Planavvikelser vid fastighetsbildning

Transkript

1 EXAMENSARBETE FASTIGHETSVETENSKAP EX Planavvikelser vid fastighetsbildning En genomgång Robert Eckerdal Examinator: Peter Ekbäck Handledare: Tomas Vesterlin/Lantmäteriet STOCKHOLM 2010

2 FÖRORD Denna rapport utgör ett examensarbete vid avdelningen för Fastighetsvetenskap vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Arbetet är initierat och utfört på uppdrag av Lantmäteriet, LM. Jag vill tacka alla som hjälpt mig att genomföra arbetet. Rapporten är skriven på Lantmäteriets kontor i Nyköping där jag fått värdefull hjälp med arbetsplats och synpunkter. Ett speciellt tack riktas till följande: Peter Ekbäck (examinator KTH) Tomas Vesterlin (handledare och initiativtagare, LM) Thomas Holm (LM) Bengt Ekman (LM) Martin Eckerdal Nyköping Februari 2010 Robert Eckerdal 2

3 EXAMENSARBETE Titel: Planavvikelser vid fastighetsbildning, en genomgång. Författare: Robert Eckerdal Institution: Institutionen för Fastigheter och Byggande Avdelning för Fastighetsvetenskap Kungliga Tekniska Högskolan Handledare: Tomas Vesterlin SAMMANFATTNING Syftet med examensarbetet är att undersöka tillämpningen av begreppet mindre avvikelse som återfinns i 3 kap. 2 fastighetsbildningslagen. Begreppsdefinitionen som används i praktiken, dvs i faktiska förrättningar har jämförts med hur lagstiftaren har tänkt. Analysen av begreppsdefinitionen i examensarbetet tar sitt avstamp i lagstiftning, förarbeten och praxis för att därefter redovisa hur definitionen verkligen tillämpas i förrättningshandläggningen. Resultaten jämförs därefter och analyseras. Förrättningshandlingar från Eskilstuna, Nyköping och Strängnäs kommun har granskats under en femårsperiod ( ) förrättningar innehållande fastighetsbildningsåtgärder har granskats varav 519 låg inom detaljplanelagt område. 66 av dessa innehöll mindre avvikelser. I Eskilstuna gjordes avvikelser främst från gamla planer och i Strängnäs främst från nyare. I Nyköping gjordes främst avvikelser från äldre planer. Den vanligaste typen av avvikelser är gränsoch ändamålsavvikelser. 3

4 MASTER OF SCIENCE THESIS Titel: Plan deviations at property formation, a review Author: Robert Eckerdal Institution: Department of Real Estate and Construction Management Real Estate Planning and Land Law The Royal Institute of Technology Supervisor: Tomas Vesterlin ABSTRACT The aim of the project is to investigate the application of the term "minor deviation", which is contained in Chapter 3, Section 2 Property Formation Act. Definitions of terms used in practice, ie the actual cadastral procedures have been compared with what the legislature intended. The analysis of the concepts defined in the thesis work takes its starting point in law, legislative history and practice and then show how the definition is actually applied in cadastral procedures. The results are then compared and analyzed. Cadastral procedures from Eskilstuna, Nyköping and Strängnäs Municipality has been reviewed over a five-year period ( ) cadastral procedures has been reviewed of which 519 were within the detailed development plan. 66 of these contained minor discrepancies. In Eskilstuna were deviations mainly from old plans and in Strängnäs mainly from newer. In Nyköping mainly deviations from earlier plans. The most common type of deviation is the border deviations and land use deviations. 4

5 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Syfte Metod Disposition En genomgång av lagstiftningen Allmänt 3 kap FBL kap 2 FBL Första stycket 3 kap 2 FBL, mindre avvikelser Rättsfall Arealavvikelser Avvikelser från ändamål/gränsavvikelser Plantolkning Övergångsperiod nya/äldre planer Genomförda förrättningar Kategoriseringar Eskilstuna kommun Nyköpings kommun Strängnäs kommun Generella jämförelser Jämförelse med tidigare examensarbete Övergripande analys Huvudmannaskap En jämförelse kommuner emellan Varför har fastighetsbildning skett i vissa fall? Diskussion Bilaga Förrättningskatalog Eskilstuna Nyköping Strängnäs Bilaga Rättsfallskatalog Källförteckning

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund När planer vinner laga kraft har de genomgått en planprocess. Grunden till att detaljplaner upprättas är för att pröva markens lämplighet för bebyggelse samt för att reglera bebyggelsemiljöns utformning. Förfarandet regleras i Plan- och bygglagens (PBL) femte kapitel och är rätt omfattande. Mycket skall prövas enligt olika lagar och flera samråd skall hållas med dels berörda myndigheter, dels med berörda sakägare. Detta beror på att när planen sedan vunnit laga kraft är den bindande för alla parter. Alltså, inte ens kommunen kan handla i strid mot en detaljplan. När processen har nått sitt slut och planen slutligen vunnit laga kraft kommer fastighetsbildning ske som en naturlig följd av genomförandet. Fastighetsbildning regleras i fastighetsbildningslagen (FBL). Oavsett vilken typ av fastighetsbildningsåtgärd som sker måste alltid tredje kapitlet tillämpas. 3 kap. 2 FBL behandlar särskilt fastighetsbildning inom planlagt område. Examensarbetet har utgångspunkt i en analys kopplad till denna paragraf. Här sägs att fastighetsbildningen inte får strida mot planer eller bestämmelser men att mindre avvikelser ändock får göras om det inte strider mot syftet med planen. 1.2 Syfte Intuitivt inser även en lekman att fastighetsbildning måste ske på ett adekvat sätt gentemot planer. Mycket omsorg har lagts ned på planerna och det krävs att dessa följs för att man ska få en bra struktur i fastighetsindelningen. Detaljplanerna är som ovan nämnt bindande för alla parter. Som så många gånger förr upptäcker, även lekmannen, att verkligheten inte alltid stämmer överens med planerna. Lagregeln 3 kap. 2 första stycket har sin uppkomst i detta. Det är en undantagsbestämmelse för att kunna rätta till differenser mellan verklighet och beslut. Lagregeln ska alltså inte användas för att frångå planbeslut, utan enbart hantera felaktigheter som uppkommit. Det förutsätter naturligtvis att dessa felaktigheter ligger inom begreppet mindre avvikelse. Syftet med detta arbete är att studera hur långt man i praktiken kan gå i användningen av bestämmelsen i i första stycket 3 kap. 2 FBL. För att åstadkomma det krävs en genomgång av den befintliga lagstiftningen och en empirisk undersökning baserat på genomförda förrättningar. Utgångspunkten är att undersöka lantmäterimyndighetens förrättningar i olika kommuner och se vilka avvikelser som görs samt om det finns differenser i synsättet lagregeln. För att kunna skapa en så tydlig bild som möjligt innehåller studien en genomgång av rättsfall. Den tyngre delen i arbetet är analysen av resultaten. Vad är det för typ av avvikelser som sker? Tillämpas stadgandet i enlighet med lagstiftning och praxis? Finns det skillnad mellan nya och äldre planer eller tolkas 3 kap. 2 alltid på samma sätt? 6

