Avdelningen för genomförande KONSEKVENSUTREDNING Anna-Stina Påledal NV Avdelningen för uppdrag Elisabet Kock

Transkript

1 1(25) SW E D I SH E N V IR O N M EN T AL P R OT E C T IO N AG E NC Y Avdelningen för genomförande KONSEKVENSUTREDNING Anna-Stina Påledal NV Avdelningen för uppdrag Elisabet Kock Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2014:xx) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt ändring i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport 1. SAMMANFATTNING Naturvårdsverket har tagit fram förslag till nya föreskrifter om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse på grund av att nuvarande föreskrifter delvis är föråldrade och inte helt kompatibla med varandra. Dessutom har det kommit förtydliganden från EU-domstolen och Mark- och miljööverdomstolen som bör föras in i föreskrifterna. Nuvarande föreskrifter om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (SNFS 1994:7 och SNFS 1990:14) har varit i kraft i drygt 20 år. Det övergripande syftet med översynen är att reglerna ska bli lättare att förstå och tillämpa för såväl myndigheter som verksamhetsutövare än vad som är fallet idag. Förslaget innebär att befintliga föreskrifter SNFS 1994:7 och SNFS 1990:14 upphör att gälla och att det istället införs samlade föreskrifter för rening och kontroll av avloppsvatten. Reglerna gällande rapportering har setts över vilket föranleder ändring av miljörapportsföreskrifterna (NFS 2006:9). Konsekvensutredningen omfattar både de nya avloppsföreskrifterna och ändringarna i miljörapportsföreskrifterna. Förslaget till nya föreskrifter innebär att nettokostnaden för verksamhetsutövarna totalt ökar med cirka 1,6 miljoner kronor. Kostnaden kommer att bäras gemensamt av ett hundratal avloppsreningsverk med mer än personekvivalenter (pe) anslutna. B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B K IR U N A K ASE R N G AT AN 14 P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(25) 2. BESKRIVNING AV PROBLEMET OCH RELEVANTA BEMYNDIGANDEN 2.1. Enklare och tydligare regler Tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare har pekat på behovet att se över de nuvarande föreskrifterna om rening och kontroll av avloppsvatten från tätbebyggelse. Bland annat har man framfört att föreskrifterna borde kunna sammanföras till en (1) föreskrift i syfte att förenkla. I nuläget är föreskrifterna delvis föråldrade, t.ex. hänvisar de till äldre/upphävd lagstiftning och innehåller övergångsregler med tidpunkter som har passerats. Föreskrifterna är inte heller helt kompatibla med varandra vilket sammantaget riskerar att leda till tolkningssvårigheter för både myndigheter och verksamhetsutövare. Målet är att de nya föreskrifterna ska ge enklare och tydligare regler. Samtidigt görs ändringar i miljörapportsföreskrifterna där rapporteringskraven för avloppsreningsverk och ledningsnät nu samlas. Ändringarna i miljörapportsföreskrifterna beskrivs närmare i avsnitt Naturvårdsverkets bemyndiganden Naturvårdsverket har bemyndigande (d.v.s. föreskriftsrätt) att införa tillämpliga delar av avloppsdirektivets bestämmelser i nationella föreskrifter. Detta framgår av 47 punkten 5 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). Bemyndigandet är meddelat av regeringen med stöd av 9 kap. 5 miljöbalken. När det gäller rapportering har Naturvårdsverket ett bemyndigande i 47 a punkten 1 FMH. Bemyndigandet är meddelat av regeringen med stöd av 26 kap. 20 miljöbalken. Naturvårdsverket har även ett bemyndigande när det gäller kontroll i 9 förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Bemyndigandet är meddelat av regeringen med stöd av 26 kap. 19 miljöbalken. Det nuvarande bemyndigandet enligt 47 a punkten 1 FMH gäller dock endast i fråga om tillståndspliktiga anläggningar. Eftersom ledningsnätet inte är tillståndspliktigt och eftersom Naturvårdsverket anser att verksamhetsutövarna även i fortsättningen bör rapportera in bräddningar på ledningsnätet har vi hemställt om ett utökat bemyndigande hos regeringen. Fortsatt rapportering av bräddningar behövs för att även i fortsättningen säkerställa att Sverige lever upp till avloppsdirektivets krav i fråga om ledningsnät.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(25) 3. BESKRIVNING AV FÖRSLAGET De huvudsakliga ändringsförslagen sammanfattas nedan. Konsekvenserna för berörda aktörer beskrivs närmare i avsnitt Ny struktur och förtydliganden I förslaget till nya föreskrifter har två befintliga föreskrifter (SNFS 1990:14 och SNFS 1994:7) sammanförts till en (1) ny föreskrift. Bestämmelserna har också strukturerats om för att göra dem tydligare och mer lättöverskådliga. Befintliga föreskrifter består av sammanlagt 35 paragrafer och tre bilagor. Förslaget till nya föreskrifter består av totalt 28 paragrafer och saknar bilagor. För att underlätta för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter att veta vilka krav som följer av föreskrifterna har det varit centralt att ange så få olika storleksmått som möjligt. Antalet begrepp som anger storleken på ett avloppsreningsverk eller en tätort har därför minimerats. Begreppen anslutning, maximal genomsnittlig veckobelastning (max gvb), och kväveretention definieras i 2 i förslaget till nya föreskrifter och definitionen av bräddat avloppsvatten har skrivits om. Vidare tydliggörs i den inledande paragrafen att föreskriften utgör minimiföreskrifter. Kravet på kontroll av utgående avloppsvatten är olika omfattande beroende på hur många pe som är anslutna till reningsverket både i nuvarande och föreslagna föreskrifter. Storleksgruppen avloppsreningsverk med en anslutning mellan och pe har tagits bort ur förslaget till nya föreskrifter vilket innebär en regelförenkling för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter. I förslaget till nya föreskifter tydliggörs att den naturliga kväveretentionen får räknas in vid kontroll av om begränsningsvärdet för procentuell reduktion av totalkväve i utgående avloppsvatten efterlevs. Detta med anledning av det förtydligande i kvävereningsfrågan som EU-domstolen gjorde i en dom om fördragsbrott i oktober där Sverige fälldes för underlåtenhet att uppställa krav på kväverening i fråga om vissa reningsverk i södra Sverige. Begreppet sekundär rening har inte förts in i de nya föreskrifterna. Begreppet återfinns i avloppsdirektivet och av den anledningen fördes det även in i SNFS 1994:7. Naturvårdsverket bedömer dock att begreppet som sådant inte behövs. Det viktiga är istället att det klart framgår vilka reningskrav som gäller. I förslaget till nya föreskrifter har detta tydliggjorts. I befintliga föreskrifter finns bestämmelser om rapportering i 20 SNFS 1990:14. Det finns också regler om rapportering i NFS 2006:9. För att förenkla 1 Mål C

