Lördag den 8 sept Jaktmöte! Söndagen den 9 sept

Transkript

1 Lördag den 8 sept Jaktmöte! Kent hälsade alla välkommen till årets jakt! Ett särskilt stort välkommen riktas till hundförare Per Åström som är inlånad från Gävle och kommer upp med tre hundar, vi har stora förhoppningar på honom. Kent informerade oss om att det inför årets jakt, finns en rekommendation, nämligen att spara tjurar med mer än 10 taggar? En åtgärd som är väldigt viktig på ett sätt, men samtidigt svår att genomföra, är det många taggar på oxen som kommer i pass, så är det nog svårt att hålla inne med skottet, om det bara är en rekommendation, men vi skall som vanligt göra vårt bästa för att spara på dessa kapitala konungar. Innan vi skildes åt så kom Per med en liten upplysning till oss alla, att kommer hunden fram till er på passet så sitt gärna stilla, hälsa inte med för yviga gester då kan det hända att han blir fejjen och kan kasta vatten på dom mest olämpliga ställen Söndagen den 9 sept Första älgjaktmorgonen bjöd på hyffsat väder inget regn i alla fall. Jag hann knappt installera mig på passet, förrän Per ropade upp mig på radion och meddelade att jag parkerat jeepen alldeles intill en stor färsk björnskit med lingon i, nu hör det till saken att Fredrik tog min Jeep upp till pass 15, så i närheten av 15 finns det alltså färsk björnskit denna jaktmorgon. Skjuta eller inte skjuta det är frågan. Nämnas kan också att Roger på väg till sitt pass såg en ensam ko på Nyvägen detta bådar gott för en lyckad jaktdag. Per släppte hunden nere vid pass 18 å så gick det en dryg timme, och plötsligt fick jag syn på något som rörde sig ute på myren, det såg ut som en liten björnunge? Pulsen steg med 100%. Men sen ser jag att det kommer en svart hund som direkt tog sikte på min matsäck.. vad var det nu Per sa? Inga våldsamma rörelser för då kan det hända saker!! stick i väg och jaga rätt på en älg åt oss sa jag med bestämd ton, och då spetsade hunden öronen och tittade upp på mig precis som att det var glasklart, och drog iväg i riktning mot pass 15, sen gick det ytterligare några händelselösa timmar, innan det ropades på radion att hunden var uppe hos Jonas på pass 13, där den haft oturen och rotat runt i ett jordgetingbo, och blivit ordentligt stungen, Per plockade bort minst 6-7st getingar från pälsen. Hunden blev naturligtvis genast så slö och omtöcknad av

2 alla stick att den tillslut kröp ihop under stolen på pass 13, den ville inte vara med längre! Ryggläge på hunden alltså!) Jakten avbröts för byte av hund. Efter återsamling och fika bestämdes det att vi skulle försöka få fatt i kon som Roger såg på Nyvägen på morgonen. Vi postade ut efter Stortjärn vägen, hunden släpptes strax nedan Rua och fick direkt upp spåret efter kon, och efter många om, och många men, så tog det vägen runt stortjärn och vi väntade med spänning, och hoppades på att skulle bukta uppåt och gå in över vägen igen, det var även en hund från grannlaget på väg in i vårt område nere vid Hopmyrkojan, troligen med älg före sig. Det rapporterades också om en skällande hund borta vid Lindapasset, det började kännas hoppfullt och känslan var att, nu blir det älg i galgen hos Brenjes redan första jaktdagen, men timmarna gick och radion förblev tyst. Det är just i detta läge man önskar att man ägde en Garmin Astro så man själv kunde följa hundarnas rörelser i såten. Nu gick det inte våran väg denna eftermiddag tyvärr, många skällande hundar var det, men inga älgar blev det, nya tag i morgon. Måndagen den 10 sept Ännu en morgon med hyffsat väder. Ytterligare en regnfri jaktdag att se fram emot, men först måste vi utreda detta med Astro! Det är flera i laget som har skaffat sig en sådan GPS, Jag satt och lyssnade på radion hur dom pratade med varandra om hundar som kommer in i området, hundar som tappar kontakten o.s.v. man kanske måste skaffa en själv! Eller är det för oss passare en typisk onödig gadget som bara kostar pengar? Men samtidigt verkar det intressant att kunna följa hundarnas rörelser runtom i markerna, ni vet när timmarna går, ingenting händer, radion är tyst, tålamodet börjar tryta, då skulle det underlätta om man kunde ta fram en Astro ur ryggsäcken. Det är väl bra om alla passkyttar har koll på alla hundar som är i närområdet och kan rapportera detta vidare till berörd person, jag vet att många hundförare tycker precis tvärt om. Läge för diskussion inom laget, vad tycker våra hundförare om detta?. Nåja åter till Jakten. Per släppte hunden i närheten av Hopmyra. Hunden fick upp älg direkt, men efter många turer hit och dit gick det ur området, Jaha! som vanligt tänkte jag. Det vill sig inte riktigt! Men det kommer fler tåg, då plötsligt small det hos Hasse Hansson på Linda passet! Det kom en 4 taggare smygande förbi Lindapasset uppe vid myrdraget mot vändplan Nyvägen, Såklart missar inte Hasse en sådan chans, utan fällde Oxen med ett välriktat skott! Grattis Hasse!! Enligt Jonas Garmin Astro så var det sammanlagt 6 st hundar som var i farten

