Vägledning om Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse

Transkript

1 Vägledning om Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse BE S ÖK: ST O C KH O L M V IR KE S VÄ GE N 2 ÖS TE R S U ND F OR S K ARE NS V Ä G 5, HU S UB PO S T: S T OC K H O LM TE L: FA X: E-P OS T: RE G IS T R AT O N AT U R V AR DS VE R KE T.SE IN TE R NE T: WW W.NATUR V AR DS VE RKE T.SE

2 Innehåll BAKGRUND 3 FÖRESKIFTERNAS TILLÄMPNINGSOMRÅDE 4 1 Tillämpningsområde 4 UTFORMNING OCH DRIFT AV AVLOPPSRENINGSANLÄGGNING 6 3 Klimat- och säsongsvariationer 6 4 Industrispillvatten 7 RENING AV AVLOPPSVATTEN 7 5 Rening av organiskt material, BOD 7 och COD Cr 8 6 Krav på mer långtgående rening - totalkväve 8 7 Beräkning av tätbebyggelsens storlek 9 8 Begränsningsvärden för utsläpp av BOD 7 och COD Cr 10 9 Begränsningsvärden för utsläpp av totalkväve 12 KONTROLL Representativ kontroll vid provtagning Provtagningssätt beroende på tillståndsgiven eller anmäld anslutning Provtyp och provtagningsfrekvens Provtagningsschema Provtagningspunkt Provhantering vid insamling och transport Provtagningsmetoder Provhantering vid analys av BOD 7 och COD Cr Tillåtna överskridanden i förhållande till antal mättillfällen 21 UNDERHÅLL OCH FUNKTIONSKONTROLL AV MÄTUTRUSTNING 23 19, 20 och 21 Underhåll och kontroll av mätutrustning 23 RAPPORTERING OCH TILLSYN Miljörapportering Tillsyn 23 UNDANTAG Skäl för undantag 23 2

3 Bakgrund Detta är en vägledning till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (avloppsföreskrifterna). Föreskrifterna genomför delvis de EU-rättsliga kraven i Rådets direktiv av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (91/271/EEG), även kallat avloppsdirektivet. Avloppsdirektivet är ett så kallat minimidirektiv, vilket innebär att Sverige får införa strängare regler än avloppsdirektivet men däremot inte ha lägre krav. Regeringen har enligt 47 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd bemyndigat Naturvårdsverket att föreskriva om vilka försiktighetsmått som ska gälla vid rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Sådana försiktighetsmått får inte gå längre än vad som följer av avloppsdirektivet. Om strängare krav på försiktighetsmått införs än vad avloppsdirektivet kräver, så är det, enligt 9 kap. 5 andra stycket miljöbalken, regeringen som ska meddela sådana föreskrifter. Hittills har inte regeringen tagit fram sådana föreskrifter. Istället tillämpas tillvägagångssättet med strängare renings- och utsläppskrav i de individuella tillstånden genom villkor i tillståndsbesluten, med stöd av miljöbalkens hänsynsregler. För de parametrar som regleras genom utsläppskrav i föreskrifterna föreskrivs oftast inte tillståndsvillkor så länge utsläppskraven inte är strängare än i föreskrifterna. Skälet är att undvika en dubbelreglering genom att upprepa villkor som ändå gäller enligt författning. I dessa fall gäller alltid avloppsföreskrifternas (NFS 2016:6) minimikrav. Undantag från minimikraven i avloppsföreskrifterna får inte meddelas i tillstånd. I motsats till vad som gäller ifråga om föreskriftsrätt om försiktighetsmått kopplat till avloppsdirektivet, har Naturvårdsverket, enligt 9 förordningen (1989:901) om verksamhetsutövares egenkontroll, bemyndigande att meddela föreskrifter om kontroll av miljöfarlig verksamhet som går längre än avloppsdirektivet. Avloppsföreskrifterna innehåller därför delvis strängare kontrollkrav än vad avloppsdirektivet föreskriver. Avloppsföreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 2017 och ersatte de båda tidigare föreskrifterna om rening respektive kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse, SNFS 1994:7 och SNFS 1990:14. Utöver att föreskrifterna var i behov av en generell uppdatering så har det även kommit förtydliganden från EU-domstolen och Mark- och miljööverdomstolen som har beaktats i föreskrifterna. Föreskrifterna (NFS 2016:6) innebär vissa förändringar avseende krav på provtagning och kontroll jämfört med vad som gällde i de tidigare föreskrifterna. Dessa ändringar har även införts i Naturvårdsverkets föreskrifter (2016:8) om miljörapport, som även de trädde i kraft 1 januari 2017 och ersatte NFS 2006:9 som har upphört att gälla. Naturvårdsverket ser behov av att uppdatera föreskrifterna på nytt inom en relativt snar framtid. På några ställen förekommer fel eller oklarheter i föreskrifterna. Dessa kommer 3

4 att justeras, men till dess att föreskriften har ändrats ska inte de felaktiga bestämmelserna tillämpas. Av vägledningen framgår när detta gäller. Vägledningen syftar till att klargöra väsentliga tillämpningsfrågor som följer av föreskrifterna och därmed även vilka EU-rättsliga krav som ställs på de svenska avloppsreningsanläggningarna. Målgruppen för vägledningen är framförallt länsstyrelser, kommuner i egenskap av både va-huvudmän och tillsynsmyndigheter, men även konsulter som tar fram material inför kommande tillståndsprövningar av avloppsreningsanläggningar och andra intressenter som t.ex. industrier och andra miljöfarliga verksamheter som vill leda sitt processavloppsvatten till en allmän avloppsreningsanläggning. Föreskifternas tillämpningsområde Föreskrifternas tillämpningsområde för utsläppskrav respektive kontrollkrav beskrivs i 1 som ska läsas tillsammans med tillämpliga definitioner i 2 för att kunna tolka tillämpningsområdet. Vägledning om vissa definitioner sker integrerat i vägledningen till övriga paragrafer, där det har bedömts vara motiverat. Det finns därför ingen separat vägledning till definitionerna i 2. 1 Tillämpningsområde I paragrafens första stycke regleras vilka tätbebyggelser som omfattas av de reningsoch utsläppskrav som följer av 5 och 6. Storleksgränsen för tätbebyggelser som omfattas av renings- och utsläppskrav är personekvivalenter (pe) eller mera. I andra stycket regleras kontrollkrav. Kontrollkrav för utsläpp gäller avloppsreningsanläggningar med en tillståndsgiven eller anmäld anslutning större än 200 pe. Det är viktigt att hålla isär vad som styr utsläppskraven, respektive kontrollkraven. Utsläpp- och reningskraven styrs av tätbebyggelsens storlek. Det innebär att samma krav på utsläpp och rening för en avloppsreningsanläggning gäller oavsett om det är en eller flera avloppsreningsanläggningar som renar avloppsvattnet från en och samma tätbebyggelse och oavsett de enskilda avloppsreningsanläggningarnas storlek. Samtliga avloppsreningsanläggningar kopplade till tätbebyggelsen har samma utsläpps- och reningskrav. Däremot styrs kontrollkraven av avloppsreningsanläggningens storlek. Tätbebyggelsens storlek Tätbebyggelsens storlek uttrycks i begreppet maximal genomsnittlig veckobelastning (max gvb). Max gvb för tätbebyggelsen är värdet för den belastning i form av personekvivalenter (pe) som beräknas uppkomma som dygnsmedelvärde under den antaget högst belastade veckan under ett år. Storleken beräknas med stöd av uppgifter om antalet bofasta fysiska personer, icke bofasta (t.ex. turister) och arbetspendling såväl som ansluten industribelastning. En fysisk person räknas som en personekvivalent, som i sin tur motsvarar 70 g BOD 7 per dygn. I storleksberäkningen bör även ingå en marginal för kommande expansion med utgångspunkt i att bedömningen av tätbebyggelsens storlek ska vara stabil under ett antal år. I beräkningen är eventuella 4

