KRIMINOLOGISKA INSTITUTIONEN

Transkript

1 KRIMINOLOGISKA INSTITUTIONEN Pressens beskrivning av gärningsmännen En jämförelse mellan åren 1970 och 2000 av hur pressen skildrar gärningsmännen i artiklar om våldsbrott C-uppsats i kriminologi Höstterminen 2004 Johan Sjölander

2

3 Sammanfattning I denna uppsats undersöks hur pressens beskrivning av gärningsmannen förändrats från år 1970 till år Studien har begränsats till våldsbrott och två tidningar: Expressen och Dala Demokraten under november månad för respektive år. Totalt studerades 80 artiklar, varav 34 i Dala Demokraten och 46 i Expressen. Ett konstruktionistiskt synsätt genomsyrar studien. Viktiga perspektiv är stämpling och stigmatisering, samt Christies begrepp Den idealiska gärningsmannen. Dessa har alla använts i analysen av de utvalda artiklarna. Den tolkningsstrategi som valts innebär att mottagaren satts i centrum, snarare än avsändaren, uttolkaren eller diskursen. Författaren har försökt bilda sig en uppfattning om vilket intryck hos läsaren artikeln som helhet ger med avseende på de undersökta variablerna. Den valda metoden är en form av textanalys som bäst kan beskrivas som en kombination av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Hypotesen var att pressens beskrivning av gärningsmannen under de senaste årtiondena visar allt mindre medkänsla med denne och värnar allt mindre om dennes integritet. Resultatet stöder hypotesen om än inte entydigt. Tidningarna beskriver brotten mer i negativa ordalag år 2000 än år 1970, sett ur gärningsmannens synvinkel. Vidare ser man en tydlig tendens till att visa mindre medkänsla med gärningsmannen, samt en tilltagande stämpling/stigmatisering av denne. Däremot kan man inte direkt säga att de studerade tidningarna blivit mindre måna om att värna om gärningsmännens integritet. En sammanfattning av studiens resultat skulle kunna formuleras som så: Pressen publicerar fler och längre artiklar om våldsbrott, skriver relativt sett mer om gärningsmannen och bilden av denne blir alltmer negativ och stämplande.

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte Frågeställningar Definitioner och avgränsningar Disposition Tidigare forskning Teori Social konstruktivism Stämpling och stigmatiseringsperspektivet Den idealiska gärningsmannen Metod Tolkningsstrategi Analysmetod Kodschema Artikel- och brottsuppgifter Gärningsmannabilden Datainsamling Pressuppgifter för Expressen och Dala Demokraten Validitet Reliabilitet Felkällor Resultat Artikel- och brottsuppgifter Artikeluppgifter Brottstyper Gärningsmannabilden Beskrivning av brottet Hur stor del av artikeln handlar om gärningsmannen Namnges gärningsmannen / antyds identiteten Visas medkänsla med gärningsmannen / förståelse för handlingen Stämpling och stigmatisering Idealiska gärningsmannen Analys och diskussion Litteraturlista Undersökta artiklar... 43

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Har medias behandling av brottslingar, misstänkta eller dömda, blivit hårdare och okänsligare under de senaste årtiondena? Hängs gärningsmännen idag ut i pressen hänsynslösare än tidigare? Vi har ett aktuellt fall i pressens rapportering om den för mordet på Anna Lind först misstänkte, den så kallade 35-åringen. Pressens behandling av denne har kritiserats och ifrågasatts av flera 1. I denna studie undersöks hur pressens beskrivning av gärningsmännen förändrats under de senaste årtiondena. För att begränsa studiens omfång har endast artiklar om våldsbrott studerats. Två nedslag i tiden har gjorts, november månad åren 1970 och En kvällstidning (Expressen) och en landsortstidning (Dala Demokraten) har studerats. Artiklarnas innehåll har analyserats utifrån ett begränsat antal variabler som ansatts specifika värden. Sedan 1970-talet har kriminalpolitiken förändrats i riktning mot mer lag och ordning, hand i hand med ett hårdare samhällsklimat. Medkänslan med brottslingar har minskat, rehabilitering av fångar ersatts med straff som påföljd, etc 2. I denna förändring har media förmodligen haft en avgörande roll 3. I dagens media spelar brottsrapportering en mycket stor roll 4. Det publika intresset för brott och brottsbekämpning ökar kontinuerligt och kriminalrapportering har blivit en integrerad del av populärkulturen 5. Massmedia, och däribland pressen, styr till stor del allmänhetens syn på brott och brottslingar. Den bild av brottsligheten, inkluderande brottslingen, som massmedia målar upp påverkar t.ex. lagstiftning, domar och kriminalpolitiken i övrigt. Vidare har medias brottsrapportering stor betydelse för hur trygga människorna känner sig i samhället 6. Det är därför viktigt att kontinuerligt granska pressens kriminaljournalistik. 1 DN , PO Olle Stenholm, Mediernas värsta kris DN , Anita Sjöblom, Mats Holmberg, Medierna har varit alldeles för närgångna DN , Niklas Ekdal, En fråga om förtroende 2 Tham (1999) sid Sarnecki (1994) sid Pollack (2001) sid. 9 f 5 Mason (2003) sid. 4 f, Kidd Hewitt & Osborne (1995) sid. ix f 6 Folkhälsoinstitutet (1995) sid. 90 f 1

6 Resultatet av denna studie skulle kunna vara användbart som underlag i debatten om vårt samhälle i allmänhet och om kriminalpolitiken i synnerhet. Dessutom borde resultatet vara intressant för pressen i självreflexivt syfte. Därför är det valda ämnet kriminologiskt relevant och viktigt även sett i ett större samhällsperspektiv. Hypotesen är att pressens beskrivning av gärningsmannen under de senaste årtiondena blivit alltmer okänslig för förövaren (misstänkt eller verklig) som människa och allt mindre respekterar dennes integritet. Pressen tenderar att alltmer hänga ut buset. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att studera hur pressens sätt att beskriva gärningsmän till våldsbrott förändrats de senaste årtiondena. Det finns åtminstone två skäl att misstänka att beskrivningen av gärningsmännen har förändrats och blivit mindre hänsynsfull: 1. Samhällets förhållningssätt till kriminella har generellt sätt blivit hårdare Tidningarnas kommersiella villkor har blivit svårare 8 vilket kan ha lett till en mer spekulativ journalistik och därmed ett förändrat sätt att beskriva gärningsmännen. 1.3 Frågeställningar Nedan beskrivs de viktigaste frågorna som studien syftar till att besvara: - Har skildringen av själva brottshandlingen förändrats med avseende på hur gärningsmannen framtonar? - Har gärningsmannens roll i artiklarna blivit mer eller mindre framträdande? - Hur har själva gärningsmannabeskrivningen förändrats? (viktiga aspekter är integritetsskydd, visad medkänsla, stämpling/stigmatisering etc.). Hur frågeställningarna har operationaliserats beskrivs i metodavsnittet (kapitel fyra). De utvalda artiklarna har studerats med avseende på ett begränsat antal variabler som givits specifika värden genom en bedömning av texten som helhet. 7 Tham (1999) sid. 97 ff 8 SvD , Ester Pollack, Morden, journalistiken och politiken 2

