Barnmorskors tankar kring och upplevelser av att bemöta samkönade par på förlossning

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Barnmorskors tankar kring och upplevelser av att bemöta samkönade par på förlossning Inställning till homokompetens Författare: Marica Nyman Johanna Ohlström Handledare: Camilla Norinder Examinator: Barbro Wadensten Vårdvetenskap hp Examensarbete 15 hp Vt 2009

2 SAMMANFATTNING Syftet med studien var att undersöka barnmorskors upplevelser av och tankar kring att bemöta samkönade par på förlossningsavdelning. Vidare syftade studien till att undersöka barnmorskors inställning till utbildning i homokompetens samt vad de önskade att en sådan utbildning skulle innehålla och hur den skulle utformas. Studien hade en kvalitativ ansats med deskriptiv design. Datainsamling har skett genom intervjuer med tio barnmorskor från två olika förlossningsavdelningar under februari Barnmorskorna på avd. A hade genom utbildning fått homokompetens och arbetade efter särskilda rutiner för att bemöta samkönade par medan de på avd. B hade ett traditionellt arbetssätt. Sammanfattningsvis visade resultatet att barnmorskorna från såväl avd. A och avd. B generellt hade positiva upplevelser av att bemöta samkönade par. Samtidigt hade de en positiv inställning till utbildning och även tankar kring hur en sådan utbildning skulle utformas. Resultatet visade också att barnmorskorna upplevde svårigheter i bemötandet och skillnader mellan samkönade och heterosexuella par. Framförallt lyfte barnmorskorna på avd. A fram specifika svårigheter och skillnader. Svårigheterna upplevdes finnas på flera olika plan i interaktionen mellan barnmorskan och paret och rörde såväl kommunikation som svårigheter vid undersökningar. Barnmorskorna på avd. A ansåg mot bakgrund av de upplevda svårigheterna och skillnaderna att vården särskilt borde anpassas för att optimera bemötandet. Nyckelord: Barnmorskeyrket, Lesbisk mamma, Upplevelse, Utbildning, Homosexualitet. 2

3 ABSTRACT The aim of this study was to describe the experiences and thoughts among midwives when encountering same sex couples at the maternity ward. Further, the aim was to explore the midwives attitudes towards education about special needs among same sex couples and their thoughts about contents and design of such education. The study had a descriptive design using a qualitative method. The data was collected through interviews with 10 midwives in February The midwives worked at two different maternity wards. At ward A the midwives had participated in education about special needs among same sex couples while the midwives at ward B worked according to traditional manners. The overall result of the study showed that the midwives from both wards had experiences of positive nature when encountering same sex couples. They also had a positive attitude towards education and thoughts about contents and design of such education. Despite their positive experiences the midwives reported several difficulties when encountering same sex couples and also differences between these couples and heterosexual couples. Mainly the midwives at ward A expressed specific difficulties and differences. The difficulties were experienced in the interaction between the midwife and the couple and concerned communication as well as difficulties during examinations. Due to the specific difficulties and differences the midwives at ward A were of the opinion that the care should be adapted to the needs of same sex couples, in order to optimize the overall care. Keywords: Midwifery, Lesbian mother, Experience, Education, Homosexuality. 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 5 FORSKNING OM LESBISK HÄLSA... 6 HETERONORMATIVITET OCH HOMOFOBI... 6 MÖDRA- OCH FÖRLOSSNINGSVÅRD... 7 REGNBÅGSPROJEKTET... 9 PROBLEMFORMULERING... 9 SYFTE METOD DESIGN URVAL AV FÖRSÖKSPERSONER DATAINSAMLINGSMETOD TILLVÄGAGÅNGSSÄTT DATAANALYS ETISKA ÖVERVÄGANDEN RESULTAT TEMA: GRUNDLÄGGANDE SYN PÅ BEMÖTANDE Individanpassat bemötande TEMA: EXTERNA OCH INTERNA FAKTORER SOM KAN PÅVERKA BEMÖTANDET Externa faktorer Interna faktorer TEMA: FAMILJEBILDNING Barnmorskans förhållningssätt till paret Samkönat föräldraskap TEMA: KOMMUNIKATION Barnmorskans kommunikativa bemötande TEMA: ANPASSAD VÅRD Anpassat bemötande TEMA: UTBILDNING Barnmorskans tankar kring utbildning DISKUSSION RESULTATDISKUSSION METODDISKUSSION FRAMTIDA STUDIER SLUTKOMMENTAR REFERENSER BILAGOR BILAGA 1. INTERVJUGUIDE BILAGA 2. INFORMATIONSBREV TILL AVDELNINGSCHEF PÅ AVDELNING A BILAGA 3. INFORMATIONSBREV TILL BARNMORSKOR PÅ AVDELNING A BILAGA 4. INFORMATIONSBREV TILL AVDELNINGSCHEF PÅ AVDELNING B BILAGA 5. INFORMATIONSBREV TILL BARNMORSKOR PÅ AVDELNING B

5 INLEDNING All hälso- och sjukvårdspersonal skall enligt hälso- och sjukvårdslagen [HSL] ge vård med respekt för alla människors lika värde. En god hälsa och vård på lika villkor är dessutom målet för den svenska sjukvården (SFS, 1982:763). Detta mål skall uppnås genom arbete på nationell, regional och lokal nivå genom de elva folkhälsomålen. Målområde åtta behandlar sexualitet och reproduktiv hälsa. I målområdet slås fast att varje individ har rätt till en trygg och säker sexualitet vilket utgör en grund för hälsa och välbefinnande. Detta uppnås genom arbete med sex- och samlevnadsundervisning, familjeplanering och mödrahälsovård (Statens folkhälsoinstitut [FHI], 2005). Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO, har i en sammanställning av rådande forskningsläge kommit fram till att målområde åtta inte uppfylls då många homo- och bisexuella personer upplever sig bli diskriminerade och osynliggjorda i vården (Knöfel-Magnusson, 2006). Resultatet av sammanställningen visar på att det finns brister i hur målområdet omsätts i praktiken, något som ställer krav på förändring inom hälso- och sjukvården. Sedan juni 2005 har kvinnliga samkönade par rätt att insemineras på klinik i Sverige. Lagstiftningen ger kvinnor som är gifta eller sambos med en annan kvinna rätt att insemineras med donatorsperma (SOSFS 2005:17). Lagen innebär sannolikt att fler samkönade par kommer att bilda familj, något som i sin tur ställer krav på mödravården att vara kompetent att bemöta dessa familjer. Under 1990-talet blev forskning kring hälsa hos lesbiska kvinnor ett ämne inom vårdvetenskapen. Forskningen behandlade framförallt mötet mellan vårdgivare och vårdtagare och de problem som där kunde uppstå (McNair, 2003). I en svensk kvalitativ intervjustudie av Röndahl, Innala & Carlsson (2006) framkom det att flertalet av de homo- och bisexuella respondenterna hade upplevt brister och diskriminering i mötet med vårdpersonal. Personalen upplevdes som osäker på hur de skulle agera när det framkom att patienten var homo- eller bisexuell. Dennes partner uttryckte känslor av övergivenhet och utanförskap då de upplevde sig ha blivit osynliggjorda och ignorerade av personalen. Trots att såväl partnern som patienten upplevde brister och diskriminering i bemötandet visade en annan studie att en majoritet av sjuksköterskor och undersköterskor hade en positiv eller neutral attityd till 5