3 runtom i såten denna dag. Det blev åter lugnt på radion och i skogen, Men efter ett tag hördes äntligen hundskall på långt håll, Jonas ropade på radion och meddelade att det var en hund som skällde i närheten av pass 17, eftersom det bara var jag och Jonas som passade efter soptippsvägen bestämdes det att han och jag skulle återsamlas och försöka smyga ned till myren på 17. Vi stod länge på vägen och lyssnade på skönsången,, nu äntligen var det ståndskall. Vi bestämde oss för att försiktigt smyga ned mot myrkanten och där dela på oss, Jonas sneddade höger mot Stolen medan jag smög ned till vänster, ståndet rörde lite på sig då och då men det var väldigt nära hela tiden.men vi fick aldrig något skottläge. Helt plötsligt gick det loss och det blev alldeles tyst, jag trodde nog att det skulle komma fram i myrkanten till vänster om mig, men tyvärr så gick det ur området, det kändes lite surt, med tanke på att det varit så nära, men vi har ju en oxe som ligger!!och en spännande jaktupplevelse fick vi!! Inte alls så illa egentligen. En bra jaktdag var nu till ända. Jag vill passa på och gratta Jonas till fångsten av storöringen denna kväll, 3,8 kg vägde den. Grattis. Tisdagen den 11 sept Regnfritt i dag också, nästan vindstilla en härlig morgon. Jag hann knappt installera mig på pass13b förrän det small tre snabba skott bakom min rygg hos grann laget, några minuter senare hördes det att det kom älg åt mitt håll, det knakade riktigt rejält inne i skogstätningen, så jag osäkrade för första gången denna jakt och väntade på ett djur som skulle komma ut. Det kom aldrig något, efter ca 15 min startade grannlaget sina motorsågar, dom skulle väl hämta älgen, men är det inte lite tidigt kändes som, men det var andra som verkligen hade spänningen i högsätet denna dag!! nämligen Kenneth som hade installerat sig på pass 1 hunden gjorde några rejäla vändor i såten för att tillslut närma sig Ettan Kenneth fick god vägledning på radion av Stig som såg hundens position på sin Garmin Astro.. 100m kvar.det är på väg ned till dig nu, ser du någonting, du borde skymta något snart.spänningen var nu olidlig!! då ropade Kenneth att han nu såg ett djur i myrkanten, han var osäker på vad, men att någonting rörde sig långt bort i skogskanten det var klart. Svart i färgen kanske med lite ljusa inslag, det är nog hunden i allafall, eller var det inte det? det gick ytterligare några minuter, innan han slutligen ropade på radion att det var nog hunden ändå som han sett?. Resten av dagen förflöt utan några större händelser att rapportera. Nu vankades det Jaktmiddag på Åkersjöns fjällhotell, jättegod mat och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans. Tack för detta!