7 1.4 Definitioner och avgränsningar Det hade varit önskvärt att undersöka hur gärningsmannabeskrivningen i pressen förändrats, för alla typer av brott, under de senaste decennierna. Men för att avgränsa materialet i syfte att nå ett lämpligt omfång har endast artiklar som behandlar våldsbrott undersökts. Att just våldsbrott valts beror på att dessa ofta är spektakulära och omskrivna och därmed viktiga för skapande av allmänhetens bild av brott och gärningsmän generellt. Definitionen av våldsbrott som används i denna uppsats är densamma som ges i BRÅ-rapport om våldsbrott 9 och inbegriper: Mord (3 kap. 1 BrB). Dråp (3 kap. 2 BrB). Barnadråp (3 kap. 3 BrB). Misshandel och grov misshandel (3 kap. 5-6 BrB). Våldtäkt (6 kap. 1 BrB). Rån och grovt rån (8 kap. 5-6 BrB). Våld mot tjänsteman (17 kap. 1 BrB). Hot om våld. I våldsbrott finns alltid en eller flera människor som offer. Offerperspektivet har fått en ökad betydelse under de senaste årtiondena, i media likaväl som i kriminalpolitiken i stort. Hur offret skildras påverkar också bilden av gärningsmannen. Men för att begränsa denna studies omfång har inte skildringen av offret studerats närmare. Syftet med studien är att undersöka hur gärningsmannabeskrivningen förändrats. Inga försök har gjorts att studera orsaker till sådana eventuella förändringar (så som förändringar i samhällsklimatet, det journalistiska arbetssättet, kriminalpolitiken etc.), även om sådana faktorer berörs i diskussions- och analysavsnittet. Vidare har ingen hänsyn tagits till eventuella förändringar i lagstiftning kring de utvalda brotten, som t.ex. straffpåföljd, eller tillämpning av brottsrubriceringen. Sådant skulle kunna påverka mängden artiklar, innehållet, och därmed den bild av gärningsmannen som läsaren får. 9 Olsson m.fl. (1996) sid. 3 3

8 En ytterligare begränsning är att en gärningsman (eller flera) skall vara omskriven i artikeln. Vidare görs ingen åtskillnad mellan gärningsmän som endast är misstänkta och sådana som faktiskt är dömda. För att begränsa omfånget av det studerade materialet har endast två tidningar ur dagspressen granskats: Expressen och Dala Demokraten. Vidare har materialet begränsats så att endast artiklar publicerade under två olika år (representerande olika decennier) studerats: 1970 samt För att ytterligare begränsa materialet studerades endast artiklar publicerade under en månads tid respektive år. November månad valdes som representerande en vanlig period då inga speciella händelser eller högtider inträffar som kan göra urvalet mindre representativt. Ett liknande urval har använts av Pollack 10. Att relatera texter från olika tider ger alltid upphov till tolkningsproblem 11. I denna studie har inga försök gjorts att relatera gärningsmannaskildringen och dess förändring till eventuella skillnader i språkbruk mellan de två nedslagen. Hur en text uppfattas beror naturligtvis både på det faktiska innehållet och på läsarens språkliga referensramar. Vad som t.ex. framstår som okänsligt på 1970-talet kan ju passera som taktfullt för en läsare trettio år senare. Det skulle alltså ha varit värdefullt med en analys där förändringar i språkbruket beaktats. Men på grund av komplexiteten i en sådan analys, och denna studies begränsade omfattning, har dock det inte gjorts. Det material som använts är artiklar och reportage om de brottskategorier som valts. Artiklar som har tagits med i analysen har alla ett omfång på minst 100 ord. Fotografier och andra visuella inslag har inte ingått i studien. Sådana förekom dessutom enbart i ett fåtal av artiklarna i det studerade materialet och bedömdes som helhet inte ha någon avgörande betydelse för den förmedlade bilden av gärningsmannen. Vidare har de artiklarna som valts alla skrivits av tidningarnas egna reportrar. Det betyder att TT-notiser inte har tagits med. Nästan alla av dessa var dessutom kortare än 100 ord. Debattartiklar, ledare och insändare har inte behandlats. Den typen av artiklar påverkar säkert läsarnas bild av brott och gärningsmän och skulle vara värd en egen studie. Den skulle dock 10 Pollack (2001) sid Ibid, sid. 145 f 4

9 kräva en annan analysmetod eftersom dessa artiklar sällan skildrar specifika gärningsmän eller brott, utan framför åsikter om olika förhållanden. Genom de begränsningar som gjorts i denna studie (både vad gäller material och metod) har naturligtvis inte allt som påverkar läsarens bild av gärningsmannen tagits hänsyn till. Därför skall resultatet ses som att det ger en del av sanningen snarare än hela. 1.5 Disposition I inledningen ges bakgrundsinformation till studien, presenteras dess syfte och frågeställningar, samt förklaras de grundläggande begreppen och avgränsningarna. I kapitel två redogörs för relevant tidigare forskning. Kapitel tre avhandlar det teoretiska ramverket för studien. Där diskuteras begrepp som social konstruktivism, stämpling och stigmatisering, samt den idealiska gärningsmannen. I kapitel fyra presenteras den använda metoden som är en blandning av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Här ges uppgifter om underlaget för studien, definieras de undersökta variablerna, diskuteras validitet och reliabilitet, möjliga felkällor, etc. I kapitel fem presenteras studiens resultat, huvudsakligen i form av tabeller. Dessutom ges exempel och citat från det studerade materialet. I det avslutande kapitlet analyseras och diskuteras studien och dess resultat. Rapporten avslutas med en litteraturlista och en förteckning över det studerade materialet. 5