7 1.3 Metod Undersökningar vad gäller stadgandet i paragrafen som sådan stödjer sig naturligtvis på lagstiftningen, förarbeten och prejudikat. Rättsfallen har hämtats genom Lantmäteriets rättsfallsregister. För den empiriska studien har information hämtats från Lantmäteriets arkiv. Lantmäteriets program ArkivSök har använts. Det går inte att göra specifika sökningar på exempelvis en paragraf eller om en förrättning ligger inom detaljplanelagt område. Därför har varje förrättning som ligger inom de avsedda kommunerna och inom rätt tidsintervall granskats. Förrättningar som inte behandlat 3 kap. 2 FBL har utelämnats helt och hållet. De fastighetsbildningsåtgärderna där paragrafen kan tillämpas är följande: fastighetsreglering, avstyckning, klyvning och sammanläggning. Vid granskningen har det noterats om förrättningen ligger inom detaljplanelagt område och om det finns en mindre avvikelse. Om avvikelse finns har det sorterats och sedan delats in i olika grupper (arealavvikelser, gränsavvikelser, avvikelser från ändamål och övriga avvikelser). Varje förrättning med mindre avvikelse har sedan analyserats var och en. Totalt sett har ca förrättningar granskats. Förrättningar gjorda i Eskilstuna, Strängnäs och Nyköpings kommun är granskade. Tidsintervallet är fem år och sträcker sig från En jämförelse har också gjorts till ett tidigare examensjobb skrivet av Daniel Edvardsson år 2004, Fastighetsbildning. Avvikelser från detalj- och fastighetsplan. Edvardsson genomför en empirisk studie på Tyresö och Värmdö kommun under åren Disposition Examensarbetet är strukturerat så att kapitel 2 behandlar lagrummen och en presentation av resultaten som fåtts fram i rättfallen. Kapitel 3 är en beskrivning av de faktiska avvikelser som hittats och kapitel 4 är en övergripande analys av frågeställningen. 7

8 2 En genomgång av lagstiftningen 2.1 Allmänt 3 kap FBL I tredje kapitlet FBL återfinns villkoren för fastighetsbildning. Kapitlet har ramlagskaraktär vilket innebär att tillämpningen i respektive bestämmelse sker mot bakgrund av samhällsutvecklingen. Bestämmelserna i tredje kapitlet är dessutom av förvaltningsrättslig natur vilket innebär att Lantmäteriet har det fulla ansvaret till att dessa följs. De är alltså inte dispositiva i någon bemärkelse. Kapitlets övergripande indelning delas in i fyra grupper; Allmänna lämplighetsoch planvillkor (1 4 ), särskilda bestämmelser för jordbruk, skogsbruk och fiske (5 8 ), undantagsbestämmelser (9 10 ) och fastighetsbildning över kommungräns (11 ). 1-3 är de mest centrala bestämmelserna i kapitlet. I 3 kap. 1 sägs det att en fastighet ska vara lämplig för sitt ändamål. Även aktualitetskrav och varaktighetskrav återfinns i samma bestämmelse. Denna bestämmelse ska alltid prövas oavsett om det finns någon typ av plan över området som skall undergå fastighetsbildning. Vid fastighetsbildning skall alla fastigheter prövas enligt 3 kap. 1 som berörs av fastighetsbildningen. Exempelvis måste både stamfastigheten och styckningslotten prövas enligt 3 kap 1 vid avstyckning. Villkoren i 3 kap. 2 och 3 reglerar kopplingen till samhällsplaneringen. Innebörden av planvillkoren är att fastighetsbildningen ska ske i överensstämmelse med planer och markanvändningsreglerande bestämmelser samt i linje med samhällsplaneringen i övrigt 1. Sker fastighetsbildning inom planområde regleras denna genom villkoren i 3 kap. 1 och 2, och om området ligger utanför planlagt område sker regleringen enligt villkoren i 3 kap. 1 och 3. Bestämmelserna i 3 kap. 5-8 är skyddsbestämmelser som måste prövas utöver 3 kap 1-3 om fastigheten som berörs är tillämplig av dessa. En vanlig bostadsfastighet är varken en jordbruks- eller skogsfastighet och har normalt inget fiske varför ingen av skyddsreglerna då heller tillämpas. Undantagsbestämmelserna i 3 kap ger möjlighet till undantag från de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1. En förutsättning är dock att fastighetsindelningen förbättras och att en mer ändamålsenlig indelning av fastigheterna inte motverkas. Även undantag från skyddsbestämmelserna i 3 kap. är möjligt om fastighetsbildningen är till övervägande nytta från allmän synpunkt. 1 Handbok FBL s. 65 8

9 2.2 3 kap 2 FBL Fastighetsbildningslagen och därigenom även 3 kap. 2 trädde i kraft den 1 januari Den senaste ändringen av paragrafen skedde 1 juli 2009, men denna ändring härrör sig enbart till strandskyddet och påverkar således inte heller bedömningen av mindre avvikelser. 2 Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmeserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning än som avses i första stycket, ska fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det på grund av ett särskilt medgivande får uppföras en byggnad eller vidtas en annan därmed jämförlig åtgärd i strid mot en sådan bestämmelse, utgör det som nu har sagts inte hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet ska kunna utnyttjas Om det finns särskilda skäl, får undantag medges från andra stycket första meningen. Frågan om undantag prövas på lantmäterimyndighetens begäran av 1. länsstyrelsen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd och motsvarar ett sådant fall som avses i 7 kap. 18 a miljöbalken, 2. kommunen, om undantaget avser fastighetsbildningens förenlighet med bestämmelser om strandskydd i ett fall som inte omfattas av 1, eller 3. länsstyrelsen eller, efter länsstyrelsens förordnande, kommunen i övriga fall. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 miljöbalken. En kommuns beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i en fråga som avses i tredje stycket får överklagas hos regeringen. Lag (2009:533). I 3 kap. 2 behandlas fastighetsbildning inom områden där planer eller andra särskilda bestämmelser om bebyggelse eller annan markanvändning gäller. Enligt PBL är kommunernas planläggningsinstrument översiktsplan, detaljplan, områdesbestämmelser och fastighetsplan. Dessutom finns regionplan för samordning av flera kommuners planläggning. De planer som avses i 3 kap. 2 är detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser. De särskilda bestämmelserna utgörs av naturvårdsföreskrifter och motsvarande särskilda bestämmelser i annan lagstiftning som inte hör till kategorin planbestämmelser i PBL. Översiktsplaner och regionplaner hör varken till de planer eller till de andra särskilda bestämmelser, som ska beaktas enligt 3 kap Första stycket 3 kap 2 FBL, mindre avvikelser. En mera ingående analys skall göras på första stycket. Det är detta stadgandet om mindre avvikelser som ju ligger till grund för examensarbetet. Den avgörande ändringen av paragrafen kom i och med uppkomsten av PBL (1987). Innan PBL var innehållet i stort sett detsamma, att mindre avvikelser fick göras om planens syfte ej motverkades, dock med ett viktigt undantag. Om särskilda skäl förelåg fick länsstyrelsen medge undantag från planen eller efter förordnande från byggnadsnämnden. Idag finns ingen dispens varken i FBL eller PBL. 2 Handbok FBL s.127 9