5 säsongsvariationer i belastningen från tätbebyggelsen central, eftersom det är den högst belastade veckan under året som ska identifieras. Även mindre orter eller områden räknas som tätbebyggelser enligt föreskrifterna, om det förekommer så stora säsongsvariationer i form av turister, säsongsarrangemang eller andra särskilda belastningstoppar att den maximala genomsnittliga veckobelastningen uppgår till minst pe. Detta följer av definitionerna av avloppsvatten från tätbebyggelse och hushållsspillvatten enligt 2. För den konkreta beräkningen av max gvb för tätbebyggelsen hänvisas till följande webbsida: Tätbebyggelsens storlek, uttryckt som max gvb, styr således vilka utsläppskrav som gäller, inte avloppsreningsanläggningens storlek (oavsett hur storleken definieras). Det innebär exempelvis att två olika avloppsreningsanläggningar som betjänar en och samma tätbebyggelse med en maximal genomsnittlig veckobelastning på pe omfattas av samma utsläppskrav. Detta oavsett om en av dem tar emot en mindre del av avloppsvattnet. För båda avloppsreningsanläggningarna gäller de utsläppskrav som följer av tätbebyggelsens storlek, dvs pe. Utsläppskraven styrs också av andra kriterier än tätbebyggelsens storlek, se vidare under 5 och 6. Begreppet tätbebyggelse i föreskrifterna avviker från avloppsdirektivets terminologi. Avloppsdirektivet finns på alla EU-länders språk. I det svenskspråkiga direktivet används uttrycket tätort som beteckning på den typ av område som omfattas av direktivets materiella krav. Begreppet tätort kan dock i detta sammanhang feltolkas eftersom det har en annan betydelse i Sverige enligt SCB:s definition. Även begreppet tätbebyggelse förekommer i det svenskspråkiga avloppsdirektivet, men med en annan betydelse än vad som avses i avloppsföreskrifterna. Det valda uttrycket tätbebyggelse i Naturvårdsverkets föreskrifter motsvarar begreppet agglomeration i den engelska versionen av direktivet. Tillståndsgiven eller anmäld anslutning styr kontrollkraven Kontrollkraven enligt 1 andra stycket är däremot inte, till skillnad från renings- och utsläppskraven, relaterade till tätbebyggelsens storlek utan istället till avloppsreningsanläggningens storlek, uttryckt som tillståndsgiven eller anmäld anslutning i personekvivalenter (pe). Tillståndsgiven anslutning avser tillåten/dimensionerande anslutning i pe för avloppsreningsanläggningen och anges ofta i tillståndets beslutsmening. Denna anslutning i pe har historiskt sett ofta angetts som ett årsmedelvärde. Det är även vanligt förekommande att det saknas en tidsbas för pe-beräkningen, vilken ändå i praktiken torde tillämpas som ett årsmedelvärde. Många avloppsreningsanläggningar med nyare tillstånd har en tillståndsgiven anslutning som är formulerad som maximal genomsnittlig veckobelastning, vilket är en tillämpning som är i linje med avloppsdirektivets nomenklatur samt EU-kommissionens synsätt. Oavsett tidsbas är det den uppgift som specificeras i tillståndet som styr kontrollkraven enligt föreskrifterna. Motsvarande gäller för avloppsreningsanläggningar som drivs med stöd av ett godkännande eller föreläggande med anledning av en anmälan. Uppgiften om 5

6 tillståndsgiven anslutning är beslutad i tillståndet och ändras först när verksamheten omprövas. Vid omprövning bör tillståndsgiven anslutning, i vart fall till en del, uttryckas med tidsbasen maximal genomsnittlig veckobelastning. Kontrollkraven enligt 1 andra stycket omfattar avloppsreningsanläggningar med en tillståndsgiven eller anmäld anslutning större än 200 pe. Detta innebär att fler avloppsreningsanläggningar omfattas av kontrollkrav än de anläggningar som betjänar tätbebyggelser enligt 1 första stycket. Kontrollkrav gäller även, enligt 11 p 5, för utsläpp från ledningsnät som hör till en avloppsreningsanläggning med en anslutning på pe eller mer. Även detta krav knyts således till anläggningens storlek och inte till tätbebyggelsens storlek. Utformning och drift av avloppsreningsanläggning 3 Klimat- och säsongsvariationer De avloppsreningsanläggningar som omfattas av renings- och utsläppskrav enligt 5 och 6, och därmed också av 8 9 i NFS 2016:6, ska utformas, byggas, drivas och underhållas så att reningsanläggningarna fungerar tillfredsställande under alla normala lokala klimatförhållanden. Vad som är normala lokala klimatförhållanden skiljer sig åt mellan olika delar av landet. Det kan exempelvis gälla regnmängder, regnets intensitet, snösmältning och hur nederbörd och snösmältning fördelar sig över året. Dessa faktorer kan påverka både mängden tillskottsvatten och temperatur på inkommande avloppsvatten. Av detta följer också att anläggningen ska utformas för att kunna hantera variationer i belastning som kommer in till avloppsreningsanläggningen vid exempelvis ursköljning av sediment i ledningsnät orsakade av dagvatten och tillskottsvatten. Utöver att avloppsreningsanläggnigen ska fungera tillfredsställande under normala klimatförhållanden ska anläggningen utformas för att hantera säsongsberoende variationer i belastningen. Anläggningar med tydliga årstids- eller säsongsberoende variationer i belastningen är oftast avloppsreningsanläggningar som renar avloppsvatten från tätbebyggelser med stor belastning från sommar- eller vinterturism och andra fritidsboenden samt återkommande årliga stora arrangemang som t. ex. sportarrangemang. Anläggningar med säsongsvariationer behöver särskilt beakta förutsättningarna för att tillämpa och följa kontrollkraven enligt 18. Skälet är att den nationellt beslutade möjligheten att tillämpa årsmedelvärden för BOD 7 och COD Cr bygger på förutsättningen att dessa utsläppskrav innebär samma skyddsnivå som de krav som följer direkt av avloppsdirektivet och som avser begränsningsvärden per mättillfälle. Se vidare stycket om alternativa utsläppskrav för BOD 7 och COD Cr i vägledningen till 8 och 18. 6