6 homosexuella. Dock framkom att 36% (n= 224) av vårdpersonalen skulle avstå från att vårda homosexuella patienter om den möjligheten fanns (Röndahl, Innala & Carlsson, 2004). Forskning om lesbisk hälsa Inom hälso- och sjukvården har det funnits och finns fortfarande en uppfattning om att hälsa hos lesbiska kvinnor är synonymt med kvinnohälsa och därför inte är ett område som kräver särskild forskning och kompetens. Flertalet forskare menar dock att lesbiska kvinnor har unika vårdbehov som en följd av att de tillhör en minoritetsgrupp (McNair, 2003). I en review av Roberts (2006) har alla tillgängliga artiklar om lesbisk hälsa och hälsa hos kvinnor som har sex med kvinnor samlats. Studien omfattade 95 artiklar och visade att lesbiska kvinnor i jämförelse med heterosexuella hade en sämre hälsa. De gick mer sällan på regelbundna hälsokontroller och testades sig mindre ofta för sexuellt överförbara sjukdomar och cellförändringar. Det framkom att lesbiska kvinnor i lika hög grad som heterosexuella kvinnor riskerade att drabbas av livmoderhalscancer och onormala cellförändringar, även om de aldrig haft sexuell kontakt med en man. Studien visade också att lesbiska kvinnor rökte mer, oftare missbrukade alkohol och oftare hade psykiska problem. Också övervikt var vanligare, något som troddes kunna bero på en mindre benägenhet att vilja passa in i normen för hur en kvinna skall se ut. Även självmord var mer vanligt bland lesbiska kvinnor och den försämrade psykiska hälsan förklarades med att lesbiska som minoritetsgrupp utsattes för påfrestningar i form av fördomar och negativa attityder. Heteronormativitet och homofobi I en litteraturstudie av Bonvicini & Perlin (2002) identifierades vanliga svårigheter i kommunikationen med homo- och bisexuella patienter. De kommunikativa svårigheterna försvårade för patienten att vara öppen med sin sexuella läggning och ledde också till en sämre vårdkvalitet. Enligt studien uppstod svårigheterna i kommunikationen på grund av antaganden hos vårdpersonalen om att alla patienter var heterosexuella och/eller antaganden om att beteendet eller livsstilen hos homosexuella skiljde sig från det hos heterosexuella. Flertalet forskare har menat att brister i bemötandet har sin grund i ett heteronormativt förhållningssätt. Judith Butler, central teoretiker inom queerteori, har förklarat heteronormativiteten utifrån den heterosexuella matrisen som utgör en förklaringsmodell för 6

7 hur heteronormativitet uppkommer och upprätthålls. Den heterosexuella matrisen utgår från distinktionerna mellan kvinna och man, heterosexuell och homosexuell i den västerländska kulturen. Kvinnligt och manligt tillskrivs specifika egenskaper som alltid är kopplade till sexualitet mellan kvinnor och män. I och med att föreställningarna om manligt, kvinnligt och sexualitet ligger djupt inbäddade och är normerande i samhället går det att tala om en heterosexuell, hegemonisk diskurs. För att matrisen skall upprätthållas krävs det en dikotom uppdelning i vi och dem, i vad som är normalt och onormalt. Den heterosexuella matrisen är således beroende av sexuella avvikelser för att existera. På grund av detta kan förtryck av homosexuella ta sig olika uttryck, antingen genom ett osynliggörande och/eller en exploaterande stereotypisering och/eller sjukförklaring av homosexuella (Butler, 1999). Stereotypiseringar och sjukförklaringar av homosexuella har i en litteraturanalys av Christensen (2005) beskrivits som grunderna till homofobi inom hälso- och sjukvården. Utifrån analysen drogs slutsatsen att homofobi grundas i en osäkerhet på den egna sexualiteten, en rädsla för att smittas av sjukdomar förknippade med homosexualitet, rädsla för sexuella närmanden från någon av samma kön, hot mot etablerade könsroller samt föreställningar om onaturligt eller perverst sexuellt samliv hos homosexuella. Uppkomsten av dessa föreställningar har enligt Christensen sin grund i hur homosexualitet har betraktats genom historien. Under kyrkans inflytande sågs homosexualitet som en synd medan det i samband med psykiatrins utveckling kom att klassas som en sinnessjukdom och ett lagbrott. Enligt Wilton (1999) fanns stereotypiseringar och sjukförklaringar även inom mödravården som i en litteraturanalys beskrivit densamma som särskilt heteronormativ. Detta på grund av att fokus inom mödravården endast har legat på reproduktion för den heterosexuella familjen. Något som enligt Wilton kunde leda till ett osynliggörande av samkönade par. Osynliggörandet kom till uttryck genom informationsmaterial och hälsoformulär enbart riktade till heterosexuella och genom en vårdmiljö som reproducerade bilden av den heterosexuella familjen. Personalens kommunikation var ytterligare ett sätt varpå heteronormen upprätthålldes. Mödra- och förlossningsvård Parens egna upplevelser av mödravård och förlossningsvård har beskrivits i ett antal nationella och internationella studier. I två amerikanska intervjustudier framkom att 7