10 Lagregeln om mindre avvikelse i 3 kap. 2 består av två av varandra oberoende villkor 3, dels att planavvikelsen är mindre och dels att fastighetsbildningsåtgärden inte strider mot planens syfte. Det räcker således med att ett villkor inte är uppfyllt för att det skall ses som icke förenligt med 3 kap. 2. I propositionen från1969 uttalades att mindre avvikelser skall få ske om det i tillämpningen av planen visar sig att de fått ett innehåll som inte varit avsett. Planen skall binda fastighetsbildningen endast så till vida att markens ändamålsenliga användning i överensstämmelse med planbestämmelser inte försvåras och syftet med bestämmelserna eljest inte motverkas. Departementschefen framhåller i propositionen att de smärre avvikelser som görs och som sålunda är tillåtna bör dock bara ske i den mån allmänna och enskilda intressen inte träds för när. Tillämpningen av stadgandet bör ske med försiktighet och restriktivitet 4. Fastighetsbildningen skall alltså stämma överens med planbestämmelser som reglerar just fastighetsindelningen. Exempel på detta är arealbestämmelser och tillåten markanvändning. En fastighetsbildningsåtgärd får ej heller strida mot planens syfte. Avvikelse från tillåten markanvändning i planen är alltså inte tillåtet förutom i den utsträckning som sägs i 3 kap. 2. Vid fastighetsbildning måste alltid 3 kap. 2 tillämpas tillsammans med 3 kap. 1, alltså de allmänna lämplighetsvillkoren. Dessa skall alltid vara uppfyllda. Vid planantagandet görs ingen formell prövning av 3 kap. 1, men när det finns en plan till grund får man göra prövningen av 3 kap. 1 i ljuset av planen. Generellt finns två fall när man mer ingående prövar de allmänna lämplighetsvillkoren: Successiv fastighetsbildning och när en plan är föråldrad. Successiv fastighetsbildning kan röra sig om att man bäst kan vinna anpassning efter planen genom att göra fastighetsbildning steg för steg. Tanken är inte att omedelbart nå en fullständig överensstämmelse utan att åtgärden kan bidra till att i framtiden lättare nå en fullständig överensstämmelse med planen. Har genomförandetiden gått ut är det viktigt att Lantmäterimyndigheten (LM) samråder med byggnadsnämnden (BN). Om BN avstyrker fastighetsbildning ska de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap 1 prövas. Prövningen kan leda till att hindra en fastighetsbildning trots att denna stämmer överens med planen 5. I ett sådant fall kommer man alltså inte fram till 3 kap. 2 utan fastighetsbildning vägras ändå. Lantmäterimyndigheten ansvarar för fastighetsbildning och alltså är det LM som tillämpar 3 kap 2. Ansvaret ligger hos LM för att avgöra om en fastighetsbildningsåtgärd stämmer överens med planen eller inte och att sätta avgränsningen för 3 kap 2. Visserligen hålls samråd med parterna men planen i sig är bindande och måste därför följas oavsett om sakägarna är överens. Om LM finner att fastighetsbildningen strider mot plan eller bestämmelse måste dessa ändras för att åtgärden skall kunna genomföras. 3 NJA 1984 s.60 4 Prop. 1969:128 s. B Fredrik Bonde, m.fl., Fastighetsbildningslagen En kommentar, 2007, s 3 kap. 2 :3 10

11 2.4 Rättsfall Som ovan beskrivet är 3 kap. 2 varken svårbegriplig eller konstig till sitt utseende. Begreppet mindre avvikelse öppnar upp för ett visst mått av tolkningsutrymme. Genom lagtexten, förarbeten och praxis är dock begreppet relativt snävt. Nedan skall därför ges en sammanfattning och en beskrivning hur man bedömt 3 kap. 2 i både HD och Hovrätten. Redan här kan vi göra en indelning i olika typer av mindre avvikelser, för att på så vis göra det hela mer greppbart. Vanligaste av avvikelser torde vara arealavvikelser och avvikelser från ändamål. Gränsavvikelser är upptagen som en egen kategori. Skillnaden mellan denna avvikelse och avvikelser från ändamål torde vara liten och svåridentifierad. Den åtskillnaden som görs i den här studien är att om det rör sig om hela områden som har fått avvikelser från ändamål faller det in i den kategorin, är det mindre områden, så faller det in i gränsavvikelsekategorin. Oftast brukar det vara rätt lätt att studera om någon avvikelse har skett eftersom areal- och markanvändningsangivelser ofta står i plankarta och planbestämmelser. Det kan dock vara lite svårare när man är hänvisad till illustrationskartor och genomförandebeskrivningar. Dessa är inte juridiskt bindande (till skillnad mot plankarta och bestämmelser) men ger ofta en tydlig vägledning. Plantolkning är alltså en stor del i att avgöra huruvida en åtgärd strider mot 3 kap. 2 FBL eller inte. Från Lantmäteriet rättsfallsregister har domar från Hovrätten (HovR) samt från Högsta domstolen (HD) inhämtats Arealavvikelser 84:38 (HD, NJA 1984 s. 60). Av en fastighet låg kvm inom en byggnadsplan. Planbestämmelserna angav kvm som minsta tomtstorlek. FBM bedömde att planens syfte var att endast en tomt skulle rymmas inom fastigheten. BN:s medgivande till undantag från planen hade inte kunnat erhållas. FD godtog emellertid avstyckning av en tomt om kvm. HD anförde att arealbestämmelserna i planen som avsåg attraktiv kustmark med tät fritidsbebyggelse var ett väsentligt inslag i planen. Utan medgivande av planmyndighet fick endast bagatellartade avvikelser göras. Den aktuella avvikelsen översteg klart vad som kunde godtas. 88:20 (Svea HovR). Regleringen avsåg överföring av 140 kvm från Göken 2 (887 kvm) till Göken 1 (899 kvm) så att gränsen skulle följa en sedan 15 år upprättad stödmur. Göken 2 skulle därmed få arealen 747 kvm. Enligt stadsplanen skulle en tomt inte vara mindre än 800 kvm. Fastighetsregleringen bedömdes strida mot både tomtindelningen och stadsplanen och avvikelsen kunde inte anses vara av mindre omfattning. Fastighetsbildningen var därför otillåten på grund av 3 kap. 2 första stycket. I 92:36 (HovR Sk o Bl) inställdes en avstyckning med hänvisning till lämplighetsvillkoret i 3:1 FBL eftersom planändring var förestående. Enligt gällande byggnadsplan var minsta tomtstorlek 600 kvm. Delning yrkades till kvm. FD anförde att bestämmelsen om minsta tomtstorlek uppenbarligen har tillkommit för att så långt möjligt bevara landskapsbilden i det känsliga kustlandskapet och således för att motverka överexploatering och tillkomsten av en mera tätortsmässig bebyggelse. En avstyckning skulle medföra en så negativ påverkan på områdets karaktär att detaljplanens syfte skulle motverkas. 97:14 (HovR Sk o Bl). Inom en detaljplan gällde planbestämmelsen att tomt inte fick ges mindre storlek än 1000 kvm. Efter en ändring av detaljplanen fanns inte längre möjlighet att såsom tidi- 11