7 4 Industrispillvatten Industrispillvatten som leds till en avloppsreningsanläggning ska, enligt 4, ha undergått sådan rening som krävs för att säkerställa att driften av avloppsreningsanläggningen och behandlingen av avloppsslam inte störs, samt att slammet kan omhändertas på ett säkert och miljömässigt godtagbart sätt. Med industrispillvatten avses enligt definitionen i 2 allt spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten. Bestämmelsen riktar sig till både industrier och andra verksamheter som vill leda sitt industrispillvatten till en avloppsreningsanläggning som omfattas av NFS 2016:6 och till verksamhetsutövaren/huvudmannen för avloppsreningsanläggningen. Bestämmelsen ska beaktas vid prövning av miljöfarliga verksamheter som avser att leda sitt industrispillvatten till en avloppsreningsanläggning som berörs av denna föreskrift. Bestämmelsen kan läsas tillsammans med vad som uttalas i propositionen till lag (2006:412) om allmänna vattentjänster (prop. 2006/06:78). På sidan 43 anges följande: Vidare är huvudmannen inte skyldig att ta emot spillvatten vars beskaffenhet på ett inte oväsentligt sätt avviker från normalt hushållsspillvatten. Detta får sammantaget tolkas som att va-huvudmannen har ett omfattande ansvar att avgöra om det är lämpligt att ansluta visst industrispillvatten till det allmänna ledningsnätet. Det innebär i många fall att va-huvudmannen måste ställa krav på rening av industrispillvattnet innan verksamheten ansluts till det allmänna va-nätet, alternativt att va-huvudmannen avstår från att medge en anslutning. Det är slutligen vahuvudmannen som ansvarar för att den aktuella avloppsreningsanläggningen klarar de krav som anläggningens miljötillstånd och föreskrifterna ställer. Va-huvudmannen kan med fördel befästa kraven för anslutning i ett avtal eller på annat sätt skriftligt dokumentera va-huvudmannens krav på föregående rening av industrispillvattnet. Ett avtal gör att va-huvudmannen juridiskt kan hävda det som överenskommits i en civilrättslig tvist, om det senare visar sig att just detta avloppsvatten gör att vahuvudmannen inte klarar att följa sitt eget miljötillstånd eller föreskrifternas krav. Rening av avloppsvatten Strängare krav för rening av avloppsvatten än de minimikrav som regleras i NFS 2016:6 kan ha fastställts vid tillståndsprövning eller tillsyn enligt miljöbalken eller äldre författningar. Undantag i form av mindre stränga krav än i avloppsföreskrifterna kan inte meddelas i tillstånd. Kraven i föreskrifterna och villkor som fastställts i tillstånd gäller parallellt, där det är det strängare kravet som är styrande för anläggningens utformning och drift. Rapporteringen av efterlevnaden av begränsningsvärden i SMP:s emissionsdel enligt bilaga 6 till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport avser de minimikrav som regleras i NFS 2016:6 och således inte efterlevnad av eventuella stängare villkor i tillstånd. 7

8 Som redovisats under 1 är det tätbebyggelsens storlek och inte avloppsreningsanläggningens storlek som avgör vilka utsläppskrav som gäller. 5 Rening av organiskt material, BOD 7 och COD Cr I 5 regleras vilka utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som omfattas av krav på rening av organiskt material i form av BOD 7 och COD Cr. Kravet på rening av BOD 7 och COD Cr gäller för: - alla utsläpp till sötvatten, inklusive flodmynningar, från tätbebyggelser med pe eller mer - alla utsläpp till havs- och kustvattenområden från tätbebyggelser med pe eller mer. Kustvattenområde avser enligt definitionen i 2 vatten utanför lågvattenlinjen eller en flodmynnings yttre gräns. Flodmynning definieras som övergångsområdet mellan sötvatten och kustvatten i en flods utlopp. Om vattenområdet där avloppet släpps ut räknas som sötvatten eller kustvatten ska i princip framgå av vattenmyndigheternas indelning av vattenförekomster. Men det finns vissa återstående oklarheter som beräknas bli åtgärdade i samband med vattenmyndigheternas beslut 2021 inför nästa förvaltningscykel, däribland beslut om uppdaterad vattenförekomstindelning. SMHI har i detta syfte genomfört en granskning av gränsdragningen för flodmynningarnas yttre gräns. I enstaka oklara fall bör samråd ske med Naturvårdsverket, för att säkerställa korrekta uppgifter. Ett antal utsläpp med felaktig recipientangivelse (kust i stället för sötvatten) korrigerades vid 2018 års EU-rapportering. Det kan inte uteslutas att det finns enstaka utsläpp som borde ändra klassificering till kustvattenrecipient i stället för sötvattenrecipient. Detta bedöms i första hand kunna avse utsläpp i långa vikar där det kan vara oklart var gränsen mellan flodmynning och kustvatten går. Utsläppskraven för BOD 7 och COD Cr för dessa tätbebyggelser regleras i 8. 6 Krav på mer långtgående rening - totalkväve Utöver rening av organiskt material ställer avloppsdirektivet krav på längre gående rening om utsläppet sker i ett utpekat så kallat känsligt område. I Sverige finns områden som är utpekade som känsliga för utsläpp av kväve och fosfor. Havs- och kustvattenområdet från norska gränsen till och med Norrtälje kommun är utpekat som känsligt för kväve, och alla vatten i Sverige är utpekade som känsliga for fosfor. 8

