Vägen mot en balanserad relation

Transkript

1 ! Malmö Högskola Fakulteten för lärande och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Vägen mot en balanserad relation En kvalitativ studie om samarbetet mellan studie- och yrkesvägledare och specialpedagog The path towards a balanced relationship A qualitative study of the collaboration between guidance counselors and special pedagogues Petra Parmvi Almedina Kovacevic Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp Examinator: Roland Ahlstrand Datum för slutseminarium: Handledare: Niklas Gustafson

2 2

3 Sammanfattning Studien syftar till att undersöka hur studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar i högstadiet för att förbereda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inför gymnasievalet. Tidigare forskning visar på att individer med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning upplever svårigheter med övergångar från exempelvis skola till arbete. Men även att ett samarbete mellan specialpedagog och studieoch yrkesvägledare skulle kunna underlätta övergångsprocessen för dessa elever. Vi har i vår undersökning utgått ifrån sex kvalitativa intervjuer. Följande frågeställningar besvaras: Hur samarbetar studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger för att förbereda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) inför gymnasievalet? Hur kommer de sig att studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar i gymnasievalet? Vilken betydelse beskriver studie- och yrkesvägledare och specialpedagog att samarbetet har för elevernas gymnasieval och den egna yrkesrollen? Resultatet pekar på att samarbetet och relationen mellan specialpedagogerna och studie- och yrkesvägledarna är grundad på förtroende, tilltro för varandras kompetenser samt att eleven står i centrum och att dennes behov ska tillgodoses. Studie- och yrkesvägledarna och specialpedagogerna byter information om eleverna som de sedan kan ta del av och använda i sitt arbete, specialpedagogen i klassrummet och vägledaren i samtal. Svårigheter som identifieras är att det saknas strategier för samarbetet, men även att det inte är obligatoriskt för studie- och yrkesvägledaren att delta i elevhälsoteamsmötena. Ytterligare en svårighet som identifieras är tidsbristen. Nyckelord: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, studie- och yrkesvägledare, specialpedagoger, gymnasieval, samarbete. 3

4 Förord Vi vill börja med att tacka alla informanter som bidragit med sin tid och kunskap för vårt undersökningsområde, men vi vill även tacka vår fantastiska handledare Niklas Gustafson som med sitt coachande och motiverande handledande varit ett stort stöd för oss i vårt skrivande. Till sist vill vi också tacka varandra då vi med våra olikheter vägt upp varandras styrkor och svagheter vilket bidragit till att vi utvecklats i vårt skrivande! Arbetet har fördelats jämnt då vi tillsammans kontaktat informanter, genomfört intervjuerna och skapat de teman som användes under dessa, vi har gemensamt sökt tidigare forskning, teori, läst, diskuterat och författat samtliga kapitel tillsammans. Vi har transkriberat tre intervjuer vardera. Petra Parmvi och Almedina Kovacevic Malmö

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställningar Disposition 9 2. Tidigare forskning Övergångsprocessen och utbildning för elever med NPF Samarbete mellan specialpedagog och studie- och yrkesvägledare i USA Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning Sammanfattning Teoriförankring Utbytesteori Metodologisk individualism Utbytet Materiella och immateriella fördelar Nytta och egoism Ömsesidighetsprincipen Sammanfattning Metod Metod och metoddiskussion Urval av undersökningsenheter Datainsamling Analysmetod Forskningsetiska ställningstaganden Resultat Samarbetet Formella och informella utbyten av information om eleven Samarbetets vinster för eleven och den egna yrkesrollen Relation och nätverk Svårigheter Sammanfattning Analys Socialt fenomen som upprätthålls av individuella handlingar Nyttan som immateriella fördelar med utbytet 37 5

6 6.3 Ömsesidiga utbyten som grunden för samarbete Sammanfattning Diskussion Samarbete inför övergångsprocesser Vad kunde gjorts annorlunda? Förslag på vidare forskning 45 Referenslista 46 Intervjubilaga

7 1. Inledning Tidigare forskning visar på att övergången från skola till arbetsliv eller vidare studier är mångfacetterad och problematiskt för de flesta människor och då än mer problematisk för individer som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Individer som haft en svår skolgång riskerar då social exkludering och att hamna utanför arbetsmarknaden eftersom bryggan mellan utbildning och arbetsliv i många fall är bristfällig då kraven på arbetsmarknaden är ständigt föränderliga (Heinz 2009, , ). Skolan har stor betydelse i hur elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning skapar sin identitet och självbild samt hur de kommer att kunna etablera sig i livet utanför skolan. Om skolan förmedlar en offermentalitet, att det är synd om eleverna som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, ökar risken att denna mentalitet upprätthålls av klasskamrater och personen själv. Detta kan bidra till utanförskap på arbetsmarknaden snarare än att skapa och se nya möjligheter för personen med NPF (Linqvist 2012, ). Hellberg och Kjellberg (2012, 50) kommer i sin rapport fram till att trots skolans skyldighet att tillgodose alla elevers individuella behov upplever de tillfrågade informanterna med en NPF att de och deras föräldrar har själv fått driva på skolan för att eleven ska få den hjälp med betyg och framtidsval som eleven är berättigad. Hellberg och Kjellbergs (2012) studie syftar till att belysa övergången mellan studier och arbetsliv till vidare studier eller arbete för personer med neuropsykiska funktionsnedsättningar. Utifrån ovan tror vi att ett betydelsefullt perspektiv är hur skolpersonal som studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar för att förbereda elever som har en neuropsykisk funktionsnedsättning för framtida karriärutveckling. Denna kunskap kan vara betydelsefull i vårt kommande arbete som studie- och yrkesvägledare. Vi menar att eleven alltid bör stå i centrum och att dennes individuella behov behöver tillgodoses, vilket i sin tur blir hela skolans ansvar. Därför är det betydelsefullt att studera samarbetet mellan yrkesroller samt dess svårigheter och strategier. Dock menar vi också att vår undersökning även kan vara av intresse för andra yrkesroller än studie- och yrkesvägledare då det handlar 7

