrätt finns det något behov av sådana åtgärder, eftersom de tekniska domarna i PBR regelmässigt deltar i både förberedelsen och avgörandet av tingsrättens patentmål. Alltjämt finns dock ett behov av att ändra den svenska domstolsorganisationen med avseende på immaterialrättsliga mål. En förändring i nuläget kan dock oavsett vilken lösning som väljs medföra att det blir svårt att anpassa organisationen till den ordning som kan komma till stånd på det europeiska planet. Redan om något år torde det stå klart om en sådan ordning kommer till stånd och hur den i så fall kommer att vara organiserad. SFIR anser därför Sverige bör därför vänta med att ändra sin domstolsorganisation tills det är möjligt att bättre bedöma om det kommer att införas en ordning för prövning av patenttvister på det europeiska planet och hur en sådan organisation kan komma att se ut. Utredningens förslag till domstolsorganisation Utredningens förslag innebär att det inrättas en domstol i första instans med behörighet och kompetens i både patentmål och övriga mål inom ramen för det industriella rättsskyddet. En sådan domstol kan handlägga både judiciella och administrativa mål inom ramen för det industriella rättsskyddet. Om tingsrätten görs till exklusivt forum i allmänna mål om formskydd och mål om varu- och näringskännetecken och till fakultativt forum i mål om upphovsrätt skapas en utpräglad immaterialrättsdomstol med de fördelar som det innebär för dagens överlappande rättsområden. Utredningens förslag innehåller dock inte någon godtagbar lösning när det gäller kompetensen i patentmål i andra instans. Svea hovrätts kompetens i patentmål har hittills i hög grad varit beroende av medverkan från de tekniska

4 4 ledamöterna från PBR. Om de tekniska ledamöterna i PBR organisatoriskt knyts till underinstansen kan de, som utredningen anför, av hänsyn till tilltron till systemet inte verka i överinstansen. Andra tekniska ledamöter kan enligt SFIR:s mening inte fylla samma funktion som tekniska ledamöterna från PBR, vare sig de hämtas från ombudskåren, industrin eller akademierna. Utredningens förslag innebär därför en påtaglig försvagning av den patenträttsliga kompetensen i överinstansen. Instansordningen vilar på förutsättningen att överinstanserna allmänt sett skall ha högre kompetens än underinstanserna. En otillräcklig kompetens i andra instans innebär inte endast att materiellt oriktiga domar kan komma att bestå. Det innebär också att materiellt riktiga domar kan komma att ändras. Värre är dock att en överinstans med otillräcklig kompetens inte kan bevaka den internationella rättsutvecklingen och svara för den nationella praxisbildningen. Inte heller kan Högsta domstolen (HD) fullgöra denna uppgift, eftersom HD i praktiken inte kan att pröva ett tillräckligt stort antal mål inom detta rättsområde. Av det anförda följer att SFIR inte kan tillstyrka en förändring av domstolsorganisationen i enlighet med utredningens förslag. Med denna inställning lämnar föreningen inte några synpunkter på utformningen av förslaget i denna del. Föreningen noterar dock att det ur principiell synvinkel framstår som betänkligt att den dömande instansen själv skall besluta om dess avgörande skall kunna bli föremål för tillståndsprövning, dvs. i en ordning som avviker från de allmänna bestämmelserna om prövningstillstånd. I det följande redovisar SFIR några utgångspunkter för en framtida domstolsorganisation. Utgångspunkter för en framtida domstolsorganisation Marknadsekonomin (blandekonomin) bygger bl.a. på att det finns förutsättningar för en fungerande och effektiv konkurrens. Av grundläggande betydelse för en effektiv konkurrens är att den som skapat något själv får tillgodogöra sig den ekonomiska värdet av sitt arbete. Det gäller inte bara i fråga om varor och tjänster utan också konstnärliga verk och till sådana angränsande nyttigheter. Rätten att på detta sätt tillgodogöra sig det ekonomiska värdet av ett arbete stimulerar till förnyat skapande. Den enskildes intresse av skydd måste dock vägas mot det allmänna intresset av att andra har ett tillräckligt utrymme för att konkurrera på marknaden. Endast om det finns en sådan möjlighet till konkurrens kan den s.k. prismekanismen fungera, dvs. de olika aktörernas ständiga anpassning till aktuella prissignaler. Detta leder till en fortsatt utveckling som förutsätts ge bästa möjliga behovstäckning i samhället till lägsta möjliga pris.