9 Rening av totalkväve Kravet på rening av totalkväve, enligt 5, gäller för: - avloppsvatten från tätbebyggelser med pe eller mer som släpps ut i havsoch kustvattenområdet från norska gränsen till och med Norrtälje kommun, samt - avloppsvatten från tätbebyggelser med pe eller mer som släpps ut i avrinningsområdena till det nämnda kustområdet, om utsläppet bidrar till kväveförorening av kustområdet. Utsläppskraven för dessa tätbebyggelser regleras i 9. För utsläpp i avrinningsområdet får naturlig kväveretention tillgodoräknas vid tillämpning av begränsningsvärdet 70 procent som minsta procentuella reduktion som årsmedelvärde. I vägledningen till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport finns vägledning hur retention ska tillämpas. Samtliga tätbebyggelser som omfattas av krav på kväverening omfattas även av krav på rening av BOD 7 och COD Cr. Rening av totalfosfor Avloppsdirektivet reglerar också rening och utsläpp av totalfosfor, P-tot, för tätbebyggelser från pe och mer, när utsläppet sker i ett område som har utpekats som känsligt med avseende på utsläpp av fosfor. Naturvårdsverkets avloppsföreskrifter (NFS 2016:6) innehåller dock inga begränsningsvärden för totalfosfor. Anledningen till detta är att begränsningsreglerna för totalfosfor i avloppsdirektivet är betydligt generösare än vad som genomgående regleras i tillståndsvillkor. Avloppsdirektivets begränsningsvärden för P-tot är 1 mg/l eller 2 mg/l som årsmedelvärde, beroende på storleken på tätbebyggelsen. I föreskrifterna finns dock kontrollkrav för P-tot som följer av 12. Dessutom måste kontroll av P-tot enligt Naturvårdverkets föreskrifter NFS 2016:8 om miljörapport redovisas i den årliga miljörapporteringen. Detta underlag behövs för att Sverige ska kunna genomföra EU-rapporteringen enligt avloppsdirektivet. 7 Beräkning av tätbebyggelsens storlek Formuleringen i 7 har hämtats direkt från artikel 4.4 i avloppsdirektivet. Ordvalet i artikel 4.4, och därmed även i 7, kan uppfattas som att tätbebyggelsens storlek ska beräknas utifrån den belastning som kommer in till avloppsreningsanläggningen. En sådan tolkning står dock inte i överensstämmelse med artikel 4.1 och 4.2 som utgår ifrån den belastning som uppkommer i tätbebyggelsen. EU-kommissionens synsätt i denna fråga är tydlig. Den belastning i pe som styr utsläppskraven och ligger till grund för beräkning av tätbebyggelsens storlek ska utgå från den belastning som uppkommer i tätbebyggelsen och inte den inkommande belastningen till avloppsreningsanläggningen. Detta framgår även av 5 och 6 NFS 2016:6. 9

10 Tätbebyggelsens storlek ska beräknas utifrån den maximala genomsnittliga veckobelastning (max gvb) som genereras i tätbebyggelsen. Detta beskrivs närmare i vägledningen till 1. 8 Begränsningsvärden för utsläpp av BOD 7 och COD Cr Allmänt I 8, tabell 1 framgår gällande begränsningsvärden för BOD 7. I tabell 2 regleras motsvarande begränsningsvärden för COD Cr. För båda parametrar gäller att de kopplar till utsläppskraven för tätbebyggelser enligt 5. Detta framgår även i tabellerna 1 och 2, vänstra kolumnen. Utsläppskraven kan för varje parameter följas på tre alternativa sätt. Det är således tillräckligt att följa kraven på ett sätt för att uppfylla utsläppskraven för respektive parameter i föreskrifterna. I ett enskilt fall då det utsläppskrav som vanligtvis tillämpas inte har följts under ett kalenderår kan det alltså finnas möjlighet att kravet ändå har följts genom tillämpning av något av de två andra alternativa sätten. Efterlevnad av utsläppskraven för BOD 7 och COD Cr som högsta koncentration som årsmedelvärde bedöms i förhållande till det totala flödesviktade utsläppet av både renat och bräddat avloppsvatten i eller vid avloppsreningsanläggningen. Utsläpp av COD Cr omfattas sällan eller aldrig av utsläppsvillkor i tillståndsbeslut för avloppsreningsanläggningar. Det betyder att det vanligtvis endast är i avloppsföreskrifternas (NFS 2016:6) som det finns utsläpps- och kontrollkrav för denna parameter. Hur kontrollen ska genomföras föreskrivs i Utsläppskrav för BOD 7 och COD Cr Föreskrifternas utsläppskrav som avser högsta koncentration som årsmedelvärde (15 mg/l för BOD 7 och 70 mg/l för COD Cr ), är beslutade nationellt och följer därmed inte av avloppsdirektivet. En förutsättning för att en medlemsstat ska kunna föreskriva om alternativa utsläppskrav är att de motsvarar samma skyddsnivå som de krav som följer av avloppsdirektivet. I bedömningen av en likvärdig skyddsnivå för dessa alternativa krav ligger bland annat att årsmedelvärdet är numeriskt avsevärt lägre än direktivets haltkrav per mättillfälle och att 18 tabell 6 för utvärdering av provresultat inte tillämpas. Det senare innebär att inga resultat räknas bort vid beräkning av ett årsmedelvärde, med undantag för prover som inte ska ingå på grund av särskilda förhållanden, enligt 18 tredje stycket. Bestämmelserna i 3 om att en avloppsreningsanläggning ska utformas, byggas, drivas och underhållas så att den fungerar tillfredsställande under alla normala lokala klimatförhållanden samt årstidsvariationer behöver också iakttas. Avloppsdirektivets utsläppskrav för BOD 7 och COD Cr baseras på resultat per mättillfälle. Det gäller både högsta tillåtna utsläppshalt (30 mg/l för BOD 7 och 125 mg/l 10

11 för COD Cr) och minsta procentuella reduktion (70 procent för BOD 7 och 75 procent för COD Cr ). Båda sätten att kontrollera utsläppen återfinns i 8 tabell 1 och 2. Dessa halter och reduktionskrav får inte tillämpas som årsmedelvärden. För att följa begränsningsvärdena krävs även att kontrollkraven i föreskrifterna efterlevs. Detta gäller t.ex. att tillräckligt antal prov tagits i förhållande till bestämmelserna i tabell 4 och 5. Om för få prover har tagits har begränsningsvärdet inte följts. I vägledningen till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport finns beskrivet hur begränsningsvärdena ska kontrolleras och rapporteras. Ersättningsparameter för COD Cr För COD Cr gäller enligt fotnot 3 till tabell 2 att COD Cr kan ersättas av parametrarna totalt organiskt kol (TOC) eller total syreförbrukning (TOD), om ett bestämt förhållande kan fastslås mellan COD Cr och ersättningsparametern. Denna korrelation måste fastställas i form av en omvandlingsfaktor för varje enskild avloppsreningsanläggning. Undersökningarna för att fastställa en omräkningsfaktor behöver finnas dokumenterade och tillgängliga vid behov, för tillsyn och EU-rapportering. Även om COD Cr ersätts ska begränsningsvärdet alltid följas. Den anläggningsspecifika omräkningsfaktorn används då för att konvertera ersättningsparametern till COD Cr, varefter kontroll av efterlevnad genomförs. Ytterligare vägledning i denna fråga finns i vägledning till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport. Om ett bestämt förhållande med en ersättningsparameter inte kan fastställas kan COD Cr inte ersättas med en annan parameter. Möjligheten att ersätta COD Cr utgör inte ett sådant undantag som avses i 24 avloppsföreskrifterna. Dock bör ersättning av COD Cr ske i samråd med tillsynsmyndigheten och dokumenteras. Undantagsfall för tillämpning av mindre strängt begränsningsvärde för BOD 7 I 8 tabell 1 finns ett alternativt, mindre strängt procentuellt reduktionskrav för BOD 7, med en hänvisning till tabellens fotnot 1. Denna bestämmelse motsvaras av avloppsdirektivets artikel 4.2, men med ett tillägg som innebär att direktivets referens till utsläpp i högt belägna bergsregioner (1 500 m.ö.h.) har utvidgats till att även avse andra jämförbara områden, där en effektiv biologisk rening är svår att upprätthålla på grund av låg temperatur. Den nämnda utvidgningen av tillämpningsområdet för denna bestämmelse har ifrågasatts av EU-kommissionen i ett s.k. överträdelseärende 1 mot svenska staten. Det är tills vidare oklart när och hur tolkningsfrågan kan komma att avgöras. Det finns därför en risk att undantagsbestämmelsen inte kommer kunna tillämpas. För närvarande 1 Kommissionen kan, i sin roll att övervaka att samtliga EU-länder genomför EU-lagstiftningen korrekt i sin inhemska lagstiftning, väcka så kallade överträdelseärenden dvs. ifrågasätta genomförandet i den inhemska lagstiftningen. Dessa granskningar leder till olika yttranden från kommissionen, samt tillhörande svar från det land som kommissionen ifrågasatt. Om frågan inte kan lösas ut, kan kommissionen stämma medlemslandet inför EU-domstolen. 11