10 2 Tidigare forskning Det finns omfattande forskning som behandlar media och kriminalitet ur olika synvinklar. Nedan presenteras den forskning rörande media och kriminalitet som bedömts som relevant för denna studie och som varit till nytta och hjälp. Peter Dahlgren 12 har genomfört en studie på uppdrag av brottsförebyggande rådet (BRÅ) där han studerat den vardagliga brottsbevakningen i dagspressen åren Över tusen artiklar publicerade av åtta dagstidningar studerades i denna undersökning. Syftet var att få en bild av hur pressen framställer det normala brottsläget i Sverige, dvs. inte att studera rapporteringen kring enskilda spektakulära brott. Dahlgrens studie visade att brottsartiklarna under den studerade tiden inte utgjorde någon stor del av tidningarnas innehåll som helhet. Artiklarna dominerades av rapporter om incidenter eller polisingripanden. Endast en liten del av artiklarna handlade om uppklarade brott. Polisen är huvudkälla i drygt hälften av artiklarna. Våldsbrott är den kategori brott som skildras mest (ca 30 % av de studerade artiklarna). Endast en mycket liten av del av de studerade artiklarna kan sägas ge ett samhällsperspektiv på brottet. Dahlgrens slutsats är att kriminaljournalistik generellt inte ger någon användbar samhällsinformation och enligt hans bedömning inte heller erbjuder någon spännande läsning. Ester Pollack 13 studerade i sin doktorsavhandling samspelet mellan media, brottslighet och kriminalpolitik under de senaste 50 åren, där tre nedslag i tiden gjorts (1955, 1975 och 1995). Pollacks studie genomsyras av ett kontextuellt konstruktivistiskt och historiskt perspektiv. Pollack visar hur det studerade samspelet förändrats över åren. År 1955 var journalisterna en del av välfärdsstaten och det fanns en hög grad av konsensus mellan media och officiell kriminalpolitik. Perioden kännetecknas av optimism och en övertygelse om möjligheten att integrera kriminella i samhället. År 1975 har media blivit en mer självständig spelare. Fängelser kritiseras, men fortfarande andas journalisternas rapportering optimism vad gäller kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera och integrera. År 1995 har media klivit fram som en central spelare i samhället och ett viktigt forum för kriminalpolitiska utspel. Media är i högsta grad med och skapar själva utformningen av kriminalpolitiken. Den bild av 12 Dahlgren (1987) 13 Pollack (2001) 6

11 möjligheten till rehabilitering av brottslingar som media ger är inte längre lika optimistisk. Pollack använder begreppet mediepanik (i analogi med begreppet moralpanik ) för att beskriva en viktig aspekt av kriminaljournalistikens roll. Media skapar och orkestrerar mer eller mindre på egen hand debatten om brottsligheten, i vilken panikliknande reaktioner hos läsaren är en vanlig ingrediens. Detta mediala spel har blivit ett dominerande inslag i hur samhället hanterar brottslighet och kriminalpolitik. Felipe Estrada 14 presenterade i sin doktorsavhandling en studie om hur ungdomsbrottslighet skildrats i svensk dagspress åren 1950 till Han visade bl.a. att fokus skiftat från egendomsbrott till våldsbrott. På slutet av 1980-talet blev ungdomsvåld ett viktigt debattämne i svensk press. I samband med detta ökade också mängden anmälda våldsbrott, i relation till anmälda egendomsbrott. Detta skifte svarar enligt Estrada inte enbart mot en verklig förändring av karaktären av brott utförda av ungdomar utan måste ses i ett konstruktionistiskt perspektiv. Rapporten utmynnar i en rekommendation att inte basera analyser av ungdomskriminaliteten på statistik om anmälda brott, då denna påverkas av bl.a. pressens skriverier och inte entydigt svarar mot hur verkligheten ser ut. Anita Heber 15 har i sin C-uppsats Pressens bild av Jackie Arklöv och Annika Östberg studerat beskrivningen i pressen av Jackie Arklöv och Annika Östberg, delvis ur ett genusperspektiv. Hon tittade på hur Expressen och Dagens Nyheter under 1999 och början på år 2000 framställde de två gärningsmännen i termer av den idealiska och icke-idealiska gärningsmannen. Den metod som används i Hebers uppsats och den föreliggande är likartad, dvs. en blandning av kvantitativ och kvalitativ analys. Sammanlagt analyserades 88 artiklar om Jackie Arklöv och 32 artiklar om Annika Östberg. Resultatet visade att Arklöv oftast beskrevs på ett sätt som karakteriserar den idealiska gärningsmannen, medan Östberg skildrades mer som den icke- idealiska gärningsmannen. Hebers konklusion är att den idealiska gärningsmannen i pressen utsätts för en hög grad av stigmatisering utan att någon önskan om återintegrering uttrycks. Den icke-idealiska gärningsmannen å andra sidan skuldbeläggs men återintegreras också i hög grad av pressen. 14 Estrada (1999) 15 Heber (2001) 7

12 3 Teori De teoretiska ramverken för denna studie är social konstruktivism, stämpling & stigmatisering och den idealiska gärningsmannen. Innebörden i dessa begrepp/teorier/perspektiv förklaras kortfattat nedan, liksom hur de används i studien. 3.1 Social konstruktivism I ett perspektiv som kännetecknas av social konstruktivism ses typiskt sociala problem inte i första hand som faktiska/objektiva företeelser (åtminstone inte enbart) utan snarare som en kollektiv definition av ett fenomen som ett problem. Fenomenet måste konstrueras av ett antal tillräckligt inflytelserika grupper av människor, eller individer, för att konstituera ett socialt problem. Studier i socialkonstruktivistisk anda ser ej på problemet som sådant, utan fokuserar på hur bilden av det sociala fenomenet som problem uppkommer, hur den ser ut och vilka grupper/individer som är drivande i skapandet av denna bild 16. Man brukar skilja på strikt social konstruktivism och kontextuell social konstruktivism 17. I den strikta varianten framhålls och studeras enbart det konstruktivistiska draget hos samhällsproblem (olika aktörers agerande i definitionen av fenomenet som problem) och ingen vikt läggs vid det bakomliggande objektiva problemet. Detta synsätt har kritiserats för att negligera verkliga sociala problem 18. Som ett svar på den kritiken kan man se den kontextuella sociala konstruktivismen. Inom denna erkänner man också den objektiva karaktären hos sociala problem, men huvudvikten läggs på framväxten/lanseringen av fenomenet som problem och de olika aktörerna i denna process 19. Social konstruktivism i denna studie Massmedia är i dagens samhälle en viktig faktor (kanske den viktigaste) för formandet av vår syn på samhället och vår omvärld. De flesta nutidsmänniskor spenderar en stor del av sin tid på mediekonsumtion i olika former. Vår uppfattning av verkligheten konstrueras därför till stor del av medierna, detta gäller naturligtvis också vår syn på brott, brottslingar, kriminalpolitik, etc. Medierna förmedlar inte en sann bild av verkligheten (vad det nu kan 16 Dalquist (1998) sid. 38 ff 17 Ibid, sid Pollack (2001) sid Ibid, sid. 62 f, Estrada (1999) sid. 28 8