5 5 Genom de immaterialrättsliga ensamrätterna får den enskilde ett grundläggande skydd som gör att denne kan tillgodogöra sig det ekonomiska värdet av sitt arbete. I patenträtten, växtförädlarrätten, mönsterrätten och upphovsrätten ges ett skydd för intellektuella prestationer. I känneteckensrätten ges ett skydd för de beteckningar som den enskilde behöver för att individualisera sin verksamhet och de varor och tjänster m.m. som han tillhandahåller på marknaden. Även skyddet för företagshemligheter bör nämnas i sammanhanget. De immaterialrättsliga ensamrätterna är emellertid begränsade på flera olika sätt för att inte inskränka konkurrenternas handlingsutrymme på ett oönskat vis. Det finns sålunda begränsningar med avseende på såväl rättigheternas uppkomst, omfattning som varaktighet. Begränsningarna är utformade på olika sätt för de skilda ensamrätterna, men ett gemensamt drag är att de syftar till att främja en effektiv konkurrens. På olika sätt framhålls numera den roll som immaterialrätterna spelar för en fungerande konkurrens. I EG-rätten betonas ofta att immaterialrätterna utgör en väsentlig beståndsdel i en ordning för konkurrens utan snedvridning. Den immaterialrättsliga lagstiftningen tillämpas också i allt högre grad med utgångspunkt i konkurrensrättliga överväganden. I konkurrenslagen (KL) finns bestämmelser som innehåller förbud mot konkurrensbegränsning, så att konkurrensen främjas och upprätthålls på ett effektivt sätt. Och i marknadsföringslagen (MFL) finns bestämmelser om otillbörlig konkurrens, dvs. sådan konkurrens som anses vara ohederlig eller på annat sätt otillbörlig mot andra näringsidkare och mot konsumenter. Av central betydelse från immaterialrättslig synpunkt är bl.a. bestämmelserna med förbud mot slavisk efterbildning, vilseledande efterbildning samt renommésnyltning och misskreditering. Samma grundläggande intressen bär alltså upp både immaterialrätten och konkurrens-/marknadsrätten. Särskilt tydlig är kanske kopplingen mellan den känneteckensrättsliga och den marknadsrättsliga lagstiftningen. Det är t.ex. vanligt att ett intrång i en känneteckensrätt enligt VmL eller FL samtidigt utgör en vilseledande efterbildning enligt MFL). Vad som utgör ett otillbörligt utnyttjande av eller förfång för ett känneteckens särskiljningsförmåga enligt VmL eller FL kan sålunda utgöra renommésnyltning eller misskreditering enligt MFL. Allmänna mål angående immaterialrätt prövas i dag av de tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen (HD). I patentmål är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i följd varav dessa kan överklagas till Svea hovrätt och vidare till HD. Stockholms tingsrätt är också exklusivt forum i vissa mål angående

6 6 marknadsrätt och konkurrensrätt. Tingsrättens avgöranden i dessa mål överprövas dock av Marknadsdomstolen (MD). SFIR har i sitt yttrande över Varumärkeskommitténs slutbetänkande (SOU 2001:26) pekat på de fördelar som kan vinnas med att låta Stockholms tingsrätt vara exklusivt forum i alla mål inom ramen för det industriella rättsskyddet. Föreningen har där också framhållit vikten av att mål om upphovsrätt kan kumuleras med sådana mål. Med hänsyn till det nära sambandet mellan den konkurrens-/marknadsrättsliga och den immaterialrättsliga lagstiftningen finns det enligt SFIR:s mening anledning att överväga möjligheterna att skapa en domstolsorganisation i vilken mål enligt dessa lagstiftningar prövas samma ordning. En tillämpning av både immaterialrätt och konkurrensrätt/marknadsrätt i samma ordning skulle bidra till en större helhetssyn på vad som är förenligt effektiv konkurrens. Det skulle också medföra att mål om intrång i en immaterialrätt skulle kunna kumuleras med t.ex. mål rörande otillbörlig marknadsföring. En sådan ordning finns för övrigt i många andra länder, bl.a. i Danmark och Norge. Mot den angivna bakgrunden är det enligt SFIR:s mening bör frågan om utformningen domstolsorganisationen övervägas på nytt. Med hänsyn till frågans omfattning och vikt bör en ny utredning tillsättas. Utredningen bör se över möjligheterna att inom ramen för samma ordning pröva inte bara alla immaterialrättsliga mål utan också konkurrens-/marknadsrättsliga mål. Utredningen bör också överväga hur en sådan ordning bör vara utformad för att harmoniera med en ordning för prövning av patenttvister på det europeiska planet. Patentbegränsning SFIR tillstyrker förslaget avseende patentbegränsning, vilket i sak överensstämmer med de ändringar som under hösten 2000 beslutats inom ramen för den europeiska patentkonventionen (EPC). Med hänsyn till att en begränsning skall ges verkan ex tunc vill föreningen dock understryka vikten av att bestämmelserna tillämpas så att tredjemans intresse av förutsebarhet tillgodoses. Detta remissvar har diskuterats inom SFIR styrelse och utformats av patenträttsrådet Per Carlson i samråd med ordföranden. Stockholm den 1 oktober 2001 Marianne Levin