Hantering av dagvatten i öppna strukturer i stadsmiljö

Transkript

1 INTERNATIONAL GREEN ROOF INSTITUTE Hantering av dagvatten i öppna strukturer i stadsmiljö Fallet Augustenborg i Malmö Helena Krantz Mattias Hjerpe Tema Vatten Linköpings Universitet Sustainable Urban Water Management Maj 2002 Augustenborgs Botaniska Takträdgård Publikation nr 002 1

2 2

3 INTERNATIONAL GREEN ROOF INSTITUTE Hantering av dagvatten i öppna strukturer i stadsmiljö Fallet Augustenborg i Malmö Helena Krantz Mattias Hjerpe Tema Vatten Linköpings Universitet Sustainable Urban Water Management Forskningsprojektet finansierat av FORMAS proj nr VA-Forsk proj nr MKB Fastighets AB Malmö stad i samarbete med EU-life, projekt Gröna tak Maj 2002 Publikation nr 002 Augustenborgs Botaniska Takträdgård Ystadvägen 56, Malmö info@greenroof.se 3 ISBN

4 Innehåll 1. Inledning Introduktion Syfte och frågeställningar Teori, metod och material Teoretisk utgångspunkt Metod och material Skriftligt material/tidigare studier Intervjuer med brukare Intervjuer med representanter för organisationer Behandling av materialet Ekostaden Augustenborg: platsen, projektet och processen Platsen - stadsdelen Augustenborg Projektet - Ekostaden Augustenborg Delprojekt Lokal och ekologisk hantering av dagvatten Processen - boendemöten Arbetsgång Förverkligande Deltagande och demokrati Svårigheter med boendemöten Kritiska faktorer för att hantera dagvatten i öppna strukturer Funktion Drift och underhåll Estetik och utformning Miljönytta och resursåtgång Säkerhet Samexistens Delaktighet Intrång Ekonomi Skilda världar, skilda uppfattningar, samma kritiska faktorer Slutsatser och uppföljande studier...25 Referenser

5 1. Inledning 1.1 Introduktion Att anlägga våtmarker, kanaler och dammar för att utjämna flödet av och rena dagvatten i urbana områden har rönt ett ökat intresse i svenska kommuner under de senaste åren (Krantz & Hjerpe 2000). Kunskapen om teknik för öppen hantering av dagvatten har samtidigt ökat (Niemczynowicz 1999). Vid bedömning av de nya tekniska strukturernas långsiktiga hållbarhet räcker det inte att enbart se till ekologiska aspekter, ekonomiska och sociala faktorer måste också beaktas vid en sådan analys. Kunskapen om ekonomiska och sociala frågeställningar gällande hantering av dagvatten i öppna system är dock otillräcklig, både i Sverige och utomlands (Niemczynowicz 1999, Marsalek & Chocat 2001). Det behövs mer forskning kring hur social och ekonomisk uthållighet ska bedömas i förhållande till begreppets tekniska och naturvetenskapliga aspekter. I stadsdelen Augustenborg i Malmö har en öppen dagvattenanläggning anlagts som en del av ett större projekt med samlingsnamnet Ekostaden Augustenborg. Ekostaden-projektet syftar till att restaurera området socialt, ekologiskt och ekonomiskt via en mängd åtgärder med ekologiska förtecken. Bl.a. ska dagvattnet samlas upp och ledas genom området i öppna kanaler, via dammar, mini-våtmarker och en naturlik bäck till en avslutande vattenspegel i närheten av en skola. Den öppna dagvattenanläggningen förväntas få bukt med översvämmade källare och ett periodvis överbelastat reningsverk, samtidigt som det ska tillföra bostadsområdet estetiska, upplevelsemässiga och pedagogiska värden. Hanteringen av dagvatten i Augustenborg, en verksamhet som tidigare skedde i ett rörbundet system under mark, sker nu ovan jord. När tekniska lösningar som bygger på öppen hantering av dagvatten etableras, med attribut som estetiskt tilltalande, pedagogiska och skapare av intressanta utemiljöer, ges dagvattenhantering en tydligare brukare än det tidigare haft. Både boende och organisationer som är aktiva i området måste skaffa sig nya förhållningssätt, av social, institutionell och organisatorisk karaktär, till den nya fysiska strukturen. 1.2 Syfte och frågeställningar Dagvattenhanteringen i Augustenborg är ett pilotprojekt, både vad gäller tekniska komponenter, t.ex. lökrännor och kanalelement, liksom den fysiska strukturens placering i befintlig stadsmiljö. Syftet med vår studie är att: Identifiera kritiska faktorer för att bedöma huruvida öppna dagvattensystem är långsiktigt hållbara socialt och ekonomiskt Identifiera behov av fortsatt forskning kring systemets sociala och ekonomiska aspekter Vägledande frågeställningar i arbetet har varit att beskriva hur och varför hanteringen av dagvatten i Augustenborg bygger på öppna kanaler, att beskriva de olika aktörernas medverkan i processen från idé till förverkligande, och att beskriva olika aktörers krav på det öppna dagvattensystemet i Augustenborg. Uppfattningar som boende och representanter för berörda organisationer uttryckt i intervjuer, ger underlag för att identifiera kritiska faktorer för socialt och ekonomiskt hållbar hantering av dagvatten. Dessa kritiska faktorer bör sedermera kunna användas för hållbarhetsanalyser av liknande dagvattensystem. 5