12 förekommer ett mindre antal avloppsreningsanläggningar där bestämmelsen används. Vi redovisar därför några utgångspunkter för tillämpningen nedan. I samband med det nämnda överträdelseärendet har EU-kommissionen tydliggjort att låga temperaturer avser vattentemperaturer och inte lufttemperaturer. En inkommande vattentemperatur på 6 8 grader har nämnts som riktmärke för vad som kan betecknas som låg temperatur. I de fall då undantagsbestämmelsen tillämpas bör därför temperaturen på inkommande avloppsvatten dokumenteras. Detta bör helst ske löpande, minst en gång per vecka under hela året. Dokumentationen bör hållas tillgänglig i tillsyns- och rapporteringssyfte. En förutsättning för att kunna åberopa undantagsbestämmelsen är att det mindre stränga utsläppskravet inte påverkar miljön ogynnsamt. Den miljöpåverkan som utsläpp av BOD 7 har gäller i första hand förbrukning av syrgas i recipienten. För att kunna visa att det inte uppstår ogynnsam miljöpåverkan bör det finnas regelbunden kontroll av lämpliga parametrar som påvisar förekomst av organiskt material, strax uppströms och nedströms utsläppspunkten. Lämpliga parametrar kan vara COD Cr eller TOC. Även syrgasmättnad i recipienten bör kontrolleras, framför allt nedströms utsläppet. I vattendrag bör utsläppets vattenflöde i förhållande till vattendragets medellågvattenflöde kunna redovisas. Utformningen av bestämmelsen i fotnoten innebär ett implicit krav på förhandsprövning och godkännande av förutsättningarna för att kunna tillämpa undantaget. I praktiken har det också hanterats på det sättet, genom ställningstaganden i samband med tillståndsprövningar. Undantagsbestämmelsen enligt 8 fotnot 1 i tabell 1 gäller endast för utsläpp av BOD 7. För COD Cr, som också är en parameter för kontroll av innehåll av organiskt material, saknas motsvarande undantagsmöjlighet. Det mindre stränga utsläppskravet för BOD 7 kan följas endast på ett sätt. Det innebär att reduktionen av BOD 7 ska vara minst 40 procent av den inkommande mängden BOD 7 vid varje provtagningstillfälle. Se vidare under 12 och 18 vad gäller krav på antal prover och hur många prover som får avvika från utsläppskravet. För att kontrollera den procentuella reduktionen krävs att provtagningen på inkommande avloppsvatten sker enligt de krav som ställs i tabell 4. Provtagningen på inkommande avloppsvatten behöver också ske synkroniserat med provtagningen på utgående avloppsvatten. Det är således inte tillräckligt med rätt antal prov enligt 12 tabell 4 och 5, utan de också ska tas på sådant sätt att utgående och inkommande mängd BOD 7 kan beräknas vid varje mättillfälle. 9 Begränsningsvärden för utsläpp av totalkväve Allmänt om begränsningsvärdena I 9 tabell 3 framgår gällande begränsningsvärden för utsläpp av totalkväve (N-tot). Utsläppskraven för N-tot kan följas på två olika sätt. Det räcker att följa kraven på ett sätt för att följa föreskrifterna, antingen som högsta koncentration som årsmedelvärde eller som minsta procentuella reduktion som årsmedelvärde. I ett enskilt fall då det utsläppskrav som vanligtvis tillämpas inte har följts under ett kalenderår kan det således 12

13 finnas en möjlighet att tillämpa det andra kravet. Efterlevnad av utsläppskraven för N- tot bedöms i förhållande till det totala flödesviktade utsläppet av både renat och bräddat avloppsvatten i eller vid avloppsreningsanläggningen. Begränsningsvärdena kopplar till bestämmelserna i 6 om vilka tätbebyggelser som omfattas av utsläppskrav för kväve. Till skillnad från vad som gäller för utsläpp av BOD 7 och COD Cr finns även en differentiering av utsläppskraven beroende på storlek av tätbebyggelse. Differentieringen gäller för det begränsningsvärde som avser högsta koncentration som årsmedelvärde. För tätbebyggelser från upp till och med pe gäller begränsningsvärdet 15 mg/l som årsmedelvärde. För större tätbebyggelser gäller begränsningsvärdet 10 mg/l som årsmedelvärde. Det procentuella begränsningsvärdet för kväve på 70 procent är detsamma för alla berörda tätbebyggelser från pe och större. För att kontrollera den procentuella reduktionen krävs att provtagningen på inkommande avloppsvatten sker enligt de krav som ställs i tabell 4. Provtagningen på inkommande avloppsvatten behöver ske synkroniserat med provtagningen på utgående avloppsvatten. Det är således inte tillräckligt med rätt antal prov enligt 12 tabell 4 och 5, utan de ska också tas på sådant sätt att utgående och inkommande mängd kväve kan beräknas vid varje mättillfälle. Utsläppskravet för kväve gäller inte per mättillfälle utan avser reduktionen som årsmedelvärde, där ett flödesviktat medelvärde beräknas. I beräkningen inkluderas även eventuella bräddningar som sker i eller vid avloppsreningsanläggningen. Begränsningsvärdena är knutna till tätbebyggelsens storlek, inte till inkommande eller tillståndsgiven belastning för avloppsreningsanläggningen. Skillnaden i tillvägagångssätt blir tydligast i sådana fall där det finns fler än en avloppsreningsanläggning som renar avloppsvatten från en och samma tätbebyggelse. Det saknas ofta tillståndsvillkor för utsläpp av N-tot då tillståndsprövning i enskilda fall inte har lett till strängare utsläppskrav än vad som följer av avloppsföreskrifterna (NFS 2016:6). Det är då avloppsföreskrifterna som ensamt reglerar begränsningsvärdet för utsläpp av N-tot. Hur kontrollen ska genomföras föreskrivs i Reduktion av kväve genom naturlig kväverening (retention) Det begränsningsvärde för utsläpp av totalkväve som avser procentuell reduktion får, enligt fotnot 2, även inkludera reduktion genom naturlig rening (eller retention). Den naturliga reningen styrs inte av hur avloppsreningsanläggningen drivs, utan behöver beaktas i annan ordning. SMHI förfogar över de data och modeller som behövs för att få fram uppgifter om retentionens storlek. Retentionens storlek, räknat från utsläppspunkt till kust, varierar från plats till plats, men också på vilken tidsperiod som avses. Eftersom retentionens storlek beror på hur långa uppehållstiderna är i vattensystemen, så är det lämpligt att retentionsvärdet beräknas som ett medelvärde för en längre period, vanligen ca. tio år. Långtidsmedelvärdet kan ändå förändras något över tid, varför retentionen räknat från en given plats inte är helt konstant. 13