8 bekräftelse från personal under mödravårds- och förlossningstiden var viktigt för hur paren upplevde vården (Buchholz, 2000; Renaund, 2007). Några av paren upplevde dock att partnern inte behandlades som en familjemedlem. Flertalet av paren upplevde också att en del av personalen ignorerade dem eller upplevdes som osäkra i sitt bemötande och undrade då om detta kunde ha sin grund i deras sexuella läggning (Buchholz, 2000). Även utformandet av miljön på förlossningsavdelningen beskrevs ha betydelse för hur bekräftade paret kände sig i sin föräldraroll. Föräldragrupper och hälsoformulär som var utformade så att de inkluderade olika typer av familjekonstellationer efterlystes av paren (Renaund, 2007). Kvalitativa intervjustudier från olika delar av Europa har visat att lesbiskas uppfattning om mödra- och förlossningsvård var likartad i olika länder. I en engelsk (Wilton & Kaufmann, 2001), en norsk (Dahl-Spidsberg, 2007) och en svensk (Larsson & Dykes, 2007) studie framkom att samtliga kvinnor generellt hade positiva erfarenheter från mödra- och förlossningsvård. Negativa erfarenheter rapporterades då kvinnorna upplevde en över- eller underfokusering på den sexuella läggningen. En underfokusering gjorde att de kände sig ignorerade och hämmade i kommunikationen med barnmorskan. Överfokusering upplevdes i de situationer då barnmorskan ställde frågor som inte var relevanta för graviditeten (Wilton & Kaufmann, 2001; Dahl-Spidsberg, 2007). En majoritet av kvinnorna valde att vara öppna med sin sexuella läggning och upplevde att barnmorskan tog emot den informationen på ett bra sätt. Dock upplevde paren att det var deras ansvar att informera vårdgivaren om den sexuella läggningen och att de också fick ta ansvar för att den informationen mottogs positivt. De som valde att inte vara öppna med sin sexuella läggning gjorde det på grund av rädsla för att få en sämre vård och ett sämre bemötande. Paren hade sämst erfarenheter från föräldrautbildning då den upplevdes som heteronormativ. Bäst erfarenheter hade de från förlossningsvården om de där blev bemötta som en blivande familj. Generellt önskade paren bli sedda och bemötta utifrån sina specifika behov snarare än utifrån sin sexuella läggning (Dahl-Spidsberg, 2007; Wilton & Kaufmann, 2001; Larsson & Dykes, 2007). I en C-uppsats av Lindhe & Bruhner (2008) framkom att kunskap hos personalen om samkönade pars specifika behov ökade parens tillfredsställelse med vården. Detta resultat stärks av en review av McManus, Hunter & Renn (2005). I denna framkom att paren önskade att vårdgivaren hade kunskap för att kunna ge rådgivning kring bland annat val av donator, val av fertilitetsklinik, kostnader och juridiska aspekter. Paren menade också att det var viktigt att vårdgivaren bekräftade familjekonstellationen samt säkerställde att all personal runt 8

9 omkring dem gjorde detsamma. För att bemötandet av samkönade par skulle kunna förbättras har Goldberg (2005) i en review presenterat konkreta förslag på hur hälso- och sjukvårdspersonal kan öka sin kunskap. Tillfälle till reflektion över egna föreställningar och fördomar var enligt Goldberg en förutsättning för att uppnå ökad kunskap och därmed förbättra bemötandet. Detta kunde ske exempelvis genom studiedagar, studiecirklar eller rollspel. Regnbågsprojektet På en barnmorskemottagning i en svensk storstad bedrevs verksamhet med inriktning mot homo- eller bisexuella kvinnor och kvinnor som lever i samkönade relationer. Mot bakgrund av att kejsarsnitt upplevdes förekomma mer frekvent i den här gruppen och att paren själva uttryckte en oro för hur de skulle bli mottagna på förlossningen, startades 2003 Regnbågsprojektet. Projektet drevs tillsammans med en förlossningsavdelning på ett större sjukhus i staden. Personal från mottagningen föreläste för personalgruppen på förlossningsavdelningen där de även hade studiecirklar för att öka sin kunskap om specifika behov hos samkönade par. Utbildningen resulterade i att personalen fick så kallad homokompetens och att avdelningen anpassade sin verksamhet för att möta parens behov (Intervju med barnmorska på barnmorskemottagningen, 14 januari 2009). Projektet avslutades 2006 och är sedan dess en etablerad verksamhet. Ny personal introduceras i avdelningens rutiner och bakgrunden till dessa och får därigenom homokompetens (Intervju med avdelningschef på förlossningsavdelningen, 18 februari 2009). Problemformulering Forskning kring homo- och bisexuellas situation i vården har inom vårdvetenskapen visat sig vara ett relativt nytt och inom många områden outforskat ämne. Forskning har framförallt behandlat hälsoproblem hos homo- och bisexuella personer samt deras upplevelser av kontakten med sjukvården. Det har framkommit att det finns specifika hälsoproblem i den här gruppen och även att många homo- och bisexuella har upplevt sig bli osynliggjorda och diskriminerade, både som patienter och som partners. De har därför uttryckt en önskan om ökad kunskap hos vårdpersonalen (Röndahl et al, 2006; Dahl-Spidsberg, 2007; Wilton & 9

10 Kaufmann, 2001; Larsson & Dykes, 2007). Lagändringen om assisterad befruktning från 2005 har underlättat för samkönade par att bli föräldrar. Fler samkönade par kommer därför med stor sannolikhet att välja att skaffa barn, vilket ställer krav på mödra- och förlossningsvården att vara kompetent att bemöta dessa par. Aktuell forskning har beskrivit förlossningsvård ur samkönade pars perspektiv, medan inga studier fanns som behandlade förlossningspersonals upplevelser av densamma. Författarna ansåg därför att det var av intresse att genomföra en studie med barnmorskor där deras upplevelser av att bemöta samkönade par samt deras inställning till utbildning framkom. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka barnmorskors upplevelser av och tankar kring att bemöta samkönade par på förlossningsavdelning. Vidare syftade studien till att undersöka barnmorskors inställning till utbildning i homokompetens samt vad de önskade att en sådan utbildning skulle innehålla och hur den skulle utformas. METOD Design Intervjustudie med en kvalitativ ansats och deskriptiv design. Urval av försökspersoner Barnmorskor anställda på förlossningsavdelningar vid två utvalda sjukhus tillfrågades om att delta i studien. Avdelning A fanns på ett stort sjukhus i en svensk storstad där personalen ingått i Regnbågsprojektet och genom utbildning fått homokompetens. Avdelning B var belägen vid ett sjukhus i en svensk stad av medelstor storlek där personalen arbetade på traditionellt sätt och inte hade homokompetens. Urvalskriterium för informanterna från avd. A var att de hade anställning som barnmorskor samt hade erfarenhet av att vårda samkönade par på förlossningsavdelningen. För informanterna på avd. B var urvalskriterium att de var anställda som barnmorskor på förlossningsavdelningen. I studien deltog tio informanter, varav fem hade anställning vid avd. A och fem vid avd. B. Samtliga informanter var kvinnor i åldrarna år. Medelåldern för samtliga barnmorskor var 43 år. Medelåldern vid avd. A var 39 år, vid avd. B, 47 år. Informanterna hade arbetat på förlossningsavdelningarna mellan 10

