Remissvar avseende slutbetänkandet Förundersökning. objektivitet, beslag dokumentation m.m. (SOU 2011:45)

Transkript

1 1 (6) Regeringskansliet Justitiedepartementet Åklagarenheten Stockholm Ju2011/4074/Å Remissvar avseende slutbetänkandet Förundersökning objektivitet, beslag dokumentation m.m. (SOU 2011:45) Hovrätten har beretts tillfälle att yttra sig över ovan nämnda utredning och framför följande synpunkter. Sammanfattning Utredningens förslag innebär att framförallt rättssäkerheten förstärks under förundersökningen på ett antal punkter. Hovrätten ser mycket positivt på detta och kan i det stora hela tillstyrka utredningens förslag. Enligt hovrättens mening bör förhör under förundersökningen som huvudregel dokumenteras genom åtminstone ljudupptagningar. Ljudupptagning eller ljud- och bildupptagning bör dock kunna underlåtas om det i det enskilda fallet finns särskilda skäl mot en sådan upptagning. Hovrätten förslår att sekretess ska gälla för ljud- och bildupptagningar som gjorts under förundersökningen på samma sätt som sekretess gäller för ljud- och bildupptagningar in- R2A Box 384, Umeå Besöksadress: Storgatan 39 Telefon: Fax: hovratten.ovrenorrland@dom.se

2 2 (6) för rätta. Det kan också finnas skäl att, i takt med den tekniska utvecklingen, framöver överväga om sådana förhör ska skrivas ut i sin helhet. När det gäller s.k. bevisbeslag ifrågasätter hovrätten om förslaget till författningstext motsvarar den prövning som enligt utredningens mening bör ske. Hovrätten ansluter sig till vad Sigurd Heuman m.fl. i sitt särskilda yttrande anfört beträffande gallring av kopior av material som åtkommits genom beslag. Slutligen anser hovrätten att den föreslagna lagtexten beträffande tillfälligt omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning måste förtydligas Utgångspunkter för utformningen av regleringen Hovrättens erfarenhet är att förhörspersoner numera i vart och vartannat mål konfronteras med vad som nedtecknats vid förhör under förundersökningen. Det är inte heller ovanligt att uppgifter i sådana förhör skiljer sig markant från vad förhörspersonen senare berättar vid huvudförhandlingen. Diskrepansen mellan uppgifterna förklaras ofta med att förhörsledaren har missuppfattat den hörde, lagt orden i munnen på honom eller henne, utövat påtryckningar eller dragit fördel av att personen i fråga varit drog- eller alkoholpåverkad. En annan vanlig invändning är att personen i fråga varit psykiskt skör efter en tids frihetsberövande och därför beredd att säga vad som helst för att bli försatt på fri fot. De allra flesta av dessa invändningar skulle enkelt kunna kontrolleras om det i vart fall fanns en ljudupptagning av förhöret. Det bör understrykas en sådan granskning inte är av värde enbart för att i det enskilda fallet kunna visa att uppgiften faktiskt ändrats. Tvärtom är det minsta lika angeläget att den som påstås ha ändrat sina uppgifter kan känna trygghet i att han eller hon för den händelse det nedtecknade förhöret inte korrekt speglar vad den hörde har sagt kan visa berättelsen i själva verket har varit konsekvent. I ett större perspektiv skulle ett mer regelmässigt bruk av inspelningar av förhör under förundersökningen, tillsammans med vetskapen om att dessa kan granskas i efterhand, i sig innebära en garant för att dessa genomförs på ett rättssäkert sätt. Det skulle i sig innebära mycket för allmänhetens förtroende för rättsvä-