8 om samarbetet, vilket i sig har flera olika perspektiv och finns i olika sammanhang i skolvärlden. I skollagen (SOU:2010:800, 3:3) beskrivs att alla elever ska få den hjälp (pedagogik och framtidsorienterad kunskap) och stimulans som de behöver utifrån sina individuella förutsättningar att klara av målen i skolan samt att: elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (SOU:2010:800, 3:3). En studie- och yrkesvägledares uppgift är att arbeta individanpassat och förbereda eleverna att hantera frågor som rör val och väljande. Vägledning är en betydelsefull del i ett livslångt lärande och den ständigt pågående karriärutvecklingen. Syftet är bland annat att eleven ska få ökad medvetenhet om sig själv och sina valalternativ. På lång sikt ska hela skolan samverka mot att eleverna får utveckla insikter, kunskaper och förmågor som är nödvändiga för elevernas beslutsfattande rörande framtidsval (Skolverket 2013, 11-14). Specialpedagogens uppgift är bland annat att undervisa och socialisera elever i behov av särskilt stöd eller elever som har funktionsnedsättning (Skolverket 2011). En studie som gjorts i USA visar på bristen av samarbete mellan studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samt beskriver att det finns mycket att vinna på för eleverna om dessa två yrkesgrupper skulle samarbeta (Webb-Damron 2006, 4). Hellberg och Kjellberg (2012, 45, 57) skriver i sin undersökning att fortsatt forskning inom området som rör övergångsprocessen för personer som har NPF är högst aktuell med tanke på att området är viktigt för personer som har NPF, närstående, personal som arbetar med dessa personer, forskare, institutioner och beslutsfattare. De svårigheter som framkommer i studien är kunskapsbristen kring hur personal i skolan skulle kunna möta elever med diagnoser för att tillgodose deras individuella behov. De menar också att för att kunna komma vidare bör forskningen också inrikta sig på att undersöka vilka faktorer som är mest framgångsrika i övergångsprocesser samt vilka åtgärder och effekter som kan vara framgångsrika att använda i skolan. Vi menar att utifrån ovan, som handlar om svårigheter kring övergångsprocessen för elever med NPF, att det är betydelsefullt att undersöka hur studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar för att underlätta framtidsvalet för elever med NPF, eftersom 8

9 att dessa elever enligt tidigare forskning upplever att framtidsvalet var en turbulent tid och att de upplevt att de inte fått den hjälp de enligt skollagen är berättigad till. Vår studie kan belysa hur och i vilken utsträckning detta samarbete sker dels för att öka kunskapen inom området och visa på svårigheter som finns. Forskningen skulle kunna vara intressant för personer med NPF och även närstående samt personal som finns kring dem. 1.1 Syfte Vi vill i denna studie undersöka hur studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar i högstadiet för att förbereda elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inför gymnasievalet Frågeställningar Hur samarbetar studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger för att förbereda elever med NPF inför gymnasievalet? Hur kommer de sig att studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar i gymnasievalet? Vilken betydelse beskriver studie- och yrkesvägledare och specialpedagog att samarbetet har för elevernas gymnasieval och den egna yrkesrollen? 1.2 Disposition Studien disponeras enligt följande: inledning, problemformulering, syfte samt frågeställningar. Därefter beskrivs tidigare forskning som är av relevans för vår studie. I kapitel tre behandlas teoriförankring vilken innehåller en beskrivning av utbytesteorin. I kapitel fyra beskriver vi vald metod, vilken är kvalitativa intervjuer, i vilka vi har intervjuat tre par, varav en studie- och yrkesvägledare och en specialpedagog på högstadiet. I kapitel fem beskrivs resultatet, vilket redovisas med hjälp av olika teman. Avslutningsvis följer kapitel sex och sju med en analys samt en diskussion, där vi bland annat diskuterar utfallet 9

10 av resultatet i förhållande till teori och metod samt hur resultatet kunde ha sett ut med ett annat metodval. 10

11 2. Tidigare forskning I detta kapitel behandlas tidigare forskning inom området övergången från skola till studier eller arbete för personer med neuropsykiska funktionsnedsättningar, samarbete eller bristen på samarbete mellan vägledare och specialpedagoger, individuell plan i skolan samt utbildning för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. 2.1 Övergångsprocessen och utbildning för elever med NPF I Hellberg och Kjellberg (2012, 40-55) framkommer det att informanterna som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning upplever att de själv eller deras föräldrar har fått kämpa för att eleverna ska få det stöd de är berättigade till i skolan. De menar även att de stöd eleven fått har varit utanför den ordinarie skolklassen och upplevdes vara av exkluderande karaktär. De menar också att den exkluderande undervisning som elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får i skolan påverkar elevernas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden negativt då fortsatt exkludering sker. Heinz (2009, , 402,) i likhet med Hellberg och Kjellberg (2012) berör övergångsprocessen och beskriver i sin artikel att många unga människor upplever en svårmanövrerad övergång från skola till arbetsliv eller vidare studier. Detta är helt i linje med vad Hellberg och Kjellberg (2012) också kommer fram till och menar att detta beror på svårigheter gällande hur skolpersonal bemöter personer med diagnoser och att dessa elever inte alltid får den individanpassade hjälp och stöd som de är i behov av. Heinz (2009) ser också ett steg längre ut mot arbetsmarknaden och menar att de personer som haft svårigheter i skolgången också får svårare att etablera sig på arbetsmarknaden, men pekar också på distansen mellan utbildning och arbetsgivarnas krav. Det finns alltså stora likheter i det som studierna lyfter fram som betydelsefulla svårigheter och hinder som personer med en diagnos upplever. 11