4 NATURVÅRDSVERKET 4(25) tillämpningen föreslår Naturvårdsverket att alla bestämmelser om rapportering ska samlas i NFS 2006:9. Tillvägagångssättet för rapportering anpassas till nuvarande elektroniska system, Svenska MiljörapporteringsPortalen (SMP) Generellt krav på inkommande provtagning Ett generellt krav på kontroll av inkommande avloppsvatten föreslås för samtliga reningsverk över pe avseende parametrarna COD Cr, BOD 7, totalfosfor och totalkväve. Ett sådant krav återfinns inte i avloppsdirektivet. I direktivet och i SNFS 1994:7 anges istället att reningsverken ska vara utformade så att provtagning på inkommande avloppsvatten ska kunna ske. Av 6 och bilaga 2 i SNFS 1994:7 framgår att det vid kontroll av kraven på minsta procentuella reduktion även ska ske provtagning av inkommande avloppsvatten. Detta krav gäller dock endast för de anläggningar som vill uppfylla reningskraven när det gäller procentuell avskiljning, eftersom det då krävs att man kontrollerar såväl inkommande som utgående mängd föroreningar. I praktiken förekommer dock provtagning på inkommande vatten vid i princip alla reningsverk över pe. Sannolikt vill verksamhetsutövare ha möjlighet att kontrollera inkommande belastning och reningsgraden, åtminstone som en extra försiktighetsåtgärd för det fall man inte skulle klara föreskrifternas utsläppskrav vad gäller utgående koncentration (mg/l). Att införa ett generellt krav på inkommande provtagning förväntas underlätta möjligheten till kontroll och efterlevnad av avloppsdirektivet och därmed även underlätta Naturvårdsverkets rapportering till EU-kommissionen. Med anledning av detta föreslås ett generellt krav på provtagning på inkommande avloppsvatten. Kravet på minsta antalet prover bör följa avloppsdirektivets minimikrav för provtagning vilket innebär hälften så många prover på inkommande som på utgående avloppsvatten. För COD Cr skulle dock en sådan halverad provtagningsfrekvens strida mot direktivets minimikrav i fråga om anläggningar över pe. Naturvårdsverket föreslår därför att provtagningsfrekvensen för COD Cr ska vara samma för utgående som för inkommande vatten (2 veckoprov/månad) Delvis ökad provtagning för reningsverk pe Förslaget till nya föreskrifter innebär att gemensamma provtagningskrav införs för alla reningsverk som är större än pe. Detta innebär att reningsverk mellan och pe kommer att behöva ta fler prover på utgående avloppsvatten avseende COD Cr, BOD 7, totalfosfor och totalkväve jämfört med kraven enligt SNFS 1990:14, med undantag för ammoniumkväve som utgår. I SNFS 1990:14 finns det en skillnad i kraven på provtagningens omfattning mellan reningsverk för pe och reningsverk över pe.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(25) Gränsen vid pe härrör dock inte från avloppsdirektivet, där det istället finns en gräns vid pe. Ur regelförenklingssynpunkt anser vi dock att det är olämpligt att införa en ny storleksgräns ( pe). Med föreslagna regler uppfyller Sverige direktivets minimikrav när det gäller kontroll. Utöver det som anges ovan föreslås ytterligare en förändring i fråga om kontroll av totalkväve för reningsverk över pe. Ändringen innebär att ett veckoprov per vecka kommer att behöva tas för totalkväve. De förändringar som beskrivits ovan framgår av tabell 1 nedan. Tabell 1. Förändrad provtagning för reningsverk pe Utgående behandlat SNFS 1990:14 Nya föreskrifter avloppsvatten COD Cr 2 dp/månad 2 vp/månad BOD 7 2 dp/månad 1 dp/vecka Totalfosfor (P-tot) 2 dp/månad 1 vp/vecka Totalkväve (N-tot) 2 dp/månad 1 vp/vecka Ammoniumkväve (NH 4 -N) 2 dp/månad utgår Den utökade provtagningen förväntas öka tillförlitligheten på redovisade utsläpp och bedöms vara motiverad eftersom utsläppen av avloppsvatten är viktiga att ha uppsikt över, bland annat mot bakgrund av kopplingen till EU:s ramdirektiv för vatten och den svenska miljömålsuppföljningen Ändrade krav för kontroll och rapportering av ammoniumkväve och metaller Kravet på kontroll och rapportering av ammoniumkväve och metaller för avloppsreningsverk större än respektive pe har tagits bort i förslaget till nya föreskrifter, vilket innebär en lättnad för verksamhetsutövarna. Idag finns det krav i SNFS 1990:14 på att kontrollera och rapportera utsläpp av ammoniumkväve och metaller för reningsverk större än respektive pe. För reningsverk större än pe finns krav på rapportering av utsläpp av metaller även i NFS 2006:9. Avloppsdirektivet innehåller däremot inga krav på begränsning av utsläpp eller kontroll av vare sig ammoniumkväve eller metaller. Naturvårdsverket bedömer att uppgifter om utsläpp av ammoniumkväve och metaller inte behövs ur nationell synpunkt för reningsverk under pe eftersom uppgifterna inte används i nuläget. Däremot kan kontrollen vara motiverad ur recipientsynpunkt i det enskilda fallet. Mot bakgrund av ovanstående anser vi att generella krav på kontroll och rapportering för ammoniumkväve och metaller bör tas bort i de nya avlopps-

6 NATURVÅRDSVERKET 6(25) föreskrifterna. I de fall kontroll och rapportering behövs i det enskilda fallet kan detta beslutas av tillsynsmyndigheten. Rapportering av metallutsläpp regleras även fortsättningsvis genom miljörapportföreskriften för reningsverk över pe Rikt- och gränsvärden ersätts med begränsningsvärden Begränsningsvärden för utsläpp anges som rikt- och gränsvärden i SNFS 1994:7. Rikt- och gränsvärden ska enligt Mark- och miljööverdomstolen inte längre användas. Något som stödjer den nuvarande riktvärdeskonstruktionen återfinns inte heller i avloppsdirektivet. Av dessa skäl föreslås att begreppen riktvärde och gränsvärde tas bort och ersätts med begreppet begränsningsvärde. Eftersom utgångspunkten är att begränsningsvärden inte får överskridas blir utsläppskraven tydligare, men ändringen innebär också en viss skärpning Kravet på rapportering enligt 20 SNFS 1990:14 tas bort för anmälningspliktiga reningsverk Naturvårdsverket saknar idag bemyndigande att införa krav på rapportering av anmälningspliktiga verksamheter. Nuvarande krav på rapportering för anmälningspliktiga reningsverk i SNFS 1990:14 tas därför bort Krav på flödesviktad beräkning av utsläpp Ett krav på flödesviktad beräkning av utsläpp införs i förslaget till nya föreskrifter. Syftet är att tydliggöra kraven så att redovisade utsläppsvärden blir mer tillförlitliga och representativa. Det är även önskvärt om utsläppsvärden beräknas på samma sätt i hela landet varför ett generellt krav på flödesviktad beräkning har införts.

