Yttrande över betänkandet Ett effektivare brottmålsförfarande några ytterligare åtgärder (SOU 2005:117)

Transkript

1 Sida 1 (5) Rättsenheten Ert EBM A-2006/0156 Er beteckning Chefsjuristen Monica Rodrigo Ju2006/1015/DOM Justitiedepartementet Stockholm Yttrande över betänkandet Ett effektivare brottmålsförfarande några ytterligare åtgärder (SOU 2005:117) Inledning Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) har genom betänkandet Ett effektivare brottmålsförfarande slutfört sitt arbete. Beredningen har i sina betänkanden behandlat ett antal viktiga frågor inom rättsväsendet och lämnat förslag till förbättringar på området. Det är enligt Ekobrottsmyndighetens mening angeläget att utvecklingen fortsätter även sedan utredningens arbete slutförts. En stor del av ansvaret för en vidareutveckling ligger givetvis på de ansvariga myndigheterna i rättskedjan, men det är även viktigt att uppföljningar sker från statsmakternas sida och att eventuella behov av ändringar i lagstiftningen identifieras. Ekobrottsmyndigheten har tagit del av Åklagarmyndighetens remissvar och ansluter sig till de synpunkter som framförs där. På vissa punkter kommer Ekobrottsmyndigheten i det följande att utveckla sin inställning ytterligare. Riksåklagarens arbetsgrupp Effektivare hantering av stora och komplicerade mål Riksåklagaren inrättade hösten 2005 en arbetsgrupp med uppgift att undersöka vad som kan göras för att ytterligare effektivisera hanteringen av stora och komplicerade mål. I gruppen ingår representanter för åklagare, advokater och domare. Ekobrottsmyndigheten deltar i arbetsgruppen med en representant som bidrar i arbetet med erfarenheter på ekobrottsområdet och den utveckling av metoder för att utreda den allvarligaste brottsligheten som för närvarande pågår inom myndigheten och som beskrivs nedan. Flera av de frågor som tas upp i betänkandet behandlas i arbetsgruppen. Arbetet kommer att presenteras i en rapport under hösten 2006 och kommer att utgöra grund för en vidareutveckling när det gäller hanteringen av stora och komplicerade mål. Ekobrottsmyndighetens reformarbete År 2005 införde Ekobrottsmyndigheten en ny organisation för strategisk och långsiktig ekobrottsbekämpning samt nya rutiner för ekobrottsbekämpningen. Reformen har bl.a. inneburit en uppdelning av de ärenden som handläggs vid Ekobrottsmyndigheten i s.k. mängd- resp. projektärenden. Hanteringen av mängdärenden innebär att den mindre allvarliga ekonomiska brottsligheten lagförs på ett enhetligt, rättssäkert och snabbt sätt. Ärendena hanteras av ett Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 820 Hantverkargatan STOCKHOLM