13 vara), utan den information de ger är vinklad, både genom urval och genom framställningssätt. Därför kan man säga att ett socialkonstruktivistiskt perspektiv finns som ett bakomliggande ramverk för denna studie och har påverkat dess utformning. T.ex. uppehåller sig inte studien vid sanningshalten i de analyserade artiklarna, utan ser på beskrivningen som sådan och försöker utröna den bild av gärningsmännen som förmedlas. Vidare studeras artiklarna ur ett stämplings- och stigmatiseringsperspektiv, som kan ses som en del av social konstruktivism. 3.2 Stämpling och stigmatiseringsperspektivet Stämplingsperspektivet fokuserar på betydelsen av omgivningens reaktioner på avvikande handlingar 20. Viktiga författare som associeras med detta perspektiv är Howard S Becker, Erwinn Goffman, Thomas Scheff och Edwin Lemert 21. Stämplingsperspektivet steg fram tydligt under 1960-talet, även om dess rötter sträcker sig långt tillbaka i tiden. T.ex. ansåg Tannenbaum (1938) att om samhället pekar ut en individ som brottsling finns en uppenbar risk att dennes självbild förändras i motsvarande riktning, personen känner sig som en brottsling och handlar därefter. Istället för att minska brottsbenägenheten hos den utpekade bidrar stämplingen till att öka den 22. Enligt Tannenbaum (1973) kan man se stämpling som samhällets dramatisering av ondskan. Han menar att Framskapandet av brottslingen är en process av gripande, definition, identifiering, avskiljning, beskrivning, utpekande, medvetande- och självmedvetandegörande 23. Becker 24 betonar att för att en persons beteende skall klassificeras som avvikande måste det finnas någon annan som utpekar personen ifråga som avvikande. Vidare framhåller han det godtyckliga i stämplingen. Om en handling inte upptäcks av någon annan finns ingen som kan stämpla den som avvikande. Vidare kan en person falskeligen beskyllas för att ha begått en handling och utpekas som avvikare. Becker och andra stämplingsteoretiker anser att det är samhällets reaktioner som skapar brottslingarna 25. Detta skiljer sig från ett mer traditionellt angreppssätt där orsakerna till den brottsliga handlingen söks hos gärningsmannen själv eller dennes sociala omgivning. Stämplingsperspektivet har kritiserats för att negligera den 20 Sarnecki (2003) sid Hilte (1996) sid Lindgren (1998) sid. 73 f 23 Hilte (1996) sid Becker (1963) Outsiders: Studies in the Sociology of Deviance 25 Sarnecki (2003) sid. 181 f, Lilly, Cullen & Ball (1995) sid

14 primära avvikelsen, dvs. den stämplades historia och livsvillkor 26. Vidare kan rättsväsendet i ett hårddraget stämplingsperspektiv ses som en mekanism för att skapa brott snarare än bekämpa dem. Detta synsätt har naturligtvis resulterat i starka reaktioner från bl.a. representanter för rättsväsendet självt 27. Goffman påpekar att en viktig aspekt av stämpling är stigmatisering 28. Med detta menar han att personen ifråga utpekas som om den besitter en djupt misskrediterande egenskap (stigma) som t.ex. en allvarlig karaktärssvaghet av något slag. Ulf Bjereld 29 menar att det finns en tendens i svensk journalistik att alltmer stämpla brottslingar, bl.a. genom att varna för och demonisera frigivna brottslingar. De blir utpekade som representanter för ondskan. Stämpling/stigmatisering i denna studie Man kan se media som en viktig aktör i samhällets stämpling av brottslingar. Därför har de studerade artiklarna skärskådats ur ett stämplings- och stigmatiseringsperspektiv för att se om gärningsmannabeskrivningen förändrats, under den studerade perioden, efter en motsvarande skala. I studien analyseras vilken bild varje artikel som helhet ger. Ingen analys görs t.ex. av om vem som gör sig skyldig till den eventuella stämplingen/stigmatiseringen: journalisten själv, rättsväsendet, samhället i stort, etc. Hur detta perspektiv operationaliseras i denna studie beskrivs i detalj i metodkapitlet (kapitel 4). 3.3 Den idealiska gärningsmannen 30 Den norske sociologen Nils Christie skapade begreppet det idealiska offret och, relaterat till detta, begreppet den idealiska gärningsmannen. För att förklara vad han menar med den idealiska gärningsmannen är det lämpligt att utgå från hans begrepp det idealiska offret (även om offerperspektivet inte anlagts i denna studie). 26 Hilte (1996) sid Sarnecki (2003) sid Hilte (1996) sid Aftonbladet , Ulf Bjereld Stämpla inte brottslingar för resten av livet 30 Christie (1986). Begreppet den idealiska gärningsmannen har även används av Anita Heber i hennes C- uppsats i kriminologi Pressens bild av Jackie Arklöv och Annika Östberg, framlagd vårterminen

15 Med det idealiska offret avser han en person som lättast får fullständig status som offer när det utsätts för brott. Ett idealiskt offer behöver inte ha lidit mer skada än andra offer, eller ens anse sig mer som offer än andra. Om ett offer skall anses tillhöra kategorin idealiskt offer eller inte beror på omständigheterna runt brottet, offrets karaktär, gärningsmannens karaktär och relation till offret, brottsplatsen, etc. 31. Det idealiska offret kännetecknas i korthet av följande: det är svagt i förhållande till gärningsmannen, det gör något oklanderligt, det är på en oklanderlig plats, gärningsmannen är stor, ond och utan personlig relation till offret. Exempel på ett idealiska, respektive icke idealiskt offer, som Christie ger är två olika våldtäktsoffer: den unga oskulden på väg hem från sjuka släktingar, respektive den erfarna kvinnan på väg hem från en restaurang 32. I analogi med, och relaterat till, det idealiska offret utvecklar också Christie begreppet den idealiska gärningsmannen. Ett idealiskt offer motsvaras av en idealisk gärningsman. Ju mer idealiskt offret är ju mer idealiskt blir gärningsmannen och vice versa 33. I exemplen ovan skulle våldtäktsmannen i fallet med den unga oskulden vara en idealisk gärningsman, medan våldtäktsmannen i det andra fallet (den erfarna kvinnan) inte är fullt så idealisk. Christie beskriver den idealiska gärningsmannen bland annat så här: Den idealiska gärningsmannen liknar inte offret. Han är ur moralisk synpunkt svart i jämförelse med det vita offret. Han är en farlig man som kommer långt bortifrån. Han är en människa som knappt är en människa 34. Vidare: Den ideale gärningsmannen är en varelse på avstånd. Ju mer främmande, desto bättre. Ju mindre mänsklig, också desto bättre. Det är som sagt en person, eller snarare en icke-person, som skapar ängslan 35. Den idealiska gärningsmannen i denna studie Det studerade materialet har analyserats utifrån Nils Christies begrepp Den idealiska gärningsmannen för att se i vilken grad gärningsmannabeskrivningen kan sägas följa denna mall och hur detta har förändrats över tiden. Hur detta perspektiv operationaliserats i denna studie beskrivs i detalj i metodkapitlet (kapitel 4). 31 Christie (1986) sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid Ibid, sid