7 NATURVÅRDSVERKET 7(25) 3.8. Bräddning vid avloppsreningsverk Kraven på kontroll av bräddat avloppsvatten är olika omfattande beroende på hur många som är anslutna till reningsverket både i nuvarande och föreslagna föreskrifter. I SNFS 1990:14 finns en tabell (tabell 2 i 5 ) som anger hur provtagning av bräddat avloppsvatten vid reningsverket ska genomföras. Tabellen har inte förts över till de nya föreskrifterna, eftersom provtagningens omfattning inte bedöms vara möjlig att utföra i praktiken. Hur kontrollen ska gå till regleras istället i 12 och 13 i förslaget till nya föreskrifter Begäran om utökat bemyndigande för rapportering av bräddningar från ledningsnätet Idag finns det krav på kontroll och rapportering av bräddningar från ledningsnät i SNFS 1990:14. Rapporteringen hanteras normalt inom ramen för den årliga miljörapporteringen. Naturvårdsverket saknar dock numera bemyndigande att föreskriva om krav på rapportering när det gäller ledningsnät. Tidigare var detta inget problem, eftersom ledningsnäten omfattades av tillståndsplikt enligt FMH. Genom ändringar 2 av verksamhetskoderna och i bilagan till FMH ändrades dock begreppet avloppsanläggning till begreppet avloppsreningsanläggning. I och med ändringen anses ledningsnät som är kopplade till reningsverk inte längre omfattas av den tillstånds- eller anmälningsplikt som anges i 28 kap. 1 och 2 miljöprövningsförordningen (tidigare och FMH-bilagan). Eftersom 47 a FMH endast ger Naturvårdsverket bemyndigande i fråga om tillståndspliktiga verksamheter innebär det att Naturvårdsverket saknar bemyndigande att föreskriva om fortsatta krav på rapportering av bräddningar på ledningsnätet i de nya föreskrifterna. Förekomsten av bräddningar varierar kraftigt mellan olika verksamheters ledningsnät. Utsläppen kan vara mycket stora. Avloppsvattnet innehåller såväl övergödande näringsämnen som hälsoskadliga smittoämnen. För att tillsynsmyndigheterna ska få kännedom om dessa utsläpp och kunna kräva åtgärder behövs rapportering från verksamhetsutövarna. Utan rapportering kommer det heller inte vara möjligt att få fram lokal, regional eller nationell statistik över utsläppen. Det försvårar också Sveriges arbete med efterlevnaden av ramdirektivet för vatten 3, det så kallade vattendirektivet. Med tanke på de pågående klimatförändringarna med större nederbördsmängder och fler skyfall, och därmed ökade risker för översvämningar, så ökar också risken för bräddningar från ledningsnäten. 2 Förordning (SFS 2007:674) om ändring i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.

8 NATURVÅRDSVERKET 8(25) Naturvårdsverket har därför begärt utökat bemyndigande från regeringen enligt 47 a FMH för att kunna behålla kraven på rapportering av bräddningar från ledningsnätet Ändringar i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport Bestämmelserna om rapportering föreslås regleras i NFS 2006:9. För reningsverken upprättas en separat bilaga, där det kommer att finnas bestämmelser om vilka uppgifter som ska redovisas. Bestämmelserna följer i princip kraven i 20 SNFS 1990:14. Uppgifterna som anges i den nya bilagan ska redovisas i SMP:s emissionsdel. Därmed tydliggörs vad som ska rapporteras i emissionsdelen, eftersom det tidigare angavs att uppgifterna om möjligt skulle redovisas i emissionsdelen. I den nya bilagan finns även ett krav på redovisning av efterlevnad av begränsningsvärdena i de nya föreskrifterna. Redovisningen förväntas underlätta tillsynsmyndigheternas granskning av miljörapporterna och även Naturvårdsverkets internationella rapportering till EU-kommissionen. 4. BESKRIVNING AV VILKA ALTERNATIVA LÖSNINGAR SOM FINNS OCH VILKA EFFEKTERNA BLIR OM FÖRESKRIFTERNA INTE UTFÄRDAS Nollalternativet, det vill säga att inte genomföra några förändringar, skulle innebära att nuvarande föreskrifter fortsätter att gälla. Därmed skulle föreskrifterna fortsätta att delvis hänvisa till äldre/upphävd lagstiftning och innehålla övergångsregler med tidpunkter som har passerats. Inte heller den förenkling och de förtydliganden som Naturvårdsverket eftersträvar skulle uppnås. Ett annat alternativ vore att ändra de nuvarande föreskrifterna var för sig, istället för att samla bestämmelserna i en (1) föreskrift. Därmed skulle visserligen föreskrifterna inte längre hänvisa till äldre/upphävd lagstiftning eller innehålla övergångsregler med tidpunkter som har passerats. Däremot skulle det även fortsättningsvis vara en uppdelning i två olika föreskrifter med bestämmelser om rening respektive kontroll. Därmed skulle sannolikt inte den förenkling som eftersträvas uppnås fullt ut. Ett tredje alternativ vore att inte ha några generella föreskrifter utan istället endast använda sig av miljöbalkens bestämmelser om tillståndsprövning och anmälan. Avloppsdirektivets krav om rening, utsläpp och kontroll skulle då regleras i tillståndsvillkoren/förelägganden om försiktighetsmått för varje enskild verksamhet. Detta har dock inte bedömts vara ett realistiskt alternativ eftersom i första hand tillståndsprocessen är alltför tidskrävande. I Sverige finns det ca 470 tillståndspliktiga avloppsreningsverk som omfattas av