4 Onsdagen 12 sept En gråkulen morgon med lite regntunga skyar, men förväntningarna var som vanligt, väldigt höga. Det gick kanske en timme innan det ropades på radion att hunden troligen fått tag i älg uppe på Rua, så passopp nu gubbar! sitt inte och sov, hög beredskap gäller. Tyvärr så gick det inte i pass utan det gick ur biten någonstans ovan Stortjärn vid 2an ungefär, förargligt var ordet, men nya tag är det som gäller. Det gick ytterligar någon timme innan radion knastrade igen, denna gång var det Stig som satt på golvpasset, han meddelade att han såg en kalv i kanten på rumpflon men tyvärr inte på skotthåll. Sen blev det tyst ytterligare en stund innan det äntligen ropades på radion att passopp! nu var det älg på gång igen, efter flera turer runtom i biten, b.l.a i närheten av 6an, så började det långsamt närma sig Kenneth på 5an, (följande är vad han berättade!!) Med ett stadigt tag om bössan och ett perfekt stöd mot skjutkäppen väntade Kenneth tålmodigt, beredd att slutligen få avlossa ett direkt dödande skott mot vad han hoppades vara en storoxe. Han riktade sin uppmärksamhet mot hundskallen, som han hörde kom från vänster, alltså i riktning från 6an, ovanför vägen en bit in i skogen. Det var riktigt nära nu, skjutställningen kändes plötsligt lite obekväm, lite för hög puls, han rätade lite på kroppen, några djupa andetag, så ja, nu kändes det bättre, han kunde inte se någonting ännu, men skallen kom allt närmare nu, snart måste väl djuret dyka upp tänkte han! Det kändes säkert, fortfarande bra skjutstöd, inte alltför hög puls, fokus på hundskallen, allt är rätt, nu kan det komma, inget kan gå fel, eller? Och just då skymtade han en rörelse i ögonvrån till höger om sig, blixtsnabbt vände han sig om, men för sent, älgen hade redan förargligt passerat över vägen snett bakom ryggen på Kenneth!! Vad är det som händer, är det flera djur i farten? Tankarna var många, fortfarande pipan riktad mot hundskallen, helt övertygad om att det är fler än en älg på gång, och då plötsligt såg han en skymt inne bland träden, och där!! en bra bit efter, kommer hunden ensam och skallande förfullt, på väg i samma spår som älgen, förargligt var ordet, drivande hund var det visst! Jaa så kan det gå ibland, Jakt är Jakt. Resten av dagen händelselös. Torsdagen 13 sept

5 En dimmig morgon, faktiskt lite regn på gång, dags för jakt i skafferiet, en såt som gränsar till Skärvångssjön, pass 18 var min plats denna förmiddag, ett kanonpass, när skafferiet skall jagas. Jag valde att inte klättra upp i tornet utan bestämde mig för sitta på ryggsäcken och göra upp en värmande brasa i stället. Per ropade på radion att nu släppte han hunden, Det gick väl en timme utan någonting särskilt hände vad jag vet, det jag inte visste då, var att händelsernas centrum skull vara just vid pass 18 denna kulna förmiddag. Så plötsligt när jag vänder på huvudet och tittar längsmed kraftgatan ca 100m bort, så ser jag huvudet och halsen på en älg som står och tittar uppmärksamt på mig, jag kunde inte riktigt bedöma vad det var, men jag tyckte att den var för liten för att vara ett vuxet djur, det såg mer ut som en fjoling den har nog kommit från skafferiet och är nu på väg in i såten och vill över lyslinan. Jag sitter just då helt felvänd, jag satt riktad mot myrdraget, och har då lyslinan snett bakom ryggen. Jag vrider på mig för att komma i skjutställning, jag har inget skjutstöd i närheten, så jag väljer att gå ned till knästående, älgen står fortfarande blick stilla halvvägs in i tätningen och blänger på mig. Tillslut så har jag äntligen djuret i kikaren, det såg ut som en kviga, men jag har inget rent skotthåll, det är gräs och sly i vägen, så jag reser på mig till stående i stället, i det läget välter jag ryggsäcken som i sin tur välter termosen mot en sten, med ett jävla skrammel som följd, men älgen står fortfarande stilla halvvägs in i tätningen som inget hade hänt. Återigen har jag djuret i kikaren, denna gång stående, jag bestämmer mig för att vänta med skottet tills jag har rent skottläge, hela älgen ute i linan, och nu hände det någonting, en rörelse, ett steg framåt, och skottet går, älgen kastar snabbt åt sidan och in i tätningen och är borta. Den markerade ingenting, vad jag kunde se, kan jag ha bommat?? fast skottet kändes säkert, lite långt håll kanske? Men samtidigt nästan stillastående djur! Tankarna var många, alla på samma gång kändes det som. Då ropade Stig på radion vem var det som sköt? (Joo det var Roine, svarade jag) hur gick det där då. (jag vet inte blev mitt svar, jag såg ingen markering, så jag är osäker). Hur som helst, är det bara att invänta hundförare. Efter en stund kom både Stig och Per och undersökte skottplatsen noga, konfererade lite, omgrupperade några pass-skyttar och försvann igen. Det kändes inte riktigt bra, en olustkänsla började gnaga i mig, skadeskjutning, eftersök? Men samtidigt, varför grubbla på det som är gjort, jakten pågår ju fortfarande, nya tag. Bäst som jag stod där med mina tankar, så ropade stig på radion och meddelade att de inte hittat vare sig blod eller hår på skottplatsen och att Per hade spårat en bra bit utan att hitta någonting som tydde på skadeskjutning, förövrigt så trodde han att det var en ko jag skjutit på, det var tydligen en riktig praktbom från min sida på alla sätt och vis.

