Yttrande Datum. EKOBROTTSMYNDIGHETEN Rättsenheten Chefsjurist Roland Andersson / Regeringskansliet Justitiedepartementet

Transkript

1 EKOBROTTSMYNDIGHETEN Rättsenheten Chefsjurist Roland Andersson Yttrande Datum Regeringskansliet Justitiedepartementet STOCKHOLM Diarienr (åberopas vid korresp) /0373 Er referens Ju2003/667/PO Yttrande över delbetänkandet Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen (SOU 2003:74) Ekobrottsmyndigheten (EBM) har följande att anföra beträffande det i rubriken angivna betänkandet. Synpunkter har under hand inhämtats från avdelningscheferna. Allmänna utgångspunkter Det råder knappast några delade meningar om att det i en rättsstat måste finnas en rimlig avvägning mellan effektivitets- och rättssäkerhetsprinciperna när det gäller den brottsbekämpande verksamheten. Uppfattningarna om vad som är en rimlig nivå varierar dock. EBM ser på avvägningen mellan effektivitets- och rättssäkerhetsprinciperna på följande sätt. Det samhälle vi lever i förändras. Detta innebär att den miljö i vilken brott begås också förändras liksom förutsättningarna för att förebygga och beivra brott. Mot den bakgrunden framstår det för EBM som naturligt att samhällsutvecklingen i viss mån får påverka vad som i det praktiska arbetet med att bekämpa brott är en rimlig avvägning mellan rättssäkerhet och effektivitet. Vad som var en rimlig avvägning för några årtionden sedan behöver nödvändigtvis inte vara det i dag och än mindre i morgon. EBM menar med andra ord att det inte finns något för alla tider givet förhållande mellan effektivitet och rättssäkerhet när det gäller hur lagstiftningen ser ut i enskildheterna. En annan sak är att grundläggande rättssäkerhetsprinciper alltid måste beaktas. EBM vill vidare framhålla att många av de förslag som lämnas i delbetänkandet är av mindre betydelse för myndighetens verksamhet med tanke på det begränsade målområde som myndigheten har. Postadress: Gatuadress: Telefon: Telefax: Box 820 Kungsgatan 74, 1tr STOCKHOLM

2 2 Därför är EBM:s erfarenheter så begränsade beträffande vissa av de områden där förslag lämnas att myndigheten inte kan redovisa annat än principiella synpunkter. Detta gäller särskilt för provokativa åtgärder och kontrollerade leveranser. EBM uppfattar utredningens förslag som en klar utvidgning av de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att på ett effektivt sätt bekämpa grov brottslighet. Som EBM framhållit inledningsvis kan utvecklingen i samhället motivera en utvidgning av detta slag. EBM ser därför förslagen i stort som en rimlig avvägning mellan effektivitets- och rättssäkerhetsintressena i en rättsstat. Vissa teknikbundna arbetsmetoder EBM tillstyrker förslagen i sak, men ställer sig tveksam till den lagtekniska lösning som valts. Förslaget innebär att åklagarnas verksamhet i visst avseende kommer att regleras i polislagen, eftersom den föreslagna bestämmelsen i den lagen reglerar användningen av de olika teknikbundna arbetsmetoderna inte bara i verksamhet som syftar till att förhindra eller avslöja brott utan också under en förundersökning. EBM ser det som mer naturligt att reglerna om användning av teknikbundna arbetsmetoder under en förundersökning tas in i rättegångsbalken. Vissa provokativa åtgärder och kontrollerade leveranser Som EBM framhållit inledningsvis torde utrymmet för provokativa åtgärder vara litet inom myndighetens målområde. EBM delar utredningens grundläggande syn på vad som bör vara tillåten provokation. En annan sak är att EBM inte är helt övertygad om att arbetsmetoden provokation överhuvudtaget lämpar sig för lagstiftning och att det förslag som lämnats är det bästa. Risken med att lagreglera provokation är att regleringen i den praktiska tillämpningen kan bli både för vid och för snäv. Mot detta kan naturligtvis anföras att tillämpningen kan bli än mer varierande utan någon reglering alls. När det gäller kontrollerade leveranser har EBM samma principiella syn som beträffande provokation. Användning av skyddsidentitet och skydd av informatörer Även när det gäller frågor om skyddsidentitet och skyddet av informatörer saknar EBM egna erfarenheter som grund för myndighetens synpunkter. EBM ser dock i stort samma behov på området som utredningen. Därför har EBM inte några avgörande invändningar mot grundtankarna i förslaget. Däremot ställer sig EBM något undrande till utredningens uttalande att den principen fortfarande skall gälla att polismannen aldrig får begå brott för att kunna efterforska eller avslöja brott. Är det verkligen möjligt att genomföra en mer långtgående infiltration i en hårt

