Advokatsamfundets inställning till utredningens olika förslag kan sammanfattas enligt följande:

Transkript

1 R-2005/0939 Stockholm den 14 september 2005 Till Finansdepartementet Fi2005/2479 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 23 maj 2005 beretts tillfälle att avge yttrande över betänkandet Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott (SOU 2005:35). Sammanfattning Advokatsamfundets inställning till utredningens olika förslag kan sammanfattas enligt följande: Kontroll av omsättning i kontantbranscherna Advokatsamfundet instämmer med förslaget att införa en skyldighet att registrera försäljning i certifierade kassaregister; Advokatsamfundet instämmer, under vissa förutsättningar, med förslaget vad gäller kontrollåtgärder i anslutning till införandet av certifierade kassaregister; Advokatsamfundet instämmer med förslaget vad gäller administrativa sanktioner, med det undantaget att samfundet inte anser att vitesföreläggande skall kunna förenas med de särskilda kontrollåtgärder som utredningen föreslår. Skattebrottsenheterna Advokatsamfundet anser inte att skattebrottsutredare skall få rätt att på egen hand verkställa beslut om tvångsmedel;

2 2 Advokatsamfundet anser inte att skattebrottsenheterna bör få ökad direktåtkomst till uppgifter i beskattningsdatabasen och i varje fall inte en åtkomst som är vidare än de som föreslagits enligt utredningens alternativ B; Advokatsamfundet anser inte att skattebrottsenheterna skall få bedriva underrättelseverksamhet och spaning när det gäller överträdelse av näringsförbud. Krav på certifierade kassaregister Att införa ett krav på certifierade kassaregister kan sannolikt inte motiveras av en strikt kostnadsanalys, dvs. att skatteintäkterna ökar mer än de sammanlagda kostnaderna för det allmänna och näringsidkarna. Advokatsamfundet menar dock att förslaget skulle öka förtroendet för skattesystemet och innebära en ökad konkurrensneutralitet mellan olika företagare i kontantbranscherna. Dessa för samhället positiva effekterna av förslaget måste anses utgöra ett starkt motiv för införandet av krav på certifierade kassaregister. Förhållandena att skatteundandragande kan ske vid sidan av kassaregister och att kassaregister aldrig kan göras så säkra att de inte går att manipulera anser Advokatsamfundet inte utgöra tillräckliga skäl för att inte införa krav på certifierade kassaregister. När det gäller utredningens uppskattning av kostnaderna för Skatteverket och de berörda näringsidkarna gör Advokatsamfundet bedömningen att utredningen med största sannolikhet underskattat dessa kostnader. När det gäller kostnaderna för Skatteverket är det särskilt kostnaderna för kontroll och tillsyn som samfundet menar är lågt bedömda. Om avsikten är att upprätthålla den omfattande tillsyn och kontroll som utredningen bedömer erforderlig för att systemet skall kunna medföra de eftersträvade förbättringarna kommer dessa kostnader sannolikt att bli högre. Även när det gäller kostnaderna för företagarna kommer dessa sannolikt att överstiga de kostnader som redovisas i utredningen. Detta särskilt när det gäller den uppskattade tidsåtgången för administrativa åtgärder. Även om kostnaderna kommer att bli högre än de som redovisats anser Advokatsamfundet inte att kostnaderna kommer att bli så mycket högre att förslaget av denna anledning inte skall genomföras. Kontrollåtgärder När det gäller de föreslagna kontrollåtgärderna är det två delar som Advokatsamfundet anser bör kommenteras. Den första är frågan om Skatteverket skall ha rätt att begära biträde av polismyndighet för att genomföra en inspektion om näringsidkaren motsätter sig denna. Advokat-

3 3 samfundet gör bedömningen att det förhållandet att näringsidkaren motsätter sig en kontroll rimligen i så gott som samtliga fall borde innebära att förutsättningen för ett interimistiskt beslut om revision i verksamhetslokalerna föreligger. Trots detta ser samfundet inte någon påtaglig nackdel i att Skatteverket har rätt att, utan beslut om interimistisk revision, begära biträde från polismyndighet för att kunna fullgöra sina inspektioner. Den andra är frågan om behovet av de föreslagna särskilda kontrollåtgärderna. Advokatsamfundets bedömning är att åtgärderna bör få vidtas under förutsättning att iakttagelser i anslutning till denna särskilda kontroll endast kan resultera i ett senare beslut att vidta revision av den aktuella verksamheten. Det får således aldrig bli frågan om att den särskilda kontrollen skall kunna leda till en påföljd för näringsidkaren. I det senare fallet är det frågan om verksamhet som endast skall kunna utövas av polisen. Administrativa sanktioner När det gäller de föreslagna administrativa sanktionerna har Advokatsamfundet endast synpunkter när det gäller förslaget att förena ett föreläggande med vite. Enligt samfundets bedömning skall vitesföreläggande endast kunna meddelas för att förmå näringsidkare antingen att vidta rättelse när det gäller skyldigheterna att uppfylla lagen om certifierade kassaregister eller att förmå näringsidkare att lämna de upplysningar och handlingar som är nödvändiga i anslutning till Skatteverkets löpande tillsyn. Advokatsamfundet anser däremot inte att något som framkommer vid eller har samband med de särskilda kontrollåtgärderna skall kunna förenas med ett vitesföreläggande. Vidare, när det gäller frågan om föreläggande vid vite, anser samfundet att det inte föreligger skäl att föreläggande vid vite inte skall kunna överklagas. Tvångsmedel Advokatsamfundet anser inte att det finns anledning att införa ett system som innebär att skattebrottsutredarna skall ha rätt att verkställa beslut om tvångsmedel och delar inte de överväganden som utredningen gör i denna del. Samfundet instämmer i allt väsentligt i det särskilda yttrande som lämnats av expert Roland Andersson. Advokatsamfundet anser dock inte att utrymme skall skapas för skattebrottsutredarna att verkställa tvångsmedel i de fall som Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen enades om i rapporten från år 2003 om samarbete i ekobrottsutredningar till vilken hänvisas i avsnitt i betänkandet. Det förhållandet att polisresurserna generellt sätt är begränsade i landet utgör inte skäl för att överlämna polisiära arbetsuppgifter till personer som saknar den kompetens och utbildning som normalt krävs för att genomföra tvångsåtgärder. För det fall det kan