12 gare hade varit fallet medge avsteg där särskilda skäl förelåg. LM medgav avstyckning av en tomtplats om 993 kvm. Stamfastigheten uppgick därefter till 950 kvm. FD uppgav i huvudsak att avsteg från gällande detaljplan normalt skall grundas på den uppfattning som byggnadsnämnden företräder. Begreppet mindre avvikelse från detaljplan bör bedömas på samma sätt vid fastighetsbildning som vid antagande av fastighetsplan eller prövning av bygglov. (Bostadsutskottets betänkande 1986/87:4 s 33). Avvikelsen skall bedömas relativt till omständigheterna i varje enskilt fall. Avsteg som i och för sig kan bedömas som mindre på en enstaka fastighet kan medföra oacceptabel miljöpåverkan om det upprepas på många fastigheter. Prövningen skall i första hand göras mot syftet med planen, varvid ett uttalat syfte alltid måste beaktas. I förevarande fall har samråd skett med byggnadsnämnden. Normalt bör den uppfattning som byggnadsnämnden därvid gett utrymme för godtas av LM. Bestämmelsen om minsta tomtstorlek är ett väsentligt inslag i detaljplanen. Detta är direkt kopplat till syftet att bibehålla tomtområdets karaktär och speciella miljövärden. Avsteg från detaljplanen i denna del bör endast komma ifråga i klart bagatellartade fall. FD undanröjde LM:s beslut om avstyckning. HovR fastställde FD:s utslag. 98:24 (Göta HovR). Nore 1:30 ligger i ett fritidsområde. Enligt gällande detaljplan får en tomt inte understiga kvm. Ägaren yrkade att Nore 1:30 skulle delas i två tomter, om respektive kvm, för uppförande av två fritidshus. FD: Fastighetsbildningen skulle innebära att både stamfastighet och avstyckning skulle få en areal understigande kvm och strida mot detaljplanen. Enligt FBL 3:2 kan fastighetsbildning i strid mot detaljplanen medges under förutsättning att det är fråga om en mindre avvikelse och att syftet med planen inte motverkas genom åtgärden. Vid bedömningen av om en avvikelse från detaljplan kan betraktas som mindre måste effekterna av avvikelsen beaktas. En delning skulle innebära att den tillåtna byggytan fördubblas och att det blir tillåtet att uppföra två huvudbyggnader i stället för en. Avvikelsen kan inte betraktas som mindre. Överklagandet lämnades utan bifall. HovR fastställde FD:s utslag. 06:22 (Svea HovR). Ägaren till Fullersta gård 1:111, en bostadsfastighet med en tomtareal om kvm, ansökte om avstyckning för delning av fastigheten. Enligt detaljplan från 1995 gällde en minsta tomtstorlek om 800 kvm, dvs. styckningsfastighetens areal fick inte understiga kvm. HovR: HD har i rättsfallet NJA 1984 s. 60 uttalat att det endast är bagatellartade avvikelser som ska godtas och i förarbetena (prop. 1969:128 s. B 125) har det uttalats att bestämmelsen i 3:2 FBL ska tillämpas med försiktighet och i samråd med byggnadsnämnden i tveksamma fall. Eftersom den aktuella avvikelsen i fråga om tilltänkt areal inte kan anses bagatellartad och med beaktande av den vikt som bör fästas vid kommunens ståndpunkt, finner HovR att den sökta avstyckningen inte bör beviljas. LM:s beslut att inställa förrättningen är därför riktigt. Generellt sett kan det sägas att arealavvikelser tillåts i mycket liten utsträckning, se uttalandet från NJA 1984 s 60, endast bagatellartade avvikelser Avvikelser från ändamål/gränsavvikelser 05:14 (Göta HovR). Ett område om ca kvm i anslutning till en större industri och bebyggt med en äldre disponentvilla försåldes och avstyckning begärdes först för bostadsändamål, sedan ändrat till industriändamål. Enligt gällande plan får området användas endast för industriändamål. Byggnader får dock uppföras eller inredas för bostadsändamål i den utsträckning som fordras för tillsyn och bevakning av anläggning inom området. Nytt planförslag fanns för området. FD konstaterade att den nybildade fastigheten kommer att användas för kontor, restaurang, hotell eller konferensrörelse och inte som bostad. Dessa ändamål stämmer i princip helt med planförslaget. Enligt 3:2 FBL får fastighetsbildning inte ske i strid med en detaljplan. I kommentaren till FBL (Landahl, Nordström, 2 uppl., s. 60) sägs bl.a. att fråga om fastighetsbildning inom en detaljplan för vilken genomförandetiden gått ut är det nödvändigt att samråd alltid sker med BN. Departementschefen underströk att man i sådana fall måste beakta att planen kan komma att ändras eller upphävas. Om BN avstyrker fastighetsbildning får, med beaktande av skälen för avstyrkan, tillåtligheten av fastighetsbildningen bedömas utifrån de allmänna lämplighetskraven i 3:1 FBL. En mera ingående prövning av lämplighetskraven enligt 3:1 i kombination med 3:2 blir aktuell särskilt i två fall, nämligen vid successiv fastighetsbildning och när planen är föråldrad. Om planen är föråldrad, särskilt om genomförandetiden gått ut, kan en prövning enligt 3:1 leda till att fastighetsbildning vägras trots att denna skulle stå i överensstämmelse med planen. 12

