NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN

Transkript

1 NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi Box 622, Uppsala

2 INNEHÅLL 1 Inledning Strategi för Sveriges dricksvatten Dricksvattenförsörjning i Sverige Dricksvatten och Miljömålen... 8 Miljömålsarbetet i framtiden och dricksvatten Svensk vattenförvaltning och dricksvatten... 9 Vattenförvaltningens arbete med dricksvatten Dricksvatten och planering En översikt av planeringskrav och initiativ Planering för dricksvatten i framtiden Dricksvatten och FoU Ett lyft för Sveriges dricksvattenforskning? Dricksvatten och krisberedskap Intensifierat arbete med krisberedskap Internationellt arbete och dricksvatten Ökat internationellt samarbete Förslag till fortsatt arbete... 18

3 1 Inledning Dricksvatten är vårt allra viktigaste livsmedel. Varje dag lånar vi vatten ur kretsloppet för att dricka, leva och må bra. Dricksvatten utgör grunden för folkhälsa, livsmedelsproduktion och ekonomisk tillväxt. Vattnet på vår jord cirkulerar i ett ständigt kretslopp som havsvatten, vattenånga i luften, regn och snö genom jord och berg som grundvatten. En översikt av vattnets kretslopp Källa: Sveriges geologiska undersökning. 1 I Sverige finns överlag god kvalitet och kvantitet av dricksvatten. Det är ovanligt att människor blir sjuka på grund av dåligt dricksvatten. Sverige har hittills varit förskonat från stora kriser på dricksvattenområdet, vilket skapat en situation där vi tar dricksvattnet för givet. Riskerna underskattas och det i sig blir ett problem. Tillbuden i Helsingborg, Göteborg, Öckerö, Karlstad och Östersund under tidsperioden visar dock tydligt att frågor om dricksvattenförsörjning måste tas på största allvar. Till det kommer att kvaliteten på dricksvattnet inte är lika god överallt. Varje vecka, året om, rekommenderas befolkningen i någon av Sveriges kommuner att koka vattnet på grund av störningar i dricksvattenproduktionen. Fall med vattenburen smitta inträffar varje år och mörkertalet kan vara stort. 1 Se NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 3

4 Sverige har med andra ord utmaningar att ta sig an redan i dag. Dessa utmaningar kan komma att förstärkas av framtida klimatförändringar, exempelvis vad gäller grundvattentillgång, ökad förekomst av extremväder med tillhörande risker och försämrad vattenkvalitet. 2 Enskild vattenförsörjning är särskilt sårbar vilket inte uppmärksammas i tillräcklig grad. Drygt 1,2 miljoner människor tar vatten från egen brunn och enskild vattenförsörjning omfattas av ett särskilt regelverk där mycket ansvar åläggs brunnsägaren. En studie från 2007 visade att ungefär 20 procent av de 5000 prover som ingick i studien var otjänliga och ungefär lika många var tjänliga. Resterande prover var tjänliga med anmärkning. Detta indikerar att kvaliteten på dricksvattnet i Sveriges enskilda brunnar inte är god. Ett Nationellt nätverk för dricksvatten har initierats för att adressera dessa utmaningar. 3 Bakgrunden till initiativet står att finna i Klimat- och sårbarhetsutredningen, Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007: 60), som framhöll den splittrade aktörsbilden på dricksvattenområdet som en sårbarhet för dricksvattenförsörjningen. 4 Nätverkets medlemmar består av sektorsansvariga myndigheter och berörda branschorganisationer; Boverket, Sveriges geologiska undersökning, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Svenskt Vatten, Sveriges Kommuner och Landsting samt Vattenmyndigheterna. Föreliggande strategidokument talar om vad nationellt nätverk för dricksvatten vill åstadkomma. Handlingsplanen beskriver hur nätverket arbetar och verksamhetsplanen vad medlemmarna arbetar med tillsammans. 2 Se rapporterna Kan grundvattenmålet klaras vid ändrade klimatförhållanden? underlag för analys (SGU-rapport 2007:9) och Grundvattennivåer och vattenförsörjning vid ett förändrat klimat (SGU-rapport 2010:12) där minskad grundvattenbildning förutspås medföra problem med tillgång och kvalitet vid torrperioder i exempelvis små grundvattenmagasin i östra Svealand och mellersta och östra Götaland. Å andra sidan ökar enligt studierna riskerna för översvämningar, särskilt i Västra Sverige. 3 Nationellt nätverk för dricksvatten har i sitt arbete dragit nytta av en kartläggning av nationell samordning på dricksvattenområdet, genomförd under (se rapporten Förslag till samarbetsformer gällande nationell dricksvattensamordning av WSP Analys & Strategi och Capire). 4 Läs mer i Klimat- och sårbarhetsutredningen Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007:60). NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 4