3 3 (6) sendet. Vetskapen om att förhör kan spelas upp minskar också risken för att obefogad kritik mot förhörens genomförande framförs. Det finns alltså mycket starka rättssäkerhetsskäl som talar för att förundersökningsförhör ska spelas in regelmässigt. Krav på regelmässiga inspelningar innebär naturligen ökade kostnader, vissa praktiska svårigheter m.m. Hovrättens principiella uppfattning är dock det inte går att sätta ett pris på vad rättssäkerheten i detta sammanhang får kosta. Samtidigt framhåller hovrätten att mycket skulle stå att vinna med i vart fall ljudupptagningar. Som utredningen har redogjort för (s. 414 f.) skulle kostnaderna för att möjliggöra en ökad användning av sådana inte vara lika hög som för ljud- och bildupptagningar. Vidare kan det antas att ett mer regelmässigt bruk av inspelningar skulle bidra till att förhörspersoner mera sällan än idag avviker från vad de har uppgett under förundersökningen. Detta skulle i sig innebära vissa besparingar eftersom det idag inte är sällsynt att huvudförhandlingar måste ställas in eftersom åklagaren åberopar ny bevisning med anledning av ändrade uppgifter. Huvudförhandlingarna skulle bli effektivare om mindre tid krävdes för att utreda orsaken till att en person ändrat sina uppgifter. När det gäller praktiska svårigheter anmärker hovrätten att ljudupptagningar borde vara lättare att genomföra ute på fältet och inte upplevas fullt lika besvärande för den hörde. Sammanfattningsvis anser hovrätten att varken kostnader eller praktiska svårigheter kan uppväga det som står att vinna med en regelmässig användning av ljudupptagningar. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår hovrätten en reglering som delvis har 6 kap. 6 första stycket rättegångsbalken som förebild. Enligt hovrätten bör det föreskrivas att förhör ska dokumenteras genom en ljud- eller bildupptagning, om det inte finns särskilda skäl mot det. Hovrättens föreslag lämnar alltså, till skillnad från nyss nämnda lagrum, öppet om dokumentationen ska ske med både ljud och bild. I de flesta fall borde en ljudupptagning vara tillfyllest, men när det finns skäl för det bör ljud- och bildupptagning kunna gö-

4 4 (6) ras. Särskilda skäl att inte dokumentera förhöret med vare sig ljud eller bild kan föreligga t.ex. vid mer bagatellartad brottslighet som exempelvis trafikförseelser, om den hörde får sådana svårigheter att tala fritt under inspelningen att förhöret omöjliggörs eller om tekniken fallerar Utskrifter av förhör som dokumenterats genom inspelning Utredningen anför på s. 231 bl.a. att ett krav på att förhör som dokumenteras genom inspelning alltid ska skrivas ut i sin helhet skulle medföra betydande kostnader om inspelningar skulle användas i större utsträckning än som sker idag. Hovrätten föreslår inte att inspelningarna alltid ska skrivas ut i sin helhet, men anmärker att det idag finns program som gör automatiska utskrifter av inläsningar. Mycket talar för att om denna teknik förfinas och blir tillgänglig till ett överkomligt pris kan det finnas anledning att ompröva om och i vilken utsträckning utskrifter av förhör i helhet ska ske Intresset av insyn kontra behovet av sekretess I denna fråga ansluter sig hovrätten till vad Karina Hellrup m.fl. anfört i sitt särskilda yttrande (s. 451 ff) Fortsatt bevisbeslag i avvaktan på lagakraftvunnen dom Hovrätten delar utredningens uppfattning att 27 kap. 8 bör få ett nytt stycke med den lydelse som utredningen föreslagit (s. 35). Hovrätten anmärker dock att den valda skrivningen [ ] ska rätten förordna att beslag av föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om brott [ ] lätt för tankar-

5 5 (6) na till att domstolen ska pröva det beslagtagna föremålets betydelse som bevis. En sådan tolkning är tvärt emot utredningens avsikt (s. 316 f.), d.v.s. att någon sådan prövning överhuvudtaget inte ska ske Hantering av kopior efter avslutad utredning I denna fråga ansluter sig hovrätten till vad Sigurd Heuman m.fl. anfört i sitt särskilda yttrande (s. 449 f.) Närmare bestämmelser om omhändertagandebeslutet Av utredningens förslag till lydelse av 23 kap. 9 a fjärde stycket rättegångsbalken (s. 30), framgår att omhändertagen egendom ska återlämnas så snart det inte längre finns skäl för omhändertagandet och senast inom tolv timmar. För tydlighetens skull bör det i författningstexten framgå från vilken tidpunkt nämnda tolv timmar ska räknas Denna remiss har handlagts av hovrättslagmannen Kjell Persson och tf. hovrättsassessorn Mattias Nordell (föredragande) Kjell Persson Mattias Nordell

6 6 (6)