12 Ytterligare problematik kommer Hellberg och Kjellberg (2012) fram till att i vilken ålder informanterna har fått sin diagnos också påverkat elevens skolgång, då de elever som tidigt fått sin diagnos beskriver en känsla av att stå utanför och upplever sig som negativt stämplade, men informanter som fått sin diagnos senare i livet menar att det varit som en pusselbit som fallit på plats och känt sig delaktiga i processen. Det framkommer också i Hellberg och Kjellbergs (2012) text att om eleverna blir inkluderade i undervisningen och får stöd i det stora klassrummet kan detta höja elevens skolprestation och öka möjligheterna för att klara studierna. För att eleverna ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden krävs också konkurrenskraftiga betyg för vidare studier och det innebär att hela skolgången och övergångarna i skolan är viktiga lärandemässigt och att eleven får vara delaktig. De menar också att det finns ett flertal olika faktorer runt individen som påverkar lärandet, det kan vara medicinering, den fysiska lärandemiljön, kognitivt stöd (hjälpmedel), samhälleligt stöd, socialt stöd och elevens individuella förutsättningar. Heinz (2009) i sin tur menar att utöver den delaktighet i skolan som Hellberg och Kjellberg (2012) beskriver, att vårt moderna samhälle kräver i allt högre grad en ökad självreflektion hos den enskilda individen och menar att livsfaser, individuella resurser, sociala omständigheter och individuella strategier har stor inverkan i övergången. De pekar på att det blir allt svårare för de unga människorna att få alla omständigheter såsom sociala familjeförhållanden, utbildning och den ständigt föränderliga arbetsmarknaden i linje för att individen ska få en långsiktig lösning i form av arbete snarare än en kortsiktig. Det krävs alltså en viss timing för att få en fungerande övergång från utbildning till arbete och de individuella livsomständigheterna som existerar: att kunna utforska olika alternativ och hålla många olika alternativ öppna, eller tvingas välja mellan färre alternativ med en kortsiktig framtid i dessa. Men för att de alternativ som Heinz (2009) beskriver som betydelsefulla för individiden ska kunna finnas behöver det naturligtvis som Hellberg och Kjellberg (2012) beskriver, finnas betyg vilket återigen visar på att det skulle vara betydelsefullt för eleven att få vara delaktig i sin skolgång och få den hjälp som krävs för att få med sig de betyg som krävs för att de alternativ som Heinz (2009) pratar om ska kunna bli aktuella. Heinz (2009) understryker förutom detta att de rådande ekonomiska förhållanden är också en betydelsefull faktor som spelar in i detta då högre utbildningar har svårt att klara av 12

13 ekonomiska förändringar och möta de ökade kunskapskraven i samhället. Eftersom arbetsmarknaden är föränderlig måste också utbildningen matcha. Hellberg och Kjellberg (2012) kommer fram till hur betydande det är för den enskilda eleven som har en diagnos får hjälp och stöd och får känna sig delaktiga i sin skolgång, detta kan vi se att Jenkison (1997, 94-97, ) också intresserar sig för. Hon diskuterar olika utbildningsformer för funktionsnedsatta elever, specialskola eller vanlig skola, där författaren beskriver olika för och nackdelar med de olika skolformerna. Hon menar att specialskola avgränsar eleverna mer tydligt efter funktionsnedsättning, vilket betyder att de får hjälp anpassad och inriktat till sin specifika funktionsnedsättning eller inlärningssvårighet. Eftersom vänskap bygger bland annat på liknande intressen och värderingar menar författaren att en skolgång i en vanlig skola kan inspirera till vänskap mellan funktionsnedsatta elever och icke-funktionsnedsatta elever, men att detta kan vara svårare för elever som har någon form av förståndshandikapp. Författaren pekar på att flera av dessa elever beskriver att de har haft lättare för att etablera vänskaper i en specialskola där eleverna har liknande funktionsnedsättningar. Författaren menar också att specialskolorna har lättare att anpassa den fysiska skolmiljön efter elevernas behov. Nackdelen som Jenkinson (1997) menar finns med specialskolor är att eleverna riskerar att hamna utanför i samhället senare i livet eftersom de har haft en mer avskild skolgång, vilket även Heinz (2009) visar på i sin studie. Jenkinson (1997) pekar även på att specialskolorna inte heller kan erbjuda samma kvantitet och kvalitet av varierande utbildning och aktiviteter. Hon menar att det finns många fördelar med en interagerad skolgång för eleverna som har en funktionsnedsättning, alltså att slå samman specialskolan i en ordinär skola, detta skulle inte bara ge dem möjlighet att socialisera med elever som inte har en funktionsnedsättning utan skulle också ge dem en större möjlighet att få ta del av ett bredare utbildningssortiment med andra kurser samtidigt som eleverna skulle få möjlighet till specialpedagogernas hjälp. Detta går i linje med det som Hellberg och Kjellberg (2012) menar skulle inkludera eleverna i skolgången samtidigt som de får stöd att klara av betygen, och är en god förutsättning för att som Heinz (2009) beskriver att eleven senare ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden och få tillgång till flera olika valalternativ. 13

14 Hellberg och Kjellberg (2012) har många gemensamma nämnare med Heinz (2009) och konstaterar att de elever som inte blir inkluderade i sin skolgång och får möjlighet till att påverka den också får det svårare att etablera sig på den ständigt föränderliga arbetsmarknaden. Men även att det sociala pusslet kring individen måste gå i lås i samband med att individen i större utsträckning behöver reflektera över kortsiktiga och långsiktiga lösningar och de individuella resurser som individen innehar. Lika så beskriver Jenkinson (1997) en del av detta pussel vilket hon menar börjar i skolan och de olika skoltyperna som finns som alternativ för funktionshindrade elever. Det finns både fördelar och nackdelar med specialskolor och vanliga skolor för dessa elever och hon kommer fram till att det mest gynnsamma vore att förena dessa två. Då skulle eleverna få den hjälp från specialpedagoger de behöver och enligt lag är berättigade till samt i den vanliga skolan får de den sociala träning och inkludering som är nyttig för att i framtiden etablera sig på den föränderliga arbetsmarknaden som Heinz (2009) beskriver. 2.2 Samarbete mellan specialpedagog och studie- och yrkesvägledare i USA Studien Teacher and counselor collaboration to support the development of ADD/ADHD students är genomförd i USA av Kedrowski (1999, 2, 18, 46-52) och syftet var att undersöka samarbetet mellan specialpedagoger och vägledare på låg- och mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet, som arbetar med elever som har diagnosen ADD/ADHD. De kommer fram till att respektive person i yrkesrollen känner till varandras arbetsuppgifter men något närmare samarbete existerar inte och forskarna menar att om personerna haft ett samarbete hade de kunnat dra nytta av varandra för att effektivisera och underlätta övergången till studier och arbetsliv för eleverna. Specialpedagogen känner till elevens starka sidor och att då kan vägledaren lättare finns ett yrke som skulle passa eleven. Webb- Damron (2006, 2, 4, 16-18) undersöker IDEA som är en lag i USA vilken innebär att alla barn som har en diagnos ska få den hjälp de behöver för att klara av att gå i skolan och få betyg. Plan 504 är en slags handlingsplan som eleven med en diagnos får, planen måste godkännas av rektorn på skolan i samråd med exempelvis specialpedagoger och annan lämplig personal, exempelvis studie- och yrkesvägledare. Studien visar fyra 14