5 2 Strategi för Sveriges dricksvatten Dricksvattenförsörjning är en sektor med långa ledtider. Sektorn har därtill en komplex aktörsbild och behov av finansiella investeringar, 5 vilket ställer höga krav på strategiskt och långsiktigt arbete. Om nationellt nätverk för dricksvatten och berörda aktörer på nationell, regional och lokal nivå börjar arbeta målmedvetet och systematiskt idag så kan Sverige förhoppningsvis se resultat om drygt år. Det nationella nätverket ser därför ett behov av en övergripande strategi för Sveriges framtida dricksvattenförsörjning. Föreliggande dokument syftar till att identifiera viktiga frågor för dricksvattenförsörjningen samt hur arbetet bör bedrivas för att uppnå den långsiktiga visionen: Sveriges befolkning har tillgång till dricksvatten av tillräcklig kvantitet och god kvalitet i en föränderlig värld Ambitionen med strategin för dricksvatten är att tydliggöra sektorns behov av stöd och riktning på kort samt lång, med insikt om att tidsintervall för klimatanpassningsfrågor bör vara långsiktigt. 6 Strategin tar sin utgångspunkt i ett antal viktiga frågor: Dricksvattenfrågor behöver lyftas tydligt i nationella mål och program Framtida klimatförändringar ställer krav på långsiktighet och metodik Planering på nationell, regional och lokal nivå behöver systematiseras Forskning, dataunderlag och kompetensförsörjning kräver ökat stöd Dessa frågor kommer att vidareutvecklas i detta dokument genom en översikt av respektive område, identifiering av utvecklingsbehov samt förslag till fortsatt arbete. 5 Se uppskattad kostnad för att klimatanpassa Sveriges dricksvattenförsörjning, en åtgärd som grovt uppges kosta drygt 5,5 miljarder kronor (se underlagsutredningen Dricksvattenförsörjning i ett förändrat klimat, Svenskt Vatten, 2007 M135). 6 Se Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007:60). NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 5

6 4 Dricksvattenförsörjning i Sverige Med dricksvattenförsörjning avses i detta dokument hela dricksvattenkedjan, det vill säga från tillrinningsområde för vattenförekomst/vattentäkt och brunn (fortsättningsvis används begreppet vattentäkter) till konsumentens tappkran. I nästan kommunala vattenverk renas vatten som försörjer drygt 8 miljoner människor. Resterande 1,2 miljoner invånare i landet och lika många i fritidshus får sitt vatten från egna eller gemensamma enskilda brunnar. Hälften av det vatten som används för att framställa dricksvatten kommer från ytvatten, som sjöar och rinnande vattendrag. Resterande andel vatten för dricksvattenproduktion fördelar sig mellan naturligt och så kallat konstgjort grundvatten. 7 Både grundvatten och ytvatten ger utmärkt dricksvatten med riktig behandling. Ett bra grundvatten har vissa fördelar gentemot ytvatten, då det har en lägre temperatur och bättre mikrobiologisk kvalitet, vilket föranleder en enklare behandling i vattenverket. 8 Dricksvattenförsörjningen involverar flera aktörer med olika ansvar och roller. Fastighetsägare med egen brunn ansvarar själva för sin dricksvattenförsörjning. Enligt Vattentjänstlagen är kommunen ansvarig för dricksvattenförsörjningen inom beslutat verksamhetsområde. Kommunen har även ett kontrollansvar för dricksvattenförsörjningen samt ett övergripande planeringsansvar för alla vattenfrågor i kommunen. Det centrala myndighetsansvaret för dricksvatten är genom lagstiftning fördelat mellan Boverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning och Vattenmyndigheterna. Viktiga branschorganisationer på området är Svenskt Vatten samt Sveriges kommuner och landsting (SKL), som företräder landets vattenproducenter respektive Sveriges 290 kommuner. 7 Sistnämnda vatten leds genom ett markgruslager, exempelvis grusås, och benämns efter en uppehållstid av minst 14 dagar konstgjort grundvatten. 8 Läs mer i Värt att veta om vatten: Frågor och svar om vårt dricksvatten, Svenskt Vatten. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 6