3 sammanhållen brottsaktiv grupp av personer utan att polismannen också tvingas att medverka till någon form av brottslighet? 3 Husrannsakan och kroppsvisitation i vissa fall Det är naturligtvis ur alla synpunkter fördelaktigt om ett planerat brottsligt förfarande kan avbrytas på ett så tidigt stadium som möjligt, helst innan någon enskild person eller något samhällsintresse skadas. För att den effekten skall kunna uppnås när det gäller olika sammanslutningar av brottsaktiva personer krävs att polisen får ingripa med husrannsakan och kroppsvisitation vid en lägre grad av misstanke än i dag. En sådan förändring innebär i sig alltid ett minskat skydd för den enskildes integritet. För en sådan förändring krävs det enligt EBM starka skäl. Som EBM framhållit inledningsvis kan emellertid utvecklingen i samhället i vissa fall motivera detta. EBM befarar att det kommer att bli allt vanligare med sammanslutningar av brottsaktiva personer, där sammanhållningen kommer att vara mycket stark och där man kommer att förfina sin brottsliga aktivitet. Att polisen då i princip måste avvakta med att ingripa tills ett brott har begåtts framstår för EBM som mindre tilltalande. EBM väljer därför att tillstyrka förslaget. Underrättelse om beslag och husrannsakan EBM tillstyrker förslaget. Rätt till juridiskt biträde under förundersökning EBM tillstyrker förslaget med följande påpekanden av lagteknisk natur. Det torde inte utan vidare följa av hänvisningen till 21 kap. 3 RB att det skall vara fråga om juridiskt biträde. Vidare är EBM osäker på om den nämnda hänvisningen verkligen ger de möjligheter att avvisa ett olämpligt biträde som utredningen avser. Underrättelse till närstående om frihetsberövande EBM tillstyrker förslaget med följande reservation. Enligt EBM.s uppfattning är det knappast påkallat med en underrättelseskyldighet för mycket kortvariga frihetsberövanden. Av praktiska skäl bör man därför överväga någon slags tidsgräns, som innebär att underrättelse endast behöver lämnas om frihetsberövandet varat längre än den tiden. För EBM framstår tre timmar som en lämplig gräns. Rätt att bryta mot trafikföreskrifter EBMhar inte något att erinra mot förslaget.

4 Kostnader för hemlig teleavlyssning m.m. 4 EBM tillstyrker förslaget. Behörig domstol vid häktning m.m. EBM tillstyrker förslaget. Visserligen kan det hävdas att den föreslagna lagändringen bryter mot den grundläggande principen att parterna inte skall ha något inflytande i forumfrågan i brottmålsförfarandet. Men mot detta kan dock invändas att utgångspunkten för övervägandena måste vara att svenska domstolars verksamhet präglas av sådan kvalitet och självständighet att det inte kan finnas någon risk för att parterna, och särskilt då åklagaren, skulle kunna påverka ett beslut om tvångsmedel genom att vända sig till rätt domstol. Villkorlig dom genom strafföreläggande EBM tillstyrker med tvekan förslaget i den del som innebär att förfarandet med underrättelse vid personligt sammanträffande slopas. Förklaringen till myndighetens tvekan är följande. Enligt myndighetens erfarenheter kan ett personligt sammanträffande med åklagaren ha klart positiva effekter även när det gäller andra än unga lagöverträdare. Eftersom möjligheten för åklagaren att överlämna beslutet vid ett personligt sammanträffande kommer att finnas kvar också med förslaget väljer myndigheten att tillstyrka detta. EBM avstyrker förslaget att det nuvarande uppenbarhetskravet ersätts med ett krav på att det inte finns anledning att anta något annat än att rätten skulle döma till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter. I betänkande anförs att användningen av villkorlig dom i strafföreläggande har visat sig vara relativt begränsad. Den bilden stämmer inte för EBM:s del. Inom EBM utfärdades under åren strafförelägganden avseende villkorlig dom enligt följande. 2000: 344 st 2001: 256 st 2002: 274 st 2003: 328 st Trots att EBM hanterar mycket få mål i förhållande till alla mål som finns inom åklagarväsendet står EBM således för en betydande del (cirka en fjärdedel) av de strafförelägganden med villkorlig dom som utfärdas i landet. Myndigheten har därför erfarenheter på området. Det är nästan uteslutande beträffande bokföringsbrott som strafföreläggande med villkorlig dom används när det gäller ekobrott. EBM har tillsammans med Riksåklagaren i en promemoria angett riktlinjer för när villkorlig dom kan föreläggas för bokföringsbrott och

