Remissyttrande över promemorian Skyndsamhetskrav och tidsfrister i ärenden med unga misstänkta och unga målsäganden (Ds 2013:30)

Transkript

1 YTTRANDE 1 (5) Justitiedepartementet Åklagarenheten Stockholm Remissyttrande över promemorian Skyndsamhetskrav och tidsfrister i ärenden med unga misstänkta och unga målsäganden (Ds 2013:30) Ert diarienr Ju/2013/4256/Å Domstolsverket har i första hand granskat de förslag i promemorian som rör skyndsamhetskrav och tidsfrister i domstol. I promemorian återges synpunkter som Domstolsverket har lämnat under beredningen. Det bör dock betonas att när de synpunkterna lämnades hade Domstolsverket enbart tagit del av delar av utredningen och att de endast var preliminära. Det är först i samband med detta yttrande som verket tar slutlig ställning till förslagen. Verket anser att det är positivt med mer samordnade tidsfrister och skyndsamhetskrav under förundersökningar med unga misstänkta respektive unga målsäganden. Det är även positivt med bättre samordning mellan skyndsamhetskraven under förundersökningen och i domstol. När det gäller de enskilda förslagen i promemorian har verket sammanfattningsvis funnit följande. Det föreligger inte tillräckligt starka skäl för att utöka kretsen av mål med unga tilltalade som ska handläggas med beaktande av samma frister som mål med häktade tilltalade. Däremot tillstyrks förslaget på skyndsamhetskrav i mål med unga målsäganden. Verket kan också se ett behov av tidsfrister i sådana mål. Tidsfristerna bör dock endast gälla i mål om brott för vilket det är föreskrivet mer än fängelse sex månader. Slutligen anser verket att förslaget att åklagare ska få väcka åtal utan att yttrandet från socialnämnden färdigställts inte bör genomföras. Skyndsamhetskrav och tidsfrister under förundersökningen Det föreslås att tidsfristen i förundersökningar med unga misstänkta ska vara lika lång som i förundersökningar med unga målsägande. I promemorian framhålls dock att det i allmänhet tar längre tid att utreda ärenden med unga målsägande än det tar att utreda ärenden med unga misstänkta. Domstolsverket anser inte att en samordning av fristerna i sig är tillräckligt skäl för att fristerna ska vara lika långa. Även med olika långa frister innebär förslaget en bättre samordning av fristerna och en reglering som är lättare att tillämpa. Domstolsverket förordar därför alternativet med olika långa frister. R2B Jönköping Besöksadress: Kyrkogatan 34 Telefon: Fax: domstolsverket@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (5) Enligt promemorian ska en frist som löper därför att brottet riktats mot en ung målsägande omfatta även uppkomna misstankar mot andra personer för delaktighet i samma brott, oavsett de personernas ålder (se s. 253f). Om olika långa frister ska gälla i förundersökningar med unga misstänkta respektive unga målsäganden kan den utgångspunkten inte längre gälla. Om det i en sådan situation tillkommer en ung misstänkt, för vilken en kortare tidsfrist normalt ska gälla, bör den tidsfrist som först löper ut tillämpas. Tidsfrister i domstol i mål med unga tilltalade Enligt 29 andra stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (1964:167) (LUL) ska de tidsfrister som är föreskrivna i åtgärder i mål där den tilltalade är häktad iakttas när allmänt åtal väcks mot den som inte har fyllt arton år, om det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Domstolsverket anser inte att bestämmelsen ska ändras så att tidsfristen omfattar alla brott med fängelse i straffskalan. Det är tillräckligt att den nya kategorin av mål som med förslaget skulle omfattas av fristen träffas av skyndsamhetskravet i första stycket samma bestämmelse. Det krävs mer resurser att handlägga ett fristmål än ett vanligt mål. Införandet av nya fristmål förlänger också handläggningstiden för de mål som inte omfattas av fristen. Den negativa påverkan nya tidsfrister har på verksamheten beskrivs i Målutredningens betänkande Mål och medel särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44 s. 349). Där nämns bl.a. risken för att handläggningstiden för andra mål kan bli orimligt lång och att mål med förturskaraktär gör det svårare att planera verksamheten. Även de problem som kan uppstå vid utsättning till huvudförhandling inom kort tid lyfts; t.ex. byte av försvarare och inställda förhandlingar för att alla berörda inte har kunnat delges kallelsen. Problem som inte hade uppstått i samma grad om huvudförhandlingen hade kunnat sättas ut längre fram. Även om antalet mål inte ökar med en ny tidsfrist ökar alltså mängden arbetsuppgifter på domstolen. För att ett mål ska omfattas av en