7 Något förenklat kan aktörsstrukturen inom dricksvattenförsörjningen illustreras som följer: 9 Ansvar från täkt till kran Ytvattentäkt Grundvatten Distributionsanläggning NATURVÅRDS VERKET Vattenverk LIVSMEDELSVERKET LIVSMEDELS VERKET VA installation BOVERKET Konsument Miljödepartementet SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING Landsbygdsdepartementet BOVERKET Socialdepartementet LIVSMEDELSVERKET SOCIALSTYRELSEN Näringsdepartementet Ramdirektivet för vatten 2000/60/EG VFF Miljöbalken LÄNSSTYRELSE OCH KOMMUN Finansdepartementet Vattentjänstlagen Livsmedelslagstiftning Socialdepartementet Dricksvattendirektivet 98/83/EG Plan och Bygglagen/ BBR Dricksvattenfrågor sorterar under fem olika departement; finans- landsbygds-, miljö-, närings- och socialdepartementet. Om samtliga aktörer med delansvar inom dricksvattenkedjan omfattas blir antalet departement ännu fler. Viktig lagstiftning som reglerar ansvar och roller på området härrör från EUdirektiv 10 och nationell lagstiftning såsom miljöbalken, 11 vattentjänstlagen, 12 livsmedelslagstiftning 13 samt plan och bygglagen (PBL) 14 samt lagen och förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk Notera att ansvarsfördelningen är på väg att förändras, bland annat genom tillkomst av den nya Havsoch vattenmyndigheten, som träder i kraft den 1 juli Se Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (Ramdirektivet för vatten). Naturvårdsverket och SGU är föreskrivande myndigheter. Varje vattenmyndighet ska ta fram miljökvalitetsnormer för vattenförekomster i sin förvaltningsplan och förslag till åtgärder via åtgärdsprogram. Exempel på åtgärd kan vara att en dricksvattenförekomst ska ha vattenskyddsområde eller motsvarande skydd. Genomförandet av åtgärder ligger på ordinarie myndigheter. Dessutom berör Europadepartementets och rådets direktiv 2006/118 EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot förorening och försämring samt direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer skyddet för dricksvattenförekomster. 11 Miljöbalken fokuserar på ekologisk hållbarhet genom ett miljöskydds- och hälsoskyddsperspektiv. Genom tillsyn ska kommunen följa upp verksamheterna inom vattenförekomsters tillrinningsområde. Kommunernas miljönämnder har ansvar för att planera sin tillsynsverksamhet under miljöbalken och detta gäller även tillsynen av miljöfarlig verksamhet. 12 Enligt vattentjänstlagen har kommunerna skyldighet att se till att vattenförsörjning och avlopp finns inom befintlig eller blivande bebyggelse (SFS 2006:412, 2 ).. 13 Se Livsmedelslag (2006:804), Livsmedelsförordning (2006:813) och Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, omtryck (LIVSFS 2005:10). 14 När plan- och bygglagen trädde i kraft 1 januari 1987 togs inte förslag särskilda vattenplaner med utan bedömningen var att vattenplaneringen skulle inordnas i den nya lagens regelsystem. Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och byggande. I lagen anges att mark och vatten ska användas till det de är mest lämpade samt att hänsyn till både enskilda och offentliga intressen ska uppmärksammas vid planering och byggande. 15 Material i kontakt med vatten regleras i 2 3 BVL (1994:847 och 5 BVF (1994:1215) NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 7

8 5 Dricksvatten och Miljömålen Riksdagen har fastställt 16 nationella miljökvalitetsmål. 16 Vissa av dessa har mål/ delmål som rör skyddet av dricksvattenförekomster. Två av dessa mål; Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet berör direkt skyddet av yt- och grundvatten som används eller som kan användas för dricksvattenproduktionen. Det framgår att dessa vattenförekomster behöver skyddas genom upprättande av vattenskyddsområde. Även miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö tar upp dricksvattenförsörjningen. De uppsatta målen om skydd av dricksvattentäkter har fått kritik då de ännu inte har uppnåtts. Enligt lydelsen av delmål 3 Levande sjöar och vattendrag ska senast år 2009 vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter. Med större ytvattentäkter avses ytvatten som används för vattenförsörjning till fler än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m3 per dygn i genomsnitt. Delmål 1 av Grundvatten av god kvalitet berör vattenskyddet då Grundvattenförande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning ska senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö bör enligt regeringens bedömning innebära bland annat att naturgrusavlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen och för natur- och kulturlandskapet bevaras. Miljömålsarbetet i framtiden Den förändring av miljömålssystemet som nu pågår medför bland annat att delmålen försvinner och lydelsen för respektive miljökvalitetsmål ska tillsammans med ett antal preciseringar styra arbetet. Preciseringar kommer att tas fram under hösten 2010 och kan i vissa fall tänkas motsvara delmålens innehåll. Nytt är att etappmål kommer att arbetas fram av den nu tillsatta Miljömålsberedningen. Etappmålen kan vara av mer övergripande karaktär och dricksvattenkedjan så som den i detta strategidokument är beskriven från vattenförekomst till tappkran skulle kunna vara ett lämpligt tema. Det är därför lämpligt att nätverket nära följer utvecklingen inom arbetet med framtagande av etappmål. Även utan etappmål bör verksamheten inom nätverket ansluta till miljömålsarbetet. Under 2011 finns bättre förutsättningar att bedöma utvecklingen inom miljömålsarbetet och en uppdatering av strategitexten avseende miljömål bör då ske. 16 Proposition 2009/10:155 Svenska miljömål för ett effektivare miljöarbete. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 8