15 viktiga komponenter vid en lyckad plan, kommunikation, föräldrars engagemang, nödvändiga verktyg och elevens vilja att lära. I detta ser vi likhet med Kedrowski (1999) som också pekar på hur betydelsefullt det är att föräldrarna engagerar sig i sina barns skolgång och håller kontakt med aktuella lärare för att skapa trygghet och motivation för barnen. Ytterligare gemensamma nämnare har Webb-Damron (2006) och Kedrowski (1999) gällande betydelsen av kunskap, vilket innebär att personalen runt omkring eleven som har en diagnos bör ha kunskap om diagnosen för att kunna hjälpa eleven i lärandeprocessen. Lika så kommer båda författarna fram till att samarbetet behöver vidareutvecklas, Webb- Damron (2006) menar att svårigheten ligger i den tidsbrist som lärare, specialpedagog och studie- och yrkesvägledare upplever på grund av den omfattande dokumentationen som krävs av IDEA lagen. Hade tidsbristen eliminerats kunde tiden istället användas för att utbyta information mellan personerna i yrkesrollerna för att i slutändan gynna eleverna. I likhet med detta kommer Kedrowski (1999) fram till att samarbetet mellan studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger behöver stärkas ytterligare, en faktor som skulle kunna spela in är tiden. Här kan vi i det som Webb-Damron (2006) och Kedrowski (1999) beskriver även se kopplingar till Hellberg och Kjellberg (2012) som i likhet beskriver personalens vikt, alltså vikten av att personalen har kunskaper om diagnoser och svårigheter som dessa elever med NPF kan uppleva i skolgången och dess övergångsprocesser. 2.3 Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är en förkortning och samlingsnamn på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Neuropsykologi handlar om hur hjärnan arbetar och fungerar samt hur individen påverkas i sitt vardagliga liv av hjärnans funktion. Exempel på vanligt förekommande NPF är autism, ADHD och Tourettes syndrom. Några svårigheter bland individer med NPF kan vara exempelvis svårt att sitta still, humörsvängningar, svårt att ta in instruktioner samt pratar mycket och intensivt. Forskningen visar också att personer med NPF kan uppleva sig missförstådda och att andra upplever dem som stökiga, de beskriver också att de har svårigheter att passa tider. 15

16 Personer med NPF har ofta problem med samspelet med andra människor, exempelvis kan de ha svårt att ha ögonkontakt och är inte särskilt verbalt aktiva och kan behöva träna upp detta. Diagnoserna kan ge uttryck i vardagen på olika sätt, en person med Tourettes kan exempelvis ha en form av tics som att lukta på kläderna eller ansiktsuttryck. Personer med NPF är i behov av rutiner och struktur för att kunna känna trygghet och fungera i det vardagliga livet. Ofta beskriver dessa individer ett utanförskap på grund av att de ses av andra som annorlunda, det kan också finnas en känsla av misslyckande i skolan och skuld över de egna svårigheterna (Gravander och Widerlöw 1999, 15-16, 28, 31-34, 41, 49). 2.4 Sammanfattning Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att elever som har en diagnos (NPF) i större utsträckning upplever svårigheter vid övergången från skola till vidare studier eller arbete. Detta på grund av avsaknad av stöd och egen påverkan på skolgången och lärandet, vilket forskning visar på även kan leda till vidare exkludering på den ständigt föränderliga arbetsmarknaden. Jenkinson (1997) menar att en kombination av specialskola och ordinarie skola vore det bästa ur två världar, vilka kombinerat kan bidra till att eleverna blir inkluderade i arbetsmarknaden i slutändan. Vidare visar forskningen även på vikten av samarbete i skolans värld, där tidsbristen är det största hindret för detta. Även betydelsen av att sprida kunskap om diagnoser för att kunna stödja eleven i lärandet. Föräldrarnas engagemang i elevens skolgång har också visat sig ha betydelse för elevens motivation. Forskning visar också på vilka svårigheter som elever med NPF kan uppleva i vardagslivet, så som problematik med det sociala samspelet med andra. 16

17 3. Teoriförankring I detta kapitel beskrivs utbytesteorin och dess byggstenar samt begrepp som är betydelsefulla för vår studie och används som ett raster i syfte att identifiera teman i intervjumaterialet som presenteras i följande kapitel. Eftersom samarbete går ut på att på ett eller annat vis byta information eller tjänster med en annan person menar vi att utbytesteorin svarar väl till detta då den kan ge oss en större möjlighet att studera själva detaljerna i samarbetet på en individ och gruppnivå, snarare än makro som ligger på organisationsnivå. 3.1 Utbytesteori Marcel Mauss, en antropolog, har studerat gåvoutbytet som han menar utgör grunden som håller samman samhället och pekar på att gåvoutbytet i traditionella samhällen bygger upp relationsband som kännetecknas av lojalitet, tillit och ömsesidigt beroende (Aakvaag 2011, 107). Homans och Blau tar denna tanke steget längre och under början av sextiotalet påbörjar de studier av det moderna samhället ur en utbytesteoretisk aspekt och sätter istället vikt vid ekonomins rationellt nyttomaximerande aktör snarare än antropologins traditionsstyrda aktörer. Med utbytesteorin bidrar de till ett alternativ till det dominerande funktionalistiska perspektivet och ersätter funktionalismens normerdominerande och självproducerande sociala institutioner med nytta och rationella aktörer som en ny premiss till den sociologiska teorin (Aakvaag 2011, 107). Utbytesteorin syftar till att identifiera och belysa sociala mönster samt strukturer i samhället och det utbytet som sker mellan olika individer (Blau 1992, 1 och Homans 1974, 51). Aakvaag (2011, ) har översatt begreppen som vi nedan använder från engelska till svenska. Utbytesteori kan sammanställas till fem teoretiska grundantaganden, vilka är metodologisk individualism, utbytet, materiella och immateriella fördelar, nytta och egoism samt ömsesidighetsprincipen. 17