tidsfrist bör det därför finnas starka skäl att prioritera det målet framför andra. De nya mål som med förslaget ska omfattas av tidsfristen handlar om brott som normalt har ett straffvärde på bötesnivå. Förslaget innebär att dessa mål ska handläggas på samma sätt som mål med frihetsberövade tilltalade. Vikten av en snabb handläggning i mål med straffvärden på bötesnivå kan enligt verket inte jämställas med vikten av snabb handläggning i mål med frihetsberövade tilltalade, även om det är tal om unga tilltalade. Därtill kommer att flera av dessa mål med straffvärden på bötesnivå idag kan avgöras på handlingarna (se 45 kap. 10 a första stycket 3 rättegångsbalken). Enligt föreslagen reglering i LUL ska de tidsfrister iakttas som är föreskrivna för åtgärder i mål där den tilltalade är häktad. Enligt 45 kap. 14 andra stycket rättegångsbalken är huvudregeln att huvudförhandling ska påbörjas snarast och senast inom två veckor från den dag då åtalet väcktes. Den föreslagna regleringen kan innebära att de mål som idag avgörs på handlingarna måste avgöras inom tidsfristen. Ett mål kan svårligen beredas klart för ett avgörande på handlingarna inom fristen. Den sannolika följden av regleringen blir i så fall att dessa mål i stället måste sättas ut till huvudförhandling

3 YTTRANDE 3 (5) Skyndsamhetskrav och tidsfrister i domstol i mål med unga målsägande Domstolsverket tillstyrker förslaget på ett särskilt skyndsamhetskrav i vissa mål med målsägande under 18 år. Det är positivt att skyndsamhetskravet endast ska tillämpas om målet gäller ett brott av viss karaktär och med fängelse i straffskalan. Kategorin av mål med unga målsägande som omfattas av skyndsamhetskravet motsvarar på så sätt den kategori ärenden som ska behandlas skyndsamt under förundersökningen. Med beaktande av vikten av snabb handläggning i mål med unga målsägande delar Domstolsverket också bedömningen att det bör införas särskilda tidsfrister i mål med unga målsägande. Det är då positivt att det föreslås längre tidsfrister än vad som idag gäller i mål med tilltalade under 18 år. För att tidsfristerna ska vara tillämpliga bör det dock, i likhet med vad som idag gäller för unga tilltalade, krävas att det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Samordning av fristerna i mål med unga tilltalade respektive unga målsäganden De nya tidsfristerna i mål med unga målsäganden kommer att innebära en ökad arbetsbelastning på domstolarna. Ett sätt att frigöra resurser för att hantera denna ökning är att förlänga fristen i mål med unga tilltalade. En längre tidsfrist förbättrar förutsättningarna för att samtliga berörda ska kunna delges kallelse till huvudförhandlingen, minskar risken för byte av försvarare respektive målsägandebiträde och bidrar till en jämn arbetsbelastning på domstolen (se promemorian s. 301ff). Med en längre frist kan det också bli möjligt att avgöra målet på handlingarna inom fristen. Om fristerna för mål med unga tilltalade förlängs uppnås även bättre samordning mellan de frister som gäller för mål med unga tilltalade och mål med unga målsägande. En förlängning av tidsfristen i mål med unga tilltalade kan därför övervägas. Det som talar mot en förlängning av tidsfristen i mål med unga tilltalade är att dessa mål enligt Domstolsverkets erfarenhet idag normalt sätts ut till huvudförhandling inom tidsfristen. Det är i stort sett endast i de fall yttrandet från socialnämnden inte är färdigställt eller det inte har varit möjligt att delge samtliga berörda kallelse till huvudförhandling som tidsfristen överskrids. Samordning mellan skyndsam förundersökning mot unga misstänkta och skyndsam handläggning av mål med unga tilltalade Som nyss påtalats innebär förslaget att fristerna för mål med unga målsäganden och unga tilltalade inte är samordnade. Det finns även brister i samordningen mellan skyndsamhetskravet för förundersökningar med unga misstänkta och skyndsamhetskravet i mål med unga tilltalade. Kretsen av mål som omfattas av skyndsamhetskravet i 29 första stycket LUL är vidare än kretsen av förundersökningar med unga misstänkta som ska bedrivas särskilt skyndsamt. Skyndsamhetskravet i LUL innebär att samtliga mål med tilltalade under 21 år ska hanteras skyndsamt. När det gäller förundersökningar med unga misstänkta ska dock endast de som avser misstänkta under 18 år och brott med fängelse i straffskalan hanteras skyndsamt. Föreslagna skyndsamhetskrav när det gäller förundersökningar respektive mål med unga målsägande är däremot samordnade. En följd av det är dock att skyndsamhetskraven i mål med unga tilltalade respektive mål med unga målsäganden inte är det.