9 6 Svensk vattenförvaltning och dricksvatten Sverige har delats in i fem geografiska vattendistrikt med en vattenmyndighet i varje distrikt med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. 17 Bakgrunden till indelningen är EU:s ramdirektiv för vatten som antogs år 2000 med det övergripande syftet att alla vatten ska uppnå god kemisk och kvalitativ status eller god ekologisk status senast år Direktivet är infört i svensk författning främst via 5 kapitlet i miljöbalken samt via vattenförvaltningsförordningen (2004:660). Vattenförvaltningsförordningen medförde att traditionella administrativa gränser kompletterades med en indelning utifrån naturliga geografiska tillrinningsområden i Bottenvikens, Bottenhavets, Norra Östersjöns, Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt. 19 Det övergripande ansvaret för vattenmyndigheten är att se till att EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige och initiera åtgärder för att nå målet god vattenstatus i ett första steg till år 2015, men i alla vatten år Vattenmyndighetens uppgift är att ta fram och besluta om miljökvalitetsnormer, 20 förvaltningsplan och åtgärdsprogram inom vattendistriktet. Vattenmyndigheten ska också ta fram ett register över skyddade områden, vilka ska beaktas i normföreskrifterna och i åtgärdsprogrammen såsom vattenförekomster avsedda för dricksvattenförsörjning idag och i framtiden. Vattenförvaltningens arbete med dricksvatten Vattenskyddsområden är ett sätt, enligt vattenförvaltningsförordningens krav på åtgärdsprogram, att skydda dricksvattenförekomster så att angivna miljökvalitetsnormer kan följas. 21 Även vattentäkter som ligger i en vattenförekomst som ännu inte avgränsats bör genom länets och/eller kommunens försorg ges det skydd som behövs för att säkerställa en god dricksvattenkvalitet. Arbetet med att etablera nya och se över föråldrade vattenskyddsområden går dock för långsamt. Med tanke på vikten av att ha ett funktionellt vattenskyddsområde, för att skydda dagens och framtida vattentäkter avsedda för dricksvattenproduktion mot kemiska och mikrobiella föroreningar, så är det av vikt att denna fråga och process ses över. 17 Se Klart som vatten SOU 2002:105 och Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Prop. 2003/04:2. 18 Se Europaparlamentet och Rådets direktiv 2000/60/EG den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. 19 Se förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660), som i vardagslag brukar kallas vattenförvaltningsförordningen (VFF). I förordningen behandlas indelning i vattendistrikt, vattenmyndigheterna och deras roll samt de olika arbetsmoment som ska utföras. 20 Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes med miljöbalken år Avsikten med dem är att förebygga eller åtgärda miljöproblem, uppnå miljökvalitetsmålen och att genomföra EG-direktiv. 21 Före detta ytvattendirektivet 75/440/EEG, om krav på ytvatten som används dricksvattenframställning, har upphört. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 9

10 De fem vattenmyndigheterna har i sina åtgärdsprogram för att nå god grundvattenstatus till 2015 föreslagit förstärkning av vattenskyddet samt upprättande av kommunala vatten- och vattenavloppsplaner. 22 Detta är det samma som brukar benämnas VA-planer, som utvecklas på kommunal nivå för planering av vatten och avlopp inom kommunens gränser. En VA-plan är inte juridiskt bindande, det saknas grund för detta i svensk lagstiftning, men däremot är kommunen skyldig att planera för vatten och avlopp inom kommunens bebyggelse. 23 Svenskt Vatten har tagit fram vägledning om kopplingen mellan råvatten och krav på beredningsteknik vid vattenverket. Vattenmyndigheterna kommer att följa upp hur åtgärdsprogrammet har beaktats vad avser skydd av dricksvattenförekomster och möjligheter att styra råvattenkontrollen. Detta kommer att ligga som ett underlag för kommande revidering av åtgärdsprogrammet. 22 Arbetet med den nya vattenförvaltningen och ramdirektivet för vatten ställer krav på att ett tillrinningsområdesperspektiv appliceras på all VA-planering. 23 Se lagen om allmänna vattentjänster (2006:412). NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 10