5 5 hur dagsbotsantalet skall bestämmas när den villkorliga domen förenas med dagsböter. I en komplettering till promemorian har frågan om möjligheterna att förelägga villkorlig dom för skattebrott och andra brott enligt 11 kap. Brottsbalken än bokföringsbrottet tagits upp till diskussion. Där anförs bl.a. följande. Beträffande skattebrott och brotten enligt 11 kap. brottsbalken (med undantag av bokföringsbrottet) torde det endast i undantagsfall vara möjligt för åklagaren att med sådan säkerhet som krävs för att villkorlig dom skall få föreläggas göra bedömningen att det är uppenbart att rätten skulle döma till sådan påföljd. Påföljdsvalet bör således normalt göras av domstolen. Den förväntade ökningen av villkorlig dom i förening med samhällstjänst som påföljd ger ytterligare stöd för den ståndpunkten. Slutsatsen blir att det föreligger en stark presumtion mot att förelägga villkorlig dom för dessa brottstyper. I undantagsfall kan strafföreläggande med villkorlig dom dock komma i fråga. Förutom brottets omfattning kan som exempel gärningsmannens ålder och hälsotillstånd utgöra omständigheter att särskilt beakta. Tidsutdräkten i ärendet kan också vara av betydelse. För att en så stor likformighet som möjligt skall uppnås på området bör en åklagare som överväger att utfärda strafföreläggande med villkorlig dom för de nu aktuella brotten alltid samråda med sin chefsåklagare innan föreläggandet utfärdas. I kompletteringen (som togs fram i september år 2002) talas om en förväntad ökning av antalet villkorliga domar i förening med samhällstjänst. EBM, som centralt tar del av alla domar i landet på ekobrottsområdet, tycker sig nu kunna konstatera en tydlig sådan ökning, särskilt beträffande bokföringsbrottet. För närvarande kan EBM dock inte redovisa något statistiskt underlag som visar hur stor ökningen är. EBM vet inte heller om förändringen beror på att domstolarna nu oftare väljer villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd i stället för fängelse eller om domstolarna är mer benägna att döma till villkorlig dom med samhällstjänst i fall som tidigare lett till villkorlig dom med dagsböter. Sannolikt rör det sig om en kombination av dessa båda förklaringar. EBM kommer under år 2004 att särskilt uppmärksamma påföljden villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst vid granskningen av domarna. Allmänpreventionen spelar särskilt stor roll vid ekonomisk brottslighet, vilket innebär att fängelse normalt bör följa även för ekonomiska brott som påföljdsmässigt befinner sig långt ned på straffskalan. Det är mot den bakgrunden man skall se den restriktiva syn på möjligheterna att utfärda strafföreläggande med villkorlig dom för andra ekonomiska brott än bokföringsbrott som återges i den tidigare nämnda promemorian. Den utvidgning av möjligheterna att förelägga villkorlig som föreslås i delbetänkandet är långtgående. Det skulle räcka med ett antagande om påföljden. Ett antagande innebär i sig en låg grad av sannolikhet.

6 6 När det gäller ekobrotten ser inte EBM några effektivitetsvinster med förslaget. EBM ser i stället uppenbara risker för att förslaget skulle leda till oönskade effekter. För samhället innebär förslaget att risken ökar för att personer som borde ha dömts till fängelse eller fått påföljden villkorlig dom med samhällstjänst slipper undan med en lindrigare påföljd. När det gäller den enskilde kan man inte helt bortse från att förslaget ökar utrymmet för misstänkta personer att mot bättre vetande godkänna strafförelägganden. I avgörandet av detta ärende har deltagit undertecknad t.f. myndighetschef och chefsjuristen Roland Andersson, föredragande Gunnar Stetler Roland Andersson Kopia till: Riksåklagaren Justitiedepartementet, Å-enheten