Till Justitiedepartementet. Juridiska sekretariatet

Transkript

1 Datum Dnr Juridiska sekretariatet Till Justitiedepartementet Yttrande över bisyssleutredningens betänkande Offentligt anställdas bisysslor (SOU 2000:80) (Ert diarienummer Ju2000/4719/PP) Domstolsverket, som främst har granskat betänkandet ur verkschefernas, domarnas och övriga anställdas inom domstolsväsendets synvinkel, har följande synpunkter. Allmänt Allmänna intressen av skilda slag kan tala för att en domare åtar sig en viss syssla som kräver särskild erfarenhet eller specialkunskaper. En bisyssla av mera kvalificerat slag kan ge domaren värdefull inblick i olika sidor av samhällslivet och skänka honom vidgad erfarenhet som kan komma hans arbete som domare till godo. Vidare är det, såsom också Bisyssleutredningen anför (se s. 154), för domare, i troligen högre utsträckning än för många andra offentligt anställda, naturligt att uppmärksamma jävssituationer. En öppnare attityd mot sökanden till domartjänster som helt eller delvis saknar domarutbildning har intagits under senare år, vilket Domstolsverket anser vara en naturlig utveckling. Bakgrunden till detta är bl.a. att det är positivt om domarna har yrkesmässiga erfarenheter också från andra delar av samhället än domarbanan (se SOU 1988:53 s. 136). Postadress Besöksadress Telefon Telefax JÖNKÖPING Kyrkogatan

2 Det förekommer idag att domare såsom ordförande i statliga nämnder har ställning som verkschef och lyder under regeringen. Med största sannolikhet innebär detta i praktiken inte några problem. Man kan dock ifrågasätta lämpligheten av att exempelvis ett regeringsråd, som i ärenden enligt rättsprövningslagen har att överpröva regeringsbeslut, såsom chef för en förvaltningsmyndighet står i ett lydnadsförhållande till regeringen (11 kap. 6 regeringsformen). 2 Lagtexten i 7 lagen (1994:260) om offentlig anställning Det föreslagna andra stycket till 7 lagen (1994:260) om offentlig anställning är i och för sig närmast en kodifiering av praxis. Möjligen bör motiven utvecklas något för att tydliggöra att risken för förtroendeskada som regel bör bedömas som större om arbetstagaren har arbetsuppgifter inom de uppräknade områden än om arbetstagaren inte har det. På en och samma myndighet arbetar som regel många olika personalkategorier. Risken för förtroendeskada är oftast olika beroende på den enskildes arbetsuppgifter. Inskränkningen för domare att ha skiljeuppdrag Det torde enligt gällande praxis sällan föreligga några betänkligheter mot att en domare åtar sig att vara ordförande i skiljenämnd eller ensam skiljedomare på grund av att bisysslan skulle vara förtroendeskadlig. Stor försiktighet bör dock iakttas när det gäller att ta emot uppdrag av enskild part att ingå i skiljenämnd (se Domstolsverkets promemoria Information om bisysslor s. 18). Enligt Domstolsverkets uppfattning kan det både för rättsutvecklingen i stort och av rättssäkerhetsskäl vara värdefullt om skickliga jurister och inte minst de som tjänstgör som domare kan delta i skiljeförfarande. En förutsättning är dock att åtagandet av skiljeuppdrag inte inskränker möjligheterna att fullgöra den ordinarie tjänsten. Även om vissa domare har

3 en omfattande verksamhet av bisysslor utgår Domstolsverket från att detta inte verkar menligt på arbetet vid domstolen. 3 Problemet med att domare har skiljeuppdrag är enligt Domstolsverket framför allt sättet att utse skiljedomare. Kriterierna för valet av domare till skiljenämnder är höljt i dunkel. Även om det som regel är båda parterna som utser skiljenämndens ordförande så torde i praktiken valet av en domare till skiljenämnder ofta bestämmas av ett mer eller mindre tätt tidigare samarbete av detta slag mellan domaren och vissa advokater. Domstolsverket har inte skäl att tro att domarna på detta sätt gör sig beroende av vissa advokater. Det hindrar emellertid inte att det för allmänheten kan te sig märkligt att en domare ena dagen har att bedöma en advokats processföring och den andra dagen ett erbjudande från samme advokat - och en till - att medverka i en skiljenämnd med en icke obetydlig förtjänst. Ett alternativ skulle i så fall kunna vara att skiljedomare enbart utses av ett oberoende institut. Detta vore en mer lämplig åtgärd än att inskränka domarnas möjligheter att åta sig skiljeuppdrag. Om utredningens förslag till inskränkning införs ifrågasätter Domstolsverket om det inte krävs att lagen om offentlig anställning ändras. Förslaget innebär en ändring av gällande praxis och det torde inte räcka med motivuttalande för att ändra praxisen avseende vilka bisysslor som är förtroendeskadliga. Vidare ifrågasätter Domstolsverket lämpligheten av att göra åtskillnad mellan tvister enligt svenska respektive utländska skiljeuppdrag. Man kan i dessa fall tänka sig att det kan få märkliga konsekvenser. Vad gäller t.ex. för det fall att det är fråga om utländska bolag - men där ett av bolagen har ett svenskt dotterbolag?