11 7 Dricksvatten och planering Idag finns lagstiftning som styr och initiativ som rör planering på dricksvattenområdet. Nedan kommer dessa att presenteras översiktligt med ett avslutande avsnitt om hur arbetet kan bedrivas i framtiden. En översikt av planeringskrav och initiativ I plan- och bygglagen finns regler för regional planering. En regionplan ska tjäna till ledning för beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Planen kan ange grunddragen för användningen av mark- och vattenområden samt riktlinjer för lokalisering av bebyggelse och anläggningar. Med den nya plan- och bygglagen som träder i kraft den 2 maj 2011 kommer också de regionala perspektiven att stärkas i den kommunala översiktsplaneringen. I dag finns endast en regionplan Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2010, som är både en fysisk regionplan enligt plan- och bygglagen och ett regionalt utvecklingsprogram. I planen presenteras en övergripande rumslig framtidsbild för östra Mellansverige. Planen innehåller bl.a. ett avsnitt om regionens dricksvattenförsörjning. Till skillnad från vattenförsörjningsplaner, som anges nedan, regleras översiktsplanen och processen kring denna i lag. 24 Enligt plan- och bygglagen ska varje kommun ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Kommunfullmäktige ska minst en gång under mandattiden ta ställning till översiktsplanens aktualitet. En översiktsplan ska redovisa grunddragen för hur kommunen avser att använda mark- och vattenområden och hur den byggda miljön ska utvecklas och bevaras. Av planen ska också framgå hur kommunen avser att tillgodose riksintressena och följa gällande miljökvalitetsnormer. Från ett dricksvattenperspektiv kan en översiktsplan exempelvis innehålla en redovisning av befintliga och framtida yt- och grundvattentäkter, betydelsefulla grundvattentäkter i t.ex. grusåsar, befintliga och framtida vattenskyddsområden samt översvämningshotade områden. Det finns direkta kopplingar mellan planeringsarbete relaterat till vattenfrågor utifrån vattentjänstlagen, miljöbalken, plan och bygglagen samt den nya vattenförvaltningen. I den nya vattenförvaltningen utifrån EU:s vattendirektiv har begreppet Vattenplaner lyfts fram och Vattenmyndigheterna försöker visa på möjligheten och behovet av att integrera dessa i kommunernas översiktsplanering. I ett försök att reda ut den pluralism av planeringsverktyg som finns, med beröring på dricksvatten och planering, förklarar Sveriges geologiska undersökning (SGU) initiativens samhörighet som följer: 24 Se 4 kap. 1 PBL (1987:10) i den idag gällande plan- och bygglagen. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 11

12 1) en regional vattenförsörjningsplan bör vara en del av det regionala planeringsunderlag som länsstyrelsen har till uppgift att bistå kommunerna med, 2) en kommunal vattenförsörjningsplan bör utgöra ett underlag för såväl den kommunala översiktsplanen som en kommunal VA-plan och 3) strategiska delar av vattenförsörjningsplanen bör ingå i översiktsplanen, detta kan göras som ett tillägg till en aktuell översiktsplan. Syftet med en vattenförsörjningsplan anges av SGU vara att säkerställa tillgången till vattenresurser för dricksvattenförsörjningen i ett område på lång sikt, dvs. i ett flergenerationsperspektiv. 25 Arbetet med vattenförsörjningsplaner pågår i flera kommuner, i samverkan mellan kommuner samt i några fall på länsnivå. SGU rekommenderar i sin rapport att länsstyrelserna initierar arbetet med vattenförsörjningsplanering, genom att ta fram regionala planer, vilka kan stödja kommunernas arbete med framtagande av kommunala planer. 17 En annan viktig planeringsfråga rör material i kontakt med dricksvatten. Dricksvattenföreskrifterna ställer i 5 krav på att dricksvatten inte innehåller material från installationer som används vid beredning eller distribution av dricksvatten, eller ämnen som har samband med sådana material, i högre halter än som är nödvändigt för att tillgodose ändamålet med användningen av materialen. Boverkets Byggregler (BFS1993:57) ställer i avsnitt 6:62 funktionskrav på tappvatteninstallationer så att installationerna bland annat kan uppfylla dricksvattenföreskrifterna. Planering för dricksvatten i framtiden I den korta genomgången ovan och i dialog med företrädare för regional och lokal nivå så är det tydligt att planering för vatten, i synnerhet dricksvattenfrågor, ter sig mycket komplex. Det är därför viktigt att på ett tidigt skede rikta stödjande insatser som adresserar de behov av verktyg, metoder och underlag som efterfrågas av kommunerna ur ett klimatanpassningshänseende. Arbetet med vattenförsörjningsplaner stärker kommunens eget underlag för kommunal samhällsplanering, översiktsplaner och detaljplaner. En informationskampanj för att upprätta vattenförsörjningsplaner kommer att genomföras i samverkan mellan flera av medlemsorganisationerna i nätverket. Byggregelsystemet är uppbyggt så att det är byggherren som ansvarar för att reglerna är uppfyllda. Ett sätt att uppfylla reglerna är att använda sig av frivilligt typgodkända produkter enligt 18 BVL. Ett typgodkännande innebär att material, konstruktioner eller anordningar får användas i byggnadsverk. Inom Europeiska kommissionen arbetar man med att harmonisera byggprodukter så att det går att CE märka dem och när det finns CE märkta produkter är det inte längre möjligt att utfärda typgodkännande. 25 Se "Vattenförsörjningsplan - identifiering av vattenresurser viktiga för dricksvattenförsörjning" (SGU-rapport 2009:24) NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 12

13 CE-märkningen av produkter i kontakt med dricksvatten är ett arbete som kommissionen har arbetat med sedan 1998 och där man under tiden har haft svårigheter att få fram ett gemensamt system då det berör både dricksvattendirektivet och byggproduktdirektivet. Boverket arbetar för att få ett gemensamt system då det kan bli problem när möjligheten med typgodkännande försvinner. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 13