6 2. Teori, metod och material 2.1 Teoretisk utgångspunkt I vår studie används ett konceptuellt ramverk som utgångspunkt för att undersöka vilka faktorer som brukare och representanter för berörda organisationer anser vara kritiska för det öppna dagvattensystemets långsiktiga hållbarhet. All systemanalys är beroende av var gränserna sätts för vad som inkluderas och vad som utelämnas i analysen. Det konceptuella ramverket beskriver vilka delar vi anser att systemet består av och därmed vad som bör studeras vid en analys av det öppna dagvattensystemets sociala och ekonomiska hållbarhet. Brukare, organisation och teknisk struktur ses som tre ömsesidigt sammankopplade delar, vilka tillsammans bildar det totala urbana VA-systemet, inklusive dagvattensystemet. Till brukare räknas de som i någon form använder den tekniska strukturen. I princip är det alla boende i Augustenborg, tillfälliga besökare och personer som har sitt arbete där. Här har vi inriktat oss på boende i Augustenborg p.g.a. att boendemedverkan har ett starkt fokus i Projekt Ekostaden. Frågor gällande systemets utformning och uppförande, vilket vi inriktat oss främst på, gör att tillfälliga besökare hamnar utanför vårt fokus och har därmed inte inkluderats i studien. Augustenborgsskolans elever och personal har på liknande sätt som de boende involverats i utformandeprocessen, men har inte tagits med här av resursskäl. Organisationerna är de som äger, driver eller utformar den tekniska strukturen. Här har vi inkluderat det kommunala VA-verket och andra organisationer som varit delaktiga i planerings- och genomförandeprocessen. Det gäller aktörer som fastighetsägaren, landskapsarkitekter, projektledare och entreprenörer. Den tekniska strukturen utgörs av de resurser som tagits i anspråk för att hantera dagvatten, t.ex. lökoch v-rännor, kanalelement, dammar och mini-våtmarker. Figur 1: Ett konceptuellt ramverk för analys av hållbar hantering av dagvatten i Augustenborg (Urban Water, 2000) Brukare Boende i Augustenborg Organisationer Representanter för vissa organisationer Teknisk struktur Anläggning för öppen hantering av dagvatten I varje relation mellan delarna i systemet, vilket symboliseras av pilarna i figur 1, förväntar vi oss att olika faktorer för vad som kännetecknar hållbar hantering av dagvatten ska framkomma. Det bör finnas vissa aspekter som är kritiska i relationen mellan t.ex. orga- 6

7 nisationer och brukare, medan andra är viktiga när det gäller relationen mellan brukare och teknisk struktur. Studien av brukarnas relation till den öppna dagvattenanläggningen jämförs med organisationernas relation till densamma. Beroende på i vilken situation man som aktör befinner sig, vilken kunskap, erfarenhet och förförståelse man besitter, framträder vissa faktorer som viktigare än andra. Även brukares och organisationers relationer till varandra är av intresse. 2.2 Metod och material Två typer av underlag används i studien: skriftligt material och intervjuer. Individuella intervjuer med ett urval av boende och representanter för organisationer utgör huvuddelen av underlaget för våra analyser. Informationen har analyserats kvalitativt, i syfte att hitta intressanta teman i intervjumaterialet som kan bidra till att besvara studiens frågeställningar Skriftligt material/tidigare studier Bland det skriftliga materialet återfinns bl.a. artiklar från fackpress, information från Ekostaden Augustenborgs webbplats på Internet och informationsmaterial från projekt Ekostaden. Detta har främst använts till bakgrundsbeskrivningen av området Augustenborg och Projekt Ekostaden. Vi har tagit del av protokoll och anteckningar från möten anordnade av Ekostaden-projektet och landskapsarkitekten, samt den sistnämndas rapport från den första omgången boendemöten. Michael Stigendahls (1996, 1999) levnadsundersökning i Malmö har också använts Intervjuer med brukare Brukare avser här boende i Augustenborg och bland dessa valdes intervjupersonerna ut efter följande kriterier: Boende i kvarteret Arla Hög hemmavaro Engagemang och delaktighet i boendemöten Vid tidpunkten för studiens genomförande (maj-juni 2001) var dagvattenanläggningen färdigställd i kvarteret Arla, ett av sju kvarter inom stadsdelen. Där påbörjades den första etappen av dagvattenanläggningen, till stor del beroende på de boendes aktiva engagemang. När intervjuerna genomfördes var den öppna dagvattenanläggningen i kvarteret färdig sedan flera månader, men det var första gången det fanns regnvatten i kanaler och dammar. Tidigare hade kanalerna och dammarna antingen varit tomma, eller varit fyllda med vatten på konstgjord väg i syfte att visas upp. Vi önskade intervjua boende som tillbringar mycket tid i hemmet, t.ex. pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna och familjer med små barn, eftersom dessa grupper sannolikt har störst intresse av vad som händer och sker i boendemiljön. Dessa boende ansågs intressanta på flera sätt. Barn tillbringar mycket tid på gården, ibland i sällskap med sina föräldrar. I och med barnens lek utomhus kommer de ofta i kontakt med den öppna dagvattenanläggningen. Barns fascination av vatten är ett välkänt fenomen. För pensionärer, och till viss del de sjukskrivna, kan kanaler och dammar vara ett hinder för rullstolar och rollatorer, vilket därmed skulle kunna begränsa möjligheterna för dem att röra sig utomhus jämfört med tidigare. 7

8 Intervjuer med personer som engagerat sig i boendemöten ansågs viktiga av flera skäl. Ekostaden-projektet tillskriver delaktighet från de boende i omställningen stor vikt. Syftena med att involvera de boende var att stärka lokalidentiteten och gemenskapen, öka integrationen och skapa nya arbetstillfällen ( Augustenborgseko 1999:1). Vad gäller hanteringen av dagvatten var syftet med delaktighet från de boende även att de skulle känna engagemang för systemet, vilket i sin tur skulle kunna betyda att de beter sig rätt, d.v.s. spontant sköter om systemet och inte skräpar ned utan snarare håller efter varandra. Vi ville få en uppfattning om hur processen med att skapa delaktighet gått till, och hur de boende uppfattat sin möjlighet att kunna påverka utformningen av systemet under processens gång. Upplysningar om detta skulle vi inte kunnat få genom att intervjua personer som inte varit på boendemöten. Utifrån dessa kriterier fick vi en lista med ett urval av boende genom Ekostadens projektkontor. Utifrån denna lista tog vi kontakt med intervjupersonerna och kom överens om tid och plats för intervjun. Ett brev med ytterligare information om studien skickades även ut före intervjutillfället. 8 personer intervjuades i 6 intervjuer (2 var parintervjuer) i kvarteret Arla. Ytterligare två intervjuer gjordes med två personer i ett annat kvarter (Särla), där omställningsprocessen nyligen påbörjats. Syftet med dessa två intervjuer var dels att få underlag till intressanta framtida frågeställningar, och dels för att få ett jämförelsematerial till intervjuerna i Arla. Alla intervjuade kunde betecknas som aktiva och engagerade i sitt boende. Samtliga hade närvarit vid en del boendemöten. Några hade även varit verksamma i den lokala hyresgästföreningen (numera nedlagd), eller på annat sätt varit aktiva inom Ekostadenprojektet. Bara en av informanterna arbetade, resten var antingen ålderspensionärer, förtids- eller sjukpensionärer eller sjukskrivna. Två av de intervjuade hade barn. Den enes tonårsbarn bodde största delen av tiden hos mamman i ett annat område. Den andre hade två små barn och en tonåring. Barnkriteriet kom i viss mån i skymundan eftersom tonåringar knappast leker i kanaler och dammar. Intervjuerna av boende, liksom landskapsarkitektens rapport, visade att boendeengagemang var ganska ovanligt. Vi försökte därför intervjua ytterligare personer som kunde tänkas representera motsatsen, d.v.s. sådana som inte deltagit på boendemöten eller varit engagerade på annat sätt och som är hemma i mindre omfattning p.g.a. arbete eller studier. Sådana personer var svåra att få tag på p.g.a. att våra kontaktpersoner på Ekostadskontoret och MKB menade att de var anonyma för dem. En sådan intervju kom dock till stånd. Det var med en yngre man som precis tagit sin examen från högskolan och börjat arbeta. Han hade inte varit på ett enda boendemöte. Intervjun skedde den gången per telefon. Det är svårt att dra några slutsatser från denna enda intervju men den visar på vikten av att utöka denna boendekategori vid nästa intervjuomgång, särskilt med tanke på dagvattenprojektets antagande att delaktiga boende ger ansvarskännande boende Intervjuer med representanter för organisationer Representanter för olika berörda organisationer har intervjuats av flera anledningar. Det främsta syftet var att få deras bild av processen för dagvatten-projektet. Dessutom ansågs de utvalda representanterna för organisationerna kunna bidra med uppgifter om anläggnings-, drifts- och underhållskostnader. Frågeställningar av intresse var hur de upplevt etablerandet av en öppen dagvattenanläggning i befintlig stadsmiljö, hur kontakten med de boende fungerat och hur de upplevt inslaget med boendemedverkan i planeringen. 8