6 Då när jag var i full färd med att reda ut detta virrvarr av tankar och intryck, så hörde jag en kvist brytas rakt framför mig en bit in i skogstätningen, första tanken var naturligtvis att det var Stig eller Per i färd med eftersöket, men enligt radion var dessa herrar åt ett helt annat håll, plötsligt så kommer en kalv springande ut ur skogen en bit längre ned på myren, och återigen går skottet, och ett skott till, och kalven stöp i myren så att skitvattnet stänkte vida omkring. Och nu helt plötsligt så hade jag i ett nafs vänt någonting negativt till någonting positivt. Det gick några sekunder kanske en minut, sen knäppte det till i radion och jag hörde Stig säga Det var väl du som sköt igen Roine... Hur gick det där då (joo jag sköt på en kalv och den ligger svarade jag, samtidigt som jag sakta andades ut). Lite senare så bröt vi för dagen, dags för älghämtning på pass 18 Fredagen den 14 Sept En härlig avslutande jaktmorgon stod för dörren, bra väder, inget att klaga på. Det bestämdes att vi skulle jaga av en bit uppe vid Hopmyrkojan en snabbsväng bara, för efter lunch skulle det styckas. Nåja vi vet ju alla vad som kan hända med dessa snabbsvängar de har en förmåga att bli ganska utdragna ibland. Det var pass K9 som gällde för min del, ett bra pass mitt ute på ett hygge. Av någon anledning så fungerar radion väldigt dåligt just här vid K9 med omnejd, i alla fall så gör min det, så det blev till att inhämta info via mobilen istället, på den fanns det täckning. Per släppte hunden vid 6an, efter ungefär en halvtimme, så ropade Per på radion att det troligen är älg på gång, så var beredd, ytterligare en timme förflöt utan att något av vikt hände, då ringde Kent och berättade att Roger som för dagen satt på pass 0,5 med sonen Nicklas som personlig kamera man, hade skjutit på en oxe, och han visste inte hur det gått, hundförare var på väg dit, men att händelsen blev filmad det rådde det ingen tvekan om, bra gjort Nicklas! Följande är ungefär vad som hände: Det hade inte gått särskilt lång stund förrän Roger hörde ett underligt ljud i riktning från södra Skärvången, det var ett konstigt väsande visslande ljud som ökade och minskade som i intervaller på något vis. Första tanken är då, Björn på skogen, det är väl inte omöjligt, snarare högst troligt, spänningen steg ytterligare när det började höras hundskall, visserligen långt bort, men det kom närmare, och närmare, är det Björn hunden skäller på? pass 0,5 verkade bli hett denna morgon. Ytterligare en timme gick av spänd förväntan, med hundskall inte allt för långt bort mot Söder, även från Nyvägen hördes hundskall till och från, då plötsligt small det ett skott någonstans neråt Södra Skärvången till, med ens så blev det tyst. Det tog inte lång stund förrän det hördes ett knak, en kvist gick av, och så äntligen kom han, den efterlängtade

7 oxen, den var på väg över vid 0,5 men fick vind av RogerNicklas så han vek av, sprang ut på vägen med bakdelen mot passet, Roger höll klokt inne med skottet, så äntligen valde han att vika av från vägen in till höger, och då small det, perfekt skott, oxen stupade ca 100 m in i skogen, Grattis Roger bra gjort!! Och som sagt det blev filmat med mobil och finns att beskåda på jamtjakt.com. Ja då var det åter igen dags för älghämtning och därefter slakt. En härlig jaktvecka är slut, 3 djur är väl godkänt. Tack alla för en trevlig vecka, väl mött igen i September Roine Persson