18 3.1.1 Metodologisk individualism De sociala fenomen som förekommer i samhället måste också förklaras som en produkt av individers enskilda handlingar. Det kan röra sig om individers tankar, attityder, beslut och motiv. Sociala strukturer existerar bara i den utsträckning de skapas och upprätthålls genom dessa individers handlingar. Här förkastas funktionalismens utgångspunkt i självreglerande sociala system eftersom de istället existerar på grund av individernas handlingar snarare än av sig självt eller aktörers normstyrda handlingsmönster (Homans 1974, 51) Utbytet När olika aktörer Balanserad relation interagerar med varandra sker ett utbyte mellan de interagerande aktörerna. Ett slags utbyte är exempelvis makt, Obalanserad relation där den aktör som har kontroll över något som en annan aktör är intresserad av kan använda kontrollen som aktören disponerar till att byta till sig motprestationer från den andra aktören. Efter hand när fler och fler utbyten görs mellan två individer ökar också dennes förväntningar på potentiella utbyten och om dessa förväntningar inte uppfylls kan en aggressiv reaktion uppstå. I Ä = ämne. P1 = Person 1. P2 = Person 2. Sektion 1, person 1 och 2 tycker om varandra och har samma åsikt om ämnet. Sektion 2, person 1 och 2 tycker inte om varandra och har olika åsikter om ämnet, detta visar på två balanserade relationer. Sektion 3, person 1 och 2 tycker om varandra men har olika åsikter om ämnet. Sektion 4, person 1 och 2 tycker inte om varandra men har samma åsikt om ämnet (Homans 1974, 60) och med detta uppstår nya vinster med utbytena mellan de två personerna, nämligen att 18

19 undvika aggressionen för att behålla den goda relationen mellan de två personerna. I professionella relationer mellan arbetskamrater då utbytet handlar om personernas åsikt om ett ämne kan relationen antingen bli balanserad eller obalanserad. Om personerna har många liknande åsikter om olika ämnen förstärks deras befintliga relation och bidrar till en långvarig relation. En obalanserad relation tenderar att med tiden växa till en balanserad relation om personerna är överens om att dem inte är överens (Homans 1974, 60-61). För att ett utbyte ska kunna ske och vara lyckosamt behöver båda parterna i utbytet kunna lita på varandra. Den parten som har färre alternativ att välja mellan när det kommer till olika utbyten tenderar att vara mer pålitlig än den med fler alternativ och välja ett gynnsamt utbyte med samma person. Då kan också en relation byggas upp utifrån detta (Blau 1992, 98-99) Materiella och immateriella fördelar De sociologiska utbytesteoretikerna menar att utbytesbegreppet också kan förklara och studera icke-ekonomiska sociala processer som utbyten av sociala och immateriella fördelar. Det vill säga att de menar att utbytesteorin kan användas för att studera alla former av social interaktion där vänskap är en utbytesprocess likväl som försäljning av en bostad. Den stora skillnaden är att fördelarna som byts inte är pengar eller fysiska föremål utan sociala och immateriella så som status, erkännande, trivsel eller liknande (Homans 1974, 65-67) Nytta och egoism Det är nyttan som avgör vilka utbyten som en aktör gör, det är alltså vad som aktören vinner på som motiverar utbytet. Nytta kan förklaras som skillnaden mellan vilka vinster och kostnader som aktören förväntar sig av utbytet. Om ett utbyte har större kostnader än den förväntade vinsten kommer detta utbyte rationellt uteslutas av aktören. Om aktören har möjlighet att välja flera alternativa utbyten som alla är av nytta, till exempel val mellan olika vänner, kommer aktören att välja det som han eller hon ser som har störst nytta (Homans 1974, 57-58). Nyttan övervägs noggrant av individen som analyserar tänkbara scenarier med vinster och vad som individen ger i utbyte till den andra personen. Det som individen byter bort behöver vara ungefärligt med det som individen byter till sig för att 19

20 utbytet ska vara lyckosamt och båda parterna i utbytet är nöjda med det. Det behöver alltså vara en win-win situation. Om individen respekterar, tycker om eller delar samma åsikter som personen som denne ska göra ett utbyte med är också sannolikheten att individen försöker göra ett utbyte som tillfredsställer och gynnar den andre personen (Blau 1992, 99). Utbytesteorin identifierar nytta som egoistiska handlingar, alltså någonting som är till nytta för aktören själv i privat och personlig mening. Det handlar om vad aktören får ut av ett utbyte, största möjliga nytta för den egna personen (Homans 1974, 59). Således handlar alla individer ur ett egoistiskt perspektiv och inte utifrån andras behov om de inte överensstämmer med individens planerade utbyte Ömsesidighetsprincipen Ömsesidighetsprincipen och symmetriska utbyten är det som utgör en standard för en rimlig relation mellan prestation och motprestation. Symmetriska byten innebär att byten som sker ska vara likvärdiga, lika byts mot lika. En fördel ska jämnas ut av en likvärdig. Ömsesidighetsprincipen är en möjlighet eller princip som utgör ett ramverk för möjligheten av utbyten snarare än själva utbytet i sig, och måste finnas innan byten sker. Om det sker brott mot denna princip växer missnöje och frustration fram vilket efter hand kan bli utbytesprocessernas fall. Utbytesteoretikerna menar alltså att utgångspunkten är att samhället utgörs av rationella aktörer vilka motiveras av sin egen nytta och enligt ömsesidighetsprincipen byter materiella och immateriella fördelar. Ett exempel som visar tydligt det utbytesteoretiska tankesättet är bildande av en diskussionsgrupp om fyra studenter på högskolan, där två är starka och två är svaga i ämnet. Utbytesteorin menar att det handlar om socialt utbyte och vad de olika aktörerna, studenterna var och en tjänar på detta. De studenter som är svaga i ämnet får kunskap från de som är starka, och de svaga ger erkännande i utbyte. Enligt detta har alla studenterna någon nytta av utbytet och ömsesidighetsprincipen innebär att det behöver existera ett balanserat förhållande mellan det som studenterna ger och får i utbytet (Homans 1974, 51-69). 20