4 YTTRANDE 4 (5) Enligt verket finns det därför skäl att överväga en förändring av skyndsamhetskravet i 29 första stycket LUL. En möjlig förändring skulle vara att skyndsamhetskravet endast omfattar brott med fängelse i straffskalan. En annan är att endast mål med tilltalade som ännu inte har fyllt arton år omfattas. I promemorian Processrättsliga konsekvenser av Påföljdsutredningens förslag (Ds 2012:54) förslås att skyndsamhetskravet endast ska omfatta mål med tilltalade som ännu inte har fyllt arton år. Med dessa förändringar uppnås bättre samordning både genom rättskedjan och mellan mål i domstol med unga tilltalade respektive unga målsäganden. Åklagaren bör inte få väcka åtal om yttrandet ännu inte är färdigställt Det förslås en uttrycklig möjlighet för åklagare att väcka åtal utan att yttrande från socialnämnd inkommit, om det är uppenbart att yttrandet inte krävs för ställningstagande i åtalsfrågan. Domstolsverket kan i och för sig se att förutsättningarna för en kortare handläggning genom hela rättskedjan blir bättre om målet, i stället för bli liggandes hos åklagaren, kommer in till domstolen. Incitamentet för åklagarna att i ett tidigt skede begära in yttrande minskas dock med förslaget. Risken är att effekten av förslaget i stället blir att handläggningstiden genom rättskedjan förlängs. Förslaget går också emot utgångspunkten i Straffprocessutredningen (SOU 2013:17) att personutredningen bör färdigställas i ett så tidigt skede som möjligt. Domstolsverket anser därför att förslaget inte bör genomföras. Ekonomiska konsekvenser Som tidigare har konstaterats innebär fler förtursmål att mängden arbetsuppgifter på domstolen ökar, även om antalet mål är detsamma. Domstolsverket gör således bedömningen att om förslagen i promemorian realiseras kommer det att leda till en påtaglig ökning av kostnaderna i domstol. Det är dock svårt att närmare beräkna hur stor ökningen blir. För det första är det förenat med svårigheter att beräkna hur mycket ytterligare resurser ett mål som ska handläggas inom viss tidsfrist kräver jämfört med ett ordinärt brottmål. I den resursfördelningsmodell som Domstolsverket använder vid fördelningen av budgetmedel till domstolarna hanteras denna fråga med användande av en schablon. Ett förtursmål i tingsrätt har under senare år schablonmässigt ersatts med en kostnad som motsvarar 1,5 gånger kostnaden för ett ordinärt brottmål. I år ändrades dock den schablonen till 1,25 gånger kostnaden för ett ordinärt brottmål. År 2012 var den genomsnittliga kostnaden för ett brottmål i tingsrätt kr. Den extra kompensationen för ett förtursmål har därmed varit omkring kr (0,25x14 425) eller kr (0,5x14 425). Till grund för schablonen ligger dock inte någon egentlig utredning av hur mycket extra resurser ett förtursmål kräver. Schablonen har i stället bestämts i dialog med tingsrätterna, med beaktande av övriga delar av modellen och målet att uppnå en lämplig resursfördelning. För det andra är det svårt att beräkna hur många fler mål som med förslaget kan antas komma att omfattas av särskilda tidsfrister. Domstolsverket har inte möjlighet att ta fram bättre avgränsad statistik än vad som framgår av promemorian. Av betydelse är då sökbegränsningarna i 4 förordningen (2001:639) om registerföring m.m. vid allmänna domstolar med hjälp av automatiserad behandling. Som sökbegrepp i tingsrätternas och hovrätternas verksamhetsregister får inte användas uppgifter om frihetsberövande. Inte heller får uppgifter om saken an-