16 4 Metod 4.1 Tolkningsstrategi Denna undersökning bygger på analys av texter. Textanalys kräver att meningen i studerade texterna utvinns med hjälp av någon genomtänkt strategi. Den tolkningsstrategi som valts för denna studie innebär att mottagaren satts i centrum, snarare än avsändaren, uttolkaren eller diskursen 36. Detta val beror på att studiens syfte är att försöka bilda sig en uppfattning om vilket intryck hos läsaren artikeln som helhet ger med avseende på ett begränsat antal analysenheter. Ett liknande tolkningsperspektiv har använts av Dahlgren 37. Ingen vikt har lagts vid tidningarnas källor (dvs. hur de fått informationen kring brottet) som t.ex. kan vara polisrapportering, rättegångsreferat, eller annat. Vidare har inga försök gjorts att utröna om det är journalistens subjektiva syn som kommer fram, om artikeln korrekt återger polisens och/eller rättsväsendets bild, om gärningsmannen kommer till tals etc. Det betyder t.ex. att om en artikel uttrycker medkänsla med gärningsmannen kan det bero på journalistens egen syn, och/eller rättsväsendets faktiska agerande, eller något annat. 4.2 Analysmetod I denna studie har den form av textanalys som kallas innehållsanalys använts. Med innehållsanalys menas en systematisk undersökning av innehållet i olika former av framställningar (muntliga, skriftliga och bildmässiga) 38. Innehållsanalys är ofta inriktad på manifesta inslag i texten, d v s det som uttrycks explicit, men den kan också användas för att blottlägga det som inte är klart uttalat 39. Innehållsanalys har valts som metod därför att studiens syfte är att undersöka vad som faktiskt uttrycks om gärningsmännen i de studerade tidningsartiklarna, explicit men delvis också underförstått. Dessutom lämpar sig innehållsanalys genom sin strukturerade form väl vid studier av hur texter, t.ex. specifika element i texter, förändras över tid Bergström & Boréus (2000) sid. 24 f 37 Dahlgren (1987) sid. 33 f 38 Esaiasson m.fl. (2002) sid Bergström & Boréus (2000) sid Ibid, sid. 19 f 12

17 Innehållsanalysen i denna studie är inriktad på texternas innebörd snarare än deras interpersonella aspekter 41. Det betyder att analysen koncentrerats på vad som uttrycks och inte på hur läsaren tilltalas och vilka som kommer till tals. Vidare fokuserar studien på gärningsmannabeskrivningen som sådan. Den försöker inte undersöka orsakerna till eventuella förändringar, den tittar inte på det offentliga samtalet kring problematiken, etc. För en sådan analys skulle andra metoder vara nödvändiga, som t.ex. någon form av diskursanalys. Samma brott skildras ibland i flera artiklar. I sådana fall har varje artikel analyserats för sig. Denna ansats förklaras bl.a. av att rapportering av samma brott kan ske av olika journalister i olika artiklar och därför ha olika karaktär, eller att en enskild journalist kan beskriva samma brott på olika sätt vid olika tillfällen. Det brukar framhållas att innehållsanalys (och speciellt en strikt sådan) har vissa svagheter, som t.ex. att det outtalade förbises, men även att manifesta inslag inte upptäcks om de inte omfattas av det använda analysinstrumentet 42. Författaren har trots det bedömt innehållsanalys som den lämpligaste formen för denna studie eftersom den undersöker det som faktiskt uttrycks i det studerade materialet. Den valda analysformen är strikt i den bemärkelsen att det på förhand bestämts vad som skall analyseras i texterna och hur. Däremot är den mindre strikt så till vida att den innehåller subjektiva inslag. De viktigaste analysenheterna tilldelas värden genom en subjektiv bedömning gjord av författaren. Begreppen kvantitativ respektive kvalitativ analys används ofta för att beskriva textanalys. Det finns ingen exakt eller allmänt vedertagen definition av dessa begrepp. Kvantitativ analys betecknar dock ofta undersökningar där huvudvikten ligger på att mäta och räkna. De handlar ofta om att fastställa frekvens och utrymme hos olika textkategorier 43. Begreppet kvalitativ analys är lite mer svävande men kan sägas beteckna studier där tolkning spelar en central roll och där noggrann läsning krävs 44. Den valda metoden kan ses som en kombination av kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Rent kvantitativ metod har använts för mätningar av faktorer som antal artiklar och ord. Vidare presenteras resultaten i kvantitativ form. 41 Bergström & Boréus (2000) sid Ibid, sid Esaiasson m.fl. (2002) sid Ibid, sid