11 1,5-21 år med ett medelvärde på 9 år. Medelvärde för avd. A var 8 år och för avd. B, 10 år. Vid avd. A valdes informanterna ut av avdelningschefen medan informanterna från avd. B själva anmälde intresse att delta i studien till författarna efter kontakt med avdelningschefen. Datainsamlingsmetod Under februari 2009 skedde insamling av data i form av intervjuer med hög grad av strukturering och låg grad av standardisering. Detta innebar att intervjufrågorna togs fram för att endast belysa det aktuella ämnet men att ordningsföljden av frågorna och följdfrågor avgjordes av informantens svar (Trost, 1997). Intervjuerna inleddes med bakgrundsfrågor om ålder, kön, år i yrket, samt tjänsteår på avdelningen. För att besvara syftet med studien avseende upplevelser av och tankar kring bemötande av samkönade par ställdes tolv frågor. Dessa handlade om tankar kring vad som utmärker ett gott bemötande samt upplevelser av eventuella svårigheter eller skillnader i bemötandet mellan heterosexuella och samkönade par. Också frågor kring eventuella erfarenheter som dessa möten gett samt hur informanten skulle råda kollegor att bemöta dessa par ställdes. För att besvara studiens syfte avseende barnmorskors inställning till utbildning för att bemöta samkönade par ställdes två frågor. Dessa rörde innehåll i särskild utbildning och om det var något informanten kunde tänka sig att delta i om utbildning erbjöds. På avd. A ställdes ytterligare två frågor kring om informanten ansåg sig ha lärt sig något som förändrat bemötandet och om utbildning var något denne rekommenderade andra barnmorskor och förlossningsavdelningar. Författarna gjorde ett medvetet val att i intervjuerna på avd. B inte kalla utbildning för homokompetens. Detta för att inte påverka informantens svar i någon riktning. Intervjuguiden presenteras i bilaga 1. Tillvägagångssätt Avdelningschef på respektive förlossningsavdelning kontaktades och delgavs kortfattad information om den kommande studien och syftet med denna. Efter att de gett sitt tillstånd skickades utförlig information om studien i form av informationsbrev riktade såväl till avdelningschefen som till tilltänkta informanter. I informationsbreven framgick att informanterna kunde anmäla intresse att delta i studien såväl till avdelningschefen som till författarna. Informationsbreven presenteras i bilaga 2-5. Efter att informationsbreven skickats till respektive avdelningar specificerades studiens syfte avseende utbildning, något 11

12 informanterna informerades om i samband med intervjuerna. På avd. A beslutade avdelningschefen om vilka informanter som utifrån studiens urvalskriterier skulle delta i studien och tid för intervju bestämdes i samråd med denne. Via avdelningschef på avd. B spreds information till personalgruppen och informanter anslöt efterhand. Tid och plats för intervju bestämdes med två informanter och på intervjudagen anslöt ytterligare tre informanter. Båda författarna deltog under samtliga intervjuer och skiftade roll som huvudintervjuare mellan varje intervju. Den av författarna som inte hade rollen som huvudintervjuare var fri att under intervjun ställa frågor för att få informanten att ytterligare utveckla sitt svar. Två intervjuer spelades in med hjälp av diktafon och åtta stycken med digital ljudspelare (mp3-spelare). Intervjuerna hölls ostört i ett avskilt rum på respektive avdelning. Samtliga intervjuer fullföljdes och tog mellan 7 och 35 minuter med en medellängd på 18 minuter. På avd. A var medellängden för varje intervju 21 minuter och på avd. B, 16 minuter. För att få en djupare förståelse för regnbågsprojektet och regnbågsverksamheten som fanns på avd. A genomfördes innan intervjuerna ett studiebesök på en barnmorskemottagning som har särskild inriktning mot homo- och bisexuella kvinnor samt samkönade par och ett samarbete med avd. A. Författarna deltog även i delar av en föräldrautbildning för samkönade par på avd. A innan intervjuerna genomfördes. Dataanalys Det inspelade materialet delades upp mellan författarna och transkriberades. Efter transkribering korrekturlästes materialet av den av författarna som inte gjort transkriberingen för att garantera att denna överrensstämde med inspelningen. Därefter gjordes en innehållsanalys av det transkriberade materialet i enlighet med de riktlinjer som presenteras av Graneheim & Lundman (2004). Materialet genomlästes av författarna var för sig upprepade gånger för att uppnå förståelse för innehållet. Sedan urskiljde författarna enskilt meningsbärande enheter där samstämmigheten var hög mellan författarna. De meningsbärande enheterna omformulerades till kondenserade meningsenheter som sedan omformulerades i koder där den underliggande meningen framkom. Koderna jämfördes med varandra för att få fram likheter och skillnader varefter de grupperades i subkategorier. Subkategorierna jämfördes sedan med varandra och delades in i kategorier. Kategorierna samlade subkategorier som ansågs behandla samma ämnesområde. Kategorierna från samtliga 12