5 YTTRANDE 5 (5) vändas som sökbegrepp tillsammans med uppgifter om parter eller andra aktörer i ett mål. Dessa sökbegränsningar ska inte längre gälla om förslaget till domstolsdatalag realiseras (Ds 2013:10). Med dessa reservationer har Domstolsverket ändå gjort en uppskattning av kostnaden. Förslaget beträffande unga tilltalade kommer innebära att flera vid domstol vanligt förekommande brott omfattas av tidsfrister; t.ex. misshandel (ringa brott), narkotikabrott (ringa brott), snatteri, rattfylleri, olovlig körning (grovt brott) och brott mot knivlagen (ej grovt brott). Brottsförebyggande rådets lagföringsstatistik ger viss ledning beträffande volymen av tillkommande förtursmål om förslaget att tidsfristen för mål med unga tilltalade ska gälla alla mål om brott med fängelse i straffskalan realiseras. Enligt denna statistik (tabell 422) förekom 2012 följande antal domslut efter huvudbrott i tingsrätt avseende ungdomar i åldern år: Narkotikabrott (ringa brott) 1 798, snatteri 511, rattfylleri 107, olovlig körning (dock även brott som inte är grova) 574 och brott mot knivlagen (dock även grovt brott) 153. Detta blir totalt domslut. Dessa domslut avser emellertid inte bara ålderskategorin år. Inte heller omfattar de samtliga tillkommande brott, t.ex. ingår inte misshandel (ringa brott) bland domsluten. Med denna statistik som huvudsaklig vägledning uppskattar dock Domstolsverket ökningen av antalet mål som omfattas av tidsfristen för mål med unga tilltalade till ca Till detta kommer den nya tidsfristen som ska gälla i mål med unga målsägande. Som vägledning vid uppskattningen av antalet mål som kommer omfattas av den tidsfristen använder Domstolsverket följande uppgifter i promemorian (se s. 340). Antalet mål i tingsrätt om brott mot en målsägande under 18 år och där det inte fanns någon tilltalad under 21 år var ca år 2012 och drygt år Problemet med de statistiska uppgifterna är dock att de inte beaktar i vad mån det i målet fanns tilltalade som var häktade. Inte heller beaktas att tidsfristen i mål med unga tilltalade endast gäller i mål där den tilltalade är under 18 år eller att den föreslagna tidsfristen endast ska gälla i mål om vissa typer av brott. Med denna statistik som huvudsaklig vägledning uppskattar dock Domstolsverket antalet mål som kommer att omfattas av den nya tidsfristen i mål med unga målsägande till ca Ett grovt antagande att förslagen totalt leder till en årlig ökning av förtursmålen i tingsrätt med mål skulle innebära att de årliga kostnaderna schablonmässigt beräknade skulle öka med mellan 11,5 mnkr och 23 mnkr. Därutöver tillkommer vissa kostnadsökningar i hovrätt. Detta utgör kostnadsökningar för Sveriges Domstolar som inte kan hanteras inom ramen för befintliga anslag. Mot bakgrund av svårigheterna att närmare uppskatta de ekonomiska konsekvenserna av förslagen bör reformen löpande följas upp i syfte att bedöma kostnadsutvecklingen vid de allmänna domstolarna. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Barbro Thorblad. I beredningen har även deltagit chefsjuristen Agneta Kornstrand och hovrättsassessorn Malin Käll, föredragande. Barbro Thorblad Malin Käll