4 4 Kontrollsystemet för domare Domstolsverket anser att det är bra att någon form av anmälningsskyldighet införs för domarna men har följande synpunkter på det förslag som presenteras i betänkandet. I förslaget till författningstext (se s. 27) anges att domare skall anmäla sina bisysslor till arbetsgivaren. I motiven (se s. 187) talas om den prövning som TFN skall göra. Den föreslagna lösningen innebär inte endast ett anmälningsförfarande utan medför i praktiken, såsom Domstolsverket uppfattar det, en form av tillståndsprövning eftersom TFN beträffande samtliga anmälningar skall lämna besked om den bedömning som gjorts. Det bör göras tydligare vad som egentligen avses. Domstolsverket anser att anmälan - förutom för domstolscheferna - bör göras till domstolschefen. Domstolscheferna har under senare år fått ett allt större ansvar för domstolarnas verksamhet. I domstolschefens uppgifter ligger att - lägga fast domstolens verksamhet, - planera genomförandet, - fördela utgifter och ansvar samt - följa upp och utveckla verksamheten. I betänkandet av Kommittén om domstolchefens roll och utnämningen av högre domare anförs att en allmän utgångspunkt vid bedömningen av frågor om domstolschefens roll bör vara att ledningsfunktionen i domstolarna förstärks och moderniseras samtidigt som den enskilde domarens oavhängighet i rättskipningen upprätthålls (se SOU 2000:99 del A s. 57 f.). Med hänsyn till den utveckling som skett under senare år av domstolschefernas ansvar och roll anser Domstolsverket att det vore mer lämpligt om anmälan gjordes till dem. Det föreslagna generella kontrollsystemet bygger bl.a. på tanken att det skall bli en naturlig sak att ta

5 upp och diskutera frågor om hur bisysslor skall bedömas mellan arbetsgivare och arbetstagare och att det förs en löpande dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare så att några drastiska åtgärder inte behöver vidtas (se betänkandet s. 14 f.). Domstolsverket anser att den naturliga och löpande diskussionen i första hand bör föras mellan arbetstagaren och domstolschefen. Det är därför även av denna anledning lämpligare att arbetsgivaransvaret läggs på domstolscheferna i stället för på TFN. 5 Domstolschefernas anmälan av bisysslor bör ske direkt till TFN. En anmälningsskyldighet utan några undantag medför enligt Domstolsverkets uppfattning en onödig administration. Vissa typer av bisysslor såsom uppdrag som ges av regeringen bör kunna undantas. De sistnämnda synpunkterna har tidigare också framförts av 1993 års domarutredning (se SOU 1994:99 del A s. 281 f.). Beroende av hur kontrollsystemet utformas kan det bli fråga om en stor mängd ärenden som skall handläggas av TFN varav en mängd kan antas röra förhållandevis harmlösa bisysslor. Det bör därför övervägas om inte TFN skulle kunna delegera prövningen till ett utskott eller motsvarande inom TFN. I betänkandet (se s. 187) anges att en prövning av TFN:s beslut i vart fall tills vidare bör kunna ske genom att talan väcks enligt arbetstvistlagen. Om förslaget införs såsom det framställs i betänkandet anser Domstolsverket att den nuvarande ordningen vid arbetstvister, i varje fall i avvaktan på ytterligare utredning på området, bör tillämpas. Domstolsverket anser inte att TFN skall pröva bisysslor för domare vid Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen och Patentbesvärsrätten eftersom TFN tidigare inte har handlagt ärenden rörande domarna från dessa domstolar. För övrigt har också Patentbesvärsrätten en egen tjänsteförslagsnämnd - se 19 förordning (1988:346) med instruktion för

6 Patentbesvärsrätten. Det skall i detta sammanhang också nämnas att det pågår en utredning som enligt direktiven (dir. 1999:28) har att överväga om den verksamhet som för närvarande bedrivs vid Patentbesvärsrätten helt eller delvis kan inordnas i de allmänna domstolarna. Det står dock utredaren fritt att även föreslå andra organisatoriska lösningar. 6 Kostnader Domstolsverket ställer sig tveksam till att den förstärkning vid TFN som utredningen angett i betänkandet (se s. 199) räcker om man avser att införa ett kontrollsystem som det föreslagna. Beroende av på vilket sätt en eventuell anmälningsskyldighet kommer att utformas är Domstolsverket villigt att återkomma med en kostnadsberäkning. Övrigt Domstolsverket har inget att erinra mot övriga förslag men vill härutöver peka på följande. Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten, se 1 förordningen (1988:317) med instruktion för Domstolsverket. Domstolsverket är således inte central förvaltningsmyndighet för Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen eller Patentbesvärsrätten. Med hänsyn härtill bör dessa domstolar få betänkandet på remiss. Av de nu nämnda domstolarna är det endast Arbetsdomstolen som finns med över remissinstanser på remisslistan. Domstolsverket utför kansligöromål för Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN), som är en självständig myndighet, se 3 förordningen (1988:318) med instruktion för tjänsteförslagsnämnden för domstolväsendet. TFN har inte fått betänkandet på remiss. Domstolsverket

7 har haft underhandskontakt med TFN angående utformningen av kontrollsystemet för domare. TFN kommer inte att lämna ett särskilt yttrande. 7 Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Stefan Strömberg. I den slutliga handläggningen har även deltagit chefsjuristen Monica Dahlbom, chefen för personalenheten Eva Nordqvist, föredraganden i TFN Gunilla Svahn Lindström och hovrättsassessorn Carina Tolke, föredragande i detta ärende. Stefan Strömberg Carina Tolke