13 intervjuer jämfördes slutligen med varandra för att urskilja teman som återkom i hela materialet. Dataanalysen exemplifieras i tabell 1. Tabell 1. Exempel ur dataanalys, svar på frågan angående eventuella skillnader eller svårigheter i bemötandet av samkönade par. Meningsbärande enheter ( )däremot partnern... så att partnern får känna sig inbjuden lika mycket som alla andra partners. ( ) det är väl lite bra och veta om kanske innan man går in på rummet om det är en väninna eller om det är en partner så vi markerar därute på tavlan, med pluttar i olika färger ( ) Kondenserade meningsenheter Barnmorskan menar att det är viktigt att tänka på att inkludera en kvinnlig partner lika mycket som en manlig partner. Barnmorskan menar att det är viktigt att vara informerad om vilken relation personerna som finns på rummet har till varandra, detta markeras på en speciell tavla som finns på avdelningen. Koder Subkategorier Kategorier Teman Inkludera kvinnlig partner på samma sätt som manlig Viktigt att vara informerad om parets relation Synliggörande av partnern Anpassade rutiner Barnmorskans förhållningssätt till paret Barnmorskans tankar kring anpassad vård för att förbättra bemötandet Familjebildning Anpassad vård Etiska överväganden Intervjuer med informanter genomfördes i enlighet med de riktlinjer som presenterades på webplatsen codex, ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och Centrum för forsknings- och bioetik vid Uppsala Universitet (Codex, 2008). Detta innebar ett frivilligt deltagande med ett informerat samtycke från informanten där samtliga uppgifter som lämnades av denne behandlades konfidentiellt. Informanten informerades om att denne var fri att avbryta pågående intervju eller när som helst under studiens gång dra tillbaka sina uppgifter. Dessa uppgifter skulle då raderas från såväl ljudband som skrivet material. Endast författarna hade tillgång till intervjumaterialet som enbart användes för att uppfylla studiens syfte. Inga uppgifter som presenterades kunde kopplas till informant eller eventuell patient. 13

14 RESULTAT Sex teman identifierades som representativa för materialet utifrån studiens syfte. Dessa var; grundläggande syn på bemötande, externa och interna faktorer som kan påverka bemötandet, familjebildning, kommunikation, utbildning och anpassad vård. Under respektive tema fanns ett antal kategorier samlade. Tema: Grundläggande syn på bemötande Samtliga barnmorskor redogjorde för vad de ansåg var ett gott bemötande samt om de ansåg att bemötandet påverkades av parens sexuella läggning. I tabell 2 presenteras kategorier och subkategorier under temat. Tabell 2. Subkategorier och kategorier under temat grundläggande syn på bemötande. Subkategori Bemötande utifrån behov och situation Bemötande oberoende av sexuell läggning Kategori Individanpassat bemötande Individanpassat bemötande Samtliga barnmorskor ansåg att ett gott bemötande utgick från patientens önskemål och behov i den aktuella situationen. De menade att en viktig uppgift var att få den födande kvinnan och hennes partner att känna sig trygga och skapa en relation med dem. Samtliga barnmorskor på avd. B och tre på avd. A menade dessutom att parets sexuella läggning inte förändrade hur de bemötte paret. Initialt i mötet så är det att läsa av den kvinna som föder barn. lite vem hon är och hur jobbigt hon har. Sedan är det ju att få tillit och förtroende och försöka jobba upp en kontakt. (Barnmorska 2, avd. A). Eller: Jag vill se människan bakom och se kvinnan och hennes partner som en blivande familj och se deras behov ( ) att man lägger fokus på att det faktiskt är en förlossning och att det är deras förlossningsupplevelse som är det viktigaste ( ) (Barnmorska 2, avd. B). 14

15 Tema: Externa och interna faktorer som kan påverka bemötandet Under intervjuerna framkom att det fanns såväl externa som interna faktorer som kunde komma att påverka barnmorskornas förhållningssätt och inställning till paren. Författarna gjorde tolkningen att detta även kunde komma att påverka bemötandet. I tabell 3 presenteras kategorier och subkategorier under temat. Tabell 3. Subkategorier och kategorier under temat externa och interna faktorer som kan påverka bemötandet. Subkategori Parets inställning Privata bekantskaper Samhället Människosyn Relation mellan barnmorskan och paret Kategori Externa faktorer Interna faktorer Externa faktorer Två barnmorskor från avd. A och en från avd. B hade erfarenhet av att paren kunde ha såväl positiv som negativ inställning till vården. Barnmorskan från avd. B menade att om paren hade tidigare negativa erfarenheter från vården, såväl egna som bekantas erfarenheter, kunde detta leda till att de var ovilliga att skapa en relation med barnmorskan. Barnmorskan ansåg att det var såväl parets som barnmorskans ansvar att skapa den relationen. Samma barnmorska hade dock erfarenhet av att vissa par aktivt valde att bilda sig en egen uppfattning och inte lyssna till andras negativa erfarenheter. Det var hennes uppfattning att det gjorde att det var lätt att då skapa en relation med dessa par och att de var mycket nöjda med vården. Barnmorskorna från avd. A menade att då paren ofta har tidigare negativa erfarenheter var det viktigt att som barnmorska vara lyhörd inför detta. Det framkom bland annat att de upplevde att paren kunde känna en oro inför hur barnmorskan skulle reagera på parets relation. ( ) ibland kan dom ha en negativ inställning till vården för att dom har blivit dåligt bemötta ( ) och ifrågasatta i sin sexualitet till exempel. Man får vara lyhörd helt enkelt. (Barnmorska 2, avd. A). En barnmorska på avd. A och en på avd. B berättade att de kände homo- och bisexuella personer privat. Barnmorskan på avd. A menade att detta hade gett henne erfarenheter som gjorde att hon inte uppfattade att homo- och bisexuella personer särskiljde sig från heterosexuella personer. 15

16 Tre barnmorskor på avd. A berättade om hur samhällets inställning till homo- och bisexuella påverkat den egna inställningen i positiv riktning, detta då samhällsklimatet blivit mer accepterande. De tog också upp att det fanns offentliga förebilder som lever i samkönade förhållanden och har barn. Något som de menade har gjort att homo- och bisexualitet inte längre anses vara avvikande. det finns massor med förebilder( ) kända personer ( ) som har gått ut med att dom är homosexuella ( ) och skaffat barn ( ) Jag tycker att det är väldigt avdramatiserat. (Barnmorska 4, avd. A). En barnmorska på avd. B uppmärksammade heteronormen och att den kunde påverka hennes bemötande. Hon menade att då den ständigt var närvarande kunde den göra att hon sa eller gjorde fel saker utan att tänka på det. Interna faktorer En barnmorska på avd. B och två på avd. A talade om sina egna värderingar och sin människosyn och hur det kunde påverka hur de förhöll sig till samkönade par. De menade att all kärlek var likvärdig och alla människor var lika värdefulla, oberoende av sexuell läggning. Det framkom även att de trodde att religiös övertygelse kunde utgöra ett hinder i mötet med samkönade par. ( ) tänk om man kunde få gemene man att förstå att, det är ju kärlek, punkt. ( ) hur kan man döma människor för att man blir kär i fel sort.( ) men säg att man har nån religiös övertygelse som man har fått sig inpräntad sen tidig barndom, då kan det förstås vara svårt ( ). (Barnmorska 1, avd. A). I resultatet framkom tre aspekter på relationen mellan barnmorska och paret. En barnmorska på avd. A och en på avd. B upplevde att bristande personkemi snarare än parets sexuella läggning var det som gjorde att paren kunde uppleva bemötandet som dåligt. Barnmorskan från avd. A menade att det då var hennes eget ansvar att byta ut sig själv medan barnmorskan från avd. B ansåg att paret också hade ett ansvar för att säga till att de ville ha en annan barnmorska. ( )det kanske inte har med att göra att barnmorskan är ovan med att det är samkönat utan det kanske bara är personkemin som hos vem som helst (Barnmorska 2, avd. B). 16