14 8 Dricksvatten och FoU Den dricksvatteninriktade forskning som idag bedrivs i Sverige får stöd till stor del från branschorganisationen Svenskt Vatten. 26 Genom avgiftsfinansierad forskning om ca 15 miljoner per år stöds forskning inom identifierade prioriterade områden: Klimatpåverkan, reningsteknik och skydd av vattentäkt Processer i vattenledningssystem (mikrobiologi och korrosion) Riskanalyser från råvattentäkt till tappkran Mikrobiella barriärer och åtgärder för minskad risk för mikrobiell påverkan Samhällsplanering av dricksvatten, givet de identifierade utmaningar som diskuterats tidigare i detta dokument vad gäller tillämpning på regional och lokal nivå, skulle även kunna vara ett ämne för forskning. I en översikt av den svenska VAforskningen från 2008, genomförd på uppdrag av Svenskt Vatten, konstaterades följande: Omfattningen av svensk forskning och utveckling inom VA-området (VA FoU) är liten i relation till de värden VA-branschen förvaltar och det är framför allt forskningen som har liten omfattning. Det finns många forskningsgrupper i Sverige som arbetar med VAfrågor. De är så många att de flesta är alltför små, vilket påverkar kvaliteten på forskningen. [ ] Svenska forskningsgrupper är i liten grad aktiva i internationella nätverk t.ex. i projekt inom EU:s ramprogram för forskning. Svensk VA-FoU är i mindre grad än i andra länder industriellt inriktad och lite präglad av leverantörsindustrins önskan om innovationer. Forskningen är mer innovativ när det gäller nya tankar och system med ursprung i det politiska och offentliga världen som t.ex. kretsloppssamhället. Ett lyft för Sveriges dricksvattenforskning? Forskning och kunskapsuppbyggnad är central för att möjliggöra anpassningsåtgärder i samhället, vilket lyfts fram i regeringens forsknings- och innovationsproposition Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50). I denna framhålls forskning om klimat fram som ett prioriterat område. Propositionen påvisar att det finns ett behov av riktad och mer tillämpad forskning, framför allt när det gäller samhällets sårbarhet inför ett förändrat klimat. Frågor som lyfts i detta sammanhang är bl.a. forskning om risker för översvämningar, ras och skred, påverkan på infrastruktur, risker för dricks- och grundvatten samt ökad spridning av sjukdomar. Ansvariga finansiärer för forskning inom dessa områden är forskningsråd som Mistra, Formas, men även myndigheter såsom Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Dessa finansiärer, tillsammans med Svenskt Vatten och andra aktörer på FoU-området, behöver fördjupa dialogen om svensk dricksvattenforskning. Fokus kan vara de kunskapsgap och behov som idag finns, frågor om internationalisering och anslagsfrågor för dricksvattenforskningen. 27 FoU på dricksvattenområdet behöver utvecklas för att möta dagens och framtiden sårbarheter och risker, för att Sverige ska kunna ta sig an framtidens utmaningar i ett förändrat klimat. 26 Svenskt Vatten Utveckling (SV-Utveckling) är kommunernas FoU-program med fokus på VA-teknik. Programmet finansieras genom VA-taxan i kommunerna. 27 Se diskussion i rapporten Svensk FoU innen VA-teknik, Svenskt Vatten Nr NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 14

15 9 Dricksvatten och krisberedskap Behovet i alla kriser är ett snabbt och korrekt agerande som minskar konsekvenserna och sparar kostnader för samhället, när det som inte får ske ändå inträffar. Problembilderna vid dricksvattenkriser är flera och påvisar behovet av ett vidareutvecklat arbete på området. Krishantering idag bygger på dagliga kontakter och informella nätverk. Länsstyrelsens roll är ofta otydlig och oklar för den kommunala nivån. 28 Än mer komplex blir aktörsstrukturen då allt fler kommuner väljer att lämna en traditionell kommunal struktur där VA, miljökontor och räddningstjänst finns samlat inom respektive förvaltning och samma geografiska område. De nya organisatoriska kartorna med nya privata aktörer, kommunalförbund och bolag över de geografiska gränserna överlappar inte varandra, vilket bidrar till stora problem när det gäller roller, ansvar och samarbeten. Ta den lilla kommunen med slimmad personalstyrka som hanterar allt från avlopp, vattenverk, till mark och park, dvs. få personer med bred verksamhet. Detta kan jämföras med storstadsområdet, större städer, där en kris kan omfatta en mycket stor mängd människor och många känsliga samhällsviktiga verksamheter. Ofta är fler än en kommun aktör i krisen och graden av samordning påverkar utgången av krishanteringen. Det är svårt att idag hitta två kommuner som har exakt samma politiska organisation. Generationsskiften och omorganisationer påverkar dessutom kunskaperna negativt, och det är fortfarande sällsynt att rutiner, krisplaner, nödvattenplaner m.fl. är nedtecknade vid pensionsavgångar. 29 En återkommande fråga under hela och 2000-talen har varit om svenska kommuner har förmåga att hantera en riktigt stor kris inom dricksvattenförsörjningen. Riksrevisionens utredning år 2008 svarade nej på den frågan. Intensifierat arbete med krisberedskap Riksrevisionens undersökning konstaterade att det inte är möjligt att hantera omfattande kriser inom dricksvattenområdet. Evakuering och hot mot stora försörjningssystem klaras inte i vissa scenarier, samt att det saknas brukarprioriteringar i kris. Slutsatserna påtalar att staten måste göra mera. 30 Det finns ett tydligt behov av förbättring på krisberedskapsområdet vad gäller: - den regionala samordningen och samverkan i kriser - uppdaterade krisplaner som tar hänsyn till nya strukturer - nödvattenförsörjningsplaner som håller måttet - en politisk vilja att bidra till att generationsväxlingen genomförs på ett bra sätt. Dessa frågor med identifierade kapacitetsbehov och kunskapsgap behöver adresseras. 28 Dricksvattenförsörjning - beredskap för stora kriser, RIR 2008:8. 29 Se rapporten Uppföljningen 2009 avtyréns, WSP, Akrab, Wahrenkonsulter och Sweco. 30 Dricksvattenförsörjning - beredskap för stora kriser, RIR 2008:8. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 15