14 I de allra flesta fall härrör de senaste årens tillämpade retentionsvärden för respektive tätbebyggelse från en samlad SMHI-utredning från Retentionsvärdena kommer att uppdateras baserat på en förfinad modell som använts i samband med 2018 års redovisning till HELCOM (Pollution Load Compilation 7, PLC-7). SMHI har i modellen, i högre grad än tidigare, tagit hänsyn till vissa lokala särförhållanden för retention. Beräkningsmodellen är också mer detaljerad än tidigare. Naturvårdsverket samverkar med SMHI för att tillhandahålla uppdaterade retentionsvärden för de tätbebyggelser som omfattas av krav på kvävereduktion, eller som kan komma att göra det för att tätbebyggelsens storlek närmar sig pe. En tillämpning av uppdaterade retentionsvärden bör så långt möjligt genomföras samlat, för att vara hanterbar i perspektivet av EU-rapporteringarna och på grund av att retentionsfrågan är under granskning av EU-kommissionen. Det återstår för närvarande (våren 2019) ett arbete för att klargöra vissa frågor med anledning av uppdaterade retentionsvärden. När detta är genomfört är avsikten att uppgifterna ska tillgängliggöras genom publicering på Naturvårdsverkets webbplats. Beräkningen av reduktionens storlek när retentionen ska vägas in omfattar både den reduktion som sker i avloppsreningsanläggningen och den tillkommande naturliga reduktionen från utsläppspunkten till det kvävekänsliga kustområdet. I vägledningen till NFS 2016:8 finns vägledning hur retention ska tillämpas. Den procentuella reduktionen i avloppsreningsanläggningen respektive i vattendraget kan inte summeras direkt baserat på de båda siffervärdena. Att inräkna retentionen i den procentuella reduktionen av kväve från en avloppsreningsanläggning är en metod som inte regleras i avloppsdirektivet. Att den ändå har kunnat tillämpas beror på formuleringen i artikel 5.5, att utsläppskraven för kväve ska tillämpas i fråga om sådana utsläpp från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse som befinner sig i samma avrinningsområden som de känsliga områdena och som bidrar till föroreningen av dessa. Frågan har prövats av EU-domstolen. I ett mål mot svenska staten, C-438/07, i en dom daterad 6 oktober 2009, konstaterar EU-domstolen bland annat att: Ett indirekt kväveutsläpp i känsliga vatten medför med avseende på ett reningsverk således enbart en skyldighet att minska kvävehalten om mer än 30 procent av det kväve som finns i avloppsvattnet från tätbebyggelse når de känsliga vattnen. EU-domstolen godtog därmed principen om retentionens betydelse i detta rättsfall. EU-kommissionen stängde dock inte detta överträdelseärende efter domen 2009, utan har ifrågasatt att retentionen kan tillämpas om man inte tillräckligt tydligt kan mäta och visa hur den beräknas. Kommissionen har nu låtit genomföra en tredjepartsgranskning av Sveriges retentionsberäkningar, vilket ledde till ett för Sverige gynnsamt utfall. Men det är fortfarande inte klart hur kommissionen avser att hantera frågan. Det är därför fortfarande ovisst om Sverige får fortsätta att använda de beräkningsmetoder för retention som hittills använts. 14

15 Ytterligare alternativt begränsningsvärde för utsläpp av N-tot I avloppsdirektivets bilaga 1 tabell 2 fotnot 3 finns ett alternativt utsläpps- och kontrollkrav för totalkväve. Gällande ordalydelse enligt direktivet beslutades i ett ändringsdirektiv från Bestämmelsen i 9 tabell 3 fotnot 1 (NFS 2016:6) motsvarar direktivets lydelse. Bestämmelsen har såvitt känt hittills inte tillämpats i Sverige. Begränsningsvärdet är i detta fall 20 mg/l. Att detta kan vara ett likvärdigt krav jämfört med 10 eller 15 mg/l som årsmedelvärde bygger på att kontrollen under den period då avloppsvattnets temperatur vid den biologiska processen är 12 ºC eller högre ska avse dygnsmedelvärden som inte i något fall får överskridas. Vidare måste kunna bevisas att kravet innebär motsvarande skyddsnivå för utsläpp av totalkväve som kraven i tabell 3. Detta betyder att parallella kontroller behöver genomföras under tillräckligt lång tid. Naturvårdsverket bedömer att det för svenska förhållanden med jämförelsevis kallt inkommande avloppsvatten under en stor del av året är svårt att uppfylla kravet på motsvarande skyddsnivå. Kontroll Som tidigare angetts utgår föreskrifternas bestämmelser om kontroll ifrån tillståndsgiven eller anmäld belastning. Föreskrifternas kontrollkrav börjar gälla för avloppsreningsanläggningar med en anslutning större än 200 pe. Anläggningar med en anslutning mellan 201 och pe drivs som regel med stöd av en anmälan och eventuella åtföljande förelägganden. Det är i så fall den anslutning som omfattas av anmälan och eventuella förelägganden som styr vilka kontrollkrav som gäller. 10 Representativ kontroll vid provtagning I 10 regleras utformningen av en representativ provtagning i förhållande till fysisk placering av provtagningspunkter. Avloppsreningsanläggningarna ska vara utformade så att representativa prover kan tas på bräddat vatten, inkommande vatten och på det renade vattnet före utsläpp i recipienten. Provtagning och flödesmätning ska ske så att uttagna prover blir representativa för det avloppsvatten som ska kontrolleras. I enlighet med vad som förskrivs i 15 ska vattnet vid provtagningspunkten vara helt omblandat. Mätutrustningen ska också underhållas och kontrolleras enligt bestämmelserna i Provtagningspunkten för inkommande vatten ska vara placerad och utformad så att representativa prover kan tas på det inkommandet avloppsvattnet. Provtagningspunkten ska därför utformas så att den t.ex. inte riskerar att påverkas av interna belastningsströmmar. Detta är särskilt angeläget för att få en korrekt beräkning av den procentuella reduktionen för de parametrar som berörs av reningskrav enligt denna föreskrift. Vidare ska också den totala belastningen mätt som personekvivalenter som tas emot i avloppsreningsanläggningen kunna mätas för att kontrollera att BOD 7-2 Kommissionens direktiv 98/15/EG av den 27 februari 1998 om ändring av rådets direktiv 91/271/EEG, med avseende på de krav som fastställs i bilaga I. 15