9 NATURVÅRDSVERKET 9(25) direktivet. Det skulle därmed vara en tung och kostsam administrativ process att ompröva alla dess verksamheter. Visserligen valde Sverige och Naturvårdsverket i samband med Sveriges inträde i EU att inte reglera avloppsdirektivets krav på fosforrening i föreskrifterna. Detta berodde dock på att Sverige redan uppfyllde direktivets krav på fosforrening och att det därmed riskerade att bli kontraproduktivt att införa utsläppskrav som vida översteg befintliga utsläppsnivåer. Att inte reglera direktivets utsläppskrav för kväve, BOD 7 och COD Cr i generella föreskrifter bedömdes dock inte vara en framkomlig väg. Denna bedömning kvarstår. Mot ovanstående bakgrund har vi bedömt att det bästa alternativet är att samla bestämmelserna om rening och kontroll i en ny föreskrift. 5. UPPGIFT OM ANTALET BERÖRDA VERKSAMHETSUTÖVARE 5.1. Antal tillstånds- respektive anmälningspliktiga verksamhetsutövare Miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251) innehåller bestämmelser om tillstånds- och anmälningsplikt för verksamheter och åtgärder som avses i 9 kap. miljöbalken. Tillståndsplikt (B) gäller för avloppsreningsanläggningar med en anslutning av fler än personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än pe. Anmälningsplikt (C) gäller för avloppsreningsanläggningar som är dimensionerade för mer än 200 pe. Tillståndspliktiga verksamheter prövas av landets tolv miljöprövningsdelegationer 4 och anmälningspliktiga verksamheter prövas av kommunerna. I Sverige finns ca tillståndspliktiga och ca 800 anmälningspliktiga avloppsreningsverk (se tabell 2). Dessa ägs och drivs i de allra flesta fall av kommunen eller av kommunalägda bolag. Ett mindre antal anläggningar ägs och drivs av privata huvudmän, till exempel samfällighetsföreningar. 4 Vilka dessa är framgår av förordning (SFS 2011:1237) om miljöprövningsdelegationer. 5 Enligt Svenska miljörapporteringsportalen, utdrag mars 2014.

10 NATURVÅRDSVERKET 10(25) Tabell 2. Antal berörda avloppsreningsverk Antal Storlek (pe)* Tillståndspliktiga avloppsreningsverk Huvudman Antal Kommun Privat (st) (st) (st) > > > Anmälningspliktiga avloppsreningsverk Totalt antal berörda avloppsreningsverk De ledningsnät som är kopplade till avloppsreningsverken omfattas inte av den tillstånds- eller anmälningsplikt som anges i 28 kap. 1 och 2 miljöprövningsförordningen. Förutom ansvariga huvudmän/ verksamhetsutövare för reningsverken och tillhörande ledningsnät, finns i varierande omfattning (i första hand i storstadsregionerna) även ledningsnät som är anslutna till dessa reningsverk, men som har annan huvudman/ verksamhetsutövare, till exempel privata samfällighetsföreningar. Det finns idag inga tillförlitliga uppgifter på hur många ledningsnät som har en annan huvudman än kommunen. Andelen bedöms dock vara mycket låg Olika typer av huvudmän Avloppsreningsverk finns i många storlekar, allt från anläggningar för enskilda hushåll till stora reningsverk med flera hundra tusen anslutna personer. Reningsverk dimensionerade över pe ägs och drivs uteslutande av kommunerna. Avloppsanläggningar dimensionerade mellan 200 och pe ägs och drivs av kommunala eller privata huvudmän. De privata huvudmännen kan vara enskilda, samfälligheter, företag, ideella föreningar och myndigheter. Enligt en nationell studie 6 över fördelningen av huvudmän framgår att reningsverk mellan 500 och pe i huvudsak ägs och drivs av kommunerna medan cirka 20 procent av reningsverken mellan pe ägs och drivs av samfällighetsföreningar och företag. Det innebär att kommunerna äger och driver cirka 700 av de 800 anmälningspliktiga reningsverken och resterande 100 reningsverk av privata samfällighetsföreningar och företag Kommunala huvudmän Kommunerna ansvarar för hantering av avloppsvatten och äger och driver de allmänna anläggningarna såsom reningsverk och ledningsnät. Kommunen kan 6 VA-Forsk rapport Nr Avloppsanläggningar för pe En nationell översikt, figur 3-5.

11 NATURVÅRDSVERKET 11(25) utse en annan organisation som VA-huvudman, till exempel ett aktiebolag som kommunen helt eller delvis äger. Bolaget kan vara ett rent VA-bolag eller ett så kallat multi utility - bolag, som även ansvarar för andra verksamheter, till exempel fjärrvärme- och elförsörjning. Enligt Svenskt Vatten finns idag ca 50 kommunalägda bolag i Sverige som är VA-huvudmän. Vatten- och avloppsverksamheten i Sverige är ett så kallat naturligt monopol och finansieras av taxor, inte skatter. Det innebär att huvudmannen (kommunerna) själva bestämmer taxan. Lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster anger dock att intäkterna för verksamheten inte får överstiga nödvändiga kostnader, den så kallade självkostnadsprincipen ska således gälla Samfällighetsföreningar Utanför kommunalt verksamhetsområde kan avloppsvattenhanteringen lösas genom att en samfällighetsförening bildas genom en lantmäteriförrättning 7. Anslutna fastigheter utgör en samfällighet som ska utföra, driva och underhålla anläggningen Övriga huvudmän Anläggningar som ägs av privata huvudmän och som inte är samfälligheter är antingen gemensamhetsanläggningar eller anläggningar som ägs av enskilda privatpersoner, företag, stiftelser, myndigheter eller liknande. Anläggningar som ägs av privata huvudmän är ofta små och således inte så vanliga bland reningsverk över 200 pe. Enligt den nationella studie som gjorts av fördelningen av huvudmän framgår att endast cirka tre procent av de anmälningspliktiga anläggningarna ägs av privata huvudmän som inte är samfällighetsföreningar. 6. UPPGIFT OM VILKA GRUPPER SOM BERÖRS, T. EX. CENTRALA TILLSYNSVÄGLEDANDE MYNDIGHETER, TILLSYNS- MYNDIGHETER OCH VERKSAMHETSUTÖVARE Utöver verksamhetsutövare berörs drygt 300 tillsyns- och tillståndsmyndigheter, ett femtiotal VA-konsulter och ett tiotal analysföretag. Även Naturvårdsverket berörs i sin roll som central tillsynsvägledande myndighet och med ansvar för den internationella rapporteringen i enlighet med avloppsdirektivet. Sveriges 290 kommuner utövar tillsyn enligt miljöbalken på samtliga anmälningspliktiga avloppsreningsverk och på tillståndspliktiga avloppsreningsverk i de fall tillsynen har lämnats över av länsstyrelsen. Kommunerna är även ansvariga för tillsyn av ledningsnäten. 7 I enlighet med Anläggningslag (SFS 1973:1149).