21 3.2 Sammanfattning Sammanfattningsvis går utbytesteorin ut på ett slags ge och ta förhållande som utgörs av samhällets aktörer som för sin egen vinning genomför utbyten med andra aktörer. Dessa utbyten måste dock ske enligt ömsesidighetsprincipen för att någorlunda jämnvikt ska finnas för att inte skapa missnöje och därmed fälla utbytesprincipen. Utbytet behöver inte vara samma så länge det är likvärdigt, alltså kan kunskap bytas mot erkännande som visats i föregående exempel. Alla utbyten övervägs till största möjliga individuella vinning för den enskilda aktören. De begrepp som beskrivs är metodologisk individualism, utbytet, materiella och immateriella fördelar, nytta och egoism samt ömsesidighetsprincipen. 21

22 4. Metod I detta kapitel följer redogörelse för metodval, metoddiskussion, urval, datainsamling, analysmetod och forskningsetiska ställningstaganden. 4.1 Metod och metoddiskussion I vår undersökning har vi arbetat utifrån kvalitativ metod då vårt frågeområde rör hur studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger arbetar och samarbetar i grundskolans senare år för att förbereda elever med NPF i sin framtida karriärutveckling. Kvalitativ metod ger oss en djupare förståelse och ökad validitet eftersom att vi som författarna då kan ändra efter arbetets gång om vi upptäcker detaljer som är viktiga för frågeställningen, vilket innebär att det blir en mer flexibel process och därmed också en högre validitet. Reliabilitet, vilken innebär upprepningsbarhet att om undersökningen görs igen av någon annan får de samma resultat, är inte lika lätt att uppnå i kvalitativa metoder som i kvantitativa, men detta kan uppnås i kvalitativ metod om vi som forskare åtar stor noggrannhet i hanteringen av data eller exempelvis att olika personer gör intervjuerna. Kvalitativ metod kan också minimera bortfallet i undersökningen eftersom vi träffar informanterna och på plats reda ut eventuella missförstånd. En annan fördel är att vi kan gå på djupet i våra frågor, ställa följdfrågor få utförliga svar för att få en större helhetsbild av forskningsområdet. Baksidan med kvalitativ metod kan vara att det insamlade materialet ofta är omfattande och kan vara tidsödande att hitta teman i. En risk med kvalitativ metod kan också vara intervjueffekten, att informanten svarar som denne tror att vi som forskare förväntar oss eller som informanten upplever är allmänt accepterat. Detta kan vi motverka genom att under intervjun förhålla oss neutrala och inte delge sina egna åsikter och ställa frågor som är relevanta för frågeställningen (Larsen 2009, 80-81, 26-28,87). Vi menar att kvalitativ metod svarar väl till vår valda frågeställning för 22

23 att kunna gå på djupet och ta reda på hur informanterna beskriver att de arbetar, samarbetar samt vilka svårigheter som finns och vilka erfarenheter de har. 4.2 Urval av undersökningsenheter Urvalet av informanter har skett enligt godtyckligt urval där vi som författare själv valt informanter med specialpedagogisk eller studie- och yrkesvägledarutbildning, samt att informanterna arbetar inom yrket på en högstadieskola som kriterier (Larsen 2009, 77-78). Vi har tagit kontakt per mail med flera studie- och yrkesvägledare i Skåne. I mailet har vi beskrivit undersökningens syfte, frågeställningar och vad intervjun innebär, vi har även bett studie- och yrkesvägledaren förmedla kontaktuppgifter till den specialpedagog som det finns ett samarbete med och därefter kontaktat specialpedagogen för enskild intervju. Detta eftersom att det är själva samarbetet som vi är intresserade av att studera, vilket innebär att det måste finnas ett samarbete mellan studie- och yrkesvägledaren och specialpedagogen att studera, vilket är syftet till att vi först tagit kontakt med studie- och yrkesvägledaren och utöver beskrivit studiens syfte frågat om det finns ett samarbete och om denne kan förmedla kontaktuppgifter till specialpedagogen som samarbetet sker med. I kapitlen som följer redogörs, diskuteras och analyseras resultatet från de sex kvalitativa intervjuerna där informanterna refereras till enligt följande: vägledare är V1,V2,V3 och specialpedagog refereras till som S1,S2,S Datainsamling Vi har arbetat med kvalitativa intervjuer med utgångspunkt att förstå hur informanterna arbetar och samarbetar. Kvalitativa intervjuer utmärker sig genom att vi som författare ställer korta och koncisa frågor till informanten och får djupa och omfattande svar som hjälper oss att hitta mönster i den insamlade datan (Trost 2010, 25, 43-44). Vi menar att kvalitativa intervjuer har hjälpt oss som författare att identifiera hur studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger samarbetar, hur det kommer sig att de samarbetar som de gör och vilken betydelse de beskriver att samarbetet har för elever med NPFs gymnasieval och den egna yrkesrollen, eftersom vår frågeställning ämnar ge en djupare 23