18 Kvalitativa överväganden har kommit in för att besvara studiens huvudfrågeställningar. Med kvalitativ menas i detta sammanhang att en subjektiv bedömning gjorts, utifrån ett fast kodschema 45, för att tilldela de valda analysenheterna specifika värden. Det valda kodschemat beskrivs utförligt i nästa avsnitt. 4.3 Kodschema I kodschemat specificeras så exakt som möjligt det som skall noteras i de texter som skall analyseras 46. De företeelser som noteras för att sedan räknas eller tolkas, och som urskiljs i texter vid analyser, kallas kodningsenheter. De kan vara t.ex. ord, metaforer, teman och argument. Innebörden i dessa kodningsenheter kan variera, t.ex. ett ord kan uppfattas som positivt, negativt eller neutralt. För att få stöd och tips vid framtagningen av kodschemat för denna studie har tidigare forskning av bl.a. Dahlgren 47 och Estrada 48 studerats. Nedan presenteras de variabler (kodningsenheter) som använts i kodschemat i denna studie. De kan delas upp i variabler som ger: - övergripande kvantitativ information om det studerade materialet men inte om gärningsmannabeskrivningen specifikt (hädanefter kallad Artikel- och brottsuppgifter ) - information om hur gärningsmannen beskrivs ( Gärningsmannabilden ). Variabler rörande gärningsmannabilden svarar mot studiens huvudfrågeställningar (se kapitel 1.3). Av dessa är två variabler lite mer komplicerade, stämpling/stigmatisering och den idealiska gärningsmannen. Dessa valdes för att de är intressanta centrala begrepp i den kriminologiska diskursen och även har använts av andra forskare i studier som liknar denna Artikel- och brottsuppgifter Antal artiklar, ord och brottstyper. Här har antal artiklar, ord per artikel, samt vilken typ av brott räknats för att få ett mått på hur dessa variabler förändrats över tid. Trender man kan se är t.ex. om artiklarna blivit fler eller färre, längre eller kortare, samt om typ av omskrivna brott ändrats. 45 Bergstöm & Boréus (2000) sid Ibid, sid Dahlgren (1987) sid Estrada (1999) sid

19 Resultatet är presenterat i absoluta tal, procentsiffror och i förekommande fall medelvärden. Dessa variabler ger ingen direkt information om hur gärningsmannen beskrivs, utan skall mest ses som ett komplement till studiens huvudsyfte. De kan dock indirekt påverka läsarens bild av gärningsmannen. Man kan t.ex. anta att om det skrivs alltmer om grova våldsbrott får läsaren en mer negativ bild av brottslingar generellt Gärningsmannabilden Observera att nedanstående operationaliseringar är gjorda av författaren själv. Andra forskare skulle naturligtvis kunna välja andra operationaliseringar. Dessutom är det författarens subjektiva bedömning som slutligen givit variablerna specifika värden. I resultatkapitlet (kapitel 5) ges några exempel ur det undersökta materialet på hur de olika variablerna nedan kodats. Hur beskrivs själva brottet/händelsen sett ur gärningsmannens synvinkel (Negativt/Neutralt). Variabeln är tänkt att ge ett övergripande mått på vilken implicit bild av gärningsmannen själva brottsbeskrivningen ger (alltså beskrivningen av handlingen och ej specifikt av gärningsmannen). En neutral beskrivning (fiktiv) av ett brott skulle kunna vara: Kvinnan utsattes för en misshandel av sin sambo. Hon skadades svårt och vårdas nu på sjukhus. En negativ beskrivning av samma händelse skulle kunna se ut: Kvinnans sambo misshandlade kvinnan på ett mycket brutalt sätt. Han gick bärsärkargång och släpade henne runt lägenheten i vilt raseri. Kvinnan fick ta emot flera våldsamma sparkar och slag. Misshandeln fortsatte även efter att kvinnan golvats och låg i en pöl av sitt eget blod. Till slut larmade chockade grannar polisen som såg till att kvinnan togs till närmaste sjukhus. Hon vårdas nu för sina svåra skador. Hennes tillstånd är allvarligt om än inte livshotande. 15

20 Hur stor del av artikeln handlar om gärningsmannen (mer än 50 %, eller mindre än 50 %). En skattning gjordes av hur mycket av artikelns innehåll som kan sägas handla specifikt om gärningsmannen. Det kan t.ex. vara en beskrivning av själva brottsgärningen (när den inbegriper gärningsmannen), gärningsmannens bakgrund, utseende, etc. För enkelhets skull gavs variabeln endast två värden: mer eller mindre än 50 % av den totala textmassan. Namnges gärningsmannen och/eller lämnas upplysningar som kan göra en identifikation möjlig (Ja/Nej/Identitet antyds). Variabeln har använts för att se om det finns skillnader över tid med avseende på hur pressen hanterar gärningsmannens integritet. Identitet antyds betyder att artikeln inte direkt namnger gärningsmannen men lämnar upplysningar som gör att det går att identifiera denne av insatta personer, som t.ex. grannar och arbetskamrater. Visar artikeln någon medkänsla med gärningsmannen eller förståelse för handlingen (Ja/Nej). Kriterier som ligger till grund för bedömningen är t.ex. om artikeln ger gärningsmannens perspektiv på brottet, redogör för omständigheter kring brottet och gärningsmannen som person. Det kan t.ex. röra sig om omständigheter kring gärningsmannen eller dennes situation som på något sätt lyfts fram (och som beskrivs/tolkas) som förmildrande omständigheter. Hur väl kan artikeln karakteriseras i termer av stämpling och stigmatisering (skala: 1 2 3). Dessa kriterier grundar sig på resonemanget om stämpling och stigmatisering (se teoriavsnitt 3.2). En helhetsbedömning har gjorts av innehållet i artikeln som sedan graderats enligt en 3-gradig skala beroende på hur väl artikeln överensstämmer med nedanstående kriterier: - namnges gärningsmannen eller lämnas sådana upplysningar som kan identifiera denne - karakteriseras gärningsmannen, eller dennes handlingar, på ett för gärningsmannen negativt sätt (ej neutralt och sakligt) 16

21 - lämnas misskrediterande upplysningar ämnade att smutskasta gärningsmannen och peka ut denne som avvikande och ond. Ju större samstämmigheten är mellan dessa kriterier och innehållet i artikeln ju högre värde på variabeln har artikeln fått. Värdet 1 svarar mot ingen eller liten grad av stämpling/stigmatisering, 2 mot en viss grad av stämpling/stigmatisering och 3 mot hög grad av stämpling/stigmatisering. Hur väl stämmer beskrivningen av gärningsmannen in på beskrivningen av den idealiska gärningsmannen (skala: 1 2 3). Liksom för variabeln stämpling/stigmatisering har en helhetsbedömning gjorts av informationen i artikeln som sedan graderats enligt en 3-gradig skala beroende på: - kände offer och förövare varandra - finns det skillnader i ålder/styrka/kön mellan förövare och offer - beskrivs gärningsmannen som ond etc. Dessa kriterier grundar sig på Christes begrepp den idealiska gärningsmannen (se teoriavsnitt). Ju större samstämmighet mellan dessa kriterier och innehållet i artikeln desto högre värde på variabeln har artikeln fått. Värdet 1 svarar mot ingen eller liten grad av överensstämmelse, 2 mot en viss grad av överensstämmelse och 3 mot hög grad av överensstämmelse. 4.4 Datainsamling Det studerade materialet har inhämtats från mikrofilmsläsesalen på Kungliga Biblioteket där hela dess bestånd av mikrofilmade dagstidningar finns tillgängligt. Som tidigare nämnts är de tidningar som studerats Expressens och Dala Demokratens, närmare bestämt dess utgåvor under november månad åren 1970 samt Eftersom Dala Demokraten ej ges ut på söndagar har de fem första dagarna i december också undersökts för den tidningen, för att få samma antal studerade dagar som för Expressen. De artiklar som fallit inom ramen för de urvalskriterier som tidigare nämnts har sedan kopierats och analyserats med stöd av kodschemat. 17