12 NATURVÅRDSVERKET 12(25) I viss mån berörs även SMHI och Vattenmyndigheterna som använder sig av de utsläppsuppgifter som årligen rapporteras i SMP i enlighet med miljörapportsföreskrifterna. Branschorganisationen Svenskt Vatten påverkas också av förslaget, genom till exempel behov av information och vägledning till sina medlemmar. 7. KONSEKVENSER FÖR BERÖRDA AKTÖRER AV FÖRSLAGET 7.1. Verksamhetsutövare Generellt krav på inkommande provtagning I förslaget till nya föreskrifter införs ett generellt krav på provtagning på inkommande vatten för alla reningsverk över pe. Denna provtagning förekommer dock redan idag vid princip alla reningsverk över pe eftersom verksamhetsutövarna vill kontrollera den procentuella reduktionen över reningsverket (se avsnitt 3.2), varför förslaget sannolikt inte innebär några egentliga ökade kostnader för reningsverken. Idag saknas uppgift om hur många verksamhetsutövare som använder sig av procentuell reduktion för att uppfylla föreskrifternas utsläppskrav. Om vi antar att ett femtiotal verksamhetsutövare idag inte kontrollerar föreskrifternas utsläppskrav när det gäller procentuell reduktion så innebär det i och med förslaget en totalt ökad kostnad för dessa om cirka 1 miljon kronor. Vi förväntar oss att kostnaden kommer att beröra anläggningar mellan pe. Verksamhetsutövare för anläggningar över pe antas utföra denna kontroll redan idag Rikt- och gränsvärden ersätts med begränsningsvärden Att ersätta riktvärden med begränsningsvärden innebär skärpta krav för verksamhetsutövarna eftersom ett begränsningsvärde inte får överskridas medan ett riktvärde innebär ett visst mått av flexibilitet. Det är inte heller helt osannolikt att nuvarande riktvärdeskonstruktion för kväveutsläpp i SNFS 1994:7 varit en bidragande orsak till att avloppsdirektivets krav ännu inte uppfylls på samtliga avloppsreningsverk i Sverige. Sverige fälldes i EUdomstolen år 2009 för bristande efterlevnad av direktivet och en stämningsprocess från EU-kommissionen där Sverige kan tvingas betala vite är nära förestående. Att ersätta rikt- och gränsvärden med begränsningsvärden bör dock inte innebära utökade kostnader för verksamhetsutövarna jämfört med tidigare. Det är i dagsläget inte straffbart att bryta mot utsläppskraven i föreskrifterna, samtidigt som så gott som alla verksamhetsutövare efterlever kraven, vilka utgör minimikrav.

13 NATURVÅRDSVERKET 13(25) Krav på rapportering enligt 20 SNFS 1990:14 tas bort för anmälningspliktiga reningsverk. Om kravet på rapportering enligt 20 SNFS 1990:14 tas bort innebär det en tidsbesparing för de 800 anmälningspliktiga reningsverk som för närvarande årligen utför denna rapportering. Det saknas dock tillgängliga uppgifter om hur mycket tid rapporteringen tar per anläggning. Tillväxtverket har en databas som innehåller generella uppgifter om företagens administrativa kostnader för att följa föreskrifter och lagar inom miljöområdet. För SNFS 1990:14 finns uppskattade kostnader för anläggningar med fler än pe och för vilka tidsåtgången beräknas uppgå till ca 32 timmar per år. De anmälningspliktiga reningsverken är mellan pe och det är rimligt att utgå från en kortare tid för denna rapportering, som är mindre omfattande än för de tillståndspliktiga reningsverken. Om vi antar att det tar ca 4 timmar per anmälningspliktig anläggning och år att utföra rapporteringen innebär det en kostnadsbesparing motsvarande ca kronor per år för alla anmälningspliktiga reningsverk sammantaget Krav på flödesviktad beräkning av utsläpp Naturvårdsverket anser att utsläppsvärden bör beräknas genom flödesviktning. Vi bedömer inte att förtydligandet i föreskrifterna innebär någon större påverkan på verksamhetsutövarna utan kan snarare innebära en tidsbesparing genom att föreskrifterna blir tydligare gällande hur beräkningen av utsläppta föroreningsmängder ska gå till. En eventuell tidsbesparing för verksamhetsutövarna är dock svår att uppskatta Ökad provtagning för reningsverk pe Ändringen innebär att reningsverk mellan pe (ca 50 st) kommer att få ta fler prover på utgående vatten. För att få en uppfattning om vad varje prov tar i tid och kostnad har en förfrågan gått ut till ett vattentjänstföretag och en kommun. Analyskostnaden har även stämts av med ett laboratorieföretag. Analyskostnaden för COD Cr, BOD 7, totalfosfor och totalkväve ligger idag kring ca kronor per månad och provtagningen på anläggningarna beräknas ta ca 1 timme per provtagningstillfälle för samtliga prov. Den utökade provtagningen innebär att analyskostnaden ökar till mellan och kronor per månad och tiden ökar till ca 1,5 timme per provtagningstillfälle. Per år innebär det en ökad kostnad per anläggning på ca kronor. För de 50 kommunala anläggningar som nu får ökade krav innebär det ökade kostnader totalt motsvarande ca 3,4 miljoner kronor Krav på kontroll av ammoniumkväve och metaller tas bort Bestämmelser om krav på provtagning av metaller föreslås tas bort för reningsverk över pe vilket innebär en tids- och kostnadsbesparing för 8 Kostnad per timme för provtagning har antagits uppgå till ca 250 kronor.