16 10 Internationellt arbete och dricksvatten Både inom Europeiska Unionen (EU) och Förenta Nationerna (FN) drivs frågor med direkt eller indirekt beröring på dricksvattenområdet. Direkt betydelse har den påbörjade revideringen av dricksvattendirektivet och eventuellt införandet av obligatoriska Water Safety Plans (WSP) m.m. EU:s vitbok om klimatanpassning berör behovet av att säkerställa infrastruktur såsom dricksvattenförsörjningen i ett förändrat klimat. 31 Andra direktiv med kopplingar till dricksvattenförsörjningen är översvämningsdirektivet från 2007 som genom förordning (2009:956) om översvämningsrisker introducerats i svensk lagstiftning. Översvämningsdirektivet syftar till att minska ogynnsamma följder av översvämningar och dess påverkan på människors hälsa, vilket kopplar till bland annat risken för förorening av vatten avsett för dricksvattenproduktion. MSB är behörig myndighet i Sverige för översvämningsfrågorna. Ytterligare ett direktiv med bäring på dricksvattenområdet är Infrastructure for Spatial Information in Europe (Inspire) från 2007, vars syfte är att möjliggöra observationer av tillståndet i miljön och dela information på identifierade områden. Inspire innehåller regler om teknisk interoperabilitet och ställer bland annat krav på att myndigheter ska dela med sig av data i elektronisk form. Detta kan bland annat ske genom nättjänster. Förenta Nationerna har utnämnt decenniet till The decade for water med ursprung i Rio-konferensen Drivkraft bakom instiftandet av ett decennium för vatten är att uppnå ett delmål av Millenniemål nummer 7; att år 2015 halvera andelen av världens befolkning som lever utan hållbar tillgång till dricksvatten och sanitet. Världshälsoorganisationen (WHO) ger ut internationella rekommendationer för dricksvattenkvalitet, Guidelines for Drinking Water Quality, med syfte att motverka förorening av och höja kvaliteten på dricksvatten. WHO riktar sig till nationella och lokala tillsynsmyndigheter samt till vattendistributörer och organisationer som sköter dricksvattenförsörjningen. WHO:s rekommendationer används som underlag då svenska gräns- och riktvärden tas fram och/eller ses över." Utöver EU och FN finns ett antal tongivande organisationer som driver dricksvattenrelaterade frågor. Dessa är bland annat International Water Association (IWA) och European Water Association (EWA). IWA är en organisation med medlemmar i 130 länder vars fokus ligger på hela vattencykeln, forskning 31 Vitbok. Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram, Bryssel den , KOM (2009). 32 Läs mer på NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 16