2 Sida 2 (5) fåtal åklagare, vilket ger förutsättningar för såväl en enhetlig handläggning som kvalitetsförbättringar av verksamheten. Ekosekreterare och ekorevisorer bereder ärendena inför de utredningsåtgärder som ekopoliser och skattebrottsutredare utför, vilket gör att förundersökningarna kan slutföras snabbare än tidigare. Reformen har inneburit att mer resurser kunnat styras över till den grova och organiserade ekonomiska brottsligheten som utreds som projektärenden. Ekobrottsmyndigheten har inlett ett brett utvecklingsarbete som syftar till metodstöd i olika avseenden för bekämpningen av den allvarligaste ekobrottsligheten. Utgångspunkten vid hanteringen av projektärendena är att den allvarligaste brottsligheten skall angripas utifrån strategiska prioriteringar. Utifrån omvärlds- och hotbildsanalyser samt den kriminalunderrättelseverksamhet som bedrivs vid myndigheten, görs fortlöpande analyser av sambandet mellan den grova ekonomiska brottsligheten och annan allvarlig och ofta organiserad brottslighet. Målsättningen är att effektiva handläggningsrutiner i projektärendena skall åstadkommas med bibehållen rättssäkerhet och rättslikhet. Kvaliteten i såväl brottsutredningsverksamheten som i processföringen skall förbättras och genomströmningstiderna minskas. Resurserna skall styras mot ökad lagföring och utredningarna skall tidigt fokuseras på talan i domstolen. Vid hanteringen av projektmålen ser Ekobrottsmyndigheten ett behov av utvidgade möjligheter till förundersökningsbegränsning. Det finns i det sammanhanget klara fördelar med vad utredningen föreslår beträffande utvidgade incitament för en tilltalads medverkan under förundersökningen. En ny strafflindringsgrund Ekobrottsmyndigheten anser att en ny strafflindringsgrund skulle kunna effektivisera utredningar om ekonomisk brottslighet och instämmer i de synpunkter som lämnas av Åklagarmyndigheten. Beträffande förslaget om att medverkan och sättet på vilket det skett skall framgå av förundersökningsprotokollet kan följande sägas. En förundersökning skall vara objektiv och innehålla samtliga omständigheter av betydelse för åtalet. Av innehållet i ett protokoll som uppfyller dessa krav torde därför redan framgå huruvida den misstänkte medverkat vid utredningen eller inte. Att i ett förundersökningsprotokoll ta in uppgifter som kan uppfattas som åklagarens egna värderingar ter sig främmande. Åklagaren kan i stället i stämningsansökan ange att han anser att det finns anledning att tillämpa bestämmelsen om den aktuella strafflindringsgrunden och utveckla sin inställning i den här delen pläderingsvis. Av förslaget till 29 kap. 5 första stycket brottsbalken följer att kravet på särskilda skäl vid tillämpning av strafflindringsgrunderna avseende samtliga punkter skall tas bort. När det gäller den nya strafflindringsgrunden är det Ekobrottsmyndighetens uppfattning att det bör föreligga särskilda skäl för att bestämmelsen skall få tillämpas. I samband med förhör lämnas ju regelmässigt uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen om brottet och uppgiftslämnandet måste i de flesta fall anses ske frivilligt. Varje sådan medverkan bör emellertid inte föranleda att den nya strafflindringsgrunden tillämpas, utan så bör ske endast om rätten finner att särskilda skäl föreligger vid prövning i det enskilda fallet. Någon analys av vad avskaffandet av

3 Sida 3 (5) kravet kommer att innebära vid tillämpning av de övriga strafflindringsgrunderna i paragrafen har inte heller gjorts. Ett system med strafflindring vid angivande av andras brottslighet bör inte införas på grundval av det aktuella betänkandet. Gränsdragningen mellan angivande av egen brottslighet och annans är emellertid inte så enkel. Utgångspunkten i betänkandet synes vara att det endast finns en tilltalad i målet. I många av de större målen om ekonomisk brottslighet finns det emellertid fler än en tilltalad, vilket i många fall innebär att ett uppgiftslämnande om den egna brottsligheten även innehåller uppgifter om andras brottslighet. I vilken utsträckning en sådan medverkan skall föranleda en strafflindring för en tilltalad i målet i förhållande till en annan har inte diskuterats i betänkandet. Ekobrottsmyndighetens slutsats är att den föreslagna strafflindringsgrunden passar väl vid utredningar om ekonomisk brottslighet där hänsynen till brottsoffer inte gör sig gällande i lika stor utsträckning som vid exempelvis grova våldsbrott, men att den kanske inte alltid lämpar sig för utredningar av annan brottslighet. Frågan om en ny strafflindringsgrund bör i det hänseendet och med utgångspunkt i det underlag som lämnats av utredningen kunna övervägas vidare. Brottmålsförfarande vid erkännande Ekobrottsmyndigheten hänvisar även i denna del till de synpunkter som lämnas av Åklagarmyndigheten med följande tillägg. I erkända mål om ekonomisk brottslighet, t.ex. bokföringsbrott och vissa skattebrott, där påföljden bestäms till villkorlig dom och dagsböter, brukar lagföringen ske genom att strafföreläggande utfärdas. Effekterna av den föreslagna reformen på ekobrottsområdet skall därför inte övervärderas. Vid allvarligare ekonomisk brottslighet, är det relativt vanligt att påföljden bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst. Domstolen skall i sådana fall beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst. Åklagaren torde givetvis i sådana situationer kunna höra efter med den tilltalade om han är beredd att underkasta sig en sådan påföljd. Det krävs emellertid även att en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. En sådan prövning kan inte göras av åklagaren, utan sker genom att yttrande inhämtas från frivården. Frågan om vem som skall inhämta sådana uppgifter har inte berörts i betänkandet. Liknande frågor torde kunna uppkomma när påföljden bestäms till skyddstillsyn. Uppgiftsutbytet m.m. Ekobrottsmyndigheten är positiv till en klarare bestämmelse angående uppgiftsutbytet mellan de brottsbekämpande myndigheterna. I detta sammanhang vill myndigheten ta upp en fråga som inte har berörts i betänkandet. Ekobrottsmyndigheten startade för några år sedan ett projekt som går ut på att tillsammans med andra myndigheter verka för återförande av utbyte av brott (det s.k. blodhundsprojektet). Möjligheten att på ett effektivt sätt kunna utbyta uppgifter med andra myndigheter även för detta syfte är här av stor betydelse. Vid t.ex. skattebrott är Skatteverkets beslut om betalningssäkring det enda sättet att komma åt utbyte av