14 NATURVÅRDSVERKET 14(25) cirka 80 reningsverk 9. Bestämmelser om krav på provtagning av ammoniumkväve tas bort för kommunala reningsverk över pe vilket omfattar ca 150 reningsverk. En mycket grov uppskattning av kostnad och tid för provtagning av metaller och ammoniumkväve har erhållits från ett vattentjänstföretag och en kommun. De beräknar kostnaden för analys och provtagning av metaller och ammoniumkväve till ca kr per månad. För de ca 80 kommunala reningsverk som omfattas av minskade prover av metaller och ammoniumkväve uppgår kostnadsbesparingen till cirka 1,4 miljoner kronor per år. Ytterligare ca 70 reningsverk omfattas av en tidsbesparing för minskad provtagning av ammoniumkväve. Deras kostnadsbesparing uppskattas uppgå till cirka kronor per år Tillsynsmyndigheter Krav på rapportering försvinner för anmälningspliktiga reningsverk Förslaget till nya föreskrifter innebär att det generella kravet på rapportering av utsläppsuppgifter från anmälningspliktiga reningsverk försvinner. Det medför att kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor, som är tillsynsmyndigheter för de ca 800 anmälningspliktiga reningsverken, inte längre får in de årliga utsläppsuppgifterna. Kravet på kontroll finns dock kvar. I de fall tillsynsmyndigheten önskar ta del av utsläppsuppgifterna behöver dessa begäras in genom försiktighetsmått i anmälningsbeslut, genom föreläggande eller redovisas frivilligt av verksamhetsutövaren. De anmälningspliktiga reningsverken ska dock anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten och har således via anmälningsbeslutet vanligen erhållit försiktighetsmått gällande utsläpp av aktuella parametrar. Uppföljning av utsläpp redovisas i förelagd årsrapport eller visas upp i samband med tillsynsbesök. Naturvårdsverket bedömer därför att skillnaden för kommunen som tillsynsmyndighet är liten gällande att rapporteringskravet för anmälningspliktiga reningsverk tas bort Krav på kontroll och rapportering av ammoniumkväve och metaller försvinner Kraven på kontroll och rapportering av ammoniumkväve (> pe) och metaller ( pe) tas bort i förslaget till nya föreskrifter vilket skulle kunna innebära att tillsynsmyndigheten får ökat ansvar och fler arbetsuppgifter. Naturvårdsverket bedömer dock att uppgifter om utsläpp av metaller inte används av tillsynsmyndigheten mer än i några enstaka fall där en viss metall utgör problem för recipienten. Metallhalterna är ofta väldigt låga och mätosäkerheten hög vilket också medför att uppgifterna inte används. 9 För reningsverk som är större än pe finns krav på rapportering av utsläpp av metaller enligt EG nr 166/2006. Se även avsnitt 18.1 i konsekvensutredningen. 10 Kostnader för provtagning och analys av metaller och ammoniumkväve beräknas kosta ca 1500 kronor per månad. För endast ammoniumkväve har halva kostnaden antagits.

15 NATURVÅRDSVERKET 15(25) Kontrollen av ammoniumkväve kan vara motiverad ur recipientsynpunkt i det enskilda fallet om utsläpp sker till exempel till ett vattendrag i södra Sverige med litet flöde. För norra Sverige som har kallare klimat är ammoniumkväve sällan ett problem för recipienten. Utsläpp av ammoniumkväve kan regleras (och regleras idag) i villkor i reningsverkens tillstånd. Omprövning av reningsverkens tillstånd pågår kontinuerligt vilket på sikt kommer att leda till att ammoniumkväve regleras via villkor för de reningsverk som frågan är aktuell för. Naturvårdsverket gör bedömningen att tillsynsmyndigheterna påverkas marginellt av att kravet på kontroll och rapportering av metaller och ammoniumkväve tas bort ur föreskrifterna Hushåll (skattebetalare) Reningsverkens kostnader för att upprätthålla en fungerande avloppsverksamhet bekostas framförallt av kommunala VA- taxor som betalas av hushållen. Om kommunen får ökade kostnader för avloppsverksamheten innebär det förhöjda VA- taxor för hushållen. De nya föreskrifterna innebär en ökad kostnad för de ca 50 reningsverk med pe som får ökad provtagning. De hushåll som är anslutna till dessa reningsverk kan beröras av höjda VA-taxor. Antalet hushåll som berörs uppgår till mellan Statliga myndigheter Naturvårdsverket Naturvårdsverket berörs av ökade administrativa kostnader genom framtagandet av föreskrifterna. Att ta fram föreskrifter beräknas ta mellan fyra månader och två år beroende på storlek och komplexitet. Kostnaden beräknas uppgå till mellan cirka och 1,5 miljoner kronor 12. Förteckningen över analysmetoder behöver inte uppdateras kontinuerligt på samma sätt som tidigare. Det kan komma att innebära en mindre tidsbesparing för Naturvårdsverket. Utöver detta berörs Naturvårdsverket även av ökade administrativa kostnader under en övergångsperiod för att ge tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare vägledning till de nya föreskrifterna. Kostnaden för detta är dock svår att uppskatta. 11 Beräknat att ett hushåll motsvarar 5 pe. 12 En årskostnad på Naturvårdsverket beräknas upp gå till ca kronor.

16 NATURVÅRDSVERKET 16(25) Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Naturvårdsverket bedömer inte att Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, påverkas av förslaget till nya föreskrifter eftersom den kontroll av ammoniumkväve och metaller i utgående vatten som idag sker enligt SNFS 1990:14 och som föreslås utgå i de nya föreskrifterna idag inte används som ingångsdata i SMHI:s modeller. SMED Svenska MiljöEmissionsData, SMED, bildades 2001 med syftet att långsiktigt samla och utveckla kompetensen i Sverige inom emissionsstatistik kopplat till åtgärdsarbete inom områdena luft- och vattenföroreningar, avfall samt farliga ämnen och kemikalier. SMED är namnet på det konsortium inom vilket de fyra organisationerna IVL Svenska Miljöinstitutet AB, SCB (Statistiska centralbyrån), SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) samarbetar. SMED Vatten ansvarar för att på uppdrag av såväl Havs- och Vattenmyndigheten som Naturvårdsverket ta fram dataunderlag till rapporteringar av utsläpp till vatten och belastning på havet av näringsämnen, organiska miljögifter och metaller. Rapporteringarna görs regelbundet till HELCOM 13, OSPAR 14 och EEA (European Environment Agency). Rapporteringar görs också om efterlevnaden av avloppsdirektivet respektive det så kallade slamdirektivet 15. Att ta bort kravet på provtagning av metaller i utgående avloppsvatten från reningsverk med en anslutning av och pe (ca 130 reningsverk) innebär att tillgången till dataunderlag minskar jämfört med idag. Kontroll och rapportering av metaller i utgående avloppsvatten från reningsverk över pe ändras dock inte. Naturvårdsverket bedömer att det dataunderlag som erhålls genom kontrollen av de största avloppsreningsverken bör vara tillräcklig för nationell uppföljning och internationell rapportering varför förslaget till nya föreskrifter inte borde innebära någon betydande förändring för SMED Vattenmyndigheterna Vattenmyndigheterna använder utsläppsdata från avloppsreningsverk och andra punktkällor för att ta fram underlag till bland annat åtgärdsprogram. Idag används dock inte utsläppsdata gällande metaller och ammoniumkväve i utgående avloppsvatten. Att ta bort kravet på kontroll och rapportering av metaller i utgående vatten från reningsverk mellan pe kan dock tyckas gå emot intentionerna i vattendirektivet. EU:s avloppsdirektiv innehåller däremot inga 13 Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö, eller Helsingforskommissionen. 14 Konvention för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten. 15 Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket.