13 Enligt de förutsättningar som nu råder i målet står ändamålet med fastighetsbildningen i full överensstämmelse med det nya planförslaget. Det kan inte heller anses att ändamålet strider mot den gällande detaljplanen. Vad som framförts om bullerstörningar kan inte anses utgöra hinder mot fastighetsbildning för det ändamål som nu gäller. De motsägelser som synes finnas mellan den nya detaljplanen och aktuell fastighetsbildning är dels att utfartsservitutet från styckningslotten leder över en föreslagen ny byggrätt, dels att det föreslås en bestämmelse om att stamfastigheten inte får delas. Enligt vad som framkommit är syftet med bestämmelsen att underlätta genomförande av bullerskyddande bebyggelse. FD konstaterar att det redan idag saknas fastighetsrättsligt samband mellan det stora pappersbruket och stamfastigheten. Möjligheten att utnyttja den föreslagna nya byggrätten kan därför inte påverkas av avstyckningen. Även utfarten från fastigheten kan anpassas om behov skulle uppstå. FD finner mot nämnda bakgrund att förstahandsyrkandet inte kan vinna bifall. Enligt 4:39 FBL gäller att om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga prövas i annan ordning får LM förklara förrättningen vilande. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra att något för sakägarna angeläget rättsförhållande blir klargjort. BN är inte sakägare i förrättningen och ingen av sakägarna har anslutit sig till BN:s yrkande. Mot den bakgrunden kan inte heller BN:s andrahandsyrkande vinna bifall. HovR: I övergångsskedet mellan en gällande och en antagen men inte lagakraftvunnen detaljplan är huvudprincipen, när annat inte föreskrivits, att tillåtligheten av en tilltänkt fastighetsbildning skall prövas med utgångspunkt i de gällande planbestämmelserna (se RÅ ref. 1996:96). Eftersom några särskilda övergångsbestämmelser inte finns i detta fall skall prövningen således ske utifrån den gällande planen. Avstyckningen skall emellertid även prövas utifrån det i 3:1 FBL intagna allmänna lämplighetsvillkoret. Som FD funnit har avstyckningen skett i överensstämmelse med den gällande detaljplanen. Avstyckningen uppfyller således villkoren i 3:2 FBL. Den nyantagna detaljplanen innebär inte, som FD funnit, sådana förändringar i förutsättningarna för fastighetsbildning att avstyckningen skulle komma att strida mot det allmänna lämplighetsvillkoret i 3:1 FBL. Hovrätten finner således, i likhet med FD, inte skäl att bifalla BN:s förstahandsyrkande. Vad gäller andrahandsyrkandet gör hovrätten ingen annan bedömning än FD. FD:s utslag skall därför fastställas. 07:7 (Göta HovR). LM avstyckade från fastigheten Munksjö 1:3 åtta tomtplatser (1:5 1:12) för industriändamål (småindustri). Området som berördes av förrättningen innehöll ett antal bostadsbyggnader som under lång tid använts för helårsboende. Fastighetsbildningen ansågs överensstämma med gällande detaljplan. HovR: För den mark som begärs avstyckad gäller en detaljplan. Planen stadgar bland annat att området i fråga ska användas för småindustri och att tomter inte får avstyckas för bostadsändamål. Vidare anges att befintliga bostäder får underhållas men ej byggas till. Enligt planbeskrivningen är de bostäder som finns på styckningslotterna synnerligen olämpligt belägna med hänsyn till befintlig och framtida industriverksamhet i Götaforsområdet. Detaljplanen förutsätter därför att bostäderna avvecklas efter hand. Regeringen har avslagit ett överklagande av planen och anfört att det med hänsyn till närheten till befintliga industrianläggningar vore olämpligt att planlägga området som bostadsområde. Hovrätten har vid undersökning på plats kunnat konstatera styckningslotternas olämpliga belägenhet främst med hänsyn till närheten till Waggeryd Cell Aktiebolags verksamhet. Av de utlagda styckningslotterna är i dagsläget alla utom en bebyggda. På en lott står det ett kontorshus medan det finns bostadshus på övriga styckningslotter som har byggnader. Det har vid hovrättens undersökning framkommit att utlagda styckningslotter har anpassats till befintliga bostadshus med trädgårdar liksom till befintligt kontorshus med tomt. Det innebär att bebyggda styckningslotter idag, utifrån pågående markanvändning, får betecknas som bostadsfastigheter respektive kontorsfastighet. En sådan användning strider mot gällande planbestämmelser som anger att marken ska användas för småindustriändamål. Kommunen har konstaterat, vilket inte bestritts, att befintliga bostadshus till sin funktion också är olämpliga för sådant ändamål. HovR delar kommunens uppfattning att utlagda tomter, med de bebyggelsebegränsningar som finns i detaljplanen, är små och att tomterna såsom småindustritomter getts en olämplig och icke 13