17 En barnmorska från avd. A menade att det i egenskap av att vara kvinna var lättare att bemöta samkönade par. Samma barnmorska trodde också att andra barnmorskor kunde känna osäkerhet kring såväl hur fysiska de kunde vara med ett samkönat par som hur relationen mellan barnmorskan och den födande kvinnan skulle uppfattas av partnern. Denna osäkerhet menade hon kunde uppstå i situationer under förlossningen då barnmorskan visade hur den födande kvinnan kunde masseras på intima delar som bröst och mage. Detta var en osäkerhet hon inte trodde skulle uppstå i mötet med ett heterosexuellt par. ( ) jag tror att en del har tänkt så, att nej men hon är lesbisk ( ) om jag börjar massera på henne, hur kommer då hennes fru uppleva det jag gör ( ) (Barnmorska 1, avd. A). Tema: Familjebildning Under intervjuerna framkom barnmorskornas känslor inför samkönat föräldraskap samt upplevda skillnader mellan samkönade och heterosexuella par. Även tankar kring hur föräldraskapet och relationen bekräftades framkom. I tabell 4 presenteras kategorier och subkategorier under temat. Tabell 4. Subkategorier och kategorier under temat familjebildning. Subkategori Bekräftande av relation Barnmorskans positiva emotionella upplevelser Karakteristiskt för samkönade par Kategori Barnmorskans förhållningssätt till paret Samkönat föräldraskap Barnmorskans förhållningssätt till paret Samtliga barnmorskor på avd. A och två på avd. B menade att det var viktigt att inkludera partnern och bekräfta parets relation på samma sätt som de gjorde med ett heterosexuellt par. En barnmorska från avd. B menade dock att det inte spelade någon roll vilken relation två kvinnor som kom till förlossningen hade till varandra. Hon likställde en vänskapsrelation med en kärleksrelation mellan två kvinnor. ( ) samma sak som du skulle kräva eller förvänta dig av en man ska du förvänta dig av henne, att hon är precis lika viktig (Barnmorska 2, avd. A). 17

18 Samkönat föräldraskap Fyra av barnmorskorna på avd. B och två på avd. A uttryckte starkt positiva känslor inför samkönade par och deras föräldraskap. Det handlade om positiva känslor inför att föräldraskapet inte var givet och därför extra speciellt men också positiva känslor då parens relation upplevdes som kärleksfull och stark. Barnmorskorna på avd. A tyckte också att dessa par var extra roliga att arbeta med. ( ) det är roligare ( ) Dom är mer delaktiga.( ) jag menar två tjejer som föder barn ( ) Dom har dels fått jobba hårt för att få den här ungen och de har inga färdiga könsroller. ( ) Det bidrar till att det känns som en positiv grej att hålla på med (Barnmorska 2, avd. A). Fyra av barnmorskorna på avd. A och två på avd. B upplevde att samkönade par tillskillnad från heterosexuella par var väl förberedda och pålästa inför föräldraskapet. De upplevdes också som starka och trygga i sin identitet till följd av att de har fått kämpa och genomgått en mognadsprocess för att hitta sin identitet som homosexuella. Också beslutet att som homosexuell skaffa barn ansågs kräva en stark och trygg personlighet. Tre av barnmorskorna på avd. A menade dessutom att en kvinnlig partner hade lättare att sätta sig in i och förstå den födande kvinnan och hennes behov. De tyckte sig kunna se att en kvinnlig partner var bättre på att massera och bättre kunde förstå smärtupplevelser. En kvinnlig partner upplevdes dessutom som mer tålig än en man under förlossningen. Samkönade par dom är ( ) väldigt pålästa i allmänhet, vet vad dom vill ( )Det är stort att våga stå för det, att man är homosexuell. ( ) Så jag känner nog att, att dom här paren är väldigt trygga i sig själva ( ) dom har gjort många medvetna val ( ) Kanske jag känner att dom har en ganska solid grund att stå på eftersom dom har tvingats att göra dom här olika valen ( ) (Barnmorska 4, avd. B). En barnmorska på avd. B hade erfarenhet av att partnern förde över sin egen förlossningsupplevelse på den födande kvinnan. Barnmorskan fick då hjälpa till att flytta tillbaka fokus till den pågående förlossningen. På avd. A var det en barnmorska som menade att en kvinnlig partner kunde ha svårt att ta plats i rummet, något hon trodde beror på en rädsla för inte vara accepterad. 18

19 Tema: Kommunikation Barnmorskorna berättade vad de kallade den födande kvinnan och hennes partner under förlossningen och redogjorde även för upplevda svårigheter i kommunikationen. I tabell 5 presenteras kategorier och subkategorier under temat. Tabell 5. Subkategorier och kategorier under temat kommunikation. Subkategori Benämning av de blivande föräldrarna Kommunikativa svårigheter Kategori Barnmorskans kommunikativa bemötande Barnmorskans kommunikativa bemötande Samtliga barnmorskor använde tilltalsnamn då de tilltalade paren. En barnmorska från avd. B kunde även kalla en kvinnlig partner för mamma. Utöver tilltalsnamn kallade barnmorskorna på avd. A paren för mammor eller utifrån deras egna önskemål. En barnmorska från avd. B kunde inte tänka sig att kalla en kvinnlig partner för mamma. ( ) det beror på dom, hur dom uttrycker sig, säger den andra kvinnan min fru, då kan jag använda det ordet också... (Barnmorska 4, avd. A). Eller: Jag brukar säga mamma, till båda två För det känns som att, det är det dom ska bli ( ) (Barnmorska 1, avd. A). Eller: Nej, jag skulle nog inte säga mamma där, det skulle bli fel ( ) Då kanske jag skulle säga vad var det du hette nu igen (Barnmorska 5, avd. B). Tre av barnmorskorna på avd. A och lika många på avd. B upplevde att det kunde finnas svårigheter i kommunikationen med samkönade par. Felsägningar utgjorde den största svårigheten. En barnmorska från avd. B upplevde också en osäkerhet inför vilka frågor som kunde ställas till paret. En barnmorska från avd. A menade att hon ibland kunde känna en osäkerhet inför vad hon skulle kalla paret. En annan barnmorska från samma avdelning menade att det fanns en risk för att barnmorskor generellt överfokuserar på parets sexuella läggning i kommunikationen. Hon menade dessutom att dessa par var mer känsliga för felsägningar och tvekan inför ordval då de tillhörde en minoritetsgrupp. 19

20 ( ) man kanske snubblar på orden ( ) Det är så vanligt att man säger pappa till pappan ( ) att man inte säger fel ( ) då kanske inte dom tar illa upp heller ( ) men det kan ju vara känsligt om det är två kvinnor (Barnmorska 5, avd. B) Tema: Anpassad vård Barnmorskorna redogjorde för hur de ansåg att verksamheten kunde förändras för att optimera bemötandet av samkönade par. I tabell 6 presenteras kategorier och subkategorier under temat. Tabell 6. Subkategorier och kategorier under temat anpassad vård. Subkategori Anpassade rutiner Anpassad kommunikation Kategori Anpassat bemötande Anpassat bemötande Samtliga barnmorskor från avd. A menade att rutiner skulle anpassas för att förbättra bemötandet av samkönade par. De ansåg till exempel att information till övrig personal om parets relation var viktig för att undvika att de blev ifrågasatta. Genom att de erbjöd särskild föräldrautbildning och garanterad vårdplats på förlossningsavdelningen menade de att kvinnornas trygghet i och förtroende för sjukvården kunde ökas. De menade också att det var viktigt att ta extra hänsyn vid vaginalundersökning då många kvinnor i samkönade relationer kanske inte tidigare erfarit vaginal penetration eller gynekologiska undersökningar. En barnmorska upplevde också att dessa kvinnor var särskilt känsliga inför att vara nakna varför hon menade att detta var viktigt att tänka på. Samma barnmorska hade även som rutin att kontakta paren per telefon efter förlossningen. Detta då hon upplevde att det var extra känslosamt för dessa par att bli föräldrar då processen fram till förlossning varit lång. En barnmorska från avd. B menade att paren skulle kunna få komma på studiebesök på förlossningsavdelningen om de var oroliga för hur de skulle bli bemötta på avdelningen. ( ) om du tar in narkosläkaren eller barndoktorn måste du tala om att här är ett regnbågspar så att dom vet om det så att dom aldrig börjar ( ) vem är du då, ska du vara här ( ). Och skulle du märka att dom inte är respektfulla så ska du tala om det omgående ( ) (Barnmorska 2, avd. A). 20

21 Två barnmorskor från avd. A ansåg att det var viktigt att tänka på hur de som barnmorskor kommunicerade med paret. En barnmorska menade att genom att använda ett könsneutralt språk kunde alla patienter känna sig inkluderade, oavsett sexuell läggning. Hon ansåg också att all information som gavs till heterosexuella par inte var giltig för samkönade par, detta gällde till exempel preventivmedelsrådgivning. Samma barnmorska menade också att det var viktigt att försöka tänka utanför de traditionella familjerollerna i kontakten med samkönade par. Till exempel kunde båda kvinnorna eller den icke gravida kvinnan i ett samkönat par tänka sig att amma. Den andra barnmorskan ansåg att det var viktigt att inte ställa irrelevanta frågor till paret, frågor som inte hade med graviditeten att göra och som kunde uppfattas som ett ifrågasättande av relationen. Att man automatiskt utgår från dom traditionella familjerollerna. Att nu har du fött barn, nu ska du vara hemma. Jag menar att det inte alls är säkert att det är så, speciellt som du har två mammor där kanske den andra mamman till och med vill amma ( ) (Barnmorska 1, avd. A). Tema: Utbildning Barnmorskorna berättade om sin inställning till utbildning i homokompetens och vad de önskade att en sådan utbildning skulle innehålla. Barnmorskorna från avd. A kunde även berätta om sina erfarenheter av utbildning. I tabell 7 presenteras kategorier och subkategorier under temat. Tabell 7. Subkategorier och kategorier under temat utbildning. Subkategori Inställning till utbildning Innehåll i utbildning Erfarenhet av utbildning Kategori Barnmorskans tankar kring utbildning Barnmorskans tankar kring utbildning Samtliga barnmorskor på avd. A och fyra på avd. B uttryckte en positiv inställning till utbildning för att bemöta samkönade par och skulle delta om sådan erbjöds. Två barnmorskor på avd. A beklagade dock att det skulle behövas särskild kompetens för att bemöta dessa par. En barnmorskan från avd. B hade inte upplevt något behov av ökad kunskap då hon förlöst samkönade par och menade därför att det fanns andra ämnen hon hellre fick utbildning i. 21

22 De barnmorskor som var positivt inställda till utbildning på avd. B önskade utbildning i form av erfarenheter från samkönade par där såväl positiva som negativa erfarenheter samt förväntningar på bemötandet framkom. Detta för att få reda på hur bemötandet kunde förbättras. En barnmorska önskade göra studiebesök på särskild barnmorskemottagning för samkönade par. Barnmorskorna på avd. A upplevde att utbildning i form av studiecirklar, studiebesök eller utbildningsdagar var en bra form av utbildning. De menade liksom barnmorskorna på avd. B att parens egna erfarenheter av bemötande var en bra utgångspunkt för utbildning. ( ) blöta sitt eget tänkande, genom att höra vad människor har upplevt så kan man förstå, ( ) hur situationen kan vara och vilka minor man kan gå på, och hur lätt det är att göra fel (Barnmorska 1, avd. A). En barnmorska på avd. A önskade utbildning med fokus på juridiska frågor kring samkönat föräldraskap. Samma barnmorska önskade en rikstäckande kurs för alla barnmorskor som arbetade med samkönade par. Hon menade vidare att kunskap spreds bäst barnmorskor emellan och menade att barnmorskor utan erfarenhet kunde tillgodogöra sig kunskap genom att hospitera på en avdelning med homokompetens. En annan barnmorska på samma avdelning menade att utbildning bör ge tillfälle till reflektion över egna fördomar och präglas av ett öppet och tillåtande klimat. Barnmorskorna från avd. A berättade även om sina erfarenheter av utbildning. De menade att skillnaderna mellan samkönade par och heterosexuella var små men dock viktiga att vara medvetna om. Det handlade om att vidga sitt perspektiv och ändra infallsvinkel. En barnmorska hade till exempel erfarenhet av att lesbiska kvinnor hade sämre kunskap om den egna kroppen och många gånger förnekade sin kvinnlighet då den inte upplevdes föra något gott med sig. Samma barnmorska hade också erfarenhet av att det var svårt att motivera barnmorskor till utbildning. Hon menade att barnmorskor ofta såg sig själva som frigjorda och med tillräcklig kunskap om sexualitet och samlevnad. Bilden när man tar en ficklampa och lyser uppåt så det blir en bild, lyser man nedåt så blir det en helt annan bild, men det är fortfarande samma plats. Och så har jag känt det med homosexuella par, att det behövs att någon ( ) riktar ljuset åt ett annat håll så att man ser åh, sådär ser det ut i skuggorna. (Barnmorska 1, avd. A). 22