22 4.5 Pressuppgifter för Expressen och Dala Demokraten Expressen (oberoende liberal) har utkommit sedan med en frekvens av sju gånger i veckan. Tidningens kvällsupplaga är den som ingått i studien. Dala Demokraten (socialdemokratisk) har utkommit sedan med en frekvens av sex gånger i veckan. Eftersom tidningen ges ut i hela Dalarna har den fem olika utgåvor per dag som skiljer sig lite åt beroende på täckningsområde. Den femte upplagan är huvudutgåvan (Falun) vilken har använts i denna studie. 4.6 Validitet Med validitet menar man i korthet frågan om huruvida mätinstrumentet/metoden verkligen mäter det som avses att mätas 49. I denna undersökning svarar graden av validitet bl.a. mot hur väl kodschemat (den operationella definitionen) uppfyller syftet med studien, dvs. är de valda analysenheterna lämpliga och tillräckliga för att kunna ge svar på de frågor som studien är ämnad att besvara. För att i någon mån säkra validiteten hos denna studie har, som tidigare nämnts, författaren studerat kodscheman från andra och likartade studier 50. Författarens uppfattning är att kodschemat tämligen väl svarar mot studiens frågeställningar, även om de naturligtvis hade kunnat operationaliseras annorlunda. Det bör påpekas igen att syftet med studien är att försöka få en uppfattning om hur gärningsmannabeskrivningen förändrats över tiden. Det är alltså inte att försöka utröna hur attityder, inställning och agerande hos enskilda aktörer inom området förändrats under den studerade tiden (som t.ex. hos journalisterna, rättsväsendet eller politikerna). En annan fråga rörande validiteten gäller valet av det studerade materialet. Ambitionen med studien är att ge en bild av hur gärningsmannabeskrivningen rörande våldsbrott förändrats i svensk press under den studerade tiden. En precisering av den ambitionen skulle kunna uttryckas: Hur har bilden i pressen av gärningsmannen i ett våldsbrott förändrats under den studerade tiden för en typisk svensk läsare av dagspress, eller möjligen, för de flesta svenska läsare av dagspress? Urvalet måste begränsas kraftigt för att passa studiens omfattning. Valet föll på 49 Björkman (2000) sid. 42 f 50 Estrada (1999), Dahlgren (1987) 18

23 1) en stor kvällstidning, samt 2) en landsortstidning. Anledningen till detta val är att för de flesta svenskar, beträffande dagspress, är lokalpress och/eller kvällstidningar de viktigaste nyhetskällorna. Dala Demokraten valdes på grund av att den är välkänd för författaren (och nog är representativ för svenska landsortstidningar). Expressen valdes för att den hade störst upplaga bland kvällstidningarna under den studerade tiden. 4.7 Reliabilitet Med reliabilitet menas i korthet huruvida samma resultat nås om mätningen upprepas, dvs. pålitligheten hos resultatet. Man brukar också tala om frånvaron av slumpmässiga fel 51. I en studie som förlitar sig i så hög grad på subjektiva bedömningar som denna blir frågan om reliabiliteten aktuell. Vissa ansträngningar för att öka reliabiliteten har gjorts. Delar av testet har upprepats efter en viss tid (så kallad intrasubjektivitetstest) för att se om att resultatet är konsekvent. En god intrasubjektivitet innebär att samma person får samma resultat vid samma sorts analys av samma material vid olika tidpunkter 52. Två månader efter kodningen av materialet gjordes intrasubjektivitetstestet. Två artiklar från varje tidning och år valdes slumpmässigt ut och därefter gjordes en ny kodning av dessa artiklar, vilket gav totalt 48 omkodningar. Resultatet visade överensstämmelse i dryga 90 % av kodningarna, som av författaren tolkas som god reliabilitet (vilket stöds av Esaiassons 53 resonemang kring intrasubjektivitetstest). Omkodningen skedde, som redan nämnts, två månader efter första kodningen, vilket borde ha eliminerat eventuella minneseffekter. Men det går naturligtvis inte att utesluta sådana effekter helt och hållet, dessa kan vara mer eller mindre omedvetna. Det brukar påpekas att reliabilitetsproblem kan uppstå genom att bedömningar under analysens gång systematiskt förändras åt något håll 54, i denna studie t.ex. att bedömningen blir alltmer tolerant mot vad som är en neutral beskrivning av brottshandlingen. För att i någon mån reducera sådana effekter har författaren hoppat i materialet med avseende på tidning och år så att ingen bestämd ordning har hållits. 51 Björkman (2000) sid. 34 f 52 Bergström & Boréus (2000) sid. 37, Esaiasson (2002) sid. 231 f 53 Esaiasson m.fl. (2002) sid Bergström & Boréus (2000) sid

24 Önskvärt vore att fler forskare hade kunnat delta i studien och utfört samma mätningar för att försäkra sig om en hög grad av intersubjektivitet (eller interkodarreliabilitet ) hos resultatet 55. Författaren har dock försökt att så tydligt som möjligt redovisa det använda kodschemat (operationaliseringen) samt det studerade pressmaterialet. Det betyder att underökningen kan upprepas och att därmed andra forskare kan kontrollera resultatet. 4.8 Felkällor I detta avsnitt listas ett antal möjliga felkällor. De flesta av dessa har redan diskuterats tidigare i uppsatsen, mer eller mindre utförligt. Urval av tidningar Ambitionen med undersökningen är att få en bild av hur gärningsmannabeskrivningen (i rapporteringen om våldsbrott) förändrats generellt i svensk press under den undersökta tiden. Men av praktiska skäl har ett mycket begränsat urval gjorts. Det är förstås möjligt att resultatet sett annorlunda ut om ett mer heltäckande material hade studerats eller om andra tidningar valts. T ex kan urvalets politiska inriktning påverka resultatet. Dala Demokraten är socialdemokratisk och Expressen oberoende liberal. Urval av artiklar I studien har enbart nyhetsartiklar/reportage undersökts, ej ledarmaterial, insändare etc. Sådant material påverkar naturligtvis också läsarens bild av brottslighet och gärningsmän. Studerad period Endast artiklar publicerade under en månad studerades (november). Bilden hade ju kunnat bli något annorlunda om en annan, eller längre, period valts. Förändringar i språkbruk Inga försök har gjorts att ta hänsyn till förändringar i språkbruk mellan de båda studerade åren, eller andra samhälleliga faktorer som kan göra att en läsare på 70-talet uppfattar en given text annorlunda än en läsare år Författaren har ju läst alla texter utifrån en aktuell referensram. 55 Bergström & Boréus (2000) sid. 52, Esaiasson m.fl. (2002) sid

25 Subjektivitet Det är författarens egna subjektiva bedömningar som ligger till grund för resultatet. Hade detta sett annorlunda ut om fler varit inblandade i tolkningsarbetet? Författaren har dock varit medveten om riskerna och strävat efter ett så objektivt förhållningssätt som möjligt. 21

26 5 Resultat I detta kapitel redovisas bara resultatet. Analys och diskussion av resultatet sker i kapitel 6. I studien har både kvantitativ och kvalitativ analysmetod använts. Redovisningen av antal artiklar och ord (tabell 1) bygger självklart enbart på kvantitativ analys, liksom fördelningen av de studerade våldsbrotten över olika typer (tabell 2). Resterande resultat grundar sig på kvalitativa tolkningar enligt det kodschema som redovisas i metodavsnittet. Resultaten från undersökningen redovisas i tabeller, förklarande text samt exemplifierande citat. Exemplen skall ses som illustrationer till hur de studerade variablerna har getts specifika värden. De illustrerar också det subjektiva momentet i analysen. Ambitionen med exemplen är inte att ge ett fullständigt representativt urval. Det skulle kräva alldeles för mycket textutrymme. I tabellerna redovisas resultaten fördelat på tidning och år. I redovisningen ges resultaten i absoluta tal samt i procenttal i förekommande fall. Resultaten bör tolkas med en viss försiktighet eftersom underlaget för undersökningen är begränsat. 5.1 Artikel- och brottsuppgifter Resultaten som presenteras i tabell 1 och 2 svarar inte direkt mot studiens huvudsyfte, men kan tänkas indirekt påverka den gärningsmannabild pressen förmedlar Artikeluppgifter Tabell 1. Antal artiklar och ord, fördelat på tidning och år. Antal artiklar Totalt antal ord Antal ord per artikel, medelvärde Totalt antal tidningssidor (medelvärde)* Dala Demokraten Dala Demokraten Expressen Expressen Totalt * Som ett mått på Totalt antal tidningssidor (alltså inte bara för de studerade artiklarna) har medelvärdet av antal tidningssidor under den första veckan (sju dagar) i november använts. 22

27 I den sista kolumnen i tabell 1 ges uppgifter om tidningarnas totala storlek. Noteras bör att för denna studie hade kanske ett lämpligare mått på tidningarnas storlek än det valda (som är antal sidor) varit totalt antal ord i det redaktionella materialet (alltså ej annonser, bilder och dylikt), eftersom det är antal ord som räknats för det utvalda materialet. Men av enkelhetsskäl har antalet sidor valts och antagandet gjorts att det någorlunda väl representerar mängden redaktionell text. Dessutom används denna information bara som ett komplement till studiens huvudsyfte. Antalet artiklar som fallit inom ramen för de urvalskriterier som uppställts är totalt 80 (34 för Dala Demokraten och 46 för Expressen). I Dala Demokraten har antalet utvalda artiklar minskat något (om än inte dramatiskt) mellan de studerade åren (trots att totala antalet tidningssidor mer än fördubblats). År 1970 resulterade i 19 artiklar och år 2000 i 15 stycken. Däremot har artiklarna blivit klart längre (229 ord år1970 och 455 ord år 2000). För Expressen är skillnaden mellan de studerade åren mer påtaglig. År 1970 uppgick antalet artiklar till 14 stycken med en genomsnittlig längd av 303 ord. År 2000 gav samma urvalskriterier 32 artiklar, vilket är mer än en fördubbling. Även artiklarnas längd ökade kraftigt, från 303 till 498 ord i genomsnitt. En jämförelse av dessa siffror med ökningen av det totala antalet sidor (50 sidor år 1970 och 63 sidor år 2000) kan tolkas som att skildring av våldsbrott ökat i betydelse i Expressen under den studerade perioden (totalt nästan fyra gånger så många ord år 2000 som år 1970 trots att antal sidor ökat med bara cirka 25 %). 23

28 5.1.2 Brottstyper Tabell 2. Typ av brott fördelat på tidning och år. Notera att i vissa artiklar beskrivs fler än ett brott. Dala Demokraten År 1970 / N=19 Dala Demokraten År 2000 / N=15 Expressen År 1970 / N=14 Expressen År 2000 / N= 32 Mord/mordförsök Dråp/dråpförsök 1 Misshandel/grov misshandel Våldtäkt 1 2 Rån/grovt rån Våld mot tjänsteman 1 1 Olaga hot Resultatet visar att antalet artiklar om brott rubricerade som mord/mordförsök som uppmärksammats i Dala Demokraten ökat kraftigt, från ett fall år 1970 och till sex fall år Man ser en minskning för olaga hot (vilket också kan bero på en förändring i brottsrubricering). Som tidigare påpekas är det enskilda artiklar som analyseras och inte brott i sig. Det betyder att om samma brott beskrivs i x antal artiklar räknas det som x antal brott i tabell 2. Även för Expressen märks en markant ökning av skildringar av mord och mordförsök (5 fall år 1970 till 20 fall år 2000). Artiklar om brott rubricerade som olaga hot har i Expressen ökat kraftigt, vilket skulle kunna tolkas som ett ökat intresse för brott överhuvudtaget. Noteras bör dock att olaga hot ofta sker i samband med annat brott. En annan skillnad mellan de studerade åren (som gäller för båda tidningarna) är att våldtäkter uppmärksammas på 2000-talet, vilket inte förekom i det studerade materialet på 1970-talet. 5.2 Gärningsmannabilden I detta avsnitt redovisas resultaten för studiens huvudvariabler, de som gäller själva gärningsmannabilden. Avsnittet är uppdelat i sex underavsnitt, ett för varje studerad variabel. I varje tabell anges antal artiklar i procent samt i absoluta tal (inom parentes). 24