9 Representanterna för organisationerna valdes ut efter samtal med Malmö VA-verk. Urvalet baserades, liksom för brukarna, på delaktighet i planerings- och genomförandeprocessen. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer med representanter för sex organisationer. Informanterna representerade: Malmö VA-verk (avdelningschefen för distributionsavdelningen och projektledaren för dagvattenprojektet i Augustenborg) Malmö Kommunala Bostads AB (fastighetschefen vid tiden för starten av Ekostadsprojektet samt den ansvariga för boendesociala frågor) Svenska Landskap (landskapsarkitekten ansvarig för utformningen av gårdarna och för boendemötena i anslutning till detta) Ekostaden-projektet (projektledaren) Serviceförvaltningen (dåvarande biträdande förvaltningschefen, en av idégivarna till hela projektet och idag ansvarig för Augustenborgs Botaniska Trädgård) Entreprenören Kommunalteknik AB (arbetsledaren) Fler organisationer har varit med i planerings- och genomförandeprocessen men de har inte intervjuats, t.ex. Mellanrum Landskapsarkitekter som har utformat dagvattenanläggningen. Representanter för parkförvaltning, gatukontor och kommunala beslutsfattare har också utelämnats. Anledningen till att dessa organisationer inte tagits med är dels att de inte haft direktkontakt med de boende, dels att studiens omfattning och resurser inte medgivit det. Detta kan ha konsekvenser för besvarandet av frågeställningar som rör motiv till varför dagvattenanläggningen ser ut som den gör Behandling av materialet Intervjuerna genomfördes under perioden maj-juni 2001 och var och en tog mellan 35 och 75 minuter. De längre intervjuerna gällde par. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades i sin helhet. Materialet har därefter analyserats genom att strukturera det utifrån teman. 9

10 3. Ekostaden Augustenborg: platsen, projektet och processen 3.1 Platsen - stadsdelen Augustenborg Malmö kommunala bostadsbolag (MKB) bildades 1946 och två år senare påbörjades byggandet av det första egenhändigt uppförda området, Augustenborg. Än idag består 91 % av bostadsbeståndet i Augustenborg av kommunala hyresrätter (Stigendahl 1996). Kännetecknande för Augustenborg är förekomsten av en stor andel små lägenheter, främst lägenheter om två rum och kök (MKB, 2001). På senare år har området också kännetecknats av en låg social status, med avseende på bl.a. andelen arbetslösa, socialbidragstagare och sjukskrivna. Omflyttningen i området är stor och uppgick till ca 25 % i slutet av 1990-talet. För att förbättra Augustenborgsområdets ekologiska, ekonomiska och sociala status, startades under 1998 projektet Ekostaden Augustenborg. Ekonomiskt stöd erhölls via statens pengar för ekologisk omställning (s.k. LIP-pengar). Ekostaden Augustenborg är samlingsnamnet för en rad delprojekt som ska genomföras i området. Delprojekten handlar om dagvatten, gröna tak, utemiljö, trafik, eltåg, avfallshantering, sysselsättning, boendemedverkan och resurshushållning. Ekostaden-projektet är ett samarbete mellan MKB Fastighets AB, Gatukontoret, Malmö VA-verk, Serviceförvaltningen och Fosie stadsdelsförvaltning ( Ekostaden-projektet kringgärdas av en idé om återupprättande av ett grannskap av 50- talsmodell, både vad det gäller den fysiska utformningen liksom den sociala dito. Ett av projektets viktigaste målsättningar är att involvera de boende i området med avseende på idéer, utformning och genomförande, samt till viss del även beträffande fortsatt underhåll och skötsel. Förhoppningen är också att skapa lokala arbetstillfällen. Förändringarna ska ske på de boendes villkor. Ett engagemang från de boendes sida är tänkt att öka känslan för bostadsområdet och hyresgästerna stolthet över att bo där, vilket skulle ge förutsättningar för att fler också bor kvar. 3.2 Projektet - Ekostaden Augustenborg Ekostaden-projektets födelse kan spåras till ett initiativ från en tjänsteman på Serviceförvaltningen i samband med miljöcertifiering av ett av förvaltningens affärsområden Vid kontakt med en projektledare i stadsdelen Fosie, uppkom idén att genomföra ett projekt för hela området Augustenborg. Kontakt togs med fastighetsägaren, MKB, och dess förvaltningschef för området. Projektplaner för flera delprojekt, däribland lokal och ekologisk hantering av dagvatten, utarbetades som idéprojekt, d.v.s. med en låg grad av detaljstyrning. Regeringen utlyste under hösten 1997 möjligheten att ansöka om bidrag för lokala investeringsprogram (LIP) för omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Projektet beslutade att sammanställa en ansökan. Medel beviljades 18 mars Totalt erhölls knappt 24 miljoner kronor under en treårsperiod för tio av de föreslagna delprojekten, varav totalt 2,2 miljoner kronor till dagvattenprojektet. Ekostaden Augustenborg etablerades. 10

11 3.2.1 Delprojekt Lokal och ekologisk hantering av dagvatten Ett av de ingående delprojekten handlar om att hantera dagvatten i en öppen struktur, vilket ibland även benämns ekologisk dagvattenhantering. I Augustenborg utgörs tekniken bl.a. av gröna tak som anlagts på byggnaderna i ett industriområde, en huvudkanal i betong som dragits genom en del av området, minivåtmarker, dammar och en mer naturlik bäck. Dagvattenprojektet initierades efter att fastighetsägaren tagit upp problem med översvämningar i området. Dessa härleddes till att vatten från kommunens förrådsområde tillfördes bostadsområdet vid kraftiga regn, samt att det kombinerade avloppsledningssystemet var underdimensionerat. Kontakter togs med Malmö VA-verk, som tidigare arbetat med öppen dagvattenhantering i utkanten av staden och var väl medvetna om problemen med det överbelastade ledningsnätet. VA-verket presenterade en vision av hur dagvattnet från området skulle kunna avledas och fördröjas i en öppen anläggning. Förslaget fick positiva omdömen vid en utställning av hela Ekostaden-projektet i Augustenborgsskolans aula i november En tjänsteman på VA-verket fick uppdraget att leda dagvattenprojektet. Kontakt togs med en landskapsarkitektbyrå som fick i uppdrag att utarbeta ett utkast till teknisk lösning baserat på VA-verkets idéförslag. Varefter utkastet godkänts, fick landskapsarkitekterna arbeta vidare med att utforma ett mer detaljerat förslag. Samarbete påbörjades också med en annan landskapsarkitekt, vars arbete huvudsakligen handlade om att återskapa 50-talskaraktären på gårdarna i området, samt att via boendemöten inhämta de boendes åsikter och önskemål om gårdarnas utförande. Denna landskapsarkitekt genomförde en inventering av gårdarna, upprättade ritningar och genomförde boendemöten i tre omgångar med ett kvarter åt gången. Varje kvarter omfattande tre till fyra gårdar. I uppgiften ingick även att vara förmedlande länk mellan de boende och de landskapsarkitekter som arbetade med dagvattenanläggningen. Allt detta skedde under sommaren Därefter utarbetades ett förfrågningsunderlag för det praktiska arbetet. I förutsättningarna ingick att anläggandet av den öppna dagvattenanläggningen skulle ske i samråd med VA-verket. Som entreprenör för arbetet med dagvattensystemet valdes Kommunteknik AB och anläggningsarbetet påbörjades i december Under sommaren 2000 var kanaler och dammar klara i en del av bostadsområdet, kvarteret Arla. Efter ytterligare ett år, vid tiden för intervjuerna i vår studie, släpptes vattnet på i kvarteret Arla. Den naturlika bäcken i parken var färdigställd först sommaren Figur 2: Planering och genomförande av dagvattenprojektet i kvarteret Arla, Idé Stormöte LIP-medel beviljas Boendemöten Bygge påbörjas Klart i Arla Vatten i kanaler och dammar 1997 nov 1997 mars 1998 sommar 1998 dec 1999 sommar 2000 maj

12 3.3 Processen - boendemöten Boendemöten har varit forum för relationen mellan brukare och organisation, samt även brukare och teknik. Det sistnämnda dock i hypotetiska termer, eftersom dagvattenanläggningen vid tiden för boendemötena bara existerade i form av linjer på ritningar. I det följande redogörs bl.a. för hur boendemötena har gått till, vilka som varit där och vilka åsikter som kommit fram. Vi lyfter också kortfattat fram de problem som identifierats med denna form av brukarmedverkan i detta fall Arbetsgång En landskapsarkitekt höll möten om gårdarnas design med de boende. Det första mötet innehöll en kort information om Ekostaden-projektet, en beskrivning av Augustenborgs historia och bakgrund, och information om vad som är karaktäristiskt och värdefullt i utomhusmiljön i ett klassiskt 50-talsområde. Därefter släpptes ordet fritt. På ritningar över området antecknades de boendes synpunkter om hur de skulle vilja förbättra gårdarnas utseende och funktion. De tekniska strukturerna för hantering av dagvatten, dess sträckning och utformning, fanns inte med på dessa ritningar. Det nämndes endast i allmänna ordalag som att det kan bli kanaler och dammar med fina miljöer och annorlunda växter, men idag ska vi framför allt prata om gårdarna och gatorna. Den första mötesomgången präglades av enklare tyckanden. Det handlade om gator och gårdar, som visades på ritningar. De boendes vanligaste önskemål var fler blommor och blommande buskar och trädgårdsliknande miljöer med perenner, bärbuskar och kryddor. Vidare önskades fler skyddade uteplatser och att den tråkiga asfaltsbeläggningen togs bort. När det gällde kvarteret Arla efterfrågades främst förbättringar av lekplatserna, fler sittplatser, samt att de gräsytor som ibland blir sanka skulle åtgärdas. Hantering av dagvatten nämns bara av någon boende, dock inte i Arla, och då som ett önskemål om vatten eller en damm (Högborg 1998). De boende uppges ha varit mycket aktiva på de genomförda boendemötena. En del ville vara med och plantera växter och andra kunde tänka sig att gå längre och ta över en del av skötseln i någon form av självförvaltning ( På sammanlagt sju möten (sju kvarter) kom 96 personer till den första omgången möten. I ett kvarter kom det bara en person, medan mötet i Arla var ett av två möten som får betecknas som relativt välbesökta, med ca 30 personer närvarande (Högborg 1998). Till den andra omgången möten hade de boendes åsikter från den första omgångens möten tagits med på de ritningar och förslag som presenterades. På ritningarna var nu även dagvattenanläggningen inritad. Ytterligare synpunkter samlades in och på det tredje mötet presenterades det slutliga förslaget. Exakt hur den andra och tredje omgången möten avlöpte och vad som kom fram är svårt att uttala sig om. Dokumentationen från dessa möten är bristfällig. Landskapsarkitekten har utformat en rapport om den första omgången boendemöten, men ingen om de övriga eller någon sammanfattande slutrapport. Detta innebär att för omgång två och tre har vi mer eller mindre helt fått förlita oss på de intervjuer som gjorts med inblandade aktörer. Förutom de möten som arrangerats genom Ekostaden och landskapsarkitektens försorg, har den lokala hyresgästföreningen i kvarteret Arla arrangerat egna möten. Under en period ägde sådana möten rum så ofta som en gång i veckan. Mötena var dock enligt uppgift inte särskilt välbesökta och det var ofta samma människor varje gång, trots att försök gjordes att locka till sig andra grupper, t.ex. genom annonsering på olika språk. 12

13 Personalen på Ekostaden-projektet har senare, från årsskiftet 1998/99 fram t.o.m. 2001, arrangerat ytterligare boendemöten. Anledningen uppges vara ett missnöje från projektkontorets sida med att de tidigare boendemötena arrangerades som en engångsföreteelse, istället för som en start på en designprocess. Även från dessa möten är anteckningarna alltför bristfälliga för att kunna ge en klar bild över hur mötena gått till, vilka aspekter som kommit upp och vilka som varit där. Mängden och variationen av möten gör det också svårt att veta vilka möten informanterna refererar till. Med boendemöten avser vi fortsättningsvis de möten som landskapsarkitekten höll sommaren 1998, såvida inget annat anges Förverkligande När boendemötena genomförts upprättade landskapsarkitekten en lista över åtgärder, vilka rekommenderades utföras som ett minimum. De generella rekommendationerna för gårdarnas upprustning var att entréerna skulle prioriteras, att asfalten inte skulle gå ända fram utan beläggas med plattor och att växter skulle planteras i anslutning till entréerna. Rabatterna utmed husen borde bytas ut eller kompletteras. Vidare borde sittplatser för vuxna anläggas på gårdarna med prydnadsträd varifrån man har uppsikt över lekplatser. Plank och staket kunde tas bort i de flesta fall, förutom runt containrar och dylikt där de istället kunde förbättras. Cykelställen borde bytas ut. Buskar som vuxit sig för stora borde gallras som man gjorde på 50-talet, och inte kapas i marknivå som är en 70-talsmetod. Markbeläggningen på gångarna borde bytas från asfalt till grus med plattgångar. Det sistnämnda ansågs kunna påverka känslan för området i mycket hög grad (Högborg, Prioritering av åtgärder på gårdarna ). De boende i Arla anser att de kunnat påverka att lekplatserna gjordes bättre, att fasta bänkar, bord och grillplatser anlades och efter en viss kamp att några urnor med blommor i sparades. De boendes uppfattningar om gångarna kännetecknas av känslor, precis som landskapsarkitekten förutspådde. Det är dock mest i form av negativa känslor, då nästan alla, oavsett inställning till projektet i sin helhet, tycker att pärlgruset är ett riktigt irritationsmoment. Pärlgruset var vid studiens genomförande inte nedtrampat varför det spreds till lägenheter och trapphus. Eller som en av de boende uttryckte det: Gångarna har ju blivit bättre men det är ju sämre på sätt och vis, för vi fick en sådan fruktansvärd singel. Det ligger ju överallt utom där det ska. Det är nog mycket singel som finns inne i lägenheterna. Utifrån landskapsarkitektens rapport från den första omgången möten, stämmer åtgärderna som faktiskt blev av tämligen bra överens med vad de boende sagt sig vilja ha. Ändå är flera hyresgäster i kvarteret Arla negativt inställda till en del av förändringarna i området, bl.a. dagvattenanläggningen. Några av de boende uttrycker missnöje med att en främling (dvs. landskapsarkitekten) haft ett avgörande inflytande över utemiljön. Möjligtvis kan landskapsarkitekten lyssnat selektivt på mötena och bara tagit till sig det hon ville höra, d.v.s. sådant som stämde överens med 50-talsidealet. En viktigare orsak är dock troligen att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig. Förändringar på en ritning eller ett papper är lättare att hantera än förändringar som fysiskt äger rum, d.v.s. som stör den invanda ordningen. Därför kan ett visst missnöje spåras snart efter en förändring. Det är just detta som gör en uppföljning av studien intressant, vilket vi återkommer till senare. 13

14 Dagvattenanläggningen kan inte sägas ha omfattats av så stort boendeinflytande vad gäller utformning och sträckning. Den uppfattades som mer eller mindre färdigplanerad av de boende. På stormötet i skolans aula 1997 presenterades vackra bilder över hur de tekniska strukturerna för hantering av dagvatten skulle kunna se ut. Flera av de boende menar att de redan på boendemötena påtalade att det kunde bli skräpigt i kanalerna, att det fanns risk för drunkning och andra olyckor. Andra nämner att de uppgivit att de tyckte att dammen och kanalerna var för stora. Annars sades inte mycket om dagvattenanläggningens utformning. En av de mindre dammarna som planerats togs bort efter att de boende påpekat att den skulle ta bort för mycket av gräsmatteutrymmet. I övrigt justerades bara någon kanal och en damm som följd av boendemötena, enligt landskapsarkitekten. De boende har inte haft så mycket att säga om dagvattenanläggningens utformning. Hantering av dagvatten behandlas normalt uteslutande av experter på området varför de boendes svaga bidrag när det gäller utformningen av det öppna dagvattenstrukturen är naturlig. Dagvatten har uteslutande varit ett kvittblivningsproblem, som inte haft någon tydlig brukare. Det kan inte vara enkelt för de boende att tycka till om en tidigare dold infrastruktur utifrån tekniska ritningar. De som hade sett de fina bilderna över olika dagvattenlösningar från stormötet i aulan, trodde nog på det bästa. Det bör också tillläggas att hanteringen av dagvatten bara var en del av vad som skulle behandlas på boendemötena. Dessutom var de tekniska strukturerna inte inritade eller diskuterade förrän under den andra av tre omgångar boendemöten. De boende hade alltså bara chansen att påverka utformningen av dagvattenanläggningen under detta andra möte, eftersom det tredje och sista mötet innebar en presentation av ett färdigt förslag. Att mötena behandlade andra aspekter av utomhusmiljön och att frågorna om dagvattenhantering kom in senare, påverkar naturligtvis antalet och karaktären på de synpunkter som de boende förde fram. En av idégivarna till projektet är också inne på att anläggningen borde ha visualiserats bättre för de boende. Man måste bygga upp modeller som folk kan ta på och känna. Man skulle ha gjutit några såna där element och lagt ner i marken och visat att så här kommer det se ut. Och då skulle människor kunna lättare ha någon åsikt om det. Boendemedverkan handlade inte om att få välja mellan en öppen eller en konventionell struktur under mark. De boende har rätt i att det var mer eller mindre färdiga planer som de hade att tycka till om och att det utifrån deras åsikter bara kunde bli fråga om smärre justeringar. Att de boende uppger att de redan under mötena reagerade på vissa aspekter vad gäller dagvattenanläggningen, såsom att dammen var för stor och att det fanns risk för drunkningsolyckor, kan vara efterhandskonstruktioner sedan kanalerna och dammarna kommit på plats. Dessa aspekter är då mer påtagliga. Det kan också vara sådant som har kommit upp på de senare boendemötena arrangerade av Ekostads-projektet, vilka avslutades

15 3.3.3 Deltagande och demokrati Att få människor att komma på boendemöten är svårt. Detta har varit ett generellt problem för Ekostads-projektet. Det är ofta samma människor som dyker upp och det är svårt att nå ut till vissa grupper, t.ex. ungdomar och invandrare. Fastän det finns möjlighet till närdemokrati så utnyttjas den inte. Så här säger den yngre informanten som inte deltog i något boendemöte: Jag är inte intresserad av att gå på dessa möten. Vi vet inte ens om vi kommer att bo kvar. Det är inget kul, jag har roligare saker för mig. Det är möjligt att denna åsikt är vanligare än vad den här studien visar, vilket är av intresse att undersöka vidare. Det leder till frågan om just boendemöten är den bästa formen för att åstadkomma boendedelaktighet i utformning, genomförande och underhåll. Om det sammanlagt dyker upp 96 personer på sju boendemöten, av närmare hushåll, och resultatet från mötena ska ge återverkningar i den gemensamma boendemiljön uppstår flera demokratiska spörsmål. Vilken vikt ska tillskrivas fåtalets åsikter? Vilka problem uppstår om de som faktiskt engagerar sig och har synpunkter inte hörsammas? Har de som inte är på boendemötena förverkat sin möjlighet att påverka? Representativiteten blir lidande om det inte är flertalets åsikter som framkommer, vilket med stor sannolikhet är fallet om det bara är en viss åldersgrupp som kommer på mötena, bara ett visst kön o.s.v. Det är uppenbarligen svårt att engagera flertalet av de boende och lika svårt att sia om varför det är så. Vår yngre informant ger ett besked; det är inte kul och han har inga planer på att bo kvar i området en längre tid. Den höga andelen omflyttningar för Augustenborg (25 %) talar inte för ett högt engagemang. Många bor i området endast under en kort tid vilket sannolikt påverkar viljan att engagera sig. Det kan också ha med upplåtelseformen att göra, ett skäl att välja att bo i hyresrätt kan vara för att slippa engagera sig och bry sig om saker som rör boendemiljön. Drygt 90 % av bostäderna i området är hyresrätter. Ytterligare ett skäl till den låga graden av engagemang kan vara att man känner en viss hopplöshet, att det inte går att påverka någonting. Levnadsundersökningen (Stigendahl 1996) visade att boende i Fosie överlag ser negativt på möjligheten att kunna påverka sådant som de anser vara viktigt i sitt boende. Augustenborgarna utmärkte sig som särskilt negativa och hade en överrepresentation av boendepessimister (63%). I kvarteret Arla har det dock funnits ett engagemang bland de boende. För en tid sedan fanns en hyresgästförening, vilken nu i och för sig är nedlagd, och kvarteret har skötts genom självförvaltning. I Arla var också uppslutningen på mötena angående gårdarnas design relativt god. De boende som vi intervjuade har överlag bott ganska länge i området och ingen angav planer på att flytta den närmaste tiden. En del av informanterna har vid någon tidpunkt funderat på att flytta men av olika anledningar har det inte blivit av. Den relativt billiga hyran anges av många som en av anledningarna till att bo kvar. Det konstateras att inomhusmiljön kunde göras bättre men då höjs hyrorna, vilket anges som en fara vid förbättringar. Det är klart att jag skulle vilja bo på Potatisåkern, men jag har inte råd med sådan där hyra (Informant 1) Det är lite slitet och gammalt, skulle gärna göra om hela lägenheten. Gör ju dock att hyrorna är billiga också (Informant 2). 15

16 3.3.4 Svårigheter med boendemöten Vi kan konstatera att dokumentationen från boendemötena är anmärkningsvärt bristfällig. Det går inte att utläsa vilka som varit där, om de som varit där varit på alla möten, om det alltid är samma som kommer (även om informanterna säger att det är så). Ingen dokumentation finns heller över hur diskussionerna gått på mötet, vilka frågor som ofta dyker upp o.s.v. Detta kan ha lett till att lyhördheten för de boendes tyckanden blivit lidande, vilket bl.a. tar sig uttryck i en incident med sex japanska körsbärsträd. Flera av de boende uppger att förtroendet för projektledningen skadades efter det att träden höggs ned och slängdes på ett lastbilsflak. De boende uppfattade att de på boendemötena blivit lovade att träden skulle vinterförvaras och återplanteras. Händelsen är välkänd för flera av organisationsrepresentanterna och de bekräftar de boendes berättelse. Med en ordentligt utförd dokumentation kunde händelsen kanske ha undvikits och informationen följt varje ansvarsled, från ansvarig för boendemöten till ansvarig för utförande. En annan svårighet gäller beslutens långsiktighet. Dagvattenanläggningen kommer att utgöra ett framträdande inslag i Augustenborgs utemiljö under många år. Människor som bor i området idag kommer att flytta ut och andra kommer att flytta in. Det är under en kort period som boendedelaktighet vid själva utformandet är aktuell. Hur kommer inflyttande till området att se på systemet? Är det lättare för dem att se det som ett naturligt inslag i boendemiljön i och med att det redan är där vid inflyttning? De har inte upplevt någon förändring. I det här perspektivet, hur intressant är det att ha boendemöten med syftet att få en känsla för systemet när de boende efterhand kommer att omsättas? Boendemöten bygger på kommunikation mellan mötesdeltagarna, brukarna och organisationernas representanter. Boendemöten i ett område som Augustenborg, där hälften av de boende är invandrare, har ytterligare en svårighet att bemästra - språket. Inför de första boendemötena var all information på svenska. Möjligheterna att delta i utformningen av gårdarnas design försvårades eller omöjliggjordes därmed för de av områdets invånare som inte kan svenska. Senare möten arrangerade av Ekostaden-projektet har annonserats på flera språk och tolkhjälp har anlitats. Vi har här berört en del svårigheter med att använda sig av boendemöten för boendemedverkan i planering och utförande. P.g.a. dess dignitet har vi även utsett delaktighet som en kritisk faktor för systemets uthållighet. 16

17 4. Kritiska faktorer för att hantera dagvatten i öppna strukturer Utifrån intervjumaterialet och efter en genomgång av tidigare studier, grupperades brukarnas och organisationsrepresentanternas utsagor i nio teman. Dessa teman är inte på något sätt ömsesidigt uteslutande eller slutgiltiga, utan skall snarare tolkas som ett underlag för vidare bearbetning. De ska betraktas som en första ansats till hypoteser för vad som skulle kunna vara kritiska faktorer för att bedöma hållbarheten hos öppna dagvattenanläggningar i urbana områden. Eftersom studien tidsmässigt utfördes mycket nära anläggningsskedet, hade de boende och organisationsrepresentanterna inte haft möjlighet att skaffa sig tillräcklig erfarenhet, varken om systemets funktion, möjligheter eller risker. Denna erfarenhet anser vi påverka bedömningen av vad som är kritiskt för systemets sociala och ekonomiska hållbarhet, varför tid är en viktig parameter. I redovisningen skiljer vi uppfattningar från boende respektive representanter för berörda organisationer åt. Tilläggas bör att det inte är informanterna som identifierat de kritiska faktorerna, de har tagits fram av oss vid analysen av intervjuerna. 4.1 Funktion De boende beskriver den öppna dagvattenanläggningen huvudsakligen i estetiska termer. Att systemet måste fungera understryks av de boende, menandes att vegetation ska etableras, det ska vara rent och snyggt, samt att kanaler och dammar ska innehålla vatten största delen av tiden. För dem är dagvattenanläggningens tekniska funktion sekundär. Dagvattenanläggningen ska minska antalet översvämningar och får inte läcka. En vanlig kommentar från de boende är om det bara blir klart, sköts och fungerar blir det nog bra. Representanterna för berörda organisationer beskriver den öppna dagvattenanläggningen huvudsakligen som ett tekniskt system med en sekundär estetisk funktion. Estetiska krav har visserligen varit vägledande för utformandet av strukturen men den tekniska funktionen är grundläggande. T.ex. menar en av representanterna för fastighetsägaren att MKB har fått garantier att inga byggnader kommer att skadas av läckande kanaler eller dammar. Beträffande vatten i kanaler och dammar går de tillfrågade representanternas åsikter isär. VA-verket och fastighetsägaren menar att det borde vara vatten i dammen men inte i kanalerna, medan övriga organisationers åsikter är mer i linje med de boendes. Åtgärder har vidtagits som gör det möjligt att på konstgjord väg pumpa runt vatten i kanaler och dammar vid uteblivna regn. 4.2 Drift och underhåll Drift- och underhållsfrågor hänger delvis samman med frågan om dagvattenanläggningens funktion. De boende anser att bristande drift- och underhåll påverkar systemets funktion, både vad gäller estetik och teknik, vilket i sin tur motiverar kravet på bra drift och underhåll. De öppna strukturerna kommer sannolikt inte att innehålla mer skräp än det dolda, men skräpet blir däremot synligt. Skräp och vatten anses inte höra ihop eftersom vattenflödet kan hindras och det ser ovårdat och fult ut. De boende har erfarenheter av papper, grus och löv i kanaler och dammar, vilket ytterligare motiverar deras krav. 17

18 Ansvaret för daglig tillsyn anses inte ha beaktats tillräckligt. Några boende menar till och med att bristande tillsyn kan vara ett skäl till att vissa hyresgäster blivit negativt inställda till projektet. Frågan om ansvaret för drift och underhåll måste få en lösning. De boende vill att det ska vara tydligt vem som är ansvarig för vad. De var ganska nöjda med den självförvaltning som tidigare praktiserades i kvarteret Arla och några av de intervjuade kan t.o.m. tänka sig att ingå i en självförvaltningsgrupp. Andra är inte intresserade. För de boende är drift och underhåll den mest betonade kritiska faktorn. Representanterna för de berörda organisationerna menar att den öppna dagvattenanläggningen kräver mer arbetskraft för daglig tillsyn än vad ett rörbundet system gör. Däremot krävs förmodligen mindre material och arbetskraft för långsiktigt underhåll. Representanterna för VA-verket och fastighetsägaren uppger att de kommer att satsa mer på löpande underhåll. Landskapsarkitekten menar att trädgårdsskötsel är en ny uppgift för VA-verket. VA-verkets representanter anser inte att trädgårdsskötsel är en krävande uppgift, men föredrar att köpa tjänsten från någon annan organisation för att få den dagliga tillsynen utförd. Ansvar för renhållning låg tidigare på fastighetsägaren för gårdarna, på parkförvaltningen för parken och på trafikförvaltningen för trafikytorna. Den öppna dagvattenanläggningen har knutit samman dessa ytor med varandra, både fysiskt och visuellt, varför ansvarsgränserna är oklara. Det var vid tiden för studien inte klart hur skötsel av den öppna dagvattenanläggningen skulle organiseras. Representanterna för organisationerna föredrar dock lösningar som bygger på någon slags organisation med lokal förankring, t.ex. ett lokalt företag eller skötselgrupper bestående av boende i området. 4.3 Estetik och utformning De boende föredrar en grön och naturlik lösning. Att det finns vatten i kanaler och dammar är ett krav från de boende, eftersom de uppfattar systemet som ett estetiskt system. Utan vatten är de grå detaljerna av betong synliga, vilket inte uppfattas som tilltalande. Även om några av de boende ställer sig frågande till huruvida strukturen verkligen är estetisk överhuvud taget, uppfattas estetiken av många andra som dess mest påtagliga fördel. När intervjuerna utfördes fanns vatten i kanalerna och dammarna för första gången, vilket de boende genomgående uppfattade som positivt. Många av de tillfrågade uppger att dagvattenanläggningen är större än vad de hade förväntat sig och en del ifrågasätter storleken på dammen och kanalerna. Anläggningens utformning uppfattas också som för strikt och för rak, mjukare/rundare former jämte diken täckta med gräs föreslås i stället. Ett syfte med Ekostads-projektet var att återskapa formerna och estetiken i Augustenborg utifrån ett 1950-talsideal. För landskapsarkitekten var detta den ram som styrde arbetet med utformningen av gårdarna. Alla organisationsrepresentanter menar att den öppna dagvattenanläggningen kommer att bidra positivt till områdets utemiljö. De flesta har uppmärksammat att de boende blivit mer positivt inställda sedan kanalerna och dammarna fyllts med vatten. Frågan om den tekniska strukturen borde vara mer stadslik eller mer naturlik har diskuterats. Landskapsarkitekterna var de mest framträdande förespråkarna för mer stadslik struktur i det bebyggda området och mer naturlik utformning i parken, vilket också blev utfallet. 18