17 NATURVÅRDSVERKET 17(25) krav på begränsning av utsläpp eller kontroll av varken metaller eller ammoniumkväve. Eftersom uppgifterna inte används idag som underlag till åtgärdsprogrammen bedömer Naturvårdsverket att Vattenmyndigheterna påverkas endast i liten utsträckning av att kravet på kontroll och rapportering för metaller och ammoniumkväve tas bort Miljömålsuppföljning Avloppsvattenhanteringen, liksom det övriga miljöarbetet i Sverige, styrs bland annat av de miljökvalitetsmål som beslutats av riksdagen. De miljökvalitetsmål som främst gäller för avloppsvattenhantering är Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Hav i balans, Levande kust och skärgård, Ingen övergödning, Giftfri miljö och God bebyggd miljö. Miljökvalitetsmålen följs upp varje år. I uppföljningen bedöms om dagens styrmedel och de åtgärder som görs före år 2020 är tillräckliga för att nå miljökvalitetsmålen. En gång per mandatperiod görs även en fördjupad utvärdering av miljömålssystemet. Utsläppen av metaller och ammoniumkväve i utgående avloppsvatten från reningsverk som föreslås tas bort används idag inte till miljömålsuppföljningen. Generellt kan man säga att förslaget inte försämrar möjligheterna till miljömålsuppföljning. 8. JÄMFÖRELSE AV KONSEKVENSER FÖR DE ÖVERVÄGDA REGLERINGSALTERNATIVEN Beskrivning av alternativa lösningar finns i avsnitt 4. Nollalternativet, det vill säga att inte genomföra några förändringar, skulle innebära att föreskrifterna fortsätter att vara delvis inaktuella och föråldrade. Föreskrifterna skulle därmed även fortsättningsvis vara svåra att tolka och använda. Alternativet att ändra de nuvarande föreskrifterna var för sig, istället för att sammanföra dem, skulle innebära att bestämmelserna åter blir aktuella. Dock skulle den förenkling som vi eftersträvar med att samla bestämmelserna om rening, utsläpp och kontroll av avloppsvatten inte uppnås fullt ut. Det tredje alternativet, att inte ha några generella föreskrifter, utan istället endast använda sig av tillståndsprövning och anmälan, skulle leda till ett stort antal prövningsprocesser. Det skulle innebära ökade kostnader för både verksamhetsutövare och tillståndsmyndigheter.

18 NATURVÅRDSVERKET 18(25) 9. BEDÖMNING AV OM FÖRESKRIFTERNA ÖVERENSSTÄMMER MED, ELLER GÅR UTÖVER, DE SKYLDIGHETER SOM FÖLJER AV SVERIGES ANSLUTNING TILL EUROPEISKA UNIONEN Avloppsdirektivet är genomfört i svensk lagstiftning genom framförallt Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1994:7 och lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Det finns även bestämmelser om kontroll och rapportering av utsläpp av avloppsvatten i SNFS 1990:14. Avloppsdirektivet är ett så kallat minimidirektiv, vilket innebär att den svenska lagstiftningen måste hålla lägst den nivå som anges i direktivet. Enligt 9 kap. 5 miljöbalken får regeringen, om det behövs, meddela föreskrifter som går utöver som följer av EU-medlemskapet. Naturvårdsverket saknar dock bemyndigande att införa strängare krav i våra föreskrifter än vad som följer av direktivet. Därför följer förslaget till nya föreskrifter direktivets miniminivå ifråga om utsläppskrav. När det gäller kontroll har Naturvårdsverket emellertid ett brett bemyndigande. Bestämmelserna om kontroll i SNFS 1990:14 är mer långtgående än vad som följer av direktivet. Enligt SNFS 1990:14 måste verksamhetsutövarna ta ungefär dubbelt så många prover per år än vad som följer av direktivet. Provtagningens omfattning anses motiverad för att säkerställa tillförlitliga utsläppsuppgifter. Vi föreslår att kontrollen även fortsättningsvis ska vara mer långtgående än direktivets miniminivå. Om vi skulle sänka den svenska ambitionsnivån skulle det riskera att leda till försämrad tillförlitlighet av redovisade utsläpp. Kunskaperna om hur mycket föroreningar som släpps ut från avloppsreningsverken skulle därmed försämras, vilket skulle försvåra bedömningen av vilka behov av förbättrande åtgärder som finns. 10. UPPGIFT OM VILKEN TIDSÅTGÅNG FÖRESKRIFTEN KAN FÖRA MED SIG FÖR VERKSAMHETSUTÖVARNA OCH VAD DET INNEBÄR I ADMINISTRATIVA KOSTNADER FÖR FÖRETAGEN Som beskrivits i avsnitt 7 innebär de nya föreskrifterna att cirka 100 verksamhetsutövare får ökade kostnader för ökad provtagning. Den ökade totala kostnaden för provtagning och analys beräknas uppgå till cirka 4,4 miljoner kronor. Då vissa krav för metaller och ammoniumkväve tas bort uppkommer samtidigt en kostnadsbesparing motsvarande cirka 2 miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till cirka 2,4 miljoner kronor vilken bärs av reningsverk som är större än pe. Borttagna krav på rapportering för anmälningspliktiga reningsverk innebär en kostnadsbesparing motsvarande cirka kronor. Övriga förändringar i föreskrifterna förväntas inte påverka anläggningarna.

19 NATURVÅRDSVERKET 19(25) Tabell 3. Ökade (+)/minskade (-) administrativa kostnader (kr) för verksamhetsutövarna (VU) till följd av nya föreskrifter (pe) (pe) (pe) > (pe) Generellt krav på inkommande provtagning Begreppet riktvärde och gränsvärde ersätts med begränsningsvärde Krav på rapportering för C-anläggningar tas bort Förtydligande av krav på flödesviktad beräkning av utsläpp Ökad provtagning för anläggningar mellan pe 800 VU 250 VU +/ (50 VU) +/- 50 VU 100 VU +/- +/ /- +/- +/- - +/- +/ /- Kontroll av ammoniumkväve och metaller tas bort +/- +/ UPPGIFT OM VILKA ANDRA TILLKOMMANDE KOSTNADER FÖRESKRIFTERNA INNEBÄR FÖR FÖRETAGEN Vi bedömer inte att verksamhetsutövarna omfattas av några andra tillkommande kostnader i och med förslaget. 12. UPPGIFTER OM VILKA FÖRÄNDRINGAR I VERKSAMHETEN SOM FÖRETAGEN KAN BEHÖVA VIDTA De nya föreskrifterna innebär i huvudsak regelförenklingar. Verksamhetsutövarna för avloppsreningsverken behöver dock i viss mån se över utsläppskontrollen så att den sker i överensstämmelse med de nya föreskrifterna.