16 belastningen ryms inom anläggningens tillståndsgivna belastning samt för kontroll av den maximala inkommande genomsnittliga veckobelastningen till avloppsreningsanläggningen för det aktuella året (benämnd Max gvb-inkommande i SMP). Provtagning på utgående vatten ska enligt föreskrifterna ske efter sista behandlingssteget och före eventuell desinficering. Representativa prover ska också tas på bräddat vatten. Med bräddat vatten avses, i enlighet med definitionen i 2, Orenat eller ofullständigt renat avloppsvatten som släpps ut från ledningsnät eller avloppreningsanläggning och som inte leds via den provtagningspunkt som används för behandlat utgående avloppsvatten och som därför omfattas av kraven på kontroll i I definitionen av bräddat vatten ingår även så kallade nödutsläpp eller nödbrädd. Kraven på provtagning av bräddat vatten avser sådant vatten som inte leds via den provtagningspunkt som används för behandlat utgående avloppsvatten. Delvis renat vatten som t.ex. leds förbi ett biologiskt reningssteg vid hydraulisk överbelastning, men som leds tillbaka in i reningsprocessen och därmed provtas i provtagningen på utgående behandlat avloppsvatten, anses inte enligt denna definition vara bräddat vatten. Frågan om delvis renat avloppsvatten på grund av hydraulisk överbelastning kan däremot behöva utvärderas och följas upp i förhållande till kraven i 10 om att provtagning och flödesmätning ska ske så att uttagna prover blir representativa för det avloppsvatten som ska kontrolleras. Även kraven i 3 om att anläggningen ska utformas, byggas, drivas och underhållas så att den fungerar tillfredsställande under alla normala lokala klimatförhållanden samt utformas för att hantera säsongsberoendevariationer i belastningen behöver beaktas. Då kontroll sker med veckoprov ska dygnsprov och i förekommande fall helgprov sammanvägas flödesproportionellt till veckoprov. Med veckoprov avses, i enlighet med definitionen i 2 Prov på avloppsvatten som beretts genom att sju dygnsprover eller fyra dygnsprover och ett helgprov tagna under en vecka blandas i proportion till den avloppsvattenvolym som har släppts ut under respektive dygns- eller helgprov. När utsläppen ska beräknas ska det ske genom flödesviktning. Specifik vägledning om hur den flödesviktade beräkningen görs finns i vägledningen till Naturvårdsverkets föreskrifter (2016:8) om miljörapport. 11 Provtagningssätt beroende på tillståndsgiven eller anmäld anslutning I 11 beskrivs hur mätning och registrering av flöden samt provtagning av vattenkvalitet ska ske för olika storlekar av avloppsreningsanläggningar, jfr. 1 andra stycket. Provtagningen av vattenkvaliteten på utgående behandlat- och bräddat vatten ska enligt 11 ske med flödesproportionell respektive tidsproportionell provtagning. Enligt Naturvårdsverkets mening kan flödesproportionell provtagning användas även då 16

17 tidsproportionerlig provtagning erfordras enligt 11. Detta eftersom flödesproportionell provtagning anses mer representativ för det avloppsvatten som ska kontrolleras Utgående renat avloppsvatten För det utgående renade avloppsvattnet krävs kontinuerlig mätning och registrering av vattenflöde för avloppsreningsanläggningar med en anslutning på 500 pe eller mer. För provtagning av vattenkvalitet på utgående renat avloppsvattnet krävs flödesproportionell provtagning för avloppsreningsanläggningar med en anslutning av 500 pe eller mer. För avloppsreningsanläggningar med anslutning större än 200 pe och upp till 499 pe krävs det, utifrån minimikraven i NFS 2016:6, ingen övervakning av utgående flöde. För avloppsreningsanläggningar med en anslutning större än 200 pe och upp till 499 pe krävs som minimum tidsproportionell provtagning där ett delprov tas ut var tionde minut. Bräddat avloppsvatten i eller vid avloppsreningsanläggningen För bräddat avloppsvatten i eller vid avloppsreningsanläggningen krävs det kontinuerlig mätning och registrering av flöde för avloppsreningsanläggningar med en anslutning på pe eller mer. För avloppsreningsanläggningar med en anslutning på 500 pe och upp till 9999 pe krävs kontinuerlig mätning och registrering så att bäddad volym per dygn kan bestämmas. För provtagning av vattenkvalitet på bräddat avloppsvatten krävs flödesproportionell provtagning för avloppsreningsanläggningar med en anslutning på pe eller mer. För avloppsreningsanläggningar med en anslutning på 2000 pe och upp till 9999 pe krävs som minimum tidsproportionell provtagning där ett delprov tas ut var tionde minut. För avloppsreningsanläggningar från pe krävs att avloppsvatten som bräddas i eller vid avloppsreningsanläggningen ska redovisas i den årliga miljörapporten, både som delmängd (kg, mg/l och m 3 ) samt inkluderat i det totala utsläppet från avloppsreningsanläggningen (kg, mg/l och m 3 ). Detta beskrivs närmare i vägledningen till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport och dess kompletterande vägledning om avloppsreningsanläggningar. Vilka bräddpunkter som bedöms vara i eller vid avloppsreningsanläggningen jämfört med på ledningsnätet ska fastställas och dokumenteras och detta bör ske i samråd mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren för avloppsreningsanläggningen. Vid sidan av den geografiska placeringen av bräddpunkten behöver också syftet med bräddpunkten ingå i bedömningen av vad som anses vara i eller vid avloppsreningsanläggnigen. Avståndet mellan avloppsreningsanläggningen och bräddpunkten är i sig inte avgörande. En viktigare utgångspunkt är om bräddpunkten har anlagts för att brädda i ett skede då reningsprocessen överbelastas eller riskerar att överbelastas. Denna typ av bräddning bör i normalfallet anses som att bräddningen sker i eller vid avloppsreningsläggningen. Sådana omständigheter som fastighetsgränser, huruvida bräddpunkten ligger utanför ett stängsel som omgärdar 17