14 planmässig utformning. För att tomterna ska kunna utnyttjas för industriändamål krävs i princip att byggnaderna på alla bebyggda styckningslotter först rivs. Det krävs även att vägnätet bättre anpassas för lastbilstrafik. Ett accepterande av gjorda avstyckningar kommer att konservera den pågående planstridiga markanvändningen. Konsekvensen av styckningslotternas utformning blir att man rent faktiskt kringgår detaljplanens bestämmelse om förbud mot avstyckning av tomter för bostadsändamål. Det förhållandet att man formellt angivit att avstyckningen sker för småindustriändamål föranleder ingen annan bedömning. Sammantaget bör avstyckningarna inte tillåtas. Kommunens överklagande ska därför bifallas Plantolkning 81:29 (Svea HovR). Avstyckning av tre tomter för fritidsändamål inom ett område av en bygnadsplan tilläts trots att den indelning som redovisats på byggnadsplanekartan angav två tomter inom samma område. Planbestämmelserna angav att tomt inte fick ges mindre omfattning än kvm. En avstyckning av tre tomter skulle inte strida mot dessa bestämmelser. HovR konstaterade att planens syfte beträffande totala antalet tomter inom planen (56) inte kunde anses annat än ungefärligen angivet. Avsteget från byggnadsplanekartans illustration kunde därmed inte anses strida mot planens syfte. För att mindre avvikelser ska få ske får fastighetsbildningen inte strida mot planens syfte. Vad som är planens syfte kanske inte alltid är så lätt att förstå. Som ovan nämnt är planbestämmelserna viktiga, men även övriga handlingar. Gränsdragningen är dock svår att göra. Illustrationer, genomförandebeskrivning och planbeskrivning kan ge en viss vägledning. Finns det uppgifter i dessa handlingar som skiljer sig mot planbestämmelserna gäller dock bestämmelserna i första hand. Planförfattarna måste alltså vara tydliga med hur man vill att fastighetsindelningen ska vara och vara medvetna om vilka delar av en detaljplan som har en bindande rättsverkan. Utfallet kan alltså annars bli att en åtgärd som strider mot planförfattarnas syn på planens syfte ändå går att genomföra Övergångsperiod nya/äldre planer 00:31 (Svea HovR). Delning av en fastighet inom avstyckningsplan vägrades. Ytterby 4:525 har en areal om kvm och är belägen inom en avstyckningsplan från Klyvning begärdes så att två lotter om ca respektive kvm skulle bildas. Under förrättningen pågick planarbete för en ny detaljplan, enligt vilket det föreslogs att minsta tomtstorlek skulle vara kvm. HovR: Som FD har anfört skall tillåtligheten av den begärda fastighetsbildningen bedömas utifrån de allmänna lämplighetskriterierna i 3:1 FBL. Vid den lämplighetsprövning som skall företas enligt lagrummet skall hänsyn inte endast tas till den enskilda fastighetens lämplighet utan skall även andra faktorer av mera allmänt slag vägas in som t.ex. förhållandena i omgivningen, se prop. 1969:128 s. B Enligt HovR:s uppfattning bör därför områdets karaktär och den tomtstorlek som med hänsyn härtill är önskvärd tas med i lämplighetsprövningen enligt 3:1 FBL. Med denna utgångspunkt gör HovR följande bedömning. Avstyckningsplanen från år 1933 får anses föråldrad med hänsyn till att dess genomförandetid har gått ut för länge sedan, till innehållet i 1993 års översiktsplan och inte minst till den av kommunen år 1998 antagna detaljplanen (Anm.: laga kraft ) i den del den avser områdets vidare indelning i bostadsfastigheter. Det är enligt HovR:s mening uppenbart att ett bifall till ansökningen om klyvning, oavsett vilket klyvningsalternativ som väljs, skulle strida mot 1998 års detaljplan, vilken på väsentliga punkter reglerar förutsättningarna för den framtida fastighetsbildningen inom området. HovR instämmer i FD:s bedömning att det inte är förenligt med kraven på samordning mellan FBL och PBL att en förtätning, som kommunen genom den i detaljplanen föreskrivna minimiarealen har velat förhindra, åstad- 14

15 koms genom fastighetsbildning. Med hänvisning till vad som anförts och på de skäl i övrigt som FD har grundat sitt avgörande på finner HovR att den begärda fastighetsbildningsåtgärden skulle medföra en olämplig indelning av området i fastigheter avsedda för bostadsändamål och att överklagandet därför inte kan vinna bifall. 04:12 (HovR V Sverige). Avstyckning respektive klyvning begärdes för att från tre olika fastigheter avskilja deras sjöbodsskiften. För området gäller avstyckningsplan från Kommunstyrelsen beslutade i maj 2002 att förslag till ny detaljplan skulle utarbetas. FD: Vilandeförklaring kan ske under i 4:39 FBL angivna förutsättningar. Sådana omständigheter föreligger inte i målet. FD har att pröva fastighetsbildningen enligt 3:1 FBL. De aktuella fastigheterna består av en äldre avstyckningsplan som är att jämställa med detaljplan. Inom detaljplanelagt område kan resultatet av lämplighetsprövningen i allmänhet anses vara i allt väsentligt givet på förhand genom att lämplighetssynpunkterna redan prövats vid planläggningen. Som konstateras i rättsfallet NJA 1976 s. 139 kan emellertid en mera ingående lämplighetsprövning vara påkallad när såsom här får anses vara fallet den plan, vars genomförande är i fråga, får anses vara föråldrad. Den omständigheten att kommunen tidigare har tillåtit att närliggande strandområden har fått bebyggas med sjöbodar inredda för annat ändamål ger vid handen att man då från planmässig synpunkt inte funnit hinder mot en förhållandevis intensiv användning av det aktuella strandområdet. FD kan alltså konstatera att kommunens inställning till bebyggelseutveckling inom det aktuella området inte står i samklang med den inställning som i detta mål redovisats till fastighetsbildning inom samma område. Genom vad fastighetsägarna har anfört om väg och tillgänglighet med bil för sjöbodslotterna samt i övrigt finner FD att såväl sjöbodsskiftet som bostadstomten är varaktigt lämpade för sitt ändamål. Även aktualitetskravet är uppfyllt. I sammanfattning finner FD att de begärda fastighetsbildningarna bör tillåtas. Överklagandet skall alltså lämnas utan bifall. HovR anser att planförfarandet inte hade kommit längre än till ett förberedande stadium när LM meddelade sitt beslut om tillstånd till de sökta avstyckningarna. Hovrätten finner inte skäl att vilandeförklara målet och instämmer även i övrigt i de bedömningar FD gjort. Hovrättslagmannen anförde i ett särskilt yttrande bl.a. att vid tidpunkten för den nu överklagade förrättningen hade planarbetet inte fortskridit så långt att det kan anses ha utgjort något hinder mot att fullfölja förrättningen. Planarbetet har nu kommit längre, men om det idag skulle kunna leda till en annan bedömning ligger utanför prövningen i målet. 15

16 3. Genomförda förrättningar Undersökningen omfattar 2028 förrättningar i Eskilstuna, Nyköping och Strängnäs kommun mellan åren Av dessa fastighetsbildningsförrättningar ligger 519 inom detaljplanelagt område. Mindre avvikelser förekom i 66 förrättningar, se bilaga 1. Totalt sett finner vi alltså att planavvikelser har skett i 12,7 % av fastighetsbildningsförrättningar Eskilstuna Nyköping Strängnäs Figur 1. Antal gjorda förrättningar med mindre avvikelser i respektive kommun och år. I Eskilstuna har under femårsperioden 247 förrättningar genomförts inom detaljplanelagt område och 31 av dessa innehåller mindre avvikelser, dvs 12,6 %. I Nyköping har 12 förrättningar innehållit avvikelser av 135 gjorda totalt, alltså 8,9 %. Strängnäs kommun ligger högst med 21 avvikelser på 137 gjorda förrättningar, dvs 15, 3%. 3.1 Kategoriseringar För att studera och analysera de aktuella förrättningarna är det lämpligt att införa en kategorisering och dela in dessa under fyra typer av avvikelser (som ovan nämnt) dvs: arealavvikelser, gränsavvikelser, avvikelser från ändamål och övriga avvikelser. Under kategorin övriga avvikelser finns alla typer av avvikelser som inte passar in under någon annan kategori. Kommunerna redovisas för sig så att en jämförelse är lättare att tillgripa. 16