20 NATURVÅRDSVERKET 20(25) 13. BEDÖMNING AV I VILKEN UTSTRÄCKNING REGLERINGEN KAN KOMMA ATT PÅVERKA KONKURRENSFÖRHÅLLANDENA FÖR VERKSAMHETSUTÖVARNA Regleringen bedöms inte påverka konkurrensförhållandena eftersom rening av avloppsvatten i princip inte förekommer på någon marknad. Bestämmelser om när vatten- och avloppsförsörjning behöver ordnas i ett större sammanhang regleras i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. 14. BEDÖMNING AV OM FÖRESKIFTERNA KAN KOMMA ATT PÅVERKA VERKSAMHETSUTÖVARNA I ANDRA AVSEENDEN Naturvårdsverket bedömer att verksamhetsutövarna inte kommer att påverkas på något betydande sätt än vad som beskrivits tidigare. 15. BEDÖMNING AV OM SÄRSKILD HÄNSYN BEHÖVS NÄR DET GÄLLER TIDPUNKTEN FÖR IKRAFTTRÄDANDE Föreskrifterna SNFS 1990:14 och SNFS 1994:7 gäller sedan tidigare. De nya föreskrifterna bör lämpligen träda i kraft i samband med ett nytt kalenderår. Föreskrifterna innehåller exempelvis begränsningsvärden uttryckta som årsmedelvärden och bestämmelserna om årlig kontroll och rapportering talar också för att det är mest lämpligt om reglerna träder i kraft vid ett årsskifte. 16. BEDÖMNING AV OM DET FINNS BEHOV AV SPECIELLA INFORMATIONSINSATSER Eftersom ändringarna berör en relativt stor grupp av verksamhetsutövare och myndigheter med olika roller och förutsättningar är det viktigt med riktade informationsinsatser. De riktade informationsinsatserna kan till exempel vara information på Naturvårdsverkets webbplats, seminarier, e-postutskick samt information till branschorganisationen Svenskt vatten. 17. BEDÖMNING AV OM SÄRSKILD HÄNSYN BEHÖVER TAS TILL SMÅ VERKSAMHETSUTÖVARE VID REGLERNAS UTFORMNING Naturvårdsverket bedömer inte att det finns behov av anpassning av föreskrifterna specifikt med hänsyn till små verksamhetsutövare.

21 NATURVÅRDSVERKET 21(25) 18. REDOVISNING AV BERÖRINGSPUNKTER MED ANNAN LAGSTIFTNING OCH ANDRA MYNDIGHETER Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport Förslaget till nya avloppsföreskrifter föranleder även ändring av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport. De konsekvenser som följer av dessa ändringar beskrivs i detta avsnitt. De första föreskrifterna om årlig miljörapportering för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter gavs ut år Idag regleras rapporteringen i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2006:9) om miljörapport. Drygt verksamheter inom en rad olika branscher beräknas ingå i det svenska miljörapporteringssystemet varav ca 470 av dessa verksamheter är avloppsreningsverk. Miljörapporteringen sker elektroniskt via Svenska MiljörapporteringsPortalen (SMP). Miljörapporten ska bestå av en grunddel, en textdel och för vissa verksamhetsutövare (så kallade E-PRTR-anläggningar 16 ) även en emissionsdeklaration. Avloppsreningsverk med en kapacitet på pe eller mer omfattas av kravet att lämna emissionsdeklaration. Vissa uppgifter i miljörapportens textdel ska även rapporteras i SMP:s emissionsdel (inte att förväxla med emissionsdeklarationen, som endast gäller E-PRTR-anläggningar) där så är möjligt. Detta krav på rapportering gäller tillståndsvillkor, uppgifter som krävs enligt andra föreskrifter, till exempel SNFS 1990:14, och uppgifter som behövs för internationell rapportering. För att underlätta miljörapporteringen i SMP har Naturvårdsverket tagit fram en vägledning 17. I vägledningen finns det för avloppsreningsverk en särskild bilaga med en checklista över uppgifter att rapportera 18. Checklistan innehåller dels uppgifter som följer av föreskrifter (SNFS 1990:14 och SNFS 1994:2) och dels uppgifter som behövs för internationell rapportering och uppföljningar av nationella miljökvalitetsmål. Checklistan underlättar också granskningen av hur verksamhetsutövarna efterlever de begränsningsvärden som anges i SNFS 1994: Föreslagna ändringar För att underlätta för verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter föreslår Naturvårdsverket att rapporteringskraven i SNFS 1990:14 flyttas över till miljörapportföreskrifterna (4 punkten 11). Syftet är att alla bestämmelser om rapportering ska finnas samlade, istället för att vara fördelade på två olika 16 Anläggningar som omfattas av bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (Text av betydelse för EES) 17 Vägledning om Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport, version Bilaga 1: Instruktion för rapportering i SMP för avloppsreningsverk från och med verksamhetsåret 2008

22 NATURVÅRDSVERKET 22(25) föreskrifter som idag. För att förtydliga vilka uppgifter som ska redovisas i SMP:s emissionsdel skapas också en ny bilaga till miljörapportföreskrifterna. Nuvarande lydelse i 4 punkten 11: Miljörapportens textdel ska innehålla följande: 11. En kommenterad sammanfattning av de uppgifter som behövs för att kunna bedöma efterlevnaden av Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1990:14 och SNFS 1994:2 19. Där så är möjligt ska uppgifterna redovisas i SMP:s emissionsdel. Förslag till ny lydelse i 4 punkten 11: Miljörapportens textdel ska innehålla följande: 11. En kommenterad sammanfattning av de uppgifter som behövs för att kunna bedöma efterlevnaden av Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1994:2. Där så är möjligt ska uppgifterna redovisas i SMP:s emissionsdel. Dessutom ska utövare av tillståndspliktigt avloppsreningsverk eller ledningsnät som är anslutet till ett tillståndspliktigt avloppsreningsverk, lämna mer detaljerade uppgifter enligt vad som anges i bilaga 5 till dessa föreskrifter och redovisa dem i SMP:s emissionsdel Konsekvenser av förslaget till ändrade miljörapportsföreskrifter Tillståndspliktiga verksamhetsutövare Naturvårdsverket bedömer att föreslagna ändringar av miljörapportsföreskrifterna enbart kommer att underlätta för verksamhetsutövarna. Ändringarna uppskattas bidra med en tidsbesparing motsvarande en timme per år och anläggning, vilket innebär en total kostnadsbesparing för samtliga 470 tillståndspliktiga avloppsreningsverk på ca kronor per år. Flertalet av de tillståndspliktiga avloppsreningsverken använder sig idag av Naturvårdsverkets vägledning till miljörapporteringen. Rapportering enligt förslaget till ny bilaga 5 innebär att färre parametrar (t ex metaller och ammoniumkväve) kommer att behöva redovisas i emissionsdelen och det är endast en ny parameter som tillkommer jämfört nuvarande checklista/excelfil (se tabell 4). 19 Skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket.