SLUTRAPPORT

Transkript

1 ÄLDRECENTRUM ÖSTERBOTTEN KASTE hälsa och livskvalitet för äldre i Österbotten SLUTRAPPORT Kronoby, Larsmo, Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby, Vörå, Korsholm, Malax, Korsnäs, Närpes, Kristinestad, Kaskö

2 2

3 Innehåll 1 Bakgrund 4 2 Målsättningar 4 3 Organisation Styrgrupp Utvecklingsgrupp K5-utvecklingsgrupp Personal Samarbete 6 4 Information och marknadsföring 6 5 Utvecklingsprocesser enligt målområde Skapa hälsofrämjande processer som bidrar till äldres delaktighet Infocaféer BIKVA-utvärderingen i Kronoby vid Sandbacka vårdcenter Samarbete med äldreråden i Österbotten Anhörigmedverkan Hur få med de anhöriga i det rehabiliterande synsättet i vården? Kompetensevaluering i Malax Vad krävs det för att ta i bruk ett rehabiliterande synsätt? Värde i vardagen, Närpes Regionala professionella forum för att utveckla arbetssätt som stöder äldres funktionsförmåga Gemensam kompetenshöjning för ledare och personal av olika kategorier Mentorskap eller Bli Proffs lär av varandra på jobbet /ED Tua Herrgård Värdegrund/Sandlunden-applikationer; Vörå, Kristinestad Framtidsminnen; Korsholm, Närpes Kortare utbildningsprocesser och studiebesök Ledarskapsprocess i Jakobstad Föreläsningsserie i Kaskö Minnessjukdom Äldrekonferens Österbotten Studiebesök Dokumentation och kvalitetssäkrande arbete Fördjupande RAI-processer Kartläggning över äldreomsorgen i Malax Förebyggande arbete, tidigt ingripande för äldres hälsa och säkerhet Seniorbarometer Seniorrådgivning Individens rätt till integritet - Etisk handbok för samverkan med tredje sektorn inom äldreomsorgen Annahemmet som resurs i Korsnäs Kultur i äldrevården Sången som en del av vården på ett demensboende, Solrosen i Oravais Stöd för äldres funktionsförmåga med hjälp av kulturella aktiviteter Goda arbetsförhållanden garanterar personaltillgång 29 6 Utvärdering 30 7 Diskussion 31 8 Bilagor 33 3

4 1 Bakgrund Under Äldrecentrum Österbottens första period åren etablerades en samverkan inom äldreomsorgen inom de österbottniska kommunerna. I regionen verkar nätverk med kompletterande aktörer inom äldreomsorgen och meningsfulla samverkanshelheter etablerades. Erfarenheterna från tidigare utvecklingsprojekt har varit till stor hjälp för Äldrecentrum Österbotten Ett utvidgat samarbete etablerades under i Mellanfinland inom ramen för Ikäkaste-Äldrekaste med Tammerfors som projektägare och med administration via utvecklingsenheten Pikassos i Tavastehus. 2 Målsättningar Nationella styrdokument och målprogram anger riktlinjerna för kommunernas och för Äldrecentrums utvecklingsarbete; Kvalitetskriterierna för äldreomsorgen innebar att hemvården i kommunerna behöver utvecklas eftersom antalet institutionsplatser i Österbotten är högt. Inom de österbottniska kommunerna betonas utvecklandet av arbetssätt som stöder äldres funktionsförmåga och olika goda utvecklingsprocesser har inletts både inom hemservicen och på institutioner, men mycket förändringsarbete återstår ännu. Kaste-programmets målsättningar är värdefulla styrinstrument för kommunerna. I programmet anges metoder för hur man skall gå till väga och inom Äldrecentrum definierades följande resultat som viktigast: Klienternas ställning stärks Stärk utveckling av primärvården och socialvården Skapa strukturer för välfärd och hälsa Åtgärda problemen tidigt Förnya ledarpraxisen och utveckla arbetshälsan Målen och metoderna leder till att arbetsfältet upplevs som attraktivt och meningsfullt och därigenom förverkligas även följande mål: Trygga tillgången på personal, en tillräcklig arbetsstyrka och personalens engagemang Projektkonsortiet Ikäkaste-Äldre-Kastes övergripande mål är en kompetent, innovativ kund- och invånarorienterad äldreomsorg som ständigt utvecklas och där äldres funktionsförmåga och hälsa främjas och problem förebyggs. Målet är indelat i fem primära mål under vilka delprojektens mål är definierade. 1. Utveckling av servicestrukturer och processer En servicestruktur som följer kvalitetsrekommendationerna för äldre och de ändringar i serviceprocesser och innovation av nya verksamhetsformer som rekommendationerna förutsätter. 2. Kundorientering och äldres delaktighet Målet är att stärka de äldres roll i den strategiska planeringen, kundernas delaktighet i utvärdering av servicebehovet samt utvärdering av effekten av erbjudna tjänster. 3. Stärkande av personalens kompetens samt tillgång till personal Kompetent och rättidig personal, yrkesuppgiftsstruktur för personalen och tillräcklig dimensionering enligt social- och hälsovårdsministeriets rikstäckande rekommendationer samt sakkunnig ledning av service för äldre inom social- och hälsovårdsväsendet. 4. Utveckling av levnadsmiljön så att den stödjer funktionsförmågan och välfärd Anslutande av tillgänglighet och stimulans som en del av den fysiska, psykiska och sociala miljön där ett tillräckligt närservicenät tryggas och välfärdsteknologi utnyttjas. 4

5 5. Permanent struktur för utvecklingsarbete inom äldreomsorg En äldreomsorg som ständigt utnyttjar forsknings- och läroinrättningssamarbete och som ständigt utvecklas fås till stånd. Med resultaten från utvecklingsarbetet skapas ett permanent hembo som ger möjligheter till att resultaten sprids och förankras. Delprojektens mål har under det förberedande arbetet sammanställts med hjälp av basuppgiftsblanketter under de primära målen och önskade effekter och åtgärder i anknytning till dem. Syftet har varit att söka gemensamma avsnitt, undvika överlappning samt samla nätverk för likadan utveckling. Samma mål kan eftersträvas med olika åtgärder varvid det är möjligt att mäta effekten. 3 Organisation Äldrecentrum Österbotten planerades av fjorton kommuner i Österbotten: Larsmo, Kronoby, Pedersöre, Jakobstad, Nykarleby, Oravais, Vörå-Maxmo, Korsholm, Vasa, Malax, Korsnäs, Närpes, Kristinestad, Kaskö samt social- och hälsovårdsministeriet. Korsholms kommun är ansvarskommun. STYRGRUPP UTVECKLINGSGRUPP + K5 Våren 2010 drog sig Vasa stad ur samarbetet och de övriga kommunerna övertog Vasas betalningsandelar. Vid nyår 2011 bildades Vörå kommun. Korsholm var ansvarskommun för Äldrecentrum Österbotten. Äldrecentrum Österbotten hade en budget på eur varav eur utgjorde gemensamma administrativa kostnader i Ikäkaste- Äldre-Kaste. Social- och hälsovårdsministeriets andel var 75% eller eur och den kommunala andelen 25% eller eur. Den kommunala finansieringsandelen delades mellan kommunerna enligt deras befolkningstal. 3.1 Styrgrupp Äldrecentrum Österbotten har letts av en styrgrupp med representanter för de kommuner som upprätthåller Äldrecentrum Österbotten. Medlemmar: Korsholm- ordförande Alice Backström. Närpes- viceordförande Pirjo Wadén. Kronoby - Ulla Forsbacka. Staden Jakobstad Social- och hälsovårdsverket - Eivor Back, Britt-Marie Herrgård, ersättare Stefan Näse. Vörå- Esko Kuoppala. Malax- Yvonne Holming. Korsnäs- Johanna Björkman- Kristinestad- Elisabeth Sjöberg. Ikäkaste-Äldre-Kaste - Vuokko Lehtimäki. Social- och hälsovårdsministeriet - Päivi Voutilainen. Projektledaren har fungerat som sekreterare. Styrgruppen har hållit flera årliga möten: 2009; 19 aug, 16 dec 2010; 24 mars, 12 maj, 5 okt, 15 dec 2011; 24 feb, 20 april, 29 april, 20 juni, 18 okt 3.2 Utvecklingsgrupp I utvecklingsgruppens konstituerande mötesprotokoll konstaterades att utvecklingsgruppens uppgift är något oklar samtidigt som den är mångfacetterad och helt avgörande för hur utvecklingsarbetet i kommunernas lyckas. Den är ett diskussionsforum för att dela erfarenheter av utvecklingsverksamhet i regionen, den kommunicerar utvecklingsidéer från kommunerna till Äldrecentrum och fungerar som Äldrecentrums talesman i den egna organisationen och kommunen. Äldrecentrums verksamhet i varje kommun fungerar via utvecklingsgruppens medlem i första hand. Medlemmarna i utvecklingsgruppen bör alltså ha möjlighet att anslå 1 förmiddag/mån för möten och ca 1 dag/mån för fältförankring. Medlemmar: Kronoby - Josefine Ådahl, Staden Jakobstad Social- och hälsovårdsverket - Britt-Marie Herrgård, Marice Sjöberg-Nuri, Gunilla Fleen, Teija Svenfelt, Vörå- Annika Kvist-Östman, Korsholm- Gunilla Bertell, Malax (K5)- Monika Björk, Korsnäs-Kerstin Sjöstrand, Närpes- Linda Ahlroos, Tiia Krooks, Kristinestad- Riitta Palmberg samt projektpersonalen. 5

6 Utvecklingsgruppen har hållit möten nästan varje månad; 2010: 19 jan, 16 feb, 16 mars, 22 april, 27 maj, 19 aug, 8 sept, 9 nov, 7 dec 2011: 18 jan, 15 feb, 15 mars, 12 april, 20 april, 13 juni, 16 aug, 13 sept, 18 okt 3.3 K5-utvecklingsgrupp Kommunerna i K5 har en skild arbetsgrupp som svarar för den del av verksamheten som berör äldres information, utveckling av mentorskap och utredning av service och småskaligt boende för äldre. Medlemmar: Pirjo Wadén, Peter Riddar, Monika Björk, Seija Miettinen, Harriet Harf, Kerstin, Sjöstrand, Elisabeth Sjöberg, Jaana Sjöqvist K5-gruppen har hållit regelbundna möten och samtidigt besökt olika äldreservicepunkter i kommunerna. 2010; 27 jan, 8 mars, 12 april, 10 maj, 30 aug, 8 nov, 13 dec 2011; 20 jan, 16 mars, 26 maj, 25 aug 3.4 Personal Projektledare Ann-Sofie Smeds-Nylund med kansli i Korsholm Projektarbetare Isabella Nyman med kansli i Närpes Projektarbetare Ulla-Britt Ingman med kansli i Korsholm Projektledare för Ikäkaste-Äldre-Kaste Vuokko Lehtimäki 3.5 Samarbete Äldrecentrum Österbotten har aktivt sökt samverkan med projekt, institutioner och organisationer både lokalt, regionalt och nationellt samt självfallet inom Ikäkaste-Äldre-Kaste ss. Lärum, Minneslots, YH Novia, Yrkesakademin, Åbo akademi, VAMK, VYI, Bildningsforum, Marin Wegelius-institutet, Medibothnia, Svenska pensionärsförbundet, Folkhälsan samt via Ikäkaste-Äldre-Kaste- THL/IIPA, Vanhustyön keskusliitto 4 Information och marknadsföring Tidningsbilagor till alla svenska hem i Österbotten hösten 2010, hösten 2011 Artiklar i Närpes kommunblad x 2 Artikel i Vanhustyö Artikel i Vård i Fokus Friskvårdsdagar Botniahall hösten 2010, hösten 2011 Äldremässa Kristinestad våren 2011 Hemsida, allt material publiceras Utvecklingsgruppen informerar i sin kommun > ÄC<utvecklingsgruppen informerar ÄC Inslag i Radio Vega, 5 ggr 5 Utvecklingsprocesser enligt målområde Äldrecentrum utvecklingsprocesser beskrivs här ganska detaljerat (texterna har oftast skrivits av dem som var involverade lokalt) för att läsaren skall få en uppfattning om vad utvecklingsarbetet har gått ut på. Till de flesta av insatserna hör mera utförliga rapporter som finns att ladda ner från Äldrecentrums hemsida samt några tryckta alster som kan användas direkt i verksamheten och fungera som inspiration eller ge idéer om hur äldreomsorgen kunde/borde fungera. 6

7 5.1 Skapa hälsofrämjande processer som bidrar till äldres delaktighet Infocaféer Infocafé verksamheten ingick som en del av arbetet med att skapa en modell för en senior-rådgivning i Kust-Österbottens samkommun för social- och primärhälsovård. Genom att ge de äldre möjlighet att själva definiera vilka behov de har gällande innehållet i en senior-rådgivning ges möjlighet till delaktighet. Det som har stor betydelse för hälsan och välbefinnandet är att vara aktiv och delaktig i det sociala livet. Många äldre upplever att de får svårare att utöva de aktiviteter som de vill i och med en högre ålder. Detta kan leda till isolering, ensamhet, mindre fysisk aktivitet och att man blir mer beroende av andra för att klara vardagen. Det är viktigt att anhöriga, hälso- och sjukvårdspersonal och andra i den nära omgivningen stödjer och vidtar vid behov lämpliga åtgärder om det finns risk för aktivitetsproblem. Delaktighet upplevs när man känner att man hör till ett större sammanhang. (Ekwall, 2010) Syftet med att skapa infocaféer för seniorer var att ge de äldre möjlighet att få information om aktuella saker som berör de äldre, få svar på frågor gällande äldreomsorgen, skapa en mötesplats dit alla seniorer kan komma samt att ge dem möjlighet att göra sin röst hörd. Tanken var även att pröva detta med infocafé för seniorer som en del av arbetet med att skapa en senior-rådgivning inom K5-området. Social samvaro, gemenskap, stöd, fysisk aktivitet är viktiga hälsofrämjande aspekter och forskning visar att insatser på dessa områden leder till en ökad livskvalitet för individen men även till samhällsekonomiska vinster i form av att flera äldre får ett friskare liv. Därmed ökar även välfärden och vårdbehoven minskar. Verksamhet i Närpes, Kaskö och Korsnäs I Närpes deltog projektarbetare Isabella Nyman under våren 2010 i Folkhälsans trivsel- och måbraceféer för att informera om projektet och andra aktuella saker samt höra de äldres åsikter om vad som borde ingå i en senior-rådgivning. I Kaskö ordnade Äldrecentrum i samarbete med Folkhälsan, församlingen och pensionärsföreningen under våren 2010 fyra infocaféträffar. Teman för dessa träffar var rehabilitering för äldre, diabetes samt sociala förmåner för äldre. I dessa träffar deltog mellan personer. I Korsnäs arrangerades infocafé för seniorer på omsorgscenter Buketten under 2010 samt under våren Totalt har vi haft åtta träffar. Rehabilitering för äldre, receptfria mediciner, äldres mat och näring, hörsel och skötsel av hörapparater, gymnastik, minnessjukdomar, gamla gruvminnen från Korsnäs och information om kommunens äldreomsorg samt dragspelsmusik var teman för caféerna. Under dessa träffar har deltagarantalet varierat mellan En utvärdering av infocafé verksamheten i Korsnäs gjordes i maj Utvärderingen gjordes i Korsnäs på grund av att flera träffar har hållits där under jämfört med i Kaskö. Infocafé för seniorer har varit en pilotverksamhet och därför var det viktigt att utvärdera verksamheten för att få information om hur man ska kunna gå vidare med verksamheten och hur man i framtiden ska ordna information för äldre i Korsnäs. Utvärderingen där deltagarna fick säga sina åsikter genomfördes den Deltagarna fick i grupp diskutera om det varit en bra verksamhet, om teman som behandlats varit bra samt ge förslag på annat som kunde ingå i verksamheten. Deltagarna var alla överrens om att infocafé verksamheten varit bra och de ville gärna ha en fortsättning till hösten. De teman som man hade under hösten 2010 och våren 2011 ansåg deltagarna att var intressanta och givande. De önskemål som deltagarna framförde gällande teman eller aktiviteter var läsning, musik och mera gymnastik. Det framkom även ett önskemål om en guidad busstur genom Korsnäs. 7

8 Avslutningsvis kan jag konstatera att infocafé för seniorer i Korsnäs har varit ett lyckat pilotprojekt. Det har varit uppskattat och upplevts som något positivt i vardagen. Äldre personer behöver stimulans, social samvaro och information om olika aktuella saker som berör dem. Det program som Infocafé för seniorer haft har upplevts som varierande och med relevans för de äldre BIKVA-utvärderingen i Kronoby vid Sandbacka vårdcenter Målsättningen med BIKVA-utredningen var att utreda hur klienterna vid Sandbacka vårdcenter upplever den service de erhåller där. I BIKVA-metoden är brukarperspektivet är centralt. Syftet med utvärderingen var att lära av varandra och utveckla arbetet genom att fråga hur de boende på Sandbacka upplever den vård och omsorg som de erhåller när det gäller mikrosituationer i vardagen.. Samtidigt gav metoden möjlighet för personal och ledning att utgående från denna information och eventuell ny kunskap kommentera och reflektera över sin del i kedjan. Slutligen presenterades resultatet åt politikerna, vilka hade möjlighet att ta till sig denna information och använda den vid beslutsfattandet. Tanken är att utvärderingen skall fungera som en inspirerande och lärande process, utifrån vilken det sedan ges möjligheter att utveckla och förbättra verksamheten. BIKVA betyder Brugerinddragelse I KVAlitetsvurdering och står för brukarnas delaktighet som kvalitetsgaranter i vård och omsorg. BIKVA-processen startar med en öppen intervju med brukarna gällande deras åsikter om servicens kvalitet. Målsättningen med intervjuerna är att samla och föra vidare information och feedback från en fas till följande fas. Informationen som fås från intervjuerna är inte objektiv, utan det är brukarnas egna upplevelser som ligger som grund. Målsättningen är att utreda på vilket sätt brukarna upplever och uppfattar mikrosituationer i vardagen. Det viktiga är hurudan betydelse den intervjuade ger åt det beskrivna fenomenet. Tanken är att klienterna med egna ord ska få berätta hur de upplever situationen på Sandbacka. Vid analysen framkom fem centrala teman: den sociala situationen, personalens bemötande, aktiviteter, matsituationen och de äldres delaktighet. Meningen är att det skall formas en dialog mellan dessa fyra intervjugrupper. Det är brukarna som sätter igång tanke- och kunskapsprocessen. Vården och omsorgen är till för brukarna av den och därför är deras åsikter av högsta prioritet. Delaktighet kan handla om svåra principfrågor då personen inte alltid själv kan fatta beslut som gäller det egna livet. De äldre är inte en homogen grupp utan det är stora skillnader mellan individer. Det är inte mer eller mindre naturligt att uppskatta ensamhet och stilla stunder än att uppskatta aktivitet och gemenskap med andra människor. Det som däremot är viktigt är att utgå från den enskilda individen och se vilka möjligheter och behov han/hon har för att delta i vardagen. Viktigt vore att hinna reflektera över sitt arbete och känna att det är tillåtet att diskutera och ifrågasätta och på basen av detta kanske förändra. Detta är även en av de främsta målsättningarna med BIKVA-utvärderingen. Brukarna dvs. de äldre på Sandbacka vårdcenter är överlag nöjda med den vård och omsorg som de erhåller. Under BIKVA-processen har det dock framkommit förslag på hur verksamheten kunde utvecklas Teman Brukarna Vårdpersonalen Ledningen Politikerna Den sociala situationen Ensamhet -ett eget rum är viktigt -saknaden efter livskamraten är svår -alla borde ha ett eget rum -brådskan försvårar möjligheten till stödsamtal -pågående renovering möjliggör egna rum -saknaden uttalas ej direkt,utan syns somatiskt -eget rum kvalitetshöjande åtgärd -kommunalt utvarbetet på gång 8

9 Personalens bemötande Överlag är det bra -ger den tid de har möjlighet till - alla inte lika snälla - måste vänta på hjälp från personal -brukarna känner trygghet och gemenskap -strävar till ett rehabiliterande synsätt i vården, - för lite personal -lokala kännedom om klienterna ökar den pers. vården -medför mera krav på brukarna - medger små marginaler i personaldimensioneringen -vården på mindre ort kvalitativt bättre än på en större ort - jämförelse med större ort vore intressant -nöjda med personalens insats trots överbeläggning Aktiviteter Lättade över god kognitiv förmåga - deltar flitigt -bra med extra aktiveringspersonal - finns utrymme för mera frivilligt arbete från tredje sektorn -visste sig veta att personalen ordnat festligheter Matsituationen Positiv upplevelse - tillräcklig mängd - tillräckligt ofta - gärna mera varierande meny, gröt ej så ofta - frustrerade över ej kan påverka - finns ej intresse eller kunskap hos det privata företaget om äldres spec. behov - halvfabrikat hör ej hemma på ett äldreboende - dock ej lyckats förhandla till ett bättre alternativ -tidigare brukaren kunnat lättare komma med önskemål om meny - diskutera detaljer i nästa förhandling med kosthållsföretaget Delaktighet Intresset inte så stort - upplever att de inte kan eller vill påverka - ger möjlighet att via det rehabiliterande vårdsättet påverka mikrosituationer i vardagen -förvånad över det lilla intresset från brukarna att vara delaktiga -de lägger över ansvaret för sitt liv på vårdpersonalen -den äldre generationen vill inte vara till besvär Samarbete med äldreråden i Österbotten Äldrecentrum Österbotten gick in för att lyfta fram äldrerådens verksamhet runtom i kommunerna under projekttiden som ett led i Kaste-programmets målsättning att skapa hälsofrämjande processer som bidrar till äldres delaktighet. Med ett kommunalt äldreråd avses ett samarbetsorgan för de äldre, kommunala myndigheter, pensionärsföreningar samt andra som arbetar med äldre. En möjlighet för de äldre att bättra påverka kan vara att äldreråden lägger fram förslag och initiativ samt ger utlåtanden i frågor som är av betydelse för de äldres livssituation. ( verksamhet; Virnes, Eevaliisa) Delaktighet ingår enligt grundlagen som en viktig etisk princip på individnivå då det gäller att synliggöra tjänsterna för äldre. Men även att upprätthålla och stärka den sociala funktionsförmågan samt att trygga att de äldre är 9

10 fullvärdiga medlemmar i en social gemenskap. I ett vidare perspektiv på samhällsnivå innebär det möjlighet att påverka utvecklingen av samhället och livsmiljön. (Kvalitetsrekommendationerna 2008) Storsamlingar Som ett led i denna strävan genomfördes en rundtur till alla äldreråd i Österbotten för att bekanta sig med deras verksamhet och sätt att arbeta. Slutresultatet av dessa besök blev ett diskussionsunderlag som presenterades på Storsamlingen i Korsholm Alla äldreråd hade på förhand fått bekanta sig med underlaget för att kunna ha synpunkter. Till storsamlingen inbjöds kommundirektören i Korsholm Rurik Ahlberg som bl. a. framhöll vikten av att Välja vad man jobbar med och avgränsa så att man vet vad man sysslar med. Kommundirektören i Kronoby, Michael Djupsjöbacka konstaterade att det nu är dags att börja diskutera och göra upp en strategi för seniorsamhället. Han påpekade även att han föredrar att tala om seniormedborgare i stället för de äldre. Syftet med diskussionsunderlaget var att sammanfatta de diskussioner som hade förts under besöken i äldreråden. På storsamlingen diskuterades äldrerådens organisation och status och där beslöts att det skulle göras upp en strategi för hur äldreråden kunde medverka till att öka de äldres delaktighet i samhället. Det tillsattes en arbetsgrupp bestående av medlemmar från sex olika äldreråd. Dessa medlemmar är Börje Sandberg, Nykarleby Kerstin Berg, Närpes, Wilhelm Bonn, Malax, Ann-Charlott Willför, Korsholm, Klas-Erik Brännkärr, Pedersöre och Bertel Widjeskog, Jakobstad. Dessutom kallas ombudsman Pehr Thomasfolk från Pensionärsförbundet som sakkunnig. Till ordförande valdes Börje Sandberg och viceordförande Kerstin Berg. Som sekreterare fungerar projektarbetare Ulla-Britt Ingman. Gruppens mandat var att vara en länk mellan Äldrecentrum och äldreråden i Österbotten och var i kraft under projekttiden. Medlemmarna i arbetsgruppen höll kontakt med äldreråden som i sin tur informerade pensionärsföreningarna. Uppdraget gick bl.a. ut på att vara ett stöd för Äldrecentrums arbete med äldreråden och en informationskanal vidare till de övriga äldreråden och pensionärsföreningarna. Den viktigaste uppgiften är att uppgöra en verksamhetsrekommendation för äldreråden. Avsikten med rekommendationen är att i takt med att tiderna förändras kunna ha ett samlande dokument som kunde vara representativt för äldrerådens verksamhet i framtiden. Detta för att underlätta för de äldre att hitta sin uppgift i vårt framtida samhälle och höja statusen för äldreråden. Äldreråden har genomgående framfört budskapet att deras möjligheter att påverka upplevs som otillräckliga och att de inte tas på allvar av de styrande i kommunen. Genom att rekommendera enhetliga strukturer för äldrerådens arbete kunde även förutsättningarna och därigenom möjligheterna till att påverka förbättras i kommunerna. Arbetet utfördes enligt metoden om samproduktion som innebär att brukare och professionella kommer samman och utbyter erfarenheter som skapar möjligheter att tillsammans utveckla t ex servicen för äldre.(cummins & Miller 2007) Man höll tre arbetsmöten i arbetsgruppen under hösten och vintern och presenterade det första utkastet på storsamlingen den Sedan skickades det föreliggande förslaget på remiss till äldreråden med begäran om utlåtande. En storsamling hölls på hösten den och då förutom att verksamhetsrekommendationen diskuterades så var ordförande för Svenska Seniorerna i Finland Gunvor Brettschneider inbjuden som gästtalare. Några spjutspetsar som Gunvor Brettschneider ville ta fram var delaktighet där ingår även fysisk och psykisk hälsa, närståendevårdarnas situation samt valfriheten när det gäller boende - här spelar upphandlingslagen en viktig roll. Ordförande för arbetsgruppen som tillsattes på senaste storsamling, Börje Sandberg presenterade förslaget till verksamhetsstrategisk rekommendation för äldreråden. Han nämnde bl.a. att vi lever i en paradox; att å ena sidan en högklassig hälso- och sjukvård gör att vi lever allt längre, och å andra sidan att vi lever alltför länge så det blir ett problem för samhället att ta hand om oss. Han presenterade även den färdiga verksamhetsrekommendationen på Äldrekonferensen som hölls i maj

11 Verksamhetsrekommendationen för äldreråden i Österbotten I diskussionerna kring arbetet med den verksamhetsstrategiska rekommendationen för äldre funderade man på vilket sätt äldreråden kunde bli mera delaktiga i samhällsplaneringen. Framförallt sökte man argument till varför deras närvaro vore viktig i olika beslutsprocesser i samhället. Vilka områden förutom social- och hälsovården skulle det gälla och vilken roll kunde de ha gentemot de demokratiskt valda organen? Avsikten med denna rekommendation är att ge äldreråden en plattform, varifrån de kan få argument och styrka att verka på ett målmedvetet och strukturerat sätt. Enligt social- och hälsovårdsministeriets kvalitetsrekommendationer (2008) innebär delaktighet att kunderna har möjlighet att delta i och påverka utvecklingen av kvaliteten på olika tjänster. Vilket utrymme finns det för brukarna de som använder servicen att vara med och påverka hur samhällsservicen ska se ut och vad den ska innehålla? Information behövs för att kunna påverka eller helt enkelt för att få den egna vardagen att fungera. Vilka möjligheter finns det för den äldre att få lättillgänglig information om olika områden? De flesta äldre önskar bo hemma så länge som möjligt enligt principen om kvarboende. På vilket sätt kan geronteknologin påverka utvecklingen av denna princip i framtiden? Då funktionsförmågan bibehålls förbättras förutsättningarna för ett självständigt boende hemma och möjligheterna till ett aktivt liv och delaktighet i samfund. Hobbyverksamhet, rekreation och rehabilitering är viktigt både för den äldre såväl som för deras anhöriga. De anhöriga och andra närstående personer i närmiljön har en viktig roll när det gäller att stöda den äldre så att hon/han kan upprätthålla eller förbättra funktionsförmågan. Slutligen diskuteras äldrerådens roll och organisation i den verksamhetsstrategiska rekommendationen. De varierar från kommun till kommun, men avsikten är att förenhetliga strukturerna så att de underlättar rådens arbete och förbättrar deras status. Elva månadsbrev sändes till äldreråden. Avsikten med månadsbreven har varit att informera om vad som är på gång inom äldreomsorgen, men framförallt att etablera en kontakt till äldreråden och stöda en utveckling av deras verksamhetsformer för att ge styrka och initiativkraft för deras arbete. I de två kommuner där det inte finns äldreråd har kontakt tagits med Pensionärsföreningarna i stället. Sammanfattning Att åldras är en naturlig del av livet och de äldres välbefinnande är alla kommuninvånares gemensamma sak. Därför är det viktigt att alla vi - medborgare, beslutsfattare, planerare och professionella - värnar om dem och lyssnar på de äldres önskemål. Uppdraget att uppgöra en verksamhetsrekommendation för äldreråden möjliggjorde en kartläggning av rådens verksamhet. Det gavs möjlighet för äldreråden att se sitt arbete som en helhet i förhållande till andra äldreråd. Det innebar möjlighet att se styrkor såväl som svagheter i organisationen och därmed kunskap till att förbättra verksamheten. Som ett konkret resultat av det gemensamma arbetet är uppropet att alla äldreråd i framtiden borde ha en verksamhetsplan och en verksamhetsberättelse. Den senare skall tillställas kommun/stadsstyrelsen årligen, vilket klart skulle förbättra kontakten till politikerna samt öka behovet av att ses som remissinstans. Om kommun/stadsstyrelsen får mera insyn torde begäran om utlåtande i olika ärenden bli mera kutym än tillfällighet. Detta skulle i sin tur höja äldrerådens status och därmed öka de äldres delaktighet i samhällslivet. Denna verksamhets syftar till att höja statusen och uppmärksamheten på att de äldre kan och vill påverka sin närmiljö. Engagemang och idéer från äldreråden och pensionärsföreningarna behövs från hela Österbotten för att nå resultat. 11

12 Denna co-operation-metod att göra arbetet tillsammans med äldreråden är en ny verksamhetsform för Äldrecentrum Österbotten. Den har visat sig vara till godo för båda parter. Äldreråden har fått insyn och delaktighet samt strukturer för sitt äldrerådsarbete. Äldrecentrum har fått upplevelsen att på nära håll samarbeta med de äldre i skapandet av ett dokument som kan fungera som stöd i äldrerådens viktiga arbete Anhörigmedverkan Hur få med de anhöriga i det rehabiliterande synsättet i vården? Inom äldreomsorgen idag uttrycks höjda krav på personalen när det gäller bemötande av, kontakten och samarbetet med anhöriga. Samtidigt möter personalen delvis nya förväntningar hos anhöriga när det gäller delaktighet, insyn och stöd. Hur kan vi förstå anhörigskap, anhörigas medverkan och insatser på äldreboenden? Hur kan anhöriga stödjas i sin situation? Med andra ord hur skapar vi en anhörigstödjande kultur på äldreboenden och hur får vi med dem i det rehabiliterande synsättet i vården? Att överföras till en vårdplats utom hemmet är både för den äldre såväl som för den anhörige en tung process att hantera. De anhörigas roll på ett boende är ännu så länge i vårt land ganska oklar både för vårdpersonal såväl som för anhöriga. Det vore dock viktigt att fundera över vilka samarbetsönskemål och målsättningar i vårdkulturen som kunde läggas upp för de anhöriga. Genom att öka samarbetet mellan de anhöriga och vårdpersonalen ges förutsättningar för att utveckla arbetet. (Kotiranta 2009) En målsättning med processen är att öka förståelsen för varandras livs- och arbetssituation samt stärka samarbetet dem emellan. En annan målsättning är att öka förståelsen hos de anhöriga för ett aktiverande vårdsätt som upprätthåller eller förbättrar funktionsförmågan hos deras närstående på boende. Tack vare detta synsätt kan vårdarna stöda de äldre att bli mera delaktiga i sitt liv. I denna process valde Äldrecentrum att arbeta med demensavdelningen Alina på Pedersheim. I diskussionerna efter de inledande föreläsningarna har framkommit hur de anhöriga brottas med olika tankar. De slutsatser som man kan dra av denna process är att de anhöriga har ett stort behov av att få prata med personalen och ventilera olika tankar och bekymmer. Det handlar även om bekräftelse och respekt. Det är viktigt att anhöriga blir tagna på allvar, det vill säga att bli bekräftad och respekterad som anhörig och för den kunskapskälla som de besitter. Inför framtiden blir det viktigare att fundera hur vi kan vi förkovra oss i kunskapen att bemöta dementa samtidigt som vi borde förbereda oss på att hantera det ökade antalet personer med minnessjukdomar Kompetensevaluering i Malax Vad krävs det för att ta i bruk ett rehabiliterande synsätt? Att ta i bruk ett nytt boende för äldre är en utmanande uppgift. Det krävs att man är beredd att söka en gemensam linje som fungerar så att både de boende och personal skall trivas. Westerhemmet i Malax påbörjade sin verksamhet i augusti 2011 då personal anställdes och de första boenden flyttade in. Ledningen hade en önskan om att det skulle införas ett rehabiliterande synsätt i vården dvs. ett arbetssätt som stärker och upprätthåller de äldres funktionsförmåga och ökar deras möjligheter att blir mera delaktiga i sin vardag. Att utvärdera sin verksamhet känns kanske som att någon utifrån vill sätta en stämpel på huruvida man lever upp till de förväntningar som satts på verksamheten eller inte. I stället kunde man tänka att det handlar om att stanna upp i vardagen och ge sig själv möjlighet till reflektion och att fundera över vad som är bra och vad som är mindre bra. Att söka den röda tråden i verksamheten och bestämma hur den skall se ut. Det beslöts att Äldrecentrum Österbotten skulle bistå med sakkunskap i form av en Kompetensevalueringsprocess. Denna metod innebär att personalen genom självreflekterande diskussioner ska kunna vara med och påverka och bli delaktiga i utformningen av arbetsplatsen. Kompetensevaluering består av tre faser, och i korthet innebär det att diskutera sig fram till en vision för 12

13 att sedan mera detaljerat titta på hur verksamheten fungerar och därefter utveckla strategier, vilka möjliggör förverkligande av visionen. Med ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt uppmuntrar personalen den äldre att göra vad han/hon klarar själv och stödjer sedan i övrigt i aktiviteter. Det här är utgångspunkten för processen och avsikten är att se om det fungerar i praktiken, och om inte, göra upp strategier för hur det kunde förverkligas. Målsättningen att arbeta enligt ett rehabiliterande synsätt kan man konstatera att hade uppnåtts. På Westerhemmet och modul A och B finns ett rehabiliterande synsätt och det är något som personalen försöker eftersträva i det dagliga arbetet. I och med att personalen utövar ett arbetssätt som upprätthåller och förbättrar funktionsförmågan så tar de sitt ansvar när det gäller att skapa möjligheter till delaktighet för de boende på Westerhemmet Värde i vardagen, Närpes I regeringens proposition till lag om tryggande av tillgången till social- och hälsovårdstjänster för äldre personer 2010, betonas det kring rehabilitering för äldre, att de ska ha möjlighet till meningsfulla aktiviteter som främjar och upprätthåller välbefinnandet, hälsan och funktionsförmågan. I propositionen nämns exempel på aktiviteter ss. utevistelse och rekreationsaktiviteter som kultur och motion. Det är kommunens ansvar att tillhandahålla rehabilitering som en del av det socialarbete som avses i socialvårdslagen, som rehabiliterande verksamhet inom boendeservice eller anstaltsvård och som den medicinska rehabilitering som avses i hälso- och sjukvårdslagen. I propositionen avses med rehabilitering sådana målinriktade åtgärder som främjar en äldre persons funktionsförmåga, självständighet och hälsa. Rehabilitering är också verksamhet som främjar den sociala interaktionen för en äldre person som känner sig ensam. Möjlighet till en meningsfull vardag är av stor betydelse för äldres hälsa. En viktig del av äldreomsorgens arbete är att skapa möjlighet till gemenskap, fysisk aktivitet och meningsfullt liv oavsett var den äldre bor. Livsberättelsen ett viktigt komplement när man funderar på vad meningsfull sysselsättning för den äldre är. Personalens egna intressen är också viktigt att beakta när man planerar sysselsättning. Kultursatsningar inom äldreomsorgen ska vara ett hjälpmedel för aktiveringspersonal, personal på äldreboenden och i hemvården för att höja livskvaliteten för de äldre. Frivilligarbete är ett viktigt komplement till äldreomsorgen. Frivilliginsatser ger möjligheter till meningsfull och social gemenskap för den enskilde. Den äldre ska ges möjlighet till fysisk aktivitet oavsett funktionsförmåga och form av boende. Regelbunden fysisk aktivitet i låg intensitet, det vill säga olika former av vardagsmotion exempelvis promenader och hushållsarbete, är av stor betydelse för bevarandet av funktionsförmågan. Kroppens funktioner måste användas och färdigheter underhållas för att de inte ska tillbakabildas. I augusti 2011 samlade Äldrecentrums projektarbetare enhetsansvariga inom äldreomsorgen i Närpes stad för att diskutera kring vad värde i vardagen innebär. Målet var att utarbeta en vision för vad värde i vardagen inom äldreomsorgen i Närpes innebär. Visionen togs även till vård- och omsorgsnämnden för kännedom. Följande steg i processen med värde i vardagen inom äldreomsorgen är att implementera visionen på Fridahemmet under hösten Tanken är att alla enheter och hemvården utarbetar egna målsättningar för hur man ska uppnå visionen med värde i vardagen. Processen på Fridahemmet är indelat i fyra delar, först utarbetas en målsättning utgående från den övergripande vision gällande värde i vardagen, som sedan gös synligt på Fridahemmet. Ett schema över aktiviteter och program som förekommer utarbetas och sätts även synligt på anslagstavlan. En aktivitetsmapp med tips och idéer utarbetas av rehabiliteringsansvariga på Fridahemmet och med stöd av rehabiliteringshandledaren. Slutligen utarbetas även så kallade aktivitetsträd för varje klient av egenvårdaren och sätts upp i varje klients rum. 13

14 5.2 Regionala professionella forum för att utveckla arbetssätt som stöder äldres funktionsförmåga i hemvård och på institutioner Arbetssätt som stöder äldre funktionsförmåga innebär att olika professioner behöver samverka för att nå resultat. Äldreomsorgen är till sin karaktär mångprofessionell och en förbättrad samverkan mellan olika personalkategorier bidrar till bättre service. Inom branschen finns tyst kunskap som vuxit fram efter år av arbetserfarenhet, kunskap som kan spridas i professionella forum och kompletteras med aktuell forskning. För att stöda personal i deras professionella utveckling har olika kategorier samlats några gånger kring olika teman; Fysiofolket, Seija Salonen, HvM och fysioterapeut har koordinerat ett nätverk av fysio-personal som träffats och diskuterat ämnen som varit aktuella inom fysioterapivetenskapen gällande äldre. Socialarbetare, ett försök gjordes att skapa ett nätverk med socialarbetare som arbetar inom äldreomsorgen, men de är väldigt få; socialt arbete utförs av annan personal ss hemserviceledare. Bristen på behörig personal har påtalats. Aktiveringspersonal, dvs. personal som uttryckligen har i uppgift att aktivera äldre. Välfärdsfrämjande hembesök, arbetet i forumet inleddes med stora ambitioner att skapa liknande välfärdfrämjande hembesök i hela regionen. Nya nationella direktiv utlovades från centralt håll vilket vore viktigt- det finns mycket motstridig forskning på området och hur den praktiska verksamheten borde utformas för att vara optimal är svårt att besluta om. Emellertid drar det arbetet ut på tiden, till hösten 2011 har en handbok för hur besöken borde genomföras utlovats. Detta arbete fortsätter under nästa projektperiod om intresse i kommunerna finns. Minnesrådgivare finns i de flesta kommuner. Deras arbetsbild varierar liksom den tid de har att tillgå för arbetet. Jämförande och uppdaterande diskussioner har förts och man har en klar bild av hur rehabiliteringsverksamheten borde utformas för att följa upp och stöda en människa som insjuknar i minnessjukdom och hennes anhöriga. Även detta arbete kunde fortsätta nästa projektperiod och då utvidgas till ett tematisk nätverk med många olika professioner inblandade. Äldres måltider; personal inom måltidsservice och äldreomsorg samlades för att diskutera äldres näringstillstånd: en modell utvecklad i Kauhajoki inom Ravis-projektet översattes och implementerades i flera kommuner. 5.3 Gemensam kompetenshöjning för ledare och personal av olika kategorier Mentorskap eller Bli Proffs lär av varandra på jobbet /ED Tua Herrgård (även som artikel i Vård i Fokus) Bli Proffs! är ett projekt för hållbar personalutbildning. Det har utvecklats som ett pilotprojekt i ett samarbete mellan F:ma Tua Herrgård och Äldrecentrum Österbotten inom Kust-Österbottens samkommuner för social- och primärhälsovård, K5. Målet var att utveckla en personalutbildning som baseras på mentorskap och som befrämjar inlärning och spridning av erfarenhetsbaserat tyst kunnande inom äldreomsorgen i Kristinestad, Kaskö, Närpes, Korsnäs och Malax. Behovet av en spridning av kunnande vid arbetsplatserna hade aktualiserats i takt med en ökande generationsväxling. Utdrag ur projektdagboken : Spännande! nu inleds projektet med första föreläsningen. Vi är i Kristinestad med föreläsningen Opimme toisiltamme työpaikalla, som är riktad till alla finskspråkiga anställda inom äldreomsorgen i kommunerna. Det är roligt att också arbetsledning finns på plats : Nu är Malax i tur. Vi kör samma program, men på svenska. Åhörarna hör om hur viktigt erfarenhetsbaserat tyst kunnande är. Om svårigheter att sprida det men också om hur man kan gå till väga för att göra det. Det blir också diskussion om projektet i sig. 14

15 April-Maj : Nu har intresset av att delta i projektet meddelats och en matchning av Mästar/Novis par görs : Alla paren träffas i Närpes och informeras om det praktiska upplägget i att lära sig av varandra på jobbet. Nu får mästaren och novisen träffa varandra en liten stund för att presentera sig och för att diskutera hur de vill bygga upp sin relation. Alla får dessutom handboken Bli Proffs!. Den finns på båda språken och innehåller praktisk information till hjälp för träffarna. Efter det träffas varje par på tumanhand två timmar av sin arbetstid varje månad. Alla bestämmer själv hur de vill träffas. En del dricker kaffe på jobbet, andra går en skogspromenad. Viktigt är att man diskuterar saker som novisen önskar. Det kan handla om problemsituationer, arbetsklimatet, arbete/familj o.s.v. En rekommendation och önskan om att paren skall ha möjlighet att samarbeta under projekttiden har gått ut till arbetsledningen : I Kaskö får de finska paren handledning av Tua. De får spela med de 99 diskussionskorten för tyst kunnande. Hjärnan går het då man tillsammans funderar på vad terve järki är i arbete och hur de skall kunna dela med sig att det kunnandet. 11, : I Närpes och Korsnäs träffas vi för handledning på svenska. Där skrattas det då deltagarna försöker hålla reda på korten, men det diskuteras också om vikten av att bry sig och om jobbförväntningar som ställs på noviserna. Mars 2011: Efter att paren nu har lärt sig av varandra på jobbet i nästan ett år är det dags för utvärdering. På basen av den görs en slutrapport om hur projektet lyckats och förslag på fortsättning, både för projektdeltagarna och för nya mästare/noviser : Dags för en högtidlig avslutningsträff. Året har gått fort och de flesta har upplevt projektet positivt. Vid tillfället i Malakta i Malax bjuds på kaffe och tårta. Tua berättar om slutrapporten och vi diskuterar tillsammans om erfarenheterna av projektet. Alla avtackas med ett diplom och mästarna som ställt upp för att dela med sig av sitt viktiga kunnande premieras med boken Kvinnor och Kakor längs Kyroälv. Nu är projektet officiellt slut men många har bestämt sig för att fortsätta att träffas. Vad har projektet Bli Proffs! lärt oss? Den viktigaste lärdomen av pilotprojektet är att en metod med mästare/noviser som lär sig av varandra i jobbet fungerar bra inom vården. Deltagarna har varit positiva och så gott som alla har ansett att de genom projektet ökat sin kompetens. Anmärkningsvärt är att kompetenshöjningen gäller både noviser och mästare. Att lära av varandra fungerar alltså åt båda hållen. Novisen lär sig av mästarens erfarenheter och mästaren lär sig av novisens nya kunskap och tankar och genom reflektionen som krävs för att besvara novisens frågor. Vi fick bekräftat hur viktigt det är att träffarna skall ingå i arbetstiden. Att det sker på arbetstid är en tydlig fingervisning om värdet i att dela med sig av sitt kunnande och av att lära sig tyst kunnande. Det visar också att en sådan här verksamhet är en naturlig del av arbete. Något som på lång sikt skall spridas till att bli en självklar del av allas arbetsuppgifter. Det viktiga i att paren också får möjlighet att samarbeta har visat sig. Tyvärr genom att en del deltagare inte fått göra det, som de hade förväntat sig. Det är en sak som i framtida projekt bör poängteras ännu mera. Det gällde inte deltagare som varit medvetna om att de inte skulle arbeta ihop t.ex. för att de har olika arbetsplatser. För dem har projektet fungerat bra utan gemensamma arbetsturer, så förväntningarna påverkar hur projektet lyckas. En sak som vi inte hade uppmärksamma tillräckligt, var information om projektet till de som inte deltog, arbetskamrater och arbetsledningen. Förutom till bristen på gemensamma arbetspass, ledde det till viss negativitet hos de som inte fick sitta och dricka kaffe två timmar/månaden på arbetstid. Det här kan åtgärdas genom att projektdragarna satsar på formell information till de utomstående t.ex. ett informationsblad och genom att projektdeltagarna öppnare berättar och diskuterar projektet på arbetsplatserna. Så här får arbetsledningen hjälp i organiseringen av arbete och t.ex. avundsjuka undviks i arbetsgemenskapen. I bästa fall vänds det till en förväntan på att själv få ingå i ett motsvarande projekt. Trots att målet med ett projekt som det här på lång sikt är, att det slutar vara projekt och istället blir ett kontinuerligt sätt att arbeta på, så visade deltagarnas utvärderingar på att handledningen i projektet var 15

16 viktig och fungera som en vändpunkt där man nu förstod vad att dela med sig av sitt tysta kunnande det gick ut på Ett projekt som Bli Proffs! lär av varandra på jobbet har många fördelar; Inlärning sker samtidigt som jobbet blir gjort. Kunnandet som delas är både explicit uttryck kunskap och erfarenhetsbaserat tyst kunnande. Alla parter har nytta av det och ökar sin kompetens. Goda relationer byggs upp på arbetsplatsen. Noviserna lär sig arbetet snabbare och mästarna får känna av att deras långa arbetserfarenhet och kompetens uppskattas Värdegrund/Sandlunden-applikationer; Vörå, Kristinestad En gemensam värdegrund är viktigt inom en arbetsgrupp inom äldreomsorgen. Inom ramen för Äldrecentrum prövades applikationer av en modell som utarbetats på Sandlundens åldringscenter i Larsmo (Projektrapport 202/519/2008 ). Vörå; Äldreomsorgspersonalen vid Tallmo vårdcenter och Marielund i Maxmo skulle utarbeta en vision och lägga värdegrund för äldreomsorgen i Vörå. Värdegrunden skulle utgå ifrån fem värdeord som personalen själva valt och skulle gälla för bemötande av de äldre, anhöriga och arbetskamrater emellan. Arbetsglädje, samarbete, respekt, lika värde och empati valdes, tätt följda av orden trygghet och ärlighet. Ett 80-tal deltagare (Tallmos kökspersonal var även med) indelades i fyra grupper á ca 20 deltagare/grupp som träffades fyra gånger. Eftersom antalet grupper var fyra med fyra träffar per grupp blev det sammanlagt 16 sessioner under tiden 6 september 30 november Smågrupperna har bestått av deltagare från olika avdelningar för att man skulle ha möjlighet att lära känna varandra, jämföra varandras rutiner och synsätt samt lära av varandra. Vid sammankomsterna delades gruppen in i fyra mindre smågrupper som arbetade enligt planen nedan. Sammankomsterna varade tre timmar, varav två timmar bestod av arbete i smågrupp och en timme av att presentera vad man kommit fram till samt allmän diskussion. Första träffen Andra träffen Tredje träffen Fjärde träffen Utarbeta vision + konkretisera värdeordet samarbete Konkretisera värdeorden arbetsglädje och lika värde Konkretisera värdeorden respekt och empati Godkänna den sammanställda handlingsplanen Så handlar vi om vi ser en arbetskamrat uppträda ovänligt, oetiskt eller oprofessionellt: Göra prioriteringslista över hur vi ska handla och vad vi ska göra/sluta göra för att det som inte fungerar så bra idag ska börja fungera på ett bra sätt Resultat Bland de visioner som personalen utarbetat fastställde socialnämnden under hösten 2010 följande vision: Kärleksfullt och värdigt bemötande, professionell vård och omsorg för ett meningsfullt liv varje dag. Utgående från de värdeord personalen valde kom man fram till följande konkretiseringar i sammandrag; -Ett gott samarbete och arbetsglädje i mötet med de äldre skapar vi genom att Vi alltid utgår ifrån att ha den äldre i fokus och månar om att skapa en trygg och tillitsfull grund att samarbeta ifrån. I allt vad vi gör är vi rättvisa och pålitliga. -Ett gott samarbete och arbetsglädje i mötet med de anhöriga skapar vi genom att Anhöriga ska känna sig välkomna, delaktiga och informerade samt känna trygghet med och ha förtroende för den vård/omsorg som den närstående får. 16

17 Vi är medvetna om att anhöriga behöver stöd och att de också är ett stöd. -Ett gott samarbete och arbetsglädje i mötet med varandra skapar vi genom att ALLA strävar efter att ha en positiv inställning till sitt arbete, är ansvarstagande och engagerade. Vi uppmärksammar alla vi möter under vårt arbetspass och hälsar på ALLA. Vi månar om gott kamratskap genom att vara vänliga, hjälpsamma, stödjande, uppmuntrande och uppskattande mot varandra. Och genom att vara ärliga, öppna och tydliga med vad vi menar. -Att alla de äldre, anhöriga, arbetskamraterna - har lika värde visar vi genom att Vårt förhållningssätt är sådant att alla upplever att man är lika mycket värd som andra oavsett bakgrund, ålder, kön, språk, ställning, sjukdom, religion etc. Alla blir tagna på allvar - har möjlighet att påverka, framföra sina åsikter, önskemål och behov samt att fråga och få ett sakligt svar. -I mötet med de äldre visar vi respekt och empati genom att Omtanke, hänsyn och medkänsla finns med i allt vad vi gör och den enskildes värdighet och integritet beaktas till livets slut. -I mötet med anhöriga visar vi respekt och empati genom att Omtanke, hänsyn och medkänsla finns med i varje möte. Och att alla bemöts med värdighet. -I mötet med varandra visar vi respekt och empati genom att Vi accepterar varandra sådana som vi är. Vi gläds med varandra i medgång och stöder varandra i motgång. Vi ser det positiva i var och en och är försonliga. -Så handlar vi om vi ser en arbetskamrat uppträda ovänligt, oetiskt eller oprofessionellt Vid mindre förseelser (ovänlig röst, ovänliga ord, låter den äldre vänta på hjälp, fuskar i arbetet etcetera) samtalar vi enskilt i lugn och ro med vår arbetskamrat. Vid större förseelser (använder tvång, våld, misstanke om missbruk, upprepade förseningar, upprepat fusk, orkar inte/klarar inte av arbetet etcetera) informerar vi vår förman. Kristinestad Bakgrund; Utvecklingsarbetet hade initierats av enheternas avdelningsskötare och målsättningen är ännu mera klientcentrerad vård och omsorg vid de båda enheterna Arbetsgång; Arbetet inleddes i juni 2010 med en diskussion kring målsättning och tillvägagångssätt. Under v 27 färdigställdes en enkät med följebrev som översattes till finska och gavs ut till personalen. I enkäten gavs personalen möjlighet att skriva ner sina tankar kring god vård, god medarbetare och gott samarbete utgående från frågeställningarna. Eftersom det var semestertider var sista inlämningsdagen för att alla skulle ha möjlighet att delta med sina synpunkter. Möjligheten till att svara anonymt ansågs viktig. Under vecka 33 sammanställdes de tankar som personalen fört fram. Efter en första genomläsning listades de ord och begrepp som kommit fram och det antal gånger de förekommit räknades. Därefter sammanfördes ord och begrepp till kategorier. För tydlighetens skull och för att något minska på subjektiviteten ges även exempel på de ord och begrepp som utgående från svaren hänförts till varje kategori. Allmänna slutsatser När det gäller tankarna kring hur en god vårdare ska vara kan konstateras att personalen vid Åldersro lägger tonvikten på det sociala även om också relationen anses viktig, medan man vid Kristinahemmet värdesätter förmåga till relation högre än den sociala förmågan. Detta syns också i tankarna kring samarbetet med klienten. Intressant är att när det gäller samarbete med anhöriga stiger relationen fram som det viktiga vid Åldersro. När personalen berättar om sig själva som goda vårdare finns i alla fall den sociala förmågan högst på listan vid båda enheterna. Det som sätter hinder i vägen för personalen att uppfylla sina intentioner är brådska vid Kristinahemmet och ont samvete vid Åldersro (här har dock åtta vårdare inte uttryckt något speciellt). Vid båda enheterna värdesätts förmågan att samarbeta mycket högt, men vid Åldersro sägs att 17