19 4.4 Miljönytta och resursåtgång De boende känner till att det varit problem med översvämningar inom stadsdelen och att det nya systemet skall bidra till att minska dessa, samt att det skall behandla dagvattnet innan det når ut till Öresund. Det är också känt att det öppna dagvattensystemet skall förbättra förutsättningarna för en ökad biologisk mångfald. Ingen av de boende kunde dock förklara vad som gör den öppna strukturen mer ekologisk. En informant ifrågasätter det miljömässiga eftersom dräneringsvatten från en parkeringsplats mynnar ut i dammen. Positiva aspekter med den öppna strukturen anges bl.a. vara ökad biologisk mångfald, mer natur i staden och ett pedagogiskt redskap för skolan. Att inte dagvattenanläggningens miljönytta är mer känd bland de boende är en svaghet för dess långsiktiga sociala hållbarhet. Miljönytta kan vara ett tungt motiv för systemets existensberättigande och därmed för de boendes inställning till densamma. De flesta av de tillfrågade representanterna för berörda organisationer kunde inte närmare förklara vad som gör den öppna strukturen mer ekologisk. Representanterna identifierar förbättrade villkor för ökad biodiversitet i området och vackrare utemiljö i området, som två positiva miljöaspekter. VA-verkets representanter uppger även minskad användning av energi och andra resurser i reningsverket som en positiv miljöaspekt. Beträffande resursåtgång, används betong till kanalelement och rännor, vilket också är det vanligaste materialet i dagvattenrör i Malmö. Mer betong används till kanalelement per meter än för en rörbunden struktur under jord. Det är dock möjligt att utföra vissa sektioner utan kanalelement, t.ex. i parken. Ju fler sektioner utan kanalelement, desto mindre resurser i form av energi och betong tas i anspråk. Geotextil och gummiduk används för att förhindra att kanalerna och dammarna läcker. Detta hade inte behövts i ett område med bättre förutsättningar för infiltration. Ingen av de tillfrågade uppger att den öppna strukturen kräver mindre resurser än ett rörbundet, men inte heller att det kräver mer. Representanter för entreprenören och VA-verket uppger att konstruktionen av den öppna strukturen krävde mer maskintid jämfört med anläggande av ett rörbundet dagvattensystem. Jämförelsen försvåras dock av att anläggandet utförts i ett befintligt bostadsområde, att det var första gången entreprenören anlade en öppen struktur, och av att det är svårt att bedöma vad man ska jämföra med. Den öppna dagvattenanläggningen i Augustenborg har dessutom större avledningskapacitet än det befintliga rörsystemet. Åtgången av arbetskraft för drift och underhåll av den öppna dagvattenanläggningen anses vara större än för en rörbunden struktur, medan en rörbunden struktur anses kräva mer resurser, både ekonomiska och kapitalmässiga vad gäller långsiktig förnyelse. 4.5 Säkerhet Drunkning och andra olyckor som kan drabba boende eller besökande uttrycks som risker. De boende betonar oro för och omsorg om barn, såväl som ansvarsfrågan. De boende anser att organisationerna som ligger bakom byggandet av dammar och kanaler är primärt ansvariga för eventuella olyckor, även om föräldrars ansvar för sina barn också nämns. Några föreslår eventuella åtgärder för att reducera riskerna, t.ex. staket eller täckning av kanalerna med galler. 19

20 Alla representanter menar att den öppna dagvattenanläggningen inte ska orsaka olyckor för människor. Konstruktionen är godkänd av stadsbyggnadskontoret och normer för dammar i bebyggda områden har följts. Så länge anläggningen fungerar som det är tänkt, t.ex. att vattendjupet inte överstiger 20 cm, uppger representanter för fastighetsägaren och VA-verket att de är fria från juridiskt ansvar. Representanterna för berörda organisationer betonar särskilt föräldrars ansvar för sina barn och människors individuella ansvar för sina handlingar. En av representanterna för VA-verket menar att det är viktigt att vara lyhörd för eventuella krav från de boende vad beträffar säkerhet. Representanterna för berörda organisationer föredrar mjukare åtgärder än de boende för att förbättra säkerheten kring dagvattenanläggningen, t.ex. plantering av buskar för avskärmande effekt. 4.6 Samexistens Den öppna dagvattenanläggningen tar ytor i anspråk som tidigare använts för andra aktiviteter. Några av de boende anser att dammen är för stor och att systemet är för mycket. Det kan tolkas som ett uttryck för ett missnöje över att kanaler och dammar tar för mycket plats, det exkluderar andra aktiviteter. Träd har tagits bort, vilket har upprört flera av de boende. En mindre damm uppges ha flyttats efter synpunkter från de boende om önskad plats för ett nyligen inköpt party-tält. Den öppna dagvattenanläggningen har även ifrågasatts utifrån möjligheten för handikappade att fritt kunna röra sig i området. V-rännorna är ett hinder för rullstolar, men i övrigt har enligt uppgift inte handikapporganisationerna haft några synpunkter på dagvattenanläggningen. Representanterna för berörda organisationer nämner samarbete med andra förvaltningar som en central förutsättning. Det har varit nödvändigt att samarbeta med kommunens Gatukontor som har ansvar för bl.a. stadsmiljö, park- och trafikfrågor. Det har i fallet Augustenborg funnits många fysiska restriktioner, eftersom anläggningen ligger i ett redan befintligt område. Det är nödvändigt att kartlägga andra redan existerande system under marken, t.ex. fjärrvärme, tele- och elkablar, eftersom dagvattenanläggningen inte får inverka negativt på deras funktion. En av fastighetsägarens representanter menar även att inga byggnader får skadas av läckande dammar och kanaler samt att den öppna dagvattenanläggningen inte får försvåra framkomligheten för utryckningsfordon. 4.7 Delaktighet (För utförligare presentation se Kap 3) Hyresgästerna blev inbjudna att delta i och påverka Ekostads-projektet. Flertalet av intervjupersonerna har deltagit i de anordnade boendemötena där dagvattenanläggningen diskuterades. De boende uppger att dagvattenprojektet togs emot positivt i början, men att några av dem har blivit mer negativt inställda efterhand. En möjlig tolkning av hyresgästernas ändrade inställning är att de uppfattar att de inblandade organisationerna försummat att ta vara på deras åsikter, i kombination med en utdragen och påfrestande byggprocess. De boende anser att möjligheten att påverka har varit begränsad. De uppfattar inte sig själva som delaktiga och många av dem nämner att det känts som de fått tycka till om redan uppgjorda planer. Några informanter uppfattade att landskapsarkitektens preferenser var för dominerande. 20