24 förståelse för området och identifiera mönster i detta vilket kvalitativa intervjuer kan ge då det handlar om informanternas uppfattningar om detta. En intervjuguide används vid intervjuerna med informanterna, vilket innebär att frågorna inte är formulerade i förväg utan att författaren är väl påläst inom området och ställer fritt frågor utifrån förutbestämda teman (Trost 2010, 71). Vår intervjuguide utgår ifrån följande teman: samarbete, hur, vad, varför, strategier, svårigheter, betydelsen av samarbetet för eleverna, betydelsen av samarbetet för den egna yrkesrollen. Dessa teman har vi arbetat fram utifrån utbytesteorin som ämnar beskriva hur utbyte och samarbete sker och dess utfall. I intervjuerna menar vi också att det var av betydelse att ta hänsyn till klädsel vid intervjutillfället. Trost (2010, 77) beskriver att klädseln ska vara hel och ren samt neutral, den ska inte vara för elegant då det kan se märkvärdigt ut men inte heller ska det vara för enkel då det kan tolkas som respektlöst mot informanten. Kläderna bör inte heller ha symboler som visar åsikter eller allt för pråliga smycken. 4.4 Analysmetod Vi har analyserat vårt insamlade material utifrån en innehållsanalys i vilken mönster och samband kunde framträda (Larsen 2009, 77-78). Datan samlades in från de sex intervjuer som vi genomfört, därefter transkriberades det inspelade materialet och gjordes sedan om till texter som kodades ur vilka teman kunde framträda. De teman som vi identifierade utifrån resultatet är samarbetet, formella och informella utbyten av information av eleven, samarbetets vinster för eleven och den egna yrkesrollen, relation och nätverk samt svårigheter. Därefter har vi analyserat dessa teman utifrån frågeställningarna med hjälp av utbytesteorin. De begrepp som används i analysen är: metodologisk individualism, utbytet, materiella och immateriella fördelar, nytta och egoism samt ömsesidighetsprincipen. 4.5 Forskningsetiska ställningstaganden De forskningsetiska ställningstaganden som fastslagits har till uppgift att fungera som vägledning vid våra egna reflektioner om ansvarstagande vid sin undersökning. Det finns 24

25 fyra grundregler som svarar mot individskyddskravet och de är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att vi som författare ska delge de som deltar i undersökningen information om deras deltagande, undersökningens syfte och deltagarnas rättighet att avbryta sin frivilliga medverkan om de önskar. Detta har vi mött genom att i kontakt med informanterna beskrivit studiens syfte, ramarna för intervjuerna samt att de är fria att avbyta sitt deltagande om de önskar. Samtyckeskravet innebär att vi som författare ska få samtycke från aktiva deltagare, vilket kan ske på olika vis, exempelvis genom att bifoga informationen i enkätstudier eller på förhand få samtycke från informanten innan deltagandet sker. Samtyckeskravet gäller inte i fall där information hämtas ut exempelvis myndighetsdatabaser eller liknande. Detta har vi uppfyllt när vi frågat informanterna om de kan tänka sig att delta i studien. Konfidentialitetskravet betyder att vi som författare har tystnadsplikt om etiskt känsliga uppgifter samt att forskarna behandlar informationen på sådant sätt att det i undersökningen inte kan framgå vare sig av namn eller detaljerade uppgifter vem informanten som deltagit i undersökningen är. Detta uppfyller vi då vi i uppsatsen utesluter information om deras person som kan avslöja vem informanten är. Det sista ställningstagandet är nyttjandekravet, vilket menas att uppgifterna och datan som framkommit inte får användas i annat än forskningssammanhang (Vetenskapsrådet, 7-14). All information som insamlats används enbart i forskningssyfte och delges inte till tredje part. 25

26 5. Resultat Detta kapitel sammanfattar huvuddragen i resultatet från de sex kvalitativa intervjuerna i fem olika teman, vilka är samarbetet, formella och informella utbyten av information om eleven, samarbetets vinster för eleven och den egna yrkesrollen, relation och nätverk samt svårigheter. 5.1 Samarbetet Samarbetet beskrivs av informanterna på liknande sätt. De tillfrågade informanterna berättar att de sitter med i elevhälsoteamet (EHT) och informanterna beskriver att det finns ett samarbete mellan studie- och yrkesvägledare och specialpedagog på dessa möten, med undantag för två informanter som berättar att studie- och yrkesvägledaren inte sitter med i EHT, deras samarbete sker då utanför EHT. Informanterna berättar att samarbetet sker främst under EHT möten där de diskuterar åtgärder och berörd personal för åtgärden. Det framgår att samarbetet är särskilt kring elever som har en diagnos eller läs- och skrivsvårigheter, där dessa elever befinner sig i en egen klass, samarbetet gäller både utanför och i klassrummet där eleverna kan få stöd. Studie- och yrkesvägledaren beskriver att det kan vara betydelsefullt att komma ut i klassrummet och informera dessa elever om gymnasievalet. I citatet nedan framgår också att samarbetet för dessa elever kan också gälla exempelvis överlämningar till gymnasiet, där specialpedagogen och studie- och yrkesvägledaren träffar elevens blivande lärare och delger information som kan komma att stödja lärarna och eleven i det fortsatta lärande på gymnasiet. Och det samarbetet vi har gäller ju alla elever egentligen som vi diskuterar i sekretessmiljö. Men det som vi sen samarbetar med är ju dels sen att vi här har ju en grupp elever, dels har vi en autism klass, dels har vi en stor specialpedagogisk verksamhet med dyslexi och elever som på olika sätt behöver stöd och stöttning vilket gör att vi måste samarbeta ännu mer och dels så 26