23 DISKUSSION Resultatdiskussion Sammanfattningsvis visade resultatet av föreliggande studie att barnmorskorna generellt hade positiva upplevelser av att bemöta samkönade par och att de alla arbetade med utgångspunkten att bemötandet var oberoende av parets sexuella läggning. Det framkom dock när de utvecklade sina tankar att de upplevde såväl svårigheter i bemötandet som skillnader mellan heterosexuella- och samkönade par på förlossningen. Barnmorskorna hade även en positiv inställning till utbildning i homokompetens och också tankar kring hur en sådan utbildning skulle utformas. Viktigt för barnmorskorna var att parens egna erfarenheter av bemötande framkom så att vården kunde anpassas därefter. Generellt hade barnmorskorna positiva upplevelser av att bemöta samkönade par. Hälften av dem uttryckte även en starkt positiv inställning till samkönade par och samkönat föräldraskap. De använde sig av förstärkande ord som extra roligt och beskrev föräldraskapet som någonting särskilt speciellt då det inte var givet och paren upplevdes ha fått kämpa extra för sitt barn. Det var framförallt barnmorskor på avd. B som uttryckte sig i starkt positiva ordalag. En tolkning av detta kan enligt författarna vara att de särskilt ville betona att de välkomnade samkönade par på avdelningen även om de inte hade särskilda rutiner för dessa par. De barnmorskor som inte explicit uttryckte en positiv inställning använde sig av mindre laddade eller neutrala termer. Det var framförallt barnmorskor på avd. A som gjorde detta. Författarna menar att detta kan bero på att de har en större erfarenhet av att vårda samkönade par och därför inte såg det som vare sig mer positivt eller mer negativt i jämförelse med att vårda andra par. Att vårdpersonal har en positiv eller neutral inställning till homo- eller bisexuella patienter har även framkommit i tidigare forskning (Röndahl et al., 2004). Denna positiva inställning verkar dock inte avspegla sig i bemötandet av patienterna då många homo- och bisexuella patienter upplever sig bli felaktigt bemötta. En positiv inställning verkar följaktligen inte vara tillräckligt för ett gott bemötande. Trots en positiv inställning och positiva upplevelser beskrev barnmorskorna svårigheter i bemötandet av samkönade par. Dessa rörde framförallt kommunikativt bemötande och beskrevs av barnmorskor från båda avdelningarna. De upplevde svårigheter kring vad de skulle kalla paret, vilka frågor som kunde ställas till dem samt osäkerhet inför ordval. Brister i 23

24 kommunikation har beskrivits som en kraftigt bidragande orsak till att samkönade par upplevt bemötandet från vårdpersonal som negativt (Wilton & Kaufmann, 2001; Bonvicini & Perlin, 2002; Röndahl, Innala & Carlsson, 2006; Dahl-Spidsberg, 2007). Ett heteronormativt förhållningssätt tror författarna kan ha en betydelse för uppkomsten av svårigheterna. Författarna menar att förlossningsvården präglas av en stark traditionell syn på manligt, kvinnligt och familjen. Något som reproduceras i flertalet situationer, till exempel genom rosa- och blåfärgade symboler för nyfödda flickor och pojkar och genom bilder och informationsmaterial där den traditionella familjebilden upprätthålls. Detta är en uppfattning som stärks av tidigare forskning (Wilton, 1999; Renaud, 2007). Kommunikativa svårigheter, bland annat kring vad barnmorskorna skulle kalla paret eller en rädsla för felsägningar, är exempel på vilka konsekvenser heteronormen får i praktiken. En barnmorska exemplifierade rädslan för felsägningar med att hon var rädd för att av misstag kalla den ena kvinnan för pappa trots att hon var medveten om två kvinnors kärleksrelation. Detta visar på hur starkt förankrad den heteronormativa tankestrukturen är. Att bli bekräftad i sin relation och att partnern inkluderades som en blivande förälder var något som samkönade par beskrev som viktigt för hur de upplevde vårdkvaliteten (Buchholz, 2000; Wilton & Kaufmann, 2001; McManus et al, 2005). På avd. A ansåg samtliga barnmorskor att det var av stor vikt att genom kommunikationen bekräfta såväl den födande kvinnan som hennes partner, ett perspektiv som endast framkom i två intervjuer på avd. B. En av barnmorskorna på avd. B likställde dessutom en samkönad relation med en vänskapsrelation och kunde inte heller tänka sig att tilltala en kvinnlig partner med mamma. Genom att likställa en kärleksrelation med en vänskapsrelation osynliggörs relationens karaktär. Osynliggörandet förstärks ytterligare då barnmorskan inte heller kan tänka sig att kalla partnern för mamma. Författarna menar att denna form av osynliggörande är ytterliggare ett exempel på hur heteronormen kommer till uttryck. Att slippa förklara sin relation för vårdpersonal upprepade gånger var något som var viktigt för hur bekräftade paren upplevde sig bli i sitt föräldraskap (Dahl-Spidsberg, 2007; McManus et al, 2005). Detta var något som barnmorskorna på avd. A uttryckte en medvetenhet om. På den avdelningen informerades därför all personal runt paret om parets relation och på en särskild tavla framgick relationen med hjälp av olikfärgade markörer. Utöver kommunikativa svårigheter lyfte barnmorskorna på avd. A fram specifika behov hos samkönade par som gjorde att de ansåg att vården särskilt behövde anpassas för att optimera 24