17 såväl som praktik, med målgrupper inom offentlig förvaltning, VA-samfundet och industrin. En annan viktig europeisk aktör är EUREAU, som är en sammanslutning av de nationella europeiska föreningarna för allmän vattenförsörjning och avlopp med säte i Bryssel. Samtliga EU-länder samt Norge är med i EUREAU via sina nationella föreningar. Sverige är representerat genom branschorganisationen Svenskt Vatten och flera vattenproducenter finns aktiva inom olika delar av organisationen. År 1975 startades EUREAU med temat vattenförsörjning. Under 1998 slogs EUREAU ihop med EWWG som fokuserat på avloppsfrågor. Dess roll är att erbjuda sin kompetens till olika EU-organ samt att påverka europeiska beslutstagare. Ökat internationellt samarbete Sverige behöver lyfta sitt internationella engagemang på dricksvattenområdet. Detta kan göras i gemensamma satsningar med internationella organisationer. Ett gott exempel här är Konferensen Cities of the Future 2011 den maj, lokaliserad till Stockholm, vars fokus ligger på att vatten måste komma in tidigt i samhällsplaneringen. Nationalkommittén för vatten i Sverige, tillsammans med IWA, Urban Water AB, International Federation for Housing and Planning, Föreningen för Samhällsplanering och Stockholm International Water Institute står som samarrangörer. Vattendecenniet kan även ge drivkraft till arbetet på dricksvattenområdet i Sverige. Initiativet identifierar viktiga frågor, kanaler och målgrupper för att infria de uppställda målen i samband med exempelvis Världsvattendagen som inträffar den 22 mars varje år. Detta arbete med tillhörande underlag är användbart för Sverige, då just kommunikation kring dricksvatten och dess utmaningar behöver lyftas på alla nivåer. Sverige har tagit första steget för att ratificera FN:s internationella protokoll för vatten och hälsa. Miljödepartementet ansvarar för huvudkonventionen, varunder protokollet sorterar, vilka har informerat att ratificieringsprocessen av protokollet kan komma att initieras under Artikel 6 bland annat handlar om att etablera nationell samordning mellan berörda myndigheter. Protokollet är upprättat av United Nations Economic Commission for Europe (UNECE). 33 Denna process är viktig att följa för berörda aktörer. 33 Läs mer på NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 17

18 11 Förslag till fortsatt arbete I detta strategidokument har centrala områden och frågor lyfts om dricksvattenförsörjningen i Sverige. Strategiskt och långsiktigt arbete är ett måste i en sektor som dricksvatten, vilken är tekniskt och juridiskt komplex samt har långa ledtider. Ett huvudbudskap i dokumentet är att Sverige behöver tänka långsiktigt och metodiskt, då framtida klimatförändringar ställer större och ibland nya krav på dricksvattenförsörjningen. Detta i synnerhet vad gäller förekomst av framtida extremväder och en försämrad vattenkvalitet, vilken vi redan nu kan se tendenser av. I avsnittet om miljömålen och vattenförvaltningens arbete adresseras dricksvatten, vilka behöver lyftas tydligt i dessa nationella mål och program. Avsnittet om planering gav en kort översikt av planeringskrav och vägledningar på nationell, regional och lokal nivå. Översikten ger vid handen att vattenplaneringsarbetet behöver systematiseras. Länsstyrelser och kommuner behöver stöd i denna process. Inrättandet av vattenskyddsområden, enligt rekommendationer och krav i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram, utgör en viktig del för att skydda dricksvattnet idag och i framtiden, men arbetet däri går för långsamt. Tidigare i dokumentet framfördes att forskning och kunskapsuppbyggnad är kritiska faktorer för att möjliggöra anpassningsåtgärder i samhället. Detta är även sant för FoU på dricksvattenområdet, vars utvecklingsbehov bör adresseras så Sverige står redo inför framtida utmaningar. NATIONELLT NÄTVERK FÖR DRICKSVATTEN En gemensam strategi 18

19 Dricksvatten är vårt allra viktigaste livsmedel. Det utgör grunden för folkhälsa, livsmedelsproduktion och ekonomisk tillväxt. I Sverige finns överlag god kvalitet och kvantitet av dricksvatten och det är ovanligt att människor blir sjuka. Sverige har hittills varit förskonat från stora kriser på dricksvattenområdet, vilket skapat en situation där vi tar dricksvattnet för givet. Vi underskattar riskerna och det i sig blir ett problem. Vattenkvaliteten på dricksvattnet inte är lika god överallt, i synnerhet enskild vattenförsörjning har specifika utmaningar vad gäller vattenkvalitet. Varje vecka, året om, rekommenderas befolkningen i någon av Sveriges kommuner att koka vattnet på grund av störningar i dricksvattenproduktionen. Fall med vattenburen smitta inträffar varje år och mörkertalet kan vara stort. Sverige har med andra ord utmaningar att ta sig an redan i dag. Dessa utmaningar kan komma att förstärkas av framtida klimatförändringar, exempelvis vad gäller grundvattentillgång, ökad förekomst av extremväder med tillhörande risker och försämrad vattenkvalitet. Ett Nationellt nätverk för dricksvatten har initierats för att adressera dessa utmaningar. Bakgrunden till initiativet står att finna i Klimat- och sårbarhetsutredningen, Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter (SOU 2007:60), som framhöll den splittrade aktörsbilden på dricksvattenområdet som en risk för dricksvattenförsörjningen. Nätverkets medlemmar består av sektorsansvariga myndigheter och berörda branschorganisationer; Boverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Svenskt Vatten, Sveriges Kommuner och Landsting samt Vattenmyndigheterna. Genom systematiskt samarbete och samordning av insatser ämnar nätverkets medlemmar uppnå synergieffekter på dricksvattenområdet. LIVSMEDELS VERKET Box 622, Uppsala