4 4 påvisas att de begränsade resurserna inom polisen begränsar möjligheterna för att effektivt kunna använda tvångsmedel i anslutning till skattebrottsenheternas verksamhet är detta en fråga som lämpligast löses genom att öka polisens resurser. Advokatsamfundet anser inte att det finns anledning att ändra den nuvarande ordningen att åklagaren kan begära biträde från tjänstemän vid skattebrottsenheten vid husrannsakan. Samfundet anser inte heller att tjänstemän från skattebrottsenheten skall ges särskild rätt att genomsöka de utrymmen som är föremål för husrannsakan. Vad som sagts ovan innebär också att samfundet inte anser att tjänsteman vid skattebrottsenheten skall få rätt att ta egendom i beslag utan föregående beslut av åklagare eller rätten. Tillgång till uppgifterna i beskattningsdatabasen Advokatsamfundet anser inte att utredningen har visat tillräckliga skäl för att ändra på det nuvarande systemet vad gäller skattebrottsenheternas möjligheter att få tillgång till uppgifter i beskattningsdatabasen. De motiv som utredningen redovisar för behovet för skattebrottsenheterna att i sin underrättelseverksamhet få direkt åtkomst är alltför dåligt underbyggda och vaga för att kunna leda till de slutsatser, som utredningen gör. Att direktåtkomsten till beskattningsdatabasen skulle leda till en betydande höjning av effektiviteten (avsnitt , sid. 270) eller att det inte råder någon tvekan om att skattebrottsenheterna har ett uttalat behov av direktåtkomst till uppgifterna i beskattningsdatabasen och då särskilt i underrättelseverksamheten (avsnitt , sid. 286) görs inte sannolikt i utredningen. Motsvarande gäller i än högre grad behovet av direktåtkomst i skattebrottsenheternas brottsutredande verksamhet. Enligt samfundets uppfattning finns inte tillräckligt underlag för att påstå att det nuvarande systemet för skattebrottsenheternas möjlighet att få tillgång till uppgifterna i beskattningsdatabasen leder till påtagliga nackdelar när det gäller möjligheterna att effektivt bekämpa ekobrott. Utredningen har inte visat att behovet av direktåtkomst uppväger behovet av skydd för enskildas personliga integritet eller den risk för otillbörligt integritetsintrång som direktåtkomst medför. Vidare är det viktigt att det även fortsättningsvis görs åtskillnad mellan beskattningsverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten inom Skatteverket. Advokatsamfundet kan inte följa utredningens resonemang och slutsatser när det gäller frågan om direktåtkomst kan stå i eventuell konflikt med artikel 6 i Europakonventionens regler (avsnitt , sid. 284). Å ena sidan anser utredningen att artikel 6 är teknikneutral och att det således saknar betydelse om uppgifter har inhämtats genom direktåtkomst eller utlämnats på papper eller elektroniskt efter begäran av utlämnandet (sid. 284). Å andra sidan konstaterar utredningen (sid. 286) att det vid direktåtkomst inte sker någon personlig kontakt mellan verksamheterna vilket skulle innebära att skattebrottsenheten vid en direktåtkomst skulle få del av uppgifter som enligt Europa-

5 5 konventionens regler inte kan användas i en brottsutredning. Samfundets uppfattning är att det nuvarande systemet skall värna om att även Europakonventionens regler följs. För det fall ett beslut skall tas om att skattebrottsenheterna skall få direktåtkomst till uppgifter i beskattningsdatabasen kan det enligt samfundets uppfattning aldrig bli frågan om en åtkomst utöver den som utredningen anger i sitt alternativ B. Överträdelse av näringsförbud Advokatsamfundet anser inte att det finns skäl att skattebrottsenheterna, för det fall överträdelse av näringsförbud förs in i lagen som ett brott, skall få bedriva spaning och underrättelseverksamhet avseende detta brott. För det fall polisens resurser skulle vara för begränsade för att kunna beivra sådan överträdelse anser samfundet att det är polisens resurser som skall förstärkas och inte att polisiär verksamhet läggs över på andra personer. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg