Ett utvidgat krav på prövningstillstånd

Transkript

1 Datum Dnr Justitiedepartementet Yttrande över promemorian Hovrättsprocessen i framtiden (Ds 2001:36) (Ert diarienummer Ju1995/4888/DOM) Inställning Domstolsverket (DV) ansluter sig till bedömningen att förslagen innebär att man åstadkommer en bättre balans mellan processen i tingsrätt och processen i hovrätt samtidigt som större garantier skapas för riktiga domstolsavgöranden. Vidare skapar förslagen nya förutsättningar för kortare handläggningstider, vilket innebär tidsvinster och kostnadsbesparingar för parterna, samt för resursvinster för domstolsväsendet. DV tillstyrker således i huvudsak förslagen, men finner att det finns skäl att närmare kommentera vissa avsnitt i promemorian. Ett utvidgat krav på prövningstillstånd DV är positivt till att samtliga tingsrättsavgöranden i tvistemål och domstolsärenden underkastas krav på prövningstillstånd, men anser att förslaget Postadress Besöksadress Telefon Telefax JÖNKÖPING Kyrkogatan

2 även borde ha omfattat ett utvidgat krav på prövningstillstånd såvitt avser brottmål. I promemorian sägs att rättsäkerheten skall stärkas bland annat genom kortare handläggningstider samt genom en koncentration av arbetet till prövningsvärda mål. DV vill i detta sammanhang framhålla att en förutsättning för att möjliggöra en skyndsam handläggning av de mål som kräver prövningstillstånd och för att mer tid skall ägnas åt de mål som verkligen kräver det, är att en del av de resurser som genom reformen frigörs inom hovrätterna verkligen används på detta sätt. I promemorian föreslås att hovrätten skall kunna besluta om sammanträde innan frågan om prövningstillstånd avgörs samt att sammanträdet normalt skall kunna hållas per telefon. Domstolsverket har inget att erinra mot detta, men anser, med hänsyn till senare tids utveckling på mobiltelefonins område, att det i detta sammanhang finns anledning att erinra om vikten av att telefonsammanträdena äger rum under ordnade förhållanden. Ett sammanträde av ifrågavarande slag har nämligen likheter med ett sammanträde för bevisupptagning. Beträffande förslag till lagtext vill DV påpeka att 49 kap 13 är svårläst och skulle vinna på en språklig förbättring. Videotekniken och tilltrosparagraferna DV genomför på uppdrag av regeringen den pågående försöksverksamheten med videokonferens i rättegång i allmän domstol. DV har hittills utrustat nio domstolar för videokonferens i förhandlingssal/vittnesrum (en förhandlingssal och ett vittnesrum per domstol har utrustats). Därutöver har vid fyra domstolar videokonferensutrustningar placerats i vittnesrum eller motsvarande. Det är lätt att av promemorian få det intrycket att betydligt fler domstolar redan har utrustning för videokonferens.

3 För att kunna utrusta de ytterligare domstolar som enligt försökslagstiftningen om videokonferens i domstol har möjlighet att hålla videokonferens och för att i övrigt kunna utrusta domstolarna med modern presentationsteknik (dokumentkameror, projektorer, skärmar m.m.), har DV genomfört en EU-upphandling och nyligen tecknat ett ramavtal. DV har i den kravspecifikation som ligger till grund för upphandlingen ställt krav på att utrustningen skall vara förberedd för inspelning och lagring av videoupptagningar, både analogt och digitalt. Fortsatta installationer av videokonferensteknik och presentationsteknik kommer således att ske. DV planerar, under förutsättning av att permanenta regler om videokonferens införs, att under en fyraårsperiod, införa videokonferensteknik i de allmänna domstolarna. Enligt DV:s planer skall under denna period en förhandlingssal per domstol utrustas med videokonferensteknik, med undantag av de större domstolarna som kommer att få fler förhandlingssalar utrustade. Därutöver avser DV att under samma tid införa modern presentationsteknik i en eller flera förhandlingssalar per domstol. Ändamålet med försökslagstiftningen om videokonferens skiljer sig från ändamålet med lagstiftningen om videoinspelning. För att få en så stor enhetlighet som möjligt när det gäller teknisk utrustningsnivå i förhandlingssalar, är det dock enligt DV:s uppfattning viktigt att se införandet av de olika reglerna i ett sammanhang. I promemorian sägs att den utrustning som behövs för videoinspelning med stor sannolikhet inom några år kommer att finnas tillgänglig i de flesta förhandlingssalar i tingsrätterna. DV har som ovan framgår i inledningsskedet planerat att utrusta endast en förhandlingssal per domstol med videokonferensteknik. Förslaget om inspelning av videoförhör innebär att betydligt fler installationer måste genomföras. Totalt finns ca 330 förhandlingssalar i tingsrätterna och ca 40 förhandlingssalar i hovrätterna. Att utrusta samtliga dessa med inspelnings- och uppspelningsutrustning och att utbilda personalen tar betydande tid.

4 DV:s uppfattning är att installationerna av utrustning för inspelning och uppspelning av förhör på video bör ske samordnat med de installationer som sker av videokonferens/-presentationsteknik. De förhandlingssalar som enligt DV:s planering kommer att erhålla utrustning för videokonferens, bör enligt DV:s uppfattning även utrustas för inspelning (tingsrätter) respektive uppspelning (hovrätter). I dessa fall rör det sig om endast viss kompletterade utrustning. Övriga förhandlingssalar skall utrustas enbart för inspelning/uppspelning av video och för dessa salar måste utredas vilken typ av utrustning som är lämplig att använda och huruvida befintlig ljudutrustning med kablage, mikrofoner m.m. går att använda. Hur många videokameror som bör användas och hur det inspelade materialet skall lagras, är några av de frågor som kan ställas. Vidare behöver utredas möjligheter till mobila lösningar och samnyttjande av utrustningar mellan förhandlingssalar. Om förhandlingssalarna utnyttjas på ett mer effektivt sätt än vad som på många håll sker idag kanske inte alla salar behöver utrustas. Utgångspunkten när det gäller utrustning för att styra de tekniska hjälpmedel som finns i salarna bör dock, enligt DV:s uppfattning, vara den att samma typ av basstyrutrustning bör användas oberoende av om salen har utrustning för videokonferens eller utrustning för inspelning/uppspelning av video. En av de viktiga erfarenheter som gjorts vid införandet av videokonferensteknik är den stora betydelsen av att den tekniska utrustningen i förhandlingssalarna är lätt att använda och lätt att styra. Även med en användarvänlig utrustning kan behovet av protokollförare eller motsvarande under förhandlingen förväntas öka. I promemorian diskuteras vidare den hördes inställning till frågan om en videoinspelning skall ske och de erfarenheter som hittills gjorts i försöksverksamheten med videokonferens. Av de synpunkter som DV hittills har fått del av från försöksdomstolarna framgår att det vid ett tillfälle har förekommit att en person har vägrat medverka i en videokonferens och att det därutöver vid ett annat tillfälle förekommit att en person, som inte direkt vägrat att medverka, ändock valt att inställa sig vid domstolen istället för att närvara via videokonferens.

5 Frågan om den hördes inställning och vilja att medverka i en videoinspelning har samband med frågan om vilka risker det finns för att det inspelade materialet kommer till allmän kännedom. För att hindra det allvarliga integritetsintrång som kan bli fallet om en videoinspelning kommer till allmän kännedom föreslås särskilda sekretessbestämmelser i sekretesslagen (1980:100). De föreslagna sekretessbestämmelserna hindrar dock i regel inte en part ifrån att ta del av en videoinspelning i målet eller att få en kopia av videoinspelningen (14 kap. 5 sekretesslagen). Genom en part kan en videoinspelning från domstol spridas vidare och denna risk skulle kunna innebära att förhörspersoner motsätter sig att medverka, vilket i förlängningen skulle kunna innebära att den tekniska utrustningen inte kommer att kunna utnyttjas effektivt. För att förhindra detta skulle man möjligen kunna överväga en bestämmelse som innebär att en kopia av en videoupptagning alltid skall lämnas ut med förbehåll om att uppgifterna i bilden inte får föras vidare. När det gäller tilltrosparagraferna har DV inget att erinra emot att hovrätten åläggs ett ansvar för att inspelade videoförhör, när det gäller tilltrosbevisning, förebringas i hovrätten, 23a. Skälen för att denna bestämmelse inte även skall omfatta en skyldighet för hovrätten att ta initiativ till att tilltrosvittnen inkallas i de fall då förhören inte har upptagits på video, framstår dock som dunkla. DV ifrågasätter om det inte borde fastslås en gång för alla att hovrätten, oberoende av hur förhören upptagits i tingsrätten, ansvarar för att 23 inte lägger hinder i vägen för en ändring av tingsrättens dom i enlighet med överklagandet. Muntlighet och omedelbarhet vid en huvudförhandling DV har inget att invända mot att man i ökad utsträckning låter skriftliga handlingar utgöra processmaterial utan att de har lästs upp vid huvudförhandlingen. När det gäller uppspelning av ett tingsrättsförhör ifrågasätter dock DV om det befrämjar effektiviteten att låta en inspelning av ett förhör avlyssnas vid ett annat tillfälle än under huvudförhandlingen.

6 Ekonomiska konsekvenser Enligt promemorian kan kostnaderna för att förse domstolarna med teknisk utrustning för videoinspelningar i tingsrätterna och videouppspelningar i hovrätterna finansieras inom ramen för domstolsväsendets verksamhet och några resurstillskott torde enligt promemorian inte behövas. Enligt DV:s uppfattning är det förenat med betydande kostnader att utrusta domstolarna i enlighet med förslaget. Kostnaden för att utrusta en förhandlingssal för videokonferens med presentationsteknik samt med utrustning för att styra samtliga i salen befintliga funktioner för bl.a. pårop, larm, inspelning av ljud m.m. uppgår till ca kr. Kostnaden för kompletterande utrustning för inspelning/uppspelning av video kan uppskattas till några tusen kronor. Eftersom det ännu inte är utrett vilken typ av utrustning som kommer att behöva installeras i tingsrätterna och hovrätterna i de förhandlingssalar som inte kommer att ha videokonferensutrustning är det ännu för tidigt att uttala sig om exakt vilka kostnader som kommer att bli aktuella i de fallen. Kostnaden för att utrusta en förhandlingssal i tingsrätt för enbart videoinspelning kan uppskattas till kr (kamera, styr- och manöverutrustning, kablage och installationskostnad). Hur höga kostnaderna blir för att utrusta hovrätterna med uppspelningsutrustning beror helt på vilket typ av utrustning som används. Kostnaden för den enklaste varianten av utrustning med en TV och en videobandspelare kan uppskattas till kr per förhandlingssal. Väljer man istället att utrusta hovrätterna med en mer avancerad utrustning med flera monitorer och styr- och manöverutrustning uppgår kostnaden grovt uppskattat till kr per förhandlingssal (monitorer, styr- och manöversystem, kablage, installationer). De investeringar som kommer att bli aktuella om alla salar skall utrustas i enlighet med förslaget i promemorian kan grovt uppskattas till miljoner kr, beroende på vilken typ av utrustning som används. I vilken omfattning resurser behöver tillföras är beroende av i vilken takt som installationerna skall genomföras.

7 Ikraftträdande I promemorian föreslås att reformen skall träda i kraft snarast. DV delar uppfattningen att det är viktigt att så snart som möjligt införa regler som kan effektivisera hovrättsprocessen. Installationerna av utrustning för inspelning och uppspelning bör dock som ovan framgår gå hand i hand med de av verket planerade installationerna av videokonferensutrustning/-presentationsteknik. Tidplaner för att utrusta förhandlingssalar med enbart utrustning för inspelning och uppspelning och för utbildningen måste tas fram inom DV. Redan nu kan dock förutses att endast en bråkdel (ca 30) av förhandlingssalarna i tingsrätterna kommer att vara utrustade för videoinspelning den 1 juli 2002, då lagstiftningen föreslås träda ikraft. Detta innebär att alla tingsrätter inte ens kommer att ha någon utrustning för videoinspelning vid ikraftträdandet av lagstiftningen. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Stefan Strömberg. I den slutliga handläggningen har även deltagit chefsjuristen Charlotte Brokelind, sektionschefen Anette Nilsson, hovrättsassessorn Karin Nacke samt hovrättsassessorn Lotten Ögren (föredragande). Stefan Strömberg Lotten Ögren