4 Sida 4 (5) brott och det är då viktigt att ett effektivt utbyte av uppgifter kan komma till stånd mellan den fiskala och inte bara den brottsutredande delen av verksamheten. I det här sammanhanget skall även nämnas att Skatteverkets skattebrottsenheter i den brottsbekämpande verksamheten får direktåtkomst till vissa uppgifter i skattedatabaslagen i den utsträckning det är tillåtet att behandla uppgifterna enligt lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. Ï sitt remissvar pekade Ekobrottsmyndigheten på behovet av att även andra brottsbekämpande myndigheter får tillgång till uppgifter från beskattningsdatabasen. Regeringen uttalade att man inte avsåg att ta upp denna fråga till behandling inom ramen för det lagstiftningsärendet, men konstaterar att det kan finnas anledning att återkomma till denna fråga (prop. 2005/06:169 s. 82). Ekobrottsmyndigheten anser att det är ytterst angeläget att frågan om direktåtkomst behandlas snarast möjligt. Beträffande frågan om underrättelse till Kronofogdemyndigheten om hävda beslag, har Ekobrottsmyndigheten bl.a. genom utbildning sökt sprida kunskap om att den sekretessbrytande bestämmelsen i 14 kap. 3 sekretesslagen kan tillämpas i enskilda fall om det är uppenbart att intresset av att lämna uppgiften om det hävda beslaget har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Av pedagogiska skäl och för att reglerna skall få fullt genomslag bör dock en uttrycklig sekretessbrytande bestämmelse om hävda beslag införas i lagstiftningen. Bestämmelsen bör kunna utformas i enlighet med Ekosekretessutredningens förslag (SOU 1999:53). Vissa frågor om beslag Ekobrottsmyndigheten instämmer i att det finns behov av en allmän reglering av möjligheten att sälja eller förstöra egendom som varit föremål för beslag. Myndighetens utgångspunkt är också att förslaget om att egendom som saknar värde och inte hämtas ut skall förstöras, är bra. Man kan emellertid ifrågasätta hur förslaget förhåller sig till bokföringslagens regler om skyldighet att bevara räkenskapsmaterial i tio år. I mål om ekonomisk brottslighet är det vanligt att beslagtaget räkenskapsmaterial är mycket omfattande, vilket givetvis utgör ett praktiskt problem om materialet inte hämtas ut efter hävt beslag. Om bolaget är försatt i konkurs, skall materialet tas om hand av konkursförvaltaren eller tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM). Det förekommer dock beträffande bolag som inte är i konkurs att materialet inte hämtas ut efter hävande av beslaget. Det kan i sådana situationer knappast vara riktigt att Ekobrottsmyndigheten beslutar att räkenskapsmaterial som inte är äldre än tio år, i strid med bokföringslagens regler, skall förstöras. För att komma till rätta med problemet, bör en uttrycklig bestämmelse härom införas i lagstiftningen. Uppgifter om fordon i spaningsverksamhet Ekobrottsmyndigheten har sedan en tid tillbaka möjlighet att bedriva spaningsverksamhet. På senare tid har verksamheten utvecklats och blivit mer avancerade. Numera bedrivs avancerad spaning i första hand mot objekt med koppling till grov organiserad brottslighet. Vid sådan spaning är det direkt olämpligt att använda sig av fordon som är registrerade på myndigheten. Fordon registrerade på biluthyrningsföretag är inte heller lämpliga, eftersom de kan vara iögonfallande för spaningsobjekten och ge företaget en inblick i vilka fordon som används i spaningsverksamhet. Mot denna

5 Sida 5 (5) bakgrund välkomnas förslaget om att fiktiva uppgifter om ägarförhållanden får föras in i vägtrafikregistret för de fordon som används av de brottsbekämpande myndigheterna i spaningsverksamhet. Detta yttrande har beslutats av vice överåklagaren Roland Andersson. Chefsjuristen Monica Rodrigo har varit föredragande. Roland Andersson Monica Rodrigo Kopia till Åklagarmyndigheten, Riksåklagarens kansli Rikspolisstyrelsen