17 3.1.1 Eskilstuna kommun Areal-, Gräns-, Ändamål-, Övriga-, Avvikelser Figur 2. Fördelning av avvikelser i Eskilstuna. Arealavvikelser Två arealavvikelser har hittats. I det ena fallet har en avstyckning skett där minsta tillåtna tomtarea var 2500 kvm men styckningslotten blev 2490 kvm (ca 1 %), byggnadsplanen var från år I fall två har en fastighetsreglering skett till en fastighet som efteråt fått storleken 511 kvm. I planen anges en area av ca 480 kvm. Gränsavvikelser Gränsavvikelser har varit mer förekommande. I några fall har man reglerat mark så att gränsen inte ligger för nära åker och väg. I andra fall har gräns anpassats mot väg till dagens förhållanden då planerna ansågs föråldrade (väg har fått en annan sträckning än vad som förutsatts i planerna). I en förrättning reglerades mark över som i stadsplan från 1952 utgjorde vattenområde. Strandlinjen hade förskjutits uppåt varför det nu reglerade området låg ovanför vatten. I en förrättning från 2005 har gräns anpassats mot väg. I detaljplanen från 2005 har en annan vägsträckning gjorts vilket resulterar i att fem fastigheter har en ca 2 meter markremsa som i detaljplanen är utlagd som allmän platsmark. Kommunen är huvudman för gatan. Samråd har skett med kommunen. I en förrättning överfördes ett område om ca 300 kvm till en hyreshusfastighet som i stadsplanen från 1962 var utlagt som allmän platsmark. Avvikelser från ändamål De flesta förrättningar hamnar under avvikelser från ändamål. Man har i en förrättning genomfört en avstyckning där marken är utlagd för skoländamål, men bildat en fastighet för vattenverk (113 kvm stort område). Planen vann laga kraft 1990 och genomförandetiden hade inte gått ut när fastighetsbildning skedde. I en förrättning genomfördes en avstyckning där detaljplanen angav att ett område skall överföras till vägändamål. Detta blev dock inte aktuellt eftersom vägen idag har en annan sträckning (plan från 1964). Avstyckningen medförde inga ändringar från befintliga förhållanden. 17

18 En fastighetsreglering genomfördes där del av en vändplan reglerades över till den närliggande bostadsfastigheten. Byggnadsplanen från 1968 angav ändamålet som vägmark. Idag är dock vägen helt ombyggd och fortsätter förbi platsen där vändplanen var tänkt, varför en vändplan inte är nödvändig. Man genomförde förrättningen och angav att det var en mindre avvikelse och att syftet inte längre gäller. Vägen går som sagt i en helt annan sträckning och går både över kvartersmark och också parkmark. I en liknande förrättning överfördes mark till en samfällighet där marken utgjorde vägmark. Detta stämde inte med byggnadsplanen eftersom vägen har fått en helt annan sträckning än vad som förutsatts i planen. Planen får enligt förrättningslantmätaren ses som föråldrad i det avseendet. I ett annat fall har en avstyckning skett trots att marken är utlagt för järnvägsändamål. Den nya fastigheten är för restaurangändamål. Järnvägsrörelsen är dock nedlagd, byggnadsplanen var från Placeringen av en miljöstation avviker från vad som är sagt i detaljplan. LM skriver att detta strider mot planens intentioner men ändå genomför förrättningen. Föreskriven miljöstation förläggs på ett helt annat ställe och där det i planen är utlagt gemensamhetsanläggning för miljöstation har det istället bildats en fastighet för bostadsändamål. Detaljplanen var från En avvikelse har genomförts där man gjort en avstyckning där en del av fastigheten hamnar inom detaljplanen och en annan utanför, dock med ett grönområde (inom byggnadsplan från 1956) emellan som är 10 meter brett tvärs över fastigheten. För grönområdet gäller enskilt huvudmannaskap. Övriga avvikelser Man har i en förrättning genomfört en avstyckning där det i stadsplanen är sagt att byggnadsarean endast får uppgå till en femtedel av fastighetens storlek. Kommunen har gett förhandsbesked och inte haft någon erinran på den eventuella avvikelse som kommer att ske, dock är byggnadsarean i förhandsbeskedet begränsat till 90 kvm. Stamfastigheten fick efter förrättningens genomförande en areal på 735 kvm och styckningslotten 675 kvm. I det här fallet har alltså frågan väckts om en eventuell avvikelse, men eftersom 90 kvm är mindre än en femtedel av 675 kvm är alltså åtgärden genomförbar. I en förrättning har två avstyckningar skett där det i avstyckningsplanen från 1929 endast medgavs en bostadsfastighet för gällande område. Förrättningslantmätaren skriver att fastighetsbildningsåtgärden inte försämrar villkoren för de omkringliggande fastigheterna varför avstyckningen ifråga får ses som en mindre avvikelse. Man har i en detaljplan från 2003 (figur 3) reglerat max antal tomter till fyra stycken vid friliggande bebyggelse. Samma år ansöker exploatören om fastighetsbildning som genomförs efter planen, figur 4. Exploatören ansöker om avstyckning från Skäggesta 5:19-21 år Från planchefen på Eskilstuna kommun har exploatören fått muntligt besked om att dela upp dessa så att det blir totalt sju fastigheter. Samråd med byggnadsnämnden och även med stadsbyggnadsnämndens ordförande har hållits och båda tillstyrker fastighetsbildningen utan krav på ändring av detaljplan. 18

19 I området där max antal tomter regleras till sju blir det alltså efter förrättningen åtta fastigheter (se figur 5). Exploatören uppger dock att det skall byggas parhus på sex stycken fastigheter, dvs. tre stycken hus. Huruvida man skall tolka max antal tomter vid friliggande bebyggelse är dock lite oklart. Eftersom det nu inte blir friliggande bebyggelse utan parhus så har man kanske resonerat att man kan dubblera antalet fastigheter. Om så är fallet, vilket är tveksamt så är det likväl för många fastigheter inom området, eftersom antalet fastigheter uppgår till åtta. Figur 3. Detaljplan från 2003, 0484-P03/5 19

20 Figur 4. Genomförande av planen, förrättning från Figur 5. Förrättningskarta från 2005, akt /159 I en förrättning hänvisar man till att en mindre avvikelse skett från stadsplanen. En detaljplan från 2004 har dock ersatt denna i viss mån. Förrättningslantmätaren har gjort notering om att det finns två planer. Fastighetsbildningen borde inte ses alls som en avvikelse utan stämmer överens med bägge planerna (i och med att nya planer ersätter gamla om de ligger ovanpå). 20