27 är jag ju där inne och informerar specifikt dem eleverna sen så har vi ett nära samarbete när det gäller överlämningar till gymnasieskola (V2). Specialpedagogerna berättar om betydelsen av studie- och yrkesvägledarens kompetens och att denne ofta har lärt känna eleverna under en längre tid och har en god relation. Det framkommer att de finns studie- och yrkesvägledare och specialpedagoger som inte har något samarbete i elevhälsoteamsmöten, då studie- och yrkesvägledaren inte sitter med i EHT. Det framkommer att till stor del går samarbetet ut på att specialpedagogerna och studie- och yrkesvägledarna delger varandra information om elever under möten. Informationen som delges kan vara exempelvis läs- och skrivsvårigheter, diagnos, starka sidor och tankar eleven har om framtiden. Samarbete kan också ske i utvecklingssamtal där studie- och yrkesvägledaren kan sitta med i dessa för att bidra med ett framtidsperspektiv och specialpedagogen bidrar med mer pedagogisk översikt samt stöd vid specialpedagogiska behov. Det framkommer också enligt följande att studie- och yrkesvägledarna kan uppleva att deras yrkesroll samt kompetens ibland glöms bort, vilket de beskriver som att det är av stor betydelse att visa sin kompetens för att förhindra detta. Ibland glöms man bort, men jag plockas alltid in i årskurs nio. Alltid. Då är jag med på alla EK och utvecklingssamtal emellanåt, när lärarna har utvecklingssamtal (V1). Samarbetet sker i större utsträckning när det gäller elever med NPF tillexempel kan studie- och yrkesvägledaren och specialpedagogen tillsammans med eleven och eventuellt dennas föräldrar för att besöka en framtida gymnasieskola som eleven är intresserad av. De fungerar då som ett stöd för eleven vilket informanterna beskriver som ett betydelsefullt samarbete: ibland åker vi båda med eleven och besöker en gymnasieskola, eller med föräldrar eller så är det en av oss, jag eller specialpedagogen. Det är ett värdefullt samarbete (V3). Samarbetet kan också gälla elevernas praktik då studie- och yrkesvägledaren och specialpedagogen arbetar tillsammans för att hitta praktikplatser som passar och kan tillgodose elevernas behov och individuella förutsättningar. Detta gör de enligt utsago under möten där de diskuterar eventuella platser, vidare diskuterar de sedan även med eleven och eventuellt föräldrarna. Jag samarbetar med syv när det gäller prao och gymnasieval. Vi har möte angående berörda elever både med och utan elev och föräldrar (S2). 27

28 5.2 Formella och informella utbyten av information om eleven Informanterna beskriver att det finns olika samarbeten, dels i formella möten med elevhälsoteamet samt utanför där utbyte av information om eleverna sker. Vi kommer till största del beröra det informella mötet då det visats vara under dessa som utbyten till stor del sker. Det informella mötet är egentligen inget strukturerat eller förutbestämt möte utan beskrivs av informanterna mer som en diskussion eller ett samtal över en kopp kaffe eller i lunchrummet. Det kan vara exempelvis saker som skett under dagen då eleven behöver motivation eller liknade, då kan specialpedagogen gå över till studie- och yrkesvägledaren och delge den informationen. Studie- och yrkesvägledaren kan då hjälpa till att motivera eleven och specialpedagogen bidrar med detta från sitt håll, vilket informanterna beskriver kan ge en helhetssyn på eleven. Som utläses i nedan citat beskrivs att de arbetar med och för eleven från varsitt håll, om något hänt under dagen så som att ett prov inte gått som eleven ville och eleven är nedstämd på grund av detta kan specialpedagogen be studie- och yrkesvägledaren att prata med eleven och stötta och motivera eleven. Om något känsligt hänt, man vill ju inte att eleven ska ta det fel. Nu är eleven deppig för provet gick inte som han ville, kan du ta in honom och prata lite? Kan en specialpedagog säga till mig (V3). Informanterna beskriver att de använder varandra som stöd i olika frågor rörande elever, för att få ett annat perspektiv eller delge ny information. Enligt nedan beskriver att samarbetet som sker utanför EHT kan vara att de söker upp varandra på respektives kontor och kan delge information eller prata om hur de kan arbeta med en elev. Vi brukar söka upp varandra, besöka varandra på våra kontor och uppdatera varandra eller berätta något som vi behöver lufta (V3). Specialpedagogen i sin tur kan bidra med information om hur eleven fungerar för att studie- och yrkesvägledaren sen kan använda det i sina samtal med eleven. Det kan vara särskilt viktigt när eleven har en diagnos för att studie- och yrkesvägledaren lättare ska kunna nå ut till eleven och individanpassa vägledningen. Detta kan ske genom den informationen som specialpedagogen delger studie- och yrkesvägledaren, det kan vara att specialpedagogen berättar att eleven kanske inte kan ta till sig information via text utan föredrar att rita, då kan studie- och yrkesvägledaren rita med eleven för att lägga sig på 28

29 elevens nivå. Om specialpedagogen säger att eleven inte tar upp information genom och läsa sig till text får jag kanske berätta för eleven eller rita, liksom för de ska förstå. Jag får lägga mig på deras nivå (V3). Vidare beskriver informanterna att både studie- och yrkesvägledare och specialpedagog drar nytta av det utbytet som sker emellan dem för att kunna använda det i sitt eget arbete. Vägledaren kan använda det i sina samtal, specialpedagogen kan använda det i mötet med eleven för att motivera eleven och hjälpa dem att lyckas med skolarbetet, målet blir tydligare och mer fokuserat för eleven. I citatet nedan beskrivs att vägledaren kan använda information om exempelvis en diagnos, eller om eleven är nervös inför kommande gymnasieval de menar att de kan få information av specialpedagogen om hur eleven fungerar, om den har humor eller liknande som kan användas i vägledningssamtalet för att lätta upp stämningen. Det kan ju vara nån information som man fått om en elev som tillexempel har en diagnos kanske är jättenervös inför val och så ska de gå på en intervju på en gymnasieskola, så kan jag då få reda på hur fungerar den här eleven egentligen. Det kan vara så enkelt som har eleven humor, och då kan man använda det och skoja lite kring att ja men nu kommer du få tuffa frågor det vet du va och så blir det lite lättsamt så absolut, det är jätteviktigt (V3). Medan vägledaren kan använda informationen i samtal med eleven kan specialpedagogen använda informationen för att motivera elevens skolarbete under lektioner. Specialpedagogen kan säga till eleven, men skulle du inte bli snickare, för att bli det behöver du ha betyg i matematik och på så sätt motivera eleven att fortsätta med skolarbetet för att nå sitt mål. Följande citat beskriver att en specialpedagog använda den här informationen för att motivera dem till att göra det där nästa mattetalet, men hörru du du ville ju bli snickare, för att bli snickare behöver du ha betyg i matematik (V1). Och på det viset kan man fortsätta att motivera. 5.3 Samarbetets vinster för eleven och den egna yrkesrollen Informanterna beskriver att samarbetet mellan studie- och yrkesvägledare och specialpedagog är av stor betydelse för eleverna. Det framkommer enligt citatet nedanför att samarbetet tycks bidra till en holistisk syn på eleven, eleven får hjälp och motivation 29