18 avloppsreningsanläggningen, eller liknande är inte avgörande för bedömningen. Exempel på bräddpunkter som inte anses vara i eller vid avloppsreningsanläggningen är bräddpunkter som anlagts på ledningsnätet för att brädda i ett skede då ledningsnätet överbelastas eller riskerar att överbelastas för att t.ex. motverka källaröversvämningar. Sådana bräddpunkter ska istället kontrolleras enligt krav som ställs för bräddningar på ledningsnätet. Efterlevnad av utsläppskrav som årsmedelvärden enligt 8 och 9 bedöms i förhållande till det totala flödesviktade utsläppet av både renat och bräddat avloppsvatten i eller vid avloppsreningsanläggningen. Bräddat avloppsvatten från ledningsnät I takt med, över tid sett, ökade krav och en effektivare rening på avloppsreningsanläggningarna blir det relativa utsläppet från ledningsnätet av större betydelse för det totala utsläppet från tätbebyggelsen. I ett förändrat klimat bedöms också problematiken med tillskottsvatten och bräddningar öka. För bräddning på ledningsnät enligt 11 punkt 5 ska volymen av det bräddade avloppsvattnet bestämmas med hjälp av mätning i bräddavloppet eller beräkning. Kravet gäller för utsläpp från ledningsnät som är allmänna enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster hörande till avloppsreningsanläggning med anslutning på pe eller mer. Oavsett vilken metod som används för kontroll av ett specifikt bräddavlopp är syftet med kontrollen att bestämma omfattningen av bräddningarna, bedöma miljöpåverkan och ge underlag för beslut om eventuella åtgärder. Bräddningar från ledningsnät ingår i de uppgifter som EU efterfrågar i samband med rapporteringen av avloppsdirektivet. Utöver kravet på kontroll ska bräddningarna också rapporteras i enlighet med de krav som gäller enligt NFS 2016:8. Minimikravet för rapporteringen av bräddningar på ledningsnät omfattar totalt antal bräddningar, platser där det har bräddat och det sammantagna totalflödet från alla bräddningar på ledningsnätet (1 000 m 3 ). Dessa krav gällde även enligt de äldre föreskrifterna 1990:14. Redan idag har Naturvårdsverket ett bemyndigande att skärpa kravet på rapportering av bräddningar men detta bemyndigande har hittills inte nyttjats fullt ut. Dock kan kravet på rapportering komma att öka. Redan idag möjliggör rapporteringsverktyget i SMP att antal bräddningar samt volym rapporteras för varje bräddpunkt. Om det bräddar kontinuerligt över flera dygn eller bräddar stötvis där uppehållet inte är längre än ett dygn, bör det enligt Naturvårdsverkets uppfattning räknas som ett bräddtillfälle. Förutsättningen för detta är dock att bräddningen sker av samma orsak samt att den sker från en och samma plats. Val av kontrollmetod för mätning eller beräkning av bräddningar från ledningsnät bör ske i samråd med tillsynsmyndigheten. Valet av kontrollmetod är bl.a. beroende på recipientens känslighet avseende hälso- och miljöeffekter som kan uppstå på grund av utsläppet, avloppsledningsnätets kvalitet och utformning, hur ofta bräddningar sker samt antal bräddavlopp. 18

19 12 Provtyp och provtagningsfrekvens Provtyp och provtagningsfrekvens för inkommande och utgående renat avloppsvatten framgår av 12, tabell 4 respektive 5. Kontrollkraven varierar beroende på avloppsreningsanläggningens storlek, baserat på tillståndsgiven eller anmäld anslutning. Krav på provtagningsfrekvens är minimikrav vilket beskrivs närmare i vägledningen till 13. I 12 regleras även krav på kontroll av bräddat avloppsvatten, vad gäller ämnen som ska kontrolleras och när detta ska ske. I denna bestämmelse förekommer en felaktig hänvisning till 11 som berör avloppsreningsanläggningar med en anslutning från 2000 pe till 9999 pe. Kravet på kontroll av bräddat avloppsvatten i eller vid en avloppsreningsanläggning syftar till att omfatta samma parametrar som kravet på utgående renat avloppsvatten. En föreskiftsändring ska genomföras för att korrigera detta. Då hänvisningen är felaktig anser Naturvårdsverket att det, även innan korrigeringen genomförts, är tillräckligt att provtagningen på bräddat vatten endast omfattar de parametrar som specificeras för utgående renat avloppsvatten för respektive avloppsreningsanläggning enligt tabell Provtagningsschema De prov som ska tas på utgående och inkommande avloppsvatten enligt 12 ska tas ut under alternerande dygn respektive veckor, enligt ett på förhand fastlagt provtagningsschema. Enligt 13 följer också att provtagningsschemat ska utformas på ett sådant sätt att kontrollen ger ett resultat som är representativt för utsläppet under året. Generellt gäller att kraven på kontroll och antalet prov enligt 11 och 12 är minimikrav. En kontinuerlig uppföljning av analyser och provtagning behöver ske för att säkerställa att tillräckligt många prov tas och för att snabbt kunna reagera och vidta åtgärder när något har inträffat. Fler prov kan behövas för att uppfylla miljöbalkens krav på egenkontroll och för att säkerställa att kontrollen blir representativ för utsläppet under året. I de fall då belastningen till anläggningen varierar kraftigt under året, t.ex. vid säsongsturism, behöver provtagningen utformas så att belastningstoppar inkluderas i provtagningsschemat. Vidare kan mer omfattande krav ha fastställts vid tillståndsprövning eller tillsyn enligt miljöbalken eller äldre författningar. Utökad provtagning avseende BOD 7 -belastning för att övervaka inkommande maxvecka Kraven på provtagning av inkommande avloppsvatten i 12 tabell 4 och 5 är utformade för att kontrollera avloppsreningsanläggningens rening och utsläpp. Dessa krav är inte utformade för att kontrollera efterlevnaden av den tillståndsgivna belastningen för avloppsreningsanläggningen. Vid sidan av kraven på provtagning av inkommande avloppsvatten i NFS 2016:6 finns det i Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar och provtagningar i vissa verksamheter NFS 2000:15 krav på verksamhetsutövaren att utföra erforderliga mätningar och provtagningar för att kontrollera efterlevnaden av en gräns för omfattningen av ett tillstånd. En parameter som EU nu kräver att Sverige ska rapportera är den maximala inkommande genomsnittliga veckobelastningen till avloppsreningsanläggningen det aktuella året. Denna parameter har inför miljörapporteringen av 2018 års data lagts in i 19