21 En fastighetsreglering har skett för att anpassa fastigheten efter befintliga förhållanden. Fastigheten ifråga är en kyrkogård och marken i byggnadsplanen utlagd som kyrkogård. Utvidgningen som har skett av kyrkogården ses som en mindre avvikelse, men utvidgningen sträcker sig faktiskt utanför byggnadsplanen som inte berörs av någon plan. Två fastighetsregleringar har genomförts där mark utanför detaljplanen reglerats in i tomtmark som ligger innanför detaljplanen. Detta har behandlats som mindre avvikelser. Alla krav som detaljplanen i övrigt ställt upp såsom utformning, minsta/största tomtarea har varit uppfyllda. Se avsnitt 4.4 angående fastighetsbildning utanför/innanför planområde. Att detta har behandlats som en mindre avvikelse är ingen självklarhet Nyköpings kommun Areal-, Gräns-, Ändamål-, Övriga-, Avvikelser Figur 6. Fördelning av avvikelser i Nyköping. Arealavvikelser Bland de tolv förrättningar med mindre avvikelser i Nyköpings kommun fanns ingen som innehöll arealavvikelser. Gränsavvikelser Sex stycken förrättningar hade gränsavvikelser. I en förrättning har man anpassat gränsen för en fastighet mot vegetationen. Fastighetens gränser går innanför byggnadsplanens gränser. Alltså, efter fastighetsbildningen finns det en remsa på ca 12 x 20 meter som är utlagt som kvartersmark men inte är bebyggt. Byggnadsplanen var från 1986 och det ansågs som en mindre avvikelse, samråd hölls med Bygg- och tekniknämnden. I tre fall anpassandes gräns till att fånga in befintlig häck och natur, i samtliga fall handlade det om stads- eller byggnadsplaner, likhet fanns med ovanstående fall, dvs att fastighetsbildning skedde innanför plangränsen eller utanför plangränsen (se avsnitt 4.4). I två förrättningar bildades bostadsfastigheter i enlighet med detaljplan antagen Mindre avvikelse gjordes från detaljplanen vad gäller gränserna. De sagda 21

22 gränser gick ut i prickmark som var avsedd för gemensamhetsanläggning. Förrättningarna gällde samma område. En gräns för detaljplan med golfbaneändamål hade lagts mitt i en allmän väg. Där gjordes en gränsavvikelse för anpassning till verkliga förhållanden, detta fick till följd att golfbanefastighetens gränser gick utanför detaljplanens gränser (se avsnitt 4.5). Detaljplanen var från I en förrättning fångade man in en gammal lada i en fastighet som delvis låg utanför. Ladan låg delvis på prickmark och delvis på allmän platsmark. Byggnadsplanen var från 1973 och bygg- och tekniknämnden tillstyrkte fastighetsbildning. I en förrättning har man utfört en gränsavvikelse för att kunna fånga in byggnadens balkonger in i fastigheten. Detaljplanen var nyligen antagen (detaljplan från 2001, förrättningen genomfördes 2002). Avvikelser från ändamål I en förrättning från 2004 avstyckas ett stort område som omfattas av en byggnadsplan från Området omger ett fritidshusområde och samfälligheten som förvaltar gemensamma vägar m.m. köper marken från en privat markägare. Dock ingår inte ett torp i försäljningen utan denna skall också styckas av för att bilda en egen fastighet, figur 8. Området utgör dock allmän platsmark, park (figur 7). Befintlig bebyggelse finns alltså. Förrättningslantmätaren ansåg det vara en mindre avvikelse och samråd hölls med Bygg- och miljönämnden som heller inte hade någon erinran angående avstyckningen av torpet. Figur 7. Byggnadsplanen från 1966, 04-TUG

23 Figur 8. Förrättningskarta från 2005, akt /52 I en förrättning har man styckat av en fastighet för bostadsändamål där en detaljplan (från 1990) för golfbaneändamål inkräktar på fastigheten, upp till 20 meter. Anpassningen skedde för att fånga in vegetation. Befintlig bebyggelse. Övriga avvikelser I en förrättning har sökanden först sökt förhandsbesked om uppförande av ytterliggare ett fritidshus av en bostadsfastighet. Detta avslogs hos byggnadsnämnden med motiveringen att en förtätning ej var förenlig med planens intentioner. Detta kom slutligen upp till kammarrätten där det gjordes gällande att det ej fanns några hinder mot förhandsbeskedet (3 kap. 2 Plan- och bygglagen). Kammarrätten har alltså enbart prövat frågan om förhandsbesked, inte enligt 3 kap. 2 FBL. Kammarrätten tar dock ställning till att den befintliga byggnadsplanen (1968) inte utgör hinder mot ansökningen om förhandsbesked. Avstyckningen genomfördes sedan av LM och där mindre avvikelse var att se som den förtätning av området som skulle ske. Detta var dock i enlighet med planens syfte. 23

24 3.1.3 Strängnäs kommun Avvikelser 2 0 Areal-, Gräns-, Ändamål-, Övriga-, Figur 9. Fördelning av avvikelser i Strängnäs. Arealavvikelser I Strängnäs återfanns enbart en förrättning innehållande en arealavvikelse. En fastighet bildades med storleken kvm mot minsta tomtarea enligt stadsplan från 1980 på kvm (ca 3%). Samråd med kommunen hölls. Gränsavvikelser En gränsavvikelse (6 m) har gjorts för att en fastighet skall få utfart, detaljplan från Vari själva avvikelsen finns går dock inte att utläsa med förrättningshandlingar jämte detaljplan. En gräns har förskjutits mot allmän plats, detaljplan från Kommunen var huvudman men hade heller inget att erinra mot fastighetsbildningen vid samråd. I en annan förrättning har man förskjutit gräns pga. en utfart. Här var skälet att utfarten skulle ha blivit för brant om den legat på utsatt ställe i detaljplanen (från år 2000, genomförandetiden hade inte gått ut). Fastighetsbildningen skedde 2003, samråd har skett. En gräns mot en lokalgata förskjuts i en annan förrättning. Det sägs i förrättningen att gränsen mellan kvartersmark och lokalgata förskjuts. Noterbart är att man aldrig genom en förrättning kan ändra planändamål. Detaljplan från 2002, förrättningen skedde också Kommunen var inte huvudman. En fastighetsreglering krävdes för att kunna följa en detaljplan från 2005 men någon överenskommelse mellan berörda fastighetsägare gick ej att genomföra och därmed var LM nödgad att genomföra en gränsavvikelse. I en förrättning har en bostadsfastighet utökats med 393 kvm, området var utlagt som parkmark. Byggnadsplan från Flera gränsavvikelser har genomförts där man utvidgat fastigheten något mot allmän platsmark. 24